Övergången till livet som pensionär kan innebära att sömn och återhämtning förbättras, visar en studie. Även den fysiska aktiviteten förändras efter arbetslivet – tidigare kroppsarbetare rör sig mindre, medan de som haft stillasittande jobb i stället blir mer aktiva.
Att gå i pension innebär en stor omställning i livet. När arbetstid byts mot fritid förändras också hur dygnets timmar fördelas mellan aktivitet och vila.
I en studie har forskare undersökt hur människors aktivitetsmönster förändras när de lämnar arbetslivet, och om deras tidigare arbete påverkar livet efter pensionen.
Nyblivna pensionärer följdes
Studien bygger på data från en undersökning där 112 personer delades in i grupper utifrån hur fysiskt aktiva de varit i sina arbeten före pensioneringen. Deltagarna följdes vid tre tillfällen i samband med övergången till pension. Vid varje mättillfälle bar de aktivitetsmätare under en vecka och fick dessutom fylla i en enkät samt ett dagboksformulär.
Forskarna analyserade sedan hur tiden fördelades mellan fysisk aktivitet, stillasittande och sömn.
Nyblivna pensionärer balanserar tidigare stillasittande arbeten genom att träna mer. Bild: Depositphotos
Mer sömn efter pensionen
Studien visar att övergången till pension ofta innebär mer tid för sömn. Detta var särskilt tydligt bland personer som tidigare haft fysiskt krävande arbeten. För personer med mer stillasittande yrken var förändringarna mindre tydliga.
Resultaten tyder på att de fysiska kraven i arbetslivet påverkar hur kroppen återhämtar sig efter pensionen. För personer som haft fysiskt krävande arbeten kan pensioneringen ge större möjligheter till vila och återhämtning.
— I en tidigare studie såg vi att vardagen efter pensioneringen blir lite mer som helgerna var innan, man kan sova lite längre på morgonen och få den sömn man behöver. Det nya är att vi ser att det särskilt är de som haft de mest fysiska arbetena som påverkas mest av övergången till pension, säger Hugo Westerlund, professor i epidemiologi vid Stockholms universitet.
— Det stämmer med tidigare forskning som visat att de som haft ansträngande arbeten och rapporterat hälsoproblem ofta mår bättre efter pensioneringen, fortsätter han.
Skillnader mellan grupper jämnas ut
Forskarna såg också att skillnaderna i fysisk aktivitet mellan grupperna minskade efter pensioneringen. Personer som tidigare haft fysiskt krävande arbeten rörde sig mindre efter pensionen, medan personer med mer stillasittande arbeten tenderade att bli mer aktiva.
Sammantaget innebar detta att skillnaderna mellan grupperna jämnades ut. En minskning av den fysiska aktiviteten bland tidigare kroppsarbetare behöver dock inte vara negativ. Tvärtom kan den spegla en mer hälsosam balans, där kroppen får bättre möjligheter till återhämtning efter ett långt arbetsliv.
— Vad vi undersökte var egentligen inte att sluta arbeta helt, utan att minska sin arbetstid med minst hälften i samband med pensioneringen. Om man ser till annan forskning som gjorts i vår grupp så verkar det för många vara väldigt bra att gå ner i tid, kanske byta jobb eller arbetsuppgifter, men att fortsätta arbeta åtminstone deltid. Då kan man få en bra balans med fördelar från både arbetet och pensioneringen, säger Hugo Westerlund.
Öppnar för anpassade råd
Enligt forskarna bidrar resultaten med ny kunskap om hur livet efter pensionen kan se olika ut för olika grupper. De visar också att råd om fysisk aktivitet till pensionärer kan behöva anpassas efter människors tidigare arbetslivserfarenheter.
Genom att ta hänsyn till hur fysiskt krävande arbetet har varit kan insatser för hälsa och välbefinnande bli mer träffsäkra, menar forskarna.
— Alla människor är olika och har olika livssituation. Därför kan man inte säga att alla ska göra på ett visst sätt, men ju mer vi vet om vad som påverkar hälsan vid pensioneringen, desto bättre råd kan vi ge, menar Hugo Westerlund.
