Genom att läcka gifter hindrar båtbottenfärger att olika organismer växer på båtskrov. Som båtägare vill man inte ha en massa påväxt på sin båt eftersom båten då går långsammare och drar mer bränsle. Men det är samtidigt motsägelsefullt att ha en färg där man medvetet släpper ut gifter i det vatten och kustområde som man njuter av att vara i. Forskaren Erik Ytreberg anser att den riskbedömning som nu avgör vilka färger som får användas är undermålig.

– Jag har utvecklat en ny metod för att bedöma båtbottenfärgers giftighet. Det är en biologisk ekotoxikologisk testmetod och jag hävdar att det är det enda sättet att direkt kunna mäta en produkts potentiella giftighet för organismer. Att inte detta använts regelbundet vid riskbedömning av produkter såsom båtbottenfärger är anmärkningsvärt och gör att konsumenten har svårt att avgöra vilken produkt som är bäst att använda ur miljösynpunkt, säger Erik Ytreberg.

– Genom att som jag har gjort kombinera kemiska analyser med att testa läckagevatten från hela båtbottenfärgen mot levande organismer kan man få ett bättre underlag för att göra en bedömning av färgernas giftighet. Detta skulle underlätta för konsumenten att göra ett bättre medvetet val vid köp av båtbottenfärg och också ge beslutsfattare ett bättre underlag att fatta beslut ifrån, säger Erik Ytreberg.

Att det sätt som idag används för att mäta giftighet i båtbottenfärger kan slå fel har tydligt visats i tidigare studier vid ITM då de nya så kallade fysikaliskt verkande färgerna också visade sig läcka substanser som var giftiga. Erik Ytreberg kunde i sina försök visa att en del av giftverkan kom från zink som frigjordes från färgerna och som visade sig vara giftigt mot organismer som är vanliga längs med svenska kusten.

– Idag bedöms båtbottenfärgerna utifrån den giftsubstans som tillverkaren har tillsatt för att förhindra påväxt och inte efter vad hela produkten släpper ut. Oftast används modeller vid bedömningen. Ingen hänsyn tas till att en färg även består av en mängd andra ämnen som tillsammans kan förändra giftigheten.  De färger där det inte tillsätts ett gift med avsikten att verka påväxthämmande behöver inte samma omfattande riskbedömning, säger Erik Ytreberg.

För mer information kontakta gärna:
Erik Ytreberg: 0722-311756 alt erik.ytreberg@itm.su.se
 

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har för första gången undersökt hur distriktsläkarnas egna alkoholvanor påverkar rådgivningen till patienter. Studien, som genomförts genom enkäter till läkare i Skaraborgs län, visar att läkare med frikostiga alkoholvanor sätter betydligt högre gränser för vad som är en skadlig konsumtion jämfört med läkare som är nykterister eller lågkonsumenter.

Även könet spelar roll för vilka råd läkaren ger. Om en man och en kvinna söker för samma hälsoproblem och har en jämförbar alkoholkonsumtion, får manliga storkonsumenter ofta rådet att minska sitt drickande medan kvinnliga storkonsumenter uppmanas att sluta helt.

Manliga storkonsumenter hänvisas också betydligt mer sällan till behandling jämfört med kvinnor. Detta gäller särskilt om den undersökande läkaren är en man.

–Läkare som dricker mera alkohol har en liberalare syn på alkohol, men läkarnas inställning påverkas också av att en hög manlig konsumtion hör till samhällsnormen, säger Magnus Geirsson, doktorand i socialmedicin vid Sahlgrenska akademin och själv distriktsläkare på Norrmalms vårdcentral i Skövde.

Även läkarnas alkoholutbildning påverkar – men kanske inte på det sätt man förutsätter. Enligt studien sätter nio av tio av läkare lägre gränser för en säker alkoholkonsumtion än Folkhälsoinstitutets rekommendation på 14 glas för män och nio glas för kvinnor.

Lite överraskande satte läkare som har alkoholrelaterad utbildning och som ansåg sig kompetenta inom alkoholområdet högre gränser – även om rekommendationerna även här var lägre än Folkhälsoinstitutets.

–Det kan bero på att läkarna anser att den gräns som FHI använder är för hög, men också på att läkare som känner sig mindre kompetenta inom alkoholområdet vill hålla sig på den säkra sidan, säger Magnus Geirsson.

Avhandlingen visar också att de utbildningsaktiviteter som utförts inom regeringens femåriga satsning Riskbruksprojektet, där målet är att ge frågor om alkoholvanor en självklar plats i hälso- och sjukvården, inte lett till någon förändring av praxis i primärvården.

Avhandlingen “Alcohol prevention in Swedish primary health care Staff knowledge about risky drinking and attitudes towards working with brief alcohol intervention. Where do we go from here?” försvarades den 7 oktober.

Kontaktinformation
Magnus Geirsson, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
070-3961645
magnus.geirsson@vgregion.se

Huvudhandledare: Leg läkare, med dr Fredrik Spak socialmedicin, Sahlgrenska akademin, fredrik.spak@socmed.gu.se

Med hjälp av långa sabeltänder kunde förhistoriska kattdjur döda sitt byte med ett punkterande bett. Men till skillnad mot vad många trott, var de stora tänderna inte till för att döda stora djur, tvärtom. Det visar ny forskning vid Naturhistoriska riksmuseet.
 
Nyttan med sabeltänder är en gammal gåta för paleontologer. Och även om nyttan skulle ha varit stor, så har av någon orsak alla sabeltandade djur dött ut. Utgångspunkten har varit att större tänder inneburit större bytesdjur.
 
