Johan Hansson har undersökt elevers och lärares uppfattningar om historia, i och utanför skolan, samt hur ett eget intresse för historia påverkar dessa uppfattningar. Han visar att det finns stora likheter mellan lärares och elevers tankar om skolämnet historia och om det förflutna mer allmänt. Men det finns också vissa skillnader, inte bara mellan lärare och elever utan även inom respektive grupp.
Studien visar att äldre elever och flickor är mer positiva till skolämnet historia än yngre elever och pojkar. Pojkarna har ett något större intresse för de dramatiska händelserna i det förflutna medan flickorna finner inslag med sociala relationer mellan människor något mer intressanta. Alla är de intresserade av sin egen familjs historia. Lärarnas beskrivningar följer i stort sett samma mönster, både när det gäller sitt eget historieintresse och deras uppfattningar om elevernas. Elevernas intresse för den egna familjens historia verkar de dock inte notera.
Johan Hansson visar i sin avhandling att valet av innehåll i historieundervisningen i hög grad påverkas av lärarens personliga uppfattningar, och inte av styrdokument eller undervisningserfarenheter. Lärarens historieintresse har alltså stor betydelse för vilket lärostoff eleverna erbjuds, och med tanke på det hade varit rimligt med större variationer än vad studien visar. Förklaringen ligger enligt Johan Hansson i att lärarna, liksom deras elever, tar mindre intryck av sin formella utbildning än av populärkulturens skildringar av det förflutna och berättelser av närstående personer.
– Eftersom lärarna har liknande bakgrund, trots skillnader i kön, ålder och uppväxtort, så har de också influerats av samma historiekultur. Den har påverkat deras personliga uppfattningar om vad som är intressant och viktigt, och därmed vad de ger utrymme i sin undervisning.
Den stora skillnaden inom lärargruppen gäller istället hur de betraktar undervisningens syfte, och det tycks i sin tur påverka vilka arbetssätt de väljer. Johan Hansson ser två inriktningar: elevorienterade lärare, företrädelsevis grundskolelärare, respektive gymnasielärare som kan sägas vara ämnesorienterade.
– De elevorienterade lärarnas elever får mer inflytande över undervisningsmetoderna, men de ämnesorienterade lärarna har större variation under sina lektioner, säger Johan Hansson. Enligt lärarna är det vanligaste sättet att undervisa att de själva framför något muntligt, men eleverna beskriver också läroboken som ett vanligt inslag.
————-
Torsdagen den 21 maj försvarar Johan Hansson, institutionen för idé- och samhällstudier Umeå universitet, sin avhandling med titeln Historieintresse och historieundervisning: elevers och lärares uppfattning om historieämnet. Disputationen äger rum klockan 10.00 i Hörsal A, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är docent Bengt Schüllerqvist, Avdelningen för politiska och historiska studier, Karlstads universitet.
Avhandlingen är e-publicerad:
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:313665
Kontaktinformation
Johan Hansson, institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet
johan.hansson@historia.umu.se
090-786 68 16, 070-280 11 42
Målet att garantera kvinnors tillgång till preventivmedel, akuta preventivmedel och säkra aborter kan tyckas enkelt. Men i Peru är lagstiftningen kring abort mycket restriktiv: abort är bara tillåtet när graviditeten hotar kvinnans liv eller hälsa. Kvinnorna möter dessutom enorma socioekonomiska och geografiska hinder för att få tillgång till dessa tjänster och är diskriminerade på grund av sitt kön, klass och etnicitet. Motståndet är också stort från den katolska kyrkan och dess allierade som inte vill göra dessa tjänster tillgängliga.
I avhandlingen beskrivs hur organisationer och enskilda människor i regionerna Arequipa och Cuzco bidragit till kvinnorörelsens kamp för rätten till preventivmedel sedan 1980-talet. Till en början undervisade de låginkomsttagare, kvinnogrupper och regeringens vårdpersonal om preventivmedel, fertilitet och kroppen. I mitten av 1990-talet startades kampanjer i syfte att påverka regeringens politik, eftersom man ansåg att kvinnor saknade rättslig skydd och det saknades direktiv för att stötta nya metoder. Under 2001 inledde Peru en decentraliseringsprocess, viket ledde till att regionala regeringar som fick den lagstiftande och verkställande makten utsågs. Aktivisterna i de båda regionerna såg då ett behov av att samordna och utveckla gemensamma strategier för arbetet i form av ett nätverk, eftersom varken politiska partier eller andra organisationer inom ramen för den nya regionala politiken tog på sig den uppgiften.