Han har också ett konkret tips för den som vill leva ett aktivt liv som pensionär:
— Försök att se till att planera ditt liv med regelbunden fysisk aktivitet som du tycker om, gärna tillsammans med vänner som hjälper varandra att se till att den blir av.
Data har samlats in genom en tilläggsstudie till SLOSH, Svenska longitudinella studien om sociala förhållanden, arbetsliv och hälsa. Studien belyser hur olika faktorer i människors arbetsliv, privatliv och hälsa påverkar varandra över lång tid.
I studien deltog 47 män och 65 kvinnor i åldrarna 60–72 år. Deltagarna följdes vid tre mättillfällen: sex månader före pensioneringen samt sex respektive 18 månader efter pension. I analyserna tog forskarna hänsyn till om deltagarna hade haft ett fysiskt krävande arbete före pensionen. Resultaten justerades även för sociodemografiska och hälsorelaterade faktorer.
I höstens val kan AI och Tiktok komma att påverka hur svenskarna röstar. Men det är inte första gången ny teknik påverkar samhällsutvecklingen när det gäller demokrati och frihet – både i positiv och negativ riktning.
Per Högselius, professor i teknikhistoria på KTH, berättar att tekniska landvinningar historiskt sett bidragit till att skapa ett mer rättvist samhälle, även om det inte alltid varit en rak linje. Teknik- och demokratiutvecklingen har gått hand i hand sedan 1800-talets mitt. Han lyfter cykeln som ett exempel.
– Cykeln kanske man inte normalt tänker på som en stor heroisk uppfinning från den industriella tidsåldern, men den kan beskrivas som en frihetsmaskin. Inte minst underlättade den för kvinnor att komma ut i samhället, säger Per Högselius.
Samtidigt som tekniska förändringar kom hände mycket annat som spelat roll för demokratin. I takt med att järnvägsnätet växte fram, samhället elektrifierades och telefonen gjorde entré i våra hem infördes också folkskolan (1842), parlamentarismen (1917) och allmän rösträtt för kvinnor (1921).
Tryckpress och nykterhetsrörelse
Med nya transportmedel och kommunikationsmöjligheter blev det enklare att kommunicera, resa, träffas och därmed att organisera sig. Per Högselius berättar att ett tydligt exempel är när vi får effektiva tryckpressar i mitten av 1800-talet, som gör att man kan trycka tusentals tidningssidor på rekordtid.
– Fler människor kan läsa tidningen och samtala om viktiga ämnen. Folk blir medvetna om sin situation i relation till samhället och det stimulerar utveckling av olika folkrörelser som arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen, som i sin tur har varit väldigt viktiga för att driva på frågan om rösträtt.
I slutet av 1800-talet kommer telefonen till Sverige. Inledningsvis var den en dyr statuspryl, men tack vare att Henrik Tore Cedergren (civilingenjör utbildad vid Teknologiska institutet, senare KTH) och Lars Magnus Ericsson slår sina påsar ihop och säljer billigare telefoner växer användandet lavinartat. Under en period på 1880-talet blev Stockholm både den telefontätaste och telefonrikaste staden i världen.
Det ska dröja fram till 1940-talet innan telefonen verkligen finns i nästan varje hushåll i Sverige. Liksom all ny teknik används den inte uteslutande för goda syften, påpekar Per Högselius.
– Telefonen blir ett tidigt exempel på hur en teknik kan utnyttjas för både demokratiska och odemokratiska syften. Den blir ju också en typ av övervakningsteknik.
Med effektiva tryckpressar kunde fler läsa tidningen och bli medvetna om sin situation i relation till samhället i stort. Bild: Lennert Naessens, Unsplash
Teknik och politik
Teknikutvecklingen har också bidragit till att svaga grupper kunnat emancipera sig i samhället och tekniska hjälpmedel har gjort att funktionshindrade fått helt andra möjligheter under 1900-talet än tidigare. Det är ett tydligt exempel på hur nya uppfinningar kan göra samhället mer rättvist.
