– Kvinnor beskriver hur de blivit tillsagda av läkare att gå hem och banta och raka sig. Så får det inte gå till. Kraftig hårväxt eller så kallad hirsutism är en sjukdom, inte ett kosmetiskt problem, och det finns behandling att få som kan göra livet bättre, säger Maria Palmetun Ekbäck, som disputerar vid Örebro universitet den 13 december med sin doktorsavhandling Hirsutism and quality of life with aspects on social support, anxiety and depression.

Överläkaren Maria Palmetun Ekbäck började intressera sig för hirsutism, som betyder lurvig eller luden på latin, efter att en patient kommit till henne för att få hjälp. Hirsutism finns hos minst fem procent av den kvinnliga befolkningen och innebär att kvinnor får hår på kroppen där män normalt har det – i ansiktet, på magen och på låren till exempel. Den vanligaste orsaken till behåringen är Polycystiskt ovariellt syndrom, vilket betyder att äggstockarna har för många äggblåsor.

Dölja kroppen
– Trots att syndromet kan föra med sig allvarliga konsekvenser ur mitt perspektiv som läkare som högt blodtryck, hjärt-kärlsjuklighet, förhöjda blodfetter, diabetes, svårighet att få barn och övervikt så skattar kvinnorna med Polycystiskt ovariellt syndrom behåringen som det näst svåraste att leva med. Näst efter svårigheten att få barn, säger Maria Palmetun Ekbäck.

Hon beskriver hur kvinnor hon mött planerar sina liv för att kunna dölja sin kropp. Hon berättar om en kvinna som tycker om att simma men åker till en annan ort för att undvika att träffa någon hon känner i simhallen. Deras energi går åt till att bevara hemligheten och många drabbas av ångest och depression. Forskningen visar att desto mer hår desto mer problem i form av ångest och depression.

– Kvinnor beskriver sin kropp som ett ok, ett missfoster. Kroppen är vanärad och har blivit ett fängelse, säger Maria Palmetun Ekbäck.

Nått vägs ände
Kvinnorna uppsöker inte sjukvården förrän de känner att de nått vägs ände. Tyvärr visar Maria Palmetun Ekbäcks forskning att mötet med läkare inte sällan leder till att patienten känner sig bortmotad och till och med förlöjligad.

– Om man ska kunna lyfta den börda dessa kvinnor bär på i form av skam och skuld måste de bemötas med respekt. De behöver få en diagnos och information om möjliga behandlingar. De behöver få bekräftelse på att det inte är deras fel och socialt stöd.

– Kvinnor som upplevt mötet med läkaren som positivt berättar om enkla och självklara saker. De har blivit lyssnade på, känt sig sedda, blivit trodda och fått erbjudande om någon form av behandling. Dessa enkla saker har gjort stor skillnad, säger Maria Palmetun Ekbäck.

– Vi läkare ser nog ofta behåringen som bagatellartad i sammanhanget. Men om dessa kvinnor ska orka kämpa, följa diet- och motionsråd och läkemedelsbehandling måste mötet med sjukvården ge dem kraft. Vi måste ge adekvat information och minska stigmatiseringen.

Epilepsi kan uppstå som resultat av bland annat skallskador, hjärntumörer, stroke, hjärnhinneinflammation och medfödda missbildningar i hjärnan. Alla dessa tillstånd kan på olika sätt leda till den abnorma aktivitet i hjärnan och de kramper som kännetecknar sjukdomen. Det finns också många patienter som har epilepsi utan att det går att finna någon orsak till sjukdomen.

– Bilden är verkligen komplicerad. Det är därför vi i EU-projektet EPITARGET samlat ett nätverk av ledande forskargrupper från hela 13 universitet i Europa. Fyra biomedicinska företag med speciell kompetens deltar också, säger projektets koordinator Mérab Kokaia från Lunds universitet.

Dagens läkemedel är verkningslösa för hela 30-40 procent av alla epilepsipatienter. De kan därför råka ut för kramper som i värsta fall får dem att falla omkull utan förvarning. De får ofta inte köra bil, och även andra vardagliga saker som att cykla och promenera, bada och laga mat vid en het spis kan vara farliga.

Somliga patienter får bara sällan kramper, men andra kan få kramper flera gånger om dagen. För de senare är en operation idag enda utvägen – om det nu är möjligt att operera, vilket det ofta inte är, beroende på var i hjärnan anfallen uppstår.

Epilepsiforskarna har hittills studerat de olika mekanismerna bakom sjukdomen var för sig. Det är sådant som ombildade nervkopplingar, cellskador, inflammationsprocesser, förändringar i bildningen av nya hjärnceller och försämringar av den så kallade blod-hjärnbarriären.

– Det nya i vårt projekt är att vi vill studera flera av dessa mekanismer samtidigt. Eftersom epilepsi antagligen inte uppstår genom en enda förändring utan genom förändringar i flera mekanismer, så tror vi att ett sådant angreppssätt kan ge oss nya kunskaper, säger Mérab Kokaia.

I dessa kombinerade studier kommer forskarna att använda både nya kombinationer av existerande tekniker och nya tekniker som utvecklas inom projektet. Som studiematerial ska man ha dels försöksdjur, dels mänskligt blod och hjärnvävnad (den senare från hjärnopererade patienter samt från döda f d patienter). Vävnadsproverna kommer att sparas i en nyskapad biobank som alla forskare i nätverket får tillgång till.