Studien visar även hur nätverken arbetat med kampanjerna för att förverkliga sina mål. Bland annat har man har man satsat på att nå andra betydande aktörer än bara de statliga beslutsfattarna, exempelvis kvinnogrupper, hälsovårdsföreningar och den katolska kyrkans ledare, för att kunna bedriva opinionsbildning och interagera med myndigheter. En strategi har också varit att rama in sina feministiska ideal på ett rimligt sätt, till exempel genom att lyfta fram kvinnors mänskliga rättigheter, hälsa och rättvisa i samhället snarare än kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och sexuella frihet. Budskapet i kampanjerna har ofta spelat på känslor, såsom kvinnors ilska, stolthet och solidaritet, och har framställts på olika sätt beroende på vilken aktör man vänt sig till och vilken förkunskap dessa mottagare har.
– Det är viktigt att skapa förtroende och bygga upp en god relation till de olika samhällsaktörerna. Därför vill man inte väcka anstöt i sina kampanjer utan på ett informativt sätt visa på kvinnans situation, berättar Ann-Britt Coe.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Anna-Britt Coe
Sociologiska institutionen, Umeå universitet
Telefon: 0705 23 20 35, 090-786 78 26
E-mail: anna-britt.coe@soc.umu.se
Studien är genomförd vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. 36 personer ingick i gruppen som åt medicin mot sin epilepsi och 51 personer ingick i gruppen som genomgått epilepskirurgi. Det fanns även en kontrollgrupp av friska individer. Alla deltagare utreddes med bland annat undersökningar av deras intellektuella förmåga, minnes- och uppmärksamhetsförmåga samt förmåga till mental snabbhet.
Gruppen som fick medicin följdes sedan upp efter fem år.
– Vi fann att deltagarna i gruppen hade i högre grad fler kognitiva svårigheter än de i kontrollgruppen. Vid uppföljningen fem år senare hade de även försämrats i minnes- och uppmärksamhetsförmåga samt i mental snabbhet i jämförelse med kontrollgruppen, säger Lena Andersson-Roswall, legitmerad psykolog och forskare i epilepsiforskningsgruppen på institutionen vid neurovetenskap och fysiologi.
De kirurgiskt behandlade patienterna följdes upp dels efter två år dels tio år efter ingreppet. Det visade sig att dessa patienter inte blivit sämre i sina kognitiva förmågor av sin sjukdom mellan två och tio år efter operationen.
-Men det språkliga minnet kan påverkas vid operationen i den vänstra tinningloben. Försämring sågs också för dessa patienter två år efter operationen men under uppföljningen efter tio år hade dessa minnessvårigheter inte förvärrats. Dock kan detta variera mellan olika individer, konstaterar Lena Andersson-Roswall som även funnit i sin avhandling att vissa patienter till och med återhämtar sig delvis i sin minnesfunktion.
Hon anser att det är viktigt att personer med svårbehandlad epilepsi erbjuds möjlighet till utredning för epilepsikirurgi redan tidigt i sjukdomsförloppet och att de också oavsett behandlingsform erbjuds regelbundna uppföljningar.
-Våra resultat i studien kommer att kunna användas i utredningar för rådgivning inför eventuell kirurgisk behandling av personer med svårbehandlad epilepsi.
FAKTA EPILEPSI
Epilepsi yttrar sig i anfall med eller utan påverkan av medvetandet och även med eller utan samtidiga kramper. Anfallen beror på övergående störningar i hjärnans elektriska nervimpulser. Orsaker till epilepsi kan vara tillfälliga eller permanenta skador i hjärnan, men orsaken kan inte alltid fastställas. Cirka en procent av Sveriges befolkning har en benägenhet att få upprepade epileptiska anfall. Det finns läkemedel och även kirurgi som kan lindra symtomen.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid sektionen för klinisk neurovetenskap och rehabilitering, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet.
Avhandlingens titel: Longitudinal cognitive changes in medically and surgically treated patients with drug resistant partial epilepsy.
Avhandlingen försvaras måndagen den 17 maj, kl 9.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Leg. Psykolog och forskare Lena Andersson-Roswall, telefon: 0707-83 58 98, e-post: lenaar@privat.utfors.se
Handledare:
Professor Kristina Malmgren, telefon: 031- 3422763, e-post: kristina.malmgren@neuro.gu.se
Universitetslektor Hans Samuelsson, e-post: hans.samuelsson@psy.gu.se
Leg psykolog, leg psykoterapeut PhD fac.med. Elisabeth Engman, e-post: elisabeth.engman@comhem.se
Även för människor som varit döda länge räcker det med små mängder biologiskt material för att kontrollera en persons identitet eller testa för vissa sjukdomar. På Uppsala universitet finns en liten smula av drottning Kristinas DNA, tillräckligt mycket för att ta reda på om hon led av någon rubbning av könsutvecklingen. Testet i sig är inte tillräckligt för att sätta stopp för ryktet om att hon inte skulle vara en ”riktig” kvinna eftersom det inte utesluter andra tillstånd, men bara det faktum att det kan göras väckte tillräckligt många etiska frågor för en hel doktorsavhandling.