Men utgångspunkten kan ha varit fel. Geometrin hos tänderna och käken tyder på motsatsen, menar Ki Andersson och Lars Werdelin, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
 
Den nya forskningen visar att sabeltändernas längd och gapets storlek gjorde det möjligt att bita djupare och därmed dödligare. Men analysen visar samtidigt att ju större bytesdjur, desto ytligare och ofarligare bett. Ett bett mot en mammut skulle i bästa fall bara orsakat ytliga rivsår. Istället tycks sabelkatterna ha varit anpassade till att, liksom dagens lejon och leoparder, döda medelstora hovdjur som sebror och antiloper.
 
Optimalt bett
Sabeltandade rovdjur har genom historiens gång utvecklats flera gånger oberoende av varandra. Samtidigt som tänderna blir långa och sabellika så förändras även anatomin i nackregionen som blir starkare. Rovdjuren drev in sabeltänderna i bytet med hjälp av den starkare nacken.
 
Genom att mäta fossila skallar har forskarna  kunnat se att sabeltandade kattdjur hade de bästa möjliga tänder och käke för att döda medelstora bytesdjur. Därmed får sabeltändernas extrema evolutionära utveckling en rimlig förklaring där varje förlängning av hörntänderna inneburit en fördel för rovdjuret förutom vid jakt av riktigt stora bytsedjur.
 
För långa tänder
Den utvecklingslinje som slutligen leder till Smilodon utgör dock ett undantag. Enligt analysen hade dessa  för långa sabeltänder i förhållande till gapets storlek och övriga tänders längd.  Varför Smilodon, och i viss mån dess släkting Megantereon, hade så långa sabeltänder är en gåta som det återstår att lösa.
 
Museet passar här på att gratulera Lars Werdelin till sin etthundrade forskningspublikation!
 
 
Källa
Andersson K, Norman D, Werdelin L (2011) Sabretoothed Carnivores and the Killing of Large Prey. PLoS ONE 6(10): e24971. doi:10.1371/journal.pone.0024971
http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0024971
 
För ytterligare information kontakta
Ki Andersson
Gästforskare vid Naturhistoriska riksmuseet
073 984 0088
Andersson.ki@gmail.com
 
Lars Werdelin
Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet
08 5195 4202
Lars.werdelin@nrm.se
 
Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08 5195 4037
Mobil: 0709 42 90 11
E-post: martin.testorf@nrm.se
 

Det moderna samhället anser att biologisk mångfald är värd att skydda. Nyligen har vikten av biologisk mångfald inom en population uppmärksammats. Många tidigare studier har visat att främmande arter som introduceras eller sprider sig (invasiva arter) innebär negativa effekter för de arter som redan finns på platsen och för den naturligt förekommande biologiska mångfalden.

I sin avhandling har Philipp Hirsch undersökt hur invasiva arter förändrar mångfalden inom en population.

Han har i detalj studerat hur en invasiv mussla (vandringsmussla) förändrar mångfalden och formen hos två fiskarter i svenska sjöar. Han studerade flera populationer av abborre och mört i olika sjöar i Upplandsregionen. Där fann han en påfallande mångfald i kroppsformen hos individerna i en population. Fiskar som lever nära stranden ser olika ut än de fiskar som lever ute på öppet vatten. Fisk nära stranden äter mat från sjöbottnen och har djupare kropp som är bra på att justera fiskens position och på att vända sig om. Individer som lever på öppet vatten har en mer torpedformad kropp som är bättre utformad för att jaga och fånga frisimmande mat.

Philipp Hirsch jämförde sedan den morfologiska mångfalden i sjöar med och utan den invasiva musslan.

– Jag blev förvånad över att se att mångfalden i kroppsformen hos abborre och mört var större i sjöar med vandringsmussla. Det här kan bero på musslans filtrering som förbättrar tillgängligheten på mat för båda fiskarna, säger Philipp Hirsch.

Så kan man säga att invasiva arter alltid är negativt? I kontrast till många andra studier visar Philipp Hirsch att mångfald inom en population kan öka på grund av en invasiv arts påverkan på ekosystemet. Studien inkluderade emellertid endast två utav många ursprungliga arter som skulle kunna påverkas. Förutom detta leder varje ny arts invasion till ”McDonaldfiering” av naturen, menar Philipp Hirsch. Det betyder att varje sjö där samma invasiva art introduceras kommer att bli mer lik de sjöar som redan har den invasiva arten. Unikheten hos ekosystemet går förlorad. Mer forskning behövs för att förstå vilka positiva effekter invasiva arter kan ha, menar Philipp Hirsch.

Avhandlingen försvaras den 28 oktober 2011.

För mer information kontakta Philipp Hirsch, tel: 018-471 2704, 076-266 15 21, e-post: philipp.hirsch@ebc.uu.se


Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Han har letat vatten utan borr i så olika hörn av världen som sydostasiatiska Laos och svenska Gotland samt i Luleå. 20% av världens befolkning saknar rent dricksvatten vilket lockat forskare vid Luleå tekniska universitet [Ref 1] att testa och utveckla  billigare och effektivare metoder för att hitta rent vatten

– I Laos har vi utvecklat en metodik för att särskilja grundvattenreservoarer med färskvatten från saltförorenat vatten och leror och därmed kunnat öka andelen framgångsrika borrningar, säger Nils Perttu, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet som nyligen lagt fram en doktorsavhandling i ämnet.

Han bedriver sin forskning bl a mot bakgrund av att en stor del av världens befolkning saknar rent dricksvatten och att miljontals människor, särskilt barn, gamla och sjuka dör varje år på grund av vattenburna sjukdomar. Dessa sprids främst genom grunda brunnar och ytvatten. På större djup filtreras och renas grundvatten naturligt när det silas genom jordlagren. Men att borra djupt för att hitta stora volymer rent vatten är dyrt och osäkert.

