De politiska talen i riksdagen har blivit hälften så långa under loppet av hundra år. Talen innehåller också fler politiska slogans jämfört med hur det var för ett antal årtionden sedan, visar en genomgång från Malmö universitet.
I medieforskning talas det om att den så kallade medielogiken påverkar hur politiska budskap förs fram. Det handlar om att budskap anpassas så att de ska leda till medieuppmärksamhet.
Den här logiken borde rimligen även påverka tal i riksdagen, resonerade forskare vid Malmö universitet och Umeå universitet. De bestämde sig för att undersöka hur längden på tal eventuellt har förändrats med tiden och om det har blivit vanligare med politiska slogans i riksdagstal, alltså frekvent upprepade politiska fraser.
Hälften så långa tal
Med hjälp av maskinlärningsmodeller och en databas med alla riksdagsledamöter kopplade forskarna ihop ledamöter och tal under åren 1920 till 2019, alltså en hundraårsperiod.
Sammanlagt rör det sig om 805 000 tal.
– Vi kunde se att talens medellängd har halverats över tid, från cirka 800 ord till 400 ord, säger Fredrik Mohammadi Norén, biträdande lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.
– Man kan tänka sig att talen blir kortare för att hamra in enkla och snärtiga budskap.
Nya sätt att nå ut
Att talen har blivit kortare och rappare beror dock inte bara på en medial anpassning. Redan på 1930-talet infördes möjligheten till korta repliker i debatter vilket gjorde att korta tal ökade mycket, enligt Fredrik Mohammadi Norén.
Före 1970 var det också vanligt att tidningar publicerade riksdagstal rakt av. När medierna slutade med det tvingades riksdagen att bli mer aktiv för att hålla intresset uppe. Bland annat infördes debatter med snabbare replikskiften, spontana frågor och fler allmänpolitiska debatter.
– Det motiverades bland annat med att man måste attrahera nyhetsmedia. För att upprätthålla riksdagens legitimitet behövde man skapa intresse för arbetet som görs där, säger Fredrik Mohammadi Norén.
Politiska fraser hittades
Forskarna ville sedan lyfta fram de mest signifikanta fraserna för varje parti under varje årtionde. De började med att gallra ut vanliga fraser som ”Herr talman, jag vill yrka till förslaget”.
– Efter att ha sorterat bort sådana och använt en statistisk modell som lyfter fram fraser som utmärker sig från mängden fick vi fram en topplista med fraser som kan betraktas som signifikanta. Utifrån den här metoden såg vi också att det inte fanns slogans av detta slag i riksdagsdebatterna före 1960, säger Fredrik Mohammadi Norén.
Vissa uttryck knutna till block
Användningen av politiska slogans tog fart på 1990-talet. Från det årtiondet har det i partikanslierna anställts många politiska sekreterare som har hamrat in vikten av enkla budskap som kan ge uppmärksamhet i media, menar Fredrik Mohammadi Norén.
Vissa fraser som forskarna har upptäckt har varit knutna till en särskild person. ”Där familjen är svag måste samhället vara starkt” var exempelvis något som bara socialdemokraten Morgan Johansson sade under tidsperioden 2000 till 2006.
Andra uttryck kan ha en tydlig blockidentitet: ”…bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer” är en fras som användes av Socialdemokraterna men mest av Miljöpartiet under deras första regeringsperiod.
Det finns också fraser som till en början kommer från ett parti men som sedan hörs över blockgränserna. ”Man skall kunna leva på sin lön” användes som en M-märkt slogan på 1980-talet men kom även att användas av Socialdemokraterna under 1990-talet.
Vad säger utvecklingen om det politiska samtalet?
– Risken är att man snuttifierar komplexa politiska budskap och att det kanske gör något med politiska samtalet. Det är ett annat sätt att driva politik och få ut politiska budskap, säger Fredrik Mohammadi Norén.
Fler politiska slogans
Här är några frekvent använda politiska fraser i riksdagen som forskarna har hittat:
C
2000-tal: enklare roligare och lönsammare att vara företagare (17 gånger)
2010-tal: bättre förutsättningar för företagande innovationer och investeringar (12 gånger)
2010-tal: att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta (8 gånger)
Kd
1990-tal: den kristna etiken och den västerländska humanismen (12 gånger)
2000-tal: att kunna tillbringa mer tid tillsammans med [familjen] (12 gånger)
2010-tal: leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (8 gånger)
L
1990-tal: Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska [och monetära unionen] (6 gånger)
2000-tal: hållbar utveckling måste bli mer än ord (11 gånger)
2010-tal: att det ska löna sig att utbilda (14 gånger)
M
1990-tal: på exakt samma villkor som motsvarande privata (6 gånger)
2000-tal: var femte svensk i arbetsför ålder står [utanför] (13 gånger)
2010-tal: fler har ett jobb att gå till (19 gånger)
MP
1990-tal: kärnkraften hör inte hemma i ett civiliserat [samhälle] (6 gånger)
2000-tal: statligt ägda Vattenfall investerar i den smutsigaste [energiproduktion] (14 gånger)
2010-tal: bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer (31 gånger)
S
1990-tal: att halvera den öppna arbetslösheten till år [2000] (33 gånger)
2000-tal: [där] familjen är svag måste samhället vara starkt (7 gånger)
2010-tal: ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 13 år (24 gånger)
Sd
2010-tal: att bli en del av det svenska [samhället] (16 gånger)
V
1990-tal: nej till ett medlemskap i den europeiska [unionen] (8 gånger)
2000-tal: de rika länderna och de multinationella företagen (6 gånger)
2010-tal: en välfärd som man kan lita på (16 gånger)
De svenska nyhetsmedierna ägs av allt färre företag. Det har varit en tydlig trend under det senaste årtiondet, visar en ny rapport från Nordicom vid Göteborgs universitet. Utvecklingen innebär möjligheter – och risker.
Så sent som i förra veckan rapporterades att Bonnier News Local och NWT Media har ingått en avsiktsförklaring om partnerskap och korsvist ägande. NWT Media äger Nya Wermlands-Tidningen och en rad andra lokaltidningar.
Ett annat exempel från senare år är medieföretaget Stampen, ägare till Göteborgs-Posten och flertalet andra lokaltidningar. Stampen hamnade i ekonomisk kris och köptes upp av ett konsortium där bland annat det norska mediebolaget Polaris ingår.
I dag ingår en mycket stor andel av landets fler än 140 dagstidningar i några få övergripande ägarsfärer.
Pengarna som försvann
Det finns två huvudsakliga förklaringar till den ökade ägarkoncentrationen, enligt rapporten från Nordicom. Den första handlar om samhällets digitalisering.
Bild: piratedea, Unsplash.
Den andra rör framväxten av globala plattformar som Facebook, Google och Instagram. Tidigare tjänade tidningar ansenliga summor pengar på att företag, ofta i närområdet, betalade för att få in reklam på tidningssidorna. När annonspengarna istället började hamna hos Facebook och Google blev det kris i kassan för många medieägare.
– Det har skett en enorm förflyttning av annonspengar, samtidigt som medierna har digitaliserats, säger Tobias Lindberg, medieforskare vid Nordicom och rapportens författare.
