Att äta en hälsosam växtbaserad kost kan minska risken för demens hos personer med hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes eller stroke. Det visar en studie vid Karolinska institutet.
Personer med kardiometabola sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, stroke eller typ 2-diabetes löper ökad risk att utveckla demens. Nu har forskare undersökt om växtbaserad mat – med mindre kött och andra animaliska produkter – kan hjälpa till att minska risken.
I en studie följdes drygt 71 000 personer i Storbritannien under upp till 15 år. Deltagarna var 55 år eller äldre och hade inga tecken på demens när studien började.
Det visade sig att personer med minst en kardiometabol sjukdom hade nästan dubbelt så hög risk att utveckla demens jämfört med dem utan dessa sjukdomar. Men risken varierade avsevärt när man även tog hänsyn till kostvanor.
Kvalitet på växtbaserad kost kan avgöra
Bland deltagare med kardiometabola sjukdomar hade de som åt en hälsosam växtbaserad kost en klart lägre risk för demens. De som i stället främst åt processad växtbaserad mat, till exempel sockrade drycker, raffinerade spannmål och sötsaker, hade en högre risk.
– Våra resultat tyder på att kvaliteten av den växtbaserade kosten kan vara avgörande, säger Michelle Dunk, forskare vid Aging Research Center på Karolinska institutet.
– Det handlar inte bara om att äta mer växtbaserad mat – utan om att välja hela, minimalt processade växtbaserade livsmedel som fullkorn, frukt, grönsaker, baljväxter, nötter och frön, fortsätter hon.
Hälsosam livsstil spelar in
Studien visar också att hälsosamma levnadsvanor, till exempel att vara fysiskt aktiv, avstå från rökning och dricka måttligt med alkohol, kan minska risken för demens. Effekten var dock tydligast hos personer som inte redan äter en hälsosam växtbaserad mat.
Eftersom det rör sig om en observationsstudie behövs mer forskning för att se om det finns ett tydligt orsakssamband. Men resultaten stärker det växande vetenskapliga stödet för att en hälsosam växtbaserad kost kan bidra till att minska risken för demens – särskilt hos personer med så kallade kardiometabola sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, stroke eller typ 2-diabetes.
Det kan vara svårt för män som utsatts för våld i nära relation att söka och få stöd, visar en studie. Normer kring maskulinitet och bristande kunskap om våld lyfts fram som vanliga hinder.
I en studie berättar 30 män om sina erfarenheter av att ha blivit utsatta för våld av en partner. 28 av dem hade varit i en heterosexuell relation där kvinnan utövat våld, medan två män berättade om våld i samkönade relationer. De flesta deltagare rekryterades via Stödlinjen för män, som drivs av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) på uppdrag av regeringen.
Rapporten är en del av ett regeringsuppdrag till Jämställdhetsmyndigheten med syftet att kartlägga mäns utsatthet, analysera deras hjälpsökande beteende samt behovet av insatser.
– Det har saknats kvalitativ, fördjupad forskning i Sverige om mäns utsatthet för våld. Det finns ännu mindre forskning som tittar på hur män söker stöd och vilken hjälp som finns tillgänglig. Det här är en kunskap som behövs, säger Maja Bodin, biträdande universitetslektor vid NCK som har genomfört forskningsstudien.
Könsroller ett hinder
De flesta män beskrev att de utsatts för psykiskt våld under lång tid – till exempel genom förnedring, förminskanden eller kontrollerande beteenden. Några berättade också om att de hade blivit utsatta för allvarligt fysiskt eller sexuellt våld.
Enligt studien är det ofta traditionella könsroller som hindrar männen att både söka och få hjälp. En vanlig bild är att det främst är kvinnor som utsätts för våld och att det är män som utövar våld. När bilden av vem som kan vara utsatt är snäv blir det svårare för män att förstå att det som de upplever är våld och att de har rätt till stöd.
Studien visar också att många av männen upplevt svårigheter att bli tagna på allvar av myndigheter och stödinstanser.
– Normerna kring könsroller påverkar också den hjälp som männen får. Männen i intervjuerna upplevde att de blev ifrågasatta av samhällets instanser, att de ofta fick motfrågor som handlade om vad männen själva hade gjort, säger Maja Bodin.
Får inte frågor vid vårdkontakter
Enligt flera av de intervjuade männen ställdes sällan några frågor om våld vid kontakt med sjukvård eller socialtjänsten – vilket gör att deras utsatthet ofta förblir oupptäckt. Samtidigt lyfts även goda exempel på bemötande i studien. Så här berättar en av männen i studien om ett positivt möte:
”Jag blev så imponerad av honom. Hade han ställt frågan, slår X dig? Då hade jag svarat nej. Men i och med att han sa, får du äta vad du vill? Får du ha på dig vad du vill? Det var såhär, nej det får jag inte, varför undrar du det? Och då lägger han sitt eget lilla pussel. Det var väldigt snyggt gjort.”
Letar information på internet
Männen själva saknade också kunskap om vad våld i nära relation innebär. Flera uppgav att de hade börjat söka på internet efter information för att få reda på varför de inte mådde bra i sin relation.
– Flera av männen berättade att de hade trevat sig fram och letat efter kunskap på flera olika sätt, bland annat på internet. De hade också läst böcker och lyssnat på poddar, säger Maja Bodin.
Det var också via internet som många hittade till Stödlinjen för män, enligt studien.
– De flesta sa i intervjuerna att de längtade efter att få samtala med någon som lyssnade utan att döma. Männen vill berätta om sin utsatthet men är oroliga för hur det ska tas emot, säger Maja Bodin.
