Klimatförändringar utgör numera den största faran mot folkhälsan på vår jord. Infektionssjukdomar hör till de allvarligaste hoten, där människor inte har rätt kunskap och sjukvården inte är beredd på de nya utmaningar som kommer med ett varmare klimat.
Vid extrema väderhändelser söker tusentals människor vård för bland annat infektioner, värmerelaterade tillstånd, psykisk ohälsa och livsmedelsburna sjukdomar.
Den globala uppvärmningen innebär att det idag är i genomsnitt 1,5 grader varmare och tio procent blötare under sommarmånaderna i Sverige, jämfört med på 90-talet. Uppvärmningen förvärrar redan existerande infektionssjukdomar och gör att tropiska sjukdomar som orsakas av parasiter, myggor, maskar, bakterier eller virus sprids även i Europa.
– I takt med att vår planet blivit varmare har kunskaperna ökat för att hantera utmaningarna som dessa förändringar skapar för hälsan, men vi måste omsätta dessa kunskaper både i politiken och i vården, säger Andreas Vilhelmsson, forskare inom folkhälsovetenskap vid Lunds universitet.
Fler fästingar
Mildare vintrar och längre somrar ökar risken för fästingar att överleva och de blir både fler till antalet, samt sprider sig längre upp i landet.
Studier visar att sjukdomen babesios som sprids via fästingbett troligtvis är vanligare än man tidigare trott i Sverige och även en allvarligare variant av TBE sprids med tajgafästingen, som nu har etablerat sig i Sverige.
Den asiatiska tigermyggan som kan bära på denguevirus, zikavirus och chikungunyavirus, har också hunnit etablerat sig i tretton europeiska länder, även om den ännu inte kommit till Sverige.
Fästingar riskerar att bli fler när vintrarna blir mildare och somrarna längre. Bild: Depositphotos
Babesios kan vara dödligt
Babesios är sällsynt hos människa i Sverige och sprids med den vanliga fästingen. När sjukdomen ändå förekommer är den potentiellt allvarlig och ibland dödlig.
Sjukdomsbilden är ospecifik och influensa-liknande med feber, frossa, muskelvärk och ibland förekommer gulsot, mörkfärgad urin och leverpåverkan.
Allvarlig sjukdom av babesios drabbar enbart personer med nedsatt immunförsvar eller som saknar mjälte.
Källa: Folkhälsomyndigheten
Översvämningar och varmare vatten
När vattnet blir varmare förökar sig bakterier snabbare. Med mer nederbörd och omfattande skyfall, finns också risk för spridning när avloppsanläggningar svämmar över och bakterierna hamnar i våra vattendrag. Det leder till att dricksvatten kontamineras, vilket ökar risken för kolera och diarré-sjukdomar.
Höjda temperaturer främjar tillväxten av salmonella, campylobacter och listeria i livsmedel som orsakar matförgiftningar vid felaktig hantering. Även vibriobakterier trivs och växer till när vattnet är varmare än 20 grader och kan ta sig in i kroppen via sår och orsaka hudinfektioner eller allvarliga fall av badsårsfeber. Om bakterierna blir fler, ökar också behovet av antibiotika, vilket i sin tur höjer risken för antibiotikaresistens.
– Dessutom bidrar klimatförändringar till högre nivåer av luftföroreningar och allergener, vilket förvärrar eller gör människor mer mottagliga för lungrelaterade infektioner som kan vara svårbehandlade på grund av resistenta bakterier.
Vården behöver kunna identifiera nya sjukdomar
Förekomsten av zoonotiska sjukdomar – det vill säga sjukdomar som överförs mellan djur och människor – har också ökat. Exempel är både fågelinfluensa och covid-19 som sprider sig till människan i nya pandemier. Klimatförändringar är en av orsakerna, men även skogsavverkning, urbanisering och bristande hälsokontroll ligger bakom.
Andreas Vilhelmsson menar att medborgarna behöver tydligare information för att kunna veta hur extremväder ska hanteras och vilka samband det finns mellan till exempel värmebölja och sjukdomar.
Hälso- och sjukvården behöver också vara beredd på de nya och stora utmaningar som kommer med ett varmare klimat.
– Det handlar inte minst om att kunna känna igen och diagnostisera nya infektionssjukdomar och att ha resurser för att ta emot människor under sommarmånaderna när vården vanligtvis är nedprioriterad.
Träd som lider av torka ger ifrån sig ljud som kan fångas upp med mikrofoner – och nu visar en studie från SLU att dessa ljud kan avslöja permanenta skador. Genom att lyssna på skogens viskningar hoppas forskarna kunna utveckla ett nytt sätt att upptäcka klimatstress hos träd.
Torka är en känd orsak till trädens död och minskad tillväxt i Europas skogar. I Sverige har minskad skogstillväxt under 2010-talet ofta kopplats till just torkperioder. En orsak till att träd inte återhämtar sig efter torka tros vara att vävnaden – xylemet – som leder vatten uppåt i trädet fylls med luftbubblor. Tillståndet kallas embolism och kan liknas vid blodproppar.
Trädens viskningar fångas upp
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har i en studie visat att mikrofoner kan användas för att upptäcka när träd drabbas av embolism. När vattenpelaren i xylemet brister och vattnet omvandlas till ånga – en process som kallas kavitation – uppstår ett svagt ljud som mikrofonerna kan fånga upp.
– Vår studie lägger grunden för att vi ska kunna utveckla en metod som gör det möjligt att studera när och varför träd drabbas av embolism under torka, säger Jonatan Klaminder, professor vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU.
Så lyssnade forskarna på träden
I närheten av Svartbergets forskningsstation utanför Umeå valde forskarna ut 32 träd i julgransstorlek, jämnt fördelade mellan björk och tall.
Träden sågades av och fick sedan vatten. Hälften fick vanligt vatten och fungerade som en kontrollgrupp. Resten fick vatten som behandlats för att försvaga bindningen mellan vattenmolekyler. Det gjorde att forskarna kunde framkalla ett tillstånd där luftbubblor bildas i trädens vävnad.
Med hjälp av mikrofoner, monterade både på och intill stammarna, kunde forskarna lyssna efter ljuden när bubblorna bildas och mäta hur dessa påverkar trädens förmåga att ta upp vatten.
Första studien i skogsmiljö
Redan på 1980-talet användes akustiska metoder i växtstudier, men då enbart i laboratoriemiljö eller med särskilda akustiska kammare. Tidigare försök att upptäcka luftbubblor i vävnaden hos växter med intakt bark har dock misslyckats i labbmiljö. Den aktuella studien gjordes dock i naturlig skogsmiljö, se faktaruta.
– Vi kunde se att träd där vi framkallat embolism gav ifrån sig ultraljud mer frekvent och tappade sin förmåga att ta upp vatten, säger Jonatan Klaminder och fortsätter:
– Men även våra kontrollträd gav i viss mån ifrån sig ultraljud vilket är intressant då vi inte riktigt vet varför.
Tallarna som fick behandlat vatten gav ifrån sig ljud både från basen och den övre delen av stammen, medan ljuden hos björkarna enbart kom från basen. Skillnaden tros bero på trädens olika anatomi, som påverkar var i stammen vattenpelaren brister och luftbubblor bildas.
Mer forskning behövs
I sommar ska metoden testas på fler trädslag och även på vuxna träd med tjockare bark, för att förfina tekniken och bättre förstå ursprunget till trädens ultraljud. På sikt kan metoden komma att användas som övervakningsmetod av torkstress i skogar.
Naturvårdsbränder genomförs oftast på våren när marken är fuktig – men för att gynna den biologiska mångfalden ger bränder under riktigt torra förhållanden bäst resultat. Det visar en avhandling från SLU.
Många arter, som vedlevande skalbaggar och svampar, är beroende av död ved. Därför används naturvårdsbränningar som ett verktyg för att gynna den biologiska mångfalden.
– Min avhandling visar att det är bra att välja skogar i landskap med mycket skyddad skog och att genomföra bränningen under torra väderförhållanden, säger Ellinor Ramberg, doktorand på institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
50-tal bränder studerades
För att undersöka när naturvårdsbränningar gör mest nytta har hon inventerat vedlevande svampar och skalbaggar efter ett 50-tal bränningar i Sverige och Finland. Hon kartlade även mängden död ved, föryngring av lövträd och brandskador på träd. Data kopplades till faktorer som skogstyp, landskap, väder, årstid och hur lång tid som gått sedan branden.
– Man kan skapa stora mängder död ved om man bränner skogar med mycket gran. Granar är brandkänsliga och dör ofta även om inte branden är så intensiv. Men det är också bra om det är olika typer av skogar som bränns för att skapa livsmiljöer åt många olika arter, säger Elinor Ramberg.