– Teknisk utveckling kostar pengar och de som har lyckats med den här digitala omställningen är de stora koncernerna. En del små medieföretag har klarat det här dåligt, men har sedan köpts upp av större företag och då har de gått bättre.
Bild: Austin Distel, Unsplash.
Ägarförändringarna har med andra ord handlat om överlevnad. På så sätt har utvecklingen varit bra, menar Tobias Lindberg.
– I grunden innebär det här att vi har fler dagstidningar och lokaltidningar kvar än vi annars hade haft. Medieföretag har överlevt och fått större resurser till journalistik.
Risk för snävare innehåll
Men det finns också risker. En är att medieutbudet kan bli likriktat, säger Tobias Lindberg.
– I lokaltidningar finns kultursidor, ledare och insändarsidor där åsikter förs fram. Finns bara en enda ägare på en ort, till exempel, finns risken att det blir svårare att komma fram med åsikter och tankar.
Nyhetsrapporteringen kan också påverkas. Även om det journalistiska idealet är en opartisk och självständig rapportering, också gentemot ägarna, jobbar ändå olika medier på olika sätt. Till exempel kan man göra olika urval av händelser och ämnen i nyhetsarbetet. När ägarna blir färre blir arbetssätten också färre.
– Risken finns att vi får en mer likriktad syn på vad som är nyheter, säger Tobias Lindberg.
Ett snävare utbud av berättelser eller representationer kan också få människor att uppleva saker som politik, kultur eller ekonomi som mindre angelägna, enligt medieforskning. Ytterligare en risk med en ökad koncentrationen inom teknik och digital infrastruktur är att samhället blir mer sårbart i en krissituation.
Pågått sedan 1990
Utvecklingen mot ökad ägarkoncentration har eskalerat under det senaste årtiondet, men varit tydlig sedan 1990-talet.
– Bara sedan 1990 har antalet ägarbolag på den svenska tidningsmarknaden minskat från 130 till dagens färre än 60, säger Tobias Lindberg.
Det utländska ägandet har också ökat under de senaste åren.
– Det är framför allt genom att Norges tre stora tidningskoncerner, Amedia, Polaris och Schibsted, nu finns med som ägare på den svenska marknaden.
Kommer den här utvecklingen att fortsätta?
– Ja. Annonspengarna fortsätter att lämna journalistiken. Vi kommer att se fler uppköp och fler samarbeten.
Det finns en koppling mellan fysisk aktivitet, mindre skärmtid och bättre psykisk hälsa bland högstadieelever. Det visar en avhandling vid GIH som också undersökt effekter av rörelsepauser under skoldagen.
En avhandling vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, har tittat på samband mellan fysisk aktivitet, stillasittande, kondition och psykisk hälsa bland högstadieelever.
Över 1100 sjundeklassare från 34 skolor i Sverige deltog i studien.
Tonåringarna utrustades med rörelsemätare för att följa deras fysiska aktivitet och stillasittande under sju dagar. De fick också göra tester som mätte kondition och kognitiv förmåga. Slutligen fick ungdomarna besvara enkätfrågor om psykisk hälsa, skärmtid och om de ägnade sig åt någon idrott. Dessutom samlades deltagarnas skolbetyg in.
Fysisk aktivitet kan gynna psykisk hälsa
Studien visade att elever som var fysiskt aktiva, framför allt under fritiden, rapporterade bättre psykisk hälsa. Ungdomar med mycket skärmtid, eller mycket stillasittande, uppgav däremot oftare sämre psykisk hälsa.
Studien visade också att ungdomar med högre kondition hade bättre kognition och högre betyg i matematik och svenska. En uppföljande mätning i nionde klass visade även att elever med bra kondition, eller låg skärmtid, i årskurs 7 hade större sannolikhet att få godkända betyg när de slutade grundskolan.
Studien såg däremot inget samband mellan fysisk aktivitet och kognition eller skolresultat. Det här kan verka lite motsägelsefullt, men en förklaring är att bra kondition inte enbart avgörs av fysisk aktivitet.
Men att uppmuntra till fysisk aktivitet och mer balanserad skärmtid är viktigt, menar doktoranden Karin Kjellenberg som skrivit avhandlingen.
– Även om vi inte kan tala om orsakssamband, tyder studierna på att en aktiv livsstil och balanserad skärmtid kan ha betydelse för både psykisk hälsa och skolprestation, säger hon.
Ungdomar som ägnar mycket tid framför skärmar rapporterade sämre psykisk hälsa, enligt en enkätundersökning.
Rörelse under lektion gav effekt
Avhandlingen har även undersökt hur stillasittande och fysisk rörelse kan påverka hjärnhälsan. I ett experiment undersöktes hur rörelsepauser under en 80 minuter lång fiktiv lektion påverkade arbetsminne och syresättning i hjärnans främre pannlob som är centrum för många kognitiva funktioner, till exempel minne och beslutsfattande.
Det visade sig att lätta rörelsepauser förbättrade arbetsminnet och ökade syresättningen till hjärnan. En positiv effekt av mer rörelse märktes mest hos de ungdomar som hade svårare att lösa de kognitiva testerna.
– Våra resultat visar att även små insatser, som att bryta stillasittande med korta rörelsepauser, kan gynna kognitionen. Dessutom tyder resultaten på att dessa pauser kan vara särskilt viktiga för vissa grupper av ungdomar. Dessa resultat är viktiga då sådana insatser kan vara möjliga att praktiskt få in i skoldagen, eftersom den inte kräver särskild utrustning eller att eleverna ska anstränga sig intensivt, säger Karin Kjellenberg.
Troende är inte mer generösa än ateister – men ger gärna mer till människor med samma tro som de själva. Det är slutsatsen i forskning från Linköpings universitet.
Gör religiös tro människor mer generösa? Det ville forskare vid Linköpings universitet ta reda på. Tidigare forskning har hittills varit oense om svaret på den frågan.
I sökandet efter nya svar gjordes tre studier: En i Sverige, en i USA och en kombinerad studie i Egypten och Libanon.
Test med fiktiva pengar
I den svenska studien deltog 398 personer. De fick i uppgift att under sex omgångar fördela fiktiva pengar mellan sig själva och tre hypotetiska mottagare. Därefter fick de svara på frågor om religiös tillhörighet och politisk övertygelse, men även om sådant som favorithobby, favoritfilmgenre och liknande.
I samtliga omgångar fick deltagarna veta något om de fiktiva mottagarna, som hobby, politisk hemvist eller favoritfilmer. I en av omgångarna gavs information om religionstillhörighet. Forskarna undersökte sedan hur deltagarnas givmildhet påverkades av vad de fått veta.
Favoriserar egna gruppen
I de flesta omgångarna gav religiösa och icke-religiösa personer bort lika mycket pengar. Men – när de fick kunskap om mottagarnas religion syntes en tydlig skillnad. De troende deltagarna blev då mer generösa än de icke-religiösa. Det yttrade sig främst genom att de gav mer pengar till dem som hade samma tro som de själva. Men även ateister visade sig favorisera sin egen grupp.
– Jag blev faktiskt förvånad över det, eftersom det enda som förenar ateister är att man inte tror på en gud, säger Nathalie Hallin vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet.
Uppföljande studier med drygt 700 personer i USA och cirka 600 i Egypten och Libanon gav samma resultat: religion var den faktor som hade störst inverkan på generositeten och deltagarna favoriserade den grupp som hade samma tro som de själva.