Artikeln är en bearbetning av en nyhet som är publicerad på Uppsala universitets webbplats.
Återställning av skadade ekosystem är viktigt för att stärka den biologiska mångfalden. Men enligt en ny studie kan sådana insatser även öka risken för att sjukdomar sprids från djur till människa. Därför bör risken för zoonoser beaktas redan i planeringen av restaureringsprojekt, menar forskarna.
Infektionssjukdomar som sprids mellan djur och människor, så kallade zoonoser, utgör ett globalt hot mot människors hälsa. Mänsklig påverkan på ekosystemen, till exempel genom markanvändning i områden där djur lever, kan leda till kontakt med smittade djur och öka risken för sjukdomsutbrott.
Samtidigt pågår återställning av skadade ekosystem runt om i världen för att öka den biologiska mångfalden. I en studie som letts från SLU har forskare sammanställt och utvärderat riskerna med sådan restaurering om man inte tar hänsyn till zoonotiska sjukdomar. Det har nämligen saknats kunskap om hur åtgärderna kan orsaka smittspridning.
– Det finns ett stort behov av praktisk vägledning om hur återställningen görs på ett sätt som maximerar den biologiska mångfalden samtidigt som risken för zoonotiska sjukdomar, som kan orsakas av återställningsåtgärderna, minimeras, säger Frauke Ecke, universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet.
Risken för zoonoser ökar tillfälligt
Hon förklarar att det kan bli ett tidsglapp från när restaureringsåtgärderna genomförts till dess att de önskade arterna återvänt. Under den tiden kan djur som bär på smittsamma sjukdomar ta större plats, föröka sig och därmed öka sjukdomsrisken. Ett exempel är ekosystemet i en gammal skog.
– Där finns små däggdjurssamhällen som är artrika och i balans. Avverkas skogen bryts balansen och ett fåtal arter blir kvar. Försöker vi återskapa den gamla skogen kan det ta hundra år innan vissa arter kommer tillbaka. Under tiden dominerar till exempel skogssork, som bär på sorkfebervirus, vilket kan göra människor svårt sjuka, säger Frauke Ecke.
I det här fallet kan en åtgärd vara att hänga upp uggleholkar för att öka antalet ugglor i skogen.
– Vi kan skapa strukturer som lockar till sig rovdjur som håller smittbärande arter som skogssork i schack tills balansen är återställd, säger Frauke Ecke.
Klimatförändringar kan påverka
I studien lyfter forskarna också fram klimatförändringarna som en viktig faktor att ta hänsyn till när restaureringsprojekt startas. Om 50 år kan förutsättningarna för en livsmiljö som restaurerats se helt annorlunda ut.
Forskarna uppmanar nu myndigheter och beslutsfattare världen över att ta del av den nya kunskapen.
– Det viktigaste budskapet är att ta hänsyn till möjliga sjukdomsrisker redan vid planeringen av restaureringsåtgärder. På så sätt kan risken för utbrott av restaureringsrelaterade sjukdomsutbrott minimeras, säger Frauke Ecke.
I städer där gamla träd är sällsynta kan särskilda mulmlådor erbjuda ett nytt hem för arter som annars lever i trädhål. Men för att dessa arter ska trivas krävs både genomtänkt design – och rätt placering.
Det är inte bara i skogen som död ved är en bristvara – även i stadsmiljöer saknas denna livsviktiga resurs för många organismer. Ett sätt att gynna vedlevande arter i urbana miljöer är att använda så kallade mulmlådor, som efterliknar miljön inuti ihåliga träd.
Mulm är det bruna och smuliga pulvret som samlas i håliga träd. Det är en blandning av lös murken ved, spillning från insekter, fåglar och fladdermöss, gamla fågelbon och rester av döda djur.
I en studie fylldes mulmlådorna med träflis och löv för att efterlikna den naturliga miljön och locka till sig vedlevande arter.
Skalbaggar flyttade in
Men hur väl fungerar mulmlådorna egentligen för vedskalbaggarna? Det har Anika Gossmann vid Sveriges lantbruksuniversitet undersökt i en avhandling. Hon studerade mulmlådor som var placerade i sex svenska städer: Uppsala, Örebro, Motala, Linköping, Göteborg och Lund.
Totalt identifierades 105 vedlevande arter – varav en tredjedel var knutna till ihåliga träd. Fem arter var rödlistade, till exempel större sågsvartbagge och aspögonbagge.
– Därför kan mulmlådor bidra till att öka mängden livsmiljö för vedlevande organismer i stadsmiljöer där gamla träd saknas. Men de är ett komplement – inte ett substitut, säger Anika Gossmann.
Just den här sågsvartbaggen har inte bytt bostad, men flera artfränder har flyttat in i mulmlådorna. Bild: Igor Balashov, Wikimedia commons, Licens: CC BY 4.0.
Lådor i naturnära läge mest populära
Temperaturen i lådorna liknade den som uppmättes inne i riktiga trädhål. Placeringen visade sig dock ha stor betydelse. Fler skalbaggar fanns i mulmlådor som satt i närheten av parker eller stadsskogar. Färre arter drogs till lådor som placerats intill vägar och byggnader.
Ett hinder var däremot människors nyfikenhet. Många förstod inte vad lådorna var till för. Vissa öppnade dem, andra använde lådorna som papperskorgar, något som förstås inte är optimalt för skalbaggarna.
– Därför tror jag att det vore bättre om lådorna monterades på träden, och helst inte på ställen där man vet att mycket människor samlas. Dessutom är det viktigt att skyltarna underhålls, säger Anika Gossmann.
Mastcellstumör är den vanligaste hudtumören hos hund, men enligt en ny studie från SLU drabbas vissa raser oftare än andra. Högst risk har raserna dogo argentino, boxer och bullmastiff.
