Fallolyckor kan orsaka svåra konsekvenser för äldre, och i värsta fall leda till döden. Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, skadas nästan 70 000 personer varje år så allvarligt att de behöver bli inlagda på sjukhus. År 2012 låg samhällskostnaderna för fallolyckor på 24,6 miljarder kronor enligt MSB.

Petra Pohl, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, visar i sin avhandling att hemmaboende personer över 75 år som fallit och skadat sig det senaste året löper mycket hög risk att skadefalla igen de närmaste åren. De som har fallit och skadat sig en gång har nästan tre gånger ökad risk att falla och skada sig igen upp till fem år efter fallet, jämfört med de som inte har fallit.

– Resultaten i avhandlingen visar hur viktigt det är att vården erbjuder personer som har ramlat en noggrann genomgång av vilka riskfaktorer för fall som de har, exempelvis i form av att man bedömer gångförmåga, balans, synförmåga, samt undersöker vilka typer av läkemedel de behandlas med. En sammantagen analys kan i sin tur ligga till grund för skräddarsydda fallförebyggande insatser för varje individ, vilket både kan minska lidandet och vårdkostnaderna för fallskador, säger Petra Pohl.

Rädslan att falla är vanlig bland äldre och den anses också vara en riskfaktor för att falla. Avhandlingen visar dock att ett jakande svar på den enkla frågan ”Är du rädd för att falla?” inte ökade risken för att falla det kommande året. Avhandlingen bekräftade att kvinnor oftare än män svarade ja på frågan, vilket Petra Pohl bedömer är en avspegling av samhällets könsnormer.

Att vara medveten om riskerna för att falla kan påverka äldre personer att ta färre onödiga risker. Intervjuer med hemmaboende kvinnor och män mellan 70-80 år visade att medvetenhet kan ökas på flera sätt, till exempel genom information i media och genom att vid upprepade tillfällen diskutera med andra äldre och experter när möjlighet ges till att dela erfarenheter och idéer för en säkrare vardag. Studien visade också att det varierade om man förutsåg eller bortsåg från risken inom samma person beroende på situation.

Skräddarsydd träning av styrka och balans kan förhindra många fall. Enligt Petra Pohl gav intervjuerna nya kunskaper om vad som motiverar äldre personer till att påbörja och att fortsätta träna på lång sikt.

– Vi vet att många fall bland äldre kan förebyggas med riktad styrke- och balansträning. Ibland är det en utmaning för vården att motivera till fortsatt träning under lång tid, men avhandlingen visar att ett sätt är att identifiera personliga behov och kanske skapa möjligheter för individen att träna hemma, att träna utomhus, och att identifiera lämpliga nivåer när det gäller träningsutmaningar. Det är också viktigt att se till att den äldre regelbundet får bekräftelse för den träning som han eller hon utför, säger Petra Pohl.

Avhandlingsarbetet har genomförts som en del av ett större projekt – Säkra Steg – med syfte att skapa en träningsapp till mobiltelefoner och läsplattor, som kan användas av äldre i deras hem och närmiljö. Appen har utvecklats i nära samarbete med äldre personer.

FAKTA
Avhandlingen kommer att publiceras digitalt den 13 februari 2016

Petra Pohl, fysioterapeut och doktorand vid Umeå universitet, är uppvuxen i Oxelösund och har tidigare arbetet som fysioterapeut på Strokeenheten i Linköping, och som undersköterska inom åldringsvården i Eskilstuna.

Om disputationen: Fredagen den 13 februari försvarar Petra Pohl, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling med titeln: Fallhändelser hos äldre kvinnor och män i ordinärt boende: riskfaktorer och säkerhetsstrategier. Riskmedvetenhet, fallrädsla och föredragna träningsegenskaper från ett genusperspektiv. (Engelsk titel: Falls in older community-dwelling women and men: risk factors and safety strategies. Fall risk awareness, fear of falling, and preferred exercise properties from a gender perspective). Opponent: Karin Hellström, docent, Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet. Huvudhandledare: Lillemor Lundin-Olsson. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhuset, Aulan.