Projektet EPITARGET har fått 11.9 miljoner euro i anslag för en femårsperiod. Av detta går nära 1.7 miljoner euro till Lunds universitet som är den enda svenska deltagaren. Övriga akademiska deltagare i projektet finns i Tyskland, Italien, Storbritannien, Finland, Frankrike, Polen, Nederländerna och Israel.

För samtliga djur- och växtarter gäller att alla individer någon gång dör och att andelen nyfödda som överlevt till en viss ålder minskar med ökande ålder. Däremot kan sannolikheten att överleva ytterligare ett år öka, minska eller vara oförändrad när åldern ökar. På samma sätt kan sannolikheten att reproducera sig under det kommande året förändras på olika sätt med ökande ålder. Dessa två mått har en internationell forskargrupp jämfört mellan 46 olika arter, där människa och flera andra däggdjur ingår tillsammans med fåglar, groddjur, insekter och växter.

Resultaten visar att vissa arter uppvisar de förväntade mönstren med minskad reproduktion och överlevnad med ökande ålder. Andra arter visar däremot en konstant eller till och med ökande reproduktion och överlevnad med ökande ålder.

Ett intressant resultat är att mönstret med snabbt ökande dödlighet vid höga åldrar som vi ser hos människor i områden med hög levnadsstandard skiljer sig markant från andra arter. Den andra extremen utgörs av vissa växtarter där dödligheten är oförändrad eller sjunker med ökande ålder.

Studien visar också att det finns skillnader i åldrande mellan olika organismgrupper hos växter, däggdjur och fåglar. Det tyder på att vissa egenskaper som är gemensamma för en viss grupp påverkar åldrandet. Ett exempel på en sådan egenskap kan vara förmågan att växa även efter att vuxen ålder uppnåtts, vilken finns hos många växter. 

– Resultaten pekar på att vi behöver utveckla vår teoretiska förståelse av evolutionen av åldrande i allmänhet, liksom vår kunskap om vilka faktorer som orsakar stora variationer mellan olika typer av organismer. Vi behöver också empiriska studier för att få mer detaljerad kunskap om hur åldrandet ser ut hos fler arter, säger Johan Ehrlén, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, och en av forskarna bakom studien.
I artikeln medverkar forskare från flera länder, såväl teoretiker som forskare med erfarenhet av olika typer av organismer. Studien har letts av Owen Jones vid Max-Plank’s Odense Center i Danmark.

Vid Stockholms universitet studerar professor Johan Ehrlén med kollegor hur överlevnad och reproduktion förändras med ökande ålder hos växter, som växer även vid höga åldrar, för att bättre förstå några av de faktorer som orsakar skillnader i åldrande mellan olika organismgrupper.

Det så kallade 2-gradersmålet kräver både tekniska lösningar och livsstilsförändringar. Bilåkande, flygande och köttätande är de tre klimatlaster som ökar totalt i Sverige idag, men måste minska eller hejdas.

De senaste tjugo åren har svenskarnas köttkonsumtion ökat med cirka 40 procent och utrikesflyget med cirka 190 procent.

Hur skulle svenskarnas livskvalitet påverkas av den klimatomställning som krävs för att nå 2-gradersmålet? Det har chalmersforskaren Jörgen Larsson och hans kollegor undersökt vid forskningscentrumet Mistra Urban Futures på Chalmers.

Forskarnas statistiska analyser visar att skillnader i bilkörande, flygande och köttkonsumtion mellan olika personer inte har något samband med skillnader i deras livskvalitet. De drar slutsatsen att farhågan att en klimatmässigt hållbar livsstil skulle innebära att människor tvingas tillbaka till en levnadsstandard och nivå på livskvaliteten som rådde för länge sedan är helt obefogad.

– Forskningen indikerar att människors livskvalitet efter en klimatomställning skulle vara ungefär som i dag, säger Jörgen Larsson. Flygandet är det område där vi kan se ett visst möjligt ”pris” i livskvalitet för att nå klimatmålen. Detta gäller främst för de grupper som flyger mycket, det vill säga höginkomsttagarna. Den enskilt viktigaste åtgärden för att uppnå radikalt hållbara utsläppsnivåer i vårt scenario för 2050 är att stabilisera flygandet på 2010 års nivå.

Influensa är en virusorsakad luftvägsinfektion som sprider sig snabbt och ger upphov till omfattande epidemier. En allvarlig influensapandemi är ett stort hälsoproblem och behandling med antivirala läkemedel är en central del av beredskapsplanen. Tamiflu är det mest använda läkemedlet.

Hanna Söderström, miljökemist och forskare vid Umeå universitet och Josef Järhult, infektionsläkare och forskare vid Uppsala universitet har tillsammans med Björn Olsen, professor vid Uppsala universitet samt Shaman Muradrasoli, forskare vid SLU i Uppsala med ett tvärvetenskapligt angreppssätt följt vad som händer om Tamiflu kommer ut i naturen.

– Våra resultat visar att Tamiflus aktiva metabolit som utsöndras med människans urin inte bryts ner i traditionella reningsverk. Vi har kunnat spåra Tamiflu i flodvatten i Japan under säsongsinfluensan 2007/08 samt i Europa under influensapandemin 2009. Japan är det land som använder mest antivirala läkemedel i världen vid säsongsinfluensa, säger Hanna Söderström.

