Den antibiotiska verkan av Thiostrepton A är känd sedan 50 år, men de gener som är involverade i dess biosyntes beskrevs först 2009. Forskarna har nu studerat verkningsmekanismen hos ett av de enzymer som tillhör familjen metyltransferaser och som deltar i ett tidigt och avgörande skede av biosyntesen av Thiostrepton A. De har inte bara identifierat enzymet som ansvarar för överföringen av metylgruppen på tryptofan, utan de har också visat att denna reaktion sker genom en enzymatisk mekanism som varit helt okänd fram tills nu.
Kunskap om den exakta funktionen hos enzymet ger möjlighet att förbättra egenskaperna hos denna anti-cancermolekyl, men också att producera nya molekyler av farmaceutiskt intresse. Eftersom denna typ av enzym är mycket vanlig belyser den aktuella studien därmed funktionen också hos många liknande enzymer, inklusive de som finns i tarmflorans arvsmassa, i vårt matsmältningssystem.
Forskare Olivier Berteau från det franska institutet för lantbruksforskning, INRA, och Corine Sandström från institutionen för kemi, SLU Uppsala, har samarbetat sedan 2003 om mekanismerna hos enzymer inblandat i antibiotikaresistens samt biosyntes av antibiotika och anticancerläkemedel. Forskarna är också samarbetspartner i det EU-finansierade forskningsprojektet PolyModE, vars syfte är att identifiera nya polysackaridmodifierande enzymer.
Fotnot: Biosyntes är en bildning av en kemisk förening genom en levande organism. Källa: Nationalencyklopedin. Enzymer är proteiner som katalyserar, dvs. ökar, eller minskar hastigheten på kemiska reaktioner.
Fakta
Thiostrepton A produceras av Streptomycesbakterier från en peptid och från aminosyran tryptofan. Dessa två molekyler genomgår en kaskad av förändringar som omfattar 20 enzymer vars funktioner till stor del är okända.
KONTAKT
Professor Corine Sandström, institutionen för kemi, SLU Uppsala
Tel. 018-67 15 04, mejladress: Corine.Sandstrom@slu.se
Industrier med olika slags flöden för förädling av mineraler och sten
gynnas av LTU-forskarnas lösning. Foto: iStock
Gruv-, Stål- och industri som producerar bergmaterial och natursten för olika byggändamål, gynnas av en ny snabb metod att mäta flöden i en förädlingsprocess. Det är forskare vid Luleå tekniska universitet (LTU) som utvecklat LTU-CUDA, en programvara för grafisk bildbehandling som kan användas tillsammans med redan existerande grafikkort för bildanalys.
– Bildbehandling på ett grafikkort med LTU-CUDA innebär blixtsnabb storleksanalys med automatiska avkännare som läser av materialfraktioner på ett transportband. Det i sin tur innebär att kvarnar och krossar i en industriprocess kommer att kunna regleras automatiskt i förhållande till flödet, säger Matthew Thurley forskare vid Luleå tekniska universitet.
Det är i dessa flöden som LTU-CUDA kommer in i bilden. Det finns redan automatiserade censorssystem som fungerar bra och mäter produktionsflöde per minut. Det är dock inte tillräckligt snabbt om man vill kunna mäta storleken på sten- eller mineralfraktioner för att automatiskt kunna kontrollera krossar och kvarnar. Med LTU-CUDA går det göra sekundsnabba bildanalyser av fraktionerna då man använder sig av en morfologisk bildprocess. Det är en matematisk teori och teknik för att analysera och behandla geometriska strukturer, d.v.s. strukturer av olika stora och små sten- eller malmfragment på ett transportband. Den i kombination med en supersnabb algoritm har blivit LTU-CUDA som finns gratis att ladda ner på Internet.
Forskarnas bildlösning är en liten del i ett större projekt som pågår vid Luleå tekniska universitet med inriktning mot processindustrin. Utvecklingen av LTU-CUDA finansieras ur EU programmet INTERREG IVA Nord och sker i nära samarbete med kompetenscentret Process IT Innovations vid LTU. Matthew Thurley har utvecklat LTU-CUDA tillsammans med en av sina mastersstudenter Victor Danell och nyligen fått en vetenskaplig artikel godkänd av IEEE Journal of Selected Topics in Signal Processing.
– Vi har lyckats få ett ”paper” antaget i en vetenskaplig tidskrift och hur många studenter kan väl visa upp en IEEE publikation, det är verkligen coolt, säger Matthew Thurley som leder en grupp forskare vid LTU inom området Industriell bildanalys.
På en global marknad där konkurrensen för processindustrin hårdnar blir effektivisering allt viktigare. Med en automatiserad process, där LTU-CUDA kan spela en viktig roll, sparar man energi samtidigt som produktionskapaciteten kan höjas, bl. a genom färre produktionsstopp.
När det gäller gruvbranschen så handlar hela processen om att behandla malm, från sprängning till krossning och kvarnbehandling. I krossar handlar det dels om att kunna styra så att ojämn storlek på stenarna inte ställer till med produktionsstörningar och dels att det som kommer ut är användbart i nästa steg. I rotationskvarnar, som är en gigantisk tunna som rullar och mal ner till verkligt små partiklar, handlar det i princip om samma sak. Inom stålindustrin handlar det t ex om att snabbt kunna läsa av sprickbildning i stålet och inom industri som tillverkar bergmaterial och natursten att få rätt fraktionsstorlek på stenmaterial avsett för t.ex. tillverkning av cement och betong, för väg- och järnvägsbyggen och som insatsmedel i stål- och massaindustri.