Traditionella geofysiska metoder har länge använts för att leta grundvatten men är bara indirekt känsliga för vatten. Det är därför lätt att misstolka ett lerlager med låg genomsläpplighet av vatten för ett poröst vattenbärande lager av sand. Därför har Nils Perttu i sina fältförsök i Laos, Gotland och i Luleå testat en helt ny teknik kallad Magnetiska Resonans Sondering (MRS). Likt en magnetkameraundersökning av en människa i sjukvård, där detaljrika tvärsnittsbilder bestäms av kroppens inre, skiktar MRS markens olika lager efter dess vatteninnehåll och genomsläpplighet till ett djup av 100-150 meter.

– I framtiden, med ett ökat behov av färskvatten, samt en ökning av klimatrelaterade vattenproblem, kommer MRS att ha en viktig roll i att hitta nya, men även hantera befintliga grundvattenreservoarer, säger Nils Perttu.

På kalkstensrika Gotland, där en fjärdedel av grundvattentäkterna är förorenade av bekämpningsmedel från jordbruket, har hans forskning främst inriktats på att med hjälp av MRS lokalisera vatten i sprickor och slukhål och hur dessa är sammankopplade. I Luleå har inledande mätningar gjorts på grundvattentäkten i Gäddvik för att optimera stadens vattenförsörjning.
 

I en nyligen publicerad avhandling studerar Mikael Hallenius hur skribenter i Historielärarnas Förnings Årsskrift har argumenterat för varför det är viktigt att elever i den svenska skolan läser historia. Undersökningen sträcker sig från 1942 då årsskriften började publiceras och avslutas 2004 när riksdagen beslutar att historia skall bli ett obligatoriskt ämne för elever på gymnasiet.

Eftersom studien analyserar argumentationen för ett skolämnes legitimitet är resultaten av intresse för såväl lärare som lärarutbildare, och de som intresserar sig för utbildningspolitiska frågor ur ett historiskt perspektiv. Boken innehåller både historiska perspektiv på föreställningar om historieämnets nytta och förslag på hur nya teoretiska perspektiv kan användas inom fortsatt ämnesdidaktisk forskning.

Avhandlingens genomgång av Historielärarna Förenings Årsskrift bygger på tre teman som hämtats från den historiedidaktiska vetenskapen: Historieämnets relation till den akademiska disciplinen, historieämnets samhällsorienterande potential och historieämnet i fredens tjänst. Det avslutande kapitlet innehåller en diskussion där författaren driver uppfattningen att historieämnets ställning har hävdats med argument som i det närmast har en religiös karaktär. I årsskriften återkommer föreställningar som handlar om att historieämnet kan ge människan en trygghet i tillvaron och att elevers studier i historia kan bidra till att skapa fred i världen. Därför föreslås att kommande studier av sökandet efter legitimitet för skolämnen i svensk utbildning tar som sin utgångspunkt att de studerar det moderna samhällets djupaste drömmar och förhoppningar om räddning från det makter som för tillfället definieras som det onda. Inte minst med tanke på att det idag talas om religionernas återkomst i det offentliga och det mångreligiösa klassrummet, är det viktigt att pröva om det inte går att revidera bilderna av 1900-talets svenska sekulära samhället, fritt från alla former av religiösa inslag. 

Fredagen den 28 oktober, kl 10.oo försvaras avhandlingen Clio räddar världen: En analys av argumentationen för historieämnets ställning i det svenska skolsystemet i Historielärarnas Förenings Årsskrift, 1942-2004, i Falun. Disputationen äger rum på Högskolan Dalarna, föreläsningssal fem. Fakultetsopponent är lektor Johan Samuelsson, Karlstad Universitet.  

Mikael Hallenius (f 1971) är uppväxt i Örebro, har genom forskarutbildningen i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet bedrivit forskarstudier vid Högskolan Dalarna och delar för närvarande sin tjänst mellan pastorsuppgifter i församlingen Mötesplatsen i Örebro och som lärare på Örebro Teologiska Högskola.   
Kontaktuppgifter: mikael.hallenius@efk.se, tel. 0760 – 26 55 84

Svante Björcks studie går  14 000 år längre tillbaka i tiden än vad tidigare undersökningar har gjort. Det är så långt tillbaka i tiden som det är möjligt att nå med tillräcklig precision i analysmetoderna för att kunna jämföra med dagens utveckling.

Han har gått igenom de globala klimatarkiven, presenterade i ett stort antal vetenskapliga publikationer, och sökt belägg för att någon av de klimatförändringar som har inträffat efter den senaste istidens slut för 20 000 år sedan skulle ha genererat likvärdiga effekter på både norra och södra halvklotet samtidigt. Men det har inte gått att verifiera. Istället har han funnit att när till exempel temperaturen ökar på den ena halvan av klotet, minskar den, eller är oförändrad, på den andra.
– Min studie visar att förutom de mest storskaliga förloppen, som värmetider och istider, har klimatförändringar tidigare endast gett likartade effekter på lokal eller regional nivå, säger Svante Björck.

Som exempel kan nämnas den senaste tydliga klimatförändringen, som ägde rum mellan åren 1600 och 1900 och som för många är känd som Lilla istiden. Europa upplevde då några av sina kallaste århundraden. Medan den extrema kylan fick stora konsekvenser för såväl jordbruk och statsekonomier som transportmöjligheter här uppe i norr, finns inga belägg för motsvarande och samtidiga temperaturförändringar och effekter på det södra halvklotet. Klimatarkiven, i form av borrkärnor som har tagits upp från bland annat is och havs- och sjöbottnar och fungerar som ett slags protokoll över hur temperatur, nederbörd och koncentrationer av atmosfäriska gaser och partiklar har varierat under historiens gång, är fulla av liknande exempel.

