Det krävs en mängd olika tekniker för att fordon ska kunna fungera på egen hand i den ofta oförutsägbara trafiken. Hur nära är vi en värld med helt självkörande bilar, bussar och lastbilar – och hur ser vägen dit ut?
Kamera, GPS, laser, radar och sensorer. För att fordon ska få lov att stoltsera med att vara ”självkörande”, eller ”autonoma”, behövs en rad olika tekniker med förmåga att både registrera och tolka den komplexa och oförutsägbara trafikmiljön.
Hur nära är vi en värld med självkörande bilar då? Den självkörande förmågan graderas enligt en femgradig skala och många nytillverkade bilar befinner sig åtminstone i den lägre skalan med finesser såsom farthållare, ultraljudssensorer för nära avståndsbedömning och inbyggd GPS. Ju högre upp på skalan, desto mer krav på beslutsfattande och ”förstånd”. Det innebär att AI och maskininlärning är en förutsättning för att nå de högre nivåerna eftersom det är först då som bilen kan tolka och agera på ett säkert sätt.
Det närmsta vi har nivå fem-fordon, det vill säga helt självkörande fordon, finns idag i form av robottaxi i vissa större amerikanska och kinesiska städer. I övrigt är det mest testverksamhet i kontrollerade miljöer som gäller.
Näst på tur: självkörande bussar och lastbilar
Viktor Larsson är forskare i matematik vid Lunds Tekniska Högskola och utvecklar algoritmer för datorseende som kan användas i bilar och drönare. Han tror att näst på tur bland självkörande fordon att släppas fritt i större skala kan vara andra kommersiella fordon, som bussar och lastbilar, tror Viktor Larsson.
– Sådana trafikerar regelbundna sträckor och är dyra vilket gör att man har råd att stoppa mer sensorer i dem. Och så kan de köras dygnet runt – en automatisk förare behöver inga sovpauser.
– De måste inte heller fungera precis hela tiden, skulle det vara något kan en operatör hoppa in och fjärrstyra fordonet, säger han.
I framtiden kanske vi åker runt i självkörande bussar. Bild: Mitchell Johnson, Unsplash
Kameror, radar och laserbaserad avståndsmätning
När det gäller biltillverkare prioriterar de olika tekniker. Till exempel använder Tesla bara kameror medan konkurrenten Waymo också använder radar och lidar, det vill säga laser-baserad avståndsmätning. En eller flera kameror har dock alla.
– Lidar är visserligen mycket bättre på att mäta avstånd jämfört med kameror. Det är ju väldigt viktigt att veta att det är fritt på körbanan. Men kameror är så väldigt mycket billigare så därför försöker man komma runt det och få kameror att lösa det i stället.
Kameran är inte bara billigare. När bilen ska kliva upp ett snäpp i sin intelligens och börja dra slutsatser behövs bilens mjukvara matas med bilder. Är barnet som springer på trottoaren på väg ut i gatan? Vad betyder krumeluren på skylten?
Därför behövs ändå en kamera, även om priset på lidar och radar skulle sjunka.
I militära sammanhang är dessutom kameror att föredra eftersom de inte skickar ut någon energi och därför svårupptäckta.
Med maskininlärning kan kameror få djupseende
Med hjälp av maskininlärning kan man nu lösa problem som tidigare varit otänkbara att lösa. Såsom att utifrån endast en bild beräkna avstånd till alla föremål som förekommer i kameravyn.
Traditionellt har detta lösts med två kameror, vilket bygger på samma idé som att vi har två ögon. Genom att undersöka skillnaderna i de två bilderna får både vi och kameran djupseende. Saker som är närmare oss flyttar på sig mer mellan bilderna, än saker som ligger längre bort.
– Vi människor kan ändå gissa avståndet även om vi blundar med ett öga, tack vare vår förvärvade kunskap om omvärlden, säger Viktor Larsson.
Men nu kan man skapa djupa neurala nätverk som likt vår hjärna kan uppskatta 3D-djup från enbart en bild. Förutom att det är billigare med en kamera än två, så är systemet med två kameror ofta väldigt känsliga för kalibreringsfel, det vill säga hur kamerorna är placerade i förhållande mot varandra.
Med hjälp av maskininlärning kan självkörande fordon bli bättre på att beräkna avståndet till flera saker i samma vy. Bild: Depositphotos
3D-rekonstruktioner istället för GPS för bättre positionering
Viktor Larsson jobbar själv framför allt med att utveckla nya metoder för att skapa 3D-rekonstruktioner av verkligheten, vilket skulle göra mer noggrann positionering möjligt för självkörande fordon. Positionering har traditionellt lösts med GPS och den tekniken behövs också i självkörande bilar, men eftersom upplösningen ibland kan slå fel på fem till tio meter behövs mer precis positionering om fordonet ska fungera helt ensamt.
GPS fungerar inte heller om du kör i en tunnel eller på trånga gator med höga hus där signalerna från satelliterna studsar. Det är därför viktigt att kunna positionera sig med hjälp av andra sensorer.
Helst bör kartorna skapas med hjälp av sensordata som fordonen själva samlar in. Om man i stället förlitar sig på manuellt insamlad information riskerar kartorna snabbt att bli inaktuella och därmed mindre användbara.
Därför är det viktigt att kunna uppdatera kartorna med användarinsamlad data, så att förändringar i omgivningen, som exempelvis nya butiksskyltar, vägarbeten eller säsongsvariationer i växtlighet, speglas direkt i kartan.
En av svårigheterna är att våra städer och inomhusmiljöer är fulla av repetitiva strukturer och element, vilket kan leda till osäkerhet för algoritmerna, berättar Viktor Larsson.
– Många byggnader har symmetrier och givet en bild på en fasad kan det vara svårt att avgöra vilken sida av huset man befinner sig på. Liknande problem finns inomhus, där många byggnader har liknande planlösning på olika våningar, och många kontor som ser snarlika ut. En del av min forskning är att utveckla nya metoder som är bättre på att hantera dessa problem.
De flesta könsnormer ifrågasätts i takt med att samhället förändras. Trots det fortsätter samma jultomte att dyka upp år efter år, i media och i våra hem. Vad är det med jultomten som gör honom immun mot den kritik som andra patriarker får utstå?
Legenden om jultomten kan spåras tillbaka till Sankt Nikolaus, ett kristen helgon från 300-talet.
Den moderna bilden av jultomten har dock varit ganska stabil sedan 1800-talet, när dikten ”A visit from St Nicholas” (”Det var natten före jul”) ledde till illustrationer som publicerades i tidskriften Harper’s Weekly, som i sin tur förstärktes ytterligare av Coca Colas reklamkampanjer från 1930-talet.
Så långt tillbaka som vårt kollektiva minne sträcker sig tänker vi på jultomten på ungefär samma sätt: som en korpulent, skrattande, glad figur med vitt skägg som kommer med julklappar.
– Många svenska föräldrar är idag progressiva och medvetna om genusfrågor. Detta verkar dock inte ha lett till att våra binära julritualer ifrågasätts. Vi människor går liksom in i, och sedan ut ur, denna könsbestämda tradition, säger Jens Rydström, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet.
En allmänt accepterad fadersfigur
Jens Rydström säger att vår jultomte passar väl in i en manlig idealtyp som inom maskulinitetsstudier kallas den välvillige patriarken.
– Jultomten som vi känner honom är en stabil figur, en godmodig far och familjens överhuvud, så länge hans makt inte utmanas, förklarar Rydström.
Även om detta skiljer sig mycket från en annan typ av maskulinitet – den hegemoniska maskuliniteten, där aggression och till och med våld förekommer – antar den godartade eller välvilliga patriarken fortfarande könsroller som följer ett traditionellt mönster. Genom mjuk makt dikterar han reglerna och tolererar ingen opposition.
– En anledning till att vi tenderar att blunda för detta är att jultomten är den ultimata fadersfiguren. Hans existens är helt och hållet baserad på barn; utan barn – ingen jultomte. Kanske är vi mer förlåtande mot könsstereotypen eftersom det är en till synes god far, med tanke på att så många av oss kanske har haft problematiska eller distanserade relationer till våra egna fäder, säger Rydström.
En anledning till att vi väljer att blunda för jultomtens könsstereotyp är att han är den ultimata fadersfiguren, menar professorn Jens Rydström. Bild: Wouter Supardi Salari, Unsplash
En manlighet i kris
Få lär ha missat den aktuella debatten om en ”manlighetskris” bland unga vuxna män. Män sägs bo hemma längre, fler är arbetslösa, fastnar i videospel eller hamnar generellt på efterkälken i samhället.
Denna bild för tankarna till maskulina ”mottyper” till den gode patriarken såsom drinkaren, spelaren eller den ytliga Don Juan som inte kan slå sig till ro, enligt Jens Rydström.
– Det är intressant att i de få fall där jultomten skildras på ett negativt sätt eller som en elak jultomte i populärkulturen, verkar han passa in i några av dessa ”mottyper”, som ibland tas upp när vi pratar om unga män idag, säger Jens Rydström.
Med tanke på allt detta, borde samhället ifrågasätta jultomten – eller efterlikna honom? För Jens Rydström är svaret det första.
– Julen är ofta föremål för livlig debatt, men sällan ur ett genusperspektiv. Istället är det frågor om överdriven konsumtion och ojämlikheter mellan rika och fattiga som vanligtvis väcker protester och inspirerar till alternativa firanden. Men kanske kan man också tala om julens genusaspekter.
Denna artikel kommer från nyhetsbrevet Apropå. Text: Nyhetsredaktionen på Lunds universitet.