– Vem som helst inom gruvindustrin skulle ha fördelar av automatiskt kontrollerade krossar som kan justera sig själva, baserat på fraktionsstorlek som kommer in i den, så att den kan producera precis den storlek som du själv vill ha ut, säger LTU-forskaren Matthew Thurley.
Den allt snabbare urbaniseringen i världen kommer att få betydande konsekvenser för den biologiska mångfalden och ekosystemen om den nuvarande trenden fortsätter.
Rapporten som heter Cities and Biodiversity Outlook bygger på bidrag från mer än 120 forskare över hela världen och har professor Thomas Elmqvist från Stockholm Resilience Centre, vid Stockholms universitet, som vetenskaplig redaktör. Rapporten lyfter fram ett brett spektrum av framgångsrika exempel på mer hållbar stadsutveckling, exempel som initierats av städer, lokala myndigheter och regionala regeringar i både industriländer och utvecklingsländer. Stockholm får beröm för sin förhållandevis rika biologiska mångfald, sitt mångåriga miljöarbete och det faktum att mer än 40 procent av stadens yta består av grönområden.
– Städer behöver bli bättre på att skydda och stärka den biologiska mångfalden, eftersom rik biologisk mångfald kan existera i städer och är mycket viktig för människors hälsa och välbefinnande, säger Thomas Elmqvist, som presenterar den nya rapporten den 15 oktober under FN:s möte om biologisk mångfald i Hyderabad, Indien.
Möjlighet att påverka framtida städer
Över 60 procent av den yta som förväntas bli urban fram till år 2030 har ännu inte börjat byggas, konstaterar rapporten. Detta innebär stora möjligheter att göra städer mer hållbara i framtiden, genom att främja koldioxidsnål, resurseffektiv stadsutveckling. Detta kan göras genom att aktivt investera både ekonomisk och socialt i kreativ och spännande grön infrastruktur samtidigt med investeringar i övrig stadsutveckling.
– Stockholm och Malmö framstår i detta perspektiv som bland de mest innovativa och framgångsrika i världen, konstaterar Elmqvist. Båda har arbetat under lång tid med att stärka den gröna infrastrukturen och skapa en spännande och levande grön stadsmiljö, till exempel genom att skydda natur, skapa nya parker, plantera träd, uppmuntra anläggning av gröna tak och stadsnära odling.
Cities and Biodiversity Outlook är den första globala analysen någonsin av hur den snabba urbaniseringen i världen kan komma att påverka biologisk mångfald och viktiga ekosystem, men den vänder också på steken och tittar på städers beroende av varor och tjänster från ekosystemen.
Koppling mellan miljö och hälsa
Urbana grönområden utför viktiga ekosystemtjänster, såsom filtrering av damm, upptag av koldioxid och förbättring av luftkvaliteten. Data från Storbritannien visar t ex att en 10 procentig ökning av träd i städer kan resultera i en 3-4 ° C sänkning av omgivande temperatur, vilket minskar behovet av energi för luftkonditionering. Städers biologiska mångfald levererar också viktiga hälsofördelar. Närheten till träd kan till exempel minska förekomsten av astma hos barn och allergier.
Den här typen av kopplingar mellan miljö, hälsa och utveckling är viktiga att förstå och få med i framtidens politik eftersom den sammanlagda stadsytan i världen förväntas tredubblas mellan år 2000 och 2030, medan stadsbefolkningen förväntas fördubblas till omkring 4,9 miljarder under samma period.
– Mer än hälften av världens befolkning bor redan i städer. Detta antal beräknas öka så att 60 procent av befolkningen kommer att bo i urbana områden år 2030, säger Achim Steiner, FN: s biträdande generalsekreterare och verkställande direktör för FN:s miljöprogram UNEP.
Den snabba expansionen kommer att innebära en tung belastning på vatten och andra naturresurser och kommer att förbruka bördig jordbruksmark. Dessutom visar den nya rapporten att en stor del av urbaniseringen sker i områden som är extremt rika på biologisk mångfald, så kallade ”hotspots”, och ofta saknas resurser för hållbar stadsplanering i områden som till exempel Afrika söder om Sahara och i stora delar av Indien och Kina.
Unik källa för inspiration
Rapporten lyfts också fram på allra högste nivå i FN. Generalsekreterare Ban ki-Moon beskriver rapporten som unik och en källa för inspiration för alla runt om i världen som är involverade i stadsutveckling. ”Rapportens huvudbudskap är att städer måste ta ett större ansvar för dom många ekosystem som dom är beroende av”.
– Vi har vinnlagt oss om att bygga rapporten på de senaste och mest tillförlitliga forskningsanalyserna. Dessa analyser pekar på stora framtida utmaningar men också på ofantliga möjligheter att skapa en utveckling i städer som kan minska städers sårbarhet mot klimatförändringar och samtidigt kraftigt öka förutsättningar för människors hälsa och välbefinnande, säger Thomas Elmqvist.
KONTAKT OCH INFORMATION
Sturle Hauge Simonsen, kommunikationsansvarig vid Stockholm Resilience Centre, tfn 08-674 74 28, e-post sturle@stockholmresilience.su.se
Länk till rapporten (engelska): www.cbd.int/subnational/partners-and-initiatives/cbo
Cities and Biodiversity Outlook har producerats av sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald i samarbete med Stockholm Resilience Centre (SRC) och Local Governments for Sustainability (ICLEI). CBD verkar under FN: s miljöprogram (UNEP).
Mer om Stockholm Resilience Centre
Stockholm Resilience Centre är ett internationellt tvärvetenskapligt center för forskning kring social-ekologiska system, det vill säga system där människa och natur studeras som en integrerad helhet.I fokus står systemens resiliens – deras förmåga att klara av förändring och vidareutvecklas. Målet är att bidra med nya insikter och redskap som möjliggör en långsiktigt hållbar produktion av ekosystemtjänster och stärkt resiliens för mänsklig välfärd.
