Patienter som fått ett nytt hjärta kan få långvariga problem med smärta och trötthet, men också sämre psykiskt mående. Men forskning vid Lunds universitet visar att samtalsstöd för att hantera olika symtom kan göra stor skillnad.
Varje år får ett sextiotal svenskar med livshotande hjärtsvikt ett donerat hjärta. Under det första året efter transplantationen, då till exempel avstötning av det nya hjärtat är som störst, följs patienterna noga.
Efter ett år lever 95 procent av de hjärttransplanterade, och forskningen undersöker ständigt hur överlevnaden kan öka ytterligare. Mindre vanligt är dock forskning om eftervården, till exempel långsiktiga problem med olika symtom, återhämtning och livskvalitet.
Smärta och trötthet
Men nu har forskare i Lund följt en grupp patienter under fem års tid.
– Vi är med dessa studier först i världen med att följa patienternas långsiktiga smärta och övrig symtombörda efter hjärttransplantation, säger Anna Forsberg, professor inom transplantationsvård vid Lunds universitet.
Hon har varit handledare för de nya studierna som ingår i en avhandling av Marita Dalvindt, specialistsjuksköterska inom hjärtsjukvård.
Resultaten visar att det är vanligt med smärta 2–4 år efter ingreppet. Även andra symtom som trötthet, sömnstörningar, minskad sexlust och tremor, det vill säga darrningar, var vanliga.
Sämre psykiskt mående
48 hjärttransplanterade personer har följts från tiden före transplantationen till fem år efter den. I studien har forskarna utgått från patienternas egna, självskattade symtom.
Forskarna kunde se att de patienter som upplevde smärta före ingreppet inte var samma personer som hade smärta efteråt. De såg inte heller ett samband mellan dåligt psykiskt mående före och efter transplantationen.
– Det är vanligt att dåligt psykiskt välbefinnande hos den sjuka patienten förklaras av själva hjärtsvikten, men detta antagande kan vi sticka hål på med våra resultat, säger Marita Dalvindt, specialistsjuksköterska och doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet.
– Många mår dåligt psykiskt efteråt, under lång tid. Vi har sett att de med fler symtom efter transplantationen, det vi kallar en större symtombörda, också mår psykologiskt sämre, fortsätter hon.
Även långvarig smärta var vanligt och skapade dessutom grogrund för fler besvärande symtom. Även utan smärta ger många symtom ett sämre psykiskt mående, konstaterar forskarna.
Stöd för att hantera symtom
För att minska lidandet ville forskarna testa ett stöd för symtomhantering. 13 av de mest smärtpåverkade patienterna fick tre stödsamtal, som hade ett systematiskt och personcentrerat upplägg.
– Vi var tydliga i samtalen med vad vi skulle fokusera på, men i övrigt var samtalen väldigt öppna och fokuserade på patienternas egna berättelser, säger Marita Dalvindt.
Efter stödsamtalen uppgav patienterna att de nu, för första gången, hade fått berätta om hur de faktiskt mår och hur deras liv påverkats efter transplantationen.
Samtal stärkte patienterna
De berättade att de fått känna sig kompetenta och att de tagits på allvar, efter att under hela vårdtiden upplevt att bara deras fysiska hjärtstatus räknades. Efter samtalen blev de mer aktiva i sitt dagliga liv, stärktes i egenvård av symtomen och vågade ”trotsa” sina symtom mer än tidigare.
– Inom personcentrerad vård är partnerskapet centralt. Patienterna ska tas på allvar och deras erfarenhet och kunskap måste få räknas. I vissa fall kommer symtomen inte att försvinna, men vi har nu sett vad ett ganska enkelt stöd i symtomhantering kan göra för de här patienterna, säger Anna Forsberg.
Marita Dalvindts avhandling utgör sista delen av den så kallade SMATT-studien, Self Management After Thoracic Transplantation, som leds Anna Forsberg.
Under 2014-2024 har studien följt hjärt- och lungtransplanterade i deras mående såväl kroppsligt som mentalt. SMATT-studien har inte specifikt studerat varför smärta är så pass vanligt efter hjärttransplantation, utan tittat på en mängd olika besvär där smärta är en del.
Men det är välkänt inom transplantationsvården att den livslånga medicinering som krävs, bland annat för att det nya organet inte ska stötas bort, kan ge svåra biverkningar som exempelvis smärta.
Smärtan sitter ofta i armar, ben och fötter.
Sverige är första landet i världen att visa i en studie att målen för att stoppa hiv har nåtts.
– Denna framgång visar att Sverige är ledande i kampen mot hiv och att det är möjligt att nå de globala målen för att avsluta hiv-epidemin, säger Anders Sönneborg, forskare vid Karolinska institutet.
FN och världshälsoorganisationen WHO har satt upp mål för att komma till rätta med hiv-epidemin i världen, det så kallade 95-95-95-målet.
Det innebär att 95 procent av alla människor som bär på hiv-viruset ska ha fått en diagnos. Av dem ska 95 procent ha fått en behandling. 95 procent ska ha även ha omätbara virusnivåer i blodet efter behandling, något som minskar risken att andra ska smittas av sjukdomen.
Effektiv behandling i Sverige
De globala målen ska vara nådda under 2025, men en studie visar att Sverige redan nått dem.
– Detta är ett bevis på att det är möjligt att nå dessa högt uppsatta mål. Det visar att Sveriges infrastruktur för att hitta och behandla personer med hiv är mycket effektiv, säger professor Anders Sönnerborg vid Karolinska institutet.
Här är 96 procent av hiv-smittade personer diagnosticerade, 99 procent får behandling och 95 procent har virusnivåer som inte går att mäta.
– Det innebär att personer med hiv i Sverige har en livslängd som närmar sig den hos icke-hiv-infekterade och att de allra flesta av de diagnostiserade inte är smittsamma, säger Anders Sönneborg.
Studie har följt hiv-infekterade
I Sverige ingår nästan alla hiv-smittade personer i en särskild studiegrupp som följts sedan 2003. Biologiska data har analyseras med avancerade metoder i samarbete med Los Alamos National Laboratory i USA.
Men trots framgångarna finns fortfarande utmaningar. De rör till exempel sen diagnos, stigmatisering och inte minst bot av hiv.
– Forskningen runt bot av hiv har nu högsta prioritet, säger Anders Sönnerborg.
Enligt Anders Sönneborg visar studien att det går att komma till rätta med sjukdomen och spridningen.
– Vi arbetar nu med ett fjärde mål: att 95 procent av personer som lever med hiv i Sverige ska ha en god livskvalitet, säger han.
Jakten på dyrbara varor fick nordiska vikingar att ge sig ut på riskabla resor genom isiga vatten. Enligt en ny studie handlade de med elfenben från valrossar i avlägsna delar av Grönland, där de troligen även mötte ursprungsbefolkningar.
I det medeltida Europa fanns en enorm efterfrågan på lyxvaror. Bland annat var elfenben från valrossar populära.
Vikingarna spelade en viktig roll i handeln med elfenben. Det ledde till att nordbor utökade sitt jaktområde till norra Atlanten, till Island och sedan till Grönland för att leta nya källor till elfenben.
– Det som verkligen förvånade oss var att en stor del av det valross-elfenben som exporterades tillbaka till Europa kom från mycket avlägsna jaktmarker djupt inne i Högarktis, det vill säga norr om där tundran slutar. Tidigare har man alltid antagit att nordborna helt enkelt jagade valross i närheten av sina viktigaste bosättningar i sydvästra Grönland, säger Peter Jordan som är professor i arkeologi vid Lunds universitet.