– Levande skyddas av lagen om genetisk integritet. För drottning Kristina och för andra historiska personer finns det inga lagliga hinder, men det finns kanske ändå en integritet att skydda, säger Malin Masterton vid Centrum för forsknings- och bioetik.
Men vem är det då som har ett intresse av att skyddas? Enligt Malin Masterton kan delar av en persons identitet finans kvar efter döden. Ett sätt att se på identitet är som en livsberättelse som både står för sig själv och vävs ihop med andra människors berättelser. Sett på det här sättet har också döda ett namn och ett rykte som kan vara värt att skydda.
Om döda, liksom levande, har en integritet och ett rykte har de också moralisk status och vi kan göra fel mot dem. Enligt Malin Masterton har vi tre plikter gentemot de döda. Vi har en plikt att vara sanningsenliga för att bevara en persons rykte. Vi har också en plikt att respektera de dödas personliga integritet i forskningssammanhang. Slutligen har vi en plikt att erkänna fel som begåtts mot döda, som till exempel olagliga utgrävningar som skedde i början av 1900-talet.
– Jag argumenterar för att döda ska erkännas egen moralisk status, kopplat till vår respekt för mänskligt liv, säger Malin Masterton.
Avhandlingen är relevant både för hanteringen av kända historiska personer och för debatten om alla de anonyma mänskliga kvarlevor som finns bevarade på universitet, institutioner och museer. Framförallt är det urfolk som har reagerat på hanteringen av sina förfäders kvarlevor och krav på återförande och återbegravning måste bemötas i Sverige, både av arkeologer och museer.
I avhandlingen diskuterar Malin Masterton etiska riktlinjer för hanteringen av mänskliga kvarlevor och kommer med förslag till ändringar. Utgångspunkten är att även döda har en identitet i form av en livsberättelse.
– Vi kanske borde förhålla oss till samiska skelett på samma sätt som vi gör till drottning Kristinas DNA, säger Malin Masterton.
Malin Masterton försvarar sin avhandling den 29 maj 2010.
Kontaktinformation
Mer information kontakta Malin Masterton, telefon: 018-471 62 32, e-post: malin.masterton@crb.uu.se
– Vi vet att det inte fungerar särskilt bra att segregera de här barnen och sätta dem i särskilda undervisningsgrupper eller hem för vård och boende. Ändå fortsätter vi att göra det. Jag ville veta varför.
Det säger Susanne Severinsson, socionom som disputerar i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet. Hon har följt arbetet i en s.k. särskild undervisningsgrupp (f.d. skoldaghem), samt i två HVB, hem för vård och boende.
Det här är verksamheter som till stor del är osynliggjorda, säger hon. Ingen vet riktigt hur många barn som är placerade i särskilda undervisningsgrupper. När det gäller HVB är två myndigheter inblandade, Skolverket och Socialstyrelsen. Barnen ska få både behandling och undervisning. I praktiken tar dock oftast behandlingen över, på undervisningens bekostnad.
Susanne Severinsson visar hur de anställda på dessa hem arbetar med att skapa en hemlik miljö och tillitsfulla relationer till barnen. Samtidigt finns kravet att barnen måste ändra sig.
– De här barnen betraktas vara fel. De känner fel, de tänker fel, de gör fel. De måste förändra sig, exempelvis lära sig hantera sin ilska.
Barnen görs ansvariga för denna förändring. Skolan hålls utanför, den har de ju lyfts bort ifrån. Föräldrarna ska visserligen involveras, men här finns en otydlighet, säger hon, i hur de ska hanteras.
Barnen utreds ofta mycket grundligt. En del får neurologiska diagnoser, s.k. bokstavsbarn. Hos andra kan ingen diagnos fastställas som förklarar deras beteende.
Men trots olika diagnoser bemöts barnen sedan i stort sett på samma vis.
– Diagnoserna spelar egentligen ingen roll för inriktningen på åtgärderna, säger hon.
Trots mycket god vilja hos de anställda finns ett famlande i hur dessa barn kan hjälpas.
Det är en stor utmaning att skapa pedagogiska verktyg som kan möta även mycket stökiga barn i skolmiljön, avslutar hon.
– Det här är barn som utmanar skolan. Det är dags för skolan att ta den utmaningen.