Ideella organisationer har de senaste åren fått en allt viktigare roll i samhället. Hur denna roll påverkas och formas av det omgivande samhället belyser Roberto Scaramuzzino, forskare vid Malmö högskola, i sin avhandling som jämför invandrarorganisationer i Italien och Sverige.
Bidragssystemet viktigt
Skillnaderna mellan Sverige och Italien är många.
– De skiljer sig åt när det gäller organiseringen och finansieringen av välfärden, typen av invandring och hur man förhåller sig till integrationsfrågor, säger Scaramuzzino.
Sverige har en lång tradition med folkrörelser och ett etablerat offentligt bidragssystem. I Italien har den katolska kyrkan och arbetarrörelsen sedan länge en stark ställning, speciellt i produktionen av välfärdstjänster.
– För de svenska invandrarorganisationerna i studien är de offentliga bidragssystemen den viktigaste möjlighetsstrukturen, medan många av de italienska invandrarorganisationerna är tvungna att förlita sig på stödet från mer resursstarka ideella organisationer.
Beroende av eget nätverk
Också typen av invandring skiljer de båda länderna åt. Till Italien kommer främst invandrare för att arbeta medan invandringen till Sverige, som leder till mer långvarig bosättning, domineras av flyktingar och anhöriginvandring.
– I Sverige finns introduktionsprogram och man erbjuds hjälp till exempel med försörjning, att finna ett arbete eller en bostad. I Italien är du som invandrare beroende av ditt eget nätverk eller en invandrarorganisation om du till exempel behöver hjälp med arbete, bostad eller uppehållstillstånd. Det innebär att invandrarorganisationerna i Italien delvis har en annan roll, säger Scaramuzzino.
En annan skillnad som visas i studien är att invandrarorganisationerna i Sverige sällan behandlas som representanter för etniska grupper av myndigheter. I Italien är invandrarorganisationers roll oftare definierad utifrån att de företräder invandrargrupper.
– Det kan ses som en konsekvens av att invandrare i Sverige, jämfört med i Italien, har lättare att få medborgarskap och rösträtt i lokala val, vilket kan tyckas minska deras behov att representeras via egna organisationer. Det kan också hänga samman med olika sätt att definiera integration och den längre historien av migration till Sverige.
Likartade utvecklingstendenser
Men det finns också likheter. Scaramuzzino ser i sin forskning att invandrarorganisationer i såväl Sverige som Italien idag ofta betraktas som tänkbara producenter av välfärdstjänster.
– EU spelar också en viktig roll för organisationerna i båda länderna, bland annat som källa till resurser, säger han.
I båda länderna ser man också att de möjligheter som erbjuds av andra aktörer, offentliga som ideella, ofta går hand i hand med en viss styrning där invandrarorganisationernas funktioner påverkas och styrs i olika riktningar utifrån målsättningar som definieras av de som kontrollerar möjlighetsstrukturerna
– Sedan Transportstyrelsen och Trafikverket bildades för några år sedan har ansvaret för transportforskningen varit otydligt. Jag ser positivt på att transportmyndigheterna nu föreslås få ett tydligt ansvar för sina forskningsfrågor, säger VTI:s generaldirektör Jonas Bjelfvenstam. Han menar också att det är viktigt och betydelsefullt att Transportstyrelsen och Sjöfartsverket nu får ta ansvar för sina egna forsknings- och utvecklingsfrågor.
Konkurrens i transportforskningen behövs
I infrastrukturpropositionen, som regeringen idag överlämnat till riksdagen, föreslås också att Trafikverket får ett övergripande ansvar för all forskning och innovation på hela transportområdet, något som VTI:s generaldirektör ställer sig frågande till.
– Min glädje över ett utökat ansvar för Transportstyrelsen och Sjöfartsverket för transportforskning grumlas av förslaget att ge Trafikverket huvudansvar för all transportforskning, säger Jonas Bjelfvenstam. Jag är orolig över att detta förslag leder till en monopolsituation där Trafikverket blir ensam beställare av transportforskning. Hur ska transportforskning som hamnar utanför Trafikverkets prioriteringar och är av kritisk karaktär, eller som på kort sikt inte platsar i den operativa verksamheten, kunna få finansiering?
– Det är tydligt att det behövs konkurrens i transportforskningen, både på utförarsidan och beställarsidan för att driva fram högkvalitativ forskning, innovation och excellens. Trafikverkets föreslagna monopol på forskningsagendan och en utveckling där allt mer av forskningsprojekten beslutas i slutna rum hos centrumbildningar, plattformar, arenor och olika ”initiativ” riskerar att få rakt motsatt effekt, avslutar Jonas Bjelfvenstam.
INFORMATION
VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, är ett oberoende och internationellt framstående forskningsinstitut inom transportsektorn. Huvuduppgiften är att bedriva forskning och utveckling kring infrastruktur, trafik och transporter. Verksamheten omfattar samtliga transportslag. VTI har omkring 200 medarbetare. Huvudkontoret finns i Linköping och lokalkontor i Stockholm, Göteborg och Borlänge.
Barn som föds för tidigt eller sjuka behöver oftast vårdas på en nyföddhetsavdelning, så kallad neonatalavdelning. I Sverige behövs sådan vård efter 10 procent av alla förlossningar, vilket innebär cirka 10 000 barn i Sverige varje år. Detta innebär nästan alltid att mor/far och barn separeras från varandra.