Gammalt dna från valrossar
Forskarna har använt genetiska ”fingeravtryck” för att rekonstruera exakt varifrån föremålen från valrosshandeln kom.
– Vi extraherade gammalt dna från valrossar som samlats in på en mängd olika platser i Nordatlantens Arktis. Med denna information på plats kunde vi sedan matcha de genetiska profilerna för valrossföremål som grönlandsnordborna handlade med till Europa tillbaka till mycket specifika arktiska jaktmarker, säger Morten Tange Olsen, docent vid Globe Institute i Köpenhamn.
Valrossarnas mäktiga betar var eftertraktad handelsvara på medeltiden.
Seglingsrutter rekonstruerades
Men resultaten väckte en ny fråga. Fanns tillräckliga sjöfartskunskaper – och den teknik som krävdes –för att ta sig så djupt in i isfyllda arktiska vatten och hämta elfenben?
En av forskarna, Greer Jarrett, sökte svar på denna fråga på ett unikt sätt. Han rekonstruerade seglingsrutter och gjorde experimentella resor i traditionella klinkerbyggda norska båtar.
– Valrossjägarna gav sig förmodligen av från de nordiska bosättningarna så snart havsisen drog sig tillbaka. De som hade siktet inställt på de nordligaste trakterna hade ett mycket snävt säsongsfönster inom vilket de kunde resa upp längs kusten, jaga valross, bearbeta och förvara hudarna och elfenbenet ombord på sina fartyg och återvända hem innan havet frös igen, säger Greer Jarrett, doktorand vid Lunds universitet.
Möte mellan skilda kulturer
De avlägsna jaktmarkerna i Högarktis var vid den här tiden inte en tom polarvildmark. Här bodde Thule-inuiterna och eventuellt andra arktiska ursprungsbefolkningar, som också jagade valross och andra havsdäggdjur.
Den nya forskningen ger ytterligare bevis för den länge omdebatterade existensen av mycket tidiga möten mellan de europeiska nordborna och de nordamerikanska ursprungsbefolkningarna. Den bekräftar också att North Water Polynya, som är en enorm ”isvak” mellan Grönland och Kanada, var en viktig arena för dessa möten.
– Detta måste ha varit ett möte mellan två helt olika kulturella världar. Nordborna som bodde på Grönland hade europeiska ansiktsdrag, var troligen skäggiga, klädda i yllekläder och seglade i plankbyggda fartyg. De jagade valross vid fångstplatser med lansar med järnspetsar, säger Peter Jordan.
Inuiter hade avancerade redskap
Thule-inuiterna var däremot specialister på arktiska förhållanden och använde sofistikerade harpuner, som gjorde det möjligt för dem att jaga valross i öppet vatten. De bar troligen varma och isolerande pälskläder och hade mer asiatiska ansiktsdrag. De paddlade kajak och använde öppna umiakbåtar, som var tillverkade av djurskinn som spänts över ramar.
– Vi kommer aldrig att få veta exakt, men på ett mer mänsklig plan borde dessa möten i de vidsträckta och skrämmande landskapen väckt både nyfikenhet och fascination. Troligen uppmuntrade det till social interaktion, vilja att dela med sig och eventuella utbyten. Vi behöver göra mycket mer forskning för att förstå dessa interaktioner och motiv, särskilt ur ett urfolksperspektiv såväl som ett mer ”eurocentriskt” nordiskt perspektiv, avslutar Peter Jordan.
Är det en bra eller dålig idé att straffa unga som begår brott hårdare? Det beror på syftet. Kriminologen Olof Bäckman undersöker straffets konsekvenser – och vad som bäst förhindrar ny brottslighet.
Vilket är bäst – fotboja eller fängelse? Kort eller lång inlåsning? Olof Bäckman är professor i kriminologi vid Stockholms universitet och studerar vilka påföljder som bäst förhindrar ny brottslighet – och vilka som tvärtom gör det svårare för kriminella att lämna det livet bakom sig.
– Vi vet att de som hamnar i fängelse är resurssvaga på olika sätt, de har redan mycket sociala problem. Fängelsedömda har högre dödlighet än andra. Nu är trenden i samhället att fler vill se hårdare straff – jag vill veta vad hårdare straff spelar för roll, säger han.
I det Forte-finansierade forskningsprojektet Straffets konsekvenser använder Olof Bäckman och hans kollegor så kallade naturliga experiment. I naturliga experiment utnyttjar man hur till exempel en lagändring har fått verkligheten att likna en studie där deltagarna lottats till en viss behandlingsgrupp.
Gängkriminella utnyttjar ungas mildare straff
I Sverige finns en lång tradition av att ta hänsyn till brottslingars ålder, så att unga lagöverträdare döms betydligt mildare. Det gäller inte bara 15-åringar, som precis blivit straffmyndiga, utan också unga vuxna, 18–20 åringar. Men under den senaste tidens våldsvåg har det blivit allt tydligare att gängkriminella utnyttjar det faktum att unga döms till lägre straff. Det har fått många att reagera. Skulle det vara en bra idé att ta i mer med hårdhandskarna gentemot unga lagöverträdare?
I den statliga utredningen Skärpta regler för unga lagöverträdare, som har tillsatts av regeringen, ser en expertgrupp över den straffrättsliga särbehandlingen av unga lagöverträdare. Utredningen ska vara klar i januari 2025 och kommer då också att ”föreslå ändringar som innebär att lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år behandlas som andra myndiga vid straffmätningen”.
Utredning: Skärpta regler för unga lagöverträdare
Den statliga utredaren ska bland annat:
överväga och, om lämpligt, lämna förslag på en sänkning av straffmyndighetsåldern,
föreslå ändringar som innebär att lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år behandlas som andra myndiga vid straffmätningen,
föreslå ändringar som innebär att ålder ges minskad betydelse vid straffmätningen för unga lagöverträdare i åldern 15–17 år,
föreslå en ny påföljd – utvidgad ungdomsövervakning – som är mer ingripande och innefattar en utvidgad verktygslåda med fler kontrollmöjligheter,
föreslå hur Kriminalvården kan involveras vid vård och andra åtgärder inom ramen för ungdomsvård eller ungdomstjänst, och överväga och föreslå hur Kriminalvården kan involveras vid vård med stöd av lagen om vård av unga (LVU), som sker på grund av den unges brottsliga verksamhet.
Arbetet ska genomsyras av ett barnrätts- och ungdomsperspektiv och förslagen ska vara proportionerliga. De förslag som lämnas ska utformas i överensstämmelse med FN:s konvention om barnets rättigheter: barnkonventionen. Uppdraget ska redovisas senast den 10 januari 2025.
Vad är målet med hårdare straff?
Men vad är det man i första hand vill åt med hårdare straff? Det kanske inte bara handlar om att brottsligheten ska minska i samhället? Ett annat syfte med tuffare tag kan vara att man också vill att själva straffet ska svida mer. Axel Holmgren är postdoktor i juridik vid Stockholms universitet och sitter med i utredningens expertgrupp. Han menar att många kanske tycker att det känns rättvist att man ska få samma straff som andra vuxna om man har fyllt 18 år.
– Samtidigt kanske forskningen visar att om man långsiktigt vill förebygga brottslighet är det bättre att gå mer varsamt fram när det gäller unga, säger han.
Utredningen ska också ”föreslå ändringar som innebär att ålder ges minskad betydelse vid straffmätningen för unga lagöverträdare i åldern 15–17 år”. Man ska dessutom överväga en sänkning av straffmyndighetsåldern.