Svampar trivs i döda träd
Luckorna som uppstår i skogen gynnar föryngringen av lövträd. Döda granar är en viktig livsmiljö för rödlistade vedlevande svampar. Men dessa arter koloniserar inte de brända skogarna direkt efter branden.
Fem år efter en brand syntes ingen skillnad. Men efter 16 år fanns fler rödlistade svampar i brända skogar än i obrända. Det visar hur viktigt det är med långsiktig uppföljning för att förstå brändernas verkliga betydelse, menar Ellinor Ramberg.
Mer död ved under torka
Ett annat viktigt resultat är att bränder som sker under torrare förhållanden – när även risken för vildbränder är som störst – skapar mer död ved och bättre föryngring. Det beror på att branden blir intensivare. I dag sker naturvårdsbränningar ofta tidigare på året än vildbränder, när det är svalare och fuktigare.
– Säkerheten vid naturvårdsbränningar är förstås central. Men det är också viktigt att känna till att bränningar som sker när det är blötare leder till mindre mängder död ved och sämre föryngring av lövträd. Det kan räcka med att bränna senare på säsongen när det är torrare i marken men det krävs mer efterbevakning så glödbranden inte flammar upp igen, säger Ellinor Ramberg.
Brända områden nära skyddad skog hade fler arter, visar studien. Kalhyggen i landskapet minskade däremot mångfalden. Därför bör framtida naturvårdsbränningar ta större hänsyn till omgivningen, enligt avhandlingen.
Mer om vårdande bränder
Under de senaste 100 åren har skogsbruk och effektiv brandbekämpning medfört att bränder inte längre är en naturlig störning i nordiska skogar. Därför är naturvårdsbränningar ett viktigt verktyg. Variationen av död ved, döende och levande träd gynnar biologisk mångfald.
Efter en brand kommer lövträd, särskilt asp och björk. Det drar älg och rådjur nytta av. Den döda veden är viktig för många skalbaggar och svampar.
Svart ögonknäppare och rosenticka är exempel på arter som gynnas av brand. Tretåig hackspett och andra hackspettar lockas av den goda tillgången på vedskalbaggar.
Vissa arter är helt beroende av bränder. Det gäller bland annat grov tallkapuschongbagge, vars larver utvecklas till skalbaggar på brandskadade barrträd.
Ett protein från magsårsbakterien Helicobacter pylori tycks bromsa skadliga proteinklumpar som kopplas till alzheimer, parkinson, typ 2-diabetes och bakterieinfektioner. Forskare vid Karolinska institutet hoppas att upptäckten kan leda till nya behandlingar.
Forskare har länge vetat att felveckade proteiner kan klumpa ihop sig och bidra till flera allvarliga sjukdomar.
Nu visar en studie att ett protein från bakterien Helicobacter pylori, som vanligtvis förknippas med magsår, kan motverka denna process. Proteinet med namnet CagA tycks kunna hindra att skadliga proteinklumpar, amyloider, bildas i hjärnan.
Proteiner kopplade till alzheimer
I laboratorieförsök visade sig bakterieproteinet blockera bildningen av amyloidfibrer från flera proteiner som kopplas till alzheimer och parkinson. Bland annat hämmades proteinerna amyloid-beta, tau och alfa-synuklein.
– Det är överraskande att ett bakterieprotein kan ha en sådan bred effekt på amyloider, säger forskaren Gefei Chen vid Karolinska institutet och fortsätter:
– Våra resultat visar på en oväntad koppling mellan bakterieinfektioner och skydd mot vissa proteinrelaterade sjukdomar.
Studien visar också att CagA påverkar bakteriers egna amyloider som används för att bygga så kallade biofilmer för skydd och motståndskraft. När bakterierna behandlades med proteinet blev biofilmerna tunnare och mindre stabila.
Möjlig väg till nya behandlingar
Resultaten från studien visar att proteinet från Helicobacter pylori kan bromsa amyloidbildning redan vid mycket låga koncentrationer.
Nästa steg blir att ta reda på hur CagA påverkar olika proteiner mer i detalj – och om det kan användas för nya behandlingar mot både bakteriella infektioner och hjärnsjukdomar.
– Vi hoppas att våra fynd kan bana väg för nya strategier att angripa amyloidsjukdomar, säger Gefei Chen.
Krig, klimatkris och orättvisor – det är lätt att tappa hoppet om framtiden i dag. Men genom att till exempel fokusera på vad du själv kan göra, sätta upp mål att arbeta mot och tänka på perspektiven kan du behålla hoppet även när det känns hopplöst.
Ibland kan det kännas som att det mesta går åt fel håll. Vi matas med nyheter om klimathot, krig och svält. Det kan vara lätt att helt enkelt ge upp, att tappa hoppet. Men det finns sätt att behålla framtidstron även i mörka tider.
– Det viktigaste är att försöka skala ner på saker som sker. Vad kan du göra något åt? Och vad ligger utanför din makt? Fokusera på det du själv kan förändra och börja ta steg i rätt riktning, det kommer göra att allt känns mer hoppfullt, säger Per Kristensson, professor i psykologi på Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet.
Inom psykologin forskas det en del om hopp och vad det innebär. Per Kristensson beskriver att det är något mer aktivt än optimism eller rent önsketänkande. Det måste finnas ett mål, det behöver också finnas vägar mot målet och det måste finnas en vilja att nå fram. För att ha hopp behöver alla dessa tre komponenter vara där.
– Hopp är din upplevda förmåga att kunna använda medlen för att nå dina mål och motivera dig att jobba för detta, som Per Kristensson beskriver det.
Att ha ett mål, en väg mot det och en vilja att nå fram är tre viktiga komponenter för att behålla hoppet i en tid när mycket känns hopplöst. Bild: Pablo Heimplatz, Unsplash
Fokusera på det du kan påverka själv
För att behålla tron på framtiden, eller att få hopp i vad som kan upplevas som en jobbig situation, är det viktigt att fokusera på din personliga tillvaro och sätta upp egna mål.
– Du kan inte rädda världen ensam. Men vad kan du göra? Du kanske kan minska ditt eget matsvinn eller jobba med din fysiska hälsa. Fokusera på mål som du personligen kan arbeta mot och släpp allt du inte kan påverka själv. Annars är det lätt att känna hopplöshet, säger Per Kristensson.
Han beskriver det också som att hopp föder hopp. Därför är det bra att dels hitta sammanhang där människor delar dina visioner och jobbar mot dem, dels att se de små steg som tas i rätt riktning istället för att fokusera på det som går dåligt. Det är psykologiskt smart att börja med de enklaste stegen, att känna lite medvind. När det känns som att du är på rätt väg kommer det bli enklare att fortsätta strävan, och samtidigt blir eventuella motgångar inte lika svåra att hantera.
Samtidigt är det dumt att bara se det positiva också.
– Det finns studier som visar på att det är bra att ta del av negativa nyheter också. Man ska inte blunda för verkligheten. Men då gäller det att snabbt tratta ner det och se min egen roll i det hela. Och när vi hör mycket negativt kan de här positiva sammanhangen verkligen göra nytta. Man kan hitta kraft i gruppen!
Bra att tänka på perspektiven
Utöver styrkan i att omge sig med andra som ger hopp kan det vara bra att tänka på perspektiven och att inte låta det negativa färga hela omvärlden i grått.
– När vi nås av dåliga nyheter tenderar vi ofta att överdriva effekterna av dem. Allt går åt helvete! Men om man börjar bena i det kan man ofta se att de där nyheterna kanske egentligen inte påverkar mitt liv särskilt mycket alls. Till syvende och sist kommer lördagsfikan med polaren, veckans innebandyträning eller matlagningen med partnern förmodligen vara lika bra som tidigare.
Per Kristensson berättar att mycket forskning kring dessa frågor utgår från till exempel människor som hamnat i depression. Och att jobba med perspektiv och tankemönster är visserligen effektivt, men det är inte något som är enkelt. Det kräver medvetenhet, tålamod och uthållighet.
– Det här är inte lätt! Jag har stor respekt för att man tappar hoppet. Det känns så stort och vi får höra att vi måste ändra så mycket, samtidigt som så mycket går åt fel håll i världen. Men ingenting blir bättre av att vi ger upp och bara känner hopplöshet, säger Per Kristensson.
Trots att mycket går år fel håll i världen är det viktigt att tänka på perspektiven, ingenting blir bättre av att ge upp, menar Per Kristensson. Bild: Cosiela Borta, Unsplash
Kedjeliknande processer
Per Kristensson berättar att forskningen visat hur negativa tankar ofta sprider sig i kedjeliknande processer.
Först uppfattar en individ något den ser som negativt, till exempel: ”Sverige missar klimatmålen”. Som ett resultat av detta kommer känslor av att inte kunna kontrollera utvecklingen. De negativa känslorna generaliseras sedan vidare till fler livssituationer och man upplever plötsligt att väldigt mycket är dåligt.