Muslimer i USA mer givmilda
I alla tre studierna undersökte Nathalie Hallin och forskarkollegan Hajdi Moche också om generositeten skilde sig åt mellan olika religioner och livsåskådningar. Deltagarna delades in i tre grupper: Kristna, muslimer och ateister.
Analysen visade att muslimer i USA var mer generösa mot sina egna än kristna och ateister var. Samma tecken fanns också i Sverige men antalet muslimer som deltog var för lågt för att säkert kunna avgöra det.
I Libanon och Egypten fanns däremot ingen skillnad i hur mycket kristna och muslimer gav. Om det beror på kulturella normer, muslimers minoritetsställning i USA eller något annat är ovisst. I Egypten och Libanon fanns för få ateister i undersökningen för att kunna göra en jämförelse.
Olika former av generositet
Som forskare tycker Nathalie Hallin och Hajdi Moche att det är intressant att just förhållandet till religion har en så stark inverkan på givmildheten och gruppkänslan, men är noga med att inte värdera det. Att favorisera sina egna kan betraktas som orättvist, men kan till exempel ses som bättre än att inte vara generös alls, menar de.
– Samtidigt kan man ju vara generös på olika sätt. Man kan ju vara generös med tid, med kärlek eller med omtanke. Så om det finns någonting i religionen som säger att man ska vara generös just med pengar är någonting att fundera kring i alla fall, säger Hajdi Moche.
Små ärtmusslor har varit lite av doldisar i svenska vattendrag. Men en studie visar att de är betydligt vanligare än man tidigare trott. Forskare vid Högskolan i Skövde har nu lyckats kartlägga musslornas utbredning med hjälp av dna-spår.
Det finns nästan 20 olika arter ärtmusslor i Sverige, men kunskapen om deras utbredning har varit mycket begränsad. Kunskapsbristen har lett till att många av arterna är rödlistade.
Men nu har forskare vid Högskolan i Skövde tagit reda på mer om ärtmusslorna. För att upptäcka dem har en speciell metod som kallas miljö-dna, eller e-dna, använts.
Spår av dna avslöjar arter
Metoden bygger på att organismer lämnar spår av sitt dna i miljön de lever i, till exempel i sediment eller vatten. Forskarna samlar in prover från de här miljöerna och analyserar sedan dna-spåren i labbet.
En fördel med metoden är att även mycket små arter kan upptäckas. Ärtmusslorna är till exempel bara 2–5 millimeter stora.
– Det är lite som att kriminaltekniker letar efter fingeravtryck på en brottsplats, men här används tekniken för att spåra vilka arter som finns eller har funnits i ett habitat, säger Sonja Leidenberger, lektor i biovetenskap vid Högskolan i Skövde.
Forskarna har tagit prover från flera vattendrag för att kunna spåra mycket små ärtmusslor, som ringats in med rött i bilden. Bild: Sonja Leidenberger
Rödlistning kan påverkas
I studien har forskarna undersökt 15 vattendrag i Bohuslän, Västergötland och Norrbotten. Med hjälp av miljö-dna upptäcktes ärtmusslor i alla vatten där prover togs. Flera sjöar och åar visade sig hysa över tio olika arter. Det är mer än vad som tidigare varit känt.
– Ett särskilt spännande resultat var att en art, Euglesa supina, som tidigare varit rödlistad i kategorin ’kunskapsbrist’, identifierades elva gånger oftare med eDNA än med traditionell artbestämning. Det tyder på att arten är vanligare än vad forskarna tidigare trott, vilket kan få konsekvenser för hur den kategoriseras i framtida rödlistningsprocesser, säger Sonja Leidenberger.
Musslor vill ha rent vatten
Ärtmusslor fungerar också som så kallade bioindikatorer, det vill säga arter som ger en signal om vattenkvaliteten i sina livsmiljöer. Musslor är känsliga för förändringar i miljön och kan därför användas för att övervaka ekologisk status.
– Varje indikatorart, främst bottenlevande ryggradslösa djur, representerar en viss vattenkvalitet på grund av deras olika toleranser för olika miljöfaktorer. Till exempel klarar sig mygglarver i smutsigt vatten, vilket innebär hög tolerans, medan musslor behöver renare och syrerikt vatten, vilket innebär låg tolerans mot föroreningar, förklarar Sonja Leidenberger.
Metod bidrar till bättre övervakning
Den biologiska vattenkvaliteten övervakas regelbundet av länsstyrelserna runt om i landet med hjälp av indikator-arter och rapporteras regelbundet till EU.
– Forskningen visar att eDNA kan bidra till en mer effektiv och heltäckande miljöövervakning. Data från studien har redan delats med rödlistningskommittén och andra aktörer samt kommer att kunna användas i framtida bedömningar av arters status och spridning, Sonja Leidenberger.
Mer forskning om ärtmusslan krävs dock för att kunna säga något om vattenkvaliteten, men miljö-dna kommer även i fortsättningen att vara ett viktigt verktyg, enligt studien.
Fyra av tio forskare och lärare vid universitet och högskolor i Sverige har utsatts för trakasserier, hot och våld. Det visar en studie från Göteborgs universitet.
Studien baseras på enkätsvar från omkring 3 000 medlemmar i fackförbundet SULF, Sveriges universitetslärare och forskare.
Utsatthet för trakasserier, hot och våld förekommer inom samtliga ämnesområden, enligt studien. Forskare och lärare inom humaniora och samhällsvetenskap rapporterar störst utsatthet. Inom de ämnesområdena svarar 47 respektive 43 procent att de har erfarenhet av hot och/eller trakasserier.
Hotfulla mejl vanligast
Vanligast är hotfulla e-postmeddelanden, följt av hotfulla uttalanden öga mot öga och hot eller påhopp via sociala medier.
Studenter är de vanligaste förövarna. Hälften av de forskare och lärare som hade utsatts under det senaste året svarade att förövaren hade varit en student. Näst vanligast är att bli utsatt av en kollega på den egna institutionen, enligt kartläggningen.
– En stor andel anger att de blivit utsatta av en student, eller av någon annan vid deras egen institution eller enhet, och att detta ofta sker i undervisningssituationer, säger David Brax, forskare och senior utredare på Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet.
Kvinnliga forskare och lärare är mer utsatta än män, särskilt av studenter, medan män i högre utsträckning utsätts av kollegor.
Hot vid heta ämnen
Rapporten tyder på att hot och trakasserier till stor del är ett internt problem inom högskolan. Undantaget är ämnesområden som varit föremål för debatt i medier. Där rapporteras högre utsatthet och att förövaren ofta är någon utanför akademin och mer sällan studenter.
Rädsla för att bli utsatt gör att många undviker att engagera sig i vissa ämnen eller att uttala sig i vissa frågor. Det förkommer också att forskare och lärare överväger att lämna sitt arbete på grund av sin utsatthet, säger David Brax.
– Vi ser i undersökningen att många begränsas av riskerna, vilket gör att forskning som skulle kunna komma samhället till del inte når ut.
Mer ur rapporten
En tredjedel av dem som har svarat på frågorna om utsatthet vet inte vart de ska vända sig om de blir utsatta. Två tredjedelar känner inte till någon handlingsplan om hur utsatthet och risk för utsatthet ska hanteras, eller anger att det inte existerar någon vid den egna arbetsplatsen.