Oklart hur unga påverkas av straff
Hur tidig exponering för rättssystemet påverkar unga människor i Sverige vet vi dock väldigt lite om. Olof Bäckman och hans kollegor ska därför studera hur det har gått för ungdomar som greps av polisen för narkotikabrott strax efter att de fyllt 15 år – och därmed blev lagförda – respektive om de utförde brottet när de ännu var 14 år.
2010 sänktes straffmyndighetsåldern i Danmark från 15 till 14 år. Två år senare ändrade man tillbaka. Där har forskare sett att lägre ålder inte fungerande avskräckande – tvärtom såg de att lagförda ungdomar begick nya brott i något högre utsträckning. Det gick också sämre för dömda 14-åringar i skolan.
Bild: Kriminalvården
I en delstudie som Olof Bäckman och hans kollegor har gjort undersökte de om långa straff är bra eller dåligt för återfallsfrekvensen. Även här arbetade Olof Bäckman med ett naturligt experiment. Han utnyttjade att reglerna för villkorlig frigivning ändrats tre gånger på 1980- och 1990-talet. Genom att studera återfall i brott före och efter regeländringarna kunde han se om straffets längd spelade någon roll för återfallen. Resultatet förvånade.
Straffets längd påverkar inte återfallsrisken
– Vi hittade absolut ingenting, varken positiva eller negativa effekter. Som kriminolog tror man ju att det ska bli fler återfall ju längre tid man sitter i fängelse, men så var det inte, säger han.
Kriminologiska teorier om konsekvenser av inlåsning handlar främst om fängelsets negativa effekter i form av exempelvis stämpling och fängelset som en skola i brottslighet samt risken att förlora sociala band.
– Därför borde man förvänta sig att längre straff jämfört med kortare också borde ha mer negativa effekter. Kriminalvårdens rehabiliterande uppdrag kan ju tänkas motverka eventuella negativa effekter, men generella positiva effekter av fängelse – oavsett om det är som en konsekvens av rehabilitering eller av avskräckning – har varit svåra att påvisa, säger han.
Lägre risk för återfall med fotboja
I en annan av Olof Bäckmans delstudier utnyttjade han och hans kollegor en regeländring 2005, då fotboja blev ett alternativ för vissa som dömts till sex månaders fängelse. Genom att bland annat jämföra personer som dömts till sex månaders fängelse före och efter regeländringen kunde han undersöka straffpåföljdernas olika konsekvenser.
– Återfallsrisken var lägre bland dem som avtjänade straffet med fotboja, säger han.
Studien ska snart publiceras.
– Jag hoppas att den får genomslag, säger han.
Olof Bäckman anser att fotboja borde användas i mycket högre utsträckning, bland annat för att minska belastningen på fängelserna.
Hoppas på fler straff med fotboja
– Givet den ökade beläggningen inom kriminalvården kan det vara angeläget att utöka alternativet fotboja så att det gäller för straff upp till ett år, säger han. Samtidigt är han inte så hoppfull.
– Vi träffade nyligen justitieministern och berättade om våra resultat. Han tyckte visserligen att resultaten var spännande, men någon förändring av reglerna kring fotboja var han inte intresserad av, säger Olof Bäckman.
Så som opinionen blåser tror han inte att det blir så intressant med en studie som visar att milda tag kan vara mer effektiva för att minska brottsligheten än hårda. Axel Holmgren menar att man i den offentliga debatten ofta blandar ihop två olika förväntningar som man kan ha på straffet. För att sortera i argumenten kan det finnas en poäng i att hålla isär dessa olika intressen.
Straff: för rättvisa eller avskräckning?
– I den ena vågskålen har vi det normativa intresset av rättvisa, att samhället ska reagera på brott och att brottsoffer ska få upprättelse, säger han.
De flesta brukar också tycka att allvarliga brott ska straffas hårdare än mindre allvarliga brott – att straffet ska stå i proportion till själva brottet.
Bild: Kriminalvården
– I den andra vågskålen finns intressen som är mer instrumentella. Man tänker att straffrätten ska användas instrumentellt, för att förebygga brott eller förhindra att en viss person begår brott i framtiden, säger han.
Axel Holmgren menar att frågorna som expertgruppen ska utreda är komplicerade.
– Man vill komma åt de gängrelaterade fallen och använda straffrätten som ett instrument för att minska gängkriminalitet. Men lagarna är generella och träffar alla unga som begår brott, säger han.
Vissa kanske tycker att det är fel att en ändring av lagen träffar alla.
– Här har vi en konflikt mellan normativa och instrumentella intressen, säger han.
Älgkor glömmer inte att de förlorat en kalv. De undviker därför jägare under efterföljande jaktsäsonger. Det visar en studie som undersökt hur älgar rör sig i skogen.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har i en studie utrustat drygt 50 älgkor med gps-halsband. De kunde då se var älgkorna befann sig var tredje timme under flera års tid.
I studien kombinerades över 80 000 gps-positioner med uppgifter om kons ålder och kalvarnas överlevnad.
Resultatet visar att kor som förlorat en eller flera kalvar under jakt ändrade sina rörelser, och val av habitat, för att undkomma jägarna.
Gömmer sig i skogen
Under efterföljande jaktsäsong valde älgkor som mist en kalv att uppehålla sig närmare skogen och röra sig mindre. Studien visar även att de befann sig på längre avstånd från vägar och bebyggelse. Älgarna valde också i högre utsträckning att korsa vägar när det var mörkt ute och jakten inte pågick.
Beteendet kan vara ett sätt att minska exponeringen för jägare, menar forskarna.
– När jaktsäsongen börjar, så gömmer de sig i skogen, säger Lukas Graf som är doktorand inom skogsvetenskap på SLU och fortsätter:
– Vägar är viktiga för jägare för att nå jaktmarker och för att ta ut den skjutna älgen. Så genom att flytta längre bort från vägen försöker kon öka chansen för att kalven ska överleva.
Samlad livserfarenhet
Det är välkänt att livserfarenhet hos långlivade djur kan göra att de förändrar sitt beteende för att undkomma rovdjur och därmed öka chansen att överleva. Älgar lever i ungefär 20 år och kan få kalvar cirka tio gånger. De har därmed många år på sig att anpassa sitt beteende.
Men studien visar tydligt att det inte bara är ålder som får älgarna att ändra beteende. Om de har förlorat en kalv lär de sig även att undvika människor som jagar.
Tvillingkalvar klarar sig bättre
Älgar med tvillingkalvar blev betydligt bättre på att rädda sina kalvar ju äldre korna blev. Kons större erfarenhet gjorde att sannolikheten att båda kalvarna klarade sig fördubblades.
Men för älgkor generellt lönade det sig inte alltid att ändra sitt beteende för att undvika jägare. Studien fann inga bevis för att den allmänna överlevnaden var större hos kalvar till äldre kor.
– Det beror troligen på att jakttrycket i Sverige är så högt, och på att jägarna inriktar sig på att skjuta kalvar, säger Lukas Graf.
Låga nivåer av en viss antikropp kan vara en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom hos äldre kvinnor. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken för både kvinnor och män i Sverige. Men forskningen om kvinnors hjärthälsa har länge varit eftersatt.
Kvinnor drabbas ofta senare i livet och har fler riskfaktorer som högt blodtryck, diabetes och hjärtsvikt.
Låg nivå riskmarkör
Nu visar en studie att antikroppar mot fettämnet fosforylkolin kan användas som en ny riskmarkör för hjärt-kärlsjukdom hos äldre kvinnor. Tidigare studier har visat att så är fallet hos män.