Svenska fåglar som lever i jordbrukslandskap har mätbara halter av bekämpningsmedel i blodet, även i områden där användningen av kemikalier är relativt låg. Det visar en studie från SLU.
I en studie från Sveriges lantbruksuniversitet har forskare utvecklat en metod för att analysera kemikalier i mycket små blodprover. De tog prover från 40 sånglärksungar och fem gulsparvsungar i Kvismaren i Närke, samt från vuxna ortolansparvar på hyggen i Västerbotten.
I proverna undersöktes upp till 104 olika bekämpningsmedel som bland annat används mot svamp, ogräs och insekter.
Bekämpningsmedel hos fågelungar
Hälften av alla ungar av sånglärka och gulsparv hade mätbara halter av minst ett bekämpningsmedel i blodet – och i vissa fall upp till sju olika ämnen samtidigt. Hos vuxna ortolansparvar hittade forskarna spår av insektsmedlet klorpyrifos, som är förbjudet i Sverige och resten av EU.
– Ortolansparven flyttar långt, ända till Sahelområdet i Afrika. Därför är det inte förvånande att de utsätts för ämnen som inte längre används här, säger Sönke Eggers, institutionen för ekologi, vid SLU.
Äter insekter från grödor som besprutats
Halterna är låga, men samtidigt utsätts fåglarna för flera ämnen samtidigt. Det kan öka risken för hälsoeffekter.
– Vi har inte undersökt om fåglarna påverkats av de bekämpningsmedel som påträffades. Men andra studier visar att vissa bekämpningsmedel kan försämra tillväxt, orienteringsförmåga och ungarnas överlevnad, säger Sönke Eggers.
Risken att få i sig bekämpningsmedel ökar när fåglarna äter insekter som levt på behandlade grödor. De kan också utsättas när de rör sig mellan olika fält, när kemikalier sprids med vinden eller på grund av gamla rester i miljön.
Mer kunskap behövs
Även om halterna är låga och underlaget begränsat bidrar studien med viktig information, menar forskarna.
– Studien visar att svenska fåglar exponeras för bekämpningsmedel, men det behövs mer kunskap. Den nya metoden har potential att användas i framtida forskning, riskbedömning och övervakning, säger Sönke Eggers.
Många jordbruksfåglar minskar, inte minst ortolansparven. Forskarna tycker därför att det vore intressant att följa hur de exponeras för bekämpningsmedel över tid.
Under några timmar i fredags slocknade en rad svenska webbsajter, inklusive regeringens. Ett tekniskt fel hos ett amerikanskt företag pekas ut som orsak. Det väcker återigen frågan om Europas beroende av globala techbolag.
Fredagen den 5 december 2025 låg flera stora sajter nere, enligt flertalet nyhetsmedier. Bland annat gick det inte att komma in på den svenska regeringens hemsida. Hemnet, Ikea, Läkemedelsverket, Södertälje kommun och ett antal flygbolag gick heller inte att nå på webben. Den som försökte möttes av meddelandet ”500 Internal Server Error”.
Källan till problemen tycks vara störningar hos it-jätten Cloudflare. Företaget hanterar knappt en femtedel av den globala webbtrafiken, enligt SVT. En liknande, fast mer omfattande, händelse skedde i november 2025. Även då uppgavs orsaken vara tekniska problem hos Cloudflare.
I händerna på utländska bolag
Händelserna belyser det faktum att utomeuropeiska it-bolag och molntjänster dominerar våra digitala liv. Från sociala medier, betaltjänster och digitala möten till hela it-strukturer inom sjukvård, handel och industrier.
Johan Linåker, forskare i datavetenskap vid LTH, Lunds universitet, samt vid forskningsinstitutet RISE, har länge varnat för riskerna. När de digitala tjänsterna begränsas, störs eller avlyssnas kan det i värsta fall få katastrofala konsekvenser, säger han.
– Man kan jämföra det med att dra ut elsladden. Vi skulle förlora tillgång till en stor mängd av den digitala värld vi är beroende av.
Ett beroende av system vi saknar makt över skapar sårbarhet. Bild: Depositphotos.
Tekniska fel ger svallvågor
Många offentliga verksamheter i Europa använder exempelvis amerikanska leverantörer. Ett exempel på en leverantör från USA är det nämnda Cloudfare, vars tekniska strul släckte webbsidor i november och december 2025. Två andra exempel är Google Cloud och Amazon Web Services.
– För ett tag sedan uppmärksammades i media ett tekniskt fel hos en amerikansk molnleverantör, Amazon Web Services, något som drabbade flera appar och meddelandetjänster globalt. Men det är bara en krusning jämfört med vad konsekvenserna skulle kunna bli, säger Johan Linåker.
Utan egna serverhallar och tjänsteleverantörer finns risk att hela samhället lamslås – om inte Sverige och EU börjar arbeta förebyggande för att skapa ett robust och motståndskraftigt digitalt samhälle.
– Likt civilsamhället i stort måste även den digitala delen av samhället kunna fungera i händelse av en kris.
Lättare att välja rätt
En viktig sak är att göra offentliga upphandlingar bättre, menar Johan Linåker. När organisationer köper in varor och tjänster måste de få hjälp att välja det bästa erbjudandet, även ur digital beredskapssynpunkt.
– Det ska vara lätt att välja rätt. Vi måste börja lära oss att ställa tydliga krav kring säkerhet, kontroll och underhåll av digital infrastruktur, på samma sätt vi idag gör för kritisk fysisk infrastruktur som hamnar, flygplatser, och vägar, vatten och elnät. Pris kan inte alltid få vara vägledande vid utvärderingen av olika anbud.
Behöver också EU försöka bygga upp egna bolag, motsvarande exempelvis Microsoft och Meta?
– Svenska och europeiska moln- och tjänsteleverantörer behöver växa sig större, starkare och fler till antalet. Vi har redan många kompetenta och bra leverantörer, men de måste kunna möta upp det enorma behov som täcks av de stora och ofta amerikanska giganterna.
Förutom moln pratar du också IT-tjänster, hur ser situationen ut där?
– Här händer det mycket just nu vilket är glädjande att se! Exempelvis kring ersättningsalternativ för Office-paketen där det fram tills nyligen inte funnits några direkta alternativ. Nu ser vi hur länder som Frankrike, Tyskland och Nederländerna genom ett EU-initiativ är i full gång i att utveckla kompletta system baserat på öppna produkter för exempelvis video, chatt, dokumenthantering med mera.
I Sverige finns en motsvarande ”lightlösning” för digitala samverkansverktyg som utvecklas och levereras av Försäkringskassan under namnet SAFOS och som riktas till offentlig sektor.
Öppenhet kan löna sig
Öppen källkod, alltså att programmeringskod i program delas öppet och får användas av andra, är viktigt i sammanhanget, säger Johan Linåker.
– Det gör det möjligt att bygga digitala lösningar som är transparenta, återanvändbara och anpassningsbara samt enklare byta ut till andra alternativ. På så sätt kan offentliga verksamheter dela lösningar mellan sig, själva välja driftsätt och säkerställa att de har kontroll över både funktion och data.
Vissa fimpar Microsoft
Vad gäller Sverige arbetar till exempel Helsingborgs stad med ett pilotprojekt som rör digital beredskap. Där testas bland annat hur olika verksamheter kommer att fungera om vissa digitala tjänster slås ut. Det handlar om viktiga verksamheter i en kommun, som skolbespisning, undervisning, vård, omsorg, brandväsende och socialtjänst.
Delar av Europa har kommit extra långt i sitt digitala oberoende, till exempel delstaten Schleswig-Holstein i Tyskland. Delstaten har bland annat reducerat antalet Microsoft-licenser till 30 procent av den ursprungliga mängden och räknar med att komma ned till en procent år 2029.
Kan vi verkligen bli digitalt oberoende?
– Nej vi kommer inte kunna bli helt digitalt oberoende. Men vi kan och bör stärka vår förmåga, så att vi kan fortsätta våra digitala liv och använda vår digitala infrastruktur, precis som den fysiska, i händelse av kris, oavsett typ, säger Johan Linåker.
Digital suveränitet handlar om att ha kontroll över de digitala system och tjänster som samhället är beroende av, tekniskt och juridiskt. Det innebär att kunna fatta självständiga beslut kring hur data hanteras, vilka tekniska lösningar som används och hur digital infrastruktur utvecklas.
I dag är mycket av vår digitala vardag – från molntjänster till kommunikationsplattformar – beroende av leverantörer utanför Europa, vilket kan skapa sårbarheter.
Källa: Lunds universitet
Utbildningsklyftan mellan stad och landsbygd har vuxit sig allt större under de senaste decennierna och elever i glesbygd uppvisar i genomsnitt sämre skolresultat än sina jämnåriga i städerna. Vad som driver denna utveckling är fortfarande oklart, men nu undersöker forskare för första gången hur elever påverkas av sina klasskamrater över tid.
Sedan slutet av 1990-talet har klyftan i skolresultat mellan stad och landsbygd ökat – med negativa konsekvenser för ungas framtidsutsikter på landsbygden. Regeringens långtidsutredning från 2019, som analyserade svensk ekonomis långsiktiga utmaningar, pekade på skillnader mellan stad och land som en avgörande orättvisa.
Men vi vet fortfarande förvånansvärt lite om orsakerna bakom skillnaderna. I ett Forte-finansierat forskningsprojekt undersöks det hur så kallade kamrateffekter – alltså hur elever påverkas av sina klasskamrater – förändrats över tid, och om dessa kan bidra till att förklara klyftan.