En studie har undersökt 600 000 försäkrade hundar i Sverige. Under åren 2011–2016 hittades nästan 1 000 fall av mastcellstumör. Risken att drabbas varierade stort mellan olika raser.
Stora skillnader mellan hundar
Störst risk hade raserna dogo argentino, boxer och bullmastiff, medan jämthund och Cavalier king charles spaniel låg i den lägre riskgruppen. De flesta hundar fick sin diagnos vid åtta års ålder, och tikar drabbades oftare än hanar. En mindre andel utvecklade flera tumörer vid olika tillfällen.
Hundar med mastcellstumör hade oftare andra sjukdomar i huden, mag-tarmkanalen och urinvägarna – både före och efter diagnosen – jämfört med hundar utan tumör. I vissa fall kan symtomen bero på att tumören frisätter ämnen som histamin.
Allvarlig diagnos
Ungefär nio procent av de drabbade hundarna dog av tumörrelaterade orsaker, oftast inom två månader efter diagnos. Shar-pei och golden retriever var bland de raser som löpte störst risk att dö till följd av mastcellstumörer.
Studien är en av de största i världen om mastcellstumörer hos hund. Resultaten ger viktig kunskap som kan användas av veterinärer, hundägare och forskare – till exempel i rådgivning, hälsoprogram och genetisk forskning.
Cavalier har liten risk att drabbas av hudtumörer. Bild: Depositphotos
Tumörrisk bland olika hundraser
Siffrorna visar hur många hundar som får mastcellstumör per 10 000 hundår – ett sätt att mäta förekomst över tid. Till exempel blir 1 000 hundar som följs i ett år tillsammans 1 000 hundår.
Flera mål för älgförvaltningen är svåra att nå – eller rent av omöjliga. Det visar en ny rapport från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Orsakerna är bland annat högt satta mål, klimatförändringar och motstånd från jägare att minska älgstammen.
Älgjakten drar snart i gång i södra och mellersta Sverige. Älgen är det viktigaste viltet för svenska jägare men den orsakar också problem, till exempel kostsamma skador på skog. I förvaltningen av älg försöker man hitta en balans mellan att ha en frisk älgstam och att begränsa betesskador på skog.
Målen för förvaltningen i korthet
Nå en livskraftig älgstam med god reproduktion.
Anpassning till andra samhällsintressen, till exempel att minimera skador på skog och grödor.
Minska trafikolyckor med älg. Idag är älg inblandad i majoriteten av viltolyckor med dödlig utgång.
Klimatet påverkar reproduktion
SLU har nu på uppdrag av Naturvårdsverket gjort en konsekvensanalys av målen som mynnat ut i en rapport. Den visar att flera mål blir svåra eller omöjliga att nå.
En viktig orsak är klimatförändringarna. Älgen trivs sämre i ett varmare och torrare klimat, vilket gör det svårare för den att föröka sig.
– Ett mål är att det ska finnas fler och tyngre kalvar än idag, men vi ser i stället färre och lättare kalvar. Det kommer knappast vara möjligt att nå dagens målnivåer för älgreproduktionen, säger Fredrik Widemo, viltforskare vid SLU.
Jägarna skjuter för få älgar
Skogsbruket kan anpassas för att hjälpa älgen, till exempel genom att blanda olika trädslag och föryngra mer tall. Det kan ge mer mat åt älgarna och minska skadorna på skogen. Men enligt rapporten är målen för hur mycket skador som ska tillåtas i skogen högt satta och svåra att nå.
– Våra analyser visar att älgstammen skulle behöva sänkas kraftigt för att nå målen, samtidigt som vi behöver öka mängden foder. Men det är bara enstaka procent av jägarna som vill ha färre älgar än idag och vi ser redan att jägarna inte uppfyller avskjutningsmålen. Det gör att älgstammen ökar igen, säger Fredrik Widemo.
Enligt analyserna är det tveksamt om målen för älgförvaltningen är relevanta så som de används i dag. Men det blir en fråga för ansvarig myndighet att ta ställning till, menar rapportförfattarna.
Depression och psykos är vanligare hos kvinnor efter en förlossning än före, medan risken för självmordsförsök minskar. Det visar två nya studier från Karolinska institutet. Resultaten tyder på att nationella riktlinjer för screening kan bidra till att kvinnor får stöd tidigare.
Psykisk ohälsa under graviditet och förlossning kan få långvariga effekter på kvinnors hälsa. Under denna tid sker stora biologiska och psykosociala förändringar som kan öka risken för depression, ångest och andra psykiska problem.
Trots tidigare forskning finns fortfarande begränsad kunskap om hur olika psykiatriska diagnoser utvecklas före, under och efter graviditeten.
Risk för depression ökar efter förlossning
Nu har forskare vid Karolinska institutet undersökt data från svenska register som omfattar nästan 1,8 miljoner graviditeter mellan 2003 och 2019. Studien inkluderar alla kvinnor som fött barn i Sverige under perioden.
Resultaten visar att psykisk ohälsa har ökat över tid, särskilt före graviditeten. Under graviditeten minskar antalet nya diagnoser, men efter förlossningen ökar risken igen – framför allt för depression och psykos.
– Vi kan se att risken för depression är ungefär 20 procent högre under veckorna 5 till 15 efter förlossningen, jämfört med året innan graviditeten. För psykos är risken upp till sju gånger högre under de första 20 veckorna efter förlossningen, säger Emma Bränn, forskare vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet.
Screening ger tidig upptäckt
Nationella riktlinjer för screening av depression hos gravida infördes 2010, vilket möjliggjorde en tidigare upptäckt av psykisk ohälsa.