Kontaktinformation
Susanne Severinsson disputerar den 27 maj. Hon nås på telefon 0708-554514 men hellre mail susanne.severinsson@liu.se
Avhandlingen analyserar läkemedelsanvändning ur olika aspekter och baseras på individdata över alla uthämtade receptförskrivna läkemedel från Socialstyrelsens läkemedelsregister åren 2005-2008. Avhandlingen är den första samlade vetenskapliga rapporten om en hel befolknings läkemedelsanvändning i allmänhet och multimedicinering med tillhörande kostnader i synnerhet.
De viktigaste slutsatserna i avhandlingen är:
– Andelen individer med läkemedelsanvändning och multimedicinering var hög inom alla åldersgrupper och var högre för kvinnor än för män.
– Två tredjedelar av alla individer med fem eller fler olika läkemedel och nära hälften av alla individer med tio eller fler olika läkemedel 2006 var under 70 år. Multimedicinering bör därmed beaktas som en riskfaktor för läkemedelsrelaterade problem inom alla åldersgrupper.
– De regionala skillnader i multimedicinering som observerades förklaras i första hand av olikheter i den regionala åldersfördelningen.
– Antalet läkemedel varje individ använder ökar inte enbart riskerna som är förenade med multimedicinering, utan även bördan av ett ökat antal doser per läkemedel, speciellt för äldre.
– Individer med tio eller fler olika läkemedel stod för nära hälften av de totala läkemedelskostnaderna för uthämtade läkemedel. Insatser med fokus att reducera antalet läkemedel för denna grupp av patienter med många läkemedel kan därför även medföra en väsentlig minskning av de totala läkemedelskostnaderna.
– Trots olika nationella och regionala insatser i Sverige att minska antalet läkemedel per patient, så ökade årligen antalet uthämtade läkemedel per individ, och andelen individer med multimedicinering mellan 2005 och 2008.
Den i avhandlingen beskrivna ökningen av multimedicinering under 2005-2008 visar att det är viktigt att övervaka utveckling av läkemedelsanvändningen i alla åldrar.
Avhandlingen understryker också vikten av att patienten får en lämplig och balanserad läkemedelsbehandling. För läkare finns därför behov av information om patientens verkliga användning av alla olika typer av läkemedel. För samhället finns behov av att utveckla förskrivnings- och förmånssystem som kan minska de stora resurser som läggs på läkemedel som patienter hämtar ut från apotek men sedan inte använder.
Bo Hovstadius arbetar med hälso- och sjukvårdsfrågor på PricewaterhouseCoopers. Han är doktorand i biomedicinsk vetenskap vid Linnéuniversitetet i Kalmar sedan 2008.
Avhandlingen “On drug use, multiple medication and polypharmacy in a national population” försvaras tisdagen den 18 maj 2010, kl 09.00. Disputationen äger rum i sal N2007, Smålandsgatan 26B, Linnéuniversitet i Kalmar. Opponent är med. dr Björn Wettermark, Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Bo Hovstadius, telefon: 018-481 86 82, Mobil 0709-29 22 01, e-post: bo.hovstadius@pwc.se.
All forskning på människor ska etikprövas för att skydda deltagarna från skador. Etikprövningsnämnder lägger stor vikt vid informerat samtycke till forskning och flera etiska riktlinjer har skrivits med det uttalade syftet att göra just informerat samtycke till regel för alla typer av studier. Men bakom den inriktningen ligger en begränsad syn på autonomi i nämnderna, menar Mats G. Hansson.
– Denna syn kan faktiskt komma att skada patienternas intressen. Den leder också till krav på samtycke inom forskning som bara använder data från olika typer av register och biobanker, säger han.
Att vara autonom handlar om att fatta egna beslut, men som medborgare i ett samhälle delar vi alla ett intresse av att det medicinska kunnandet utvecklas och leder till bättre behandlingar i framtiden, menar Mats G. Hansson.
– Bara det faktum att man frågar efter samtycke minskar antalet deltagare i vilken studie som helst. En del svarar inte och faktum är att det finns fall där ett nej från en handfull personer kan äventyra resultatet för hela studien. Ibland är det inte större marginaler än så för det statistiska underlaget som krävs, säger han.
Den här och många andra etiska frågor diskuteras också vid en internationell konferens i Uppsala den 14-16 juni. Konferensen ställer frågan om den medicinska etiken verkligen är i patientens bästa intresse.
Kontaktinformation
Mer information:
Mats G. Hansson, professor i biomedicinsk etik och föreståndare för Centrum för forsknings- & bioetik (CRB), mats.hansson@crb.uu.se, 018-471 61 97.
Kisel har sina begränsningar och industrin letar efter ett ersättningsmaterial. Elektronikmarknaden omsätter över 200 miljarder dollar per år så finns det stora incitament för att driva på utvecklingen.
Forskaren Johannes Svensson vid institutionen för fysik vid Göteborgs universitet har i sin avhandling undersökt tillverkning och användning av kolnanotuber.