– Vi kan visa att en låg nivå av den naturliga antikroppen mot fosforylkolin kan användas som en riskmarkör för hjärt-kärlsjukdom även hos kvinnor, oberoende av tidigare kända riskfaktorer, säger Johan Frostegård som är professor vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet.
– Vi har tidigare visat att antikroppen har en antiinflammatorisk verkan vilket gör att den skyddar mot åderförkalkning som är en kronisk inflammation i kärlväggen, fortsätter han.
Följde nästan 1000 kvinnor
Forskarna har under 16 års tid följt nästan tusen kvinnor med en medelålder på 66 år. 113 av deltagarna i studien utvecklade hjärt-kärlsjukdom.
Resultatet visar att kvinnor med en hög nivå av antikroppen, som också kallas anti-PC, hade 25 procent lägre risk att drabbas av kranskärlssjukdom och hjärtinfarkt. Studien kan dock inte ge svar på vilken nivå som verkar skyddande.
– Nu behöver vi gå vidare för att kunna fastställa vilken nivå av anti-PC som kan användas som risknivå på liknande sätt som de nivåer som finns för till exempel högt blodtryck. Vi arbetar nu med en ännu större studie som inkluderar både män och kvinnor där vi hoppas kunna fastställa en sådan nivå, säger Johan Frostegård.
Forskarna hoppas att studien kan bidra till utvecklingen av ett vaccin mot åderförkalkning. Målet är att kunna höja nivån av anti-PC hos personer som visar riskabelt låga nivåer.
För drygt 15 år sedan blev det lättare att invandra till Sverige om ett anställningserbjudande fanns. Nu visar en rapport att de flesta som kommit för att jobba är framgångsrika och har höga löner. Var femte saknar däremot inkomst, något som forskarna ser som problematiskt.
Genom en reform 2008 blev det betydligt lättare för arbetsgivare att rekrytera arbetskraft från länder utanför Europa.
Forskare vid Stockholms universitet och IFAU har nu undersökt hur det gått för den här gruppen invandrare på den svenska arbetsmarknaden. Forskningen bygger på data om personer som varit folkbokförda under perioden 2000–2023.
De flesta har jobb och bra lön
Studien som mynnat ut i en rapport visar att många som invandrat för att arbeta är framgångsrika. De flesta som kommit till Sverige efter reformen har etablerat sig väl på arbetsmarknaden. I snitt har de ofta högre inkomster än den inhemska arbetskraften.
Men en femtedel av gruppen har inte några förvärvsinkomster alls, konstaterar forskarna. Enligt studien får de inte heller bidrag i någon större utsträckning.
– Det mest överraskande fyndet är att en så pass stor andel av de som kommit hit för att arbeta inte har några synliga inkomster, säger forskaren Erik Sjödin vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
Fyller luckor på arbetsmarknaden
Den här dubbla naturen i arbetskraftsinvandringen är något som måste beaktas framöver, menar Erik Sjödin.
– Det är tydligt att arbetskraftsinvandrare både fyller viktiga luckor i arbetsmarknaden och att en del är i utsatta positioner. Vi behöver ett system som bättre kan fånga upp båda dessa aspekter.
Genom 2008 års reform ändrades fokus från statlig prövning av behovet av arbetskraft till arbetsgivares efterfrågan. Det ledde till en tydlig ökning av arbetskraftsinvandrare, men har alltså även följts av utmaningar.
– Regleringen är designad för att möta behovet av arbetskraft och möjliggöra försörjning. Men när en så stor del av arbetskraftsinvandrarna står utan inkomst, måste vi ställa oss frågan om systemet verkligen fungerar som det är tänkt, säger Erik Sjödin.
Behov av fler kontroller
Forskarna rekommenderar att svenska myndigheter nu ser över och följer upp anställningar och inkomster. En viktig fråga är att säkerställa att alla som invandrar till Sverige med syftet att jobba verkligen får en möjlighet att försörja sig.
– Vi behöver en mer tillförlitlig kontroll och uppföljning av arbetskraftsinvandringen. Det är inte hållbart att så många saknar inkomster, samtidigt som de har arbetstillstånd, avslutar Erik Sjödin.
Studien har gjorts i samarbete med Mattias Engdahl som är forskare i nationalekonomi vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.
Reformen från 2008 gjorde det betydligt lättare för arbetsgivare att rekrytera arbetskraft från länder utanför EU/EES. Den tidigare statliga arbetsmarknadsprövningen, som avgjorde behovet av arbetskraft, avskaffades och arbetsgivarens efterfrågan blev avgörande.
Reformen tillät att arbetstillstånd gavs baserat på anställningserbjudanden, så länge villkoren motsvarade svenska kollektivavtal och försörjningskraven uppfylldes. Målet var att öka tillgången till arbetskraft och stödja ekonomisk tillväxt.
Förskolan har en unik möjlighet att främja barns psykiska och fysiska hälsa. De positiva effekterna är starkast för de barn som behöver det mest. Men dessa barn går oftare på en förskola där verksamheten håller otillräckligt kvalitet – eller går inte på förskola alls.
Att gå i en bra förskola bidrar till barns utveckling och välbefinnande på många sätt. I läroplanen för förskolan står att den ska främja barns hälsa. Lena Almqvist, professor i psykologi vid Mälardalens universitet, tycker att det är bra, för ingen annan välfärdsinstitution har så bra förutsättningar att påverka barns hälsa positivt som just förskolan.
Nästan alla barn går på förskola
– Förskolan är unik på det sättet att den träffar de allra flesta barn i åldern ett till fem år på nästan daglig basis. Den kan till exempel tidigt fånga upp ett barns behov av extra stöd, vilket kan förebygga problem senare i livet, säger hon.
Tillsammans med Eva Björck, professor i specialpedagogik vid Högskolan i Jönköping, har Lena skrivit kunskapsöversikten ”Forskning i korthet: Förskolans roll för att främja psykisk hälsa”, som Forte publicerade 2023. I den konstaterar de bland annat att kvalitet i verksamheten är en förutsättning för det hälsofrämjande uppdraget.
Förskolan samverkar för psykisk hälsa
En kvalitativ förskolemiljö innebär bland annat att man skapar en atmosfär där barnen aktivt deltar i olika aktiviteter och ges utrymme att utforska sin omgivning.
Hälsofrämjande i förskolan sträcker sig också till att samverka med andra viktiga personer, såsom vårdnadshavare och personal inom barnhälsovården, särskilt när ett barn upplever svårigheter eller behöver extra stöd. Att skapa och upprätthålla goda samarbetsrelationer med dessa parter är en del av förskolans ansvar för att främja barns psykiska hälsa.
Barnens engagemang bästa måttet på förskolans kvalitet
Att barn känner sig delaktiga och har en känsla av tillhörighet är centralt i en god förskolemiljö.
Forskning pekar på att barnens engagemang är viktigare för att bedöma förskolans kvalitet och möjlighet att främja barns utveckling och psykiska välbefinnande än barngruppens storlek eller i vilken mån man tränar direkta färdigheter med barnen.
Källa: Kunskapsöversikten ”Forskning i korthet: Förskolans roll för att främja psykisk hälsa”
Enskilda förskolor klarar att göra detta på ett bra sätt, men Lena anser att den svenska förskolan som helhet inte lever upp till sitt hälsofrämjande uppdrag i dag.