Istället är det under lugna klimatperioder, när klimatsystemet har påverkats av externa processer, som forskarna kan se att klimatsignalerna i arkiven pekar i samma riktning på både norra och södra halvklotet.
– Det kan till exempel vara vid meteoritnedslag, när en asteroid träffar jorden eller efter ett våldsamt vulkanutbrott där askan sprids över hela klotet. I de fallen kan vi se likartade effekter över hela jorden samtidigt, säger Svante Björck.

Han drar paralleller till dagens situation. Just nu pågår en extremt snabb förändring av halterna av växthusgaser i atmosfären. Samtidigt sker en global uppvärmning.
– Så länge vi inte hittar några bevis för att tidigare klimatförändringar har lett till samtidiga och likartade effekter på global nivå, måste vi se dagens globala uppvärmning som ett undantag, som drivs av människans påverkan på jordens kolcykel, säger Svante Björck och fortsätter:
– Det här är ett bra exempel på hur geologisk kunskap kan användas för att förstå vår värld. Den ger perspektiv på hur jordklotet fungerar utan vår direkta påverkan och därmed hur och i vilken utsträckning människans verksamhet påverkar systemet.

Svante Björcks resultat publicerades i somras i den vetenskapliga tidskriften Climate Research (http://www.int-res.com/abstracts/cr/v48/n1/p5-11/).

För mer information, kontakta Svante Björck, professor vid Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitet, tel: 046-222 7882, mobil: 070-3352494, e-mail: Svante.Bjorck@geol.lu.se

– Det hör kanske inte till vanligheterna att en kompositör blir föremål för en avhandling i idéhistoria, men Xenakis idéer är intressanta i egen rätt. Om jag dessutom kan bidra till att göra hans musik lite mer begriplig, desto bättre, säger avhandlingens författare Andrej Slávik.
Xenakis föddes i Rumänien och växte upp i Grekland, men levde större delen av sitt liv i Frankrike.
Han var verksam inom den moderna musikens alla genrer. Väl så berömd blev han för sina spektakulära audiovisuella installationer och för sina arkitektoniska projekt, till exempel Philips-paviljongen vid världsutställningen i Bryssel 1958. Sist men inte minst var Xenakis känd, till och med ökänd, som en höggradigt abstrakt teoretiker, som lade ut sina komplicerade kompositionstekniker och enigmatiska filosofiska visioner i en lång rad texter och intervjuer. Det är först och främst dem som Andrej Slávik har ägnat sig åt i en avhandling med den korthuggna titeln X.
Avhandlingen är inte bara den första boken om tonsättaren på svenska, utan också den första studien som ger sig i kast med hans estetik i dess fulla vidd.
– Som teoretiker kan Xenakis ofta framstå som motsägelsefull, och därför är det en medvetet motsägelsefull bild som jag har valt att teckna, förklarar Andrej Slávik.
Kompositörens orubbliga krav på originalitet, hans intresse för matematiska och vetenskapliga teorier, hans sökande efter ljudets grundläggande byggstenar och hans omstridda tillämpning av datorteknik i det konstnärliga skapandet – allt detta hör till schablonbilden av Xenakis som ett slags musikalisk formalist. Men den bilden kompliceras av hans återkommande minnesbilder från kriget, hans mångsidiga estetiska känslighet och hans fascination för naturen.
– Motsägelserna är det många som har lagt märke till, men hur hänger de ihop? Det är genom att försöka besvara den frågan som min avhandling lämnar sitt mest betydelsefulla bidrag till forskningen, menar Andrej Slávik.
Avgörande för tolkningen av tonsättarens texter är dels hans särpräglade sätt att tillägna sig den klassiska filosofin, dels hans syn på musiken som ett kosmiskt drama – en ny motsatsställning som i sin tur pockar på förklaring.
– Min avsikt är inte att lösa upp motsägelserna i Xenakis verk, förklarar Andrej Slávik, utan snarare att visa hur de fungerar.
Men avhandlingen vänder sig inte bara till andra Xenakis-experter. Den är också tänkt som ett inlägg i den pågående diskussionen om konstnärlig forskning, en omstridd nyhet vid svenska universitet.
– Att forska i konst har inte varit möjligt särskilt länge här i Sverige, men redan vid mitten av sjuttiotalet kunde Xenakis lägga fram ett urval av sitt konstnärliga arbete som avhandling vid Sorbonne-universitetet i Paris, säger Andrej Slávik.
Fallet Xenakis väcker dessutom frågan om vad som egentligen ska räknas som konstnärlig forskning. Måste man, som den grekisk-franske tonsättaren, använda sig av matematiska metoder för att kunna räknas som vetenskap? Och finns det inte, å andra sidan, exempel på forskning som redan har beröringspunkter med konstnärlig verksamhet? Historiker, till exempel, vore inte historiker om de inte skapade berättelser om det förflutna. På det sättet har de faktiskt mer gemensamt med forskare inom film och litterär gestaltning än, till exempel, logik eller lingvistik.
Titel: X. Tre etyder över ett tema av Iannis Xenakis (1922–2001)
Författare: Andrej Slávik

Kontaktinformation
E-post: andrej.slavik@lir.gu.se
Telefon: 0736–865605
Disputation: Avhandlingen är försvarad
Opponent: professor Sten Dahlstedt, Uppsala universitet
Avhandlingen kommer publiceras i en slutgiltig utgåva till våren. För att beställa ett exemplar av disputationsupplagan, kontakta författaren.