Genom att jämföra kvinnor som födde barn före och efter 2010 kunde forskarna se att toppen av depressionsdiagnoser efter förlossningen kom tidigare hos kvinnor som födde efter att riktlinjerna införts.
– Vi ser inte att det är fler som får diagnoser, utan screeningen skulle kunna innebära att kvinnorna identifieras tidigare och slipper lida lika länge innan de kan få det stöd och den hjälp de behöver, säger Emma Bränn.
Studien visar också att risken för andra diagnoser, som ångest och beroendeproblematik, är lägre under graviditet och efter förlossning, troligen på grund av biologiska och livsstilsrelaterade förändringar samt ökad vårdkontakt.
Självmordsförsök minskar
En annan studie från samma forskargrupp visar att mammor var mindre benägna att försöka begå självmord under och efter graviditeten jämfört med pappor. För pappor minskade risken under de första tio veckorna efter förlossningen, men ökade igen efter det.
– Även om självmordsförsök under och efter graviditeten är sällsynta kan de få förödande konsekvenser och ofta kan de förebyggas. Därför är det viktigt att vårdgivare har regelbundna kontroller under och efter graviditeten för att identifiera föräldrar som har det svårt och erbjuda stöd för att förebygga självmord, säger forskaren Yihui Yang vid Karolinska institutet.
Mangroveskogar som återställs kan öka förmågan att binda kol. Men de nya restaurerade ekosystem återfår inte alltid sin normala funktion, menar forskare bakom en studie vid Umeå universitet.
Marina kustekosystem spelar en viktig roll i kampen mot klimatförändringar genom att binda stora mängder kol i bottensediment – något som kallas för ”blått kol”. Ett av de viktigaste ekosystemen för detta är mangroveskogar.
– Jämfört med en del andra marina ekosystem finns det goda möjligheter att lyckas med återplantering och restaurering av mangroveskogar. Därför har de en spännande potential för att uppnå klimatpolitiska mål, säger Heidi Burdett, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Umeå universitet.
Variationer i mangroveskogar undersöktes
Men hur mycket kol som faktiskt lagras i dessa skogar kan variera kraftigt. För att förstå varför det är så har forskare undersökt mangroveskogar i norra Vietnam. De jämförde äldre, orörda skogar med områden av naturlig återväxt och restaurerade områden.
Studien visar att förändringar i kolinlagringen över tid hänger samman med hur kusten har använts, med dammbyggen längre inåt land och variationer mellan torra och regniga klimatperioder
– Våra resultat visar hur sårbar mangroveskogarnas kolinlagring är för mänskliga aktiviteter, som kan ske hundratals kilometer bort, säger Heidi Burdett.
Restaurerade skogar mer effektiva
Studien visar att mängden organiskt material, till exempel växtrester, som samlas i bottensedimenten har ökat i mangroveskogarna under de senaste årtiondena. Men ökningen återspeglas inte i motsvarande nivåer av kolinlagring, vilket tyder på att effektiviteten i att lagra kol har minskat.
– Undantaget var de restaurerade områdena, där vi ser högre halter av lagrat kol sedan 1960-talet, med en tydlig topp under 1990-talet. En möjlig förklaring är att restaurerade mangroveskogar är ekologiskt annorlunda och mer isolerade från externa kolkällor, säger Heidi Burdett.
Forskarna menar att restaurering av mangroveskogar därmed kan vara ett sätt att öka kolinlagringen i kustmiljöer. De betonar dock att man inte kan utgå från att restaurerade ekosystem automatiskt fungerar på samma sätt som äldre, orörda skogar.
Vid bukspottkörtelcancer växer tumörceller inte bara i sin typiska miljö, utan också i normal vävnad som förändrats. Det visar en ny studie från Karolinska institutet. Fynden kan ge nya insikter i tumörens utveckling och behandling.
Bukspottkörtelcancer är en mycket aggressiv sjukdom där prognosen inte förbättrats i samma takt som för många andra cancerformer.
Nu visar forskning vid Karolinska institutet att tumörceller inte bara sprider sig i den bindvävsrika miljö som är ett kännetecken för sjukdomen. Cancerceller växer även in i skadade delar av normal bukspottkörtelvävnad.
Cancern skapar egen miljö
Studien bygger på prover från 108 patienter som opererats vid Karolinska universitetssjukhuset. I nästan alla prover hittades tumörceller i den vävnad som normalt producerar enzymer för matsmältning, men som skadas när tumörceller växer in.
– Vi ser att tumörcellerna anpassar sig efter den miljö de befinner sig i. I skadade områden av normal bukspottkörtelvävnad uppvisar de andra egenskaper än i den bindvävsrika delen av tumören, säger Marco Gerling, forskare vid Karolinska institutet.
Kan påverka behandlingssvar
Forskarna såg också att tumörceller i de skadade områdena oftare hade en så kallad klassisk tumörprofil, medan celler i den bindvävsrika delen uppvisade en mer aggressiv profil. I de skadade delarna hittades dessutom stödjeceller som uttryckte proteinet NGFR, som tidigare kopplats till en läkningsprocess vid vävnadsskador.
– Det är möjligt att den här typen av skadad vävnad spelar en roll i hur tumören utvecklas och svarar på behandling, säger Marco Gerling.
För att lyckas med en nödvändig men kostsam klimatomställning krävs ett brett folkligt stöd. Forskning visar nu att acceptansen för höjda skatter på fossila bränslen är större i länder där försörjningsstödet till samhällets mest utsatta är generösare.