– Läroplanen ger inga riktlinjer för hur det hälsofrämjande arbetet ska bedrivas, vilket gör det svårt för förskolan. Det blir en fråga för enskilda huvudmän och rektorer hur uppdraget ska tolkas, och verksamheterna behöver själva etablera fungerande metoder och arbetssätt. Därför ser vi stora kontraster i verkligheten – somliga välfungerande förskolor som lyckas utmärkt, men också en grupp förskolor, ofta präglade av låg andel utbildade förskollärare och mycket tillfällig personal, där det är svårt att bedriva något kvalitetsarbete, säger hon.
Bra förskola har positiv påverkan
Tyvärr är det ofta i förskolor i socioekonomiskt svaga områden, där andelen sårbara barn är störst, som kvalitet och hälsofrämjande arbete inte håller måttet, påpekar hon.
– Det är olyckligt, mycket forskning visar att en förskola med hög kvalitet lägger en viktig grund för resten av livet. Forskning i andra länder visar att en bra förskola har positiv påverkan på allt från framtida psykisk hälsa till utbildningsnivå och privatekonomi, säger Lena.
Hon skulle gärna se mer resurser till förskolan, men påpekar samtidigt att kvalitet i verksamheten inte bara kan reduceras till en fråga om resurser.
– Det finns mycket man kan göra inom befintliga ekonomiska ramar. En viktig del gäller vidareutbildning och fortbildning av befintlig personal. Och man behöver etablera gemensamma ramar från högsta ledning ner till enskilda förskoleenheter för hur man ska arbeta systematiskt med kvalitet, säger hon.
Färre barn i sårbara områden går på förskola
Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande i en verksamhet som är rolig, trygg och lärorik.
Den allmänna och avgiftsfria förskolan samt maxtaxan gör att Sverige har en förhållandevis hög inskrivningsgrad i förskolan oavsett barns socioekonomiska bakgrund. Trots detta är det ett något lägre deltagande bland barn med en mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund.
86 % av alla ett- till femåringar i Sverige går i förskolan, det vill säga 513 000 barn.
Bland barn som inte är inskrivna i förskolan är andelen nyinvandrade drygt tre gånger så stor.
I nästan alla kommuner har föräldrar till inskrivna barn högre inkomst.
Nio procent av föräldrarna till barn som inte är inskrivna i förskolan har ekonomiskt bistånd, jämfört med tre procent i hela befolkningen.
I de flesta kommunerna har föräldrar till oinskrivna barn lägre utbildningsnivå än föräldrar till inskrivna.
Källor: Sveriges Kommuner och Regioner (2022), Öppna jämförelser – Förskola 2022: Förskolans kompensatoriska roll.
För bonusbarnbarn är det generellt engagemanget och omtanken från den äldre generationen som räknas, inte det biologiska släktskapet. Det visar forskning från Lunds universitet. När bonusmor- och farföräldrar engagerar sig ser barnen dem som ”riktiga” släktingar.
Sociologen Linn Alenius Wallin har forskat om relationer mellan barn och bonusfar- och morföräldrar. Bland annat har hon gjort en rad intervjuer med barn och vuxna som befinner sig i denna typ av relation.
Det kanske mest förvånande i intervjuerna, säger Linn Alenius Wallin, är hur ovidkommande den biologiska anknytningen är för många barn.
Engagemanget avgör
Enligt barnen var det helt bonusfar- och morföräldrarnas engagemang som avgjorde om det blev en släktskapsrelation.
– Antingen var de engagerade eller så var de inte det. Det och inget annat avgjorde relationen.
Barnen beskrev att det viktigaste i relationen med bonusfar- och morföräldrar var att behandlas rättvist – så som de föreställde sig att ett biologiskt barnbarn skulle behandlas.
– När bonusfar- och morföräldrar engagerade sig såg barnen dem som ”riktiga” släktingar, och om de inte engagerade sig sågs de inte som släktingar alls, säger Linn Alenius Wallin.
Hur upplevs dessa relationer av den äldre generationen?
– Det är tydligt att ens tidigare liv och kön spelar roll. Många män som får bonusbarnbarn upplever det som en andra chans att ge omsorg senare i livet. Bland kvinnorna däremot kunde man ana något som jag kallar omsorgströtthet. De kanske hade jobbat inom vårdyrken och gett så mycket omsorg att den förmågan nu blivit förbrukad.
Du skriver att det spelar roll för den äldre generationen om bonusbarnbarnen är gemensamma eller den ena personens biologiska barnbarn. På vilket sätt?
– Det finns en övertro i den äldre generationen att biologiska relationer ska vara starka, att man alltid ska vilja umgås med sin biologiska familj. Allt annat är avvikande och lite skamligt. Ofta hjälpte kvinnorna i studien sina män att upprätthålla nära band med sina biologiska barnbarn.
Både män och kvinnor i intervjuerna var måna om att inte stå i vägen för biologiska far- och morföräldrar, säger Linn Alenius Wallin. De biologiska far- och morföräldrarna skulle ha en ”förtursrätt” till barnbarnen. Om det fanns ett behov, exempelvis om den biologiska far- eller morföräldern var död eller frånvarande, klev bonusföräldern in med en större självklarhet.
Barn ger också omsorg
I Linn Alenius Wallins avhandling i ämnet skriver hon att att barns roll som ”omsorgsgörare” i familjer sällan lyfts fram. Hon förklarar:
– Vi ser ofta omsorg som något som riktas mot barn, och att barn inte ska behöva ge omsorg själva. Trots goda intentioner osynliggörs därmed mycket av den omsorg barn faktiskt ger. Alla barn jag talade med kunde ge exempel på hur de tog hand om sina bonusfar- och morföräldrar och att det kändes bra att hjälpa till, både praktiskt och känslomässigt.
– Till exempel anser vuxna ofta att de leker för barnets skull, men de barn jag intervjuade ansåg också att lek var något de gjorde för den vuxne, och barnen anpassade lekarna så att de passade bonusfar- eller morförälderns hälsa och vigör.
Ibland måste humlor vara på hugget och anstränga sig lite extra. För att skaka loss pollen från lite besvärliga växter kan de ta sina flygmuskler till hjälp. Det visar en studie från Uppsala universitet.
Humlor har olika metoder för att samla pollen. Vissa typer av blommor, som potatisväxter, kräver tuffare tag för att ge ifrån sig frömjölet. Humlan använder då en teknik som kallas ”buzz pollination”, där den biter tag i blommans ståndarknappar och ruskar dem.
Drar ihop muskler och vibrerar
Forskare vid Uppsala universitet har studerat hur det här går till i detalj – och gjort nya upptäckter.
– I stället för att borsta pollenet direkt från blomman använder humlan musklerna i bröstkorgen, som den använder när den flyger, och drar ihop dessa mycket snabbt. Det får humlan att vibrera, säger Charlie Woodrow som forskar om evolutionär biologi vid Uppsala universitet.
När humlan vibrerar kan pollen skakas ut från blommor som har rörformade ståndare med en öppning i spetsen.
– Hur snabbt musklerna vibrerar och hur ljudliga vibrationerna är påverkar hur mycket pollen som släpps ut, säger Charlie Woodrow.
Pollen frigörs snabbt
Humlor behöver pollen både som mat åt sig själva och åt sina larver. Vid ”buzz pollination” ger de ifrån sig ett intensivt surrande ljud.
I den nya studien har forskarna med hjälp av höghastighetskamera sett i detalj hur det går till. De upptäckte att vibrationerna överförs från muskler i bröstkorgen till humlans huvud, som rör sig bakåt och framåt upp till 400 gånger tyngdaccelerationen.*
– Så det är väldigt snabba rörelser. När humlan gör det biter den sig fast i blomman. Det gör att pollenet kan frigöras väldigt snabbt jämfört med vid normal borstning av pollen från blomman eller vibrationer som överförs direkt från musklerna, säger Charlie Woodrow.
