Den 20 maj disputerar Annika Rosengren vid Högskolan i Kalmar. Med sin avhandling vill hon öka förståelsen för interaktioner mellan olika biologiska molekyler och processerna vid molekylär igenkänning.

Målet med studien har varit att använda denna kunskap vid exempelvis sensorutveckling. De igenkänningssystem som studerats har utgjorts av både konstgjorda och biologiska receptorer. De konstgjorda receptorerna har använts för optimering av betingelserna för igenkänning, men även biologiska receptorer, som proteiner, har studerats. Studierna innefattar användning av ett flertal experimentella tekniker och statistiska beräkningsmetoder.

De arbeten som ligger till grund för avhandlingen har fokuserat på att öka förståelsen kring interaktioner mellan små molekyler och större receptorer, samt hur dessa interaktioner kan påverkas genom förändringar i betingelserna.

Statistiska metoder har använts för att skapa en matematisk beskrivning av hur igenkänningen av en molekyl påverkas av betingelser som temperatur och val av lösningsmedel. Detta har lett till en ökad förståelse när det gäller interaktionerna i syntetiska receptorer.

Vidare har studier av antikoagulanten warfarin och dess strukturella beroende av omgivningen mynnat ut i en ny metod för mätning av interaktionen mellan warfarin och syntetiska receptorer, likväl som interaktionen mellan warfarin och blodproteiner direkt i blod.

Annika Rosengren disputerar vid Högskolan i Kalmar den 20 maj 2009 med avhandlingen “Characterisation of Ligand-Surface Interactions in Biomimetic Systems”.

Disputationen äger rum i sal N2007, Smålandsgatan 26A, Kalmar.
Opponent är professor Claudio Baggiani, University of Torino, Italien.

Kontaktinformation
Annika Rosengren
Doktorand
Institutionen för naturvetenskap
Högskolan i Kalmar
Tfn: 0480-44 64 80
annika.rosengren@hik.se

Det handlar om exosomer, ett slags små (30–100 nanometer i medeldiameter) membranomslutna strukturer som bl.a. överför molekyler mellan olika celler som ett slags budbärare. I det här fallet transporterar de RNA-molykyler från tumören ut ur kroppen.

Analys av exosomer i urinen kan bli ett nytt verktyg i det svåra arbetet med att spåra och analysera prostatacancer. Eftersom exosomerna saknar det mesta av det RNA som finns i cellerna, och att vissa mRNA är berikade i exosomerna jämfört med tumörcellerna, kan de innehålla annan information än den som fås från prover direkt från tumörvävnaden.

Exosomer kan påträffas i urinen från både människor med cancer och hos friska, men de verkar utsöndras i större mängder av vissa cancerceller. För första gången kan nu forskarna visa att den information som finns i exosomerna från ett urinprov kan användas för att detektera biomarkörer som kommer direkt från prostata cancern. Huvudförfattare till artikeln är molekylärbiologen Jonas Nilsson, som disputerade vid Umeå universitet 2006 och har arbetat som forskare vid onkologiska klinikens forskningslaboratorium men arbetar för närvarande som postdoktor vid VU University Medical Centre i Amsterdam, Nederländerna. Medförfattare är också professor Anders Widmark och molekylärbiologen Annika Nordstrand vid Inst. för strålningsvetenskaper samt Lucia Mincheva-Nilsson och Vladimir Baranov, Inst. för klinisk immunologi, alla vid Umeå Universitet, samt Johan Skog vid Harvarduniversitetet i Boston.

Forskarna tror nu att informationen i exosomerna kan visa vilka tumörer som är aggressiva och kräver snabb behandling. Att snabbt och säkert kunna skilja mellan farliga och ofarliga tumörer är ju ett av de stora problemen kring prostatacancer.

Hittills har man fått använda nivåerna av olika proteiner från cancercellerna, t.ex. prostataspecifikt antigen (PSA), för att försöka hitta de allvarliga tumörerna. Med den nya metoden analyseras de RNA-molekyler, eller delar av dess (sk. mikro-RNA) som medverkar i produktionen av proteiner som PSA i försöken att förstå vilka gener som är inblandade i cancerprocessen. Olika gener har slagits av och på i tumörer som är aggressiva respektive mer godartade.

För mer information, kontakta professor Anders Widmark, Inst. för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, tel. 090-785 28 57; 070-5844330, e-post anders.widmark@onkologi.umu.se,
Annika Nordstrand 070-070-3200584
eller PhD Jonas Nilsson, Amsterdam, tel. +31(0)20-4441778, e-post j.nilsson@vumc.nl

Referens
Prostate cancer-derived urine exosomes: a novel approach to biomarkers for prostate cancer. Nilsson et al. British Journal of Cancer. May 2009.

– Vi behöver veta mer om vilka sorts resonemang elever använder sig av när de löser matematiska uppgifter och vilka argument de stöder resonemangen på. Det säger mer om elevers matematiska kunskapsnivå än om vi bara ser till provresultat, säger Lovisa Sumpter, som disputerar vid Umeå universitet den 1 juni.