– Vi har länge haft tillgång till unika registerdata i Sverige, men först nu har vi möjlighet att följa elever på klassrumsnivå. Det öppnar upp för helt nya möjligheter att förstå hur barn påverkar varandra, säger Erik Liss, postdoktor vid Linköpings universitet.
Kamrateffekter kan både stärka och försvaga
Oron inför att Sverige håller på att glida isär och barnens osäkra framtid utgör grunden för forskarnas projekt. De hoppas att deras resultat ska bidra till en mer detaljerad förståelse för vilka faktorer som påverkar ojämlikhet i utbildning.
– Det är i huvudsak två större förändringar vi ser i elevsammansättningen sedan 90-talet: dels att familjer med hög utbildningsnivå tenderar att flytta till storstadsområden innan de får barn. Dels skolvalets effekter – i dag är det inte längre bara geografin som avgör vilken skola ett barn går i, utan också föräldrarnas valmöjligheter. Det kan förstärka uppdelningen, även inom en och samma kommun, säger Erik Liss.
Kamrateffekter är inget som bara uppstår i teorin, de märks konkret i barns prestationer. Ambitiösa elever kan inspirera och engagera sina klasskamrater och därmed bidra till förbättrade skolresultat. Kamrateffekter kan alltså både stärka och försvaga gruppens resultat, beroende på vilka normer och beteenden som dominerar. Positiva effekter kan sträcka sig ända in i vuxenlivet – och påverka chanserna till framtida arbete.
– När barn från studieovana hem får gå i en klass med studievana kamrater finns det en chans att deras motivation och studiefärdigheter påverkas positivt. Men om elever sorteras tidigt, som i vissa länder där man redan i årskurs sex delas upp i olika spår, teoretiska och mer praktiska, riskerar vi att gå miste om de här positiva effekterna.
Kamrateffekter kan vara både negativa och positiva, som när ambitiösa elever inspirerar sina klasskamrater och därmed bidrar till förbättrade skolresultat. Bild: Jess Zoerb, Unsplash
Andra faktorer som påverkar resultaten i skolan
Erik Liss och hans kollegor tar också hänsyn till andra faktorer som kan påverka resultaten, till exempel skillnader i lärartäthet eller tillgång till specialpedagogisk kompetens. Det finns en utbredd uppfattning om att storstadsskolor har lättare att rekrytera och behålla behöriga och erfarna lärare, medan landsbygdsskolor ofta står inför större utmaningar.
– Vi har definitivt funderat kring sådana aspekter. I vår studie försöker vi kontrollera för sådana faktorer statistiskt, även om vi inte kan studera dem direkt. Det hade varit intressant om vi haft bättre data.
Tidigare forskning visar att starka kamratgrupper ibland kan kompensera för bristande lärarresurser – och vice versa. Men den växande utbildningsklyftan mellan stad och land kan inte enbart förklaras av skillnader i lärartäthet eller lärarkompetens.
Stöd för skolor med låga resultat
En som följt dessa processer på nära håll och som ser hur de påverkar både enskilda barns och samhällets möjligheter är Dilsa Demirbag-Sten, generalsekreterare på Berättarministeriet. Organisationen stöttar lärare och skolledare i skolor med låga studieresultat att fullgöra sitt kompensatoriska uppdrag, genom en beprövad och kreativ metod.
– Vårt uppdrag är tydligt: vi ska vara ett stöd för de skolor som har låga studieresultat. Det förvånade till och med oss hur omfattande problemen är i glesbygden, som i många fall präglas av en lika hög socioekonomisk utsatthet som de mest utsatta områdena i storstäderna, säger hon.
Enligt henne går det inte bara att se på skolan som en isolerad institution – den samverkar ständigt med det omgivande samhället.
– Det vi ser i skolan börjar egentligen i samhället. Det går en röd tråd från bostadssegregation till skolsegregation. Det politiska samhällsbygget brister när vi får en dikotomi mellan glesbygd och storstad.
Det finns en uppfattning om att storstadsskolor har lättare att rekrytera och behålla behöriga och erfarna lärare, men utbildningsklyftan mellan stad och landsbygd kan inte enbart förklaras av detta menar forskare. Bild: Depositphotos
Följder utanför klassrummet
Dilsa pekar på att det också finns följder som går långt utanför klassrummet:
– Godkända skolresultat är ingen garanti för ett jobb i framtiden. Vi ser att gruppen studenter som avbryter sina akademiska studier ofta kommer från familjer som saknar utbildningstradition. Och de studenter som lyckas fullfölja en akademisk utbildning har sällan de nätverk som krävs för att få ett jobb.
Skolan blir en spegel av samhället, och när institutionerna sviker blir följderna djupgående:
– Det finns ett moment 22: när samhället saknar institutioner som bibliotek, biografer och andra samlingsplatser, flyttar unga – särskilt tjejer, vilket bara stärker utflyttningen och de sociala problemen som följer. De som blir kvar går i stället lätt in i en känsla av uppgivenhet.
En annan aspekt som Dilsa vill lyfta fram gäller synen på ideella aktörer och civilsamhället:
– Det finns de som av ideologiska skäl inte vill ha ett starkt civilsamhälle. Men de missar att vi innoverar och går före när samhället går i baklås. Färdtjänst och bibliotek var en gång ideella initiativ. Vi ser hur den idéburna sektorn använder kreativitet och engagemang när det offentliga inte räcker till. Vi behöver motivera och engagera, se på världen utifrån det som faktiskt finns och fråga hur vi kan vara en del i att förbättra den.
Elektroterapi med nanopartiklar som injiceras direkt i hjärnan kan bli ett steg mot bättre behandling av cancerformen glioblastom. Det menar forskarna bakom en ny studie vid Lunds universitet.
Glioblastom är den vanligaste och mest aggressiva formen av hjärntumör hos vuxna. Trots intensiv behandling och omfattande forskning har prognosen för glioblastom inte förbättrats under de senaste årtiondena. Den genomsnittliga överlevnaden är 15 månader.
Tumören har en stor genetisk variation med många mutationer, vilket bidrar till att den ofta är resistent mot strålbehandling, kemoterapi och flera målstyrda läkemedel.
Ny behandlingsmetod
En av de nyare medicinska behandlingsmetoder som finns för solida tumörer är elektroterapi. Genom korta, starka, elektriska pulser – så kallad irreversibel elektroporering – skapas porer i cancercellerna som gör att de inte överlever. Samtidigt stimuleras kroppens eget immunsystem.
Ett problem är att kirurgi krävs för att placera de elektroder av metall som behövs för behandlingen. I känslig vävnad som finns i hjärnan innebär det ofta ett mycket svårt ingrepp. Det har lett till strikta kriterier för vilka patienter som kan behandlas.
Johan Bengzon forskar om glioblastom och är överläkare inom neurokirugi vid Skånes universitetssjukhus. Han träffar regelbundet patienter med glioblastom och är frustrerad över de begränsade behandlingsmöjligheterna.
– Närheten mellan sjukhuset och universitetet i Lund underlättar samarbete och därför jag tog kontakt med forskarkollegor för att förhöra mig om injicerbara elektroder kunde vara en alternativ lösning vid elektroterapi, säger Johan Bengzon, adjungerad professor vid Lunds universitet.
Elektriska nanopartiklar påverkar tumör
Sedan tidigare hade forskarteamet använt nanopartiklar i form av en elektriskt ledande hydrogel som injicerades för att stödja vävnad och förbättra cellstimulering.
Nanopartiklarna bildar då en elektriskt ledande struktur som består av en lång kedja av molekyler. Det är en minimalt invasiv metod eftersom partiklarna injiceras med en tunn spruta direkt i kroppen. De bryts dessutom ner efter behandling och behöver inte opereras bort. Kanske kunde samma teknik användas för att förstöra tumörcellerna i glioblastom, resonerade forskarna.
– Efter behandling med kirurgi, återkommer tyvärr glioblastomtumören oftast i yttre kanten där man opererat. Genom att spruta nanopartiklarna i tumörhåligheten efter en operation, kunde vi elektrifiera kanterna samtidigt som immunsystemet aktiverades, säger Roger Olsson, professor i kemisk biologi och läkemedelsutveckling vid Lunds universitet.
– I djurmodeller ledde proceduren följt av denna irreversibla elektroporering, till att tumörer utplånades inom tre dagar, fortsätter han.
Lovande resultat – men lång väg till patient
Förutsättningarna är bra och forskarna är hoppfulla inför framtiden, även om det är långt kvar till patientnytta. Utmaningen är nu att testa metoden på större tumörer.
– Det vi har sett är att elektroden tas väl emot i hjärnan. Vi har inte sett några problem med biverkningar och efter tolv veckor har elektroden försvunnit av sig själv eftersom den är biologisk nedbrytbar, säger Amit Singh Yadav, forskare vid Lunds universitet och fortsätter:
– Teknologin kombinerar direkt tumörförstörelse med aktivering av immunförsvaret och kan bli ett viktigt steg mot effektivare behandling av glioblastom.
Bly och arsenik i damm och luft och förhöjda värden av metaller i kroppen på de anställda. Så kan det se ut på återvinningsföretag i Sverige, enligt en ny studie.
– Det mest nedslående var de höga dammnivåerna, säger Eva Dock, forskare vid Lunds universitet.
I arbetet med studien har forskare besökt 13 återvinningsföretag som i huvudsak hanterar metall- och elektronikavfall. Syftet var att ta reda på hur de människor som arbetar där påverkas av sin arbetsmiljö.
