Stroke är en av de stora folksjukdomarna, med 700 000 nya fall inom EU och 30 000 nya fall i Sverige varje år. Därför satsar EU nu 12 miljoner euro, cirka 111 miljoner kronor, på projektet TargetBraIn.

Dess mål är att få mer kunskaper om immunsystemets roll vid stroke.
Immunsystemet spelar en skyddande roll i kroppen när dess vävnader skadats av olika skäl. Immuncellerna åstadkommer då ofta en inflammation som har vissa negativa effekter, men som så småningom ska göra att de ursprungliga skadorna läks.

Stroke beror i de flesta fall på en hjärninfarkt (blodpropp), som ger syrebrist i hjärnan. Det är skadorna från syrebristen som får immunsystemet att aktiveras, och leder till en inflammation som hittills setts som en helt oönskad reaktion. Att lyfta fram det positiva i immunsystemets reaktion är därför något av ett paradigmskifte på området. Professor Michal Schwartz i Israel och hennes forskargrupp har varit pionjärer när det gäller att studera immunsystemets positiva roll för att reparera skadade nervceller.

Professor Zaal Kokaia, chef för Stamcellscentrum vid Lunds universitet, har för sin del arbetat länge med stamcellsterapi vid hjärnskador. Han har bl.a. lett EU-projektet StemStroke, vars forskning gått ut på att få fram nya nervceller efter en stroke genom transplantationer eller genom att hjärnan själv förmås att bilda nya celler. Zaal Kokaia blir nu koordinatör och Michal Schwartz vice koordinator för TargetBraIn, en förkortning som står för ”Targeting Brain Inflammation for Improved Functional Recovery in Acute Neurodegenerative Disorders”.

– Det vi vill åstadkomma i TargetBraIn är att stärka inflammationens positiva effekter och minska de negativa effekterna. Det skulle kunna göras antingen genom att försöka förändra immunsystemets reaktioner eller genom stamcellsterapi, eller både-och. En kombination av båda metoderna kan kanske ge det bästa resultatet, hoppas Zaal Kokaia.

Forskningen är fortfarande på det experimentella stadiet, och vägen till en allmän tillämpning på patienter kommer att vara lång. Men i takt med att befolkningen i Europa åldras stroke bli en allt mer kostsam sjukdom, vilket är bakgrunden till EUs satsning på området.

MER INFORMATION:
Zaal Kokaia, 046-222 02 76, 0705-365 917 och zaal.kokaia@med.lu.se.

– Jämställdheten inom dataspelsbranschen är skev. Det är ett problem att en bransch som är så enorm och vars produkter konsumeras av alla är så homogen, säger Jenny Brusk programansvarig på dataspelsutveckling vid Högskolan i Skövde.

Högskolan i Skövde har under våren startat ett jämnställdhetsprojekt med syftet att inspirera och bana väg för kommande kvinnliga spelskapare.

– Här finns stor potential för utveckling av dataspelsbranschen och vi på Högskolan i Skövde ser att vi har en tydlig roll i förändringsprocessen, säger Jenny Brusk på Högskolan i Skövde.

Gymnasiebesök
Projektgruppen består av tjejer som idag studerar dataspelsutveckling på Högskolan i Skövde. Under våren kommer bland annat workshops anordnas för unga kvinnor på gymnasieskolor för att möta intresset för dataspel och ge chansen till att praktiskt få testa på yrket som spelutvecklare.

– Genom att tillsammans med skolor skapa workshops vill vi ge tjejer verktyg, kunskap och guidning i att själva skapa spel, säger Jenny Brusk. Vi kommer även att anordna spelkvällar och föreläsningar där spelintresserade tjejer kan mötas för att diskutera och inspireras. 

Aktiviteterna vänder sig till kvinnor i alla åldrar med intresse för spel, men informationen riktas i första hand till kvinnor i åldern 13-19 år.

Ökad mångfasettering
Högskolan i Skövde startade sin utbildning inom dataspelsutveckling redan 2002. Det som från början var ett program inom spelutveckling har idag utvecklats till sex olika programinriktningar. Trots ökningen av studenter inom dataspelsutveckling är majoriteten fortfarande män.

– För att möta den stora efterfrågan på dataspel behöver utbudet av mångfasetterade spel öka. Där tillför en mix av både kvinnliga och manliga spelutvecklare nya värden.  Spel som utvecklas av både tjejer och killar har ofta en större bred och är mer nyskapande, säger Jenny Brusk som själv var en av de första kvinnorna in i dataspelsbranschen.

För ytterligare information kontakta:
Jenny Brusk tel. 0500-44 88 35

– Internationell forskning visar att standardiseringen svarar för en betydande del av både tillväxten i ekonomin och höjd levnadsstandard. Användning av standarder bidrar till tillväxt och konkurrenskraft genom billigare produktion, ökad internationell handel, etableringen av nya produkter och branscher samt ökat tjänsteutbyte mellan länder. Vi ser en stor utvecklingspotential när Sverige nu får ett forskningscenter som bidrar till ökade insikter och kunskaper kring standardiseringsarbetet och dess effekter, säger Göran Sjöholm, ordförande för Sveriges Standardiseringsråd.

Donationen på åtta miljoner kronor går till Institutet för ekonomisk forskning på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Syftet med Standardisation Research Centre är att öka de tvärvetenskapliga forskningsinsatserna kring standardisering samt att bli ledande inom frågor kopplade till området.