Med utgångspunkt att simänder är den naturliga värden för influensavirus och att de ofta finns nära reningsverken har forskarna undersökt om influensavirus hos änder som utsätts för Tamiflu i bad- och dricksvatten utvecklar resistens.

– När änder får simma i vatten med miljörelevanta koncentrationer utvecklar deras influensavirus resistens. Om ett resistent influensavirus sprids till människor och orsakar en pandemi är det ett allvarligt hot mot folkhälsan eftersom det tar många månader att tillverka vaccin. Vi är därför hänvisade till användning av antivirala läkemedel vid en pandemis första våg, säger Josef Järhult.

I dag är Relenza det läkemedel som utgör förstahandsalternativet om inte Tamiflu har effekt. Det är därför mycket troligt att Relenza, och nya antivirala läkemedel som ännu inte är ute på marknaden i Sverige, kommer att användas mer vid en ökande Tamiflu-resistens.

Med pengarna som forskargruppen nu får vill man vara steget före och utveckla ett nationellt kunskapscentrum kring antivirala läkemedels miljöeffekter och risken för utveckling av resistenta influensavirus.

– Det är särskilt viktigt att undersöka risken för resistensutveckling redan innan läkemedel börjar användas i större utsträckning så att vi kan anpassa förskrivningen och genomföra en välgrundad beredskapsplanering för framtida pandemier, säger Josef Järhult.

En annan del av forskningsstudien riktar in sig på bättre avloppsvattenrening. Ozonbehandling har visat sig vara en effektiv metod för rening av avloppsvatten som innehåller Tamiflu och forskarna ska undersöka om metoden kan fungera även för andra antivirala läkemedel.

Forskargruppen ingår i ”One Health Sweden” ett nätverk av forskare från olika discipliner som studerar infektionssjukdomar genom intensivt samarbete och med ett holistiskt synsätt.

Om projekten:
Projekt: Neuraminidashämmare i miljön och resistensutveckling hos influensa A virus: implikationer för folkhälsan. Formas
Beviljat anslag: 8 534 001 för ett treårigt projekt
Huvudsökande: infektionsläkare Josef Järhult, Uppsala universitet
Projekt: Evolution av influensa A virus och antiviral resistens. Vetenskapsrådet
Beviljat anslag: 5 790 000 för ett treårigt projekt
Huvudsökande: professor Björn Olsen, Uppsala universitet

På svenska sjukhus är det stora flertalet vårdplatser upptagna av äldre personer och det är inte ovanligt att de har en nedsatt kognitiv förmåga, som kan vara kronisk eller tillfällig. Nedsatt kognitiv förmåga hos äldre orsakas främst av någon form av demenssjukdom, akut förvirring eller depression.

Anita Nilsson, doktorand vid institutionen för omvårdnad, visar i sitt avhandlingsarbete att den specialiserade vårdens fokus på medicinska behov, åtgärder och rutiner gör det svårt för personalen att uppmärksamma de äldres mångskiftande och specifika behov. Det medför i sin tur att personalen hamnar steget efter när det gäller vården av de äldre, vilket kan orsaka ett vårdrelaterat lidande för de äldre, utanförskap för de som är närstående och frustration för personalen.

Anita Nilsson visar i avhandlingen att ju större avstånd mellan den vård som personalen upplevde sig kunna ge äldre med nedsatt kognition och den vård personalen ville ge, desto mer meningslös upplevdes vården, och desto större blev hotet mot personalens integritet. Anita Nilsson såg även spår av utbrändhet hos den personal som medverkade i hennes studier.

– När äldre patienter med nedsatt kognition söker akut sjukhusvård uppstår problem, framför allt eftersom sjukhusmiljön inte stödjer personalens möjligheter att ge en god vård, säger Anita Nilsson.

Avhandlingsresultaten visar vidare att den personal som medverkade i studierna hade en neutral attityd till äldre patienter med nedsatt kognition. Det fanns även representerat mer negativa attityder till patientgruppen hos personalen, framför allt bland yngre, bland de som upplevde vården av de äldre som betungande och bland de som arbetade som undersköterskor.

– I sjukhusmiljöer där äldre patienter ofta vårdas kan finnas anledning att diskutera vården och dess innehåll, och vilka åtgärder som kan främja eller motverka en god omvårdnad för de äldre med nedsatt kognitiv förmåga. Det kan också finnas anledning att se över hur personalen bäst kan stödjas i att ge de äldre en personcentrerad vård, och bäst kunna bevara och utveckla sin personlig-professionella integritet, säger Anita Nilsson.

Disputationen
Fredagen den 13 december försvarar Anita Nilsson, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Att vårda äldre personer med kognitiv svikt i sjukhusmiljöer – attityder, processer, innebörder. (Engelsk titel: Providing care to older people with cognitive impairment in hospital environments – attitudes, processes and meanings). Disputationen äger rum kl. 09.00 i Aulan, Vårdvetarhuset.
Fakultetsopponent är professor Anna-Karin Edberg, Sektionen för hälsa och samhälle, Högskolan Kristianstad.