139 arbetstagare ingick i studien, som är ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Umeå universitet, Lunds universitet och Sahlgrenska akademin.
Höga värden av farliga ämnen
Hos nio procent av de 139 överskreds gränsvärdet för bly i luften, visade det sig bland annat.
I enstaka fall, där arbetet bestod av sortering eller bearbetning av metallavfall, överskreds även gränsvärdena för arsenik, koppar, kadmium och antimon. Det sistnämnda är en vanlig komponent i bland annat flamskydd och bromsbelägg.
– Bly i kroppen kan bland annat ge högt blodtryck och påverka hjärta och kärl negativt. Arsenik är lungcancerframkallande, säger Karin Broberg, professor i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet.
Damm ett stort problem
Eftersom dammiga arbetsmoment generellt sett inte kapslades in på arbetsplatserna kunde damm – med olika metaller i sig – också fritt spridas i de stora, öppna, lokalerna.
– Det mest nedslående var de höga dammnivåerna, säger Eva Dock, forskare och yrkeshygieniker verksam vid Lunds universitet och Region Skåne.
I Sverige finns ett hygieniskt nivågränsvärde på fem milligram inhalerbart damm per kubikmeter luft. Det överskreds för 14 procent av deltagarna i studien.
Särskilt utsatta för att andas in dammet var de personer som sorterade och bearbetade återvinningsavfallet. Även de som skötte underhåll, som städning, var ofta kraftigt exponerade för metalldammet.
– Det är väldigt viktigt hur man städar. Dammsugning och våttorkning är mycket bättre än torrsopning och tryckluft för att undvika dammspridning, säger Eva Dock.
Många metaller i kroppen
Forskarna undersökte också återvinningsarbetarnas urin och blod för att spåra halter av metaller. Resultaten jämfördes mot en kontrollgrupp bestående av 90 personer som inte hade exponerats för metall i sitt arbete.
Resultat: 19 procent av återvinningsarbetarna hade förhöjda värden av fler än tio metaller i kroppen. 94 procent av dem hade förhöjda värden av minst sex metaller jämfört med kontrollgruppen. Bland de metaller som var förhöjda fanns bly och antimon och vissa sällsynta jordartsmetaller.
Yttrium, indium, wolfram
En del metaller har nyligen börjat användas i elektronik. Anja Stajnko, forskare i genetisk arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet, betonar vikten av ta reda på mer om dessa metaller.
– Vi vet inte mycket om effekterna av de här så kallade sällsynta jordartsmetallerna.
Anja Stajnko tar exempel som yttrium, indium, gallium och wolfram. Många av dessa metaller saknar gränsvärden och det är angeläget att få svar på vilken påverkan de kan ha på kroppen.
Få använder skydd rätt
Åtgärder för att skydda medarbetare bör vidtas i en viss ordning, enligt Arbetsmiljöverket. Ett steg är att ta bort eller byta ut olämpliga kemiska produkter och arbetsmetoder. Ett annat steg är att kapsla in eller skärma av exempelvis dammiga arbetsmoment. Som sista åtgärd finns personlig skyddsutrustning.
66 procent av studiedeltagarna använde inte andningsskydd, enligt studien. Av dem som gjorde det, använde bara nio procent sina skydd på rätt sätt.
– Tyvärr är det ofta på sista steget i åtgärdstrappan som företag börjar med arbetsmiljöarbetet, säger Eva Dock.
– Men för att exempelvis ett andningsskydd ska fungera måste det sitta korrekt. Skäggväxt, till exempel, kan minska funktionen upp till 90 procent om skyddet inte sitter exakt som det ska. Dessutom måste man ha koll på att filtren i skydden byts ut regelbundet.
När ångesten tar överhand blir livet besvärligt och man kan behöva hjälp. Men i grunden är ångest och rädsla en del av att vara människa, inte minst under tonåren.
– Vi är inte är skapta för att må bra, säger Matti Cervin, psykolog och forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
Aldrig är det så jobbigt att vara människa som under tonårstiden. Många unga flickor och pojkar sover sämre, upplever mer stress och har det kämpigt psykiskt.
Begreppet psykisk ohälsa är samtidigt svårt att förhålla sig till, eftersom det ofta överlappar livsutmaningar som många ungdomar har. Det händer mycket både i kroppen, känslolivet och i samhället där kraven ökar när man lämnar barnaåren.
– Nedstämdhet, självtvivel och ångest behöver inte vara något avvikande i ett barns utveckling. Det är en naturlig del av mognadsprocessen som alla unga går igenom, säger Matti Cervin som är specialistpsykolog inom barn- och ungdomspsykiatri och forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
Oro behövs
Att många mår dåligt i tonåren är inte detsamma som att ångestsyndromen ökar. Att ha ångest är en del av att vara människa.
– Vi är inte är skapta för att må bra och vår överlevnad bygger snarare på vaksamhet och oro. Men när det inte längre är hjälpsamt och börjar ställa till problem för oss i vardagen, kan vi kalla det för ett ångestsyndrom.
Förmågan att föreställa oss sådant som inte sker här och nu finns både hos människor och många andra djur. Människor, jämfört med andra djur, har dock en väldigt väl utvecklad sådan förmåga.
Och det hänger ihop med ångest. För ångest liknar rädsla – men är en känsla kopplad till ett hot som inte är närvarande. Den känslan har hjälpt människor att agera inför eventuella framtida faror genom att få saker gjorda, för att sedan lugna sig när hotet har hanterats.
Människor kan föreställa sig ej närvarande hot. Bild: Michael Myers, Unsplash.
När rädslor stökar till det
Hos människan i stort fungerar det här systemet väl, men för individen kan det ställa till det – eftersom vi reagerar olika snabbt och starkt.
Även andra känslor ställer till problem för människor när känslorna väcks för lätt eller hänger kvar för länge. Att vi är ängsliga för att göra bort oss och därmed bli uteslutna ur gemenskapen är en överlevnadsinstinkt. Men om oron blir till social ångest kan det innebära att vi inte klarar av att lämna hemmet för att till exempel gå till skolan.
Att vara rädd för djur har skyddat oss mot faror, men när rädslan är så stark att den begränsar vardagen kallas det för en specifik fobi.
Vanor kan bli tvång
– Tvång är också ett tydligt exempel på drag vi alla har. Människor har ett behov av ritualer – vi tar samma kaffekopp vid fikat eller sitter på samma stol i klassrummet, för det är lugnande.
För vissa utvecklas ritualerna till OCD, eller tvångssyndrom, där man fokuserar väldigt mycket på något och sedan gör allt för att undvika att det ska hända. Det är ingen sjukdom som kommer utifrån. Det är istället vår mänskliga förmåga att ta kontroll och försöka hitta lugn som har blivit problematisk.
Framgångsrik behandling av OCD handlar om att utsätta hjärnan för det som är skrämmande eller jobbigt och sedan motstå den tvångshandling som man känner behov av att utföra.
Ritualer och vanor kan bli tvång. Bild: Erik Mclean, Unsplash.
Gener spelar roll
Upp till omkring tolv års ålder är ångestproblem ungefär lika vanligt hos pojkar och flickor, medan flickor i tonåren har något högre risk att utveckla ångestsyndrom som social fobi, paniksyndrom och GAD, generaliserat ångestsyndrom.
Den vanligaste åldern för att utveckla sitt första ångestsyndrom för båda könen är fjorton år.
– Vi vet inte varför vissa ungdomar drabbas, men genom tvillingstudier kan man se att ungefär 30 till 50 procent av risken verkar ha med våra gener att göra, säger Matti Cervin.
Exakt hur gener spelar in är inte känt, men det finns inte någon specifik gen för ångest, utan det är mer som en bred sårbarhet.
Hundratals barn följs
Nu påbörjar Matti Cervin och hans forskarkollegor en studie där de vill undersöka vilka barn som utvecklar ångestsyndrom och andra psykiatriska problem. 600 barn ska följas från nio års ålder och under tre år, där hälften av barnen har föräldrar med psykiatrisk problematik. En grupp ges förebyggande insatser för att genom föräldrastöd förstärka relationen mellan barn och förälder. De andra familjerna får inte förebyggande insatser, men följs över tid.
På så sätt vill forskarna studera om det går att påverka utvecklingsbanorna och om de, genom att följa normalutvecklingen, kan förstå hur psykiatriska tillstånd utvecklas.
Det finns ingen tydlig skiljelinje mellan normala tonårsutmaningar och psykiatriska diagnoser, men när en ung persons oro och rädsla tar överhand och skolan, familjelivet eller relationer med kompisar blir påverkade, tycker Matti Cervin att man som förälder ska agera. Det finns trots allt framgångsrika behandlingar mot ångestsyndrom:
– Både SSRI-preparat* och kognitiv beteendeterapi har visat sig hjälpa runt hälften av alla barn och ungdomar. Däremot vet vi inte varför det fungerar för vissa och inte för andra. Det är därför viktigt att framtida forskning försöker lösa gåtan kring vad som orsakar psykiatriska tillstånd som ångestsyndrom och varför endast vissa personer utvecklar dem. Om vi löser det kan vi troligen utveckla bättre behandlingar i framtiden.
*) SSRI-preparat är den vanligaste typen av antidepressiva läkemedel.
Redan i förskolan går det att urskilja barn som riskerar att få psykisk ohälsa och hamna i kriminalitet. Slagsmål och utbrott är de vanligaste varningstecknen. För att hjälpa barnen behövs tidigt stöd från samhället samt lugn och värme från vuxna, säger Björn Hofvander, forskare vid Lunds universitet.
