Studier av en tung snabbt växande höna och en liten långsamt växande höna ger ny viktig kunskap om ursprunget för den genetiska variation som gjort det möjligt för dem att snabbt anpassa sig till nya extrema miljöer.
Det visar ny forskning som nu publiceras i den nätbaserade vetenskapliga tidskriften PLOS Geneticts.
Forskare från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), Uppsala universitet och Virginia Tech i USA, står bakom studierna.
Resultaten kan få stor betydelse för kunskapen om hur evolutionen har gått till, hur avelsarbete i djur och växter skall bedrivas, samt hur man skall studera folksjukdomar som fetma och diabetes.
Ända sedan Darwin presenterade sin evolutionslära har forskare försökt förstå de mekanismer som gör det möjligt för arter att anpassa sig till nya miljöer.
I det kommande numret av PLOS Genetics visar forskare från Uppsala och Virginia i USA att den genetiska variation som redan finns i hundratals gener i en population gör det möjligt för denna att snabbt anpassa sig till nya extrema miljöer.
Tung och lätt
För att visa detta har man utnyttjat en unik hönsmodell framavlad i USA. Sedan 1957 har Paul Siegel vid Virginia Tech, USA, studerat de biologiska effekterna av urval utifrån kroppsvikt. Från en enhetlig hönspopulation har han avlat fram två hönslinjer, en för hög tillväxt och en för låg tillväxt. I hög-linjen har de tyngsta djuren valts ut som föräldrar för nästa generation och i låg-linjen har de lättaste individerna valts ut. I dag väger hög-linjen åtta gånger så mycket som låg-linjen vid åtta veckors ålder.
– Eftersom urvalet av individer gjorts baserat på en enda egenskap, som man vet styrs av både gener och miljöfaktorer, är dessa hönor en utmärkt modell för att studera hur många gener som bidragit till denna extrema förändring av djurens storlek, säger Örjan Carlborg professor vid SLU, som tillsammans med Paul Siegel har initierat de genetiska studierna på hönslinjerna.
Intensiv selektion
Forskarna har genom att titta på skillnaderna i nästan 100 000 genetiska markörer i arvsmassan i de bägge linjerna lyckats visa att de nu har olika varianter i mer än 100 gener.
– Att vi kunnat identifiera ett bidrag från så många gener är ett resultat av att selektionen i linjerna varit så intensiv under dessa 50 år att den motsvarar vad man förväntar sig från flera tusen års urval i naturliga populationer, säger Mats Pettersson, SLU, som tillsammans med Anna Johansson, SLU, genomfört studierna.
Detta är första gången man på denna skala i experimentella data kunnat visa att existerande genetiska varianter är mycket viktiga för att populationer skall kunna anpassa sig till ny miljöer genom naturligt eller artificiellt urval.
– Vi har använt en ny metod för att leta efter hur de genvarianter som fanns innan man påbörjade avelsprogrammet bidragit till förändringen av kroppsstorleken i de två hönslinjerna. Våra resultat visar att de allra flesta av de genvarianter som nu fixerats i de två linjerna fanns i ursprungspopulationen. Detta visar att mutationer under selektionens gång inte är så viktiga som man tidigare trott, säger Anna Johansson.
Medicinska egenskaper
De två hönslinjerna skiljer sig även åt vad gäller andra egenskaper än tillväxt, till exempel aptit, fetma och immunförsvar. Hög-linjen är hetsätare medan låg-linjen är anorektisk, hög-linjen är fet medan låg-linjen är mager, och hög-linjen har ett sämre immunförsvar än låg-linjen.
– Genom att vi kunnat identifiera många regioner i arvsmassan där linjerna skiljer sig åt har vi nu större möjligheter att utreda vilka av dessa som påverkar de medicinskt intressanta egenskaperna aptit, fetma och immunförsvar. Detta kan ge oss ny kunskap som på sikt kan leda till bättre läkemedel mot många av våra folksjukdomar, konstaterar Örjan Carlborg.
Resultaten publiceras i PLOS Genetics den 4 november. Författare är Anna Johansson, Mats Pettersson, Paul Siegel och Örjan Carlborg.
Kontaktuppgifter:
Örjan Carlborg, institutionen för husdjursgenetik, SLU
018-672001, 076-2109114 orjan.carlborg@hgen.slu.se
Länge har forskare trott att frigivna kejserliga slavar i Romarriket var föraktade av etablissemanget. En ny avhandling från Uppsala universitet visar att så inte var fallet. Däremot kritiserades kejsaren hårt om hans frigivna slavar fick för mycket inflytande.
När den romerska kejsarens slavar uppnått en viss ålder, ofta 35- 40 år, var det vanligt att de frigavs. De fortsatte då ofta att arbeta inom den kejserliga administrationen. Länge har man antagit att det fanns en negativ attityd mot dessa frigivna och att de utgjorde en mycket speciell grupp som delvis stod utanför samhället. Doktoranden Lisa Hagelin från institutionen för lingvistik och filologi har studerat romersk prosalitteratur och konstaterat att det inte verkar ha varit så. I texterna syns många gånger ingen skillnad på kejserliga frigivna och aristokratin.