–Jag tror inte att det kan bli billigare att bygga transistorer i något annat material än kisel, men kolnanotuber kan ge mindre och snabbare komponenter som bland annat leder till att datorerna drar mindre ström.
Den otroliga utvecklingen av datorkraft som skett sedan den integrerade kretsen uppfanns på femtiotalet har möjliggjorts av att transistorn, som är den viktigaste komponenten i alla processorer, har blivit allt snabbare.
Det vanligaste halvledarmaterialet i transistorer är kisel eftersom det är billigt och lätt att bearbeta. Kisel har emellertid sina begränsningar. När storleken på transistorerna minskas för att öka deras hastighet så uppstår problem som bland annat leder till ökad effektförbrukning och stora variationer i deras egenskaper.
Genom att byta ut kislet i kanalen mot en kolnanotub så kan transistorerna göras både mindre och snabbare än vad som är möjligt idag. En kolnanotub är en cylinderformad ihålig molekyl med en diameter runt en nanometer (1/50000 av ett hårstrå) som endast består av kol.
En del kolnanotuber är halvledande vilket gör dem lämpliga för transistorer, men det finns flera problem som måste lösas innan man kan koppla ihop dem till större kretsar.
–Eftersom kolnanotuber växer slumpmässigt och det inte går att kontrollera deras position eller riktning så har jag lagt på ett elektriskt fält för att styra tuberna när de växer, säger Johannes Svensson.
Det elektriska fältet leder bland annat till att de flesta kolnanotuber ligger i samma riktning.
–För att visa att det går att bygga elektroniska komponenter som bara innehåller kolnanotuber har jag även byggt en transistor där inte bara kanalen består av en kolnanotub utan även elektroden som används för att styra strömmen.
Ett annat problem som måste lösas för att integrera nanotuber i större kretsar är att det är svårt att tillverka bra metallkontakter till dem. Johannes visar i sin forskning att kontakternas egenskaper förändras beroende på vilken diameter nanotuberna har. Genom att välja rätt diameter kan man kombinera bra kontaktegenskaper med låg strömförbrukning.
Avhandlingen Carbon Nanotube Transistors: Nanotube Growth, Contact Properties and Novel Devices försvarades vid en disputation den 7 maj.
Kontaktinformation
Kontakt: Johannes Svensson, Institutionen för fysik, Göteborgs universitet 0768-53 98 91 031-772 3435 johannes@physics.gu.se
– Om en värdekedja ska fungera felfritt så måste informationsflödet mellan delprocesserna anpassas menar Gunnar Mosnik. Man måste ta hänsyn till företagets filosofi och medarbetarnas världsbild.
Att använda den modell Gunnar Mosnik har utvecklat ger privata och offentliga organisationer möjlighet att koordinera arbetsflöden bättre. Modellen möjliggör också förbättrad kommunikation inom interna och externa arbetsflöden, med målet att stödja arbetsflöden med informationssystem inom och mellan organisationer.
Gunnar Mosniks forskning baseras på ett treårigt EU-projekt inom fordonsindustrin vars mål var att skapa tvärorganisatoriska arbetsflöden.
Gunnar Mosnik har sedan 2001 arbetat med forskning och undervisning inom ämnet informatik och systemekonomi vid Växjö universitet, som blivit Linnéuniversitetet vid årsskiftet.
Avhandlingen ”On Applying Ontologies in Workflows – Ontology driven Workflows for increasing Flexibility and Quality, and reducing Production Time and Cost” försvaras fredagen 21 maj, kl. 10.00. Disputationen äger rum i NCC-salen, Linnéuniversitet. Opponent är professor Christian Stary från Johannes Kepler University Linz, Österrike.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Gunnar Mosnik, telefon 013-130009, e-post gunnar@mosnik.com.
Avhandlingen går att beställa genom Linnaeus University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: lupress@lnu.se.
Att ha ett arbete innebär inte bara att vara självförsörjande utan också att man blir delaktig i samhället och får regelbunden kontakt med andra människor. Emelie Rydbergs doktorsavhandling visar att döva personer har det betydligt svårare att komma in på arbetsmarknaden.
Örebroforskaren har samlat in information till en unik databas över döva personer, som är födda mellan 1941 och 1980, och med hjälp av det materialet har hon kunnat kartlägga döva personers utbildning,arbete och inkomst år 2005.
Hennes studier visar att det finns stora skillnader mellan döva personer och den övriga befolkningen. Fler döva är arbetslösa eller ingår i arbetsmarknadsåtgärder. De har oftare låginkomstyrken och därmed en lägre disponibel inkomst.