Olika former av självcensur kan bli konsekvensen av utsatthet eller risk/oro för utsatthet. Åtta procent har ändrat sina rutiner eller sitt beteende på grund av utsatthet. Nästan dubbelt så många kvinnor som män rapporterar om denna konsekvens.
Utsattheten är högre bland dem som är mer aktiva inom sociala och traditionella medier.
Externa förövare är vanligare när det gäller förekomst i sociala och traditionella medier och debattinlägg.
Utsatthet för våld, stöld och skadegörelse i egenskap av forskare eller lärare förekommer, men är relativt ovanligt i forskningsmaterialet. Sex procent har någon gång blivit utsatt för någon händelse av dessa slag.
Källa: Göteborgs universitet
Så gjordes forskningen
Studien om hot, trakasserier och våld är ett samarbete mellan SULF (Sveriges universitetslärare och forskare), SUHF (Sveriges universitets- och högskoleförbund) och Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet.
En enkät med frågor skickades till medlemmar i SULF, totalt 17 459 personer. Enkäten besvarades i sin helhet av 2 995 personer.
Under pandemin fick kommunpolitikerna ställa om till digitala möten. Förändringen gjorde att kvinnliga politiker hade lättare att komma till tals om lite ”hårdare” ämnen, till exempel infrastruktur och bostäder.
En avhandling vid Linköpings universitet har undersökt hur fullmäktigemöten påverkades under pandemin, och om digitala möten påverkade fördelningen av talartid och diskussionsämnen mellan män och kvinnor.
– Tidigare forskning visar att män vid vanliga sammanträden kan använda härskartekniker som att avbryta kvinnor genom att hosta eller tala i mun på dem. Det är betydligt svårare i digitala möten, säger Fredrik Garcia som skrivit avhandlingen vid Linköpings universitet.
Han undersökte ett vanligt fullmäktigemöte i de tre kommunerna Linköping, Sundsvall och Valdemarsvik ett år före coronakrisen. Det jämfördes sedan med ett digitalt möte under pandemin.
Bättre balans mellan ämnen
Tidigare forskning har visat att kvinnor traditionellt ägnar mer tid åt ”mjuka” frågor som kultur, vård och förskola och mindre åt ”hårda” ämnen som infrastruktur, energi och bostäder. Men vid de digitala mötena visade sig balansen mellan ämnen bli jämnare.
När mötena hölls på plats ägnadede kvinnliga politikerna i Linköping drygt tio procent av talartiden åt ”hårda” ämnen. Det ökade till nästan 33 procent vid de digitala mötena. I Sundsvall sågs ett likadant mönster.
Mötesform som kan gynna kvinnor
Även skillnaden i talartid mellan män och kvinnor minskade, oavsett ämne. Flera orsaker kan finnas bakom detta, menar Fredrik Garcia.
Förutom att digitala möten kan försvåra vissa härskartekniker skulle digitala möten kunna passa kvinnors sätt att prata bättre. Annan forskning visar nämligen att kvinnor tenderar att uttrycka sig kortare och mer koncist. Eftersom talartiden på de digitala mötena begränsades kunde männen inte ta lika stor plats.
Digitala möten var tillfälliga
Efter pandemin återgick kommunfullmäktige i de tre orterna till traditionella möten. I intervjuer med fullmäktigeordföranden i kommunerna framkom att digitala möten var viktiga för att upprätthålla demokratin, men att de även hade brister. Framför allt saknade ledamöterna informella möten vid kaffeapparaten där en del motsättningar som uppstår i fullmäktigesalen normalt kan lösas. De digitala mötena tenderade att bli mer konfliktfyllda.
– Hittills tror jag att man är väldigt glad över att ha gått tillbaka till vanliga möten. Sen får vi se om man om något år eller så börjar känna att man kanske ska vara mer flexibla, säger Fredrik Garcia.
Mer forskning krävs för att säga att resultatet i avhandlingen gäller för samtliga kommuner i Sverige.
Bakterier från krigsskadade patienter på sjukhus i Ukraina är inte bara mycket resistenta mot antibiotika. De är också mycket smittsamma, visar ny studie.
– Bakterien Klebsiella pneumoniae som är resistent mot alla antibiotika är dessutom extra aggressiv och farlig, säger Kristian Riesbeck, professor i klinisk bakteriologi vid Lunds universitet.
Mikrobiologen Oleksandr Nazarchuk från Ukraina och Kristian Riesbeck, överläkare samt professor i klinisk bakteriologi vid Lunds universitet, har tidigare undersökt graden av resistens hos bakterier från svårt krigsskadade och infekterade patienter i Ukraina.
Det framkom då att flera av de undersökta bakterierna var resistenta mot bredspektrumantibiotika och att sex procent av proverna var resistenta mot all antibiotika som forskarna testade. Analysen gjordes med hjälp av prover från 141 personer. Bland dessa fanns 133 vuxna som hade sårats i kriget samt åtta nyfödda barn med lunginflammation.
Arvsmassa kartlagd
Nu har forskarna gått vidare och undersökt om bakterien Klebsiella pneumoniae har förmåga att orsaka sjukdom i ett bredare sammanhang. Klebsiella kan orsaka urinvägsinfektioner, lunginflammation, hudinfektioner i sår samt sepsis.
Forskarna använde prover från 37 av patienterna som man tidigare visat innehöll den resistenta bakterien. Bakteriernas hela arvsmassa kartlades för att undersöka om de bär på gener som kan orsaka resistens mot antibiotika.
Klebsiella pneumoniae
Klebsiella pneumoniae är en av de bakterier som orsakar störst dödlighet globalt. Man räknar med att den är ansvarig för ungefär 20 procent av alla dödsfall orsakade av bakterier som bär på antimikrobiell resistens.
Källa: Lunds universitet
– Alla bakterierna visade sig bära på gener vi vet ger resistens. Vi såg att en fjärdedel av dem var resistenta mot alla på marknaden tillgängliga antimikrobiella läkemedel, man säger då att bakterierna är totalresistenta, eller panresistenta, säger Kristian Riesbeck.
Panresistenta bakterier är en extrem form av antibiotikaresistens.
– Infektioner som orsakas av dessa bakterier blir mycket svåra eller i vissa fall helt omöjliga att behandla med de mediciner vi har idag.
Resistenta – och smittsamma
Forskarna ville också veta om bakterierna som tagits från patienter i Ukraina kunde smitta vidare. Därför genomfördes experimentella försök med möss och insektslarver.
– Det visade sig att de bakterier som var mest resistenta mot antibiotika var också de som bäst överlevde i möss i samband med lunginflammation. Likaså var dessa bakterier så aggressiva att de dödade insektslarverna betydligt snabbare än de bakterier som inte var så resistenta mot antibiotika, säger Kristian Riesbeck.
Det visade sig att samtliga totalresistenta Klebsiella-bakterier som forskarna undersökte bar på gener som gör dem mer smittsamma.
– I många fall tappar bakterier sin förmåga att smitta och framkalla sjukdom eftersom all energi går åt till att vara resistent mot antibiotika. Men vi har haft lite för låga tankar om bakterierna: vi såg att många av de här bakterierna från Ukraina är utrustade med gener som gör dem både resistenta och smittsamma.