Hon poängterar att det skulle öka möjligheterna att skräddarsy undervisningen i matematik samt skapa lärandemiljöer där elever kan utveckla uppfattningar som guidar dem till matematiskt grundade resonemang

– Vi behöver också bredda förståelsen om hur pojkars respektive flickors situation skiljer och förenar sig i ämnet matematik. Pojkar och flickor delar många matematiska uppfattningar, samtidigt har både lärare och elever bilder av att det existerar genusskillnader.

Resultaten i Lovisa Sumpters första studie visar att eleverna i huvudsak resonerar algoritmiskt baserat på, mer eller mindre lämpliga, memorerade algoritmer när de inte blir guidade av intervjuaren. Givet denna brist på matematiskt baserade resonemang, undersökte hon i en andra studie vilka argument gymnasieelever lägger fram för deras olika strategival och slutsatser.

Dessa resultat visar att vedertagna uppfattningar är viktiga när de fattar centrala beslut i problemlösning. Uppfattningarna kan beskrivas som en form av personliga sanningar.  Hon identifierade tre huvudkategorier av uppfattningar.

Den första kategorin är förväntningar, exempelvis jag löser den här uppgiften med den här metoden eftersom jag förväntas göra det. Den andra kategorin är säkerhet, exempelvis jag löser den här uppgiften med den här metoden eftersom det är säkrast att göra så. Den tredje kategorin är motivation, oftast en negativ sådan, exempelvis jag är inte kapabel att resonera mig fram till en lösning själv.

– Uppfattningarna behöver inte ha någon som helst koppling till matematiken i uppgiften, men kan ändå styra de mest centrala besluten i elevernas resonemang, säger Lovisa Sumpter.

I sin tredje studie utforskade Lovisa Sumpter gymnasielärares syn på genus och elevers matematiska resonemang.

– Gymnasielärarna tillskriver flickor genussymboler som att vara osäkra, använda standardmetoder och imitera resonemang. Pojkarna beskrivs med symboler som många strategier framför allt på grafräknaren, men också att de gissar och chansar.
I den fjärde och sista studien bekräftar gymnasieeleverna lärarnas traditionella syn på vad som anses manligt respektive kvinnligt.

– Anmärkningsvärt är att dessa resultat inte upprepas när elever reflekterar över sitt eget beteende, det skapas en åtskillnad mellan det som eleverna tillskriver flickor och pojkar jämfört med det som flickor och pojkar tillskriver sig själva, berättar Lovisa Sumpter.

Lovisa Sumpter är född och uppvuxen i Mariestad. Innan hon påbörjade sin forskarutbildning vid Umeå universitet har hon arbetat som gymnasielärare på Bergs gymnasium i Svenstavik. Numera är hon bosatt i Uppsala.

Måndagen den 1 juni försvarar Lovisa Sumpter, Institutionen för matematik och matematisk statistik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln On Aspects of Mathematical Reasoning – Affect and Gender.

Svensk titel: Om aspekter av matematiska resonemang – affekt och genus.

Disputationen äger rum kl 13.15 i MA 121, MIT-huset, Umeå universitet.

Fakultetsopponent är Markku Hannula, Department of Teacher Education, University of Turku, Finland.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Lovisa Sumpter
Telefonnummer: 018-550511
E-postadress: lovisa.sumpter@math.umu.se

Genom att byta ut en del av kolet i kolkraftverkens bränsle till biomassa, så kallad sameldning, kan dagens kraftverk användas samtidigt som fossila koldioxidutsläpp minskar och förnybar el produceras.

Julia Hansson vid Chalmers har tillsammans med forskarkollegor undersökt förutsättningarna för förnybar el baserad på sameldning av biomassa och kol i EU. Undersökningen bygger på detaljerad information om befintliga europeiska kolkraftverk.

Forskarna ville se hur stor potential sameldning har för att öka andelen förnybar el. Begränsningarna för hur stor effekten kan bli är bland annat hur mycket biomassa det går att blanda i bränslet i dagens kolkraftverk. Hur stor roll sameldning kan spela varierar mycket mellan EU-länderna, beroende på hur mycket kol de använder.

Arbetet visar att i länder med relativt mycket kolbaserad el, till exempel Polen, Tyskland, Danmark och Tjeckien, skulle kraftigt ökad sameldning kunna ge ett mycket betydelsefullt bidrag till nationella mål för förnybar el.

Det fattas fortfarande en bit till det EU-övergripande målet för el som ska produceras av förnyelsebara källor 2010. Forskarna uppskattar att potentialen för sameldning av biomassa och kol motsvarar ungefär en fjärdedel av den mängd el som återstår till 2010 års övergripande mål. Eftersom det är 2010 redan nästa år, kan en utökad sameldning inte bidra så mycket till de närmast liggande målen.

– Men jämförelsen visar att sameldning har en betydande potential och kan ha stor betydelse för att nå till exempel EU:s mål för förnybar energi till 2020, säger Julia Hansson

En utbredd sameldning skulle innebära en kraftigt ökad användning av biomassa för energiändamål i många EU-länder.

– Länderna måste inte förlita sig på inhemsk biomassa. Nästan hälften av dagens kolkraftverk ligger relativt nära kusten eller större farbara vattenvägar och har därmed möjlighet att importera biomassa, säger Julia Hansson.