Det är välkänt att separation mellan ett nyfött barn och dess föräldrar kan leda till svårigheter i anknytningen dem emellan. Ett sätt att göra föräldrarna delaktiga i barnets vård och minska separationen är att barnet vårdas hud mot hud med sina föräldrar, det som kallas för att vårda barnet enligt kängurumetoden, i stället för att barnet vårdas i kuvös.
Barnsjuksköterskan och doktoranden Ylva Thernström Blomqvist har i sitt avhandlingsarbete undersökt föräldrars möjlighet, motivation och upplevelse av att vårda sitt förtidigt födda barn eller sjuka nyfödda barn hud mot hud enligt kängurumetoden så mycket som föräldrarna ville, periodvis eller dygnet runt. Föräldrar har intervjuats och besvarat frågeformulär.
Resultaten visade att mammor och pappor var mycket positiva till att vårda sina barn enligt kängurumetoden och föredrog den vården framför att barnet vårdades i kuvös. De kunde och ville känguruvårda sina barn förutsatt att de fick den hjälp, det stöd samt den information från vårdpersonalen som de behövde. Föräldrar upplevde att det var lättare att vårda sitt barn enligt kängurumetoden om de fick stöd från sin partner, stöd från personalen och från anhöriga med exempelvis passning av syskon, att ordna mat och liknande. Rutiner på neonatalavdelningen och personalens attityder kunde försvåra för föräldrarnas att vårda sitt barn hud mot hud.
De barn som hade sin första hudkontakt med pappan fick sin första kontakt betydligt tidigare efter födelsen än de som började hos mamman. Desto tidigare efter födseln ett barn började vårdas hud mot hud, desto längre blev den totala tiden det sedan vårdades hud mot hud under resten av vårdtiden. Det visar att om vårdpersonalen tidigt erbjuder föräldern möjligheter till tidig hud mot hud-vård så gynnar det mer närhet under resten av hela den ibland långa vårdtiden.
Ylva Thernström Blomqvists avhandling visar att föräldrar i Sverige ville vara delaktiga i sina barns vård under tiden de vårdades på neonatalavdelning. De ville vårda sina barn hud mot hud enligt kängurumetoden och var väldigt motiverade till att göra så, trots att det ibland kunde upplevas som jobbigt. Desto tidigare efter barnets födelse föräldrarna fick börja vårda sitt barn enligt kängurumetoden, desto mer vårdades barnet hud mot hud under hela vårdtiden.
KONTAKT
Ylva Thernström Blomqvist, tel: 070-2730918
e-post: ylva.thernstrom_blomqvist@kbh.uu.se
Länk till avhandlingen: http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf;jsessionid=ab120709e27c003d6ad87da4c914?pid=diva2:547728
I Laos hålls getter vanligen för köttproduktion. Getter är små och enkla att sköta och kvinnor och barn är ofta ansvariga för dem. Regeringen i Laos verkar för att öka tillgången på getkött lokalt, men också för att öka exporten till grannländerna. Försäljning av getter är ett viktigt sätt att få in kontanter för småjordbrukare.
Tillgången på foder för getterna är ofta begränsad. De får oftast beta tillgängliga allmänna och outnyttjade marker. Bristen på foder gör att de växer långsamt och att slaktkroppen ofta inte blir så väl utvecklad. Alternativ till dyrt inköpt proteinfoder kan utgöras av olika inhemska växter som finns tillgängliga, t.ex. blad från kvävefixerande buskar och träd. Ett exempel som finns tillgängligt i många subtropiska områden är korallbusksläktet (Erythrina) i familjen ärtväxter.
Daovy Kongmanila har i sitt doktorsarbete studerat getters preferenser för löv från olika växter som finns tillgängliga i Laos. Mest åt getterna av Erythrina. I intervjuer med lokala lantbrukare framgick att tre olika varianter av Erythrina finns i olika delar av Laos. Mestadels används dessa växter dock till annat än foder, t.ex. för stängsling och för skuggning på kaffeplantager. Erythrina variegata framstod som den variant som är lämpligast som foder enligt de analyser som gjordes på insamlade foderprover.
Utfodring av färskt respektive torkat bladverk från E. variegata visade att det inte var någon skillnad på fodervärdet. Upp till 60 procent av proteinet från sojamjöl kunde bytas ut mot E. variegata utan några negativa effekter på djurens tillväxt.
Daovy Kongmanila har arbetat inom det Sida-finansierade MEKARN-projektet, där SLU:s institution för husdjurens utfodring och vård samarbetar med länder i Sydostasien (www.mekarn.org). Målet är utveckling av småskalig djurproduktion baserad på lokala resurser och detta stöds genom högre utbildning för studenter från de berörda länderna. All forskning utförs i hemlandet – studenterna är bara i Sverige för att gå kurser och att skriva.
KONTAKT OCH INFORMATION
Daovy Kongmanila, daovyk@yahoo.com, daovy.kongmanila@slu.se
För frågor på svenska: Jan Bertilsson, tel. 018-671645, jan.bertilsson@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf)
http://pub.epsilon.slu.se/9093/
– Klimatförhandlingarna är mer komplexa än spelet som spelas av deltagarna i vårt experiment. Men det grundläggande problemet är detsamma och handlar om människors drivkraft. Vår forskning bevisar att vetenskaplig osäkerhet kring när den farliga klimattröskeln inträffar – dramatiskt ändrar människors beteenden, säger forskaren i miljöekonomi Astrid Dannenberg.
Astrid Dannenberg, forskare vid Enheten för miljöekonomi, Handelshögskolan, Göteborgs universitet och Columbia University, och professor Scott Barrett, Columbia University, presenterar denna vecka sina resultat i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).