– För närvarande förstår forskarna inte helt hur skaldjur som till exempel ostron, blåmusslor, pilgrimsmusslor och sandmusslor tillverkar sina skal, eller hur en förändring i miljön kan påverka dem och dessa processer, säger professor Kristina ”Snuttan” Sundell.

Skaldjur har lyfts fram som ett område med särskild risk enligt framtida klimatscenarier. När haven blir varmare och surare, är det mer utmanande för djur som ostron och musslor att behålla sina skal och de kommer att behöva lägga mer energi på att tillverka skalen, vilket kan få dramatiska konsekvenser för deras överlevnad och tillväxt. Detta kan påverka deras populationsstorlek, som i sin tur har en direkt påverkan på vattenbruk och fiskerinäringen. Nyligen förstördes ett vattenbruk med ostron på USA:s västkust som en följd av havsförsurning.

En internationell forskargrupp med deltagare från Göteborgs universitet, ska studera hur förändringarna i våra hav kommer att påverka flera arter som är viktiga för den europeiska fiskerinäringen och den marina biologiska mångfalden.

– Mitt bidrag inom projektet handlar om att se vad evolutionen kan göra för dessa arter. Det vill säga att kontrollera om det finns tillräckligt med genetisk mångfald för att klara av de framtida klimatförändringarna, men också att undersöka om vi kan isolera vissa stammar som är mer motståndskraftiga och ”klimatsäkra” för att vi ska kunna använda dem i vattenbruk, säger forskaren Sam Dupont.

Skaldjursindustrin är ett viktigt bidrag till den europeiska marina ekonomin, den så kallade blåa ekonomin. För närvarande är den årligen värd 500 biljoner Euro och ger uppskattningsvis 5,4 miljoner arbetstillfällen.

Fakta CACHE
CACHE är ett Marie Curie Initial Training Network (ITN) som finansieras genom Europeiska Unionens sjunde ramprogram People Programme (Marie Curie Actions). Den samlar 10 partners från sex olika europeiska länder och omfattar tre små/medelstora företag och ett skaldjurskonsultföretag. Projektet startade 2013 och kommer att pågå i fyra år. Inom programmet kommer 10 unga forskare att utbildas till doktorsnivå och 4 postdoktorer kommer att få stöd i sin forskarkarriär.

Partners inom CACHE-nätverket: The British Antarctic Survey, Göteborgs universitet, University of Edinburgh, Museum National d¿Histoire Naturelle de Paris, University of Bielefeld, University of Cambridge, The Scottish Association of Marine Sciences (SAMS), Greenloop, Algarve Marine Sciences Centre (CCMAR), GEOMAR Helmholtz Centre for Ocean Research.

Associerade partners: Association of Scottish Shellfish Growers, Ostrea Sverige AB, CRM Coastal Research and Management.

De arter som forskarna kommer att studera är kammusslan (Pecten maximus), jätteostronet (Crassostrea gigas), ostronet (Ostrea edulis) blåmusslan (Mytilus edulis) och sandmussla (Mya arenaria).

För mer information om programmet och fullständig information om rekryteringsprocessen: www.cache-itn.eu.

Tidskriften Blood publicerar en ny studie om en läkemedelskandidat för multipelt myelom, en cancerform som drabbar cirka en procent av alla tumörpatienter. I Sverige drabbas ungefär 600 personer per år av denna sjukdom. Multipelt myelom är en allvarlig sjukdom och det finns ett stort medicinskt behov av nya terapier, särskilt för alla de patienter vars tumörceller blivit resistenta,
motståndskraftiga, mot nuvarande behandling.

– Fyndet att vår substans är effektiv på multipelt myelomceller resistenta mot konventionell terapi är mycket lovande för framtiden. Vi har nu stora förhoppningar att tillsammans med Harvard Medical School kunna utveckla en effektiv behandling, säger Stig Linder, professor vid institutionen för onkologi och patologi vid Karolinska Institutet.

I studien visas att läkemedelskandidaten, kallad VLX1570, hämmar tumörtillväxt och förlänger överlevnaden i prekliniska multipla myelommodeller. Exakt hur läkemedelskandidaten verkar identifierades tidigare vid Karolinska Institutet (Nature Medicine, 2011). Förenklat kan sägas att tumörceller är känsligare än normala celler för störningar i det maskineri som bryter ned defekta proteiner. Blockering av detta maskineri framkallar programmerad celldöd, eller ”apoptos”, av tumörcellerna.

– Vi visar här att läkemedelskandidaten avdödar multipelt myelomceller från cancerpatienter. Dessutom är substansen effektiv mot myelomceller som utvecklat resistens mot det kliniskt använda läkemedlet bortezomib, berättar Stig Linder.

Doktor Dharminder Chauhan vid Harvard Medical School säger att verkningsmekanismen är mycket intressant för utvecklingen av nya cancerläkemedel och tillägger:

– Vi är mycket glada att utforska den terapeutiska potentialen hos denna nya läkemedelskandidat i kliniska studier. Vår förhoppning är att vår gemensamma forskning kommer leda till bättre behandling av cancer.

Studien visar vidare att synergistisk aktivitet erhålls när den nya substansen kombineras med andra cancerterapier. Nästa år påbörjas en stor klinisk studie, i samarbete med företaget Vivolux AB (Uppsala), Karolinska Institutet och Harvard Medical School.