*Tyngdacceleration:Den acceleration ett föremål får av tyngdkraften när det faller fritt från en höjd.
Det tycks finnas en koppling mellan akut njurskada och hjärnans hälsa. I en studie har forskare vid Karolinska institutet sett en ökad risk för demenssjukdomar.
Vid akut njurskada sker en plötslig försämring av njurfunktionen. Det är inte ovanligt hos äldre och förknippas med ökad sjuklighet och dödlighet.
Tidigare studier har visat att det kan finnas en koppling mellan akut njurskada, som tidigare kallades akut njursvikt, och skador på hjärnan. I en ny studie har forskare vid Karolinska institutet undersökt om det även finns en ökad risk för demenssjukdomar.
Njurskada kopplas till demens
Forskarna har analyserat data från mer än 300 000 personer över 65 års ålder. De följdes under tolv år.
Drygt en av fyra studiedeltagare drabbades av akut njurskada minst en gång under uppföljningsperioden. Studien visar att de hade 49 procent högre risk att utveckla någon form av demens, se faktaruta.
Risken var högre vid svår njurskada som krävde vård på sjukhus.
– Våra resultat tyder på att akut njurskada inte bara är en isolerad händelse som påverkar njurfunktionen utan kan ha bredare konsekvenser för bland annat hjärnhälsa, säger forskaren Hong Xu vid Karolinska institutet.
Kan leda till tidigare insatser
I nästa steg ska forskarna undersöka biologiska mekanismer som kan ligga bakom kopplingen mellan njurskada och demenssjukdomar. De kommer även att utvärdera om olika läkemedel, livsstilsförändringar och uppföljningar efter akut njurskada kan minska risken.
– Att identifiera akut njurskada som en riskfaktor för demens kan leda till tidigare insatser, förebyggande behandling och bättre omhändertagande av patienterna, säger professor Juan Jesus Carrero vid Karolinska Institutet.
Risk varierar för olika demenssjukdomar
16 procent av samtliga deltagare i den aktuella studien fick en demensdiagnos. Forskarna har gjort separata analyser av vilka demenstyper som kan kopplas till akut njursvikt.
De fann att riskökningen var störst, 88 procent, för Lewykroppsdemens eller demens orsakad av Parkinsons sjukdom.
Risken för vaskulär demens ökade med 47 procent.
Riskökningen för Alzheimers sjukdom var 31 procent.
Dyngbaggar är superstarka men också grymma på att samarbeta. De kan till exempel flytta stora bollar av bajs över svåra hinder, visar forskning. Men för att lyckas krävs att honor och hanar jobbar tillsammans. Annars blir det bråk.
Dyngbaggar är bland de starkaste djuren i världen. De små skalbaggarna lever i djurspillning som de också äter. Genom att bryta ner organiska ämnen spelar de en viktig roll för samspelet i naturen. Men dyngbaggarna är också mycket bra på att samarbeta. Det visar experiment som forskare vid Lunds universitet gjort i Sydafrika och Italien.
Dansar fram under flytt
Honor och hanar av arten spindeldyngbagge lyckades flytta bollar av bajs, som motsvarar tio gånger deras egen kroppsvikt, över vertikala hinder på 20 centimeter. De görs genom en slags synkroniserad dans.
– Vi blev väldigt förvånade över att se att de kunde samarbeta och hjälpas åt att flytta ett föremål utan att veta dess slutliga destination. Detta är en förmåga som bara människor besitter. Vi tror att dyngbaggarna använder taktil kommunikation, men det har ännu inte bevisats, säger Claudia Tocco, biologiforskare vid Lunds universitet.
Samkönat haveri
En annan upptäckt var att spindeldyngbaggarna rullar sina värdefulla bollar i en rak bana, även om de stöter på hinder. När en sten eller en stock dyker upp klättrar skalbaggarna helt sonika över hindret.
Forskarna kunde även slå fast att det avancerade samarbetet och klättrandet bara gällde dyngbaggar av olika kön.
– När spindeldyngbaggar av samma kön skulle försöka samarbeta slutade det alltid i allvarliga bråk som resulterade i att spillningsbollen gick sönder eller att en av baggarna sprang i väg med den, säger Claudia Tocco.
Varför har en del abborrar stora ögon medan andra har mindre? Det har forskare tagit reda på genom att studera över 600 fiskar.
För fiskar är synen avgörande för att kunna fatta beslut som styr liv eller död. De förlitar sig på sina ögon för att navigera, hitta mat och undvika att bli uppätna av rovdjur. Ögonens storlek kan dock variera inom en fiskart.
I en studie har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet velat förstå mer hur faktorer som sikt, föda och risken att bli uppäten påverkar ögonstorleken hos sötvattensfisk.
Får lättare syn på plankton
Forskarna valde att titta närmare på den europeiska abborren, som är en av de vanligaste fiskarterna i nordeuropeiska sjöar.
De mätte ögonstorleken på över 600 abborrar från 14 sjöar i Sverige och Tyskland. Forskarna bedömde också vattnets siktdjup, fiskarnas diet och vilka rovfiskar som fanns i sjöarna.
Resultatet visar att abborrens ögon är större i sjöar med färre rovdjur och mörkare vatten.
– Vi har också sett att det finns ett samband mellan stora ögon och en diet med mycket zooplankton, förmodligen eftersom det krävs bättre syn för att hitta små födoämnen, säger Matilda Andersson som är miljöanalysspecialist på Sveriges lantbruksuniversitet.
Små ögon minskar risker
I sjöar som hade klarare vatten och högre tryck från rovdjur såg forskarna att ögonstorleken i stället minskade.
– Det här beror troligtvis på att god syn kunde uppnås och att små ögon är mindre framträdande och svårare att upptäcka vilket därför minskar risken att bli uppäten. Det är även energikrävande för fisken att bibehålla större ögon, avslutar Matilda.
Hur kan Sverige, som är mycket importberoende, säkra befolkningens tillgång till mat vid kris eller krig? Här är de bästa sätten, enligt forskaren Cecilia Tullberg vid Lunds universitet.
Krig, klimatförändringar och katastrofväder gör livsmedelstransporterna i världen mer osäkra. Hur kan ett importberoende land som Sverige säkra befolkningens tillgång till mat? Ska vi bygga upp gigantiska lager med konservburkar och mjöl inför framtida kriser?
Nej, vid krig eller kris behövs främst andra sätt för att mätta Sveriges befolkning. Det anser flera forskare som studerar frågan, bland dem Cecilia Tullberg, forskare i bioteknik vid LTH, Lunds universitet.
– Lager behöver ständigt uppdateras och underhållas. Det är dyrt. Därför behöver företag vara beredda på att snabbt kunna ställa om och producera livsmedel med till exempelvis andra råvaror. En kris kan också vara en gyllene chans att tänka nytt, öka konkurrenskraften och få nya intäkter.
Här är områden som Sverige kan jobba på redan nu, för att få god matberedskap:
Vägar och el måste funka
Se till att infrastrukturen fungerar. Det är en större fråga än vilken mat som ska ätas i kristider. Försvinner elen får vi inte dricksvatten och livsmedelsindustrin kan inte processa maten. Fungerar inte vägnätet kommer inte transporterna fram. Om en hamn inte kan användas får hela livsmedelssystemet stora problem.