– Det här visar på att det romerska samhället var mer komplext vad gäller status och social ställning än vad man tidigare trott, säger Lisa Hagelin.
De frigivna hade vissa sociala regler att förhålla sig till. Det var inte meningen att de skulle ha politisk makt och de skulle inte nå positioner som var högre än de som innehades av den traditionella romerska eliten. Hos de författare Lisa Hagelin studerat visar det sig dock att de frigivna under vissa kejsare skaffade sig maktpositioner. För detta kritiserades kejsaren hårt och ansågs vara en dålig ledare. Man menade att tiden var ”ur led” under en kejsare vars frigivna gick för långt. Två av de författare Lisa Hagelin studerat, Plinius d.y och Tacitus beskriver bland annat hur frigivna under kejsaren Claudius hade allt för mycket makt. Plinius d.y skriver att han är glad att han inte lever under Claudius tid av just den anledningen.
Disputationen äger rum 13 november i Geijersalen, Engelska Parken, Uppsala universitet
För mer information kontakta Lisa Hagelin E-post: lisa.hagelin@lingfil.uu.se
Telefon: 018-471 7678
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Exergames, de nya tv-spelen som till exempel använder balansplattor, dansmattor eller fjärrkontrollen som tennisracket, har förändrat bilden av tv-spel och nu ses de som en möjlighet att motverka snarare än en orsak till övervikt.
– I flera länder bland annat i Sverige lyfts de fram som ett intressant redskap att använda i skolan. Inte minst som en del av framtidens skolämne idrott och hälsa, säger docent Mikael Quennerstedt, projektledare och forskare i idrott med inriktning mot didaktik.
Forskarna ska kartlägga om lärare använder tv-spel i undervisningen och i sådana fall varför. Det finns tekniska och ekonomiska problem med användandet av tv-spel i skolan, men forskarna kommer att undersöka vad tv-spelande innebär för elevers kunskaper och lärande och vilket innehåll avseende kropp, fysisk aktivitet och hälsa som erbjuds i själva spelen.
– Exergames presenteras ofta som ett modernt sätt att motionera men att användandet då främst är en fråga om energiförbrukning – energi in respektive energi ut – snarare än en fråga om utbildning, kunskaper och lärande, säger Mikael Quennerstedt.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Mikael Quennerstedt: 019-30 35 98, mikael.quennerstedt@oru.se
Ett forskarteam vid Uppsala universitet under ledning av professor Björgvin Hjörvarsson har upptäckt en ny mekanism för diffusion av väte i övergångsmetaller. Resultaten publiceras denna vecka i Physical Review Letters och är av betydelse för utvecklingen av exempelvis batterier och bränsleceller.
Väte är universums lättaste grundämne och mycket vanligt förekommande i olika material. För att uppnå hög effekt i exempelvis batterier och bränsleceller behövs snabb diffusion av väte i materialet. I material som utsätts för stora påfrestningar kan närvaron av väte däremot orsaka materialbristning, ibland med katastrofala konsekvenser som följd. Att förstå mekanismerna bakom diffusionen är därför av intresse för både tillämpningar och grundläggande förståelse av väte i material.
När väteatomer absorberas i metaller leder det till en lokal ”töjning” runt vätet. Denna töjning följer med vätet när det rör sig i metallen vid låga temperaturer och orsakar minskad rörlighet. Forskarna visar med hjälp av kvantmekaniska simuleringar att vid temperaturer över 300 ?C börjar väteatomerna röra sig så snabbt att dessa töjningar i metallen inte hinner följa med vätet. Detta leder till att vätet börjar röra sig ännu snabbare än vad som förväntas från klassiska beräkningar. Resultaten ger ny insikt i hur väte rör sig i material och hur vätets egenskaper ändras under olika förhållanden
– Beräkningarna tyder på att man kan få upp hastigheten på vätets diffussion, vilket är goda nyheter för de som utvecklar batterier och bränsleceller, säger Andreas Blomqvist, forskare vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet.
Nästa steg är att testa beräkningarna experimentellt.
Läs artikeln i Physical Review Letter [Ref 1].
För mer information, kontakta Andreas Blomqvist, 018-471 58 52, 073-778 8714 , andreas.blomqvist@fysik.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
En gång i tiden hade svenska kyrkans prästerskap lika stor kontroll över sin verksamhet och församlingsborna som ayatollorna i Iran. På 1800-talet lättades kontrollen upp och individen fick större inflytande, men fortfarande fanns en tydlig ämbetshierarki, från biskopen och neråt. I nattvards- och konfirmationsförhör, lysnings- och husförhör kontrollerades den enskildes tro.
När kyrkan skiljdes från staten år 2000 bröts slutligen denna hierarki och stiftet upphörde att vara arbetsgivare år prästerna.
Stig Linde har undersökt vad som händer när moderna modeller för granskning och kvalitet ska implementeras på mångsekelgamla organisatoriska traditioner.
– Det finns ett såväl organisatoriskt som ideologiskt motstånd inom kyrkan mot granskningssamhällets krav, säger han.