Trots att det skulle vara bättre för alla länder om vart och ett minskade sina utsläpp, så driver egenintresse länder att fortsätta släppa ut växthusgaser. Miljöekonomernas nya forskning förklarar paradoxen att länder är beredda att enas kring ett kollektivt mål som syftar till att minska risken för klimatkatastrof, men ändå agerar som om de vore blinda för denna risk.
Forskarna visar att om den kritiska tröskeln för klimatkatastrof kunde identifieras med vetenskaplig säkerhet, ja då skulle länder högst sannolikt föreslå ett gemensamt mål som säkert undviker katastrof. Världens länder skulle då lova att ”göra rätt för sig” och bidra med sin skäliga del till den globala insatsen och de skulle uppfylla sina löften. Men, om det råder vetenskaplig osäkerhet om klimattröskeln, då vill länder högst sannolikt göra mindre kollektivt än vad som behövs för att avvärja katastrofen.
Med vetenskapliga bevis från experiment visar forskarna att misslyckande i klimatförhandlingar är praktiskt taget givet på förhand när förhandlingarna kretsar kring ett kritisk tröskelvärde för klimatkatastrof. Skälet är att värdet bestäms av naturen. Det är i princip omöjligt att minska osäkerheten i ett av naturen givet tröskelvärde.
Den nya forskningen kan dels förklara varför FN: s klimatförhandlingar hittills har fokuserat på att uppfylla det så kallade tvågradersmålet, alltså att ökningen av jordens medeltemperatur bör begränsas till högst två grader Celsius över förindustriell nivå, för att förhindra en ”farlig klimatförändring”.
Forskningen kan också förklara varför klimatförhandlarna velat att tröskeln skulle fastställas av vetenskapen snarare än av politik, eftersom endast vetenskapen skulle vara trovärdig.
Likväl, de utsläppsminskningar som länderna utlovade vid klimatmötet i Köpenhamn 2009 garanterar nästan att tvågradersmålet inte kommer att nås. Forskarna föreslår att förhandlare byter fokus till alternativa strategier.
– Vi kommer inte att veta förrän 2020 om Köpenhamnsöverenskommelsens löften blir uppfyllda, men våra resultat tyder på att länderna kan komma att släppa ut mer än de lovat – möjligen med djupgående och kanske oåterkalleliga följder. Vår forskning visar att klimatförhandlarna borde koncentrera sin uppmärksamhet på alternativa strategier för kollektiva åtgärder, såsom handelsrestriktioner mot länder som inte deltar, eller tekniska standarder, som tidigare till exempel lyckats begränsa oljeutsläpp från tankfartyg, säger Scott Barrett.
KONTAKT OCH INFORMATION
Astrid Dannenberg
Epost: ad2901@columbia.edu
Scott Barrett, E-post: sb3116@columbia.edu, Mobilnummer +1-646-300-1437.
Artikel i PNAS:
I Indien lever över tre miljoner människor med nedsatt hörsel men det är svårt att få hjälp och stöd. I Indien finns endast en audionom per en miljon invånare jämfört med Sverige där det finns en audionom per 12 000 invånare. Även avseende öron-näsa-hals-läkare är skillnaderna mellan länderna stor.
– Internationellt är Sverige framstående inom hörselvetenskap och vi hoppas kunna ge råd och stöd utifrån våra erfarenheter till våra kollegor i Indien. Vi hoppas kunna inleda nya gemensamma forskningsprojekt, säger professor Berth Danermark vid Institutet för handikappvetenskap vid Örebro universitet.
Projektet är ett samarbete mellan National Institute for the Hearing Handicapped i Indien, Audiologiskt forskningscentrum vid Universitetssjukhuset Örebro och Institutet för handikappvetenskap vid Örebro universitet.
KONTAKT
Berth Danermark: 070 3129079
En av många funktioner som svansar, fjädrar, fjäll, hår och andra elastiska och formbara utväxter på djur har är att öka förmågan att förflytta sig i luft och vatten. I en ström av vatten eller luft kommer en svanslikande struktur som är fäst på bakdelen av en kropp att spontant börja flaxa (självsvänga fram och tillbaka) periodiskt, och i genomsnitt i samma riktning som strömningen. Ungefär på samma sätt som när en flagga fäst vid en flaggstång fladdrar i vinden.
Det visar sig dock att detta endast är sant om svansen – eller flaggan i exemplet ovan – är tillräckligt lång.
Forskare på KTH och Italien påvisar via en enkel modell att om den flexibla strukturen – i detta fall svansen – på kroppen är kort, så flaxar den i en vinkel på 20-40 grader antingen till höger eller vänster om det inkommande vatten- eller luftflödet.
På grund av den skeva svansen verkar en sidokraft på kroppen, så att kroppen kan förflytta sig på tvären utan att behöva anstränga sig. Upptäcken visar hur förekomsten av svansliknande strukturer kan genom en positiv samverkan med den omgivande luften eller vattnet och bidra till djurs rörelser utan någon som helst ansträngning från djuret.
Det här sättet att kostnadsfritt ur ett energiperspektiv utnyttja det omgivande vattnet eller luften innebär nya möjligheter när det kommer till framtidens båtar och flygplan. Forskningsresultatet kan nämligen vara användbart i tekniska tillämpningar där man vill generera en sido- eller lyftkraft på en rörlig kropp, utan att samtidigt öka motståndet från det omgivande vattnet eller luften.
Förenklat handlar det om att ge farkoster ökad lyftkraft utan att öka luftmotståndet. I sin tur kan det till exempel ge lägre bränsleförbrukning för flygplan.
Betyder det att morgondagens bilar utrustas med svans eller att flygplanen i framtiden kommer att få päls?