Men forskning har visat att det finns effektiva sätt att bryta dessa kedjor och de fungerar nästan omvänt.
När något dåligt händer ska man först fokusera på det man själv faktiskt fortfarande kan göra: ”jag kan minsann fortsätta cykla till jobbet”. Därefter undviker man generalisera de negativa tankarna utan fokuserar istället på det som fortfarande är likadant som förut. ”Den här händelsen må vara negativ för klimatet men jag och mina kompisar kan fortsätta med våra trevliga matlagningskvällar eller roliga löpträningsgrupp.”
Istället för att generalisera det dåliga begränsar man effekterna av det negativa.
Forskare har identifierat ett skeppsvrak i Finska viken som Vasaskeppets lillasyster, Falken. Fartyget byggdes åt kung Gustav II Adolf och spelade en viktig roll i den svenska flottan – både i strid och som lyxigt transportmedel för högt uppsatta personer på 1600-talet.
Falken är det bäst bevarade exemplet på en kunglig pinass – ett snabbt, bekvämt och påkostat litet fartyg. Skeppet hade tre master, skulpterad utsmyckning, lång galjon i fören och kanonportar längs sidorna. Med en längd på cirka 35 meter och 16–20 kanoner, beroende på uppdrag, påminner fartyget om det större Vasaskeppet.
Vraket upptäcktes 1974 utanför Porkala i Finska viken. Trots tidigare forskning har fartygets identitet varit oklar fram till nu.
Oidentifierat vrak var Falken
En 3D-modell av vraket, framtagen av Finska marinarkeologiska sällskapet, har studerats av Niklas Eriksson som är lektor i maritim arkeologi vid Stockholms universitet. Han identifierade flera tydliga kännetecken som pekade på att vraket var ett krigsfartyg från tidigt 1600-tal. Genom forskning i Riksarkivet kunde han slå fast att det rör sig om skeppet Falken.
– Falken är det äldsta skeppsvraket i Finland som kunnat identifieras i skriftliga källor och som vi känner det ursprungliga namnet på. Det är också värt att betona att identifieringen möjliggjordes genom att arkeologiskt material gjorts fritt tillgängligt på internet, säger Niklas Eriksson.
Finlands marinarkeologiska sällskap har gjort en 3D-modell av Falkens vrakplats. Skrovet har fallit isär men det mesta finns kvar på platsen. Forskarna ska nu genom noggrann dokumentation pussla ihop skeppet och förstå hur det såg ut. Modell och bild: Topi Sellman & MAS.Fi
Lyxig transport av dåtidens celebriteter
Falken byggdes i Stockholm mellan 1630 och 1631, troligen av Hein Jakobsson – skeppsbyggmästaren som färdigställde Vasaskeppet. Trots sin mindre storlek utrustades Falken, efter Gustav II Adolfs beställning, med rymliga hytter och andra bekvämligheter.
Under två decennier användes skeppet både som krigsfartyg och för transport av kungligheter, rådsherrar och diplomater.
Sjönk på väg mot Stockholm
Hösten 1651 gick Falken på grund utanför halvön Porkala i Finska viken. Fartyget var på väg till Stockholm efter att ha transporterat greve Erik Stenbock till Narva. Detaljerna kring olyckan är inte kända, men det mindre fartyget Ugglan skickades till platsen för att hjälpa besättningen och bärga så mycket som möjligt av Falkens kanoner och utrustning.
– Falken är ett skepp som till skillnad från de stora, betydligt mer välkända, skeppen som Vasa, Kronan, Äpplet eller Mars, användes frekvent. Falken har varit på plats vid många betydelsefulla och välkända historiska skeenden och vraket kan lära oss mycket om hur ett sådant skepp såg ut, fungerade och hur det var utsmyckat, säger Niklas Eriksson.
Falken såg förmodligen ut som denna holländska pinass, målad av konstnären Cornelis Verbeeck omkring 1625. Bild: National Maritime Museum, Amsterdam
Viktiga årtal och kändisar ombord
1633: Skeppet deltar i expeditionen som förde Gustav II Adolfs lik från Wolgast till Nyköping.
1642: Pfaltzgreven Karl Gustaf, sedermera känd som kung Karl X Gustaf, seglade till Åbo.
1644: I oktober vann den svenska flottan en stor seger över den danska vid Femern i Danmark. Vid tidpunkten användes Falken i konvoj för att skydda handelsfartyg mellan Dalarö och Gdansk. När den svenska flottan återvände till Stockholm, tillsammans med tio erövrade danska fartyg, spelade musiker med pukor och trumpeter från Falkens däck.
1646: Ryska sändebud färdades till Riga med skeppen Falken och Oxen. Lantgreven Vilhelm VI av Hessen transporterades från Kalmar till Pommern.
1647: Legaten Erik Gyllenstierna reste med Falken till Narva. Lantgreven Vilhelm VI av Hessen transporterades med skeppet från Kalmar till Pommern.
1648: Landshövdingen på Gotland, Gustaf Banér, reste till Visby. Falken förde pfalzgreven Christian August af Sulzbach till Greifswalderön utanför Stralsund, varifrån skeppet gick till Stade vid Elbe och förde hem legaten riksrådet Johan Adler Salvius.
1651: Falken transporterade i juni generalguvernören över Livland, greve Gustaf Horn, till Riga och i augusti generalguvernören greve Erik Stenbock till Narva. På väg tillbaka mot Stockholm förliste skeppet genom att gå på grund. Kaptenen Anders Nilsson Crabat och förmodligen större delen av besättningen överlevde olyckan.
Sillgrisslor söker sig till områden där tillgången på fisk är stabil, även om mängden är liten. Men den här strategin kan göra fåglarna sårbara när havsmiljön förändras. I en avhandling vid SLU har jakten på föda i Östersjön studerats med hjälp av modern teknik.
Sjöfåglar har anpassat sig till havets naturliga mönster för att hitta föda. Men när klimatförändringar och fiske rubbar fåglarnas omgivning blir jakten på mat svårare.
En avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har undersökt sillgrisslor och tordmulars strategier för att överleva och hur de påverkas av förändringar.
Forskaren Astrid Carlsen har under tre somrar samlat in data från en segelbåtsliknande drönare med ekolod, salt- och temperaturmätare samt en sensor för mätning av algaktivitet.
− Det här gav mig den information jag behövde för att ta reda på var fåglarnas bytesfiskar tillbringar sin tid. Dessutom delade sjöfåglar försedda med gps och djupmätare med sig av information om sitt födosöksbeteende, säger Astrid Carlsen vid SLU.
Söker efter föda på olika sätt
Med hjälp av den nya tekniken har Astrid Carlsen kunnat studera fåglarnas liv på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Hennes forskning visar att tordmular föredrar att jaga när fisk inte simmar i stim och ljuset är bra, medan sillgrisslor dyker djupare och är mindre beroende av ljusförhållanden.
− Eftersom sillgrissla och tordmule har olika födosöksstrategier betyder det att om det sker förändringar i deras bytesfiskars beteende kan de två arterna reagera olika på dessa förändringar, trots att de har sina bon på samma ö vid samma tid på året, säger Astrid Carlsen.
Hon upptäckte också att sillgrisslorna faktiskt inte utnyttjade de platser som hade mest föda. I stället sökte de sig till djupa områden där det fanns relativt lite mat, men där tillgången varit förutsägbar under flera år och stabil över säsongen.
− Det beror sannolikt på att de letar efter en specifik typ av föda, mest troligt skarpsill, som leker i djupet vid den här tiden på året, säger Astrid Carlsen.
Vingarna har betydelse
Hon såg att fåglarnas kapacitet att flyga för att leta efter föda beror på storleken på deras vingar. Beräkningar visar dessutom att bara ungefär en procent av de tillgängliga jaktområdena för sjöfåglar runtom i världen är skyddade.
− Att skydda de tillgängliga jaktområdena är extra viktigt för sjöfåglarna när fiskarnas fördelning och beteende blir mindre förutsägbara eller ändras. Flygdistanskapacitet är redan ett viktigt verktyg i rådgivningen av skyddsområden för sjöfåglar, men det är ett mått som är otillgängligt för många arter. Min avhandling visar att man inte behöver spåra alla arter med gps, utan att man kan beräkna kapaciteten utifrån enkla morfologiska mått, säger Astrid Carlsen.
Gener spelar stor roll för om ett barn får autism – men miljöfaktorer kan också ha viss betydelse, enligt Kristiina Tammimies, forskare i medicinsk genetik. Hon har också en förklaring till ökningen av autismdiagnoser.
Kristiina Tammimies, docent i medicinsk genetik vid Karolinska institutet, forskar om medicinsk, genetisk och molekylär avkodning av autism och andra utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar.