Per Högselius tycker dock det är viktigt att vända på hela resonemanget och se hur demokrati i bred mening har bidragit till att ny teknik kunnat utvecklas.
– Det politiska systemet påverkar ju i hög grad villkoren och förutsättningarna för att uppfinnare och ingenjörer ska kunna utveckla ny teknik. När obligatorisk folkskola infördes 1842 startade en utveckling där allt fler unga människor kunde utbilda sig och därmed ta till sig och bidra till ny kunskaps- och teknikutveckling. Det här var helt grundläggande i framväxten av Sverige som innovationsland, säger Per Högselius.
Han säger också ett par varnande ord om att lita blint till teknisk utveckling som en garant för en demokratisk utveckling.
– Man får också tänka på hur visionärer ibland målat upp en fantastiskt demokratisk framtid driven av ny teknik, men sedan har det inte blivit som man tänkt sig. Så är det till viss del med internet, säger Per Högselius och fortsätter:
– Det är aldrig bara tekniken i sig som bidrar, utan det är hur människor väljer att utnyttja tekniken som avgör.
Personer som tränar regelbundet i 30–50-årsåldern har mer elastiska artärer när de blir äldre. Det visar en ny studie från Karolinska institutet. Sambandet kvarstår även efter hänsyn till kolesterolnivåer och andra kända riskfaktorer.
Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i världen. Ett tidigt tecken på ökad risk är att artärerna blir stelare, något som kan bidra till både hjärtinfarkt och stroke. I en studie har forskare vid Karolinska institutet undersökt om fysisk kondition tidigare i livet kan förutsäga hur elastiska blodkärlen är när människor blir äldre.
Studien bygger på data från den svenska långtidsstudien SPAF-1958, där 425 personer har följts genom vuxenlivet. Deltagarna undersöktes vid 34, 52 och 63 års ålder. Forskarna mätte kondition med ett cykeltest och blodprover analyserades för att se blodfetter. När deltagarna var 63 år mättes även artärernas stelhet.
Oberoende av andra riskfaktorer
Resultaten visar att personer med bättre kondition vid 34 och 52 års ålder också hade mer elastiska och friskare artärer vid 63 års ålder. Sambandet kvarstod även efter att forskarna tagit hänsyn till andra faktorer som blodtryck, kroppsvikt, rökning och kolesterolnivåer. Däremot kunde varken kolesterolvärden eller mer avancerade mått på det ”goda” HDL-kolesterolet förutsäga hur stela artärerna var.
– Våra resultat visar att god kondition tidigt i livet är kopplad till kärlhälsa senare i livet, oberoende av traditionella riskfaktorer, säger Andrea Tryfonos, forskare vid Institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska institutet.
Kan ge långvarig effekt
Enligt forskarna tyder resultaten på att regelbunden fysisk aktivitet kan ge långvariga positiva effekter på hjärt- och kärlhälsan – effekter som inte fångas upp av enbart blodfetter eller andra vanliga riskmarkörer.
– Det understryker vikten av att upprätthålla god kondition från tidig vuxen ålder för att minska risken för hjärt‑ och kärlsjukdom senare i livet, säger Andrea Tryfonos.
Forskarna planerar nu en uppföljning av deltagarna vid 68 års ålder för att studera hur förändringar i kondition över tid påverkar kärlhälsan senare i livet.
Andningen sker normalt utan att vi behöver tänka på det. Samtidigt kan medvetna andningsövningar ge lugnande effekt vid ångest eller stress – men det finns också andningsmetoder som inte är riskfria.
Vi gör det över 20 000 gånger per dygn utan att ens tänka på det. Andningen är kroppens mest fundamentala rytm, i vila cirka 15 andetag per minut, men så fort vi rör på oss eller blir känslomässigt berörda, förändras mönstret direkt.
De flesta tror att vi andas främst för att få in syre till blodet. Det är visserligen sant att cellerna behöver syrgas för att överleva, men ännu viktigare är att få ut koldioxiden.
– När vi håller andan är det inte syrebristen som först skapar obehag, utan den stigande halten av koldioxid i blodet, säger Peter Lindholm, överläkare och forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska Institutet.