I Sverige har vi inte så många kolkraftverk och därmed en relativt liten potential för sameldning. Men däremot kan en ökad efterfrågan på biomassa för sameldning i andra delar av Europa innebära en ökad efterfrågan av svensk biomassa i framtiden.

Julia Hansson presenterar resultaten i sin aktuella doktorsavhandling. Där studerar hon också förutsättningarna för en storskalig internationell bioenergihandel samt möjligheten för EU att producera mer konkurrenskraftiga biodrivmedel från biomassaförgasning, genom att ta vara på värmeöverskottet från sådan produktion i EU:s fjärrvärmesystem.

Avhandlingen ”Perspectives on future bioenergy use and trade in a European policy context” försvaras den 20 maj, 2009 i sal HC1,Hörsalsvägen 14, Chalmers tekniska högskola, Göteborg.
Avhandlingens abstract i Chalmers publikationsdatabas, CPL>>

Den förstnämnda studien heter ”Co-firing biomass with coal for electricity generation – An assessment of the potential in EU27”, och är skriven tillsammans med Göran Berndes, Filip Johnsson och Jan Kjärstad. Studien är publicerad i tidskriften Energy Policy (Volym 37, nummer 4, sid 1444-1455) och är utförd inom EU-projekten Elobio och Refuel, samt inom projektet Pathways to Sustainable European Energy Systems.

Läs mer om projekten:
www.elobio.eu
www.refuel.eu
www.energy-pathways.org

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Julia Hansson, Fysisk resursteori, Institutionen för energi och miljö, Chalmers
julia.hansson@chalmers.se
031-772 31 29

Handledare: Göran Berndes, Fysisk resursteori, Institutionen för energi och miljö, Chalmers
goran.berndes@chalmers.se
Tel: 031-772 31 48

Joakim Nergelius forskar om maktdelning, demokrati och konstitutionell rätt och har tidigare arbetat vid EG-domstolen och EU:s regionkommitté.

– Ytterst handlar det om vem som ska besluta om europeiska frågor, medlemsstaterna eller EU-medborgarna. Medborgarnas inflytande kan givetvis utövas genom parlamentet. Men om Europas ledare vill göra något nytt och radikalt för att rätta till den nuvarande bristen på folkligt engagemang, skulle inflytandet kunna utövas mer direkt, genom alleuropeiska folkomröstningar, säger Joakim Nergelius.

Han tänker sig främst att folkomröstningar skulle användas för att ta ställning till nya fördrag, och även om resultatet inte skulle kunna vara bindande på grund av de konstitutionella förhållandena i flera av medlemsstaterna tror han att det skulle vara ett attraktivt alternativ för både medborgare och politiker.

– Folkomröstningar i enskilda länder har visat hur svårt det är att skilja europeiska frågor från nationella i valkampanjerna, eftersom väljarna tenderar att proteströsta mot nationella politiker som de är missnöjda med. Men om kampanjer för ett ja eller ett nej hölls samtidigt i alla länder, är det osannolikt att nationella frågor skulle påverka utfallet i enskilda stater.

– Man kan se det som en gigantisk opinionsundersökning, eller varför inte en stor happening, nästan som melodifestivalen. Det skulle utan tvivel föra den europeiska politiken närmare medborgarna än vad som någonsin tidigare skett och det skulle säkerligen öka intresset för EU-frågor.

I boken diskuterar Joakim Nergelius bland annat också den rädsla som finns att förändringar som syftar till att stärka EU och göra det mer demokratiskt i motsvarande grad ska försvaga de nationella demokratierna och minska medlemsstaternas inflytande.

– Det bygger på att man ser fördelningen av makt, befogenheter och till och med demokrati mellan EU och medlemsländerna som ett nollsummespel där en part måste förlora det som den andra vinner. Samtidigt bortser man då från det faktum att medlemsstaterna redan förlorar inflytande i snabb takt genom globaliseringen, oberoende av vad som händer inom EU.

Joakim Nergelius betonar att EU är ett unikt fenomen som inte kan jämställas eller jämföras med en nationalstat. Men det behöver inte innebära att det är mindre demokratiskt, bara att lösningarna på konstitutionella problem inte kan utgå ifrån någon existerande nationell modell.

Boken The Constitutional Dilemma of the European Union publiceras av Europa Law Publishing, se http://www.europalawpublishing.com/hogendorp/0623.htm.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Joakim Nergelius, 019 – 30 35 18 eller 070-761 54 22.

Enkäten ”Medborgare i norr 2008” har besvarats av drygt 2 500 medborgare i Västerbotten, Norrbotten, Västernorrland och Jämtland. En del av undersökningen handlar om hur naturresurserna bör förvaltas och nyttjas.

– En mycket klar majoritet är positiva till vindkraft, ökad förädling av skogsråvaran och utbyggd produktion av biobränslen. Det finns också ett tydligt stöd för att starta fler gruvor och att skapa större och fler naturreservat eller nationalparker, säger Ulf Wiberg, professor i ekonomisk geografi vid Umeå universitet, och ansvarig för delstudien.