– Jag hade förväntat mig att skillnaderna mellan döva och övriga befolkningen skulle kunna förklaras av bakomliggande faktorer så som kön, ålder eller utländsk bakgrund men det som påverkar är faktorer som har med dövhet att göra.
63 procent av döva födda mellan 1941 och 1980 har arbete men av dem ingår ungefär 35 procent i en arbetsmarknadsåtgärd. Den största arbetsmarknadsåtgärden är lönebidraget, som innebär att arbetsgivaren får kompensation eftersom den anställde anses ha nedsatt arbetsförmåga.
– Ofta gör man medicinska bedömningar snarare än att titta på relationen arbete och person. Ur ett medicinskt perspektiv är dövhet en begränsning i kroppsfunktion men det behöver inte betyda att dövhet i sig innebär nedsatt arbetsförmåga. Genom att anpassa arbetsmiljön skulle förmodligen fler kunna få ett vanligt arbete och vara anställda utan lönebidrag.
Dessutom är det dubbelt så vanligt bland döva jämfört med resten av befolkningen att ha en högre utbildningsnivå än vad som krävs för yrket, vilket Emelie Rydberg ser som en indikation på att döva personer diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden.
– Dövas svårigheter på arbetsmarknaden kan bero på arbetsgivares okunskap om döva personers kompetens och bristande arbetsvillkor. Men det kan också finnas andra orsaker, så som att den döva personen har ytterligare funktionsnedsättningar eller brist på tyst kunskap. Viktig information som den hörande befolkningen snappar upp utan att de funderar över det genom till exempel radio som döva går miste om.
– Det är viktigt att dövas situation förs fram och diskuteras.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Emelie Rydberg, MOBIL 0739-965800
Sven Hassler är universitetslektor i folkhälsovetenskap på Högskolan Väst och har länge forskat om samernas hälsa. Redan tidigare har han visat att frekvensen av dödsolyckor och självmord är förhöjd hos renskötande samer jämfört med den svenska befolkningen som helhet. I en ny studie har han och hans kollegor undersökt omständigheterna runt dessa dödsfall. Kollegorna är Kristin Ahlm och Anders Eriksson, Umeå universitet, och Per Sjölander, Södra Lapplands forskningsenhet.
Det finns många riskmoment i renskötarlivet och framför allt är det männen som omkommer på grund av dessa risker. Jakt och fiske är vanliga sysselsättningar och man hanterar knivar och vapen. Många olyckor sker under transporter med bil, skoter, båt eller flygplan.
– Man kan ha suttit 10-12 timmar på skotern och då kan man tappa koncentrationen. Man kanske kör igenom tunn is på våren, säger Sven Hassler.
Rennäringen hotas ständigt av andra intressen, till exempel planer på att bryta uran i fjällområdena. Många renskötande samer känner sig pressade av detta. De kämpar också för att få lönsamhet i sina företag. Dessutom känner de ett ansvar som kulturbärare. Det samiska levnadssättet måste föras vidare.
– Hoppar man av och tar ett annat jobb är det nog ett större misslyckande än för många andra, säger Sven Hassler.
Den här pressen från flera olika håll kan förklara att självmorden är många. Syftet med den nu publicerade studien har varit att få ett bättre underlag för att arbeta förebyggande inom gruppen. Sven Hassler berättar att ett sådant arbete redan är igång. Samerna själva har drivit på.
– Man jobbar med samebyarna omkring den psykosocial situationen. Man intervjuar samerna och pratar med dem om hur de upplever sin livssituation och man erbjuder hjälp och stöd i olika former.
Unnatural deaths in reindeer-herding Sami families in Sweden, 1961-2001, International Journal of Circumpolar Health, 2010
Kontaktinformation
För mer information kontakta Sven Hassler, sven.hassler@hv.se, 0520-22 38 62.
Svensk pappersindustri förbrukar 5-6 terawattimmar el per år för att tillverka mekanisk pappersmassa. Genom att frångå det traditionella sättet att tillverka flis som senare mals till pappersmassa kan energiåtgången minskas med upp till tjugo procent.
– Om eleffektiviteten och produktionseffektiviteten implementeras i full skala innebär det stora vinster för industrin. För en fabrik som producerar 500 000 ton mekanisk massa kan energikostnaderna minska med mellan 40 och 80 miljoner kronor per år, säger Lisbeth Hellström.
Hon visar också i sin avhandling ”On the Wood Chipping Process – A Study on Basic Mechanisms in Order to Optimize Chip Properties for Pulping” att viktiga kvalitetsegenskaper bevaras och till och med förbättras hos den mekaniska pappersmassan. När man använder andra metoder för att förbehandla flisen brukar kvaliteten annars bli sämre.
Lisbeth Hellström hör till en forskargrupp vid Mittuniversitetets centrumbildning FSCN, Fibre Science and Communication Network. Hon disputerar den 21 maj vid Campus Sundsvall inom ämnet teknisk fysik.