Forskningen vid centret kommer att beröra ämnesövergripande frågor som strategi, mikroekonomi, juridik, policy och teknologi. Syftet är förstå och utveckla drivkrafterna bakom standardiseringen och standardernas effekter på företags-, bransch-, nationell och internationell nivå.

– Frågorna kring standarder och standardisering är antagligen mer centrala än någonsin tidigare, givet bland annat de ökade samhällskraven på företags och produkters legitimitet och säkerhet, intensifierad internationell handel och innovation. Att då få möjlighet att bygga upp spetskompetens inom detta område är både angeläget och tacksamt. Det nya centret passar också väldigt väl in i vår existerande forskningsprofil, säger Thomas Kalling, professor, chef för Institutet för Ekonomisk Forskning samt föreståndare för Standardisation Research Centre.

Globaliseringen kräver regelverk inom en rad områden, bland annat miljö, hälsa, säkerhet, tillgänglighet och tjänster. Standardiseringen erbjuder plattformar som utvecklar dessa regelverk. Standarder är därför en viktig faktor för innovation och utveckling av näringsliv och samhälle och ger också ett viktigt bidrag till höjd produktsäkerhet och tillgänglighet.

Idag finns nästan var tjugonde svensk i Kronofogdens register. För den enskilde kan det få stora konsekvenser och det personliga lidandet är stort. För samhället är det givetvis också kostsamt att en så pass stor del av befolkningen saknar betalningsförmåga och riskerar att hamna i utanförskap.

– Vid Lunds universitet bedrivs sedan länge forskning kring hur vi kan hjälpa samhällets svagaste. En genomlysning tillsammans med Kronofogden skulle kunna bli en viktig pusselbit för att komma tillrätta med en del av problematiken kring exempelvis hemlöshet, säger Lunds universitets rektor Per Eriksson.

Det är för att få ökad kunskap och perspektiv på frågor som rör betalningsförmåga och överskuldsättning som Kronofogden nu inleder ett forskningssamarbete med Lunds universitet. Satsningen är en direkt följd av myndighetens nya vision att ta ett större ansvar för att motverka överskuldsättning och de negativa konsekvenser som det får för medborgare och för samhället.

– Det finns givetvis redan idag stor kunskap hos oss om överskuldsättning, men vi behöver veta mer om orsaker och samband. Vi behöver också undersöka vilka effekter vårt arbete ger våra kunder och samhället i stort – och det på en bättre vetenskaplig grund, säger Eva Liedström Adler, rikskronofogde och chef för Kronofogden.

Forskningen kommer att genomföras med hjälp av två till fyra så kallade industridoktorander, det vill säga anställda vid myndigheten som på deltid kommer att forska kring den egna verksamheten. Dessutom planerar Kronofogden att i framtiden bevilja finansiering av enskilda forskningsprojekt.

Måns Svensson, föreståndare på Arbetsmiljöhögskolan vid Lunds universitet, kommer att vara ansvarig vid universitetet för forskningssamarbetet med Kronofogden.

– Det är oerhört viktigt med mer forskning kring den här problematiken. Att människor hamnar i en skuldfälla är ett stort samhällsproblem som faktiskt än så länge är relativt outforskat, säger han.

– Med hjälp av 4G kommer elnätet att bli självlagande. När elen går, eller när det blir kortslutning i ett ställverk eller elnätstation, kommer information om detta att både skickas och analyseras automatiskt. Sedan korrigeras elavbrottet genom att elförsörjningen leds om via andra, fungerande delar av elnätet, säger Lars Nordström, professor på KTH.

Han är delaktig i forskningsföretaget Innoenergy som leds av KTH och där arbetet runt smarta elnät bedrivs.

– Självklart kan det självlagande elnätet inte avlägsna nedfallna träd över elledningar, men tekniken kan lokalisera problemet och styra om elen så att strömlösa abonnenter får tillbaka sin el så snabbt som möjligt, säger Lars Nordström.

Han tillägger att forskningen möjliggör att det blir billigare för el- och nätbolagen att automatisera felsökningen. Bolagen är också nyfikna på hur mycket snabbare trasiga elnät kan lagas med hjälp av den nya tekniken.

– Elbolagen är mycket intresserade av mängden automation de kan uppnå med denna teknik. Att det tagit fart nu beror på flera saker. Dels innebär det att drift och underhåll blir billigare vilket ligger i linje med ett allt större fokus på effektivisering, dels att det är lönsamt att göra investeringar i tekniken på grund av de lagstiftade straffavgifter som tillkommit på senare år för elavbrott längre än 24 timmar, säger Lars Nordström.

Han menar att de självlagande elnäten är en konkret nytta med smarta elnät, och därtill innebär att ett av de första tydliga bevisen för att smarta elnät nu är en realitet.

– Vi laborerar vidare med detta i flera projekt, både på Gotland och i Uppsala. Så en situation där tekniken kommer att användas i våra elnät ligger inte långt bort, säger Lars Nordström.

Forskningen har skett i form av ett samarbete mellan KTH, Innoenergy och Ericsson. En så kallad demonstrator som visar tekniken har tagits fram och testats i ett lab på KTH.

– Vi har gjort ett antal simuleringar och funnit att tekniken fungerar, säger Lars Nordström.
För mer information, kontakta Lars Nordström på 08 – 790 68 30 eller lars.nordstrom@ics.kth.se.