Bland norrlänningarna finns också ett tydligt motstånd till en del former av nyttjande. Mer än hälften vill inte att strandtomter bebyggs, att fler utifrån ges möjlighet att jaga och att rennäringen får större utrymme.
– Minst populärt är att fler älvar byggs ut för vattenkraft, att uranbrytning tillåts och att rovdjursstammen växer.

Resultaten visar också att åsikterna skiljer sig mellan olika delar av länen. Boende i kustkommunerna är mer positiva till naturreservat och nationalparker, jämfört med boende i fjällkommunerna.
– En annan påtaglig skillnad är att motståndet till att bygga ut älvarna, uranbrytning och en ökad rovdjursstam är större i inlands- och fjällkommunerna, jämfört med i kustkommunerna, säger Ulf Wiberg.

Han påpekar också att det finns en kontrast i åsikter när det gäller byggande på strandtomter. Bland boende i kustkommunerna har drygt hälften en negativ inställning. Bland boende i fjällkommunerna har drygt hälften en positiv inställning.

Undersökningen ingår i Norrländsk regionstudie 2008, som genomförs inför kommande regionaliseringar. Studien finansieras av de fyra nordliga landstingen, och genomförs av forskare vid Umeå universitet, Luleå tekniska universitet och Mittuniversitetet.

Kontaktinformation
För mer information om delstudien, kontakta:

Ulf Wiberg
Umeå universitet
Telefon: 070 – 548 6466
E-post: Ulf.Wiberg@geography.umu.se

Listeria monocytogenes orsakar flera olika typer av infektioner hos människor, i första hand angrips personer med nedsatt immunförsvar men också gravida. Bakterien finns normalt i olika födoämnen, särskilt mejeriprodukter. Den kan efter att ha tagit sig in i kroppen genom munnen passera från mag-tarmkanalen ut i blodet och lymfsystemet. Efter tillväxt i levern och mjälten kan den senare sprida sig till hjärnan eller moderkakan och orsaka dödliga infektioner.

I den artikel som publiceras i Nature detaljstuderas genuttrycket i Listeria monocytogenes med en speciell teknik (högupplöst tiling-array), som möjliggör exakt beskrivning av hur olika gener aktiveras eller blockeras som reaktion på yttre påverkan. Forskarna har studerat bakterien under flera olika betingelser, t.ex. under tillväxt i tarmkanalen och i blodet. Resultaten antyder att Listeria monocytogenes använder flera olika typer av regulatorsystem beroende på impulserna från omgivningen. Exempelvis har den många s.k. små RNA som samordnar dess sjukdomsalstrande förmåga. I huvudsak visar artikeln att den studerade bakterien använder mer komplexa regulatoriska mekanismer än man tidigare trott.

Fem av författarna – Edmund Loh, Jonas Gripenland, Teresa Tiensuu, Karolis Vaitkevicius och Jörgen Johansson (gruppledare) – arbetar vid Inst. för Molekylärbiologi, Umeå universitet, och är där också knutna till MIMS (The Laboratory for Molecular Infection Medicine, Sweden).

För mer information, kontakta forskarassistent Jörgen Johansson, Inst. för Molekylärbiologi,
tel. 090-785 25 35,
e-post jorgen.johansson@molbiol.umu.se

Referens:
A Toledo-Arana, O Dussurget, G Nikitas, N Sesto, H Guet-Revillet, D Balestrino, E Loh, J Gripenland, T Tiensuu, K Vaitkevicius, M Barthelemy, M Vergassola, MA Nahori, G Soubigou, B Régnault, JY Coppée, M Lecuit, J Johansson, P Cossart. The Listeria transcriptional landscape from saprophytism to virulence Advance Online Publication (AOP) www.nature.com/nature
(DOI 10.1038/nature08080)

Avancerade inbyggda system för signalbehandling, som till exempel används i basstationer för mobiltelefoni, kräver specialiserade och högpresterande datorer. Sådana datorer kan innehålla hundratals processorer som måste klara av att bearbeta stora datavolymer på mycket kort tid.

Basstationer kallas den del av mobilnätverket som finns i de små husen vid antennmasterna och som innehåller mycket avancerad teknik. Andra exempel på tillämpningar där man behöver processa strömmar av data är radarsystem, multimedia, hd-tv och mobiltelefoner, det vill säga själva handenheten.

Fotnot
Avhandlingen lades fram vid Chalmers tekniska högskola men forskningsarbetet har bedrivits vid Högskolan i Halmstad inom forskningsprofilen CERES.

Kontaktinformation
Jerker Bengtsson, 070-288 11 64

Den nya mätmetoden visar att den så kallade polarvinden, en mycket uttunnad vind av väte och syre, blåser oförminskad till mycket hög höjd. Vätet har tidigare bara kunnat mätas med satelliter på låg höjd, så man har inte vetat om det fortsätter långt ut i rymden eller om det sprids ut och snart kommer tillbaka till jorden. Med Clustersatelliterna har man kunnat följa partiklarna till höjder nästan tio gånger jordens diameter och på så sätt kunnat visa att de verkligen går förlorade från jorden.