Han är nyligen hemkommen från USA där han varit professor i hyperbar medicin och dykmedicin vid University of California.
Snabbare andning vid stress
När kroppen utsätts för stress kickar en evolutionärt nedärvd funktion igång där kroppen förbereder sig för att utföra ett arbete som i grunden handlade om att överleva.
– Om du måste springa från någon som försöker äta upp dig, eller om du ska försöka springa i kapp någon som du ska äta upp så förbereder sig kroppen genom att öka frekvensen i andningen. När andningsfrekvensen ökar, ökar även hjärtfrekvensen. Bröstkorgen fungerar som en bälg som hjälper till att dra in mer blod till hjärtat. Samtidigt andas kroppen ut mer koldioxid. Koldioxid fungerar som en syra i blodet, så när mer koldioxid andas ut blir blodet mer basiskt. Det gör att kroppen bättre kan hantera den mjölksyra som bildas i musklerna när man springer på maximal intensitet, säger Peter Lindholm.
Man klarar alltså att springa fortare och längre genom att andas ut koldioxid innan muskelarbetet ska utföras. I dag är det sällan vi behöver springa för våra liv på det viset, men kopplingen mellan stresspåslaget och andningen finns där vare sig vi vill det eller inte.
Även om vi i dag sällan behöver springa för våra liv finns kopplingen mellan stresspåslag och andning där. Bild: Jack Atkinson, Unsplash
Långsamma andetag lugnar
På samma sätt som ökad stress driver upp andningsfrekvensen kan en sänkt andningsfrekvens minska stressen. Något som används både i olika avslappningsövningar och i psykologisk behandling. Genom att medvetet ta lugna andetag kan den fysiologiska stresskedjan brytas. Ett välkänt exempel är så kallad ”fyrkantsandning”, en teknik för att hantera stress, där den drabbade visualiserar en fyrkant och andas in, håller, andas ut och håller i jämna intervaller.
– Det blir en dubbel effekt. Dels lurar du hjärnan att tänka på fyrkanten i stället för det du är stressad över, dels utnyttjar du fysiologin. Om du andas lugnare sjunker hjärtfrekvensen, vilket blir en signal till hjärnan att faran inte är så allvarlig längre, säger Peter Lindholm.
I fyrkantsandningen är tiden för in- och utandning ofta densamma, men i många andra avslappningsövningar betonas vikten av att utandningen ska vara längre än inandningen. Också det har sin fysiologiska förklaring berättar Peter Lindholm.
– Inandningen är aktiv och muskler används för att expandera bröstkorgen. Mer blod sugs in i hjärtat vilket gör att hjärtfrekvensen ökar något. Pulsen ökar två, tre slag när man andas in, för att sedan gå ner två, tre slag när man andas ut. Det utandade läget är det avslappnade. Om man bara slappnar av och suckar eller slutar andas så är man i det viloläget, säger han.
Hyperventilation kan leda till svimning
Den positiva effekt som kan uppnås genom att andas ut koldioxid med en något högre andningsfrekvens innan en maxprestation kan dock snabbt förbytas i det motsatta om den forcerade andningen överdrivs. Det kallas att hyperventilera. Görs det för mycket och för länge skapas en obalans där för mycket koldioxid går ut och gör blodet för basiskt. Något som rubbar kalciumbalansen i kroppen och gör nerverna lättretade. Det märks först som yrsel och sedan som pirrningar i fingrar och läppar, men kan få betydligt allvarligare konsekvenser.
– Det finns till och med de som kan svimma av att hyperventilera, säger Peter Lindholm.
Han berättar att det inte minst är ett problem inom hans område dykmedicin.
– Om man hyperventilerar före ett dyk kan man slå ut andningsreflexen så att man kan hålla andan tills man svimmar. Varje år är det några som drunknar på grund av detta. De kommer på den här tekniken själva, de står och andas kraftig innan de dyker och sedan svimmar de under vattnet och drunknar, säger han.