Det organisatoriska motståndet ligger i att kyrkan inte, tvärtemot vad många tror, fungerar hierarkiskt. Det spelar ingen större roll vad ärkebiskopen ålägger församlingarna eftersom dessa i hög grad är självständiga.
De kyrkoherdar som trots allt tar till sig de nya sätten att styra sin församling gör det för att stärka sin auktoritet som kompetent verksamhetschef: De tar på sig en chefsroll som alltmer liknar den moderne VD:ns istället för den andlige ledarens. Mer chef för en arbetsorganisation än en herde för sin hjord, kan man säga.
– Granskningarna har i och för sig ett gott syfte men det finns en risk att församlingarnas kärnverksamhet kommer i skymundan när de ska moderniseras och bli målrationella resultatenheter, säger Stig Linde.
Motståndet mot granskningssamhället finns också på det ideologiska planet. Exempelvis motsätter sig många diakoner att föra statisk över och dokumentera sin verksamhet.
– Man menar att diakoni är en privatsak mellan diakonen och den enskilda personen, säger Stig Linde. Men detta är ett synsätt som kommer att ifrågasättas. Särskilt som kyrkan utökar sin sociala verksamhet och blir alltmer beroende av externa bidragsgivare som kräver noggrann redovisning.
Men trots ett visst motstånd så granskas en församling mer i egenskap av arbetsgivare, kulturminnesvårdare, fastighetsägare och mycket annat, än som kyrka. Statens granskning av kyrkan mycket mer omfattande än kyrkans egen granskning av sin verksamhet.
– Intressant, tycker Stig Linde, som ställer sig frågan hur fri kyrkan egentligen är från staten.
För mer information tala med Stig Linde på telefonnummer 070-302 21 41, eller stig.linde@soch.lu.se.
Avhandlingen ”Församlingen i granskningssamhället” lades fram den 22 oktober vid Socialhögskolan i Lund.
Nyligen skördades den första odlade gotländska tryffeln. Tidigare har man bara lyckats få fram delikatessen från importerade plantor.
– Det här visar att vi i Sverige kan odla vår egen högklassiga tryffel, säger Christina Wedén, forskare vid Uppsala universitet, som har lett den forskning som nu gett resultat.
Tio år efter plantering sniffade tryffelhundarna Malva och Jippi för några dagar sedan fram den lilla tryffelknölen under en ek i en odling på sydöstra Gotland. Sammanlagt planterades under år 2000 och 2001 tretusen ekar på ön, alla med rötter koloniserade av tryffel.
Ekplantorna har på en plantskola i Frankrike drivits upp ur danska ekollon ympade med gotländsk tryffel. I stället för att som med vildvuxen tryffel bara ha att hoppas på att svampen ska kolonisera ekarna, kan man nu genomföra och kontrollera koloniseringen i laboratorium före utplantering.
Ekarna i de gotländska odlingarna är certifierade för tryffelodling av Frankrikes lantbruksinstitut INRA. I Frankrike finns flera kontrollinstanser för officiell certifiering av trädplantors lämplighet för tryffelproduktion. Ett liknande system håller också på att växa fram i Sverige. Det är viktigt för tryffelodlingens framtida rykte då man vill undvika att plantor distribueras som inte håller måttet.
Christina Wedén, forskare vid avdelningen för farmakognosi vid Uppsala universitet, har undersökt tryffeln på Gotland sedan 1997 och initierade de första svenska odlingarna 1999.
Hon tror att framgången för den lokala tryffelodlingen innebär att man kan möta efterfrågan på en nordisk tryffelmarknad,
– Där kan Sverige börja ta plats som visionen om det nya matlandet, säger Christina Weden.
För mer information kontakta Dr Christina Wedén, 0708855872, christina.weden@fkog.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Även om det kan verka paradoxalt luras immunförsvaret på ungefär samma sätt av graviditet och cancer. Hur det går till beskriver Malin Hedlund i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 12 november.
Fostret och tumören har ett gemensamt mål: Att överleva i och parasitera på en annan kropp. Avhandlingen studerar detaljerna i hur de bär sig åt för att överleva. Bland annat presenteras resultat som visar att moderkakan och cancercellerna använder en likartad mekanism med utsöndring av immunhämmande blåsor, så kallade immunosuppressiva exosomer.
Exosomerna är 30-100 nanometer (miljarddels meter) stora blåsor som är omgivna av membran. De kan liknas vid små paket som bär olika proteiner och RNA-signaler inuti och på ytan. De utsöndras och används av olika celler för att kommunicera med varandra, en typ av biologisk postgång. I avhandlingen studeras speciellt den potenta receptorn NKG2D, som ansvarar för avdödningsförmågan hos immunförsvarets så kallade mördarceller. Moderkakans och cancercellernas exosomer bär på sin yta molekylerna MICA/B och ULBP1-5, som kan binda till NKG2D-receptorn, trycka ner den från cellytan och på så sätt förhindra mördarcellernas kapacitet att döda inkräktarna.