Forskargruppen har under två års tid försökt få mänskliga nervceller att växa på nanocellulosa. En svår uppgift, berättar Paul Gatenholm, professor i biopolymerteknologi på Chalmers.

– Fram tills nyligen har cellerna dött efter ett tag eftersom vi inte lyckades få dem att fästa på underlaget. Men efter många experiment hittade vi en metod för att få dem att fästa, som går ut på att behandla underlaget så att det blir mer positivt laddat. Nu har vi en stabil metod för att odla nervceller på nanocellulosa.

När nervcellerna väl fick fäste på underlaget började de utvecklas och skapa kontakter med varandra, så kallade synapser. Ett neuralt nätverk av hundratals celler hade bildats. Forskarna kan nu skapa nervimpulser som sprider sig i nätverket på samma sätt som i en hjärna, med hjälp av elektriska impulser och kemiska signalsubstanser. De kan också studera hur nervcellerna reagerar på andra molekyler, till exempel läkemedel.

Forskarna försöker utveckla ”konstgjorda hjärnor” som kan öppna helt nya möjligheter inom hjärnforskning och sjukvård, men som också på sikt kan leda till utveckling av biodatorer. I ett första skede vill de undersöka förstörelse av synapser (kopplingar) mellan nervceller – ett av de tidigaste tecknen på Alzheimers sjukdom. Bland annat vill de odla nervceller och studera hur cellerna reagerar på ryggmärgsvätska från patienterna.

Längre fram skulle den här metoden kunna användas för att testa olika läkemedelskandidater som kan bromsa förstörelsen av synapser. Dessutom kan den ge ett bättre alternativ till djurförsök inom hjärnforskningen generellt.

Att nervcellerna nu kan odlas på nanocellulosa är ett viktigt framsteg, eftersom materialet har många fördelar.

– I nanocellulosa kan man skapa porer och därmed låta nervcellerna växa i en tredimensionell matris, säger Paul Gatenholm. Detta gör det extra trivsamt för cellerna och skapar en realistisk odlingsmiljö som mer liknar en riktig hjärna, jämfört med en tvådimensionell cellodlingsbrunn.

Han säger att nanocellulosa har en mängd nya biomedicinska tillämpningar. Just nu leder han också andra projekt med materialet, där det bland annat används för att ta fram konstgjort brosk som ersättning för ytteröron. Tidigare har hans forskargrupp tagit fram konstgjorda blodkärl av nanocellulosa, som nu utvärderas i prekliniska studier.

Forskningen om nya användningsområden för nanocellulosa är av stor strategisk betydelse för Sverige. Flera projekt finansieras av Knut och Alice Wallenbergs forskningsstiftelse, och utförs i samarbete mellan Chalmers och KTH inom Wallenberg Wood Science Center, WWSC.

Första läkarstudenten gör examensarbete i Chalmersmiljö
Forskargruppen består av Marcus Innala (Göteborgs universitet), Volodymyr Kuzmenko (Chalmers), Eric Hanse (Göteborgs universitet), Sara Johannesson (Chalmers), och Paul Gatenholm (Chalmers). Marcus Innala går på läkarprogrammet och redovisar sitt examensarbete den 19 mars. Detta är första gången som en student från läkarprogrammet har genomfört sitt examensarbete i Chalmersmiljö.

FAKTA
Nanocellulosa är ett material som består av cellulosatrådar i nanostorlek. Typiska dimensioner är 5-20 nanometer i bredd och upp till 2 000 nanometer i längd. Nanocellulosa kan tas fram med hjälp av bakterier som spinner en finmaskig struktur av cellulosatrådar. Materialet kan också isoleras från vedfibrer (pappersmassafibrer) genom bearbetning i en högtryckshomogenisator.

Forskaren Maria Gyhagen och hennes kollegor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i en ny studie studerat förekomst och riskfaktorer för urinläckage hos kvinnor 20 år efter genomgången förlossning.

Resultaten visar att inkontinens är avsevärt vanligare bland de som fött vaginalt: över 40 procent av vaginalföderskorna hade urinläckage två decennier efter förlossningen, jämfört med 29 procent av de som förlösts med kejsarsnitt.

Studien visar också att bland de kvinnor som drabbats av läckage i mer än tio år var vaginalföderskorna tre gånger fler än de kvinnor som förlösts med kejsarsnitt.

Urininkontinens är en vanlig åkomma som drabbar vuxna kvinnor i alla åldrar och det kan inverka negativt på livskvaliteten. Men det är viktigt att understryka att kejsarsnitt är förknippat med andra risker, både för barnet och för mamman, säger Maria Gyhagen.

I studien, som publiceras i tidskriften British Journal of Obstetrics and Gynaecology, ingår 6 150 kvinnor som alla fött endast ett barn. Uppgifterna bygger på studien SWEPOP (Swedish pregnancy, obesity and pelvic floor) från 2008, där data hämtats bland annat från det medicinska födelseregistret .

Forskarnas slutsats är att en vaginalförlossning påverkar bäckenbotten, med bland annat åtföljande urinläckage och att effekten av en vaginalförlossning jämfört med en kejsarsnittsförlossning kan ses 20 år senare när kvinnorna blivit medelålders.