Kontaktinformation
Petra Pohl, telefon: 090-786 98 82, 072-562 98 82, e-post: petra.pohl@umu.se

Jürgen Degner, forskare i socialt arbete vid Örebro universitet, har tillsammans med sin kollega Lia Ahonen undersökt hur dagens behandling fungerar för ungdomar placerade intagna på SiS särskilda ungdomshem och hur behandlingen kan utvecklas ur ett dygnet-runt-perspektiv, 24/7.

Deras forskning visar att trots att institutionerna följer riktlinjer och har behandling i form av till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) eller Aggression Replacement Training (ART), så genomsyrar den inte resten av verksamheten utan är begränsad till ett fåtal timmar i veckan.

– Behandlingsinsatsen måste prägla hela verksamheten om den ska ha effekt. All behandlande personal måste både samverka inom olika områden på institutionen och ta ansvar för det. Programmet 24/7 som vi har utvecklat fungerar som både organisatoriskt, ledarskapsmässigt och personalstöd på institutionen. Det underlättar för personalen att arbeta strukturerat och på ett likartat sätt, säger Jürgen Degner.

Fokus är på att ungdomarna på ungdomshemmen ska få utmaningar och möjlighet att utvecklas precis som alla andra ungdomar. Det gäller såväl skolarbete, fritidssysselsättningar, matlagning som social kompetens. Alla delar måste utvecklas för ungdomarna i framtiden ska kunna konkurrera på arbetsmarknaden och få ett jobb. I dag gör alla ungdomar på ungdomshemmen ungefär samma saker, fast man samtidigt betonar att behandlingen ska vara individuell.

– Alla aktiviteter måste ha mål och mening. Genom att ta tillvara på utredningsarbetet som gjorts kring varje ungdom vad gäller till exempel risker och behov kan man utforma personliga mål och låta det genomsyra alla aktiviteter, säger Jürgen Degner.

– Detta är också en viktig del av projektet – att likt universitetets kursplaner träna avdelningspersonalen att sätta utvecklande behandlingsmål inom respektive utvecklingsområde och modul.

Det handlar om att institutionerna måste spegla samhället och utrusta ungdomarna för framtiden. De behöver känna att det förväntas något av dem och få återkoppling.

– Det ger ungdomarna en större möjlighet att utvecklas personligt. Hitta motivation, bli självständiga och sätta upp mål för sig själva och sina liv.

Parallellt med ungdomsvården fortsätter Jürgen Degner dessutom sitt arbete med att utveckla utredningsarbetet inom socialtjänsten på Utredningsenheten Vuxen.

– Jag implementerar en struktur för de utredningar som görs, samt bygger upp och formulerar mål som är realistiska och mätbara i de vårdplaner som socialtjänsten utformar. För att konkretisera detta så handleder jag personal och håller i seminarier.

– Vi har tagit fram ett program som bygger på att alla veckans timmar
ska vara en del av behandlingen, säger Jürgen Degner som nu fått 400 000 från Statens institutionsstyrelse, SiS, för att sjösätta programmet. Båda projekten handlar om att utveckla och implementera forskning i verksamheter.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Jürgen Degner. E-post: jurgen.degner@oru.se. Telefon: 019-303440. Mobil:0706 6900578

Vårdpersonal som vårdar äldre i hemmet ska utföra en uppgift, men det är också viktigt att de visar medkänsla och bekräftar vårdtagarens känslor och upplevelser när tillfällena uppstår. För att studera och beskriva hur vårdpersonal och vårdtagare inom kommunal äldreomsorg i hemmet kommunicerar har över 100 sådana samtal spelats in. Studien visar bland annat att personalen många gånger hamnar i samtalssituationer som rör resonemang om åldrande och tankar om döden.