– Lyckas vi med det här är det en stor framgång, först och främst för alla cancerpatienter som får bättre behandling, men också för svensk läkemedelsindustri, säger Stig Linder avslutningsvis.

Forskningen har finansierats av amerikanska NIH, American Cancer Society, Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Alex och Eva Wallströms stiftelse, Åke Olssons stiftelse, Radiumhemmets forskningsfonder, SSF och Vivolux AB.

Publikation: “A novel small molecule inhibitor of deubiquitylating enzyme USP14 and UCHL5 induces apoptosis in myeloma cells and overcomes Bortezomib resistence”, Tian Z, D’Arcy P, Wang X, Ray A, Tai Y-T, Hu Y, Carrasco R, Linder S, Chauhan D, Anderson K, Blood, online 6 December 2013.

I VTI rapport 794 konstaterar forskarna tre systemfel. Dels är priset för att använda infrastruktur alltför lågt och dels är ett betydande antal stora investeringar i infrastruktur samhällsekonomiskt olönsamma. Dessutom brister det i uppföljningen på projektnivå när det gäller resursanvändning för drift och underhåll samt investeringar i vägar och järnvägar.

– Samtliga systemfel ligger i gränslandet mellan politik och förvaltning och innebär inte att någon gör lagöverträdelser, däremot strider felen mot de mål som riksdagen ställt upp för trafikpolitiken, säger Jan-Eric Nilsson, professor, VTI.

En förklaring till varför det genomförs olönsamma infrastrukturprojekt har sin grund i ansvars-fördelningen mellan lokal, regional och nationell nivå i den svenska förvaltningen, enligt rapporten. En annan förklaring har att göra med det som kallas politisk ekonomi, det vill säga vad som ligger bakom beslutsfattarnas position i samhället, exempelvis sannolikheten för att bli vald eller omvald.

Väg går före utbildning
När en investering är samhällsekonomiskt olönsam är nyttan för nuvarande och framtida användare inte tillräcklig för att motivera nybyggnadskostnaden. Trycket från regionala intressen som har stor del av nyttan men som endast bidrar delvis till kostnaden för den nya anläggningen, innebär en risk för att resurser flyttas från exempelvis investeringar i utbildning, till vägar och järnvägar som har lägre samhällsnytta.

Beroende på fördelningen av ansvaret för genomförande och finansiering av stora infrastrukturprojekt ser beslutsfattarnas incitament olika ut.

– Ett konkret exempel är Västlänken i Göteborg där kalkylen visar att investeringen är rejält olönsam. Eftersom regionen frivilligt gått med på att betala en del av räkningen på lokal nivå bromsas incitamenten för att ropa efter investeringar. Men så länge den lokala nyttan av projekten är större än kravet på egna bidrag kvarstår regionens intresse för att få del av statliga investeringsmedel, säger Jan-Eric Nilsson.

Politisk kontroll med ökad insyn
I rapporten uttrycker forskarna att det vare sig är möjligt eller önskvärt att ta bort den politiska kontrollen över infrastrukturinvesteringar, istället behövs en ökad transparens för att minska risken för olönsamma investeringar.

– Norge har tagit några viktiga steg i denna riktning. Exempelvis har det norska finansdepartementet engagerat sig i att ta fram sektorsövergripande instruktioner för hur samhällsekonomiska analyser ska genomföras och vilka parametervärden som ska användas. Med detta säkerställer man att statliga myndigheter genomför analyser på ett enhetligt sätt och man skapar också förutsättningar för att analyserna genomförs utan att snegla på konsekvenserna i den egna sektorn, säger Jan-Eric Nilsson.

Enligt rapporten så är förbättrad genomsynlighet också en god medicin mot systemfelen i form av felinvesteringar i infrastruktur och för låga skatter på infrastrukturens användning. Genom att förbättra kunskapen om lönsamhet och om vad som vore en lämplig skattenivå förbättras sannolikheten för att besluten bidrar till en god resursanvändning.

Fyra förslag till policyåtgärder
Bristande uppföljning ger som alltid konsekvensen att det blir svårt eller omöjligt att lära av goda och mindre goda exempel för att i framtiden använda resurser på ett bättre sätt. I rapporten ges fyra förslag till policyåtgärder för att förbättra uppföljning och kontroll samt öka transparensen.

1. Flytta ansvaret för att utarbeta instruktioner för de samhällsekonomiska kalkylerna till en central myndighet eller till finansdepartementet.
2. Inför extern kvalitetskontroll av alla projekt som kostar mer än en miljard kronor, innan det ges starttillstånd. I exempelvis Norge finns redan ett system som innebär att stora offentliga investeringar ska föregås av oberoende förstudier.
3. Offentliggör resultaten av samhällsekonomiska kalkyler och beräkningar som görs av samhällets kostnader för att använda infrastrukturen, så långt det är möjligt. Detta ökar genomlysningen av de politiskt fattade besluten.
4. Ge varje myndighet i uppdrag att i sin årsredovisning visa hur många upphandlingskontrakt som tecknats under det gångna året, hur många kontrakt som avslutats och i vilken utsträckning kostnaderna överskridit de kostnader som fastställdes i det ursprungliga avtalet med entreprenören.