-För de gravida kvinnor som oroar sig för att förlossningen ska leda till senare urinläckage, så finns nu ett mått på denna riskökning. Detta är en aspekt på hälsoeffekter av barnafödande. Men valet av förlossningssätt bestäms efter att man beaktat en mängd olika medicinska för- och nackdelar som berör både kvinnan och barnets hälsa, säger Maria Gyhagen.

Maria Gyhagen och hennes kollegor har också undersökt hur vikt och BMI påverkar risken för urininkontinens. Resultaten visar att kraftig övervikt ökar risken för urinläckage nästan lika mycket för både vaginal som kejsarsnittsförlösta kvinnor.

Artikeln The prevalence of urinary incontinence 20 years after childbirth: a national cohort study in singleton primiparae after vaginal or caesarean delivery publiceras den 14 mars.

Professor Milos Pekny leder Laboratoriet för astrocytbiologi och regeneration i centrala nervsystemet vid Sahlgrenska akademin. Laboratoriet är i sin tur en partner i forskningsprojektet ”Targeting brain inflammation for improved functional recovery in acute neurodegenerative disorders (TargetBraIn)”.

Detta omfattande EU-projekt, som har sin bas i sju olika forskargrupper och två biotechföretag från Sverige, Israel, Storbritannien, Tyskland, Schweiz, Italien och Frankrike, får nu 12 miljoner euro i forskningsmedel för att utveckla nya terapeutiska strategier som kan stödja återhämtning och funktionsåterkomst efter stroke.

TargetBraIn är inriktade mot betydelsen av immunsystemets olika celler samt astrocyterna i centrala nervsystemet efter stroke och i den efterföljande återhämtningsfasen. Projektet inbegriper studier av hur cellernas omgivande miljö kan regleras i syfte att stödja cellöverlevnad, regenerativa processer och nybildning av nervceller från egna stamceller eller från transplanterade celler.

TargetBraIn har som målsättning att utveckla terapier som kan stimulera hjärncellers plasticitet genom immunmodulering där det yttersta syftet är att understödja den funktionella återhämtningen hos stroke patienter.

Professor Milos Pekny och hans medarbetare vid Göteborgs universitet har gjort flera betydelsefulla upptäckter inom fältet. De har tidigare identifierat hjärnans astrocyter som viktiga komponenter i regeneration av axoner och synapser, och som nyckelspelare i skyddet av den gränszon (penumbran) i hjärnan som bildas mot ett strokeområde.

Resultaten ligger till grund för synen att astrocyterna utgör ett viktigt mål för nya terapier vid stroke och andra skador och sjukdomar i centrala nervsystemet.

– Vi är naturligtvis mycket glada. Med det här anslaget kan forskningen inom detta viktiga område fördjupas och utvidgas, inte minst genom att vårt forskningsnätverk förstärks och utvecklas, säger Milos Pekny.

På lång sikt hoppas forskarna kunna ta fram nya behandlingssätt för stroke och andra hjärn- och nervsjukdomar. TargetBraIn har en helt unik infallsvinkel avseende behandling av stroke, som bygger på många års forskningsresultat från de medverkande grupperna.

– Mer än hälften av strokedrabbade har någon form av funktionsnedsättning som berör till exempel tal, motorik eller minne och koncentrationsförmågan. Samarbetet inom konsortiet skapar nya möjligheter för att ta reda på hur vi kan utnyttja immunsystemet för att åstadkomma bättre och snabbare funktionell återkomst hos dessa patienter, säger docent Marcela Pekna, som också deltar i TargetBraIn och leder Laboratoriet för regenerativ neuroimmunologi vid Sahlgrenska akademin.

Professor Milos Pekny koordinerar tillsammans med professor Michael Nilsson och andra forskare vid Center for Brain Repair and Rehabilitation flera forskningsprogram med likartad inriktning. Dessa är främst The Culture and Brain Health Initiative finansierat av STENA stiftelsen och forskningsprogrammet Nya strategier för hjärnregeneration efter stroke – från labbänk till patient till population finansierat av försäkringsbolaget AFA. Professor Pekny deltar också i det EU-finansierade projektet EduGlia.

– Med EU:s stöd får vi nu goda möjligheter till samarbeten och utbyten mellan dessa olika projekt, där Sahlgrenska akademin kan fortsätta skapa broar mellan grund- och klinisk neuroforskning, säger Milos Pekny.

En återkommande förklaring till att unga mäns studieresultat är sämre än unga kvinnors har varit att ungas föreställningar om maskulinitet inte är förenliga med disciplinerat skolarbete. Just nu pågår en diskussion inom forskarvärlden, bland politiker och praktiker om hur vi bör förhålla oss till detta. Är unga mäns strukturella underprestation något vi bör göra något åt? Och i så fall, gäller detta unga män överlag och hur skulle detta mönster kunna förändras?

I en utbildningssociologisk studie undersöker Anne-Sofie Nyström vad prestationer, lärande och engagemang i gymnasieskolan betyder för unga mäns självbilder och de identiteter de tillskrivs av jämnåriga. Medan tidigare forskning vanligen undersökt sådana processer inom underordnade elevkategorier är fokus här riktat mot socialt och etniskt privilegierade elever.

En av de unga männen i studien beskrev inställningen till studieprestationer så här:

”Det som ger mest respekt – eller vad man ska kalla det – det är om du får bra på prov, pluggar såhär halvmycket och även har fritid.”