De exosomer som moderkakan producerar och utsöndrar används för att undvika angrepp från moderns immunsystem och på så sätt skydda fostrets överlevnad och utveckling. En liknande mekanism används också av cancerceller för att etablera och sprida sig i kroppen.
Cancercellerna ökar sin exosomutsöndring och hämmar mördarcellernas kapacitet när de utsätts för stress, vilket är en viktig observation för utformandet av cancerbehandling.
Forskningsbild
Malin Hedlund är doktorand vid enheten för klinisk immunologi och kan nås på
tel. 090-785 22 36,
e-post malin.hedlund@climi.umu.se
Fredagen den 12 november försvarar Malin Hedlund, Institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Exosomes and the NKG2D receptor-ligand system in pregnancy and cancer: using stress for survival (Exosomer och NKG2D receptor-ligandsystemet vid graviditet och cancer: en strategi för överlevnad).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är docent Susanne Gabrielsson, Karolinska institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-37122
Erik Svensson och hans forskarkollegor vid Lunds universitet har undersökt två olika arter av jungfrusländor. Forskarna har studerat hur det går till när honorna väljer hannar att para sig med. Det enda som skiljer de båda arterna åt vad gäller utseendet är mängden svart färg på hannarnas vingar. För honorna gäller det alltså att hålla koll på vingfärgen om de ska para sig med hannar av rätt art.
– Om en hona parar sig med en hanne av fel art så kastar hon bort sina ägg, eftersom parningar mellan arter leder till få avkommor, säger Erik Svensson.
Forskarna har studerat jungfrusländornas parningsbeteenden på flera platser i Sydsverige, bland annat längs Klingavälsån och Höje å i Skåne. På några av platserna lever de bägge arterna tillsammans. Där avvisar honorna den andra artens hannar. Men på några platser förekommer enbart den ena arten. Där visade honorna ett väldigt intresse för den andra artens hannar när dessa presenterades för honorna i ett fältexperiment. Honorna på dessa platser förstod uppenbarligen inte att det var hannar av fel art när de mötte dem för första gången.
– Det intressanta är att honorna på de olika platserna beter sig så väldigt olika fastän platserna inte ligger långt från varandra, säger Erik Svensson.
Om valet av partner vore enbart en genetiskt nedärvd instinkt borde skillnaderna mellan platserna inte vara så dramatiska, eftersom spridning och genflöde borde sudda ut sådana starka skillnader i parningsbeteenden. Detta motiverade forskarna att utföra ytterligare fältexperiment för att studera om unga och oerfarna honor lär sig känna igen hannarna av sin egen art. Nykläckta och sexuellt oerfarna jungfrusländehonor fångades in och hölls isolerade i burar utan kontakt med hannar. När dessa honor sedan fick träffa hannar av bägge arterna visade honorna likartat intresse för bägge arternas hannar. I nästa experiment hölls nykläckta honor återigen isolerade i bur men fick nu titta en stund på hannar av sin egen art, dock utan fysisk kontakt. När dessa honor sedan utsattes för fysisk kontakt med hannarna utvecklade de ett förstärkt intresse för den egna arten och minskade sitt intresse för den andra arten.
– Våra experiment visar klart och tydligt att partnervalet är inlärt och inte enbart medfött. Men mekanismerna för inlärningen och vad exakt som händer under den här korta inlärningstiden på bara några timmar förstår vi inte ännu, säger Erik Svensson. Vi planerar ytterligare experiment i framtiden för att undersöka dessa inlärningsmekanismer.
Fotnot. De undersökta arterna är blåbandad jungfruslända (Calopteryx splendens) samt blå jungfruslända (Calopteryx virgo).
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Erik Svensson, professor i zooekologi, Lunds universitet
Tel 046-2223819 eller 0705-970403
Erik.Svensson@zooekol.lu.se
Den nyutkomna boken Lärande i och för det nya arbetslivet är resultatet av ett samarbete inom forskargruppen med samma namn på Högskolan Väst. 23 forskare från vitt skilda discipliner, men med en tonvikt på samhällsvetenskap bidrar. Redaktörer är Stefan Lagrosen, Ulrika Lundh Snis och Eddy Nehls och målgruppen man tänker sig är studenter, forskare och alla som arbetar med personalansvar.
Antologin har en stor bredd. För att bara nämna några exempel finns det kapitel som handlar om coaching, samarbete mellan olika yrkesgrupper och hur man på gymnasiet kan arbeta med matematik så att det anknyter till arbetslivet.
När lärandet inte blir av
För den som vill förstå varför organisationsförändringar och lärande inte kommer till stånd är ett kapitel av Göran Lassbo, professor i utbildningsvetenskap, mycket klargörande. Han beskriver ett brett upplagt försök från statsmakternas sida att förändra skolornas elevvårdsarbete, alltså hur man hjälper elever som har svårigheter att klara skolan. En ny yrkeskategori, specialpedagogerna, började utbildas 1990. De skulle vara mer av rådgivare till lärarna än att själva undervisa elever med problem. Tanken var att problemen inte bara ligger hos eleverna själva, utan att de uppstår i det sammanhang de befinner sig. Till stora delar misslyckades försöken till förändring. Lärarna accepterade inte specialpedagogernas nya arbetssätt. Informella maktstrukturer hindrade nytänkandet att slå igenom.