– Vi behöver inte vara oroliga för vår överlevnad, eftersom polarvinden inte utgör något hot mot jordens atmosfär, säger Erik Engwall, och påpekar att ett utflöde av den storlek som satelliterna mäter upp inte gör någon dramatisk skillnad ens under solsystemets livstid. Men liknande fenomen kan vara betydande vid andra himlakroppar.

– Att förstå hur jordens atmosfär utvecklas är dessutom viktigt för att få mer kunskap om atmosfärer som är gynnsamma för liv, tillägger Erik Engwall.

Upptäckten gjordes när Erik Engwall tillsammans med sina forskarkollegor försökte förstå varför det mätinstrument Uppsalagruppen byggt till Clustersatelliterna tycktes ge felaktiga resultat i rymden ovanför jordens poler. Där svaga elektriska fält förväntades uppmättes alldeles för starka fält och i fel riktning.

Med hjälp av datorsimuleringar visade Erik Engwall att de konstiga mätningarna kunde förklaras av att satelliterna befann sig i en vind av elektriskt laddade partiklar som strömmar ut från jordens polarområden. Det gjorde att forskarlaget kunde förvandla det förargliga ”mätfelet” till en metod att mäta polarvinden betydligt längre bort från jorden än tidigare.

– I dessa områden har polarvinden förut varit helt osynlig och vår metod har därför gett oss många nya insikter, säger Erik Engwall.

Avhandlingen ”Low-Energy Ion Escape from the Terrestrial Polar Regions” försvaras på Uppsala universitet onsdagen den 20 maj.

Kontaktinformation
Erik Engwall, IRF och Institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, tel. 070-765 2709, erik.engwall@irfu.se

Hur samerna påverkades av kolonisationsprocessen, kulturellt och demografiskt, har varit i stort sett outforskat.

Historikern Gabriella Nordin har undersökt giftermålsmönstret bland invånarna i åtta nord- och sydsamiska församlingar under åren 1722-1895 och kan i sin doktorsavhandling presentera intressanta uppgifter om kolonisationens effekter.

Studien visar att samernas förutsättningar för äktenskap försämrades i takt med att icke-samerna i området blev allt fler. Ökande giftermålsåldrar antyder att man inte längre hade ekonomiska förutsättningar att gifta sig i unga år.

– Enligt samisk tradition ingick det unga paret i någon av föräldragenerationens hushåll tills man hade en renhjord stor nog att försörja sig på. Först därefter skaffade man ett eget hushåll, förklarar Gabriella Nordin.

Sydsamernas näringar och därmed också ekonomi påverkades negativt när nybyggarna slog sig ned i området, men vad gäller giftermålsmönstret verkar området relativt opåverkat av kolonisationsförloppet. Möjligen vittnar höjda giftermålsåldrar bland sydsamiska män mot slutet av 1800-talet om det sämre utgångsläget. Någon assimilering, eller ens integrering, in i svenska giftermålstraditioner var det inte tal om. Få äktenskap ägde rum mellan samer och icke-samer och förändringen i de sydsamiska giftermålstraditionerna var snarare en konsekvens av det ekonomiska läget än ett kulturellt och etniskt närmande till icke-samerna.

Inom det nordsamiska området finns däremot tecken som pekar mot kulturell integrering mellan samer och icke-samer. I Karesuando och Jukkasjärvi, där det även mot slutet av kolonisationsprocessen bodde mest samer, var framförallt kvinnornas giftermålsåldrar påfallande lika bland samer och icke-samer. Mycket tyder på att det där var icke-samerna som integrerades in i samiska traditioner, och inte tvärtom.

I Gällivare och Jokkmokk, där samerna mot 1800-talets slut fick se sig som minoritet, verkar det i högre grad ha varit ekonomiska orsaker som styrde giftermålsåldrarna. Icke-samerna, framförallt kvinnorna, blev allt yngre när de gifte sig, medan samernas giftermålsålder tvärt om ökade under 1700- och 1800-talen.

I takt med en ökande folkmängd i området drogs den samiska befolkningen successivt in i nykomlingarnas traditioner och följden blev att samerna integrerades in i det icke-samiska sättet att leva.

Fredagen den 20 maj kl 10.15 försvarar Gabriella Nordin, institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet, sin doktorsavhandling i historia med titeln Äktenskap i Sápmi. Giftermålsmönster och etnisk komplexitet i kolonisationens tidevarv, 1722-1895.

Disputationen äger rum i hörsal E, humanisthuset, Umeå universitet.

Fakultetsoppoent är docent Ólöf Gardarsdottir, School of Education, University of Iceland.

Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Gabriella Nordin
på tel 090-786 53 18 eller via e-post.

Bör man undervisa om grammatik i ett främmande språk och hur ska undervisningen i så fall se ut? Frågan är inte ny och svaren har varierat genom tiderna.

Utifrån iakttagelser i sin egen undervisning i tyska har Ingela Valfridsson frågat sig på vilket sätt kunskaperna om grammatiken är avgörande för studieframgången. Förståelsen av vissa grundläggande begrepp är kanske viktigare för språkinlärningen än kunskapen om specifika regler. Ett sådant begrepp är ’bisats’.