– Vårdtagare kan säga ”jag känner mig dålig, snart är det slut med mig”. Det kan vara svårt att bemöta, men när tankarna inte bekräftas leder det till mer oro. Det tar inte längre tid att svara på ett sätt som främjar vårdtagarens välbefinnande, därför är det viktigt med goda samtalsstrategier. Ibland räcker det med att nicka och uttrycka förståelse och säga att alla kan ha liknande tankar någon gång och kanske fråga om personen känner sig sämre än igår, säger Inger K Holmström, professor i vårdvetenskap vid MDH och projektägare i Sverige.

Projektet som startade under hösten 2013, sker i samverkan med Västerås stad och är en del av ett stort internationellt samarbete mellan Sverige, Norge, Nederländerna och USA. I de ingående länderna samlas material in och analyseras på samma sätt för att möjliggöra jämförelser. För närvarande pågår inspelningen av samtal mellan sjuksköterskor och äldre vårdtagare i hemmet. Forskarna hoppas att fler vill ingå i studien för att möjliggöra jämförelser med undersköterskornas samtal i avsikt att hitta skillnader och likheter.

– En väl fungerande vård och omsorg för äldre måste utgå från den enskilda individens behov. Vi undersöker äldres perspektiv och behov för att se vilka förväntningar och önskemål de har. Genom att vi kommer kunna jämföra med andra länder kan vi också dra lärdomar av varandra, säger Inger K Holmström.

I nästa steg ska forskarna testa en webbaserad interaktiv utbildning för vårdpersonal och studenter. Utbildningen bygger på olika scenarion där svårigheten i kommunikationen ökar efter hand. Just nu testas de av forskare i USA och ska sedan anpassas till svenska förhållanden.

– Alla kan utveckla och förbättra sin kommunikativa kompetens oberoende av yrke. Den här typen av forskning är viktig och intresset är stort eftersom området är relativt outforskat samtidigt som allt mer vård bedrivs i hemmet, säger Inger K Holmström.

Kontaktinformation
Inger K Holmström, professor i vårdvetenskap vid MDH och projektägare i Sverige Inger.holmstrom@mdh.se , 0708-75 79 89. Dani Franjkovic, kommunikatör vid MDH danijela.franjkovic@mdh.se , 021-10 73 34

Förmågan att förutse framtiden spelar en avgörande roll i vår vardag och i våra interaktioner med andra. Till exempel hjälper denna förmåga oss att förbereda våra handlingar i tid relativt vad andra gör, till exempel för att ta emot bollen någon kastar till oss eller för att ligga steget före vår konkurrent.

Det har föreslagits att vi förutser vad andra tänker göra genom att använda oss av vår motoriska erfarenhet, alltså att vi speglar andras handlingar i vårt egna motorsystem. Enligt denna teori skulle små barn i så fall börja förutse att någon till exempel tänker gripa efter en boll först när de börjat kunna gripa själva. Andra teorier utgår ifrån att vi istället förutser andras handlingar tack vare att vi har sett andra gripa många gånger eller genom att anta att andra har mål med sina handlingar.

Claudia Elsner och Dorota Green är båda doktorander vid Uppsala Barn och Babylab vid institutionen för psykologi, Uppsala universitet. I deras studier fick spädbarn och vuxna i filmer se personer utföra enkla handlingar som att äta eller gripa efter objekt. Samtidigt mättes var deltagarna tittar på skärmen och om de förutser andras handlingar, tittar de till målet för handlingen innan handen kommer dit?

Claudia Elsner har använt sig av TMS (transcranial magnetis stimulation) och påverkat spegelneuron i de delar av hjärnan som styr våra rörelser. Resultaten visade att om man genom TMS stör de områden i hjärnan som styr handens rörelser så får försöksdeltagarna svårare att förutse andras griprörelser och titta till målet för dem i förväg, men inte om man på samma sätt stör området i hjärnan som styr benens rörelser. Dessa resultat är det första beviset för att vår förmåga att med blicken förutse andras handlingar beror på aktivitet i vårt motoriska system.