Detta, menar Kristian Riesbeck, innebär att bakterierna som sprids bland sårade i Ukraina mest sannolikt kommer att fortsätta överleva och orsaka problem.
– Det här kommer inte att försvinna över tid. Så länge patienterna inte kan isoleras och behandlas klokt kommer en fortsatt spridning att ske.
Kan ske när vården krisar
Resultaten är skrämmande, men inte oväntade, enligt Kristian Riesbeck. Detta händer när infrastrukturen i ett hälsovårdssystem kollapsar. Det gäller både i Ukraina och i andra krigsdrabbade områden.
– Trots att dessa panresistenta bakterier kämpar för att överleva våra antibiotikabehandlingar har de fortfarande en full uppsättning av gener som gör dem kapabla att orsaka sjukdom. Detta är förvånande för oss alla och tyvärr ett oroande tecken för framtiden.
Människor som har svårt att hantera sina känslor – och flyr in i en fantasivärld – har en ökad risk att bli beroende av datorspelande. Det visar en ny avhandling i psykologi vid Luleå tekniska universitet.
Datorspelsberoende klassas numera som en psykisk sjukdom av Världshälsoorganisationen, WHO. Tillståndet kännetecknas av bristande kontroll över spelandet, som fortsätter trots negativa konsekvenser för vardagslivet.
En avhandling vid Luleå tekniska universitet har nu tittat närmare på psykologin bakom datorspelsberoende.
Sätt att hantera stress
En riskfaktor för problematiskt spelbeteende är svårigheter att reglera känslor, enligt studien.
– Vi ser att spelande ofta fyller en emotionell funktion för många. För personer som har svårt att hantera sina känslor, kan spelandet bli ett sätt att hantera stress eller depression – och det är just här risken för datorspelsberoende ökar, säger Christian Bäcklund, doktor i psykologi vid Luleå tekniska universitet.
En av delstudierna visade att depression och svårigheter att hantera känslor är starkt kopplade till symtom för datorspelsberoende. Även en vilja att fly från jobbiga känslor, och att uppslukas av en fantasivärld, spelar en central roll för hur spelandet kan bli problematiskt, menar Christian Bäcklund.
– Avhandlingen är ett steg mot att bättre förstå vad som driver människor att spela, och hur vi kan hjälpa dem som drabbas av problematiskt spelande. Det är också en påminnelse om att spelande i sig inte är skadligt, utan att det handlar om sammanhang och individuella förutsättningar.
Se varningstecken
Forskningen lyfter fram vikten av att öka medvetenheten bland föräldrar, skolpersonal och andra vuxna som har kontakt med unga spelare. Genom att förstå varningstecken – till exempel om någon isolerar sig, prioriterar ner andra aktiviteter eller använder spel som en strategi för att hantera svåra känslor – ökar möjligheten att kunna ge stöd för att bryta ohälsosamma mönster.
Christian Bäcklund betonar dock att mycket spelande inte automatiskt behöver vara problematiskt.
– Det är viktigt att skilja mellan ett högt engagemang i spel som kan vara en del av en hobby eller social aktivitet, och beroende där spelandet leder till påtagliga negativa konsekvenser i livet, säger Christian Bäcklund.
Mer om datorspelsberoende
Datorspelsberoende är ett tillstånd där spelande blir så omfattande att det påverkar vardagen negativt. Det kännetecknas av bristande kontroll över spelandet, ökad prioritering av spel framför andra aktiviteter och ett eskalerat spelande trots negativa konsekvenser.
När beteendemönstret är så allvarligt att det leder till betydande funktionsnedsättning kan det vara tal om ett datorspelsberoende. Det kan handla om försämrade relationer, dålig psykisk eller fysisk hälsa eller missade möjligheter i arbetslivet eller skolan.
I dag får alla kvinnor med östrogenkänslig bröstcancer hormonbehandling, men har alla nytta av den? En studie visar att behandlingen minskar risken för återfall hos kvinnor i klimakteriet. För yngre kvinnor är effekten över tid inte lika tydlig.
I Sverige drabbas 9 000 kvinnor av bröstcancer varje år. De flesta har så kallad hormonkänslig bröstcancer. Det innebär att tumören är beroende av det kvinnliga könshormonet östrogen för att kunna växa. Efter kirurgi behandlas kvinnorna därför med läkemedel som dämpar hormonet i kroppen.
Men behandlingen påverkar livskvaliteten negativt. Forskare har därför ställt sig frågan hur stor den långsiktiga nyttan är för att förhindra återfall i sjukdomen.
Yngre har högre risk för återfall
Cirka en tredjedel av kvinnorna som fått en bröstcancerdiagnos har inte gått igenom klimakteriet utan är i ett förstadium, premenopaus. Detta kopplas till ökad risk för återfall.
– Yngre kvinnor har generellt högre risk för återfall än äldre men de flesta studier om anti-hormonell behandling har främst undersökt postmenopausala kvinnor. Vi ville därför jämföra nyttan på lång sikt hos båda grupperna, säger Linda Lindström, docent vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska institutet.
Studie över 20 år
I forskarnas studie ingick drygt 1 200 kvinnor som fick hormonberoende bröstcancer mellan 1976 och 1997. Cirka 400 fick diagnosen före menopausen, alltså då mensen upphör.
En grupp patienter lottades till behandling med det hormonsänkande läkemedlet tamoxifen i minst två år. Den andra gruppen fick ingen hormonbehandling alls.
Studien har mätt om cancern spridit sig till andra organ, så kallade fjärrmetastaser. Idag finns uppföljningsdata för över 20 år i patientregister.
– Från det regionala bröstcancerregistret har vi nära nog komplett uppföljning på alla patienter och det ihop med en anti-hormonellt obehandlad kontrollgrupp gör studien unik. Det finns även kompletta data på om kvinnorna var pre- eller postmenopausala vid diagnos, vilket annars ofta skattas utifrån ålder, säger Annelie Johansson, forskare vid Karolinska institutet.
Tumörens egenskaper påverkar
Kvinnornas tumörer klassificerades utifrån markörer som låg- eller högrisktumörer. Låg risk kopplas exempelvis till mindre storlek på tumören och att cancern inte spridit sig till lymfkörtlarna.
Studien visar att kvinnor med så kallade högrisktumörer hade sämre skydd mot metastaser – oavsett om de genomgått klimakteriet eller inte. Kvinnor med lågrisktumörer efter att mensen upphört hade däremot nytta av hormonbehandling i 20 år eller mer.
För yngre kvinnor kunde den långsiktiga nyttan av behandlingen inte förutsägas med hjälp av de bröstcancermarkörer som används idag.
– Vi måste arbeta vidare för att förstå vilka tumöregenskaper som påverkar den långsiktiga risken för fjärrmetastaser samt nyttan hos yngre patienter. Vi vill ju att patienter ska ha nytta av sin behandling lika länge som risken för återfall är förhöjd, säger Linda Lindström.
Fler analyser behövs
I nästa steg vill forskarna tydligare kunna koppla tumörernas egenskaper till långsiktig risk och nytta med anti-hormonell behandling. Detta för att kunna anpassa behandlingen till patienter som har mest nytta av den.