– Genom studier av bland annat tvillingar har man kunnat visa att våra gener har en mycket stor betydelse för uppkomsten av utvecklingsneurologiska diagnoser som autism, intellektuell funktionsnedsättning och adhd. Vid autism är ärftligheten uppskattad till cirka 80–90 procent. Det behöver inte betyda att själva diagnosen alltid går i arv, men barnet ärver en genetisk benägenhet för autism, berättar hon.
Tusentals gener kopplade till autism
I dagsläget känner forskare till flera tusen gener kopplade till autism. Många gener som kopplas till autism har en funktion i den tidiga utvecklingen av hjärnan, speciellt i bildandet av nervceller och i kommunikationen mellan nervceller. Det finns både vanliga och sällsynta genetiska förändringar.
Uppskattningsvis ligger ett sällsynt genetiskt tillstånd bakom autism vid cirka 7–20 procent av fallen.
Cirka 36–50 procent av fallen av autism med intellektuell funktionsnedsättning orsakas av sällsynta genetiska tillstånd.
Många av de sällsynta genetiska tillstånden handlar om en ny genetisk förändring hos barnet som inte fanns hos föräldrarna. Det kallas ”de novo–variant” och uppstår spontant i en individs DNA. Förändringen kan sedan ärvas av framtida generationer.
– Generna har en mycket stor betydelse och förklarar upp mot 90 procent av uppkomsten av autism i befolkningen, men det är svårare att säkert identifiera exakt orsak hos individen, säger Kristiina Tammimies.
Forskare känner till tusentals gener som kan kopplas till autism. Bild: Marisa Howenstine, Unsplash
Vissa miljöfaktorer kan bidra
När det gäller miljöfaktorer finns det specifika sådana som kan påverka hjärnans utveckling och bidra till en autismdiagnos. Många av de identifierade miljöfaktorerna handlar om exponering för vissa läkemedel, föräldrars ålder, virus eller miljögifter under fosterstadiet.
Forskning har också visat att det kan finnas en genetisk komponent även bakom många av de miljöfaktorer som har koppling till autism. Till exempel har föräldrars ålder en koppling till hur många nya genetiska förändringar, alltså de novo–varianter, som finns hos barnet.
Andra miljömässiga faktorer är när barn föds för tidigt eller drabbas av komplikationer under förlossningen.
– Gener och miljö är alltid sammankopplade, och det är troligt att orsaken till autism i många fall är en kombination av genetik och miljöpåverkan. Fortsatt forskning om såväl gener som miljöfaktorer är förstås viktigt, vi har mycket kvar att lära. För att fullt ut förstå autismens komplexitet är det viktigt att fortsätta undersöka miljöfaktorer i samspel med genetiska faktorer, och att främja transdisciplinär forskning för att studera de identifierade faktorer, säger Kristiina Tammimies.
Vaccin är inte en betydande miljöfaktor
Forskare har tydligt kunna påvisa att vaccinationer inte är en betydande miljöfaktor i orsaken till autism.
Kristiina Tammimies betonar också att det i dagsläget inte finns bevis som pekar på att miljöfaktorer skulle spela en stor roll för den markanta ökningen av autismdiagnoser.
– Det handlar mer troligt om en komplex samverkan mellan förändringar i attityder, kunskap, diagnoskriterier och samhällets krav.
Gotlands bildstenar är unika titthål till svunna tider. Nu finns alla de nära 700 stenarna samlade som 3D-modeller i en gemensam sökbar databas, tillgängliga för forskare och allmänhet.
De gamla bildstenarna på Gotland är speciella – inte enbart för att motiven är vackra – utan även för att det nästan enbart är på Gotland dessa stenar finns. En bildsten har utmejslade motiv på stenens ena sida. Medan runstenar i Götaland och Svealand främst kommunicerar med text, så berättar bildstenarna med illustrationer. De gotländska bildstenarna är unika för hela den germansktalande världen under det första årtusendet. Stenarnas kontinuitet är också speciell. De höggs under en period på närmare tusen år, från folkvandringstiden på 400-talet e.Kr. till tidig medeltid på 1100-talet.
Gotland ett viktigt handelscentrum
Att bildstenarna finns på Gotland är ingen slump. Den gotländska berggrunden består till stor del av kalksten, som är ett bra material att hugga ut bilder i. En annan viktig orsak är Gotlands läge mitt i Östersjön, vilket tidigt gjorde ön till ett viktigt handelscentrum med långväga kontakter. I spåren av handeln skapades välstånd på ön och önskan att visa upp framgång och bedrifter i form av bilder. Bildstenarna ger bevis för långväga kontakter med andra områden och kulturer. Bildhuggarna var inspirerade av romerska och bysantinska motiv. De tidigaste gotländska bildstenarna har förlagor i romerska provinser. Det finns även romerska gravstenar med nästan exakt likadana bildkompositioner.
De gotländska bildhuggarna omtolkade även motiven från medelhavsländerna enligt sina egna uppfattningar om världen. Den liggande halvmåne som förekommer på romerska gravstenar blev till en båt, och de kristna symbolerna laddades med en annan innebörd.
Digitalisering av Gotlands bildstenar
I dagsläget är cirka 700 gotländska bildstenar kända. För att göra dem mer tillgängliga för forskare och allmänhet har forskare gjort en digital utgåva av de gotländska bildstenarna, i det avslutade projektet Forntida bilder 2.0 – ett samarbete mellan Stockholms universitet, Gotlands museum och Riksantikvarieämbetet.
Källa till förkristen kultur
Sigmund Oehrl är professor i arkeologi vid Arkeologisk museum vid universitetet i Stavanger och lett projektet vid Stockholms universitet.
– De gotländska bildstenarna är en unik källa till förkristen skandinavisk kultur och religion. Det finns inga inhemska skrivna dokument från denna period. Stenarna är det sätt vi kan få veta från nordborna själva vad de hade för föreställningar om världen de levde i och vad de trodde hände efter döden, säger han.
Andra beskrivningar vi har från denna tidsperiod är nedtecknade av betraktare som kom utifrån, som romerska författare. De hade kanske inte själva varit i Norden och de hade ofta en egen agenda. Eller så är berättelserna nedtecknade i efterhand, som den isländska Eddan. Detta gör att dessa källor inte är helt tillförlitliga.
Bildsten från byn Havor i Hablingbo socken kring 400-600 e Kr, med ett typiskt spiralmotiv som tolkas som en symbol för solen. Bild: Forntida bilder 2.0
Stenarna talar till oss med bilder
Sigmund Oehrl beskriver bildstenarna som ett visuellt språk. I stenarna ristade människorna bilder av den värld de levde i och dessa bilder är bevarade än idag. – Stenarna talar till oss. De ger oss glimtar av och fungerar som titthål in i vår historia.
Redan som språk- och arkeologistudent i Tyskland blev Sigmund Oehrl fascinerad av tidig medeltid och bildstenar.
Vad fascinerar dig mest med bildstenar? – Nästan allt vi vet om myter, religion och världsbild i det förkristna Norden kommer från den fornisländska skrifttraditionen, det vill säga Eddan och de skaldiska dikterna. Men de skrevs ner på Island först under medeltiden, och vi vet inte alltid hur gamla de här historierna egentligen är. Ofta är det kopior gjorda av kopior som forskare måste förlita sig på. Bilderna som är inristade i stenarna är emellertid originaldokumenten. De är inte tolkningar gjorda av andra och de skapades inte århundraden senare.
Forskarna försöker nu rekonstruera det ”språk” som finns på stenarna. Det är inte alltid lätt. Vissa stenar har gått sönder eller använts för andra ändamål (se nedan), eller så har tidens tand nött så att bilderna är svåra att urskilja. På många stenar, främst de äldsta, är motiven inristade enbart några millimeter. Därmed blir de svåra att urskilja för blotta ögat, speciellt om de nötts ned av väder och vind, vilket är vanligt med mjuk kalksten.
3D-teknik möjliggör nya studier
Teknik som kommit de senaste decennierna har gjort det möjligt att hitta och studera delar av bilderna som knappt varit möjliga att upptäcka tidigare. Det rör sig främst om fotogrammetri, en process där högupplösta 3D-modeller kan skapas på grundval av serier av digitala foton. Den avancerade fotogrammetriteknik som används i projektet gör det möjligt att skapa 3D-modeller med så hög precision att de kan beskrivas som digitala tvillingar.
Tidigare var det vanligt att måla i ristningarna på stenarna för att bilderna skulle synas bättre. Nu behöver det inte göras längre. Den nya tekniken kan skilja ristningar från stenens naturliga struktur och skapa en tredimensionell bild av stenen. Den bilden går det sedan att zooma in, belysa och rotera på för att kunna se stenen från olika vinklar – och därmed kanske hitta nya betydelser av bilderna. Inom ramen för projektet har personal vid Gotlands museum och samarbetspartnern, företaget Viospatia i Visby, fotograferat och scannat bildstenar, både på museerna i Stockholm och Visby och runt om på Gotland.