Växla till växter
Gör det lättare för människor att ha hållbara matvanor. Växtbaserade livsmedel är generellt mer resurssnåla och klimatvänliga att producera. Det finns också stora hälsofördelar med att äta mer växtbaserat jämfört med animaliskt.
Bild: Polina Rytova, Unsplash.
Släng inte ätbar råvara
Uppskattningsvis en tredjedel av maten som produceras till människor går till spillo till världen över. Exemplen är många: Fullt ätbara stjälkar och blastrester myllas ner i jorden, såvida de inte blir djurfoder eller biogas. Två tredjedelar av sallaten och en tredjedel av morötterna blir kvar på fälten. Det går i många fall att ta hand om hela råvaran.
Gör mat av rester
Ta hand om förbisedda råvaror, som alger. Ta också tillvara på livsmedelsindustrins rester. En hel del biomassa ratas idag på grund av smak eller konsistens, trots att den ofta innehåller värdefulla proteiner, fetter och kostfiber.
På LTH, Lunds tekniska högskola, forskas det exempelvis om att göra mat av havreskalsrester, likaså av raps- och hampfrökakor som är hårda och bittra – men näringsrika. I andra projekt studeras hur sockerrika rester från till exempel spannmål och potatis kan bli mat till bakterier och svampar som i sin tur blir proteinkällor eller producerar vitaminer, oljor och andra viktiga ingredienser.
Även från slakteri- och fiskenäringen skulle man kunna ta tillvara på biprodukter på ett bättre sätt än idag. Det kan handla om sådant som klövar, blod, inälvor och skinn.
Odla nya grödor
Något som studeras vad gäller hållbar matproduktion är grödor som är resistenta mot klimatförändringar och som kan odlas längre norrut. Sådana grödor behövs i större utsträckning.
– Här blir växtförädling och precisionsodling viktiga redskap. Grödor vi odlat historiskt, som kulturspannmål, kan också komma att spela en viktig roll, säger Cecilia Tullberg.
Odla nära
Satsa på mer närodlat. Det gör Sverige mindre sårbart om importmöjligheterna stryps. Sverige är idag Europas mest importberoende matland jämte bland andra Malta och Finland. Sverige producerar mycket morötter, potatis, ägg, sädesslag och mjölk, men i övrigt behövs import.
Fixa utsäde och gödsel
Se till att det finns mer eget utsäde och gödsel. Sverige är egentligen inte självförsörjande ens vad gäller livsmedlen i föregående stycke, eftersom de kräver gödsel, utsäde, diesel för transporter samt djurfoder. Sådant är Sverige idag extremt importberoende av.
– Det är välkommet med satsningar på inhemsk och fossilfri mineralgödsel och biodrivmedel. Även ett beredskapslager av utsäde diskuteras, säger Cecilia Tullberg.
Ha bra avtal
Få till bra handelsavtal med andra länder. Det är viktigare än självförsörjning. Internationell handel är viktig för livsmedelsförsörjningen, särskilt för små länder som Sverige. Att bli helt självförsörjande anses inte som ett eftersträvansvärt mål. Det är bättre att få till handelsavtal med många länder för att försäkra sig om att kunna importera livsmedel och annat. Det ökar möjligheterna att hantera produktionsbortfall vid torka, sjukdomsutbrott och andra kriser.
Sälj egna livsmedel
Skapa och sälja innovativa livsmedel. En ökad produktion och export av förädlade råvaror kan stärka svensk konkurrenskraft, vilket stärker landets motståndskraft vid kriser.
– Förädlade och allra helst unika produkter ger bättre betalt. Det kan handla om nya slags ingredienser eller halvfabrikat, säger Cecilia Tullberg.
Det kan exempelvis handla om mjölk- och köttanaloger, alltså mat som liknar animaliska livsmedel men som istället är växtbaserade.
Skicka upp drönare
Använd drönare och biosensorer i större utsträckning. Det går till exempel att ha drönare som ser exakt var i en odling som mer kväve behövs. Biosensorer kan i realtid analysera livsmedel, processlinjer och transportkedjor för att optimera produktionen.
Bild: Ignat Kushanrev, Unsplash.
Beredskapsförmågan i Sverige vad gäller maten handlar alltså i hög utsträckning om flexibilitet och konkurrenskraft, säger Cecilia Tullberg. Lagerhållning är snarast är att betrakta som ett komplement till dess att alternativa försörjningskedjor är på plats.
Allt fler blir äldre. Det innebär att äldreomsorgen behöver öka med närmare 60 000 anställda de kommande tio åren. Även sjukvård och försvar behöver mer personal. Här är 9 strategier för framtidens kompetensförsörjning.
Det föds färre barn – och vi lever allt längre. Det betyder större utmaningar för vård och omsorg. Frågan är hur vi sa tackla försörjningsbördan som väntar.
År 2031 tros 7,5 procent av alla svenskar ha passerat 80-årsstrecket, en ökning med ungefär en kvarts miljon individer på ett decennium.
En konsekvens av den demografiska utvecklingen är att de som jobbar kommer att få dra ett större lass. Hur ska de räcka till? Fler äldre betyder att fler lever med sjukdomar och funktionsnedsättningar– vilket innebär högre belastning på vården. Samtidigt måste vården vara patientsäker och erbjuda en dräglig arbetsmiljö.
Det är inte så att de som är i arbetsför ålder minskar i antal. Också den gruppen väntas öka med en kvarts miljon individer, fast alla kommer inte att arbeta. År 2031 tror man att hela den svenska arbetsstyrkan, de som är sysselsatta, kommer att bestå av 169 000 fler individer jämfört med i dag. Men räcker det? Det är alltså dessa personer som ska ge den växande gruppen 80-plussare försörjning, vård och omsorg.
Behovet av arbetskraft växer
– Vi har räknat ut att antalet anställda inom kommun och region måste öka med 91 000 personer de kommande tio åren, men mest alarmerande är äldreomsorgen, som kommer att behöva öka sin personalstyrka med 58 500 personer om inga åtgärder görs, säger Katarina Storm Åsell, utredare på Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.
Men det är inte bara kommuner och regioner som har ett växande behov av arbetskraft.
– Försvaret säger att de behöver 64 procent av sysselsättningsökningen och näringslivet 70 procent. Det går ju inte ihop, berättar Katarina Storm Åsell.
Ett sätt att öka andelen som jobbar är att få människor att vilja fortsätta gå till arbetet, trots att de har passerat 65, 67 eller till och med 70 år. Men hur vanligt är det i dag och vad får människor att vilja göra det?
1 av 5 jobbar vid 70
En studie av Isabelle Hansson, forskare i psykologi på Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet, visar att de flesta ser fram emot att gå i pension, samtidigt som 30 procent ändå fortsätter att arbeta efter pensionen i någon mån.
– Vi ser en tydlig ökning i andelen ”jobbonärer”; det blir allt vanligare att man fortsätter att arbeta längre upp i åldrarna. Det här är en möjlighet i ljuset av de ökade kompetensförsörjningsbehoven, säger hon.
Studien, som bygger på enkätsvar från 3 000 personer, visar att det är vanligast att fortsätta vara yrkesverksam de första åren efter pension, men 20 procent arbetar ännu vid 70 års ålder. Personer med högre utbildningsnivå jobbar längre än andra.
När Isabelle tittade på vilka drivkrafter och motiv som ligger bakom beslutet att förlänga sitt arbetsliv, såg hon att meningsfullhet spelar störst roll. Arbetsgivarens behov av kompetent arbetskraft är däremot inte ett tillräckligt starkt skäl för att vilja vara kvar.