En studie vid Stockholms universitet har undersökt hur välfärdsstatens utformning kan minska motståndet mot skatter på fossila bränslen. Den här typen av klimatskatter är ofta impopulära eftersom de drabbar låginkomsttagare hårdast.
Forskarna har jämfört 20 europeiska länder och undersökt både nivåerna i försörjningsstödet och befolkningens inställning till skatter på fossila bränslen. Resultatet visar att i länder med mer generöst försörjningsstöd är även stödet för dyra klimatåtgärder högre.
– Välfärdsstatens trygghetssystem tycks ha en betydelse för människors acceptans för nödvändig men kostsam klimatpolitik. Vi ser att stödet för skatter på fossila bränslen är högre i länder med en mer generös välfärdsstat, säger Arvid Lindh, docent i sociologi vid Stockholms universitet.
Pension spelar mindre roll
Forskarna undersökte även betydelsen av ersättningsnivåerna i andra typer av socialförsäkringar, till exempel pension och arbetslöshetsförsäkring. Där fanns inte ett lika tydligt samband. Det är i stället nivån på försörjningsstödet till de mest utsatta som verkar spela störst roll – något som den här studien är först med att visa.
– Det sticker ut jämfört med tidigare forskning, att det framförallt verkar vara systemen som stödjer dem som har det tuffast som är av betydelse. Detta hänger samman med att brist på ekonomiska marginaler ofta är en huvudanledning till att motsätta sig bränsleskatter. Många som själva har det bra ställt vänder sig också emot att dessa skatter slår hårt mot utsatta grupper som inte har råd, säger Arvid Lindh.
Stora skillnader i Europa
För att kunna dra sina slutsatser har forskarna gjort en jämförande studie av socialförsäkringssystemen i 20 europeiska länder. Detta har sedan kombinerats med enkätdata om människors upplevelse av sin ekonomi och inställning till dyra klimatåtgärder. Nivån på försörjningsstödet varierar kraftigt i Europa. I Sverige motsvarar det runt 40 procent av en genomsnittlig arbetares lön, medan det i länder som Polen, Portugal och Spanien ligger strax över 20 procent.
Forskarna kan däremot inte fastställa ett direkt orsakssamband mellan försörjningsstöd och attityder. För att stärka sin tolkning har de lagt till fler variabler i analysen, till exempel om människor upplever att det är svårt att klara sig på sin inkomst, något som också visade sig vara kopplat till lägre välfärdsnivåer.
Försörjningsstöd en hörnsten
Sammantaget visar studien att socialpolitiska program som stärker ekonomisk trygghet kan bidra till bredare stöd för en ambitiös klimatpolitik.
Men medan andra forskare tittar på lösningar för att kompensera människor som drabbas negativt av klimatåtgärder, betonar forskarna vid Stockholms universitet vikten av att förstärka de befintliga trygghetssystemen för att minska ekonomiska klyftor i befolkningen.
– Det räcker inte att visa att välfärdsstaten har betydelse. Ur ett policyperspektiv är det även viktigt att visa specifikt vilka instrument som spelar roll. Vår studie visar att försörjningsstöd till utsatta grupper är en viktig byggsten i välfärdsstaten för att underlätta klimatomställningen, som är en akut fråga idag, säger Arvid Lindh.
Studien bygger på en analys av svaren från 34 932 deltagare 20 olika länder i Europa. Här ingick Belgien, Estland, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Litauen, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Spanien, Schweiz, Slovenien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.
Datamaterialet består av enkätdatabasen European Social Survey som bland annat innehåller individers åsikter om skatter på fossila bränslen, och information om hur de upplever sin ekonomiska situation, kombinerat med databasen SPIN på socialpolitiska enheten på SOFI (Social Policy Indicator Database) där man mäter hur olika länders socialförsäkringssystem är utformade, däribland behovsprövade försörjningsstöd.
Om vatten från dusch, tvätt och disk används igen kan viktiga vattenresurser sparas. En avhandling vid Luleå tekniska universitet visar att lokala system för rening av gråvatten är effektiva. Men det är fortfarande en utmaning att bli av med bakterier.
Gråvatten, alltså vatten som använts för rengöring, står för upp till 90 procent av hushållens avloppsvatten.
– Om det behandlas rätt kan det bli en värdefull resurs för bevattning i jordbruk eller gröna stadsområden, säger Mashreki Sami, doktor i VA-teknik vid Luleå tekniska universitet.
Svårt att avlägsna bakterier
I en avhandling har han undersökt olika system för att återvinna gråvatten – bland annat små paketreningsverk, sandfilter, gröna väggar och en konstruerad våtmark.
Resultaten visar att upp till 99 procent av organiskt material och näringsämnen kan avlägsnas. Flera filtermaterial fångar dessutom upp mikroplaster.
Resultaten för bakterier som E. coli och enterokocker var dock mer varierade. Den konstruerade våtmarken visade bäst effekt mot bakterierna, men kompletterande rening skulle ändå behövas för att uppfylla EU:s krav för återanvändning.
– Resultaten visar både styrkor och svagheter. Vi ser att systemen kan rena vattnet effektivt, men det finns fortfarande hälsorisker som måste hanteras, säger Mashreki Sami.
En pusselbit för hållbara städer
Avhandlingen lyfter fram att decentraliserade system kan få en viktig roll i framtidens vattenförsörjning, särskilt i områden där vattenstress blir allt vanligare.
– Med rätt teknik kan gråvatten bli en del av vatten–mat–energi-nexus* och bidra till mer resurseffektiva städer, säger Mashreki Sami.
*Begreppet ”Water-Energy-Food Nexus” används för att beskriva hur vatten, energi och livsmedel hänger ihop – och hur åtgärder inom ett område kan påverka de andra.