– En konsekvens i framtiden skulle kunna vara att fästa flexibla strukturer på flygplan, även om mycket forskning kvarstår. Ämnet kallas för biomimetik, där man utvecklar ny teknik genom att dra lärdom av de mekanismer som djur använder sig av för att förflytta sig. Redan idag har studier av knölvalar lett fram till vågformade blad på vindkraftverk, säger Shervin Bagheri.
Han är forskare vid centrumbildningen Linné Flow Centre på KTH, och kallar forskningen ett ”Proof of concept”. Forskare har tidigare vetat att hårstrån bidrar till att underlätta för djurs förflyttning framåt, men inte hur.
– Det finns studier som visar att de flexibla utväxter man finner på djurs kroppar ofta bidrar till att underlätta deras förflyttning framåt. Men när organismen inte aktivt kan kontrollera strukturen så måste det ske en positiv växelverkan med det omgivande flödet för att den ska kunna bidra till förflyttning, säger Shervin Bagheri.
Han tillägger att det är väldigt svårt att noggrant identifiera hur enstaka hårstrån eller annan beklädnad på djur bidrar till förflyttning eftersom naturen alltid kompromissar och har inte satsat allt på att djur ska förflytta sig så snabbt eller så smidigt som möjligt.
– Päls har ju andra funktioner också, framförallt att isolera mot värme och kyla, säger Shervin Bagheri.
INFORMATION
Forskningsresultatet kommer att publiceras i Physical Review Letters i mitten av oktober. KTH-forskarnas kollegor i Italien heter Andrea Mazzino och Alessandro Bottaro och arbetar vid Genua-universitetet.
Erica Falkenström disputerar den 19 oktober med avhandlingen ”Verksamhetschefens etiska kompetens. Om identifiering och hantering av intressekonflikter i hälso- och sjukvården” vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet.
Idag har verksamhetschefen ofta svårt att identifiera och hantera intressekonflikter på ett etiskt välgrundat sätt. Därför behövs det bättre förutsättningar för att utveckla och tillämpa den etiska kompetensen bland verksamhetschefer i hälso- och sjukvården, säger Erica Falkenström.
Hälso- och sjukvården är till för att hjälpa människor som behöver vård och omsorg. Dess mål är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Lagen ställer krav på såväl tillgänglighet, vårdkvalitet, patientsäkerhet, som respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet. Samtidigt är resurserna i hälso- och sjukvården begränsade, vilket ställer krav på avvägningar och prioriteringar på olika nivåer. Detta reser krav på vårdgivarens etiska kompetens. Inte minst gäller detta verksamhetschefen som ansvarar för att vårdpersonalen ges förutsättningar för att klara sina uppgifter.
Det finns såväl svenska som internationella etablerade etiska principer och värdegrunder som är avsedda att vägleda den medicinska praktiken. Därtill ingår etik i yrkesutbildningar för exempelvis läkare och sjuksköterskor. Frågan är dock om detta utgör tillräckliga förutsättningar för att kunna hantera dagens och framtidens intressekonflikter och etiska dilemman.
– Bristfällig etisk kompetens hos verksamhetschefer när det gäller att hantera intressekonflikter kan leda till beslut som får negativa konsekvenser för såväl patienter, närstående, personal, arbetsmiljö, ekonomi, som för verksamhetschefens egen hälsa. Med bättre handlingsförutsättningar i styrsystem och organisation, mer kunskap och uppgifts-relaterad kompetensutveckling för verksamhetscheferna som ställs inför dessa svåra beslut kan vi få en säkrare sjukvård, säger Erica Falkenström.
INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandlingen finns att läsa och hämta hem i fulltext från publikationsdatabasen Diva.
http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:545082
Erica Falkenström, Institutionen för pedagogik och didaktik, mobil 0705-94 60 07, e-post erica.falkenstrom@edu.su.se
Det är åtta år sedan intensivvårdssjuksköterskan Thomas Eriksson, universitetsadjunkt vid Institutionen för Vårdvetenskap, Högskolan i Borås, påbörjade sin forskning kring patienters och närståendes upplevelser av intensivvård. Den 19 oktober i år disputerar han vid Göteborgs universitet, Sahlgrenska akademin, på sin avhandling ”Närståendes besök hos patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning”.
I fokus står samspelet mellan patienten och dennes närstående inne på rummet på intensivvårdsavdelningen.
– Jag har suttit med och gjort observationer på rummet under besök, tittat på patienten och närstående i samspel, vad händer under besöket? Berättar Thomas Eriksson.
Thomas Eriksson har använt en hermeneutisk analys av observationen, vilket lite förenklat betyder att han har använt en forskningsmetod som går ut på att tolka och förstå något, i det här fallet mötet mellan en medvetslös patient och dess närstående.
– Tolkningen jag har gjort kan man jämföra med den en publik som ser ett skådespel gör; vilka är aktörerna? Vad är det för rekvisita som används? Hur är scenografin uppbyggd? Vad handlar pjäsen om? Vilket är budskapet?
Som komplement till observationerna har han intervjuat patienter och närstående samt analyserat och tolkat intervjuerna utifrån samma metodik som vid observationerna av ”skådespelet”.
– Patienten säger att de har känt att den anhörige har suttit hos dem. För patienten är det väldigt viktig med besök från närstående, det är ett sätt att knyta an till livet igen. Besöket gör att de får en anledning att orka kämpa vidare. Men det finns problem också, i att kommunicera. Det är en utsatt patientgrupp, de är påverkade av sjukdom, är hänvisade till livsuppehållande maskiner – som respirator – och läkemedel. Här visar studien att personalen spelar en viktig roll i att visa vägen till den medvetslösa patienten.