Ett kapitel om organisatoriskt lärande pekar på vad som kanske hade behövts för att förändringen av skolans elevvårdsarbete skulle ha lyckats. Författare till detta kapitel är Yvonne Lagrosen, universitetslektor i kvalitetsutveckling, och Jan Winroth, universitetslektor i pedagogik. De skriver att omfattande förändringsprocesser kräver ett djupgående lärande som påverkar värderingarna hos dem som ingår i organisationen. Man måste lära tillsammans i avsikt att nå resultat som man verkligen strävar efter och organisationen måste genomsyras av förtroende.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Eddy Nehls, eddy.nehls@hv.se, 0520-22 38 76
I en degenerativ ryggdisk (broskskiva) fungerar diskcellerna inte längre normalt. Det medför en uttorkning av disken och därmed försämrad funktion som kan ge upphov till smärta i ländryggen.
– Broskvävnad anses ha liten eller ingen läkningsförmåga och kunskapen om hur celldelningen sker i ryggdiskar är begränsad, säger forskaren Helena Barreto-Henriksson på institutionen för kliniska vetenskaper och institutionen för biomedicin vid Sahlgrenska akademin.
I avhandlingen har forskarna studerat hur cellerna delar sig i ryggdisken och vilken möjlighet det finns att påverka diskdegeneration genom celltransplantation. I djurstudier och i studier av diskar som tagits ut i samband med operation på människor har områden med närvaro av celler med stamcellsegenskaper i ryggdiskens utkant identifierats. Troligtvis bidrar cellerna till ny celltillväxt och ger upphov till en viss grad av självläkning av disken.
Vidare undersöktes möjligheten till att transplantera celler till en disk genom injektion av humana stamceller till skadade ryggdiskar i en djurmodell.
– Vid avbildning med magnetkameraundersökning fann vi att de transplanterade cellerna överlevde, att stamcellerna mognade ut till celler med funktion som liknar diskceller och det blev en viss läkningseffekt av disken, uppger Helena Barreto-Henriksson.
Resultaten uppmuntrar till fler studier om det går att återställa eller stoppa upp degeneration av en ryggdisk med biologiska behandlingsalternativ. Antingen kan man tänka sig att stimulera befintliga lokala stamceller eller att utveckla metoder för celltransplantation på patienter, och där använda patientens egna stamceller från benmärgen.
– Fördelarna med en sådan behandling jämfört med dagens kirurgiska behandlingsformer är att det skulle innebära ett betydligt mindre och enklare ingrepp för patienten, konstaterar Helena Barreto Henriksson.
FAKTA DISKDEGENERATION
Det är en förändring i ryggdiskar (broskskivorna) mellan ryggkotorna som innebär att de riskerar att bli för tunna. Åkomman är vanligt hos äldre och kan medföra kotförskjutning och bidra till förträngning av ryggmärgskanalen, så kallad spinal stenos, men kan även uppstå hos yngre – och medelålders individer och anses då vara en betydande bakomliggande orsak till svår och långvarig ryggsmärta.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, samarbetsprojekt mellan avdelningen för ortopedi, institutionen för kliniska vetenskaper, och avdelningen för klinisk kemi och transfusionsmedicin, institutionen för biomedicin.
Avhandlingens titel: Intervertebral disc regeneration. Studies on stem cell niches and cell transplantation
Avhandlingen försvaras den 26 november klockan 9:00 på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Hjärtats aula, Blå stråket 5.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Helena Barreto Henriksson, doktorand på avdelningen för ortopedi vid Sahlgrenska akademin, telefon, 031-342 77 07, e-post: helena.barreto.henriksson@gu.se
Handledare:
Helena Brisby, docent vid Sahlgrenska akademin telefon 031-342 8239, e-post helena.brisby@vgregion.se
Anders Lindahl, professor vid Sahlgrenska akademin, telefon 031-342 40 89, e-post anders.lindahl@clinchem.gu.se
Det menar en grupp lundaforskare som därför ordnar en konferens i ämnet. Den 8 – 9 november presenteras goda exempel och den senaste forskningen inom området för företag och andra intresserade.
– Vi vill visa på att det här med industriell bioteknik, som vi kallar forskningsområdet för att optimera användningen av förnyelsebara råvaror, inte är särskilt svårt. Det tror många. Men med relativt enkla medel kan man komma ganska långt, menar Rajni Hatti-Kaul, professor i Bioteknik vid Lunds Tekniska Högskola.
För att lyckas göra förnyelsebara plaster, kemikalier och andra produkter behövs inte bara tillgång till förnyelsebara råvaror från skog och jordbruk utan också kunskaper inom bioteknik. Inte minst handlar det om att veta hur mikroorganismerna och enzymer fungerar. Dessa kan användas för att omvandla råvaran till den produkt man i slutändan vill ha.