– Min studie visar att verbaliserbara kunskaper om grammatiska begrepp och om språkets struktur inte alltid är nödvändiga när man lär sig ett främmande språk, säger hon.

Valfridsson har djupintervjuat studenter som just påbörjat sina universitetsstudier i tyska. Det visade sig att de kan anses befinna sig i olika stadier i en begreppsbildningsprocess.

Ur kategorin ”mening” lösgör sig stegvis olika typer av bisatser och övergår till kategorin ”bisats”. Först sent i processen tycks huvudsatsen etablera sig som en egen kategori. Studien visar också att de intervjuade studenterna beskriver bisatser på olika sätt beroende på om de har exempel på konkreta bisatser framför sig eller om de besvarar en direkt fråga. Många av de föreställningar som uttrycktes om bisatser var direkt felaktiga.

–Trots svårigheter att beskriva vad som kännetecknar en bisats, hade studenterna sällan problem att själva producera tyska bisatser med korrekt ordföljd eller att korrigera felaktiga satser, säger Ingela Valfridsson. Det faktum att de klarade det praktiska bra visar att de besitter omedveten kunskap.

Eftersom grammatikböcker är viktiga hjälpmedel både i undervisningen och för självstudier analyseras också fyra svenska skolgrammatikor över det tyska språket. Resultatet visar att de antingen har innehållsliga brister eller beskriver bisatser på ett så abstrakt sätt att eleverna förmodligen inte hänger med.

Ingela Valfridsson framhåller i avhandlingen att ett ökat bruk av illustrationer och så kallade signalord sannolikt skulle främja begreppsbildningen.

Ingela Valfridsson är född och uppvuxen i Örnköldsviks kommun. Hon genomgick språklärarutbildning vid Umeå universitet och är universitetsadjunkt i tyska. Sedan mer än tjugo år undervisar hon i tyska och i språkdidaktik. Hon medverkar regelbundet i lärarfortbildning.

Fredag 22 maj 2009 kl. 10.15 försvarar Ingela Valfridsson, Insitutionen för språkstudier, sin avhandling med titeln Nebensätze in Büchern und Köpfen. Zur Bedeutung der Begriffsvorstellungen beim Fremdsprachenerwerb (Bisatser i böcker och huvuden. Om begreppsföreställningarnas betydelse för förvärvandet av  främmande språk). Disputationen äger rum i hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Britta Hufeisen, Technische Universität Darmstadt.

Kontaktinformation
Ingela Valfridsson nås på telefon 090-786 62 39, 070-221 34 45
eller via e-post ingela.valfridsson@tyska.umu.se.

– Det kommer alltid att synas att vi kört i skogen. Men vi måste sträva efter så liten påverkan som möjligt. Med förändrade planeringsrutiner kan vi minska markskadorna, säger Isabelle Bergkvist, Skogforsk.

Isabelle Bergkvist anser att vi innan avverkningen bör ta reda på mer fakta om beståndet än vi gjort tidigare. Det är inte tillräckligt att bara känna till grundförhållande, ytstruktur och lutning (GYL) för att välja rätt bestånd under blöta perioder. Man behöver också ha kännedom om exempelvis vägstandard, beståndets utformning, möjligheter till fler än ett avlägg och eventuella flaskhalsar.

– Har man kunskap om alla dessa faktorer kan man göra en säkrare bedömning om när det är möjligt att avverka och transportera ut virke från beståndet än om bara GYL- faktorerna används, säger hon.

I traktdirektivet är det också viktigt att informera om eventuella tvingande överfarter över vattendrag, vilka hjälpmedel som är lämpliga att använda, hur beståndet kan delas för att undvika körning över känsliga områden och var det är bäst att placera virkesavläggen.

Oundvikligt kostar det att undvika markskador. Men det är också dyrt att orsaka dem.

– Till exempel kostar det minst 500 kronor per timme att ”laga” en markskada med en grävmaskin, och förmodligen ger detta bara upphov till ytterligare skador på grund av att marken rörs om en gång till. Att tvingas flytta maskiner från dåliga objekt kostar cirka 3000 kronor per maskin. Därtill kan körskador leda till tillväxtförluster med 5 till 10 procent, säger Isabelle Bergkvist.

Sönderkörningen bidrar också till skador som inte kan värderas i pengar.

– Den kan orsaka erosion, försämrat dricksvatten eller förstöra en bäck med höga naturvärden, för att nämna några exempel, säger hon.

Bra egenskaper för en lyckad våravverkning

Kontaktinformation
Kontakt
Isabelle Bergkvist, Skogforsk. Tel: 018-18 85 95, 070-558 85 87
Anna Franck, pressansvarig Skogforsk. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88

Virtuella lärare är ämnet för Magnus Haakes doktorsavhandling vid LTH. Lunds Tekniska Högskola. På onsdag disputerar han på avhandlingen ”Embodied Pedagogical Agents – From Visual Impact to Pedagogical Implications”.

Han har undersökt hur vi upplever mötet med virtuella figurer i olika dataprogram. Sådana förekommer allt oftare som instruktörer, handledare och lärkompanjoner i allt från förskola till universitet.