Bildstenarna tillgängliga för fler
I databasen finns nu alla cirka 700 kända gotländska bildstenar fritt tillgängliga med bilder, högupplösta 3D-modeller och information på engelska om stenarna. Det finns också svenska sammanfattningar för alla stenar. Forskarna har även samlat och digitaliserat gamla anteckningar, bilder och annan information från olika arkiv. Användarna ska enkelt kunna söka efter specifika objekt, stenar i ett visst område eller stenar som finns i kyrkor. Det ska även gå att söka på nyckelord som ”skepp” eller ”kvinna” för att se alla stenar med dessa motiv.
Vikingatida bildsten från Garda på Gotland visar en ryttare med en stjärna framför sig. Bild: Forntida bilder 2.0
Genom databasen blir bildstenarna tillgängliga på ett sätt de inte varit tidigare. – Alla är fascinerade av bildstenarna, det finns intresse över hela världen. Därför ska vår databas vara öppen för alla, både forskare och lekmän, säger Sigmund Oehrl.
Hundra nya bildstenar upptäckta
Databasen blir ett viktigt verktyg för fortsatt forskning om bildstenar. Men även projektet med att bygga upp databasen har genererat ny kunskap för forskningen. Sigmund Oehrl vill främst lyfta hur mycket mer material som blivit känt under arbetets gång. När projektet startade var cirka 600 bildstenar kända. Idag rör det sig om cirka 700. Den nya teknik som används för att fotografera och scanna stenarna har även gjort att forskarna kunna urskilja saker på stenarnas bilder som de inte kunnat se tidigare. Dessutom kommer tolkningen av alla bilder att stå i centrum för hans framtida forskning.
Det har genomförts vid Stockholms universitet och Gotlands museum med målen att:
1. Digitalisera alla gotländska bildstenar genom 3D-visualisering.
2. Samla och digitalisera litteratur, rapporter, tidiga fotografier och teckningar, brev och annan information som förvaras i olika arkiv.
3. Skapa en interaktiv och fritt tillgänglig digital utgåva av bildstenarna, riktad till både lekmän och forskare. Den ska innehålla bilder av alla stenar med texter, tillsammans med en 3D-modell.
4. Föreslå nya tolkningar av bilderna utifrån den digitala dokumentationen. Forskningen fokuserar på ikonografi, utländska influenser och skandinaviska paralleller, verkstadstraditioner och återanvändning av bildstenar.
Forskare har identifierat tre typer av nervceller kopplade till tarmluddet – en upptäckt som tyder på att hittills okända nervnätverk hjälper till att reglera tarmens vätskebalans. Fynden kan leda till ökad förståelse för tarmsjukdomar som IBS.
I Sverige beräknas över 30 procent lida av kroniska mag- och tarmproblem, som irritabel tarm (IBS) och inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). I de flesta fall är orsakerna bakom problemen fortfarande okända.
Nu har forskare vid Karolinska institutet undersökt tarmens eget nervsystem – det enteriska nervsystemet – som ibland kallas ”hjärnan i magen”.
Forskarna har studerat det så kallade submukosala nervlagret och kartlagt nervceller som ligger inbäddade i tarmens innersta del närmast tarmluddet.
– I motsats till tidigare studier fann vi att detta lager innehåller tre nervcelltyper varav en tydligt sensorisk nervcelltyp, en typ av nervcell som har förmåga att ta emot information om tarmens innehåll och som kan påverka resterande nervceller till en samlad respons för att optimera upptag av näringsämnen och vätska, säger Ulrika Marklund, docent vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska institutet.
Kan ha betydelse vid IBS
Med hjälp av genetiskt modifierade möss kunde forskarna visualisera hur nervcellerna kommunicerar med varandra och med tarmens epitelceller.
– Vi fann att alla tre nervcellstyperna är kopplade till varandra men även till tarmluddet. Det öppnar upp för tidigare okända nervnätverk som skulle kunna reglera vätskebalans och blodflöde och som kan ha stor relevans för förstoppning och diarré och därmed också associerade sjukdomar som IBS och IBD, säger Ulrika Marklund.
Studien visar också att de tre nervcellstyperna bildas genom en stegvis mognadsprocess under fosterutvecklingen. Processen liknar den i tarmens yttre nervlager som styr tarmrörelserna – det myenteriska lagret – men skiljer sig från hur nervceller i hjärnan utvecklas.
Riktade läkemedel
Kunskapen kan i framtiden bidra till nya behandlingar för sjukdomar som påverkar tarmens funktion – till exempel genom att rikta läkemedel mot specifika nervceller.
Nästa steg för forskarna är att undersöka hur de tre nervcellstyperna reagerar på olika signaler – till exempel tryck från tarminnehållet – samt vilka molekyler de använder för att kommunicera. Målet är att förstå hur tarmen reglerar vätskebalans och blodflöde, två centrala funktioner vid både diarré och förstoppning.
Alla åldras vi, men inte i samma takt. Det biologiska åldrandet har en egen rytm – och hur vi lever våra liv, vad vi råkar ut för och om vi får bra behandling vid sjukdom påverkar hur snabbt vi slits ut.
Vi känner alla till vår kronologiska ålder, alltså hur länge sedan det var som vi föddes. Men få är medvetna om sin biologiska ålder, det vill säga hur gammal kroppen är inuti. I takt med att vi lever slits våra celler och organ – detta är oundvikligt. Samtidigt är det tydligt att tidens tand tär olika mycket på oss.
– Du kan absolut vara tio till tjugo år yngre biologiskt, säger Sara Hägg, docent vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska institutet.
Vissa åldras långsamt, andra mittemellan och några snabbt. Ju snabbare process, desto tidigare riskerar vi att få sjukdomar som förknippas med hög ålder, så som demens, hjärt-kärlsjukdomar och vissa former av cancer. Går det att vända eller bromsa åldrandeprocessen? Ja, åtminstone till viss del. Vår åldrandeprocess går förstås inte att stoppa helt. Ännu har forskarna inte kommit på hur vi ska få evigt liv.
– Och evolutionen bryr sig egentligen bara om att vi lever tillräckligt länge för att vi ska hinna fortplanta oss och vara med när barnen växer upp. Det finns inget selektionstryck för att verkligen bli gamla, säger Sara Hägg.
Åldrandet håller inte samma takt hela tiden
Samtidigt verkar det inte vara förprogrammerat i generna hur snabbt våra kroppar ska slitas ut. Och medan tiden har sin vanliga gång har det biologiska åldrandet en helt egen takt och rytm. Slitageprocessen håller inte samma fart under livet.
– Helt plötsligt kan hastigheten förändras, säger Sara Hägg.
Vad vi är med om i våra liv – både faktorer som vi kan påverka och faktorer som ligger utom vår kontroll – har stor betydelse för hur den biologiska åldersklockan tickar på.
Man skulle kunna tro att det borde ge ledtrådar att snegla på hur tidigt våra släktingar dog för att få svar på hur långa liv vi själva kommer att få. Men det ger verkligen inte mycket information.
– Ärftligheten för livslängd är bara 10 till 30 procent, till skillnad från demens där ärftligheten är upp till 80 procent. Men man ärver ju ofta miljöfaktorer också – som diet, livsstil och social kontext. Om man kommer från ett hem där man läser mycket och inte röker, är det mer troligt att man blir mer hälsosam, säger Sara Hägg.
Ju snabbare vi åldras, desto större är risken att vi drabbas av vissa sjukdomar. Bild: Depositphotos
”70 är det nya 50” – stämmer för många men inte alla
Forskarna menar i dag att biologiskt åldrande har med kontexten att göra. När vi föddes – alltså vilken generation vi tillhör – har en enorm betydelse för om vi lyckas vara sådär hälsosamma.
Att svenskarnas fysiska förfall sker långsammare än hos tidigare generationer är tydligt. Det handlar inte bara om att många lever allt högre upp i åldrarna, de håller sig även friska betydligt längre, och har kroppar som fungerar bättre i vardagen.
Både äldre kvinnor och män – men framför allt kvinnor – är mer rörliga och orkar promenera betydligt snabbare än vad deras föräldrar orkade. Äldre svenskars kognitiva förmågor har också blivit bättre – och färre är deprimerade. Påståendet att ”70 år är det nya 50 år” är helt korrekt för många, men det gäller inte alla.
En del drabbas av riktigt svår sjukdom, som forskningen ännu inte hittat ett botemedel för. Andra utvecklar kroniska sjukdomar, som kan behandlas, men ändå innebär ett stort lidande. Har man väl blivit sjuk, särskilt i en sjukdom som påverkar kärlen, börjar den biologiska processen att hasta på.