Resultaten från studien pekar, i likhet med andra, på att föreställningar om maskulinitet knyts till att kunna prestera utan ansträngning men öppnar för en analys där detta gäller unga män som inte identifierades som ”problemelever” utan snarare som ”idealelever”. De unga män som ingick i studien strävande efter att vara högpresterande men ville samtidigt framstå som individuellt underpresterande, det vill säga elever som inte utnyttjat sin fulla potential. Att vara smart beskrevs som bättre än att vara ambitiös:

”Det har alltid vart så att tjejerna har haft bra betyg, men man har alltid bara tyckt att det är för att dom är ambitiösa liksom,” säger en av de unga männen.

Ett lågt engagemang associerades till att ha en stor social och kognitiv begåvning – att utan ansträngning kunna bemästra prestationskraven i skolan.

–  I utvecklingsarbeten som syftar till att öka unga mäns engagemang i skolan är det viktigt att även vara lyhörd inför den roll som skyddande av självvärde och undvikande av skamkänslor spelar i dessa processer. Vem vill inte framstå som självsäker och avslappnad i motsats till ängslig, begåvad och inte enbart disciplinerad, rolig istället för tråkig, eller uppfattas som socialt kompetent och strategisk snarare än handfallen eller naiv? säger Anne-Sofie Nyström.

För mer information, kontakta Anne-Sofie Nyström, tel: 070-22 35 116, e-post: anne-sofie.nystrom@soc.uu.se

Ladda ner och läs avhandlingen här:
http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf;jsessionid=a5f8f8c5c1b92333d57506bf4449?pid=diva2:466041

En god förståelse behövs, liksom en praktik som anpassas till den nya ordningen. Men det räcker inte. För att en större organisationsförändring ska lyckas måste man också uppmärksamma det som Jostein Langstrand kallar för objekten eller artefakterna. Det handlar inte bara om fysiska ting, det kan vara en organisationsstruktur eller till exempel ett affärssystem.

– Ett grundantagande i förändringsarbete är att förståelse påverkar våra handlingar. Om vi bara kan förmås att tänka på ett visst sätt så kommer vi också att handla i enlighet med det, säger Jostein Langstrand., som disputerar vid Linköpings universitet.

– Men det kan finnas saker i systemet som stör kopplingen mellan tanke och handling. De måste åtgärdas för att få någon effekt av förändringsarbetet.

Jostein Langstrand talar om behovet av en organisatorisk översättningsprocess.

– Ofta läggs mycket tid och kraft på att få anställda att omfamna de nya idéerna, men man missar att anpassa organisationen. Risken för misslyckanden blir stor om man befinner sig i ett organisatoriskt system som hindrar en i att omsätta sin teoretiska förståelse i praktisk handling.

I tre år följde han införandet av en ny organisationsmodell i ett större verkstadsföretag i Sverige. Den nya modellen grundas på lean-konceptet, och bland de anställda fanns en stor förståelse för de nya idéerna. Ändå gick det inte alltid bra. De anställda skulle exempelvis arbeta enligt principen Fem S (städa, sortera, strukturera osv). För att stärka det arbetet infördes en revision där chefen med jämna mellanrum skulle gå igenom en checklista med den anställde för att se hur arbetet framskred. Men dessa revisioner blev så omfattande att de uppfattades som ett hinder istället för ett stöd i arbetet. På ett liknande sätt blev etablerade styrprinciper hinder för att föra in ett kanban-system. (Kanban är en metod för att signalera materialbrist som används för att producera ”just-in-time”).

I andra fall gick förändringen bra. Daglig styrning infördes till exempel genom en rad korta möten, som hålls efter varandra från lägsta nivå till högsta varje morgon. På det sättet kommer problem snabbt upp till ytan och till högsta ledningens kännedom. Här infördes inte bara en ny praktik, säger Jostein Langstrand, utan också objekt som förstärker den: Fasta mötesplatser och –tider, en tavla där processer visualiseras, och där både agenda för och sammanfattning av mötet skrivs upp.

– Objekten behöver förstärka idéer och praktik, inte motarbeta dem, säger Jostein Langstrand. Han påpekar också att hans studie gäller ett enda företag och att man får vara försiktig med att generalisera utifrån det han hittat. Samtidigt är studien ovanlig genom att han har följt processen under så lång tid.

Jostein Langstrand disputerar den 16 mars. Avhandlingen heter “Exploring organizational translation. A case study of changes toward Lean Production”. Telefon till Jostein Langstrand: 0707 59 36 90, e-post: jostein.langstrand@liu.se

Olika undersökningar har visat att ungefär var tionde patient råkar ut för en vårdskada, det vill säga en skada eller sjukdom som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården. Stora ansträngningar görs för att förhindra att vårdskador uppstår och bland annat har det sedan många år funnits bestämmelser som syftar till att bidra till säker vård av god kvalitet.

I sin avhandling har Ewa Axelsson gjort en systematisk undersökning av kvalitetssäkringssystemets rättsliga konstruktion och dess aktörer. I avhandlingen granskas reglerna, vårdgivarnas och hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar, men också de aktörer som har ett rättsligt ansvar att granska hälso- och sjukvårdens utövare, det vill säga Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och patientnämnderna.