Effekterna av avskogningen i Amazonas sträcker sig långt bortom de lokala områdena eftersom dessa skogar utgör en viktig del av jordklotets hydrologiska och klimatologiska system, vilket till exempel påverkar omfattningen av klimatförändringar. Det är alltså av stor vikt för både lokal och global hållbar utveckling att avskogningen av Amazonas avstannar.

Avskogning av Amazonas höglandsskogar sker huvudsakligen av bönder då de etablerar småskaliga jordbruk. Omvandlingen av landskapet sker genom svedjebruk, en markanvändning som med rådande populationsdensitet är ekologiskt ohållbar.

För att undersöka effekterna av detta har Lina studerat hur jordmånen påverkas av svedjning och av förändrad markanvändning. Eftersom förändrade processer i marken i sin tur kan påverka kemin i vattendrag genom till exempel ytavrinning har hon även studerat den kemiska kvaliteten hos vattendrag som dränerar områdena.

Resultaten i studien visar att effekterna av avskogning och svedjejordbruk på det kemiska tillståndet i miljön är mycket mindre än de spatiala skillnaderna i geokemi som orsakas av naturliga faktorer. Avhandlingen visar också att det är nödvändigt att inkludera faktorer som representerar naturliga variationer i studier av miljöpåverkan för att inte missbedöma effekter från människors aktiviteter.

En av avhandlingens unika egenskaper är en integrering av naturvetenskaplig och miljöpsykologisk information. För att få en heltäckande förståelse av miljöförändringarnas effekter har Lina, vid sidan av skillnader i geokemisk sammansättning av jordmån, ytvatten och sediment, även studerat småbönders syn på hur naturmiljön förändrats över tid samt hur det påverkat deras livssituation.

– För att utveckla strategier för en bättre hantering och förvaltning av naturmiljön är det nödvändigt att förstå samspelet med den lokala befolkningen och att få kunskap om böndernas attityder till miljö och hållbar utveckling, säger Lina Lindell.

Till skillnad från resultaten om det kemiska tillståndet så visar studien att lokalbefolkningen upplever en ökande och betydande försämring av naturmiljön som blivit märkbar i huvudsak under de senaste 20 åren. Det handlar till exempel om en drastisk minskning i förekomst av fisk och vilda djur. Dessutom anser de att klimatet har förändrats till torrare och varmare förhållanden vilket rapporterades utgöra den främst bidragande faktorn till en negativ förändring i livskvalitet.

Resultaten från den här avhandlingen kan användas i arbetet med att ta fram prioriteringar, och för att identifiera nyckelfaktorer, som är nödvändiga för att uppnå hållbar utveckling, både med avseende på socioekonomi och naturmiljö, i Amazonas högland och i andra delar av världen där liknande problem råder.

Lina Lindell är född och uppvuxen i Mjölby. Han tog sin magisterexamen i Miljö och vattenteknik vid Uppsala universitet 2003 och sedan 2005 har han varit doktorand inom miljövetenskap vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.

Avhandlingen ”Environmental effects of agricultural expansion in the upper Amazon – a study of river basin geochemistry, hydrochemistry, and farmers´ perceptions” försvaras den 21 september, 2011 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent är Doc. Michael E. McClain, UNESCO-IHE, Institute for water education, Delft, Nederländerna.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Lina Lindell, telefon: 0480-44 61 96 eller e-post: lina.lindell@lnu.se

Harmoniska funktioner är mycket viktiga inom matematisk fysik. En funktion som uppfyller Laplaces ekvation kallas harmonisk. p-Laplaces ekvation är en icke-linjär generalisering av den kända Laplaces ekvation och kan användas för att beskriva till exempel flöden av smält plast vid plastgjutning. Ekvationen är också förekommande inom bildanalys och i olika typer av minimeringsproblem.

Niklas Lundströms avhandling är av grundforskningskaraktär inom ämnet matematisk analys och huvudfokus är att bevisa den så kallade Boundary Harnack’s olikhet. Den säger följande: givet två positiva lösningar till p-Laplaces ekvation som försvinner på en del av randen, det vill säga begränsningen på området i vilket ekvationen gäller, så kommer lösningarna att försvinna lika snabbt nära randen. Niklas Lundström visar detta resultat i sin avhandling i flera olika situationer och presenterar följdsatser. Till exempel visar han olikheten i områden vars ränder är ganska platta.

– Konstruktionen av bevisen kräver ett djupt analytiskt och geometriskt tänkande. Det gäller att ha tålamod och många idéer. Vi har försökt på ett tiotal problem och lyckats lösa cirka en tredjedel av dessa, säger Niklas Lundström.

Grundläggande kunskap om Boundary Harnack’s olikhet är viktigt för att vidare förstå lösningar till p-Laplaces ekvation. Till exempel vid frirandsproblem, där man har information om lösningen och vill säga något om randen, är Boundary Harnack’s olikhet ett användbart verktyg.

Man talar ofta om lokala och globala resultat och Boundary Harnack’s olikhet är ett lokalt resultat. I avhandlingen visar Niklas Lundström även en grundläggande global egenskap hos det så kallade p-harmoniska måttet som kan användas för att öka förståelsen av vissa lösningar till p-Laplaces ekvation globalt. Det betyder att man får information om lösningen på hela området där lösningen existerar.