– Till exempel planerar vi att göra multiprotein-analyser samt att använda maskininlärning för bildanalys av bröstcancertumörer för att förstå mer om tumörheterogenitet – alltså skillnader mellan och inom tumörer – och hur det kan påverka risk och behandlingsnytta, säger Linda Lindström.
En del muslimska elever vill undvika simning eller pardans med klasskamrater av motsatt kön. En del kristna elever ifrågasätter yoga. Men dessa spänningar leder sällan till stora konflikter – eller till förändringar i idrottsundervisningen. Det framgår av en ny doktorsavhandling från Örebro universitet.
Kalle Jansson har i sin doktorsavhandling i idrottsvetenskap studerat vilken betydelse religion och etnicitet har i ämnet idrott och hälsa i den svenska skolan.
– En del av dem som identifierar sig som kristna ville helst inte delta i yoga för att det är förknippat med en annan religion. Samtidigt är det oerhört stor skillnad mellan olika elever. Det som är ett stort problem för en elev kan vara en total icke-fråga för en annan, säger Kalle Jansson.
Inga stora protester
En slutsats i forskningen är att spänningarna oftast inte mynnar ut i öppna konflikter.
– Om man enbart läser debattartiklar är det nog lätt att få en bild av att religions- och etnicitetsfrågor leder till stora öppna konflikter där elever protesterar och lärare måste ta itu med protesterna. Så är det oftast inte i min studie. I stället blir det oftast elever som hanterar saker på egen hand utan att blanda in andra.
Undervisningen ändras sällan
Det är också ovanligt att enskilda elevers önskemål leder till förändringar av undervisningen, enligt Kalle Jansson.
– Det är väldigt sällan som lärare väljer att förändra undervisningsinnehållet. I stället blir det elever som anpassar sig och gör det som förväntas, även om de inte riktigt vill.
Olika beroende på skola
Avhandlingen bygger på observationer och intervjuer med elever och lärare i årskurs nio på fyra olika grundskolor: En med svensk majoritet, en med blandad elevsammansättning, en där majoriteten hade utländsk bakgrund och en kristen friskola.
Eleverna kan uppleva stora skillnader beroende på skola, säger Kalle Jansson. Ett exempel handlar om muslimska flickor som kommer till simundervisningen i täckande badkläder.
– Att göra det i en klass där man är ensam som muslim innebär att sticka ut och bli väldigt synlig. Att göra det i en klass där nästan alla är muslimer innebär att bli en i mängden.
Elever kompromissar ofta
Samtidigt tycker Kalle Jansson att eleverna tvingas kompromissa för ofta medan skolorna sällan ifrågasätter lektionernas innehåll.
– Vi måste också kunna svara på varför vissa moment ska finnas med i undervisningen. När det gäller simning är det ju tydligt, det är för att man inte ska drunkna. Men med pardans är inte lika tydligt. Det kanske inte är givet att man måste lära sig det, säger han.
Lärare får inte stöd
Många idrottslärare saknar stöd i att hantera de frågor som kan uppstå, säger Kalle Jansson.
– Det finns väldigt få riktlinjer från Skolverket. Myndigheterna skjuter ner frågan till skolorna och skolorna skjuter ner frågan till lärarna och eleverna.
Kalle Jansson säger att han hoppas att avhandlingen används på utbildningar för idrottslärare.
– Området blir mer och mer angeläget och det finns en stor kunskapslucka när det gäller spänningar med koppling till religion. Det är en situation som alla lärare kommer att hamna i och behöver vara förberedda för. Min avhandling kan förbereda framtida idrottslärare på den komplexitet de kommer att behöva navigera i.
Organiska solceller med hög effektivitet och minimal miljöpåverkan, producerade i stor mängd. Det kan bli möjligt efter nya forskningsrön vid Linköpings universitet.
Komplement till traditionella kisel-solceller utvecklas hela tiden. En av de mest lovande teknikerna baseras på elektriskt ledande plaster – organisk elektronik.
Fördelen med så kallade organiska solceller är att de är jämförelsevis billiga och enkla att tillverka. Dessutom är de lätta och flexibla vilket gör att de skulle kunna placeras på fönsterrutor, inomhus eller på kläder för att driva elektronik i vardagen. Redan idag finns organiska solceller på marknaden.
Organiska solceller i olika storlekar. Bild: Thor Balkhed, Linköpings universitet.
De organiska solcellernas effektivitet börjar närma sig de traditionella solcellernas och kan omvandla ungefär 20 procent av solens strålar till elektricitet. Den höga verkningsgraden är ett resultat av flera års intensiv materialforskning och studier av interaktionen mellan molekylerna i materialet.
Giftiga ämnen i processen
Organiska solceller tillverkas i en blandning som läggs på ett underlag där lösningsmedlet i blandningen avdunstar. Men i kemikalielösningen finns giftiga och miljöfarliga ämnen.
– Om man vill kunna massproducera organiska solceller, med till exempel tryckteknologi, i stor skala behöver vi hitta metoder som inte använder gifter. Det är inte bra för miljön eller för dem som arbetar i fabrikerna, säger Feng Gao, professor i optoelektronik vid Linköpings universitet.
Miljövänliga lösningsmedel
Nu har hans forskargrupp tillsammans med kollegor i Kina och USA knäckt koden till att tillverka effektiva organiska solceller med flera miljövänliga lösningsmedel.
I en solcell gör elektroner jobbet. När solens strålar träffar solcellen skapas rörelser hos elektronerna, vilket frigör energi som i sin tur blir till elektricitet. Forskarna i Linköping har kartlagt det molekylära samspelet mellan materialen som transporterar elektronerna inuti solcellen samt själva lösningsmedlet. De använde två tekniker där neutroner och elektroner används för att ”se in” i materialet.
Ny designprincip
Efter det utvecklade forskarna en designprincip som fungerar för många olika ofarliga lösningsmedel. På sikt hoppas de att till och med vatten ska fungera som lösningsmedel.
Enligt Feng Gao är vägen mot miljömässigt hållbara organiska solceller nu öppen.
– Tack vare ett tillverkningssätt utan gifter har vi nu en mycket större chans att kommersialisera tekniken i större skala.
Två typer av nervceller i huden tycks särskilt viktiga för hur hjärnan tolkar social beröring mellan människor, enligt en studie från Linköpings universitet. Kunskapen är viktig för att i kunna återställa känsel som gått förlorad eller för att utveckla proteser.
Hur bearbetar vårt nervsystem information från känsel och beröring? Det vill forskaren Sarah McIntyre vid Linköpings universitet ta reda på. Tillsammans med forskarkollegor vill hon förstå den kod som nervsystemet använder för att förstå de sociala signalerna bakom beröring.
– Med rösten kan jag prata med flera personer samtidigt, men när jag rör vid dig är det en tydlig signal om att jag riktar min uppmärksamhet mot just dig. Beröring är en slags genväg till närhet och intimitet, säger Sarah McIntyre, biträdande lektor vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap vid Linköpings universitet.
Uttryck för känslor
Forskarna har tidigare identifierat sex olika beröringsmönster som människor använder för att uttrycka glädje, kärlek, tacksamhet och sorg, men också för att lugna andra eller fånga en persons uppmärksamhet. Ett sådant mönster är till exempel att uttrycka lugnande beröring genom att långsamt stryka handen fyra gånger längs en annan människas undre arm.