VTI rapport 794

Hydrocefalus kallades tidigare vattenskalle, och innebär att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Både barn och vuxna drabbas. Hydrocefalus hos vuxna kan ge gångstörning, balansproblem, personlighetsförändringar, demens och urininkontinens.

Patienter med hydrocefalus behöver en operation, som ofta innebär att hjärnvätskan leds bort till andra delar av kroppen med hjälp av en tunn plastslang, en shunt.

– Det är en mycket effektiv behandling. Patienterna blir i allmänhet betydligt bättre efter operation, och kan sedan leva ett mer självständigt liv, säger Magnus Tisell, docent i neurokirurgi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och överläkare på neurokirurgen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Mellan 2009 och 2011 fick en grupp vuxna patienter med hydrocefalus vänta i genomsnitt ett drygt år på sin operation på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Som längst fick patienter vänta två år innan de kunde opereras.

– Under väntetiden blev patienterna kraftigt försämrade i samtliga symtom. Några blev rullstolsburna. När de väl opererades förbättrades de inte lika mycket vad gäller gång, balans och mentala funktioner som de patienter som opererades inom tre månader, säger ST-läkaren Kerstin Andrén som också arbetat med studien.

I studien har forskarna jämfört 33 patienter som tvingades vänta på operation i mer än sex månader med 69 patienter som opererades inom tre månader, och fann en kraftig skillnad mellan grupperna.

– Det är första gången vi kunnat studera vad som händer med patienter med hydrocefalus när behandlingen fördröjs. Operationsresurserna är begränsade, och det är viktigt för prioriteringen att veta hur olika patientgrupper drabbas om de måste vänta på sin operation, säger Magnus Tisell.

Studien har nyligen publicerats i tidskriften Journal of Neurology, Neurosurgery and Psychiatry.
Länk till sammanfattning: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24292998

Projektetet Flickors utvecklingsvägar till multiproblematik: långsiktig anpassning och överföring mellan generationer har fått närmare tre miljoner kronor för att öka kunskaperna om unga flickors brottskarriär. Syftet är också att se hur samhället kan hjälpa flickorna att anpassa sig till en livsstil som inte kräver ekonomiska eller andra insatser av samhället.

– Kriminologisk forskning handlar nästan enbart om män och pojkar och det finns stora kunskapsluckor om det speciella mekanismer som ligger bakom brottsligt beteende hos kvinnor, säger Lia Ahonen, som är filosofie doktor i socialt arbete och fil mag i psykologi och vid sidan av CDR också, via ett stipendium från Forte gästforskar vid University of Pittsburgh, Pennsylvania, USA.

Huvuddelen av projektet bygger på databasen Pittsburgh Girls Study, PGS, som är världens största longitudinella databas för flickor, och till viss del den svenska databasen Individuell utveckling och adaption, IDA, som finns vid Örebro universitet med Henrik Andershed och Anna-Karin Andershed som ansvariga.

Forskningen kommer att titta på faktorer som utveckling från mindre problembeteenden till kriminalitet, folkhälsofrågor som till exempel psykisk ohälsa, missbruk, val av partner från likande miljö och överföring av brottslighet från en generation till en annan. Det är förhållanden som kan vara relevanta för förebyggande och avhjälpande åtgärder, som är mycket mindre utvecklade för flickor än för pojkar.

Justerad 24 jan 2014:
Lia Ahonen beviljades pengar till det här projektet av Forte vilket tidigare meddelats. Innan hon accepterade det erbjudandet, visade det sig att även Vetenskapsrådet tyckte att det var ett projekt värt att satsa på. Eftersom man inte kan ta emot pengar från flera håll för samma forskningsprojekt, valde Lia Ahonen att gå vidare med Vetenskapsrådet.

Det finns kontroverser om hur länge borreliainfektion ska behandlas, framför allt hos personer som fortfarande har symtom efter sedvanlig behandling med antibiotika. Idag behandlas borreliainfektion med antibiotika, i de flesta fall högst två veckor. SBU har undersökt nytta och risker med längre tids behandling.

Granskningen visar att det behövs bättre studier, både för barn och vuxna. Det gäller både vid den typiska cirkelformade hudrodnaden, erythema migrans, och vid de mer ovanliga formerna av borreliainfektion som påverkar nervsystemet eller lederna.

Längre tids behandling med antibiotika kan medföra vissa risker, enligt rapporten. Riskerna hänger samman med att antibiotika ges via en kateter som läggs in i en ven för daglig dosering. Här finns risk för allvarliga komplikationer som blodpropp. Bakteriefloran i tarmen kan också rubbas. Dessutom finns det risk för att bakterier som är resistenta mot antibiotika ökar i befolkningen.

Bakgrund
Mellan 5 000–10 000 personer får diagnosen borreliainfektion i Sverige varje år. Södra och östra delarna av landet är högriskområden. Risken att smittas i södra Sverige beräknas till cirka 1 per 150 fästingbett. Infektionen kan yttra sig på flera sätt. Det vanligaste är en typisk cirkelformad hudrodnad, så kallad erythema migrans. Betydligt mer ovanligt är neurologisk påverkan eller påverkan på leder, så kallade neuroborrelios respektive borreliaartrit. SBU:s oberoende granskning har genomförts efter önskemål från Socialstyrelsen, Försäkrings-kassan, Svenska Infektionsläkar-föreningen samt patientföreningen Borrelia och TBE Föreningen i Sverige. 