Niklas Lundström är uppvuxen i Bodan Lövånger i Skellefteå kommun. Han har studerat vid Luleå tekniska universitet där han tog civilingenjörsexamen i teknisk fysik 2004 och licentiatexamen i maskinteknik 2006. Därefter började han doktorera i matematik vid Umeå universitet.
 
Om disputationen
Fredagen den 28 oktober försvarar Niklas Lundström, institutionen för matematik och matematisk statistik, Umeå universitet sin avhandling med titeln: P-harmonic functions near the boundary. Svensk titel: Randuppträdanden hos p-harmoniska funktioner.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i sal MA 121 MIT-huset.

Fakultetsopponent är Professor Tero Kilpeläinen, Department of Mathematics and Statitistics, Jyväskylä University
 
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-47942 [Ref 1]
 
För ytterligare information, kontakta gärna:
Niklas Lundström
Tel: 090-786 5378
E-post: niklas.lundstrom@math.umu.se

Karin Steen har studerat förhållandet mellan män, kvinnor, jord och arbetskraft ur ett genusperspektiv. Kvinnor har egentligen ingen rätt till jord, men genom att gifta sig får de förfoga över en trädgårdslott där de kan odla grönsaker till familjen och till försäljning. Männen förfogar visserligen över kvinnornas arbetskraft men jordbiten har gett kvinnorna en viss ekonomisk självständighet.

Men nu håller den redan ojämna maktrelationen mellan kvinnor och män på att förvärras: jordbrist har lett till att kvinnans andel av familjens samlade jord har minskat drastiskt. Därmed har kvinnornas självständighet minskat och även deras möjligheter att arbeta för en alternativ försörjning av familjen.

— I Zimbabwe är jordtillgången intimt förknippad med den manliga identiteten, säger Karin Steen. Den är i högsta grad en politisk fråga, och nu går mycket tid åt till jorddispyter med grannar istället för till matproduktion.

Det område som Karin Steen har studerat heter Chiweshe. Det är ett av många så kallade ”communal areas” där infödda jordbrukare fördes samman för att ge plats åt de jordbrukande kolonialherrarna. Än idag odlar 80 procent av Zimbabwes självförsörjande bönder 40 procent av landets odlingsbara jord som ligger inom dessa områden.

Jordbristen avhjälptes till viss del när småbönder i början på 2000-talet ockuperade vita farmares storjordbruk. Men ägandet på de ockuperade farmerna är fortfarande oklart, vilket gör att många bönder inte vågar lämna sina gamla jordlotter trots att de är för små.

Karin Steen berättar att jordbristen även har fått andra konsekvenser, om än indirekta. I kombination med influenser om jämlikhet från storstan har jordbristen fört med sig att motståndet mot månggifte har ökat:

— Kvinnornas möjlighet att försörja sina barn minskar ju om jorden ska räcka till ytterligare en familj, säger Karin Steen.

Många bönder, såväl män som kvinnor, har också börjat få upp ögonen för att polygama äktenskap leder till mycket konflikter inom familjen.  

Efter avslutad avhandling kommer Karin Steen att fortsätta studera hur genus påverkar produktion och mattillgång i fattiga länder.

— Det pågår mycket forskning kring genus och jordbruk men det saknas studier som detaljgranskar hur makt yttrar sig i relationen mellan kvinnor och män och hur det i sin tur påverkar matproduktionen.

Kontaktinformation
Karin Steens avhandling har titeln Time to farm. A qualitative inquiry into the dynamics of the gender regime of land and labour rights in subsistence farming: an example from the Chiweshe communal area, Zimbabwe.
Den lades fram vid LUCSUS – Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling
Karin Steen nås på 046-222 80 83, Karin.Steen@lucsus.lu.se

Den vanligaste orsaken till plötslig hjärtdöd hos barn och ungdomar är hjärtmuskelsjukdomen hypertrof kardiomyopati. Sjukdomen är ärftlig, och om en familjemedlem drabbas rekommenderar Socialstyrelsen att hela familjen genomgår hjärtscreening.

Undersökningen kan medföra stora förändringar i familjemedlemmarnas liv: människor som upplever sig friska kan plötsligt få en diagnos som nödvändiggör stora livsstilsförändringar och ibland livslång medicinsk behandling.

Ewa-Lena Bratt, barnsjuksköterska vid Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i sin avhandling utvärderat de fysiska effekterna av familjescreening och vägt dem mot de psykosociala effekterna och påverkan på livskvaliteten.

Ändrad livsstil påverkar
Studien, genomförd på föräldrar och barn mellan sju och 25 år vid Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus, visar att diagnosen i sig sällan påverkar livskvaliteten negativt.

— Trots beskedet att de drabbats av en kronisk och potentiellt livshotande hjärtsjukdom var både barn och föräldrar tacksamma för att sjukdomen upptäckts i tid, innan eventuella allvarliga komplikationer inträffat, och för att de nu hade både medicinsk behandling och råd om förebyggande åtgärder att tillgå, säger Ewa-Lena Bratt.

Livsstilsförändringarna däremot har en större negativ påverkan, inte minst för äldre barn och ungdomar som redan idrottar och som måste avstå från olämpliga idrottsaktiviteter.

Risken för allvarliga psykosociala effekter är större för ungdomar, som ofta befinner sig i en känsligare fas i livet och som byggt upp ett socialt nätverk genom sin idrott. Det finns därför fördelar med att diagnostiseras tidigt under uppväxten.

— Yngre barn kan av sina föräldrar lotsas in på andra val av fritidsaktiviteter, som de kan fullfölja under sin uppväxt och som inte innebär någon risk, säger Ewa-Lena Bratt.