Men forskarna vill också veta vilka typer av nervceller i huden som är viktiga för att bearbeta informationen i social beröring.
Signalerna kan avlyssnas
I en ny studie har forskare utfört de olika beröringsmönstren på försökspersoners underarmar. Samtidigt undersöktes aktiviteten hos 39 nervceller, av olika typer. För att kunna ”lyssna” på nervsignalerna används en metod som kallas mikroneurografi. Genom metoden kan forskarna mäta signalering i enskilda nervceller.
Maskininlärning användes sedan för att skilja ut vilken sorts beröring olika nervceller svarar på.
– Vi såg att två nervcellstyper var väldigt bra på att skilja på de sex olika beröringsmönstren. Det tyder på att dessa två nervcellstyper har en särskild funktion som hjälper oss att förstå skillnaden mellan olika sorters social beröring, säger Sarah McIntyre.
Försökspersoner utsattes för olika slags beröring. Samtidigt undersökte forskarna nervcellernas signalering. Bild: Anna Nilsen
Två nervcellstyper särskilt viktiga
Nervceller som reagerar på intryck från omvärlden skiljer sig åt på många olika sätt. En del nervceller ”tröttnar” snabbt på konstant stimulering och slutar då skicka signaler till hjärnan. Ett exempel är när luktsinnet snabbt anpassar sig till en doft och vi slutar förnimma den.
Den ena känselnervcellen, som verkar viktig för att skilja olika sorters social beröring åt, anpassar sig snabbt på detta sätt. Cellen är kopplad till hårsäckarna i huden. Den reagerar framför allt på förändringar, som när hårstrået böjs.
Den andra nervcellstypen är däremot lite trögare när det gäller anpassning. Den fortsätter att skicka signaler till hjärnan även om beröringen är statisk, till exempel om en hand hålls stilla mot huden.
Återställning av känsel
Forskningen handlar om att förstå hur vårt nervsystem fungerar, men kan i framtiden få praktisk betydelse.
– Om vi förstår hur hjärnan tolkar signaler från olika typer av beröring så kan den kunskapen på sikt vara till hjälp för att försöka återställa känseln om den försämras av ålder eller sjukdom. Kunskapen kan också komma till användning vid utveckling av proteser som interagerar med nervsystemet som kan användas av personer som förlorat en kroppsdel, säger Sarah McIntyre.
Försök med en specialkonstruerad robotfågelvinge visar hur fåglars flaxande kan optimera flygningen. Rönen, från Lunds universitet, skulle i förlängningen kunna leda till utveckling av flaxande, effektiva, drönare.
Utvecklare av luftfarkoster kan få viktig information genom att studera fåglars vingslag. Men för att avgöra vilken flaxstrategi som är mest energieffektiv räcker det inte med att studera verkliga fåglar. Det krävs också aerodynamiska studier av alternativa sätt att flaxa.
Via en specialkonstruerad robotvinge har biologiforskaren Christoffer Johansson vid Lunds universitet gjort flera nya upptäckter.
– Övergripande kan man säga att resultaten hjälper oss att förstå varför fåglar flaxar sina vingar som de gör, säger Christoffer Johansson, som nyligen publicerade en studie i ämnet.
Robotvinge i vindtunnel. Bild: Christoffer Johansson, Lunds universitet.
Under eller över kroppen
Hur snabbt fåglarna ska slå sina vingar vid en viss flyghastighet beror på hur stort motståndet på kroppen är i förhållande till hur mycket fåglarna väger.
– Studien visar även att ett effektivt sätt att ändra på förhållandet mellan kraft som driver fågeln framåt och kraft som håller den uppe är att justera hur mycket vingen slås över respektive under kroppen, något som tidigare inte varit känt, säger Christoffer Johansson.
Kan ge flaxande drönare
Förståelsen för hur fåglar flaxar sina vingar mest effektivt ger ledtrådar till hur flygande robotar mest effektivt skulle kunna röra vingarna. De nya fynden ger vägledning när det gäller utveckling av drönare med flaxande vingar, något som kan förbättra räckvidd och effektivitet. Det är en stor begränsning i dagens konstruktioner.
– Genom att använda fågelliknande vingrörelser kan drönare optimera energianvändningen under flygning, vilket banar väg för avancerade autonoma luftfartssystem, säger Christoffer Johansson.
Den globala uppvärmningen går snabbast vid polerna och slår därför hårt mot Arktis. Istäcket har redan blivit så tunt att den första isfria dagen kan inträffa om tre till sex år, enligt en studie från Göteborgs universitet
Klimatförändringarna har försvagat ismassorna i området norr om Svalbard. Om en rad vanliga väderfenomen skulle inträffa under hösten, vintern och våren finns, enligt forskare vid Göteborgs universitet, en risk att all havsis i Arktis bryts sönder i en kraftig storm på sommaren. Forskarna menar att det här kan ske före 2030, kanske redan 2027.
– Risken för att detta inträffar kommer att öka i takt med att klimatförändringarna förvärras, säger Céline Heuzé, klimatolog vid Göteborgs universitet.
Tunn is nära Nordpolen
Under sommarens polarexpedition till Arktis kunde forskarna konstatera att havsisen var mycket tunnare än vanligt. För bara 20 år sedan var isen nära Nordpolen i genomsnitt 2–3 meter tjock i slutet av sommarens avsmältning. I år var den bara en meter tjock.
– Isen var så tunn och ”rutten” att vi knappast hade behövt en isbrytare till den här expeditionen. Faktum är att det blev stressigt att hinna med att samla ihop mätresultaten innan vi kom fram till nästa mätställe. Fartyget kunde enkelt ta sig fram genom istäcket, säger Céline Heuzé.
Enligt studien kommer det att bli värre. Med hjälp av modeller från FN:s klimatpanel IPCC ser forskarna att det finns en påtaglig risk för ett isfritt hav i Arktis inom tre till sex år. Senast detta kan ha hänt var för 80 000 år sedan.
Uppvärmningen driver på
Forskarnas definition av ett isfritt Arktis är när havsisen understiger en miljon kvadratkilometer. I år var den minsta arealen 3,67 miljoner kvadratkilometer.
– Vi använde många av IPCC:s scenarier och såg att nu när jorden har värmts upp 1,5 grader, jämfört med förindustriell tid, så finns det en reell sannolikhet för att all havsis smälter bort i Arktis. Sannolikheten ökar sedan ju varmare det blir, säger Alexandra Jahn, professor vid University of Colorado.
Bild: Céline Heuzé
Havsisen – ett skyddande lock
Havsisen fungerar som ett skyddande lock för det kalla havsvattnet. Om islocket försvinner kommer värmen i atmosfären att absorberas av havet som får en höjd temperatur, vilket i sin tur gör det svårare för havet att åter frysa till is.
Tidigare forskning har fokuserat på när havet i Arktis är isfritt i en hel månad, vilket bedöms kunna inträffa redan under 2030-talet. Forskarna förutser att detta kommer förändra ekosystemet i Arktis i grunden.
Det finns redan många forskningsrapporter som varnar för att fler extrema väderhändelser sker på norra halvklotet eftersom isen minskar i Arktis. Extrema väderhändelser är till exempel stormar, torka, skyfall eller perioder med onormala temperaturer.