Dorota Green studerade barn i Sverige och Kina. Åtta månader gamla barn i Kina tittade i förväg mot munnen när de såg en person äta med pinnar men inte med sked och barn i Sverige tittade mot munnen i förväg när de fick se en person äta med sked men inte med pinnar. Detta tyder på att den egna motoriska erfarenheten (av att äta), tillsammans med den specifika kulturella visuella erfarenhet av att ha sett liknande handlingar utföras i barnets miljö, ligger till grund för vår förmåga att förutse andras handlingar.

Då inte bara människor har visats kunna förutse andras handlingar så tyder detta på att denna förmåga hör till ett evolutionärt gammalt system som fungerar oavsett språk eller högre kognitiva förmågor, men samtidigt är känsligt för den miljö vi lever i och på så sätt eventuellt väldigt flexibelt.

Avhandlingarna finnas att läsas eller laddas ner i fulltext:

Avhandlingen An Embodied Account of Action Prediction av Claudia Elsner försvaras den 6 februari.

Dorota Green försvarade sin avhandling Predictive Eye Movements During Action Observation in Infancy: Understanding the Processes Behind Action Prediction i slutet av 2014.

Kontaktinformation
Claudia Elsner, tel: 018-471 2157, 0707179678. e-post: Claudia.Elsner@psyk.uu.se. Dorota Green, tel: 018-471 5752, 070-4811208, e-post: Dorota.Green@psyk.uu.se

Sverige har mycket få smittade djur och studien visar att i länder som har en etablerad salmonellakontroll, till exempel Sverige och Finland, så är risken för människor att smittas av salmonella låg. 

Kontrollen av salmonella i livsmedelskedjan, inklusive djurproduktionen har länge varit en prioriterad fråga i Sverige där syftet i första hand är att skydda människor mot smittan. Programmet är effektivt och förekomsten av salmonella i lantbrukets djur i Sverige, liksom i Norge och Finland, är mycket lågt jämfört med andra länder.

Mäter antikroppar
I en serie vetenskapliga artiklar från Statens Serum Institut i Danmark har man introducerat en ny metod för att mäta förekomsten av salmonellasmitta hos befolkningen. Metoden kallas ”seroincidens” och bygger på att man undersöker om det finns antikroppar mot salmonella i blodprover från människor. Finns detta så är det ett tecken på att individen har exponerats för salmonellabakterier.

I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel presenteras undersökningar med denna metod som gjorts på blodprover från befolkningen i 13 olika EU-länder. Resultaten visar att den lägsta seroincidensen förekom i de nordiska länderna, och den var allra lägst i Sverige. Länder med höga nivåer var exempelvis Spanien, Polen, Rumänien och Frankrike. En mellangrupp utgjordes av Nederländerna, England, Österrike och Irland.

Svensk kontroll har effekt
För att utvärdera studien har man jämfört resultaten med andra källor. Man kunde då visa att seroincidensen i undersökta länder stämde väl överens med risken för svenskar att insjukna i salmonella i samband med besök i dessa länder. Mängden antikroppar överensstämde också väl med förekomsten av salmonella hos värphöns, slaktkyckling och gris i respektive land. Intressant nog fanns däremot inget samband alls mellan seroincidens och den officiella salmonellastatistiken för människor i de olika länderna.

– De nya data som redovisas i artikeln ger alltså klart besked att de svenska kontrollåtgärderna inom foderindustrin, animalieproduktionen och livsmedelsindustrin, som näringen i samarbete med myndigheterna ansvarar för, haft önskvärd effekt att skydda befolkningen mot salmonellasmitta, säger epidemiolog Elina Lahti, SVA.

FAKTA
Kontrollen av salmonella prioriterad fråga (bakgrundsartikel)

Artikel om studien i Food Quality News: Salmonella infection risk estimated in EU countries

Mer om salmonella (SVA:s webb)

Kontaktinformation
Epidemiolog Elina Lahti, SVA, tel. 018-67 41 49, elina.lahti@sva.se, Kommunikationschef Linda Hallenberg, tel. 018-67 42 20