– Att försöka rätta till det här beteendet med hjälp av straff och hårda tag går inte, det vet vi.
Redan under det första halvåret finns barn som är ovanligt svåra att trösta, även om de inte är kolikbarn. Barnen kan inte kontrollera sina starka känslor och lugna sig tillräckligt för att kunna äta och somna.
– Barnen har svårt att delta i samspelet med föräldrarna. Detta kan påverka relationen till främst mamman negativt, säger Björn Hofvander, psykolog inom rättspsykiatrin i Skåne och forskare vid Lunds universitet.
Björn Hofvander forskar om hur tidig aggressivitet kan kopplas till psykisk ohälsa och kriminalitet senare i livet. Målet är att hitta effektiva metoder för att förebygga att utåtagerande barn drabbas av psykisk ohälsa och till slut hamnar i rättspsykiatrin, dömda för våldsbrott.
En signal om behov av stöd
Runt fem procent av de minsta barnen visar ett mycket mer aggressivt beteende än övriga. Trots är en del av den normala utvecklingen. Skillnaden är att en liten del av barnen får raserianfall mer frekvent och att utbrotten är mer intensiva och utdragna.
– När ett barn är utagerande under en längre period, både hemma och på förskolan, så är det stark signal att hjälp från bup och ofta även socialtjänsten behöver sättas in.
Tidig aggressivitet kopplas till psykisk ohälsa. Bild: Amir Hosseini, Unsplash.
Barn förväntar sig bannor
Utan åtgärder finns risken att det blir ett konstant utagerande som eskalerar ju äldre barnet blir. Ofta lär sig barnen under barndomen att ha negativa förväntningar på hur de vuxna kommer bemöta dem. Det blir en ond spiral av utagerande och reprimander.
– Att försöka rätta till det här beteendet med hjälp av straff och hårda tag går inte, det vet vi. Det fungerar varken hemma eller på skolorna, säger Björn Hofvander.
Varmt bemötande behövs
Men om stöd sätts in tidigt finns goda chanser att hjälpa barnet, och även för de flesta extra aggressiva barnen kommer det gå bra i livet. Att föräldrarna går en av de föräldrautbildningar som kommunen erbjuder kan ge goda resultat.
– Men de som har störst problem och behöver det mest kommer sällan på föräldrakurserna. Det behövs mer uppsökande aktiviteter och individuella lösningar för att nå dem.
På föräldrakurserna lär man sig bland annat att hantera utbrott och konflikter på ett icke-konfrontativt sätt och att fokusera på det som är bra.
– Det behövs ett varmt bemötande, där positiva sociala beteenden förstärks. En tillitsfull relation till föräldrar och andra vuxna är grunden för att kunna komma till rätta med aggressiva beteenden.
Ett lugnt bemötande ger bättre resultat. Bild: marieke koenders, Unsplash.
Många kända risker
Det är vanligt att föräldrar till utagerande barn har egna psykiatriska diagnoser, som adhd eller depression. En annan riskfaktor är bristande stöd från familj och vänner, samtidigt som föräldrarna kan vara unga, fattiga, arbetslösa och kriminellt belastade.
– Vi har bra på fötterna när det gäller riskfaktorer. De här extra sårbara barnen föds in i familjer med utmaningar och därför borde stöd sättas in tidigare. I mödravården och sedan på BVC behöver fokus öka på den psykologiska hälsan hos både vårdnadshavare och barn.
Under mellanstadiet ingår det i den naturliga frigörelseprocessen att barnen vänder blicken utåt mot jämnåriga och äldre. Finns många negativa förebilder nära följer man dem. De kan vara äldre syskon eller andra ungdomar som lurar in de yngre i beroendeställning och kriminalitet genom att erbjuda dem att få vara med de coola, eller bara att få en pizza eller en 50-lapp.
– Idag har vi en bostadssegregation som inte fanns för 25 år sedan. Det är en riskfaktor att växa upp i ett område där man erbjuds en kriminell karriär.
Vården behöver bli bättre
Utagerande beteende och psykisk ohälsa, som depression, går ofta hand i hand och kan leda till kriminalitet i vuxen ålder, särskilt hos pojkar. För att hjälpa barnen behövs samordnade insatser från föräldrar, vården, bup, socialtjänsten och skolan, säger Björn Hofvander.
– Bup har idag ett alldeles för smalt utbud, som behöver breddas för att passa de här familjerna som inte orkar stånga sig fram till hjälp. Jag brukar säga att det behövs en fyrhjulsdriven sjukvård för att nå fram med hjälp till de här barnen och deras familjer.
Tidigt stöd en god affär
Det finns evidens för att varje krona som investeras tidigt i förebyggande arbete ger mer än motsvarande investering i behandling när det har gått snett.
– Vi kan göra mycket för de här barnens välmående om vi sätter in insatser tidigt och på så sätt bespara samhället stora kostnader, säger Björn Hofvander.
Allt fler träd i Europa dör på grund av insektsangrepp. Barrträd är mest utsatta och ett varmare klimat driver på utvecklingen. Det visar en internationell studie där forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, deltagit.
I Sverige har granbarkborren dödat stora mängder skog under de senaste åren. Enligt en ny studie står granbarkborren även i ett europeiskt perspektiv för de i särklass största insektsskadorna på gran.
Men problemen stannar inte där. En forskargrupp från 15 europeiska länder rapporterar att bark- och vedlevande insekter orsakar allt större skador på flera olika barrträd. Däremot har angreppen på lövträd från bladätande insekter minskat under de senaste två decennierna.
Studien bygger på årliga uppskattningar av insektsskador på skog från 15 europeiska länder, främst i Central- och Nordeuropa, under 2000–2022. I materialet ingår även uppgifter från SLU.
Förändrat klimat en risk
Insektsskadorna var större i varma och torra regioner. Det tyder på en ökad risk i ett förändrat klimat, där extremt varma och torra somrar blir allt vanligare.
– Detta har vi ju redan sett i Sverige där granbarkborren orsakat historiskt stora skador efter den varma och torra sommaren 2018, säger Martin Schroeder som är professor vid SLU.
Studien visar också att ett skogsbruk med större inslag av trädslagsblandningar kan vara bättre rustat för ett varmare klimat och en ökad risk för torra somrar.
– Det här bör man ta i beaktande när man väljer skogsskötselstrategi. En större andel lövträd bör göra skogarna mer motståndskraftiga mot insektsangrepp, säger Mats Jonsell, forskare vid SLU.
Efterlyser gemensam övervakning
Forskargruppen konstaterar också att en mer samordnad och enhetlig datainsamling mellan Europas länder skulle göra det lättare att tolka utvecklingen av skadeinsekter i skogen. På sikt skulle detta underlätta arbetet med att ta fram praktiska råd till skogsförvaltare i olika delar av Europa, där förutsättningarna kan skilja sig åt.
– Här i Sverige är det bara granbarkborren som övervakats på ett systematiskt vis. Men det vore önskvärt med övervakning av fler arter även här, säger Martin Schroeder.
På vintern tillbringar vi mer tid i sängen. Men det betyder inte att vi slipper sömnproblem. På ett sömnlabb vid Stockholms universitet undersöker forskare hur brist på sömn påverkar människor.
– Vi undersöker vilka som är toleranta och framför allt vilka som är sårbara för sömnbrist, säger John Axelsson, professor i psykologi vid Stockholms universitet.
De flesta svenskar sover i allmänhet ganska bra, men eftersom sömnen påverkas av många faktorer, som stress och oregelbundna arbetstider, har de allra flesta emellanåt en störd sömn.
80 till 90 procent av den stora majoriteten uppger att de har haft en störd sömn under de senaste två veckorna.
– I de flesta fallen så återhämtar vi oss snabbt efter en eller ett par nätter med störd sömn. Sen finns det naturligtvis en hel del personer som har långvarigt eller kraftigt störd sömn och då bör man söka hjälp hos en läkare eller en psykolog, säger John Axelsson.
Han är professor vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet och har forskat om sömn och dygnsrytmer i över 20 år.
Mobilen har förändrat sovvanor. Bild: Ari Sha, Unsplash.
Allt fler svenskar anser samtidigt att de har sömnproblem och tar sömnmedel. Det innebär dock inte att människor sover annorlunda i dag, jämfört med för några decennier sedan.
Skärmar ger kvällsmänniskor
– Däremot så kan man säga att vi under de senaste hundra åren gradvis blivit mer och mer kvällsmänniskor eftersom vi till exempel använder mer telefoner, datorer och spelar på kvällstid, säger John Axelsson.
Människor i Sverige tillbringar förhållandevis lite tid utomhus vintertid, oftast bara runt någon timme om dagen. Det gör att vi kan få nästan vilken dygnsrytm som helst. Om vi däremot levde i takt med ljuset i naturen finns det studier som visar att vi får en mer stabil dygnsrytm, något som främjar en god sömn.
Morgonmänniskor har ett visst försprång. Bild: Sourav Bhaduri, Unsplash.
– Generellt sett har morgonmänniskor det lättare att fungera i samhället. Dessutom har de på gruppnivå färre hälsoproblem än kvällsmänniskor, säger John Axelsson.
Det gör sömnbrist med oss
Vid Psykologiska institutionen finns ett sömnlabb, inrett med fem sovrum med sängar och ett teknikrum med avancerad utrustning. Här undersöker forskarna hur människor sover, men också hur de fungerar när de är vakna.
– Vi studerar vad det är som gör att man fungerar bra på vissa tester och funktioner medan man kanske är mycket sämre på andra saker när vi utsätts för sömnbrist, säger John Axelsson.