– Själva populariteten hos virtuella figurer bygger på att vi människor är sociala varelser. Om det ges möjlighet har vi en stark tendens att kommunicera med datorer på samma sätt som med människor, även om det handlar om omedvetna kommunikativa och sociala strategier, konstaterar han. Om en människa ler åt oss ler vi tillbaka – om en datorfigur ler åt oss ler vi också tillbaka.

I pedagogiska sammanhang kan man använda sociala fenomen som identifikation och rollmodellseffekter. På så sätt skapas motivation, engagemang och flow som ökar vår förmåga att lösa problem.

Figurerna kan knappast inom överskådlig tid ersätta en riktig lärare, men de kan fungera som en extralärare med en ängels tålamod.

Men precis som vi ”läser av” andra människor i verkligheten så gör vi det i datorn och där verkar stereotyperna förstärkas. ”Chat bots” som IKEAs Anna och försäkringskassans Anna är nästan alltid kvinnor. Men samtidigt finns chansen att vända på de traditionella rollerna.

På chatsidor som imvu – liksom i Second Life – kan man återskapa sig själv som den man egentligen önskade vara – ”men det blir mer eller mindre som Barbie & Ken”, påpekar Magnus Haake. Som undrar varför manliga rollfigurer i World of Warcraft bär tunga rustningar medan kvinnliga rollfigurer slåss i plåtbikini.

Magnus Haake lägger fram sin avhandling i ämnet Ergonomi och aerosolteknologi och disputationen äger rum på IKDC (Stora hörsalen) onsdagen 20 maj med början 10.15.

Kontaktinformation
Magnus Haake 046-2227916, Fax: 046-2224431, epost:
Magnus.Haake@design.lth.se

Svensk Kärnbränslehantering AB genomförde under perioden 2002-2007 omfattande undersökningar av berggrunden i Forsmark, bland annat genom provborrningar ner till cirka en kilometers djup. Forskare vid Göteborgs universitet har bidragit genom att studera sprickor i berget och de mineral som bildats i dessa.

På så sätt kan man ta reda på när sprickorna bildades eller åter aktiverades, och kartlägga vilka förhållanden som rådde i berget vid dessa händelser. Genom att veta hur stabil berggrunden varit historiskt kan forskarna sedan förutspå hur stabil den kan förväntas vara i framtiden.

Forskaren Björn Sandström vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, har analyserat berggrunden vid det möjliga slutförvaret i Forsmark. Med hjälp av bland annat radiometrisk datering och analyser av olika isotoper av syre, kol och svavel i sprickmineral har Björn Sandström lyckats kartlägga när och under vilka förhållanden mineralen bildats i sprickorna, samt hur berget påverkats av de olika yttre förhållanden som rått under dess nära två miljarder år långa historia.

Resultaten som redovisas i avhandlingen visar att flertalet av sprickorna i berggrunden i Forsmark bildades för mer än 1000 miljoner år sedan, troligen som resultat av påverkan från två stora bergskedjebildningar i området. Någon gång för mellan 460 och 280 miljoner år sedan aktiverades dessa sprickor igen, troligen i samband med bildandet av den skandinaviska fjällkedjan Kaledoniderna, så att vatten kunde tränga ner i berget från ovanliggande berglager.

–Slutsatsen är att berggrunden i Forsmark även ur ett geologiskt tidsperspektiv är mycket stabil. En stabil berggrund är en viktig förutsättning för lokaliseringen av ett slutförvar, säger Björn Sandström.

Avhandlingen Fluid Migration and Brittle Tectonothermal Evolution in the Central Fennoscandian Shield – Recorded by Fracture Minerals and Wall Rock Alteration försvarades vid en disputation den 8 maj.

Kontaktinformation
Kontakt:
Björn Sandström, Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet
O31-7862606
O730-571490
bjorns@gvc.gu.se

Att uppskatta vilken risk en investering innebär är detsamma som att anta hur priser kommer att röra sig i framtiden, exempelvis genom att anta att priserna följer en viss statistisk fördelning. Men dessa antaganden medför en osäkerhet i sig, då en sådan fördelning kan överensstämma dåligt med verkligheten. Carl Lönnbark har i sin avhandling studerat vilka praktiska problem och frågeställningar som uppstår när det gäller att uppskatta risk.

Han har studerat den osäkerhet som uppstår till följd av att parametrar i en antagen fördelning måste bestämmas med hjälp av historiska data. Resultaten visar att denna källa till osäkerhet påverkar tolkningen av ”value at risk”-måttet genom att risken uppfattas som lägre än den verkligen är. Måttet är det vanligast förekommande idag, och kan beskrivas som en extrem men möjlig portföljförlust som troligtvis inte kommer att överskridas.

Ett annat praktiskt problem är hur risken på en särskild tidshorisont kan bestämmas utifrån de data som finns. Exempelvis kan det vara intressant att få veta risken på en tio-dagars horisont, men det finns bara tillgängliga data för att noggrant uppskatta risken en dag framåt. Carl Lönnbark har därför studerat några metoder för att kvantifiera flerperiodsrisk utifrån en enperiodsmodell.