– De som är njursjuka, hjärt-kärlsjuka, dementa eller har kroniska livsstilssjukdomar, är biologiskt äldre än sin kronologiska ålder, säger Peter Stenvinkel, professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik på Karolinska institutet.
Biologisk ålder kan vara viktig inom sjukvården
Det är i dag möjligt att bromsa en accelererande åldrandeprocess – och man kan rädda liv när man lyckas. Ett tydligt exempel på detta är minskade risker inom intensivvården. Vid intensivvård förutsäger biologisk ålder starkare hur det kommer att gå än kronologisk ålder, förklarar Peter Stenvinkel.
– Jag vill att vi inom sjukvården blir bättre på att identifiera de individer som befinner sig i ett snabbspår i sin biologiska åldrandeprocess. Då skulle vi kunna ge dem adekvata livsstilsråd och mediciner som kan bromsa processen, säger han.
Även om man kan leva i många år till med sin kroniska sjukdom, är det besvärligt för den som är drabbad, förklarar han.
– En del kanske kan leva till 75 års ålder, men biologiskt är de äldre och det påverkar livskvaliteten. Patienterna kostar också samhället stora summor pengar. Vi behöver därför titta på hur vi kan förlänga den friska tiden för de här personerna, säger han.
Människor är ofta friskare och mer rörliga i dag än vad tidigare generationer var. Bild: Yogendra Singh, Unsplash
Vanliga livsstilsråd kan bromsa åldrandet
Så vad kan vi göra för att bromsa hastigheten i vilket förfallet sker? Det går ju inte att modifiera sig yngre genom att anamma en ungdomlig klädsel. Att köpa sig tillbaka sin ungdom genom antirynkbehandling går inte heller. Föryngring verkar inte kunna ske via utsidan – insidan är det enda som räknas.
Det bästa råd som forskarna kan ge i dag för att bromsa åldrandet är att anamma vanliga livsstilsråd.
Vi vet att motion stressar kroppen på ett bra sätt.
– Fysisk aktivitet och hälsosam vikt förändrar den biologiska åldern på djupet, säger Sara Hägg.
Vad vi äter och hur mycket vi stoppar i oss verkar också kunna spela roll. Mycket talar för att en växtbaserad diet kan skydda mot tidigt åldrande, medan rött kött kan accelerera processen, särskilt ultraprocessad föda, hävdar Peter Stenvinkel.
Ett gammalt knep för att bromsa sin biologiska åldrandeprocess är att minska sitt kaloriintag.
– Att äta mindre portioner och behålla vikten över tid är bra för den metabola hälsan, säger Sara Hägg.
Att få diagnos och korrekt behandling verkar också kunna ge en skjuts i rätt riktning. Sara Hägg och hennes kollegor har sett att man får en ökad fart på sitt biologiska åldrande innan man får diagnosen typ 2-diabetes. Men när man lyckas få ordning på blodsockernivåerna kan det biologiska åldrandet bromsas.
Samma positiva påverkan har läkemedelsbehandling vid högt blodtryck.
– Om man får behandling med kalciumblockare sjunker det biologiska åldersmåttet med ett till två år igen, säger hon.
Hög biologisk ålder kommer med risker
Hur gamla vi känner oss, vår psykologiska ålder, verkar faktiskt ofta gå hand i hand med biologisk ålder. Forskning visar i alla fall att självskattad hälsa, på en skala mellan ett och tio, är ett bra mått för livslängd, i alla fall på gruppnivå. På individnivå kan detta dock variera kraftigt.
Men för att fastslå hur gamla vi verkligen är på insidan räcker det inte med att känna efter. I stället använder sig forskarna av olika typer av verktyg. Att våra organ oftast åldras i otakt komplicerar saken. Brösten är oftast äldre än resten av kroppen hos medelålders kvinnor till exempel, vilket skulle kunna förklara varför bröstcancer är så vanligt.
Om man vill ha ett biologiskt åldersmått som gäller kroppen som helhet kan man dock väga samman olika klassiska kliniska biomarkörer, så som blodsocker, blodfetter, blodtryck, lungfunktion samt BMI.
Det gjorde Sara Hägg nyligen i en studie. Då såg hon att högre biologisk än kronologisk ålder ökar risken att drabbas för stroke och demens. En 60-åring med en biologisk ålder på 65 år har till exempel 40 procent högre risk för stroke och 20 procent högre risk för demens än en 60-åring som även biologiskt var just 60 år. I studien, som bygger på 325 000 personer, tog forskarna även hänsyn till andra riskfaktorer som ärftlighet, levnadsvanor och socioekonomi.
– Vi har också gjort fler studier tidigare och då såg vi kopplingar mellan snabbare biologiskt åldrande och sjukdomar som ALS och flera cancersjukdomar, säger Sara Hägg.
Det finns flera vanor som kan göra att man lever längre, en av dem är att sova bra. Bild: Matheus Vinicius, Unsplash
Vanor som kan bromsa åldrandet upp till åtta år:
Ät nyttig mat
Var fysiskt aktiv
Sluta röka
Sov ordentligt
Håll en hälsosam vikt
Kontrollera kolesterolvärdet
Håll blodsockret i schack
Håll ett hälsosamt blodtryck
Källa: American Heart Association
Ny njure bromsade njursjukas åldrande
Ett annat populärt sätt att bestämma biologisk ålder är att titta på de så kallade epigenetiska klockorna. Då tar man blodprov och studerar hur DNA regleras – alltså slås på eller av – över tid.
När Peter Stenvinkel och hans forskarkollegor jämförde åldrandeprocessen hos patienter med kronisk njursjukdom med friska personer använde de just epigenetiska klockor. På så vis kunde de fastställa att personer med kronisk njursvikt, som behöver dialys, åldras snabbare än friska.
– De njursjuka var ungefär fem år äldre biologiskt och hade ett snabbare åldrande av kärlen, säger han.
Med en ny njure stoppades dock den negativa spiralen.
– Vi såg att åldrandeprocessen bromsades upp hos de som blev transplanterade, säger han.
I samband med studien tog forskargruppen också fram ett nytt och mer exakt kliniskt test för att mäta just epigenetisk ålder i dels frisk, dels sjuk vävnad.
Naturkatastrofer kan snabba på åldrandet
Ibland inträffar dock saker i våra liv som är utom vår kontroll. Både yttre och inre stressorer är negativt. Psykisk ohälsa, som depression kan till exempel påskynda åldrandet. Exakt varför vet man inte, men amerikanska forskare har sett att längre eller fler episoder av psykisk ohälsa sliter mer än få och korta.
Också naturkatastrofer kan accelerera processen. I en studie, har man sett att markattor, en slags apa, som var med om en orkan åldrades ungefär två år biologiskt.
– Det skulle motsvara att en människa kan åldras sju, åtta år av stressen som en orkan orsakar, säger Peter Stenvinkel.
Men, bara för att man har varit med om en jobbig händelse är det inte kört, hastigheten saktar ner igen när allt lugnat ner sig.
– Om man ser biologiskt åldrande som sanden i ett timglas rinner sanden fort vid stress, men när pressen och stressen upphör rinner den långsammare igen. Det är en dynamisk process, som kan förändras – och förbättras, förklarar han.
Många bin lever i sandig mark, men i takt med att städer växer kan deras livsmiljöer hotas. En studie som undersökt marklevande bin i ett område i Uppsala visar en dramatisk minskning av deras boplatser.
Många tror att biholkar gynnar vilda bin – och det stämmer för arter som bygger bon i håligheter i döda träd, växtstjälkar eller sprickor i gamla hus. Men de flesta arter har sina bostäder i sandig mark. En studie vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tittat närmare på hur situationen ser ut för marklevande bin.
Färre plats för sandiga bostäder
Forskarna har undersökt ett område i södra Uppsala. Här ses en dramatisk minskning av lämpliga boplatser för marklevande bin. Förändringarna över tid syns på flygfoton som tagits mellan 1942 och 2017. Genom åren har 85 procent av de sandiga livsmiljöerna för marklevande bin försvunnit.
– Många sandiga områden har försvunnit när staden utvecklats med fler bostäder och industriområden. Igenväxning är också ett problem. Den stora minskningen väcker oro för arternas fortlevnad i området, säger Indrė Čepukaitė som deltagit i studien vid SLU.
Men situationen är inte unik för Uppsala, menar forskarna. I många städer byggs nya områden samtidigt som sandfläckar växer igen eller ersätts av gräsmattor och skog.
Det går att gynna marklevande bin
Forskarna undersökte hur marklevande bin trivdes i tio olika sandfläckar. Sex av dem har nyligen skapats som en naturvårdande åtgärd. Fyra är äldre och naturligt förekommande habitat.
Ett viktigt resultat var att åldern på sandfläckarna inte tycks ha någon betydelse för bina.