Mängder av drönare som opererar självständigt väntas bli en stor utmaning för framtidens skydd av befolkningen. Den nya tekniken kan möjliggöra attacker med ännu högre precision mot civila mål, enligt en ny rapport från FOI.
– Det är inte svårt att se en framtid med massanfall av autonoma svärmar, säger forskaren Peter Bennesved.
Utvecklingen av autonoma drönare, som självständigt kan samarbeta för att identifiera och attackera mål, går snabbt framåt. Både tekniken och den industriella förmågan att tillverka stora mängder drönare har ökat markant.
– Drönare är lätta att skala upp och använda för vapenverkan över ett stort område. Samtidigt finns det egentligen ingen övre gräns för hur många som kan användas. I Ukraina har Ryssland använt över 700 drönare i ett enda anfall i juli, vilket säger lite om vart vi är på väg, säger Peter Bennesved, forskare inom civilt försvar på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
Kan slå till med stor precision
I en ny rapport förutspår FOI att autonoma drönarsvärmar kan samarbeta för att slå mot mål med hög precision. Kriget i Ukraina har redan visat hur drönare kan orsaka stor skada på civil infrastruktur, till exempel genom attacker mot elförsörjning.
– Mot enskilda drönare är det ofta enklare att skydda civila, men precisionen är en stor utmaning. En drönare kan till exempel ta sig in på ställen dit en kryssningsrobot och artillerigranater inte kan, och mindre drönare kan jaga bilar och räddningsfordon. Det räcker med en liten drönare för att slå till mot en transformatorstation, säger Peter Bennesved.
I dag styrs drönare i grupp oftast av operatörer på marken. I framtiden förväntas de kunna samarbeta mer autonomt – utan mänsklig inblandning.
– Det har blivit mer saker i luften, fler drönare. De används redan idag på ett svärmliknande sätt i till exempel Ukraina. De skickas iväg en masse, men de stora anfallen verkar inte vara koordinerade i realtid, säger Peter Bennesved.
Utmaning för internationell rätt
I dag omfattas enskilda drönare av Genèvekonventionen. Men framtida autonoma vapensystem väcker en rad juridiska och etiska frågor, menar Bennesved.
– Det måste finnas en ansvarig person bakom varje avfyrat vapen. Därför blir det folkrättsligt problematiskt om ett vapen väljer mål själv. Särskilt när det gäller drönarsvärmar, säger Peter Bennesved.
Ett annat problem är att det saknas en klar definition av vad som räknas som ett autonomt vapensystem. Det kan ytterligare försvåra reglering av drönarsvärmar inom internationell rätt.
Men samtidigt som drönarsvärmar kan bli ett hot mot befolkningsskyddet, kan de i framtiden också bli en del av lösningen.
– Jag tror att framtida drönarsvärmar kommer att användas på samma sätt som enskilda drönare används idag. Ändamålet ändras inte, däremot kan luftangrepp bli mer effektiva om vapenbärarna interagerar med varandra i högre utsträckning. Men svärmtekniken är inte bara ett problem. Man kan tänka sig att drönarsvärmar också kan användas som en del av befolkningsskyddet, säger Peter Bennesved.
Djup rädsla för svärmar
Forskarna vid FOI har även studerat hur framtida drönarsvärmar kan påverka civilbefolkningen psykologiskt.
– Rädslan för svärmar har ett mytologiskt ursprung. Det finns en djup psykologisk rädsla mot svärmar som ligger inbäddad i kulturen och människans fantasi, säger Peter Bennesved, och drar paralleller till den berömda Hitchcock-filmen Fåglarna.
Cyanobakterier som orsakar algblomning hör knappast till sommarens mest välkomna inslag. Men ny forskning visar att algblomningen kan ha en viktig funktion i Östersjöns ekosystem. Det bidrar med näring som kan förbättra strömmingsynglens chanser att växa och överleva.
I somras drabbades Östersjön återigen av en kraftig blomning av cyanobakterier, ett återkommande fenomen under varma, soliga och vindstilla dagar – precis när många söker svalka i havet.
Cyanobakterier, även kallade blågröna alger, är inte bara ett problem för badgäster. De spelar en stor roll i övergödningen av Östersjön genom att binda över 400 gigaton kväve per år. Ibland är de giftiga och när blomningen dör ut förvärras syrebristen på havsbottnarna.
Inte bara ett problem
Cyanobakterier var först att använda fotosyntes, och bidrog därmed till att syresätta jorden. De är även ensamma om att göra kväve användbart för andra organismer.
Nu visar en ny studie att algblomning också kan ha en positiv effekt för livet i Östersjön.
– Vår forskning visar att blomningar av cyanobakterier faktiskt kan ha positiva effekter, även på ekologiskt och ekonomiskt viktiga arter som strömming, säger John Taylor, doktorand vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.
Forskarna har följt kvävets väg genom hela näringsväven, från kvävefixering i cyanobakterier till djurplankton, pungräkor och strömming. De följde kväveisotoper i aminosyror – proteinernas byggstenar – där några är särskilt användbara för att spåra kvävets ursprung.
Cyanobakteriernas blomning följdes
Studien genomfördes vid två platser nära fältstationen Askölaboratoriet i Östersjön. Den ena låg i den övergödda Himmerfjärden, där ett stort reningsverk tillför betydande mängder näring. Den andra, Askö B1, låg i en mer opåverkad del av den öppna skärgården och användes som referens.