Om man äger tillräckligt många av en särskild aktie är det omöjligt att sälja hela innehavet till ett och samma pris, något som ändå ofta antas både i den akademiska litteraturen och i praktiken. Carl Lönnbark har studerat hur detta förhållande kan föras in i value at risk-måttet.

Han har även studerat utvecklingen på de baltiska börserna i Riga, Tallinn och Vilnius. Han har funnit att nyheter och risker sprids mellan de olika marknaderna, som är tätt sammanlänkade. Utvecklingen på börserna i Tallinn och Riga bör exempelvis beaktas för att förutspå avkastning och risk på börsen i Riga.

Onsdagen den 20 maj försvarar Carl Lönnbark, institutionen för nationalekonomi, sin avhandling On Risk Prediction.

Disputationen äger rum kl. 10.15, s 312, Samhällsvetarvetarhuset, Umeå universitet.

Fakultetsopponent är professor Stefan Mittnik, Ludwig-Maximilians-Universität München.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Carl Lönnbark,
institutionen för nationalekonomi,
Umeå universitet,
tel: 0735-042 030,
e-post: carllonnbark@gmail.com

– En vd jag intervjuade sa att när han tittade på invigningen med alla flaggorna av senaste OS, kunde han konstatera att han levererat truckar till alla deltagarländerna, säger Carl-Johan Roubert vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.

För runt trettio år sedan hade den lilla orten Ljungby blivit världsledande inom sektorn truckar med kapacitet att lyfta över sex ton.

– När man pratar om entreprenörskap och innovationer glömmer man ofta bort företagens långsiktiga planering och struktur. De här företagen har satsat på kundvård, att kundanpassa maskiner, lära känna kunden och lyssna på deras behov, i stället för att massproducera. Det bidrog till att de framgångsrikt lyckades hålla de asiatiska konkurrenterna på stången.

Inom segmentet större maskiner har Ljungbyföretagen därför uppnått total dominans.

Forskaren, själv med ett förflutet som småföretagare i byggbranschen, har ovanligt nog studerat mindre och medelstora företags utveckling under drygt femtio år.

Efter andra världskriget började små bysmedjor snegla åt skogsindustrin i grannskapet, och byggde om gamla lastbilar till truckar åt de lokala sågverken. Verksamheten växte, kunderna hamnade allt längre bort och från 1970-talet övertog den internationella containerhandeln rollen som företagens viktigaste kunder.

Av de sex företag som ingår i studien finns tre kvar. Dagens världsledande småländska företag är Kalmar Industries, Svetruck och Konecranes. Företagen sysselsätter med olika underleverantörer flera tusen personer.

– Även de här företagen är drabbade i lågkonjunkturen, men tjänar och har tjänat mycket pengar med otraditionella tillverkningskultur. De som lyckas bäst gör allt själva i stället för att outsourca, och det är intressant att traditionell tillverkningsindustri kan bedrivas på ett lönsamt sätt även i Sverige.

Utmärkande för truckföretagen är att företagen fram till mitten av 1970-talet mest bestod av praktiker.

– Många hade gått den långa vägen. De var präglade av ett enkelt ursprung och vana att finna enkla och tillförlitliga lösningar.

Under 1950- och 1960-talen var det också möjligt att bygga upp företag med den smala kompetensen från verkstadsindustrin. Från 1970-talet behövdes mer generell kompetens inom exempelvis språk och marknadsföring, och en förutsättning för att överleva var att företagen rekryterade den kompetensen, och för att göra det i den situationen krävdes vidsynthet och att förstå vad som var på gång på den internationella marknaden.

Många hade pengar och resurser, men det krävdes att man vågade satsa. En trucktillverkare köptes upp av dåvarande Asea, men på grund av att fel folk rekryterades så misslyckades Asea med företaget trots att de hade ett jätteläge.

Företagen i studien ligger geografiskt nära varandra och var då som nu verksamma i samma bransch. Det har lett till att en unik form av kluster vuxit fram.

– Oftast attraherar ett kluster mängder av nya aktörer och underleverantörer, men så har inte skett i Ljungby. I stället tillverkade företagen mycket själva och enbart avhopp från befintliga företag gjorde att nya startade. Det ledde till en lokal konkurrens inom i stort sett samma bransch, och företagen sporrades och framför allt lärde av varandra.

Truckbranschen är relativt mogen, och Ljungbyföretagen har präglats av ständiga och mindre förbättringar snarare än radikala innovationer.

– Överraskande är att det verkar ha varit ovanligt med imitationer, det vill säga förbättringar som bygger på lokala konkurrenters innovationer. En förklaring kan vara att företagen direkt anpassade och gjorde om idéer för de egna förhållandena, säger Carl-Johan Roubert.

Avhandlingen heter ”Småländsk världsindustri – en studie om entreprenörer och kluster 1950-2002”.

Disputationen ägde rum den 20 april vid Ekonomisk-historiska institutionen, Ekonomihögskolan, Lunds universitet.

Kontaktinformation
Kontakta Carl-Johan Roubert på carl-johan.roubert@ekh.lu.se eller 0766-22 68 83