Ett problem är att många vuxna som får diagnosen hypertrofisk kardiomyopati inte informeras om risken att sjukdomen kan gå i arv, och att barn inte remitteras för undersökning. Här finns utrymme för förbättringar, anser Ewa-Lena Bratt

— Vår viktigaste slutsats är att nydiagnostiserade barn och ungdomar som får rätt stöd och information behåller sin livskvalitet och ser med tillförsikt på framtiden. Min förhoppning är att avhandlingen skall stimulera till fortsatta förbättringar av omhändertagandet dessa patienter.

Många som drabbas av hypertrof kardiomyopati behandlas med betablockerare. Men att behandla symptomfria individer är kontroversiellt, eftersom det har spekulerats i att denna typ av behandling påverkar den fysiska prestationsförmågan i så hög grad att det kan vara handikappande. Ewa-Lena Batts avhandling visar dock att den fysiska prestationsförmågan är lika god hos personer som behandlas med beta-blockerare som hos de som bara genomför livsstilsförändringar.

— Min avhandling ger stöd för en utökad screeningverksamhet vad gäller hypertrof kardiomyopati, säger Ewa-Lena Bratt.

FAKTA: Ungefär en av 500 svenskar bär på den genetiska mutation som orsakar sjukdomen, och ett barn med en förälder som har sjukdomen har 50 procents risk att ärva den.  Den som drabbats av hypertrof kardiomyopati kan vara helt symptomfri. Sjukdomen upptäcks då ofta genom screeningundersökning av familjen efter att en familjemedlem blivit diagnostiserad i livet eller avlidit plötsligt och oväntat och obduktionen visat hypertropfisk kardiomyopati.

Avhandlingen Screening for Hypertrophic Cardiomyopathy in Asymptomatic Children and Adolescents. Psychosocial consequences and impact on quality of life and physical activity försvaras vid en disputation den 28 oktober.

Kontaktinformation
Ewa-Lena Bratt, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och barnsjuksköterska vid Drottning Silvias Barn och Ungdomsjukhus 031-3435139 0708178286 ewa-lena.bratt @ vgregion.se

Ett helhetsgrepp behövs när kommunal verksamhet och planering ska anpassas till de förväntade klimatförändringarna. Därför bör företrädare för olika delar i den kommunala förvaltningen arbeta tillsammans.

— Med ett brett angreppssätt kan kommuner identifiera de viktigaste problemen och de bästa lösningarna. Det minskar risken för enögdhet, och att man rusar iväg och gör dyra insatser utan att ha gjort en bra analys.

Det säger Anna Jonsson, forskare på Centrum för klimatpolitisk forskning, CSPR, och en av dem som står bakom den så kallade Verktygslådan. Den är en liten skrift, en handbok med en konkret arbetsordning för att bedöma och hantera sårbarheten inför klimatförändringarna. Den är i första hand tänkt för kommuner, men kan också användas av andra myndigheter, organisationer och företag, säger Anna Jonsson

— Den synligaste effekten av klimatförändringarna är översvämningar, och idag är det mest tjänstemän vid ”hårda” förvaltningar, som trafik- och gatukontoren, som har en planering.
Men klimatförändringarna kommer också att medföra exempelvis värmeböljor, som kan leda till att såväl äldre som personer med hjärt- och kärlproblem faktiskt dör. Därför krävs en planering också inom områden som äldreomsorg, sjukvård och barnomsorg.

Forskarna vid CSPR har i flera år arbetat med frågor kring sårbarhet inför och anpassning till klimatförändringar. De använde sig av gruppövningar där kommunala tjänstemän från olika områden deltog, som en metod att samla in data. Dessa övningar har varit så givande också för deltagarna, inte bara för forskarna, att de senare till sist bestämde sig för att försöka sprida det här arbetssättet. Resultatet är Verktygslådan. Fullt genomförd tar den ungefär tolv timmar i anspråk, fyra möten om tre timmar vardera, för en arbetsgrupp med personer från olika förvaltningar.

— Vi tror att man får igen den satsningen i längden genom att undvika att rusa iväg och koppla in dyra konsulter innan en bra bild finns av de största behoven, säger Anna Jonsson.

Mer information Anna Jonsson, 011-363234, anna.c.jonsson@liu.se.

Verktygslådan har tagits fram av Anna Jonsson, Erik Glaas, Karin André och Louise Simonsson Den finns fritt tillgänglig på http://www.cspr.se/verktygsladan?l=sv  och kan även beställas från Centrum för klimatpolitisk forskning, via tel 011-363347 eller cspr@lists.liu.se

– Medan kemister mäter halterna av miljögifter övervakar vi biologer effekterna av dem. Genom att använda biomarkörer kan vi upptäcka effekterna innan gifthalterna blivit dödliga. Den höjda CBR-halten i fisk orsakas troligen av kemikalier i vattnet. Därför kan den bli en bra biomarkör, säger Eva Albertsson som är doktorand på institutionen för  zoologi vid Göteborgs universitet.

Våra vattenreningsverk är gjorda för att ta bort näringsämnen från avloppsvatten, men de är dåliga på att rena det från många andra ämnen. Fisk nedströms reningsverken lever därför i en miljö fylld av giftiga och icke-giftiga substanser. I sin avhandling utgår Eva Albertsson från studier vid Gråbo avloppsreningsverk. Det visade sig att fisk nedströms reningsverket hade förhöjda halter av enzymet, CBR, i levern jämfört med fiskar som var uppströms reningsverket. Liknande effekter sågs även vid Borås reningsverk.