Bland talarna märks bland andra Robert Wells, chef för OECD:s bioteknologiska enhet och Lena Ek, centerpartist och ledamot av Europaparlament. IKEA, AstraZeneca, ACO, Perstorp och Akzo Nobel är några av de medverkande företagen. Forskare kommer från Lunds universitet, Chalmers och KTH.
Konferensen ”Industrial Biotechnology – A platform for sustainable growth in Sweden” vänder sig till företag, politiker, journalister och andra som vill veta mer om industriell bioteknik och de möjligheter området kan ge . Konferensen äger rum 8-9 november i Lunds stadshall. Den är fulltecknad men ett fåtal journalister kan få plats. Läs mer om konferensen här: www.greenchem.lu.se under ”news”.
För mer information, kontakta Josefin Ahlqvist, tekn lic i Bioteknik och programsekreterare Greenchem, Bioteknik, 046-222 48 38, 0702-41 68 54, Josefin.Ahlqvist@biotek.lu.se eller Rajni Hatti-Kaul, Professor, Bioteknik, 046-222 48 40, 0708-74 85 40, Rajni.Hatti-Kaul@biotek.lu.se . Högupplöst bild på Rajni Hatti-Kaul finns i universitetets bildbank: http://bildweb.srv.lu.se
Joel Rasmussen har undersökt tre industriföretag för att se hur de kommunicerar risker i arbetsmiljön och åtgärder efter olyckor i sin doktorsavhandling vid Örebro universitet med finansiering från Myndigheten för samhällskydd och beredskap, MSB, och Kompetenscentrum för energetiska material, KCEM. Vad som bör betraktas som en risk och vad man ska göra åt risker är långt ifrån självklart. Hans forskning visar att två olika synsätt krockar.
– Om man ser på risker utifrån ett beteendeorienterat perspektiv kan man säga att någon fick problem med hörseln för att han glömde att använda hörselskydd – ansvaret ligger hos individen. Medan om man ser till arbetsmiljöorienterade åtgärder kan man lösa problemet genom att hitta tekniska lösningar som sänker bullernivån.
– En mellanchef illustrerade hur han tänkte med ett exempel med en roterande maskin som enligt reglerna alltid måste ha skyddsutrustning runt. Men han ansåg att maskinen skulle kunna vara utan skyddsanordning om människor ändrade sitt beteende.
Vid ett annat tillfälle jämförs fabriken med en motorväg där människor naturligtvis inte går rakt ut framför en bil. Detsamma skulle gälla en roterande maskin. Den här mellanchefens slutsats är att anställda måste lära sig att vara försiktiga och att hantera sådana saker. Att de inte kan leva i vadderade rum.
– Men det är ju så klart inte aktuellt att fotgängare ska gå omkring på motorvägen. Däremot måste människor kunna få röra sig på sin arbetsplats, säger Joel Rasmussen.
Eftersom man ofta inte vill anklaga någon för riskfyllt beteende eller slarv används ett vagt språk och vilka som var inblandade utelämnas i incidentrapporter. Detsamma gäller när olyckan händer dem själva och de ser sitt eget beteende som orsaken till olyckan.
– Många använder ironi och humor för att lätta upp allvaret. Dessutom förminskar man risken eller olyckan. Om jag till exempel har bränt mig kraftigt avfärdar jag det som ”småsaker som händer”. Det är förståeligt, ingen vill vara den som klantar sig eller slarvar.
Samtidigt gör det vaga språket rörande ansvar, och även förminskningarna av händelser, att ett beteendefokus blir mindre kontroversiellt. Det kan upprätthållas med mindre motstånd från dem som faktiskt tillskrivs, och tar på sig, ansvaret.
Joel Rasmussen anser att hierarki och beteendefokus går hand i hand.
– Hierarkier upprätthålls genom fasta roller och kommunikationsmönster. Vissa grupper talar om för andra vad de ska göra och utvärderar deras prestationer medan det omvända sker sällan eller aldrig. När produktionspersonalen omtalas som att de slarvar, har riskfyllda beteenden och bör bättra sig befästs hierarkin. Produktionspersonalen kan till slut se på sig själva enligt dessa mönster och normer, men det finns också en risk för att ett ”vi och dem” späs på ytterligare.
– Känslan av vi och dem förstärks genom hur man hanterar vardaglig information och kommunikation. Efter en allvarlig olycka till exempel är ledningen tydlig med att det är ledningen som informerar om vad som har hänt – talar om sanningen. I informationen betonar de gärna tekniska problem eller felgrepp.
– När produktionspersonalen utesluts från kommunikationen kan de svara med: ”ledningen vet inte ens vad de gör”. Ett kommunikationsgap skapas gång på gång mellan olika personalkategorier som knappast gynnar ett öppet utbyte av information och kunskap om risker.
När en fabriksledning får makten att definiera vad som har hänt är tendensen också att fokus riktas mot så kallade riskfyllda beteenden eller mänskliga faktorn. Genom att framställa arbetsmiljöstrategin som ologisk och genom att belöna dem som arbetar med att införa ett beteendefokuserat arbetsmiljöarbete så snabbt som möjligt flyttas ansvaret till individen. Dessutom skapar och vidgar vissa fabriksledningar en klyfta mellan vi och dem genom att se information som något som bara går åt ett håll.