Kontaktinformation
Lisbeth Hellström, tel.060-14 88 58,
mobil 070-536 13 17,
e-post lisbeth.hellstrom@miun.se
Helena Lindh, biträdande pressansvarig
Tel. 063-16 57 72, mobil 070-389 77 72, e-post helena.lindh@miun.se
Onsdagen den 12 maj var det invigning av planetariet och vattenkraftverket. Andreas Pedersen, driftschef vid Lunds Energi, som medverkat till utvecklingen av vattenkraftverket, och Anders Axelsson, rektor vid Lunds Tekniska Högskola, invigningstalade.
För att sköta och utveckla planetarievisningarna och för att fånga upp besökarnas rymdintresse, finns på Vattenhallen numera även en astronom från institutionen för astronomi och teoretisk fysik.
– Astronomin har gjort stora framsteg de senaste tio åren. Jag hoppas kunna göra nya visningar under hösten där den här kunskapen kan bakas in. Tills dess använder vi de visningar som vi redan har, berättar Anna Arnadottir, doktor i astronomi och astrofysik vid Lunds universitet.
Vid vattenkraftverket kan besökarna upptäcka hur kraften i det forsande vattnet kan omvandlas till elektricitet. Med hjälp av turbiner och sandsäckar ska två lag kunna tävla om vem som kan producera mest elektricitet.
Under helgen 13-16 maj är det också premiär för en ljudshow.
– Publiken kommer att få agera både fjädrar och molekyler. Dessutom få de höra hur det låter när delfiner, valar och elefanter pratar, berättar Monica Almqvist, föreståndare för Vattenhallen som också forskar i ultraljud.
Vattenhallen öppen 13-16 maj kl 11-16. Juni: 15-18/6 kl 13-16 och 21-23/6 kl 13-16. Augusti: 9-13/8 – 13-16, läs mer på www.lth.se/vattenhallen
Vattenhallen Science Center LTH ligger mitt på LTH:s campus-område, i V-huset vid korsningen Ole Römers väg / John Ericssons väg.
För mer information, kontakta:
Läkaren Bernice Wiberg har i sin avhandling visat att ett enkelt blodprov kan upptäcka tecken på om en patient håller på att utveckla diabetes. Dessa patienter har också en höjd risk att drabbas av stroke. Blodprovet mäter hur mycket proinsulin som patienterna producerar, ett ämne som är ett förstadium till insulin.
– När känsligheten för insulin börjar svikta hos en person reagerar bukspottskörteln med att öka produktionen av insulin. Den reaktionen kan vi upptäcka genom att mäta hur mycket proinsulin som finns i blodet, förklarar Bernice Wiberg.
Testet används inte i vården ännu eftersom det än så länge saknas standardiserade laboratoriemetoder för blodprovet. Bernice Wiberg bedömer att om någon bestämmer sig för att standardisera metoden så skulle den kunna finnas på sjukhusen inom några år.
– Testet har potential att varna för att en patient ligger i riskzonen tidigare än dagens tester eftersom proinsulinnivåerna stiger innan blodsockernivåerna gör det. På sikt kan det bli ett vanligt test i vården, säger Bernice Wiberg.
Stroke, eller slaganfall, är en allvarlig sjukdom som drabbar uppemot 30 000 människor i Sverige varje år. Stroke är samlingsnamnet på de plötsliga symtom som uppstår när hjärnan skadas på grund av att den inte får tillräckligt med blod. Ofta kommer slaganfallet som en plötslig förlamning eller känselnedsättning i ena sidan av kroppen, talsvårigheter eller synsvårigheter.
Det är inte bara mätningar av olika ämnen i kroppen som kan avslöja högre risker för slaganfall. Ett lågt resultat på ett siffer- och bokstavstest kan också avslöja en högre risk för stroke. Bernice Wiberg har undersökt resultaten från siffer- och bokstavstester som 70-åriga testpersoner har fått göra. Det visade sig att den fjärdedel av 70-åringarna som hade de sämsta resultaten hade mer än tre gånger större risk att drabbas av hjärninfarkt jämfört med den fjärdedel som hade de bästa resultaten.