Enligt John Axelsson kan sömnbrist påverka människor på många sätt. Uppmärksamhet och arbetsminne försämras, likaså förmågan att lära sig nya saker.
Humöret påverkas negativt och vi blir mer lättdistraherade. Många kan känna sig tröttare, mindre motiverade och få svårare att ta tag i saker. Till och med ämnesomsättningen påverkas – kroppen blir något prediabetisk, det vill säga sämre på att reglera sina glukosnivåer.
Många sover mindre vintertid
På vintern tillbringar de flesta av oss mer tid i sängen, men trots det sover vi faktiskt mindre.
– Även om ljuset på sommaren stör oss lite och får oss att tillbringa mindre tid i sängen, så sover vi oftast lite effektivare på sommaren, säger John Axelsson.
Lider man av störd sömn är det ofta bättre att tillbringa lite mindre tid i sängen och därmed få en mer effektiv sömn.
– Det handlar egentligen om att skapa en liten sömnskuld så man kan somna lättare.
Vissa har förskjuten dygnsfas
Just nu bedriver forskarna ett projekt där de undersöker varför kvällsmänniskor gillar kvällar och varför morgonmänniskor gillar morgnar. Forskarna kommer, med hjälp av labbet, att studera de system som styr vakenhet, till exempel de dopamin- och noradrenalinsystem som reglerar fokus, stress och motivation.
Forskningsprojektet har precis påbörjats, så än så länge är det för tidigt för att dra slutsatser.
– Men vi har intressanta data som visar att kvällsmänniskor har en lite längre dygnsfas som är förskjuten, säger John Axelsson.
– Generellt sett verkar de också ha en lägre motivation än morgonmänniskor. Vi tror att det kan bero på att de har skillnader i dopaminsystemet, alltså det system som är med och reglerar motivationen. Det kommer vi att studera närmare.
Socialt och fysiskt ös främjar sömn. Bild: Wesley Tingey, Unsplash.
Sömntips inför vintern
Försök att ha regelbundna sovtider
Var ute så mycket du kan
Ha regelbundna måltids-tider
Gör sådant som du tycker är roligt, som sociala aktiviteter
Var fysiskt aktiv
Kom ihåg att både sociala och fysiska aktiviteter ger ett större sömnbehov och gör det lättare att somna!
Källa: John Axelsson, professor i psykologi vid Stockholms universitet.
Allt fler unga personer får diagnoserna adhd och autism. Varför är det så? Det finns flera förklaringar utifrån forskningen på området, säger psykologen och forskaren Sebastian Lundström vid Lunds universitet.
Det går inte att undvika frågan som väldigt många ställer sig – och som tyckare med olika agendor har olika svar på: Varför ökar adhd- och autismdiagnoser, inte bara i Sverige utan i hela världen?
Sebastian Lundström är psykolog inom barn- och ungdomspsykiatri och adjungerad professor vid Lunds universitet. Han forskar om autism och adhd vid Skånes universitetssjukhus och har åtminstone fyra delförklaringar som är belagda.
– För det första har vi blivit mycket bättre på att identifiera och ställa diagnoserna. För 30 år sedan var det knappt någon som hade hört talas om autism, säger Sebastian Lundström.
Diagnoser liknar varandra
– En andra orsak är att många av dessa beteenden är väldigt lika varandra, trots att de kallas olika saker, fortsätter Sebastian Lundström, som även är verksam vid Gillbergcentrum vid Göteborgs universitet.
– Då sker något som heter diagnostisk substitution. Så när autism går upp, går vissa språkstörningar och intellektuell funktionsnedsättning ner. Och när adhd går upp så går vissa andra diagnoser, som ångest och depression, ner.
Diagnoserna är med andra ord som kommunicerande kärl där summan är densamma.
Fler ryms under paraplyet
Den tredje förklaringen är, enligt Sebastian Lundström, nya manualer och kriterier för de beteenden som fastställer diagnoserna.
– Beskrivningen av adhd och autism har med åren blivit allt bredare, så fler människor får plats under paraplyet.
Fler får plats under adhd- och autismparaplyet. Bild: Osman Rana, Unsplash.
Och för det fjärde: i dag sätts diagnoserna på betydligt färre symtom än vad som gjordes tidigare. Tröskeln har alltså sänkts.
– De låter kanske slappt och konstigt, men då måste man förstå hur autism och adhd fungerar. Det finns ingen tydlig gräns för när det blir funktionsnedsättande.
Ny syn på svårigheter
För trots att diagnoserna går upp får vi inte fler personer med adhd- eller autismsymtom i befolkningen. Vi blir med andra ord varken mer eller mindre adhd-iga eller autistiska. Istället kan det förklaras med att synen på en funktionsnedsättning har förändrats över tid. Det visar studier av barn som har fötts mellan 1992 och 2013.
– När man studerat barn under en 20-årsperiod har samma funktionsnivå kommit att betraktas upp till 50 procent mer funktionsnedsättande i slutet på perioden.
Utredning kan behövas
Många föräldrar ställer sig frågan: När är det läge att göra en utredning? Och vilka baksidor finns? Det korta svaret är, enligt Sebastian Lundström, att utredning ska göras om man upplever att beteendet är ett problem för barnet.
– En utredning syftar ju inte bara till att binärt säga ja eller nej, du har det eller inte. En utredning ska ta fasta både på barnets svagheter och styrkor och ge föräldrarna och omgivningen information om hur de ska förhålla sig.
Samtidigt menar Sebastian Lundström att en diagnos kan ha ett pris. Det blir svårare att senare få ta körkort och vissa utbildningsvägar är tämligen stängda, som till militär eller pilot. Vilket leder oss in på hur det är att ha en diagnos som vuxen.
Vuxna kan känna skepsis
Sebastian Lundström har genomfört en studie med 70 vuxna med en diagnos, där alla velat ha en förnyad bedömning. Av de som intervjuats om vad de vill uppnå med detta, kan svaren lite grovt kategoriseras i tre grupper.
En tredjedel tyckte att diagnosen var väldigt bra när de fick den. Den gav dem en förståelse för dem själva när de var barn och gick i skolan. Men nu när de är vuxna och kommit ur det fyrkantiga skollivet och hittat sitt sammanhang och sin flock, upplevs diagnosen begränsande.
– Eller som en sa: ”Diagnosen är som en simring. Den höll mig flytande under skolåldern, men som vuxen hasade den ner på fötterna och hindrade mig från att gå”, återger Sebastian Lundström.
En tredjedel ville bli av med diagnosen för att den hindrade dem att söka vissa arbeten. Och den sista tredjedel upplevde att de aldrig varit delaktiga i utredningen.
– Det var aldrig någon som frågade dem hur de mådde. De sa att lärarna och föräldrarna hade pratat över deras huvuden.
Vissa kopplar adhd och autism till superförmågor. Men förmodligen är det annat som avgör. Bild: Mika Baumeister, Unsplash.
Tveksamt tal om superkrafter
Ibland påstås att diagnoser som adhd eller autism kan ge ”superkrafter”. Sebastian Lundström ställer sig tveksam till sådana generella påståenden.
– Jag upplever att de som saluför dessa förmågor mest också är de som besitter dem. Och det riskerar att förminska svårigheten och lidandet för dem som inte har dessa superförmågor. Alla kan inte bli en sociala medier-entreprenör och tjäna miljarder och alla kan inte starta stora företag.
– Det finns nämligen ingenting som indikerar att det är autismen eller adhd:n i sig som de kan tacka för detta. Man måste lägga till ett lager till som handlar om personligheten, som kämparglädje, uthållighet eller drivkraft och självfallet sociala omständigheter som tillgång till stöd från nätverket runtomkring. Det är viktigt att understryka att autism eller adhd inte är du. Så alla för- och nackdelar kommer inte med diagnosen. Så heller inte superkraften, säger Sebastian Lundström.
Text: Magnus Erlandsson.
Denna text är en bearbetning av en artikel som kommer från Vetenskap & Hälsa.
De flesta älgar vill helst hålla till i unga skogar och blandskogar med många lövträd. Men det ska vara långt till närmaste väg. Det visar en studie där forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet följt älgars rörelser i över 20 års tid.
Vad påverkar älgens val av livsmiljö? Det har forskarna kartlagt genom att använda data från nästan 400 gps-märkta älgar. Forskarna har följt älgarnas rörelser och beteenden på 21 platser från Växjö i söder till Gällivare i norr.
Kartläggningen, som pågått sedan 2004, visar ett tydligt mönster över var älgarna trivs bäst.
– Vi såg att större och sammanhängande områden med blandskogar med rikliga inslag av lövträd och partier med ungskog var viktiga för älgarna. Det gällde i stort sett året runt och i alla delar av Sverige, säger Desirée Guidobaldi Stenbacka, doktorand vid institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU.
Undviker områden nära vägar
Studien visar även att älgarnas beteenden påverkas av hur landskapet ser ut på ett större plan.
– Det är tydligt att älgarna undviker områden nära vägar. Vägar, annan infrastruktur och skogsbruk är sådant som påverkar älgens livsmiljö och beteende. Det är viktigt att se i vilken kontext som älgen rör sig i skogslandskapet, säger Desirée Guidobaldi Stenbacka.
Hon beskriver det brukade skogslandskapet som ett pussel. Bitarna består av olika skogspartier, till exempel kalhyggen, nyplanteringar eller äldre skog. Älgarna föredrar att röra sig i de bitar som sitter ihop och bildar större områden där de både kan hitta mat och trygga platser att vila på.