– I sämsta fall infinner sig en känsla av hjälplöshet inför arbetsmiljöarbetet, och vissa biter ihop och står ut. Man uttrycker en acceptans för allvarliga risker och framställer sig som en person som klarar av tuffa förhållanden, avslutar Joel Rasmussen.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Joel Rasmussen 070-172 98 54, joel.rasmussen@oru.se
Skräck för blod och injektioner är vanligt bland gravida kvinnor. Den utlöser stress och ångest som ökar risken för besvärliga förlossningar, för tidig födsel och ökad sjuklighet hos de nyfödda. Men med kognitiv beteendeterapi kan symtomen lindras, visar en avhandling vid Linköpings universitet.
Blod- och injektionsfobi grundläggs oftast i barndomen. Tillståndet yttrar sig i ångest och ibland panikattacker, i vissa fall svimning. Hos gravida tenderar symtomen att komma allt tätare. I en studie på 1 529 gravida kvinnor från mödravårdscentralerna i Linköping, Västervik och Kalmar visade det sig att drygt sju procent led av fobin.
-Det viktigaste budskapet är att tillståndet är ganska vanligt – den som lider av det behöver inte känna sig ensam. Vi visar också att det faktiskt går att göra något åt problemet, säger Caroline Lilliecreutz, nybliven medicine doktor i obstetrik och gynekologi vid Linköpings universitet och specialistläkare på Kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset.
Kvinnorna i studiegruppen fick besvara en enkät med frågor om blod- och injektionsfobi, IPSA. Den består av 18 frågor där man graderar sin ångest från 0-4 i olika situationer, till exempel ”få en spruta i skinkan”. De som låg över en viss nivå blev intervjuade av en psykoterapeut. För 110 kvinnor eller 7,2 procent kunde diagnosen blod- och injektionsfobi fastställas – en överraskande hög andel.
En granskning av mödravårdsjournalerna för dessa 110 kvinnor i jämförelse med 220 som inte led av fobin pekade på ökad risk för komplikationer vid förlossningen. Planerade kejsarsnitt, låg födelsevikt och sjuklighet hos de nyfödda var vanligare i de fall där den gravida kvinnan varit drabbad av blod- och injektionsfobin.
Studien visade också att de drabbade kvinnorna hade högre halter av stresshormonet kortisol i saliven än de friska.
-Höga halter av kortisol hos den blivande mamman är ogynnsamt för fostret och kan bland annat påverka utvecklingen av fostrets nervsystem, säger Caroline Lilliecreutz.
Men om symtomen på blod- och injektionsfobi upptäcks i tid kan kognitiv beteendeterapi i grupp vara till god hjälp. 30 av kvinnorna i studien fick sådan terapi vid två tillfällen under graviditeten. Resultatet var positivt ännu tre månader efter avslutad behandling.
Avhandlingen Blood- and injection phobia in pregnancy – epidemiological, biological and treatment aspects är publicerad på LiU Electronic Press, se http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-59745.
Kontakt:
Caroline Lilliecreutz 010-1030000, caroline.lilliecreutz@lio.se
Gunilla Sydsjö, professor, handledare 070-9925395, gunilla.sydsjo@lio.se
Papperets vithet är en kommersiellt viktig egenskap. Vithetsvärden framhålls vid marknadsföring av till exempel kopieringspapper. Genom kostsam blekning och fluorescerande vitmedel blir värdena höga. Hittills har vithetsvärden uppmätts enligt standardiserade metoder. Dessa metoder bygger på en perceptuell modell som utvecklades under 80-talet. Då var vithetsnivåerna mycket lägre.
– Vi upptäckte att kommersiella papper med höga värden kunde upplevas som mindre vita än papper med lägre värden, särskilt i vanliga belysningsmiljöer som kontor, säger Ludovic Gustafsson Coppel.
Hans forskning har lett till nya psykofysiska modeller. Dessa gör det möjligt att mäta hur vitt ett papper uppfattas av den genomsnittliga kunden under olika typer av belysning. Med hjälp av optiska modeller har han också studerat fluorescensmekanismer.
– Kunskap om hur olika papper samverkar med ljus behövs för att kunna producera papper med önskade optiska egenskaper och förbättrad papperskvalitet. Genom att beskriva växelverkan mellan ljus, tryckt papper, och betraktaren kan nya idéer för pappersdesign genereras.
Ludovic Gustafsson Coppel är industridoktorand från Innventia. Utvecklingen har skett i nära samarbete med företag inom pappersindustrin. Intresset har varit stort eftersom ökad kunskap inom området betyder ökad konkurrenskraft.
Ludovic Gustafsson Coppel lägger fram sin licentiatavhandling ”Whiteness and Fluorescence in Paper – Perception and Optical Modelling” den 9 november i Sundsvall.