Rapporten ”Behandlingstid vid borreliainfektion” (2013) med slutsatser och sammanfattning finns på www.sbu.se.

I en avhandling från Linnéuniversitetet har Kristina Schildmeijer studerat metoder för att förebygga vårdskador.

Studier från Europa, inklusive Sverige, har visat att vårdskador drabbar cirka 9-12 procent. Förutom det mänskliga lidandet, innebär vårdskador stora samhälleliga kostnader. En god patientsäkerhetskultur är viktig för att förebygga vårdskador. Olika metoder finns utformade för detta. En av dem är strukturerad journalgranskning, där den dokumentation som gjorts i patientens journal under ett vårdtillfälle granskas.

De mest använda journalgranskningsmetoderna är Global Trigger Tool metoden och Harvard Medical Practice Study metoden. De har visat sig kunna identifiera fler vårdskador och även tillbud, i jämförelse med andra metoder. Vid en jämförelse mellan journalgranskning och fem lokala och nationella avvikelsehanteringssystem, identifierade journalgranskningsmetoden 118 tillbud medan totalt 16 identifierades via övriga system. Tio av dessa 16 tillbud hittades även med hjälp av journalgranskningsmetoden. Genom att studera journalgranskning mer ingående, kan värdefull information erhållas om hur dessa metoder kan användas på bästa sätt.

Kristina Schildmeijers avhandling har som övergripande syfte att utvärdera, jämföra och utvidga strukturerad journalgransknings kliniska användbarhet inom hälso- och sjukvård.
Avhandlingen visar att de vanligaste vårdskadorna som identifierades var vårdrelaterade infektioner och de vanligaste tillbuden var relaterade till läkemedel.

– Retrospektiv journalgranskning visade sig vara en användbar metod, både vad gäller identifiering av vårdskador och av tillbud, säger Kristina Schildmeijer. Retrospektiv journalgranskning identifierar fler vårdskador i jämförelse med andra metoder. Gemensam undervisning och träning i hur bedömningar ska göras kan ge en ökad samstämmighet mellan olika granskningsteam. Om metoderna ska användas för jämförelser mellan kliniker och sjukhus, är det viktigt med en samsyn vad gäller bedömningar.

Avhandlingen visar vidare att genom att även använda strukturerad journalgranskning för identifiering av tillbud kan man få ny och viktig information, som i sin tur kan användas för att förbättra patientsäkerheten och därmed förhindra att ytterligare patienter drabbas av vårdskador.

FAKTA
Kristina Schildmeijer är filosofie magister inom vårdvetenskap och sociologi. Hon arbetar som adjunkt vid Linnéuniversitetet. Avhandlingen ”Aspects of retrospective record review – A matter of patient safety” försvaras fredagen den 6 december.  Opponent är professor emeritus Rune Sjödahl, Linköpings universitet. Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se”>lupress@lnu.se.

Margareta Engvall, universitetsadjunkt och lärareutbildare vid Linköpings universitet har studerat och analyserat matematikundervisning i lågstadiet under lektioner då det handlat om addition och subtraktion.

– Syftet har varit att undersöka vad lärare och elever gör i matematikklassrummet – och vad eleverna ges möjlighet att lära av undervisningen.
Margareta Engvall konstaterar att undervisningen skiljer sig mycket mellan olika klasser och lärare. I en del klasser jobbar elever ofta två och två, eller i grupper. I andra helt självständigt. I en del klasser får eleverna presentera sitt arbete och argumentera för lösningar framför klassen, i andra är det läraren som håller i genomgångarna för helklassen. I en del klassrum är det eleverna själva som väljer vilken sorts laborativt material de ska använda, som klossar och strukturerat tiobasmaterial, i andra jobbar man mest i sina böcker.

– Förenklat kan man säga att desto fler metoder som läraren och eleverna använder, desto större möjligheter ges eleverna att utveckla förståelse och lära sig hantera matematiken, säger Margareta Engvall.

Som måttstock har hon utgått från olika förmågor som läroplanen anger att eleverna ska utveckla i matematikundervisningen; metod- och beräkningsförmåga, begreppsförmåga, resonemangsförmåga samt kommunikationsförmåga.

Om läraren och undervisningen fokuserar på memorering av matematikregler riktas uppmärksamheten mot procedurer i matematiken. Det ger eleverna möjlighet att utveckla metod- och beräkningsförmåga.

– Men i ett klassrum där läraren låter elever själva välja sina räknemetoder och ”hjälpmaterial”, samt argumentera för sina val, skapas även möjlighet för utveckling av begrepps- och argumentationsförmåga, säger Margareta Engvall.

Men sådan undervisning kräver mer av läraren både vad gäller att kunna bemöta elevernas tankar och att vara förberedd när det gäller själva undervisningsinnehållet.

– Det jag har sett är att läraren ställs inför stora utmaningar i den här typen av situationer, säger Margareta Engvall.

– För att klara detta och att upprätthålla en hög kvalitet i undervisningen är det nödvändigt att lärare får bättre förutsättningar att både planera och reflektera kring sin egen undervisning, säger Margareta Engvall.

Margareta Engvall disputerade den 29 november med ”Handlingar i matematikklassrummet : En studie av undervisningsverksamheter på lågstadiet då räknemetoder för addition och subtraktion är i fokus”.