– Har man ett lågt resultat har man också högre risk att dö om man skulle drabbas av stroke än de som har ett högre resultat. Vården skulle kunna använda åtminstone ett av testerna för att ytterligare förtydliga en patients riskprofil och därmed kunna ge bättre behandling, säger Bernice Wiberg.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Bernice Wiberg, 0708-66 23 55
Resultaten visar att det finns både likheter och skillnader i livssituationen hos äldre i de olika boendena. Oavsett var de lever sina liv är de rädda för skörheten i den meningen att de kan bli beroende av andra och att den är ett tecken på att livet går utför. Ensamheten visar sig när de äldre inte känner sammanhang och samhörighet i sina liv och de som känner sig ensamma gör det oberoende av var de lever sina liv. Upplevelsen av trygghet är tydligt kopplat till livssituationen men ändå inte direkt knuten till endera boendeformen. De som lever i ordinära boenden känner en trygghet när de får vara kvar i sina hem eftersom de då finns i det kända och kan genom sitt hem bevara välbekanta sammanhang och identitet. Äldre på SÄBO har förlorat denna aspekt av trygghet, men kan känna en annan trygghet i att de har personal dygnet runt som känner dem. Äldre som lever i ordinära boenden känner en otrygghet genom den bristande kontinuiteten bland personalen.
Självständigheten är också tydligt kopplat till livssituationen. Visserligen erfar äldre som har hemhjälp att de måste anpassa sig till rutiner oavsett var de lever, men de som lever i sina ordinära boenden kan i större utsträckning bestämma över sig själva. De är kvar i sitt kända sammanhang och det ordinära boendet kännetecknas av självständighet, välbefinnande och kontroll om de inte är alltför sjuka. Självständigheten är alltså relaterad till deras upplevelse av skörhet men den är ändå tydligare i ordinära boenden än på SÄBO, där de äldre förlorar sin självständighet, i synnerhet om boendet innebär att de lever på en arbetsplats och då på vårdarnas villkor.
Hälsa och välbefinnande för äldre multisjuka innebär att leva i ett existentiellt sammanhang genom att kunna balansera upplevelsen av skörhet, ensamhet, självständighet och trygghet. Att leva i ett existentiellt sammanhang främjas av en fungerande vardag, upplevelse av självständighet, att få behålla sina vanor, livsberättelse och att få vara sig själv.
Martina Summer Meranius har arbetat på Mälardalens högskola som universitetsadjunkt och som klinisk adjunkt. Hon har en bakgrund som sjuksköterska inom sjukhusansluten hemsjukvård i Stockholm.
Avhandlingen “Era delar är min helhet” En studie om att vara äldre och multisjuk försvaras torsdagen den 7 maj 2010, kl 10.30. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Linnéuniversitet i Växjö. Opponent är professor Kenneth Asplund, Mittuniversitetet.
Utbildningen Digitala rummet är ett pedagogiskt koncept där datorer och Internet utgör basen. Förutom kunskaper i de vanliga ämnena får eleverna en digital kompetens att bygga vidare på, när böcker ersätts med digitala miljöer som datorspel, communities och samverkan över Internet.
Under utvecklingen av utbildningen för gymnasieungdomar i Järvaområdet bidrar DSV med projektledning, lärarutbildning och utveckling av konceptet. Praktisk erfarenhet har tagits tillvara från de ungdomar som deltog i den första utformningen av Digitala rummet, vilken under fyra år framgångsrikt genomfördes i Botkyrka.
– Digitala rummet är en satsning på gymnasieungdomar som valt bort den traditionella skolan till förmån för den digitala kultur som växer fram, i exempelvis datorspel eller andra digitala rum, säger Göran Lange, projektledare för Digitala rummet vid DSV.
Thomas Westin, forskare vid DSV, menar att målet är att tillvarata den potential, som dessa ungdomar utgör, eftersom de är en resurs för samhället.
– Genom den kompetens ungdomarna får av Digitala rummet kan de öka förståelsen för den digitala kulturen och hjälpa grupper som idag står på andra sidan av den digitala klyftan. Det innebär en digital inklusion där fler ges möjlighet att delta och slippa lämnas utanför det som sker i olika digitala rum berättar Thomas Westin vidare..
Digitala rummet vänder sig till elever med intresse för datorspel och nätbaserad kommunikation. Projektet Digitala rummet vid DSV har beviljats 4 miljoner kronor från Stockholms stads satsning på det så kallade Järvalyftet. Utbildningsförvaltningen finansierar utbildningen vid Ross Tensta gymnasium via skolpengen.
Den treåriga utbildningen startar 2010, och leder till högskolebehörighet samtidigt som den förbereder eleverna för ett internetbaserat yrkesliv. Ett första urval görs via ansökan senast 11 maj hos Gymnasieantagningen i Stockholms län. Därefter kallas ett antal av de sökande till intervju. Undervisningen är förlagd till DSV:s lokaler i Kista.
För ytterligare information
Göran Lange, projektledare, Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV), Stockholms universitet, e-post: glange@dsv.su.se, tfn: 0708-760 780
Thomas Westin, forskare, Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV), Stockholms universitet, e-post: thomasw@dsv.su.se, tfn: 08-16 19 92