– Dessa platser undersöks inom miljöövervakningen, och blomningen av cyanobakterier och andra växtplankton följs intensivt hela säsongen. I denna studie har vi dragit nytta av det och kunnat följa utvecklingen före, under och efter blomningen och därmed få en mycket hög tidsmässig upplösning, säger Agnes Karlsson, universitetslektor vid Institutionen för ekologi miljö och botanik.
Spårades i strömming
Andelen kvävefixerande cyanobakterier var under hela säsongen betydligt högre vid den övergödda stationen i Himmerfjärden. Där utgjorde de som mest 61 procent av allt växtplankton. Det kan jämföras med 32 procent vid referensstationen i den öppna skärgården.
Det kväve som cyanobakterierna fixerat kunde sedan spåras vidare i ekosystemet – från djurplankton och pungräkor till årets kull av strömmingsyngel.
– Resultaten visade att vid toppnivåer av blomningen kom mer än 30 procent av kvävet i strömmingen från cyanobakterierna. På referensstationen var det närmare 20 procent av kvävet i fisken som var nyfixerat. Det är en betydande andel, säger John Taylor.
Viktigt tillskott av mat
Förklaringen kan vara att det ofta är ont om mat under sommaren då strömmingar omvandlas från larver till yngel.
– Då äter de djurplankton, men dessa har i sin tur ont om växtplankton att äta då, när vårblomningen sedan länge är borta. Därmed inträffar cyanobakterieblomningar vid en avgörande tidpunkt, och bidrar med mat till djurplankton och därmed till strömmingen i ett kritiskt skede, säger John Taylor.
Med tanke på att klimatförändringarna förväntas leda till både mer omfattande och längre blomningar av cyanobakterier, är det åtminstone en viss tröst att det också kan bidra till mer fisk, menar forskarna.
Texten är en bearbetning av en artikel som publicerats på Stockholms universitets webbplats.
Forskare vid SLU har gjort en oväntad upptäckt hos den ovanligt välmående torsken i Ålands hav. Till skillnad från sina släktingar i andra delar av Östersjön har de extremt höga halter av grundämnet bor i sina hörselstenar – men varför är fortfarande okänt.
Trots fiskestopp är läget för torskar i stora delar av Östersjön kritiskt. De är i dåligt skick, med kraftigt minskad tillväxt och parasitangrepp. Men i Ålands hav är torsken däremot välmående. Många av dem är stora och feta. Det här kan bero på bra syretillgång och gott om favoritfödan skorv på havsbotten.
– De är som torsken på ”den gamla goda tiden”, säger Yvette Heimbrand, forskare på institutionen för akvatiska resurser på SLU.
Men det finns också något annat som skiljer torskar i Ålands hav från släktingarna. Forskare vid SLU har analyserat den kemiska sammansättningen i deras otoliter, hörselstenar. Här lagras spårämnen som kan avslöja var fisken har levt.
Extrema värden bor
Till sin förvåning upptäckte forskarna ovanligt höga nivåer av grundämnet bor i otoliterna – upp till flera hundra gånger högre än andra torskar i Östersjön. Dessutom observerades förhöjda borhalter i otolitens kärna som bildas när fisken föds och bara är några dagar gammal.
– Det är mycket kring den här upptäckten som än så länge är oklart, till exempel var boret kommer ifrån och hur fiskarna får i sig det. Det här är frågor som vi inte har svaret på än, men som vi kommer att undersöka vidare, säger Yvette Heimbrand.
Källan är ett mysterium
I samband med forskarnas upptäckt passade de även på att mäta borhalten i några otoliter från torsk fångade i Ålands hav under 1940-talet och 2013. De fann då mycket låga nivåer av bor.
– Det här tyder på att det finns en nytillkommen okänd källa till bor och som förekommer i denna del av Östersjön, även om dess magnitud och utbredning fortfarande är ett mysterium, säger Yvette Heimbrand.
Det rör sig dock om låga nivåer av bor i torskarnas otoliter. De är alltså inte förgiftade. Däremot betonar forskarna behovet av extra varsamhet för att inte förlora den här unika gruppen torsk.
Träd i kalla klimat måste veta när det är dags att sluta växa för att överleva vintern. Nu har forskare upptäckt hur aspen kombinerar ljus och temperatur för att fatta det avgörande beslutet – och hur två viktiga proteiner fungerar som trädens inbyggda termometer.
Träd i kalla klimat har en svår balansgång. De måste sluta växa i tid för att klara vintern – men inte för tidigt. Då går de nämligen miste om värdefull tid att växa. Det här är särskilt känsligt om en köldknäpp kommer oväntat mitt i sommaren.
Att träden reagerar på höstens kortare dagar och förbereder sig inför vintern är känt sedan länge. Men hur mycket temperaturen påverkar har forskare undrat över. I en studie har de nu tittat närmare på aspträd.
– Det har länge debatterats hur viktig temperaturen är för när aspen slutar växa och börjar bilda knoppar, jämfört med dagslängden, säger Ove Nilsson, gruppledare vid Umeå Plant Science Centre och professor vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Proteiner påverkas av temperatur
Nu har forskarna identifierat två viktiga proteiner som styrs av temperaturen.
– Det tyder på att de fungerar som en slags ”temperatursensor”. Trädet kan alltså väga in både dagslängd och temperatur när det bestämmer sig för att gå in i viloläge, säger Ove Nilsson.
Proteinerna som forskarna studerat är fytokrom B – som känner av ljus – och PIF4 som styrs av det första proteinet. Växter använder fytokrom B för att känna av olika nyanser av rött ljus, vilket hjälper dem att anpassa tillväxten efter dagslängd och skuggiga platser.
Därför ville forskarna ta reda på hur dessa proteiner styr trädens tillväxt. De ändrade nivåerna av proteinerna i aspträd för att se effekten. Först undersökte de hur PIF4 påverkar trädens reaktion på dagslängd.