Läs mer: Handlingar i matematikklassrummet : En studie av undervisningsverksamheter på lågstadiet då räknemetoder för addition och subtraktion är i fokus

I Östersjön är minimimåttet för torsk 38 cm och det är det mått som fiskare måste förhålla sig till när de ska avgöra om de får behålla fisken som de tar upp. Och Östersjön är inte unik. På flera håll i världen bedrivs ett liknande storleksspecifikt fiske efter flera olika arter. Men man har nu sett att fiskars egenskaper, som storlek och ålder för könsmognad, kan påverkas av ett kommersiellt fiske som är koncentrerat till en viss fiskstorlek. Selektionstrycket gör att fisken blir mindre och könsmogen vid en lägre ålder. När de stora fiskarna systematiskt avlägsnas ur populationen blir det mer fördelaktigt att vara liten och kunna reproducera sig tidigt. Fisket verkar som en selektiv kraft som styr evolutionen.

Förändringarna i fiskarnas egenskaper kan leda till en ändrad struktur i näringskedjan, där fördelningen mellan rovfiskar och bytesdjur förändras. Det i sin tur kan påverka hela ekosystemet. Den fiskedrivna evolutionen kan också påverka förhållandet mellan kroppsstorlek, antal individer av en art och hur olika arter fördelar sig på en nord–sydlig skala.

När en mänsklig aktivitet som fiske påverkar evolutionen är det särskilt allvarligt eftersom det påverkar dynamiken i hela populationer, samhällen och ekosystem. Förändringarna är ofta skadliga för ekosystemens funktion. Återhämtningen tar lång tid och viktiga ekosystemtjänster kan gå förlorade. De genetiska förändringarna hos fisken leder dessutom sannolikt till minskade fångster.
Att fisket påverkar evolutionen kan motverkas av en ekosystembaserad fiskeriförvaltning. En sådan förvaltning syftar till att behålla ekosystemens struktur och funktioner och möjliggör ett hållbart nyttjande av fiskeresursen.

Det storleksinriktade fisket infördes för att det skulle reducera det kommersiella fiskets effekter på ekosystemen och öka fångsterna, men bevisen blir nu allt fler för att det inte fungerar på det här sättet, utan i stället riskerar att få motsatt verkan.

– Lösningen kan vara en fiskeriförvaltning som bygger på ett mer balanserat fiske. Fiskeridödligheten kan då fördelas över olika arter, bestånd och storlekar i förhållande till ekosystemets naturliga produktivitet, säger Andrea Belgrano, en av författarna till artikeln och forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Havsmiljöinstitutet .

Beirut kallas mellanösterns Paris och är en pulserande, modern storstad med ett antal bögklubbar, samtidigt som det är omöjligt att vara öppet homosexuell i övriga samhället.

Islamologen Erica Li Lundqvist har levt nära ett 20-tal homosexuella män i 20-30-årsåldern i Beirut under 1,5 års tid. Gått på klubbar, blivit nära vän och begravt en av sina informanter, i en by ute på landet. Ingen där anade att alla kompisarna som kom resande från Beirut var gay. Istället blev de presenterade för den unga kvinna som skulle ha blivit hans fru.

– Ingen av männen jag träffade vågade berätta för familjen att de var homosexuella, och de flesta ville också gifta sig och skaffa familj i framtiden, något som är helt otänkbart utan en kvinna.

När Erica Li Lundqvist påbörjade arbetet med sin avhandling ”Gayted communities” så fanns det nästan inget skrivet om hur homosexuella män lever i muslimska länder idag.
De män som Erica djupintervjuade upplevde alla någon gång att de levde i synd. För att försöka jämka ihop bilden av sig själva som både muslimer och homosexuella använde de olika strategier.

– De försökte på olika sätt reglera sin upplevda synd. Till exempel genom att hålla sig till en fast pojkvän och äkta kärlek sågs som mindre syndigt än flera kontakter. Efter en utsvävande partyperiod ville man rena sig, t ex genom att gå lilla vallfärden, Omra, innan man återvände till moskén. Vid ramadan valde man att leva frommare – med mindre sex eller helt utan.
Under intensiva festperioder med fler förbindelser undvek man moskén, eller genomförde olika reningsritualer innan man gick in. Identiteten måste omförhandlas ofta.

– En fas där man omvärderar sin identitet är när man ska gifta sig, vilket är mer eller mindre obligatoriskt i Libanon. Då blir sexualiteten inte så viktig, det betyder mer att få identifiera sig som god muslim och familjefar.

I Libanon är homosexuella handlingar fortfarande ett lagbrott och tidigare var homosexuella helt osynliga i samhället. Bögar i amerikanska tv-serier är en anledning till att människor har blivit mer medvetna om deras existens. I kölvattnet av arabiska våren har också kraven på att tillgodose mänskliga rättigheter börjat höras mer bland annat av organistionen HELEM i Libanon, och där ingår rättigheter för sexuella minioriteter även om de står långt ner på listan. Men den ökade synligheten har inte varit enbart av godo. Utbrott av moralpanik och trakasserier mot till exempel klubbar har förekommit.

– Om jag får spå framtiden så kommer homosexuella att utsättas mer av hot och förföljelse på grund av den ökade synligheten. Det blir sämre innan det blir bättre.