Kedja av väderhändelser
Enligt forskarna krävs att en kedja av väderhändelser inträffar efter varandra för att all is ska försvinna från Arktis hav i slutet av sommaren.
Först ska havsisen vara tunnare än normalt när hösten börjar. Därefter behövs en värmebölja någon gång under vintermånaderna, vilket hämmar tillväxten av ny is.
En värmebölja i Arktis på vintern innebär varmare temperaturer än 20 minusgrader. Om detta sker är isen redan så tunn och ömtålig att det räcker med en kraftig storm under sommaren för att göra havet isfritt.
– Alla dessa händelser har redan inträffat flera gånger i Arktis, men inte i en följd under en säsong. Sannolikheten för att det ska inträffa ökar i takt med klimatförändringarna, enligt IPCC:s klimatmodeller. Men det är ännu inte för sent att rädda havsisen, om vi slutar att släppa ut så mycket växthusgaser i atmosfären, säger Céline Heuzé.
För att slå mot konkurrensen från kryptovalutor vill många centralbanker skapa egna digitala valutor. I Sverige diskuteras en ”e-krona”. Men sådana valutor kan bli problematiska, menar nationalekonomen Thomas Marmefelt vid Södertörns högskola.
– De kan bli ett praktiskt redskap för auktoritära politiska ledare, men även för statlig toppstyrning med demokratiska ledare.
Bitcoin lanserades 2008 och kryptovalutorna har sedan dess vuxit sig starka. Dessa digitala valutor kan snabbt gå upp och ner i värde. Det har lett till att en del aktörer har utvecklat mer stabila kryptovalutor som kallas stablecoins.
Kryptovalutor, inklusive stablecoins, har sitt ursprung i olika aktörer världen över och går utanför det traditionella banksystemet med affärsbanker som övervakas av centralbanker. Med affärsbanker menas ”vanliga” banker som SEB, Handelsbanken, Nordea och Swedbank, men även nischbanker.
Blev fart på centralbanker
Centralbankerna såg sig till en början inte hotade av utvecklingen. Men sedan hände något. Det säger Thomas Marmefelt, docent vid Åbo Akademi, lektor i nationalekonomi vid Södertörns högskola och författare till en vetenskaplig artikel om digitala centralbanksvalutor.
– Facebook lanserade idén om en egen global stablecoin. Den skulle heta Libra. Kina började också driva på en utveckling av en egen digital centralbanksvaluta. Då började det bli fart på centralbankerna, säger Thomas Marmefelt.
Bild: CardMapr.nl, Unsplash.
Kryptovalutor
Kryptovalutor kallas också för virtuella eller digitala valutor. Det mest kända exemplet är bitcoin, som används på plattformen Bitcoin. En nyare kryptovaluta är ether, som används på plattformen Ethereum.
Tekniken bakom valutorna gör så att alla transaktioner registreras och blir spårbara. Kryptovalutorna fungerar som betalningsmedel men de flesta har köpt dem som en investering.
Vem som helst kan i teorin starta en kryptovaluta, med rätt kunnande och datorkapacitet. Vanligen ligger nätverk av människor bakom. Det som behövs för att tjäna pengar på en egen kryptovaluta är att andra börjar att handla med den.
På grund av att många spekulerar i kryptovalutorna kan deras värde snabbt gå upp och ner.
Källa: Södertörns högskola
Centralbanker världen över började tala om att de skulle ge ut egna digitala valutor.
Sedan dess har bland annat coronapandemin skyndat på utvecklingen då pandemin innebar ett uppsving för digitala valutor genom en statligt styrd digital omvandling, säger Thomas Marmefelt. Centralbankerna blev alltmer inriktade på digitala centralbanksvalutor som kärnan i penningsystemet.
Sätt att få kontroll
Idag finns digitala centralbanksvalutor i bland annat Bahamas, Jamaica och Nigeria samt delvis i Kina. I Sverige har en e-krona diskuterats. Europeiska centralbanken har talat om möjligheten att införa en digital euro.
Centralbankernas motiv för att skapa egna digitala valutor är att trycka tillbaka privata digitala valutor, främst stablecoins – och därmed återta kontrollen över penningsystemet. Mycket handlar om just kontroll, är Thomas Marmefelts slutsats efter att ha studerat publikationer från Bank for International Settlements, ett internationellt samarbetsorgan för 63 centralbanker.
Stablecoins och e-krona
Så kallade stablecoins är en typ av kryptovaluta som är tänkt att hålla ett stabilt värde över tid, till exempel genom att de följer priset på en nationell valuta, som amerikanska dollar.
För att hålla kursen stabil backas valutan upp med olika typer av tillgångar, som företagscertifikat eller banktillgångar i ”vanliga” nationella valutor. Om många säljer sina innehav samtidigt kan företaget bakom en stablecoin behöva använda sina tillgångar för att kursen inte ska rasa. Stora företag ligger i regel bakom stablecoins.
När centralbanker nu funderar på att ge ut egna digitala centralbanksvalutor blir det som att centralbankerna ger ut sina egna stablecoins. Några har helt eller redan gjort det, till exempel centralbankerna i Bahamas, Jamaica och Nigeria samt till viss del Kina. Sådana valutor blir starka eftersom centralbanker har mycket stora tillgångar att luta sig mot.
I Sverige har det talats om att införa en e-krona och i EU har man diskuterat att införa en digital euro. En e-krona, om den kommer till stånd, skulle vara utgiven av Riksbanken och finnas på Riksbankens balansräkning på samma sätt som sedlar och mynt.
Men det finns ett stort problem med digitala centralbanksvalutor, menar Thomas Marmefelt, nämligen att stater tar makt på den fria marknadens bekostnad. Affärsbankerna, alltså de vanliga bankerna, skapar idag nästan alla pengar i samhället genom att ge krediter. Om människor och företag istället börjar låna från sin centralbank, i digital valuta, och även för över mycket av sitt sparande till centralbanken ändras hela spelplanen.
– En digital centralbanksvaluta är tänkt att tränga undan andra digitala valutor, särskilt globala stablecoins. Men även affärsbankerna och deras kreditpengar, nästan hela penningmängden, kan trängas undan.
Kan ge toppstyrning
Förutom att staten riskerar att konkurrera ut banker är utvecklingen problematisk även ur demokratisk synpunkt, säger Thomas Marmefelt.
– Om allmänheten har digitala centralbanksvalutor i konton hos centralbanker kommer centralbankerna ha full insyn i alla transaktioner. Detta kan också samköras med andra digitala övervakningssystem.
– Digitala centralbanksvalutor kan bli ett praktiskt redskap för auktoritära politiska ledare, men även för statlig toppstyrning av penningsystemet med demokratiska politiska ledare.
Inte nödvändigtvis bra
Staten får ett mycket stort inflytande och koncentrerar mycket till sig själv, säger Thomas Marmefelt.
– Får vi det här systemet, då blir det bra för dem som styr – men inte för dem som blir styrda.
Ett argument för att införa digitala centralbanksvalutor är att kunna skapa ett så kontantfritt samhälle som möjligt.
– Men vad gäller Sverige är vi ju redan där, med Swish. Sverige behöver inte detta.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