INFORMATION OCH KONTAKT
Den 19 oktober disputerar Thomas Eriksson vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Göteborgs universitet.
Länk till avhandlingen.
Thomas Eriksson, Tfn: 033-435 47 82 eller 070-6015611, E-post: Thomas.Eriksson@hb.se
– Trots att skilsmässor var relativt ovanliga under början av 1900 talet hade många höginkomsttagargrupper som jurister, journalister och ingenjörer, skilsmässotal som motsvarade de man finner i den allmänna befolkningen idag, menar Glenn Sandström, forskare vid centrum för befolkningsstudier, Umeå universitet.
– Vad vi kan se är att den utjämning av inkomster som skett både mellan sociala klasser och mellan könen under 1900-talet har bidragit till att göra skilsmässor till ett reellt alternativ inte bara för elitgrupperna i samhället.
Välfärdssamhället underlättar
Det här illustreras av att skilsmässor under 1960-talet, till skillnad från början av1900-talet, inte längre var vanligast bland höginkomsttagare, utan tvärtom i grupper med låg utbildning och med låga inkomster. Detta förhållande med högre sannolikhet för skilsmässa i grupper med låg utbildning och inkomst är också ett förhållande som bestått sedan 1960-talet.
Avhandlingen visar att det är tydligt att utvecklingen av välfärdssamhället i Sverige har gjort det lättare att skiljas. I det svenska fallet sammanfaller perioderna med kraftiga ökningar av skilsmässotalen nästan perfekt med de två perioder på 1940-talet och 1960-talet då den svenska välfärdsstaten har expanderat som mest intensivt.
Andra normer påverkar
Avhandlingens delstudier visar också att både 1940-talet och den senare perioden inte bara kännetecknas av förändringar i försörjarmodellen, utan också karaktäriseras av snabb och omfattande omvandling av attityder och normer kring familj, äktenskap och sexualitet. Tidigare historisk forskning, såväl som studierna i denna avhandling, visar att dessa perioder kännetecknas av både en spridning och ökad legitimitet för individualistiska och sekulära värden och en öppenhet gentemot individuellt självbestämmande.
– Ett särskiljande drag i den Nordiska välfärdsmodellen är att användning av välfärdsystemen inte varit knutna till familjen, utan som regel varit individuellt baserade och knutna direkt till individens arbetsmarknadsdeltagande, vilket har bidragit till att göra vuxna män och kvinnor mindre beroende av familjeband för sin sociala och ekonomiska trygghet.
– Vilket i sin tur inneburit att välfärdsstatens expansion inneburit minskade hinder för skilsmässa särskilt för kvinnor och låg inkomstgrupper och därmed har denna utveckling bidragit till en demokratisering i tillgången till skilsmässa, menar Glenn Sandström.
KONTAKT OCH INFORMATION
Avhandlingens titel: Ready, Willing and Able: The Divorce Transition in Sweden 1915 – 1975 (Den svenska skilmässotransitionen 1915 – 1975)
Kontaktuppgifter: Glenn Sandström, glenn.sandstrom@ddb.umu.se, tel. +46 90 786 59 75, +46 70 509 75 89
Vårdresan för patienter börjar inte sällan med ambulans till en akutmottagning och förflyttning till operationsavdelning, intensivvård och så småningom till en allmän vårdavdelning. Flytten från högteknologisk intensivvård till en allmän vårdavdelning kan vara en påfrestande process för patienter och närstående.
– Förberedelserna inför en förflyttning bör utföras noggrant och på rätt sätt, annars finns risk för att patienten måste återvända till intensivvård vilket anses vara förenat med en ökad dödlighet, säger Marie Häggström, doktorand vid Mittuniversitetet.
Förflyttningsprocessen av patienter mellan intensivvård och allmänna vårdavdelningar kräver en tydlig nedtrappningsfas av den högteknologiska vården innan själva flytten samt planering och strategier som främjar patientsäkerhet, samordning och kontinuitet.
– Det är viktigt att på ett patientsäkert sätt överbrygga de olikheter som finns mellan vård och vårdkultur på en personaltät, högteknologisk intensivvårdsavdelning och den vård och vårdkultur som återfinns på de allmänna vårdavdelningarna, säger Marie Häggström.
En organisation och en kultur som främjar personalens egen kontroll och delaktighet i flyttprocessen, genom fungerande rutiner, resurser, kompetens och teamwork över sjukhusets gränser, bidrar till en trygg och sammanhållen vårdkedja. Negativa konsekvenser av förflyttningen kan förebyggas genom att förbereda både närstående och patienter för en ny vårdnivå och främja deras kontroll och delaktighet.
– När den egna kontrollen och delaktigheten uteblev, ökade istället de negativa upplevelserna av skillnaderna mellan intensivvård och allmän vårdavdelning. Och desto mer negativt framstod skillnaderna mellan de olika enheterna och revirtänkande samt misstro uppstod mellan personalgrupperna, säger Marie Häggström.
KONTAKT OCH INFORMATION
Marie Häggström doktorerar den 19 oktober vid Mittuniversitetet med avhandlingen: Att organisera en trygg och sammanhållen vårdkedja mellan intensivvård och allmän vårdavdelning – En grundad teori om organisation, vård och samarbete i förflyttningsprocessen.
Datainsamlingen har skett med hjälp av fokusgruppsdiskussioner, intervjuer, observationer och en enkät. Data har samlats från tre sjukhus, fyra intensivvårdsavdelningar och sex allmänna vårdavdelningar.