Ewa Axelsson konstaterar att om regelverket ska kunna bidra till bättre och säkrare vård måste det också tillämpas, vilket förutsätter att såväl vårdgivare som hälso- och sjukvårdspersonal känner till lagstiftningen och också efterlever den. Detta ställer i sin tur krav på regelverkets utformning.

– Lagstiftaren har uttryckligen påpekat att patienter har ett befogat intresse av att lagstiftningen är effektiv, lättillgänglig och tydlig samtidigt som yrkesutövarna har ett särskilt intresse av att lagstiftningen är klar, konsekvent och överskådlig säger Ewa Axelsson.

Ewa Axelssons undersökning visar att reglerna är röriga. De uttrycker samma sak flera gånger och kan därför vara svåra att tillämpa. Förarbetena till den nya patientsäkerhetslagen innehåller till större delen kedjehänvisningar till flera äldre förarbeten vilket medför att den nya lagens förarbeten är relativt innehållslösa och att relevanta uttalanden i äldre förarbeten är svåröverskådliga och svårtillgängliga.

– Om vi ska ha ett fungerande regelverk bör reglerna ses över och systematiseras på ett enklare och mer pedagogiskt sätt, menar Ewa Axelsson.

Ewa Axelsson konstaterar vidare att det finns stor förbättringspotential vad avser Socialstyrelsens tillsyn och att det är avgörande att myndigheten använder sig av de rättsliga redskap som står till buds för att åstadkomma rättelse vid konstaterade avvikelser i tillsynen.

– För att kvalitetssäkringssystemet ska kunna bidra till bättre och säkrare vård krävs att regelverket är tydligt, logiskt, lättillgängligt och pedagogiskt och att reglerna tillämpas. Det är också nödvändigt att tillsynsmyndigheten använder sig av de lagliga verktyg som finns och att tillsynen är systematisk och konsekvent. För att systemet ska fungera krävs att alla aktörer fullgör sina skyldigheter, säger Ewa Axelsson.

KONTAKT:
För mer information kontakta Ewa Axelsson, tel: 076-226 42 75, e-post: ewa.h.axelsson@comhem.se

I den vetenskapliga tidskriften Plos One publicerar de nu sina resultat och den legendariske vetenskapsfotografen och professor Lennart Nilsson vid Karolinska Institutet illustrerar fynden med sina unika bilder.

Idag äter människor i Sverige och andra länder nyttiga mjölksyrabakterier som tillsatts i livsmedel som yoghurt och fil.

–  I våra tidigare studier har vi studerat honungsbin i Sverige. Vad vi nu funnit genom våra studier runt om i världen är att människor i alla kulturer har konsumerat världens största naturliga mix av nyttiga bakterier i livsmedlet honung, säger Alejandra Vasquez, forskare vid Lunds universitet.

I vild och färsk honung, som honungsjägare hämtar från bibon i höga klippor och träd, finns miljarder av 13 olika sorters nyttiga mjölksyrabakterier. Detta kan jämföras med de 1-3 olika sorter som finns i kommersiella probiotiska produkter idag, berättar hon.
Honungsbina har själva använt dessa bakterier i 80 miljoner år för att tillverka och skydda sin honung och sitt bibröd (bipollen) som de tillverkar för att föda hela bisamhället. Forskarna har nu även visat att de nyttiga mjölksyrabakterierna motverkar honungsbinas två värsta bakteriesjukdomar.

I den vetenskapliga artikeln beskriver forskarna hur bina själva bär på dessa nyttiga bakterier i sin honungsmage och att de som nyfödda får bakterierna från vuxna bin som matar dem. Forskarna har också sett att stora mängder skadliga mikroorganismer som bakterier, jäst och mögelsvampar följer med nektarn och pollen som bina samlar från blommor för att göra honung och bibröd. Dessa mikroorganismer skulle kunna förstöra livsmedlet genom jäsning och mögel redan efter ett par timmar, men det visar sig att de nyttiga bakterierna i honungsmagen tog död på alla dessa mikroorganismer.

– Eftersom vi människor har lärt oss att använda honung för behandling av halsont, förkylningar och läkning av sår är vår hypotes att de nyttiga bibakterierna även kan ta död på svåra sjukdomsbakterier hos oss människor. Vi har även preliminära, ännu opublicerade, resultat som visar att detta kan vara ett nytt verktyg för att komplettera eller till och med ersätta antibiotika, säger Tobias Olofsson.

Den aktuella studien visar också att binas nyttiga bakterier dör när biodlare i profylaktiskt syfte behandlar bina med antibiotika, framförallt i USA. Bina har alltså ett eget försvar mot sjukdomar i form av samarbetande nyttiga bakterier. Men detta försvar minimeras hos bin i kommersiell biodling där bina behandlas med antibiotika, stressas, ges syntetiska livsmedel i ersättning för deras egna honung och bibröd, samt tvingas flyga på blommande fält som besprutas.

– Våra resultaten ger alltså forskarvärlden en oupptäckt nyckel som kan förklara varför bina dör i den mystiska bidöden Colony Collapse Disorder världen över, säger Alejandra Vasques.