Fortsatt arbete kan vara bra för hälsan
– Det måste finnas ett personligt värde för individen. Att vara behövd på arbetsplatsen ökade till och med sannolikheten att sluta arbeta, säger Isabelle Hansson.
Tidigare studier har visat att det kan vara bra för hälsan – och även förlänga livet – om man fortsätter att arbeta. Måendet verkar dock hänga samman med att man jobbar för att man vill det, inte för att man måste.
– De som fortsätter att arbeta och rapporterar att arbetet är meningsfullt mår bättre än dem som inte arbetar, säger hon.
Det finns också grupper som fortsätter att arbeta efter pensionen av ekonomiska skäl.
– Här finns könsskillnader. Kvinnor fortsätter oftare att arbeta för att den ekonomiska situationen kräver det. Och de som jobbar av ekonomiska skäl jobbar också mer. De rapporterar lägre livstillfredställelse än dem som inte arbetar, säger hon.
9 strategier för kompetensförsörjning
SKR har tagit fram nio strategier för kompetensförsörjning, som ett stöd för arbetet i kommuner och regioner. En av strategierna är att just förlänga arbetslivet. Om pensionsåldern skjuts upp till 66 år minskar antalet pensioneringar med nästan 75 000 anställda i kommuner och regioner fram till 2031, enligt SKR:s personalprognos. I dag ligger pensionsåldern på cirka 64 år i kommuner och 64,5 år i regioner.
En annan strategi är att öka heltidsarbetet. Personalstyrkan skulle kunna minskas med en fjärdedel, nästan 100 000 anställda, om deltidsarbetande arbetade tre timmar mer i veckan och om pensionsåldern steg till 66 år i kommuner och regioner, enligt SKR:s uträkning.
En tredje strategi bygger på att arbetsgivarna prioriterar arbetsmiljöarbetet. Per Nilsen, professor vid Linköpings universitet och Högskolan i Halmstad, forskar om arbetsmiljö för läkare och sjuksköterskor. Han ser brister när det gäller möjlighet till återhämtning, reflektion och flexibilitet.
– Kanske framför allt inom primärvården, som vi har studerat mest, säger han.
Redan brist på personal i vården
Han ser också att det redan i dag råder brist på resurser.
– Det finns för lite personal, helt enkelt. Sjuksköterskor lägger mycket tid på att prata i telefon med patienter i stället för att träffa dem. Läkare lägger mycket tid på administration, vilket upplevs stjäla tid, säger han.
Nära var tredje läkare är missnöjd med sitt arbete, enligt en nationell enkätstudie som Per Nilsen och hans kollegor har gjort. Även var fjärde sjuksköterska är missnöjd. Dessutom överväger två av fem sjuksköterskor att söka nytt jobb, detsamma gäller läkarna.
– Den rapportering som finns kring brister i arbetsmiljö för läkare och sjuksköterskor visar på stora utmaningar med att både behålla och rekrytera kompetent personal, säger han.
Faktorer som ger bra arbetsmiljö
Tillsammans med Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för arbetsmiljökunskap ska Per Nilsen och hans kollegor nu undersöka arbetsplatser där man har lyckats genomföra förändringar som gett de anställda en bättre arbetsmiljö.
– Vi hoppas kunna identifiera nyckelfaktorer som skapar en hälsofrämjande arbetsmiljö, säger Per Nilsen.
Hittar man dessa faktorer blir det lättare att veta hur också andra arbetsplatser kan få till en bra arbetsmiljö – i förlängningen kan dessa fynd underlätta kompetensförsörjningen.
Inom sektorer där stora kompetensförsörjningsbehov väntar är det också extra viktigt att arbetsgivarna är lyhörda inför sina anställdas behov, särskilt om man vill att de ska arbeta högre upp i åldrarna, menar Isabelle Hansson.
– Det kan handla om möjligheter att påverka vad man jobbar med, men också när och hur. Sådant kan vara avgörande när man står inför valet att stanna kvar eller gå, säger hon.
En fjärde strategi som SKR har tagit fram för att säkra kompetensförsörjningen är att rekrytera bredare – till exempel män, nyanlända och unga.
– Det finns grupper som står längre från arbetsmarknaden och dem behöver vi hitta vägar in för, säger Katarina Storm Åsell.
Utnyttja kompetens och teknik smart
Den femte strategin handlar om att stärka ledarskapet, den sjätte om att stödja medarbetarnas utveckling. Och den sjunde, åttonde och nionde lyfter insatser som att söka nya samarbeten, utnyttja tekniken smart – och att använda kompetensen rätt.
– Att skapa möjliga karriärvägar kan bidra till att höja statusen och vara ett sätt att behålla personalen på, säger Katarina Storm Åsell.
Kommer vi att klara behoven, tror du?
– Det är ett långsiktigt arbete, men om man jobbar efter de nio strategier som SKR har tagit fram så tror jag det är möjligt.
Nio strategier för att möta kompetensutmaningen
Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har tagit fram nio strategier för kompetensförsörjning. Strategierna ska fungera som ett stöd för arbetet i kommuner och regioner.
Varierade skogar och en stor mängd död ved krävs för att vissa skalbaggar ska må bra och bidra till biologisk mångfald. Det visar en studie från Sveriges lantbruksuniversitet.
En bra förståelse för samspelet mellan arter och deras miljö är viktigt för att bevara biologisk mångfald i skogarna. En studie har nu tittat närmare på vedlevande skalbaggar, som har många olika funktioner i skogsekosystemet.
Dessa insekter bryter till exempel ner död ved, något som för tillbaka viktiga näringsämnen till naturen. Samtidigt skapar de livsmiljöer för andra arter i den döda veden.
– Kunskap om olika skalbaggsarters behov kan hjälpa oss identifiera vilka typer av miljöer som kan behöva återställas eller skyddas för att bevara mångfalden av vedlevande skalbaggar, säger Paulina Bergmark, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Forskarna samlade in skalbaggar i fällor. Bild: Paulina Bergmark/SLU
Mängden ved avgörande
Studien har gjorts i brukade skogar och i så kallade ekoparker, där ambitionsnivån för naturvård ligger på en högre nivå än i övriga skogslandskap.
Forskarna samlade in skalbaggar i 78 så kallade försöksytor under tre år. Skalbaggarnas olika egenskaper, till exempel vad de äter och var de trivs, har sedan kopplats till miljöfaktorer som mängden död ved och typ av omgivande skogar.
– Vår studie visar att både mängden död ved lokalt och typen av skogar i landskapet är viktiga faktorer för att forma sammansättningen av vedlevande skalbaggssamhällen, säger Paulina Bergmark.
Ökar förståelsen för biologisk mångfald
Studien visar att skalbaggar som föredrar lövträd behöver mycket död ved och lövrika äldre skogar i landskapet. Skalbaggar som föredrar barrträd behöver en hög andel död ved av barrträd, men verkar trivas i både unga och gamla skogar.
När det gäller val av föda visar både skalbaggar som äter andra djur och de som livnär sig på vedlevande svampar starka kopplingar till gamla skogar.
– Vår studie hjälper oss att bättre förstå vilka faktorer som är avgörande för att bevara biologisk mångfald i skogar. Genom att veta hur skalbaggar som lever på döda träd påverkas av sin omgivning kan vi utveckla mer effektiva strategier för att skydda och återställa skogsmiljöer. Detta är avgörande för att bevara inte bara skalbaggarna själva, utan också hela ekosystem som är beroende av dem, säger Paulina Bergmark.
Skalbaggar av arten timmerman. Bild: Paulina Bergmark/SLU
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