Frågor kan ställas till:
Marie Häggström, doktorand, 070-398 17 59, 060-14 86 69, e-post: marie.haggstrom@miun.se
Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Nobelpriset i kemi 2012 till Robert J. Lefkowitz Howard Hughes Medical Institute och Duke University Medical Center, Durham, NC, USA och Brian K. Kobilka Stanford University School of Medicine, Stanford, CA, USA ”för studier av G-proteinkopplade receptorer”.
Länge var det ett mysterium hur celler läser av sin omgivning. Forskare visste att hormoner som adrenalin har kraftfulla effekter; höjer blodtryck och ökar hjärtats slag. De misstänkte att cellerna hade någon slags mottagare för hormonet på sin yta. Men vad dessa receptorer bestod av och hur de fungerade var under större delen av 1900-talet höljt i dunkel.
För att spåra cellernas receptorer, började Robert Lefkowitz 1968 ta hjälp av radioaktivtet. Han fäste en jodisotop vid olika hormoner och via strålningen lyckades han påvisa flera mottagare, bland annat en receptor för adrenalin: ?-adrenerg receptor. Hans forskar-grupp extraherade receptorn från dess gömställe i cellens vägg och kunde skapa sig en första uppfattning om hur den fungerar.
Nästa viktiga kunskapssteg tog gruppen under 1980-talet. Nyrekryterade Brian Kobilka antog då utmaningen att ur kroppens gigantiska arvsmassa leta fram den gen som kodar för ?-adrenerg receptor. Hans kreativitet ledde fram till målet och när forskarna kunde analysera genen fick de en överraskning: receptorn liknade en receptor i ögat som fångar ljus. De insåg att det finns en hel familj receptorer som ser ut och fungerar på samma vis.
Idag kallas denna familj för G-proteinkopplade receptorer. Närmare tusen av kroppens gener kodar för sådana receptorer; till dessa hör receptorer för ljus, smak, doft, adrenalin, histamin, dopamin och serotonin. Runt hälften av alla läkemedel verkar via den G-proteinkopplade familjen.
Robert Lefkowitzs och Brian Kobilkas arbeten har varit centrala för förståelsen av hur G-proteinkopplade receptorer fungerar. År 2011 satte dessutom Brian Kobilka kronan på verket; hans forskargrupp presenterade en bild av ?-adrenerg receptor fångad i samma stund som den aktiveras av ett hormon och skickar en signal in i cellen. Denna bild är ett molekylärt mästerverk; ett resultat av decenniers arbete.
Robert J. Lefkowitz, amerikansk medborgare. Född 1943 (69 år) i New York, NY, USA. Investigator, Howard Hughes Medical Institute. James B. Duke Professor of Medicine och Professor of Biochemistry, Duke University Medical Center, Durham, NC, USA.
Brian K. Kobilka, amerikansk medborgare. Född 1955 (57 år) i Little Falls, MN, USA. Professor of Medicine och Professor of Molecular and Cellular Physiology, Stanford University School of Medicine, Stanford, CA, USA.
Prissumma: 8 miljoner svenska kronor, delas lika mellan pristagarna.
KONTAKT
Erik Huss, pressansvarig, tel. 08-673 95 44, 070-673 96 50, erik.huss@kva.se”>erik.huss@kva.se
Ann Fernholm, redaktör, tel. 070-750 22 16, ann.fernholm@kva.se”>ann.fernholm@kva.se
Nobelpriset® är av Nobelstiftelsen registrerat varumärke.
Forskningen på området är idag samstämmig om att klimatet förändras så att delar av Sverige kommer att få stigande havsnivåer samt fler och mer intensiva värmeböljor, torrperioder och skyfall. I samarbete med FOI har forskare vid enheten för yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet genomfört en attitydstudie om hur svenskar uppfattar de framtida effekterna av klimatförändringarna för egen del.
Frågorna ställdes till ett urval svenskar i åldern 16–75 år i undersökningsföretaget TNS Sifo:s webbpanel. Enkäten innehöll både slutna och öppna frågor och besvarades av 1 050 personer. Svaren analyserades dels kvantitativt för att se om kön och ålder påverkade hur man svarade, dels kvalitativt där de öppna svaren kategoriserades.
I studien svarade 95 % att klimatförändringarna påverkar oss i Sverige, nu eller i framtiden. Bland dem som svarade uppgav 78 % att även den egna familjen – och 72 % också den egna personen – skulle påverkas negativt. När de tillfrågade bads att ange vilken klimateffekt som de trodde skulle kunna påverka dem personligen svarade 80 % kraftiga skyfall, 56 % mer intensiva värmeböljor, 49 % mer långvarig torka och 33 % höjda havsnivåer. På frågan om vad som kommer att påverkas negativt var ”naturen nära mig” det vanligaste svaret bland de fasta alternativ som gavs. Svaren ”min egendom” och ”min hälsa” angavs hälften så ofta. Män uppfattar mindre negativ påverkan av klimatförändringarna för egen del och för sin familj än kvinnor. Studien indikerar också att en lägre andel personer i de båda äldsta åldersgrupperna (45–64 år och 65 och äldre) tror att de personligen kommer att påverkas negativt personligen av värmeböljor och torka.
Slutsatsen av enkäten är till exempel att klimatinformation kan behöva skräddarsys för olika målgrupper (exempelvis skilda åldersgrupper). Det kan även bli så att yngre människor kan uppleva att det går trögt att genomföra åtgärder, medan äldre inte anser att åtgärderna är nödvändiga, ett problem som måste hanteras av ansvariga myndigheter och organisationer.
KONTAKT
Anita Pettersson-Strömbäck, Umeå universitet
tel. 070-290 36 64
e-post anita.p.stromback@envmed.umu.se
eller
Karin Mossberg Sonnek, FOI
tel. 08-55 50 37 94
e-post karin.mossberg@foi.se
Länk till rapporten