Kontaktinformation
Ludovic Gustafsson Coppel
tel. 08-676 73 28, mobil 073-708 96 30,
ludovic.gustafsson-coppel@miun.se
Hjärnan är det organ i kroppen som kräver i särklass mest energi i förhållande till sin storlek. En hypotes för åldrande är att cellernas energifabriker, de så kallade mitokondrierna, blir allt mindre effektiva under livets gång, vilket kan få allvarliga konsekvenser för bland annat hjärnan. Mitokondrier var en gång i tiden egna organismer och har därför även en mindre mängd egen arvsmassa, DNA. Tidigare forskning på genförändrade möss har visat att åldrandet kan höra samman med ett stigande antal mutationer i mitokondriernas DNA.
I den nu aktuella studien undersökte forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med amerikanska kollegor, hjärnan på samma typ av genförändrade möss som i de tidigare försöken. De fann då att djurens hjärnor innehöll kraftigt ökade halter laktat redan innan andra tecken på åldrande kunde ses. Forskarna gick vidare och såg att laktathalterna steg i hjärnan även hos normala möss, fast betydligt senare i livet.
– Det intressanta är att vi kunde avläsa laktatmängden i hjärnan hos levande möss med hjälp av så kallad MR-spektroskopi utan några som helst ingrepp för provtagning. Samma teknik skulle kunna användas på människor, som ett icke-invasivt sätt att följa tidiga tecken på åldrande i hjärnan, säger Lars Olson.
Hos mössen undersökte forskarna även vilka mekanismer som låg bakom laktatökningarna. De fann en förändrad ämnesomsättning och kom på så sätt ett steg vidare i gåtan hur nervceller får sina energibehov tillfredställda under olika omständigheter. Laktat kan enligt forskarna ha en nyckelroll i detta sammanhang, genom att fraktas mellan hjärnans stödjeceller och nervceller. Det återstår dock att se hur den nya kunskapen kan utnyttjas för att motverka åldrande och åldersrelaterad hjärnsjukdom.
Publikation: “High brain lactate is a hallmark of aging and caused by a shift in the lactate dehydrogenase A/B ratio”, Jaime M. Ross, Johanna Öberg, Stefan Brené, Giuseppe Coppotelli, Mugen Terzioglu, Karin Pernold, Michel Goiny, Rouslan Sitnikov, Jan Kehr, Aleksandra Trifunovic, Nils-Göran Larsson, Barry J. Hoffer & Lars Olson, Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) Online Early Edition 1-5 November 2010.
För frågor, kontakta:
Lars Olson, professor
Institutionen för neurovetenskap
Mobil: 070-670 3388
E-post: lars.olson@ki.se
Jaime M. Ross, doktorand
Institutionen för neurovetenskap
Tel: 08-524 87051
Mobil: 073-677 63 95
E-post: Jaime.Ross@ki.se eller rossja@nida.nih.gov
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
BILD: Lars Olson, foto av Camilla Svensk
De modeller forskare använder för att beskriva kemiska reaktioner i celler är ofta felaktiga. Reaktionernas hastighet är nämligen beroende av molekylernas position i förhållande till varandra. Nu har Uppsalaforskare tagit fram en betydligt exaktare modell som kan bli ett viktigt verktyg inom medicinsk forskning. Studien publiceras denna vecka i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Kemiska reaktioner är slumpmässiga och deras sannolikheter beror på var olika molekyler befinner sig i förhållande till varandra. De modeller som man sedan 60-talet använts sig av för att räkna ut dessa sannolikheter och beskriva hur kemiska reaktioner fortskrider har dock inte utgått från de kända relationerna för hur molekyler interagerar på mikroskopisk nivå. Nu har dock uppsalaforskarna lyckats härleda sannolikheterna för hur ett kemiskt system kommer att förändras utifrån den mikroskopiska teorin.
I modellen, som idag presenteras i den vetenskapliga tidskriften PNAS, har forskarna kopplat samman den kända fysikaliska beskrivningen för en kemisk reaktion mellan två molekyler med de modeller man sedan länge använt sig av för att beskriva kemiska reaktioner för system med många molekyler.
– Det visar sig att det konventionella sättet att beskriva kemiska reaktionssystem ofta är felaktigt, särskilt i den långsamma miljö som finns inne i biologiska celler. Vilka reaktionshastigheter man ska använda beror på hur mycket information man har om molekylernas position i rummet, säger Johan Elf, forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi.
De nya teoretiska resultaten gör att man kan göra mer korrekta simuleringar av kemiska och biokemiska reaktionssystem, vilket är nödvändigt för att förstå hur många olika molekylslag samverkar med varandra, till exempel i en cell. Resultaten är särskilt viktiga när molekylerna inte hinner röra sig så långt mellan olika reaktioner eller när reaktionerna sker på en yta, såsom mellan molekyler på ett cellmembran.
Den praktiska nyttan av upptäckten är att mer detaljerad förståelse av hur kemiska reaktioner fungerar i våra celler. På lång sikt kan den ge bättre förståelse av sjukdomar som i många fall beror på komplexa reaktioner mellan olika molekylslag.
För mer information kontakta: Johan Elf, institutionen för cell- och molekylärbiologi, Science for Life Laboratory [Ref 1], 018-471 46 78, johan.elf@icm.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