ARTIKELN:
Symbionts as Major Modulators of Insect Health: Lactic Acid Bacteria and Honeybees
http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0033188

KONTAKT
Alejandra Vásquez, forskare, Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet, Mobil: 0705898089, Epost: alejandra.vasquez@med.lu.se

Tobias Olofsson, Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet, Mobil: 0706837683, Epost: tobias.olofsson@med.lu.se

Mellan 70 och 80 procent av de boende i norra Sverige ser sig som norrlänningar, enligt en undersökning bland ett urval boende i de fyra nordligaste länen. Studien är utförd av en grupp forskare från Umeå universitet, Luleå Tekniska universitet och Mittuniversitetet.

Forskningsresultaten är intressanta för ett flertal politiska frågeställningar, bland annat de framtida planerna på en ny regionindelning med betydligt färre län än dagens 21.
– Den norrländska identiteten är sannolikt en viktig förutsättning om vi ska bygga mer sammanhållna, välfungerande och slagkraftiga regioner i norra Sverige, säger projektets ledare, professor Anders Lidström.
Synen på bildandet av större regioner skiljer sig dock åt mellan länen. Norrbottningarna är mest skeptiska till sådana tankar, medan västerbottningarna är relativt ointresserade av frågan.

Undersökningen tyder även i andra avseenden på skillnader mellan norrlänningarna. Inlands- och fjällbor är tydligt pessimistiska när det gäller den egna kommunens framtid. I de större kommunerna har medborgarna större förtroende för demokratin och politikerna än i de mindre kommunerna.

Men trots stora avstånd finns alltså en stark norrländsk identitet bland de som bor i de nordligaste länen.
– Denna identitet kan användas offensivt för att marknadsföra Norrland gentemot resten av Sverige och världen, säger Anders Lidström.

Resultaten publiceras i dag i rapporten Ett delat Norrland – på väg mot regioner? Undersökningen har genomförts bland ett urval boende i de fyra nordligaste länen och bygger på svar från 3 200 norrlänningar. Projektet har finansierats av landstingen i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland men forskarna svarar självständigt för upplägg, analyser och slutsatser. Sammantaget skapar resultaten en bra grund för att kunna diskutera om norra Sverige kan regionaliseras och hur regional utveckling kan åstadkommas.

Rapporten finns i sin helhet på:
http://www.pol.umu.se/digitalAssets/92/92722_regionboken2012.pdf

KONTAKT:
Luleå: Professor Nils-Gustav Lundgren presenterar rapporten på Luleå tekniska universitet, Sal A108, A1. Ingång Alfahusets bottenvåning. Nils-Gustav Lundgren kan också nås på telefon 020-49 19 54 eller 070-33 44 518.

Umeå: Professor Anders Lidström presenterar rapporten på Umeå universitet, Samhällsvetarhuset, entré Handelshögskolan, lokal: Ansvaret (bottenvåningen).Anders Lidström kan också nås på telefon 090-786 61 81 eller 070-691 32 99.

Sundsvall: Professor Lars Nord presenterar rapporten i R 320, Campus Åkroken, Mittuniversitetet. Lars Nord kan också nås på telefon 060-14 86 25 eller 070-550 93 33.

– I domstolarnas tillämpning sammanblandas två typer av stöd vilket kan leda till felslut. Vissa underrätter uppfattar också att det finns ett prejudicerande krav på stödbevisning i sexualbrottmål. Ett sådant krav strider mot principen om fri bevisprövning. Dessutom har inte Högsta domstolen mandat att utfärda prejudikat gällande bevisvärderingen, säger Katrin Lainpelto som har skrivit avhandlingen Stödbevisning i brottmål..

Katrin Lainpelto har undersökt förekomst och tillämpning i rättspraxis. Enligt Katrin Lainpelto förekommer begreppet stödbevisning främst när det rör sexualbrott mot barn, sexualbrott mot vuxna och fridskränkningsbrott.

– Begreppet stödbevisning tillämpas på ett inkonsekvent sätt. De flesta domstolar avser med stödbevisning sådan bevisning som stödjer huvudbevisningen, till exempel målsägandes dagboksanteckningar, medan andra menar att stödbevisningen avser att stödja åklagarens påstående om vad som har hänt, till exempel ett vittne. I ett fåtal fall uttrycker domstolen att stödbevisning avser båda dessa. När två typer av stöd blandas ihop på detta vis får samma omständighet olika funktion i olika domstolar. Det innebär en rättsosäkerhet, säger Katrin Lainpelto.

Enligt Katrin Lainpelto är begreppet stödbevisning överflödigt. Det finns nämligen väletablerade begrepp som särskiljer det som stödbevisningsbegreppet sammanblandar.

Katrin Lainpelto noterar att ett liknande krav på stödbevisning tidigare fanns i angloamerikansk rätt; sedermera har man frångått kravet eftersom det gav oönskade resultat.

– Vissa underrätter kräver stödbevisning i sexualbrottmål, andra gör det inte. Det innebär, att med identisk bevisning kan man bli fälld i den ena domstolen men inte den andra. Det går inte ihop med principerna om likabehandling och förutsebarhet. Alldeles oavsett hur HD:s avgörande ska tolkas förstår jag inte varför vi ska införa en modell som har prövats och förkastats i ett annat rättssystem

KONTAKT:
Katrin Lainpelto E-post: katrin.lainpelto@juridicum.su.se, Mobil: 0760-399 008
Staffan Westerlund, presskontakt Juridicum Tel: 08-16 12 82, Mobil: 073-784 50 31, E-post: staffan.westerlund@juridicum.su.se
 
LÄNK TILL AVHANDLING:
http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:482283

I en artikel redovisar de en ny studie där främst samarbete visar sig vara en nödvändig egenskap för att klara sig i den våldsamma spelmiljön.