– I människa har man visat att CBR kan fungera som ett skydd mot oxidativ stress, som är en skadlig reaktion som kroppen skapar när den utsätts för vissa ämnen. De förhöjda CBR-nivåer som vi sett i fisk behöver alltså inte vara skadliga, utan kan verka som ett skydd. Men den förhöjda halten av CBR kan vara en indikation på att det finns ämnen i det renade avloppsvattnet som orsakar oxidativ stress som på sikt utvecklas till att ge skadliga effekter.

Dessa oxidativa ”stressare” finns i olika halter i en del vatten, till exempel nedströms avloppsreningsverk. Metaller, bekämpningsmedel och ämnen som bildas vid ofullständing förbränning är några exempel på substanser som verkar på ett sådant sätt. Eva Albertsson har i sina studier av regnbågslax och tånglake visat att fiskar som utsatts för ämnen med känd förmåga att orsaka oxidativ stress hade högre halter av CBR. Det gör enzymet lämpligt som biomarkör, en tidig varningssignal, som kan användas av forskare och myndigheter som har i uppdrag att övervaka effekter av miljögifter.

Avhandlingen From Proteomic Analysis to Biomarker Application – Studies of Carbonyl Reductase in Fish har försvarats framgångsrikt vid en disputation vid Göteborgs universitet.
Handledare: Lars Förlin

Kontaktinformation
KONTAKT:
Eva Albertsson, institutionen för zoologi vid Göteborgs universitet
031- 786 3683
0739- 69 62 16
eva.albertsson@zool.gu.se

Porträttbild av Eva Albertsson. Foto: Björn Magnusson

Bildtext: Tånglake är en art som används i den svenska övervakningen av miljögifter. Eftersom den är stationär är den användbar när man vill koppla lokala utsläpp av miljögifter till miljögiftseffekter i exponerade djur. (högupplöst bild finns att tillgå)
Foto: Göteborgs universitet/ Joachim Sturve

Avhandlingen ”Om Testdesign” bygger på tio studier vid ett antal företag som eftersträvar kvalitet i sin programvara. I avhandlingen presenteras flera metoder för att utvärdera olika testtekniker, vilka leder till ökad förståelse av hur felorsaker bör klassificeras för att generellt kunna jämföra tekniker mellan olika system.
– Vårt mål är att underlätta testningen och därmed erbjuda bättre förståelse för processen vid testfallskonstruktion och testdesign. Genom att följa våra rekommenderade riktlinjer för testning kan produktkvaliteten öka och utvecklingstiden minska. Även vid utbildning i programvaruteknik/programmering kan riktlinjerna komma till nytta genom att ge hjälp att identifiera vilken kunskap om test som är viktig att förmedla, berättar Sigrid Eldh.

Testning är idag den dominerande tekniken för kvalitetssäkring av industriell programvara. Tekniken innebär att systemet testas i en kontrollerad omgivning för att upptäcka fel och avvikelser från det förväntade beteendet. Trots att industrin lägger stora resurser på testning och har ett stort behov av bättre testmetoder är området förvånansvärt outvecklat, vilket gör detta forskningsprojekt unikt i sitt slag.
– Vi har undersökt varför avancerade testdesigntekniker inte används när man konstruerar testfall i industrin, samt hittat orsaker och fallgropar runt teknikerna som förklarar varför många system är så dåligt testade. Vi har tagit fram konkreta riktlinjer för testning av industriella system som genom ökad effektivitet och ökad produktkvalitet kan innebära stor samhällsnytta, avlutar Sigrid Eldh.

Välkommen att ta del av Sigrid Eldhs avhandling ”Om Testdesign” vid disputationen den 21 oktober 2011 på Mälardalens högskola i Västerås i sal Delta klockan 13:00.

Kontaktinformation
För mer information kontakta gärna Sigrid Eldh på 010-715 2374 eller sigrid.eldh@mdh.se. För pressbilder kontakta gärna informatören Malin Swanström på 021-15 17 20 eller malin.swanstrom@mdh.se.

– Det handlar om en komplicerad balansgång mellan att stå upp för demokratiska värderingar utan att samtidigt förespråka en särskild ideologi eller världsåskådning, säger Joachim Rosenquist, som har skrivit en doktorsavhandling i pedagogik.

Joachim Rosenquists avhandling utgår från den centrala diskussionen inom politisk filosofi om möjligheten att legitimera gemensamma normer och lagar i ett samhälle där människor är oeniga om vad som är sant, riktigt och värdefullt.

– Den här diskussionen har stor betydelse för skolans del, säger Joachim Rosenquist.

Lära barn tänka kritiskt

Skolan ska inte ta ställning politiskt eller religiöst utan lära barn tänka kritiskt och hjälpa dem att utvecklas till självständiga, välinformerade medborgare och privatpersoner.

– Men det väcker många frågor. Kan man undervisa opartiskt om religion? Vilket utrymme bör ges för alternativa teorier om livets uppkomst och utveckling? Ska majoritetskulturen särbehandlas? I dessa och andra frågor uppstår gränsdragningsproblem, säger Joachim Rosenquist.

– När det gäller skolvalet kan det uppfattas som problematiskt om barn från olika grupper inte ges möjligheten att mötas över kulturella, religiösa och politiska gränser. Även om föräldrar skulle ha en viss rätt att bestämma över sitt barns skolgång så får det inte gå ut över barns rätt att utvecklas till självständiga personer som förmår att välja sin egen väg i livet oavsett om denna följer i föräldrarnas fotspår eller inte, säger Joachim Rosenquist.

Joachim Rosenquist hoppas att hans avhandling kan ligga till grund för skolpolitikers och pedagogers tankar kring hur skolan kan hantera frågan om mångfalden och dess gränser.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Joachim Rosenquist: 076-269 13 31