– Dessa arter kan snabbt kolonisera lämpliga boendemiljöer och hittar de nya ställena. Det visar att det går att gynna marklevande bin genom att skapa sandiga livsmiljöer, säger Mats Jonsell, forskare vid SLU.
Det finns dock en risk att vissa arter lever kvar trots att tillgången på livsmiljöer redan är för liten, vilket kan leda till att de försvinner på sikt.
Stor mångfald på mindre sandfläckar
Sandfläckarna varierade mellan 32 och 7800 kvadratmeter. Ett något oväntat resultat, enligt forskarna, var att mångfalden bin var större på mindre sandfläckar. En möjlig förklaring är att dessa har skapats specifikt för att gynna marklevande bin, medan de större var naturliga eller skapade för rekreation.
Sammanlagt hittade forskarna 34 arter av marklevande bin, där metallsmalbi, blanksmalbi och bronssmalbi var vanligast. Andra exempel är långhornsbi, sälgsandbi, ärtsandbi och väggsidenbi.
Andra arter drabbas
Men det är inte bara bin, där honan gräver sitt eget bo, som drabbas om boplatserna blir färre. Även arter som utnyttjar andra bins bon, så kallade boparasiter, påverkas. I studien hittades nio så kallade gökbi-arter. De lägger sina ägg i värdbinas larvceller. När gökbiets larv kläcks äter den först upp värdlarven och sedan maten – pollen och nektar – som värdlarven skulle haft.
– Det är fascinerande arter som lever i dessa sandiga partier av staden och som också är viktiga för pollineringen, säger Indrė Čepukaitė.
Skogsgödsling tycks ha begränsad effekt som klimatåtgärd. En studie från SLU och Uppsala universitet visar att gödsling inte leder till ökad kolinlagring i skogen på längre sikt. Inte heller syns några tydliga effekter på den biologiska mångfalden tio år efter avverkning.
Gödsling används för att träden ska växa snabbare efter avverkning. Det kan vara ett sätt att öka skogens upptag av koldioxid och därmed motverka klimatförändringen. Det finns också förhoppningar om att gödsling ska göra att mer kol lagras in i marken.
För att bli en effektiv klimatåtgärd krävs dock att kolet stannar kvar länge i form av organiskt material – inte snabbt frigörs som koldioxid vid nedbrytning. Samtidigt finns oro för att gödsling kan skada mångfalden av svampar och växter.
I en studie har forskare tittat närmare på effekten av gödsling.
– För att ta reda på de långsiktiga effekterna undersökte vi hyggen efter skogar som gödslats eller inte gödslats med kväve. Även om skogsgödsling är relativt vanligt är det inte så många som har undersökt de långsiktiga effekterna tidigare, säger Joachim Strengbom, forskare inom ekologi på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Skillnader minskar med åren
Forskarna mätte kol- och kvävehalter i marken, utsläpp av koldioxid, trädens tillväxt samt artsammansättning av växter och svampar. De fann att gödslade hyggen som avverkats året innan innehöll i genomsnitt 30 procent mer kol och 32 procent mer kväve i det översta markskiktet, jämfört med ogödslade hyggen.
– Men när vi jämförde hyggen som avverkats fyra till tretton år tidigare fann vi inga skillnader i kol- och kvävelager mellan gödslade och ogödslade hyggen. Med andra ord så försvinner stora mängder kol och kväve över tid, men vart det tar vägen är i dagsläget oklart, säger Joachim Strengbom.
Gödslet kan bidra till övergödning
Kvävet kan ha läckt ut till omkringliggande vattendrag eller återfinnas längre ner i marken. Detsamma gäller markkolet, som också kan ha gått tillbaka till atmosfären. I studien gjordes mätningarna i det organiska markskiktet som består av dött organiskt material. Det är även den del av marken som påverkas mest i samband med gödsling.
– Om huvuddelen av kolet och kvävet gått förlorat från systemet blir miljöbelastningen från skogsgödsling större och klimatnyttan mindre. Kvävet i gödslet kan bidra till övergödning av vattendrag och sjöar. Därför behövs mer forskning som kan klargöra var det förlorade kolet och kvävet tagit vägen innan beslut om utökad gödsling som klimatåtgärd fattas, säger Margaux Boeraeve, tidigare forskare på SLU.
Liten påverkan på biologisk mångfald
Om effekten på kolet i marken blir kortvarig begränsas klimateffekterna av skogsgödsling till hur mycket träden växer fram till avverkning och den klimatnytta som man kan få från de träprodukter som framställs av träden. Hur stor nytta detta ger beror på produkternas livslängd – något som kräver livscykelanalyser, vilket inte ingick i studien.
På de gamla hyggena fanns heller inga skillnader i markens koldioxidavgång, växtsammansättning eller trädens tillväxt. Skillnaderna bland svampar var små, men en slags nedbrytande svampar, sporsäckssvampar, var vanligare på tidigare gödslade hyggen.
– Tidigare studier har visat att markvegetationen förändras efter gödsling genom att risväxter, till exempel blåbär, minskar medan gräs blir vanligare, säger Joachim Strengbom.
I studien kunde forskarna inte se några tydliga skillnader i vegetationen mellan hyggen som innan avverkningen gödslats och de som inte gödslats.
Fler valde att konfirmera sig i Svenska kyrkan i fjol – men det är för tidigt att prata om ett trendbrott. Enligt forskaren Frida Mannerfelt kommer valet att konfirmera sig i dag ofta från en nyfikenhet på existentiella frågor, i ett samhälle där unga ofta känner en stor press.
Sedan tidigt 1970-tal har antalet konfirmander sjunkit från cirka 80 till 20 procent i dag. Efter årtionden av minskande intresse ökade antalet konfirmander i Svenska kyrkan med några tusen under 2024.
Ökningen har lett till att media talar om en Jesustrend bland unga, men enligt Frida Mannerfelt, forskare vid Centrum för teologi och religionsvetenskap på Lunds universitet, är det för tidigt att tala om ett trendbrott. Konfirmationen är i dag ett aktivt och individuellt val, inspirerat av kompisar och sprunget ur en ökad nyfikenhet på religion, säger hon.
Från en vuxenrit till ett aktivt val
Frida Mannerfelt pekar på att konfirmation i Svenska kyrkan har gått från att vara en majoritetssed till en minoritetssed. Stora samhälleliga förändringar som sekularisering, ökad religiös pluralism och inflyttning från andra länder är en del av förklaringarna bakom. Samtidigt är det just mötet med andra religioner som skapar nyfikenhet och önskan om att höra till.
– De som väljer att konfirmera sig i dag gör i högre grad ett aktivt val att konfirmeras, säger Frida Mannerfelt.
Motivet till att konfirmera sig har också förändrats: från att vara en del av vuxenblivandet – en samhällelig vuxenrit – till att bli ett självständigt, individualistiskt och aktivt val. Egna behov såsom att ha roligt, utforska sin egen tro samt att få en festlig konfirmationsdag anges som motiv i undersökningar.
I dag anger konfirmanderna inte i lika hög grad presenter som motiv utan nyfikenheten att ta sig an eviga frågor som döden, gemenskap och identitet och ondskan i världen.
– Att få diskutera frågor som ”Hur ska jag till exempel förhålla mig till att jag inte är perfekt?” behövs i ett samhälle där det från olika håll – som sociala medier och det rådande betygssystemet – sätts press på ungdomar att vara det.
Att utforska sin tro och existentiella frågor är en motivation för unga som konfirmerar sig i dag. Bild: Kevin Laminto, Unsplash
Fler döps under konfirmationstiden
Den största gruppen av de som konfirmerar sig i dag är fortfarande barndöpta och har åtminstone en förälder som är medlem i Svenska kyrkan och det är fler flickor än pojkar. Det är också vanligt att konfirmanderna hör hemma i medelklassen.
– De tenderar att komma ifrån familjer med bra resurser och har åtminstone en förälder med eftergymnasial utbildning. Detta kanske är en av anledningarna till att själva konfirmationsfirandet tenderar bli större och mer påkostat. Detta är något vi ser har hänt med sådant som dop och vigslar också. Om man väl gör det, så firar man rejält, säger Frida Mannerfelt.
En trend som finns är att antalet som inte är barndöpta, utan döps under konfirmandtiden, har växt från att vara en procent 2007 till tio procent 2022 av konfirmanderna.
– En viktig bidragande faktor är religionens ökade synlighet i samhället över lag i kombination med lägre kunskap om religion. Förändringar i samhället och skolan har gjort att konfirmanderna kan mycket mindre om kristendomen. Centralt innehåll i kristen tro, som att Jesus föddes i ett stall och låg i en krubba är inte något man självklart känner till.
Det skapar nyfikenhet på vad kristendomen står för. Ungdomarna hittar också in via kompisar. De har hört att det ska vara roligt och blir nyfikna på kristen tro och tradition.