Där det ena lägret i debatten bland annat hävdar att spelare lär sig att samarbeta, blir bättre på att se komplexa sammanhang, tränar sig i att se orsak och verkan, reflekterar över handlande och konsekvenser och förstår saker som hur man blir skickligare, så ser det andra lägret istället risken för att spelen medverkar till ett våldsamt och aggressivt beteende utanför spelvärlden.

Den aktuella studien av Ulrika Bennerstedt, Jonas Ivarsson och Jonas Linderoth, ”How gamers manage aggression: Situating skills in collaborative computer games”, presenteras i International Journal of Computer-Supported Collaborative Learning.

Forskargruppen i Göteborg har genom hundratals timmar av deltagande observation och via videoinspelningar analyserat spelare som kämpar med och mot varandra i on-line-spel, med fokus på våldsamma och komplicerade kampsituationer, i det de kallar den porträtterade aggressionen.

– För att lösa kampsituationerna krävs ett sofistikerat och koordinerat samarbete spelare emellan. Vi har analyserat vilka egenskaper eller kunskaper hos spelarna som krävs för att klara de komplicerade momenten, säger Jonas Ivarsson, docent vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande.

Svaret är att det i första hand handlar om att vara strategisk, vara tajmad och om att ha tekniska kunskaper. Att handla burdust, aggressivt eller emotionellt premieras inte.

– Det tänkta sambandet mellan spel och aggression handlar om så kallad transfer, idén om att kunskaper som man tillägnar sig i en specifik situation sedan kan utnyttjas och användas i helt andra sammanhang. Det är en grundfråga som pedagogisk forskning intresserat sig för i minst 100 år, om hur man får till en fungerande design av en lärandesituation så att det som lärs ut går att anamma ute i verkligheten. Det är en ganska problematisk fråga utan några självklara svar, säger Jonas Ivarsson.

– Vi ifrågasätter egentligen hela utgångspunkten för den pågående debatten, den har inte förankring i ett reellt problem, mer i ett hypotetiskt resonemang, säger han.

Kartan visar ett exempelfält som ligger i ett regionalt riskområde.  Färgerna representerar riskbedömningen och halterna är de som uppmätts i höstvete vid kontrollprovtagning. Skillnaderna beror på att tre typer av jord förekommer inom fältet.

Forskare vid SLU har utvecklat en ny metod för att kunna utvärdera jordars kadmiumhalt. Nu kan lantbrukare odla vete på rätt ställe.

Kadmium, Cd, är giftigt och kan ge skador på njurar och skelett om vi får i oss för mycket. Kadmium finns bland annat i spannmål, rotfrukter och grönsaker och halten beror till stor del på hur mycket kadmium det finns i marken. Nu har forskare vid SLU tagit fram en metod för att bedöma kadmiumhalter i jordar för att kunna odla rätt grödor på rätt ställe.

– Vi har sett att det inom enskilda fält finns områden där man skulle kunna odla barnmat medan andra delar av samma fält har naturligt mycket höga halter av kadmium, och det är hur jordarna bildats som är orsaken, säger Mats Söderström, en av forskarna vid SLU.

Det mesta av markens kadmium finns naturligt i jordmaterialet. Men forskarna räknar med att medelhalten i åkrarnas matjord ökat med ca 30 procent under det senaste seklet. Det beror främst på fosforgödsling och nedfall från luften. Numera är det dock i stort sett balans mellan tillförsel och bortförsel.

Trots gödsling och nedfall har variationen mellan låga och höga halter av kadmium naturliga orsaker.

Vissa av Sveriges bergarter innehåller mycket Cd, framförallt alunskiffer. Inblandningen av alunskifferfragment i jorden är en viktig orsak till höga halter i marken på vissa platser och därmed i grödor. Inom certifieringssystemet Svenskt Sigill är gränsvärdet för Cd i höstvete 80 µg/kg, och vissa gårdar har problem att komma under detta värde i den producerade grödan.

På SLU har forskarna Jan Eriksson och Mats Söderström utarbetat en metod för att bedöma riskerna för förhöjda Cd-halter både regionalt och inom enskilda gårdar. Genom att kombinera data från Sveriges geologiska undersökning (SGU) såsom jordarter, berggrund och mätningar av flygburen gammastrålning – naturlig radioaktiv strålning (uranhalten) – går det att ta fram en regional riskmodell.

Uranhalten är ett bra mått på alunskifferinblandningen. Med denna modell kan man se vilka gårdar som ligger i områden med förhöjd Cd-risk. På dessa gårdar och fält kan man detaljkartera genom att använda fordonsburen gammastrålningsmätningen i kombination med några jordanalyser.

Lantbrukare i områden med förhöjd kadmiumrisk kan med detaljkunskap om hur det ser ut i marken minimera riskerna genom att välja lämpliga grödor och sorter samt även ibland ändra indelningen av fälten. Utan denna kunskap kan man ibland hamna fel, vilket t ex kan resultera i högre Cd-halter i vissa mjölpåsar.

– På vissa problemfält kan man välja att odla energi- eller möjligen fodergrödor. Ett alternativ till vete på delar av gården med förhöjd risk är till exempel korn, där upptaget är betydligt lägre, säger Jan Eriksson.