Kunskap för skogsförvaltningen
Kunskapen om älgarnas val av områden kan användas inom vilt- och skogsförvaltningen.
– Studiens resultat tyder på att om vi bevarar och prioriterar de livsmiljöer som älgarna föredrar, så kan det öka möjligheten att älgarna fördelas över större områden. Det skulle potentiellt kunna minska betestrycket i enskilda bestånd, men det behövs mer forskning om den delen eftersom det inte är något vi tittat närmare på i den här studien, säger Wiebke Neumann Sivertsson, docent i viltbiologi vid SLU.
Många hävdar att vi människor gärna förmänskligar djurs beteenden. Men hur är det egentligen med skrattet – är det något unikt för människan eller kan djur också skratta?
– Aristoteles menade att det bara var människan som skrattar, men han hade fel, säger Peter Gärdenfors, professor emeritus i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.
Forskningen visar att de flesta däggdjur skrattar, och även några fåglar som den nyzeeländska lekfulla papegojan kea (nestor notabilis). Skillnaden är att gemene man ofta inte uppfattar djurens skratt, eftersom det tar sig andra uttryck än människans bubblande glädje.
– Nästan alla däggdjur skrattar tyst eller på andra sätt än vi människor. Undantaget är elefanter och sjölejon som skrattar högt, alltså precis som vi människor, säger Peter Gärdenfors, professor emeritus i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.
Han visar en filmsnutt med ett sjölejon som mjukt rullar ner för en sluttning.
– Alltså precis som ett barn kan göra för att roa sig själv. Men väl nere vid strandkanten finns turister och en kvinna som badar i vattnet. Sjölejonet dyker ner under ytan för att plötsligt dyka upp intill kvinnan som blir rädd varvid sjölejonet skrattar högljutt, säger Peter Gärdenfors.
Forskning som vaknat till liv
En av stötestenarna inom forskning om skratt hos djur var länge att avgöra om det verkligen var skratt – eller bara ett läte som betydde något annat.
Ett genombrott kom för några decennier sedan när forskarna Jaak Panksepp och Jeff Burgdorf, verksamma i huvudsak i USA, upptäckte att råttor gav ifrån sig ett högfrekvent ljud när de lekte.
Ljudet låg på omkring 50 kilohertz, alltså långt över människans hörselgräns på cirka 20 kilohertz.
– När de sedan kittlade råttorna på magen blev det högfrekventa ljudet allt intensivare, och forskarna förstod att de var något på spåren. Jaak Panksepp satte sedan upp 12 kriterier för vad som kan räknas som skratt, säger Peter Gärdenfors.
Ungefär 20 år senare tog forskarna Gregory A. Bryant och Sasha Winkler, även de verksamma på andra sidan Atlanten, fram en översikt över 65 olika däggdjurs leksignaler, en känguruarts och fyra fågelarters.
Hundars flämtande, papegojors gälla rop och råttors pipande ultraljud är alla exempel på ljud som kan ses som motsvarigheter till människans skratt.
När råttor leker eller blir kittlade på magen ger de ifrån sig ett högfrekvent ljud som kan ses som en motsvarighet till människans skratt. Bild: Depositphotos
Ett äkta skratt binder samman
– Det finns alltid en koppling mellan lek och skratt. Kittling eller brottningslek är kanske de mest grundläggande beteendena som får både människor och djur att skratta, säger Peter Gärdenfors.
Andra kriterier är att skrattet uppstår som reaktion på något överraskande, alltid i ett socialt sammanhang – och aldrig vid smärta eller fara.
– Skrattet bjuder in till lek och berättar samtidigt: ”Jag är varken farlig eller rädd – vi kan fortsätta leken”.
Forskning visar också att den spontana leken hos barn och djurungar är avgörande för både motorik, social träning och förmågan att skapa relationer.
Ett av Panksepps kriterier är därför skrattets roll som socialt kitt, som minskar risken för aggressivitet och konflikter. Men skrattet är också åldersrelaterat.
– Barn skrattar mycket mer än vuxna. I puberteten försvinner mycket av den spontana leken. Den ersätts av organiserad lek, som sport, samt humor i form av skämt och ordvitsar. Vuxna skrattar via humorn – men djur leker, säger Peter Gärdenfors.
Slapstick går hem hos både djur och människor
Vi delar dock förmågan att skratta åt slapstick med vissa djur.
– Precis som vi skrattar åt Charlie Chaplin kan apor skratta när någon ramlar ur en gren. Och liksom människor kan de tycka att det är roligt att skrämma någon – så länge det inte blir farligt, säger Peter Gärdenfors.
Människan är mycket känslig för skillnaden mellan äkta och falskt skratt. Ett genuint skratt smittar. Vi dras instinktivt till den som skrattar och barn föredrar också vuxna som skrattar naturligt.
– När Panksepp gjorde experimentet med råttorna såg han att råttungarna sökte sig mer till handen som kittlade dem än till handen som bara klappade dem, berättar Gärdenfors.
Men alla skratt är inte positiva. Nervösa skratt kan uppfattas som inställsamma, och hånfulla skratt kan användas för att utesluta och förlöjliga snarare än för att binda samman.
Att både däggdjur och fåglar kan skratta tyder på att skrattet är en gammal evolutionär förmåga som naturen har valt att bevara. Det är både glädje, lek och samhörighet – men också ett komplext socialt verktyg.
– Vi vet inte exakt varför skrattet fungerar som det gör, men det verkar vara nödvändigt för både människor och djur, säger Peter Gärdenfors.
Denna artikel var först publicerad på Lunds universitetets webbplats. Text: Gisela Lindberg
Vedlevande skalbaggar som lever inne i träd är svåra att inventera. För första gången i Sverige – och även internationellt – har forskare testat hur effektiva doftfällor är för uppgiften. Resultaten visar att metoden är lovande inför framtiden.
Många skalbaggar, däribland en stor mängd rödlistade arter, lever största delen av sina liv inuti träd. Det är därför svårt att ta reda på var de finns och hur stora populationerna är.
Doftfällor, även kallade feromonfällor, är ett sätt att hitta skalbaggarna. Fällorna gillras med doftämnen som liknar de feromoner skalbaggarna använder för att kommunicera med varandra och träddofter som hjälper dem att hitta träd att lägga ägg i.
Feromonfäller upptäcker skadegörare
I dag används feromonfällor främst för att övervaka eller hitta skadegörare och bara i liten skala för inventeringar. Därför ville forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, ta reda på hur metoden fungerar för inventering av vedlevande skalbaggar i skogen.
– Enligt våra resultat är feromonfällor ett billigt och effektivt sätt att få en bred bild av vilka vedlevande skalbaggar som finns i ett område, säger Viktor Gårdman, doktorand vid institutionen för ekologi, SLU.
Tillsammans med forskarkollegor har han analyserat data från Jordbruksverkets feromonfällor vid stora svenska hamnar. Syftet är att övervaka om invasiva vedlevande skalbaggar kommer med importerat trä från exempelvis Asien och Nordamerika. SLU har artbestämt de infångade skalbaggarna, och resultaten har samlats i en omfattande databas.
Många arter fångades in
I studien ingick data från hamnarna i Mönsterås, Göteborg och Norrköping. För att bedöma hur väl fångsterna speglar den verkliga mångfalden av vedskalbaggar har forskarna jämfört resultaten med rapporter i Artportalen.
– Feromonfällorna hade fångat huvuddelen av alla arter som hittats runt hamnarna plus många nya arter, säger Viktor Gårdman.
Vid artbestämningen av skalbaggarna från Sveriges hamnar har SLU funnit många intressanta arter, däribland en ny vivel för landet, Gasterocercus depressirostris. De har också hittat nya platser för många rödlistade arter.
– Jordbruksverkets övervakning av invasiva arter har helt klart ökat vår förståelse för många hotade arters utbredning, säger Mats Jonsell, forskare på SLU.
Mer forsknings behövs
Doftfällor kan göra framtida naturvårdsinventeringar billigare och mer heltäckande, men det finns några frågor kvar att besvara.
Feromonfällorna i hamnarna är designade för att fånga skalbaggar som bor i barrträd. Det krävs mer forskning för att undersöka om metoden är lika effektiv för arter som lever i lövträd. Forskarna vill också undersöka hur stort område man kan inventera med en feromonfälla och hur det står sig mot andra fångstmetoder.
Unga i Norden rapporterar fler psykiska besvär än tidigare – men är samtidigt lika nöjda med livet som förr. Forskare ser ett komplext samband mellan skolmiljö, vardagsvanor och ungas mående.
Sömnproblem, ångest, nedstämdhet och nervositet. Allt fler unga söker vård för psykiska besvär, ett problem för de drabbade men också en utmaning för hela samhället. Skolan lyfts ofta fram som en orsak – en plats där höjda krav, betygssystem och resurstilldelning påverkar vardagen för alla barn och unga i Sverige.
Alli Klapp, docent vid Göteborgs universitet, har i en långtidsstudie följt barn och ungas psykiska hälsa. Den visar på en tydlig ökning av både kroppsliga och psykosomatiska besvär. Oro, nedstämdhet, sömnsvårigheter och försämrad aptit har blivit allt vanligare – särskilt bland elever födda kort efter millennieskiftet.
– De mår sämre, de är oroliga och nervösa för läxor och hur det ska gå på prov. De tycker också att de har svårt att förstå och hänga med i undervisningen, säger Alli.
Eleverna upplever också att relationen till lärare och klasskamrater har försämrats över tid.