Trädens har inbyggd termometer
– Vi blev ganska besvikna eftersom det hände nästan ingenting. Men när vi upprepade experimenten i svalare temperaturer såg vi plötsligt en mycket starkare reaktion hos våra modifierade träd. Då förstod vi att proteinerna reagerar på kyla. Det var helt oväntat, säger Bo Zhang, forskare vid Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi vid SLU.
Forskarna kunde visa att fytokrom B hjälper träden att fortsätta växa under svala men ljusa sommardagar. PIF4 hjälper dem att börja förbereda sig inför vintern när hösten blir kall. Tillsammans fungerar de som en slags biologisk termometer som läser av både ljus och temperatur – och hjälper trädet att fatta rätt beslut i rätt tid.
Ombytta roller för gener
Tidigare forskning har visat att många gener som styr blomning hos ettåriga växter som backtrav även påverkar aspens tillväxt och knoppbildning. Men i träd beter sig generna annorlunda. I backtrav sätter proteinet PIF4 i gång blomningen, medan den i asp i stället bromsar tillväxten och hjälper trädet att gå in i vila.
Enligt forskarna är det här troligen en anpassning till trädens fleråriga livsstil.
– Det är fascinerande ur ett evolutionärt perspektiv, men också högst relevant i en tid av klimatförändringar med allt mer skiftande temperaturer. Om vi förstår hur träd känner av och reagerar på temperatur kan vi också utveckla träd som är bättre rustade för ett föränderligt klimat, säger Ove Nilsson.
Hjärnförändringar vid Alzheimers sjukdom har kartlagts i en omfattande internationell studie. Forskarna har undersökt kopplingar mellan sjukdomen och genetiska riskfaktorer, kön och ålder.
I en studie ledd från Lunds universitet och Amsterdam University Medical Center har forskare analyserat hjärnavbildningar från över 12 000 personer världen över. Det är den hittills största kartläggningen av Alzheimers sjukdom.
– En så här omfattande studie om Alzheimers sjukdom har aldrig tidigare genomförts – varken vad gäller antalet deltagare eller den stora geografiska spridningen, säger Rik Ossenkoppele, forskare inom translationell neurovetenskap vid Lunds universitet och Amsterdam University Medical Center.
Ansamling av proteiner
I studien analyserade forskarna proteinerna beta-amyloid och tau som finns naturligt i hjärnan, men spelar en central roll i utvecklingen av Alzheimers sjukdom. Undersökningen gjordes med PET-skanning, en avbildningsteknik som kan användas för att mäta protein i hjärnan.
De 12 000 personerna kom från 42 kohorter, det vill säga grupper av personer som följs över tid i forskningsstudier, i Europa, Australien, Nordamerika och Asien. De hade en genomsnittlig ålder på 70 år. Ungefär 7 400 av deltagarna var symtomfria, 2 200 hade lindrig kognitiv svikt och omkring 1 500 hade fått en demensdiagnos.
– Att förstå hur demografiska, kliniska och genetiska faktorer relaterar till onormala PET-avbildningar, är avgörande för att kunna uppskatta problemets omfattning och dess användning i klinisk praxis och forskning. En stor, varierad kohort är därför viktig för att kunna uppskatta hur hur många människor som bär på sjukliga förändringar i hjärnan, säger Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet.
Illustrationen visar hur beta-amyloid ansamlas och bildar plack som stör förbindelsen mellan nervceller. Bild: Depositphotos
Skadliga proteiner
När beta-amyloid börjar ansamlas och bildar plack mellan nervcellerna störs kommunikationen i hjärnan. Om tau klumpar ihop sig inne i nervcellerna skadas cellernas inre transportsystem, vilket till slut leder till celldöd. Det är först när tau börjar ansamlas som symtomen på kognitiv försämring börjar märkas.
Genvariant en stark riskfaktor
Cirka två tredjedelar av alla som drabbas av Alzheimers sjukdom bär på genvarianten APOE ε4 – den starkaste kända genetiska riskfaktorn.
Hos personer med denna genvariant börjar skadliga proteiner som amyloid och tau samlas i hjärnan vid en mycket yngre ålder. Det kan röra sig om flera decennier innan symtomen visar sig, vilket tyder på att bromsmediciner kan behöva sättas in tidigt.
Kvinnor mer drabbade
Kön är en annan tydlig riskfaktor för Alzheimers sjukdom – två av tre som drabbas är kvinnor. En förklaring är att östrogenets skyddande effekt försvinner i samband med klimakteriet, vilket ökar risken. Även kvinnors immunförsvar skiljer sig från mäns, något som också kan bidra till att kvinnors hjärnor påverkas mer.
I jämförelser mellan kvinnor och män i samma ålder såg forskarna att kvinnor oftare hade mer onormala ansamlingar av tau.
– Resultatet av studien bekräftar tidigare forskning när det gäller riskfaktorer som APOE ε4 samt kön, men genom det stora antalet studiedeltagare kan vi befästa resultaten som mycket tillförlitliga.
Mer forskning planeras
Studiens resultat är viktiga för att kunna identifiera grupper som är särskilt sårbara för tau– något som också kan påverka vilka som inkluderas i kliniska prövningar. Nästa steg för forskarna blir att följa deltagarna över tid för att se vilka som utvecklar Alzheimers sjukdom och hur deras prognos ser ut.
De planerar även att undersöka om andra faktorer kan kopplas till avvikande PET-resultat, till exempel etnisk bakgrund, utbildningsnivå och ovanliga – icke-minnesrelaterade – former av Alzheimers sjukdom.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