Även om majoriteten av konfirmander döptes som barn har andelen som inte blev döpta ökat sedan 2007. Bild: Depositphotos
Oseriöst eller relevant och välkomnande
Svenska kyrkan har också arbetat mer aktivt och metodiskt med att göra konfirmationen relevant för ungdomar genom att integrera den i andra aktiviteter, som fotbollsläger, skidresor och musikläger.
– Det finns en diskussion inom Svenska kyrkan om strävan efter relevans riskerar att framstå som oseriöst, men oftast är hållningen att det behövs flera vägar för att nå fram. Den pedagogiska ingången har också förändrats från att för riktigt länge sedan vara katederundervisning om katekesen (en lärobok som sammanfattar den kristna tron, reds. anm.) till att i dag mer gå på djupet med hjälp av samtal, erfarenheter, upplevelser och kreativt skapande.
– Denna strävan att vara relevant märks i Svenska kyrkan i stort. Också språket i gudstjänstordningar och normer följer med sin tid. På 1800-talet betonade man synd och i dag använder man istället ord som brist för att beskriva samma fenomen.
Frida Mannerfelt, docent i praktisk teologi vid Lunds universitet med egen erfarenhet både som konfirmationsledare och präst från tidigt 90-tal till 2018, utgår i sina resonemang till stor del från rapporten Konfirmation i förändringens tid: rapport om konfirmander och ledare 2007–2022 och färska uppgifter från statsvetaren Sara Fransson vid enheten för forskning och analys vid Lunds universitet.
Petermannglaciärens shelfis i norra Grönland har krympt med 40 procent på 15 år. Forskare har nu identifierat en kritisk tröskel där förlusten av is kan drivas på av nya smältmekanismer.
Shelfisar är flytande förlängningar av glaciärer. De fungerar som naturliga barriärer som bromsar isflödet ut i havet, men minskar gradvis när varmt havsvatten smälter dem underifrån. I takt med att klimatförändringarna värmer haven, sker denna smältning i allt snabbare takt.
Forskare, bland annat vid Stockholms universitet, har undersökt hur sötvatten från smältande glaciärer – särskilt det som rinner ut i fjorden under isen – påverkar havscirkulationen och shelfisens smältning.
En oväntad upptäckt
När kallt, färskt smältvatten från glaciären rinner ut i fjorden, stiger det naturligt uppåt eftersom det är lättare än det omgivande salta Atlantvattnet. När det pressas uppåt och lämnar fjorden, sugs det varma vattnet från Atlanten in underifrån, ungefär som i en värmepump, vilket för in värme i systemet och påskyndar smältningen av shelfisen.
Forskarna upptäckte att när allt mer smältvatten når fjorden, passeras en kritisk tröskel. Därefter leder inte längre värmepumpseffekten till ökad temperatur – systemet blir mättat med värme. Trots detta fortsätter shelfisen att smälta allt snabbare. Det beror på intensiv turbulent omblandning som orsakas av det stigande smältvattnet.
Det här innebär ett grundläggande skifte: från temperaturstyrd till turbulensstyrd smältning. Isförlusten fortsätter att öka även om havets temperatur inte längre stiger.
Shelfisen har krympt rejält
Under de senaste 15 åren har Petermann-shelfisen förlorat 40 procent av sin yta och är inte längre den största shelfisen på norra halvklotet.
Enligt forskaren Abhay Prakash, som ledde studien vid Stockholms universitet, överstiger mängden smältvatten som rinner ut i fjorden under sommaren ofta redan den kritiska tröskel som identifierats i studien.
– Detta smältvatten kommer från den atmosfäriska uppvärmningen som sker snabbare än uppvärmningen av haven som svar på klimatförändringarna. Om de globala utsläppen fortsätter utan att begränsas och målen i Parisavtalet inte uppnås, kan vi få se de förödande konsekvenserna av denna process redan inom detta sekel, säger Abhay Prakash vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet.
Under de senaste 50 åren har havstemperaturerna i Petermannfjorden stigit med 0,3 grader. Tidigare studier har kopplat denna uppvärmning direkt till ökad smältning av shelfisen.
– Men våra resultat ifrågasätter detta synsätt, säger Abhay Prakash.
Havsuppvärmning inte enda problemet
Även om havens uppvärmning fortsatt utgör en viktig faktor, framhåller han att det finns ett behov av att ompröva nuvarande prioriteringar.
– Att modellera konsekvenserna av en potentiell temperaturökning på 5 grader celsius i fjorden fram till seklets slut är visserligen relevant, men det är viktigt att förstå att haven inte värms upp i den takten, förklarar han. Däremot är det betydligt mer sannolikt att mängden smältvatten som rinner ut i fjorden kommer att öka flera gånger om innan seklets slut.
Förvarning om förändringar
Enligt Abhay Prakash är kanske Petermann-glaciären inte något undantag.
– Liknande nivåer av smältvattenflöde har rapporterats från andra glaciärer med shelfisar i norra Grönland som påminner om Petermann, säger Prakash. Det visar hur viktigt det är att undersöka om liknande skiften sker även på andra platser.
Enligt forskarna kan Grönlands nuvarande situation fungera som en förvarning, eller modell, för att förstå hur Antarktis mycket större shelfisar kan komma att reagera på ökande tillförsel av smältvatten under kommande århundraden.
Vikingarna seglade sannolikt längre ut till havs och gjorde fler kustnära stopp än vad tidigare forskning visat. I en ny studie vid Lunds universitet har fyra hamnplatser längs Norges kust identifierats. Hamnarna kan ha varit viktiga nav för handel och resor under vikingatiden.
Sedan 2022 har arkeologen Greer Jarrett genomfört flera expeditioner längs kusterna i Norge, Sverige och Finland i Åsfjordsbåtar – öppna träbåtar baserade på modeller från vikingatiden. Totalt har han seglat mer än 5000 kilometer i vikingarnas farleder. Genom praktiska tester av båtens sjöegenskaper och intervjuer med lokala sjömän har sannolika vikingarutter rekonstruerats.
– Min forskning visar att båtar av den här typen är stabila, även på öppet hav. Men att navigera nära land kräver ibland lika stora utmaningar – särskilt i områden med katabatiska vindar och starka undervattensströmmar, säger Geer Jarrett, doktorand i arkeologi vid Lunds universitet.
Berättelser var dåtidens gps
Vikingarna navigerade utan kompass och kartor. I stället användes berättelser och muntliga traditioner kopplade till specifika landmärken för att minnas och förmedla rutter.
– Det vi ser i berättelserna om till exempel Torgehatten och Hestmona är resterna av ett maritimt kulturlandskap – ett ”Maritime Cultural Mindscape” – där varje kobbe och skär ingick i en väv av berättelse, som hjälpte vikingarna att navigera i landskapet, säger Geer Jarrett.
Forskningsexpeditionen har seglat i båtar som är rekonstruktioner av vikingatidens skepp. Bild: Johan Nyman, Lunds universitet
Fyra nya hamnplatser
I en ny studie har han identifierat fyra hamnplatser längs Norges kust som sannolikt användes av vikingar.
– Vi har hittat spår av ett decentraliserat nätverk av hamnar, belägna på små öar och halvöar, som troligen spelade en central roll för vikingatidens handel och resor, säger Geer Jarrett.
Platserna ligger längre ut i havsbandet än tidigare kända vikingahamnar som Bergen och Trondheim.
– Dessa mindre hamnar erbjöd skydd och sociala mötesplatser längs resvägarna. För båtar utan djupgående köl är grunda, lättillgängliga vikar en fördel – till skillnad från de smala fjordarna som är svårare att navigera i, säger Geer Jarrett.
I sin senaste studie har arkeologen Greer Jarrett hittat spår av ett decentraliserat nätverk av hamnar, belägna på öar och halvöar, som troligen spelade en central roll för vikingatidens handel och resor. Bild: Johan Nyman, Lunds universitet.
Farliga färder och oväntade möten
Forskningsexpeditionerna har inte varit utan risk. Vid ett tillfälle gick storseglets stång av under segling mitt ute i Vestfjorden. Besättningen fick tillfälligt laga riggen med två åror för att kunna ta sig till säkerhet. Under en annan tur dök en vikval upp bara meter från båten.
– De här erfarenheterna har gett en ny förståelse för de utmaningar som vikingarna måste ha mött – och hur viktig samarbetsförmåga och pålitliga besättningar var för överlevnad, säger Greer Jarrett.
Omfattande nätverk för handel
Tidigare forskning har visat att nordbor under medeltiden kunde ta sig till de mest avlägsna delarna av Arktis i liknande båtar för att bland annat leta efter valrosselfenben. Studien visade också att elfenben från dessa resor nådde Europa via ett omfattande handelsnätverk, och att kontakterna med arktiska ursprungsfolk var betydligt mer utvecklade än man tidigare trott.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