Orsakerna är svåra att sätta fingret på, konstaterar Alli. Men utifrån flera studier och från Folkhälsomyndighetens statistik tycker hon att man ändå kan dra vissa slutsatser:
– Skolan är en viktig arena för barn och ungdomar och går det inte så bra i skolan finns en stor risk för sämre mentalt välmående. Även relativt små skolmisslyckanden kan ha samband med sämre välmående längre fram i livet, säger hon.
Flickor och lågpresterande får sämst stöd
Flickor, lågpresterande elever och elever med lågutbildade föräldrar har den största nedgången i välmående, en försämring som sker samtidigt som resurser och stöd blivit alltmer ojämnt fördelade.
– Lågpresterande flickor och elever med svårigheter får den sämsta typen av förenklat och positivt stöd, medan pojkar generellt får bättre kvalitativt stöd, oavsett prestationsnivå.
Alli exemplifierar stöd av hög kvalitet med att läraren skapar tydliga strukturer och främjar elevernas lärande– samtidigt som alla elever arbetar med samma uppgifter. Stöd av låg kvalitet däremot, innebär att läraren ger vissa elever enklare eller avvikande uppgifter jämfört med resten av klassen.
En sak som Alli har noterat lite extra är hur viktigt det ”kognitiva välmåendet” är, det vill säga hur mycket elever tror på sin egen förmåga. Det tycks förutsäga betygen mer än deras faktiska kapacitet. Detta menar hon är ett viktigt incitament för att tidigt och genom rätt stöd stärka elevernas känsla av att lyckas.
– Om vi ständigt ökar kraven och tänker att det är okej att vissa misslyckas skapar vi ett utanförskap. Syftet med skolan och undervisningen är att eleverna ska utveckla akademiska kunskaper, men också social och emotionell kompetens. Just nu har vi väldigt mycket fokus på kunskaper, men kunskap utvecklas inte isolerat, det är beroende av att man också mår bra.
Större psykiska besvär – eventuell följd av skolreformer
Även i Björn Högbergs forskning framgår det tydligt att skolan utgör en central arena för ungas mående. Som docent vid Umeå universitet har han undersökt sambandet mellan skolprestation och psykisk ohälsa.
De omfattande skolreformerna under 1990-talet med höga krav på prestation har enligt honom bidragit till den negativa hälsoutvecklingen, med målrelaterade betyg, förlängda yrkesprogram och hårdare krav för fullgånget gymnasium.
Psykisk ohälsa bland unga har ökat i hela Norden, särskilt bland flickor. Samtidigt beskriver många att de trivs med livet och ser ljust på framtiden. Bild: Etienne Girardet, Unsplash
En hel del tyder också på att skolreformerna 2010–2012, med tidigare betygssättning, ett nytt betygssystem där svagaste prestationen avgör slutbetyget och hårdare krav för gymnasiebehörighet, har bidragit till att vissa grupper av elever upplever större psykiska besvär. Även lärarnas arbete förändrades efter det senare reformpaketet, till att ägna mer tid åt bedömning och dokumentation.
– Bedömningsmomentet är mest stressande och ångestframkallande för eleverna. Att lärare dessutom har behövt lägga allt mer tid på det förstärker detta, förklarar han.
Den nya strukturen har enligt Björn påverkat känslan av tillhörighet i skolan – vissa elever lämnas utanför gemenskapen.
– Vi har ett skolsystem som straffar ut elever som har svårigheter med teoretiska ämnen. På det har vi en arbetsmarknad som är tuffare mot personer med låga kvalifikationer eftersom det finns färre enkla jobb och konkurrensen om dem är högre.
Unga invandrare mer optimistiska
Förändringarna i skolan verkar ha slagit hårdare mot lågpresterande flickor, som i högre grad har vårdats för depression och ångest.
– Det finns en bild av att pojkar drabbas hårdare, blir mer utåtagerande, hemmasittare eller hamnar i kriminalitet. Men det verkar gå ganska dåligt även för lågpresterande flickor, fast de går under radarn, säger han.
För utrikesfödda elever ser mönstret annorlunda ut. Sambandet mellan prestation och psykisk hälsa är svagare och mer stabilt över tid. Björn tror att skillnaden delvis kan bero på att deras skolresultat påverkas av andra faktorer än för svenskfödda elever, så som en starkare framtidstro.
– Unga invandrare i Sverige är betydligt mer optimistiska. De blir inte mindre motiverade av att det går dåligt i skolan, de har betydligt högre tro på att de ska få ett bättre liv.
Psykisk hälsa hänger inte alltid ihop med övrigt mående
En mer komplex bild än den enbart skolan kan ge av psykisk ohälsa framträder dock både i Sverige och våra grannländer. Charli Eriksson, senior forskningsspecialist och professor vid Karolinska Institutet, leder ett nordiskt forskningsprojekt som utifrån åtta olika besvär analyserar ungdomars psykiska hälsa från 1986 fram till 2026.
I studien framgår att den psykiska hälsan hos unga har försämrats, men däremot har deras självskattade hälsa och tillfredsställelse med livet inte gjort det. Det pekar på att besvär och välmående inte alltid följs åt. Han understryker att det är viktigt att beakta att det ser olika ut för olika grupper av ungdomar och att det inte räcker att bara räkna antalet besvär.
– Vi har undersökt detta i de fem nordiska länderna och finner att de med besvär som bland annat magont, huvudvärk och sömnproblem men som mår ganska bra i övrigt har ökat kraftigt, särskilt under senare år och bland flickor. Gruppen unga som har många psykosomatiska symtom och mår dåligt har ökat något. De senare upplever mer stress, ensamhet, sämre kommunikation med föräldrar, sämre hälsovanor och gillar skolan mindre än de förra.
Kommunikationen med pappa viktig
I projektet undersöks också vardagsvanor, som matvanor, sömn och samspel i familjer. Att äta frukost och ha gemensamma familjemåltider hänger samman med högre livstillfredsställelse och färre hälsobesvär. Sömn visar sig också, föga förvånande, vara viktig för den psykiska hälsan. I Norden rapporterade allt fler barn i åldern 10 till 17 svårigheter att somna. Minskad livstillfredsställelse, minskad fysisk aktivitet, att känna sig nedstämd och nervös hängde ofta ihop med sömnsvårigheterna.
Vardagsvanor som sömn och gemensamma måltider hänger ihop med bättre psykiskt välmående, visar nordisk forskning. Kommunikationen med föräldrarna har också betydelse, särskilt med pappa. Bild: Mads Schmidt Rasmussen/Norden.org
Charli varnar för att problemen har ökat i hela Norden – även om trenden i Sverige varit något stabilare jämfört med övriga länder.
Familjerelationer, och särskilt kommunikationen med föräldrar, visade sig också ha ett samband med ungas mående. Problemen tenderar att vara större när kommunikationen med pappan brister, än när den inte fungerar med mamman.
– De största problemen uppstår när kommunikationen med båda föräldrarna är svag, förklarar Charli.
Fler unga söker hjälp hos Bris
Fler unga än någonsin söker stöd från Bris. Fler söker också stöd för självskadebeteende och ätstörningar inom civilsamhället och vården, det visar både statistik från Bris och Socialstyrelsen.
Nicole Wolpher, socionom och intressepolitiskt ombud på Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH), ser en ökad press på unga.
– Många beskriver en upplevelse av stress kring skolsituation och prestation. Det kan göra att unga hamnar i utmattning och kanske inte klarar av att ens gå till skolan, säger hon.
Sociala medier är ytterligare en faktor som unga behöver förhålla sig till, med kravet på ständig uppkoppling och risk för exponering för ohälsosamma ideal. Men enligt Nicole kan det vara ett tveeggat svärd.
– Det kan påverka ungas självbild negativt, men samtidigt kan sociala medier också erbjuda stöd och gemenskap.
Stödet kommer ofta sent
Nicole efterfrågar fler resurser i och kring skolan, liksom bättre kompetens kring psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Stödet till många elever kommer ofta för sent och i otillräcklig omfattning.
– För att skolan ska fungera för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar krävs ofta att man får ett fungerande stöd även utanför skolan, genom regionen eller kommunen. Om kraven däremot är för höga och rätt stöd inte ges kan det ofta ta sig uttryck genom psykisk eller psykosomatisk ohälsa.
Relationer och framtidstro påverkar hur unga hanterar psykiska besvär. Bild: Jesus Rodriguez, Unsplash
Väntetider inom ungdomspsykiatrin och primärvården är enligt henne ett stort hinder. Det som många unga efterfrågar är nämligen tillgång till trygga, närvarande vuxna. Där kan också civilsamhället bidra, menar Nicole.
– En viktig uppgift vi har är att identifiera vad som behöver fångas upp och ta det vidare. Missar samhället något viktigt? Vad säger olika målgrupper? Våra verksamheter ska ju inte ersätta vården, utan ge stöd på ett mänskligt plan. För många unga blir den första upplevelsen av att berätta vad man är med om vägledande för hur de förhåller sig till att söka vidare hjälp.
Avslutningsvis lyfter hon vikten av framtidstro.
– Samhället behöver jobba hårdare för att ingjuta hopp om en hållbar framtid, i allt från arbetsmarknad till klimat. Om man som ung kan se möjligheter och tror på att framtiden kan bli bra, påverkar det hur man känner inför resten av livet.
Text: Johanna Aggestam
Artikeln kommer från Forte Magasin, en tidning om forskning inom hälsa, arbetsliv och välfärd. Prenumerera på Fortemagasin (kostnadsfritt).