Men tekniken har även blivit populär bland olika hälsogurus. Ett känt namn är den nederländska extrem-atleten Wim Hof som förespråkar både en form av hyperventilation och utmanande fysiska övningar som isbad – dock inte på samma gång. Men andningsövningarna är inte riskfria och kan vara direkt livsfarliga om de kombineras med isvakar eller vatten överhuvudtaget, vilket har skett och resulterat i ett antal dödsfall genom åren.
Andra varianter är så kallad ”holotropisk andning” som sägs kunna leda till förändrade medvetandetillstånd och underlätta utforskandet av inre erfarenheter, och ”eldandning” – en uppiggande andningsteknik som används inom vissa yogaformer.
Det förekommer att dykare hyperventilerar innan dyket för att kunna hålla andan tills de svimmar, något som varje år leder till drunkning. Bild: Unsplash
Förändrat andningsmönster vid postcovid
Det finns dock tillstånd där andningen inte fungerar så automatiskt och självklart som den gör för de flesta av oss. Det kallas för dysfunktionell andning och är något som Malin Nygren-Bonnier forskar om. Hon är sjukgymnast och docent vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet och leder en forskargrupp som bland annat studerar dysfunktionell andning vid postcovid.
– Det innebär att man har ett förändrat andningsmönster som inte är adekvat för behovet. Det kan handla om oregelbunden andning eller att man andas väldigt högt upp i bröstkorgen så att man inte får till en optimal ventilation. Det är bland annat ganska vanligt hos patienter med postcovid, säger hon.
Lösningen är att aktivt träna på att andas på ett funktionellt sätt igen.
– Behandlingen kallas ”breathing retraining” där patienterna får lära sig att verkligen andas med diafragman och få till ett regelbundet andningsmönster, säger hon.
KBT testas mot astmarelaterad oro
Lite extra fokus på sin andning har personer med astma, en sjukdom som innebär att luftrören kan dras ihop och det blir svårt att andas. Med väl inställda mediciner är det dock sällan något problem. Men trots det upplever tre av tio personer med astma förhöjd ångest och oro, vilket kan vara kopplat till andningen eller rädslan för astmaanfall. Det är förståeligt eftersom ett astmaanfall är obehagligt och i värsta fall kan få allvarliga konsekvenser. Men när det innebär att den drabbade begränsar sin värld är oron inte längre hjälpsam.
– Det kan handla om att man inte vågar ta i när man tränar, eller att man inte vågar träna alls. Att man helt undviker att gå ut när det är kallt ute och liknande. Då blir oron oproportionerligt stor och den begränsar individens liv, säger Marianne Bonnert, psykolog och forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
Hon har utvecklat en internet-KBT-behandling som kan minska oron och öka livskvaliteten och astma-kontrollen hos vuxna patienter med astmarelaterad oro. Nu ansvarar hon för en liknande studie på barn mellan 8 och 17 år som ska undersöka om det är möjligt att tidigt förhindra att barnen utvecklar långvariga begränsningar i vardagen. Resultaten är ännu inte färdiga, men utifrån det som är utvärderat hittills ser det lovande ut, enligt Marianne Bonnert.
– De flesta verkar vara nöjda med behandlingen, säger hon.
Tre andningsövningar med lugnande effekt
Cyklisk andning. Andas in ett normalt andetag genom näsan. Ta sedan in ytterligare luft genom näsan, så mycket du kan. Andas sedan, mycket långsamt, ut genom munnen till all luft är ute igen.
Fyrkantsandning. Andas in genom näsan under fyra sekunder, håll andan i fyra sekunder, andas ut under fyra sekunder, håll andan i fyra sekunder.
Växelvis näsborrsandning. Stäng höger näsborre med ett finger. Andas långsamt ut och in med vänster näsborre. Byt näsborre och upprepa. Avsluta med utandning genom vänster näsborre. Börja om igen genom att andas in genom vänster näsborre.
Övningarna 1 och 2 samt ytterligare en andningsövning jämfördes i en studie med mindfulnessmeditation, där man uppmärksammar andningen utan att förändra den. Båda övningarna hade större effekt än mindfulnessmeditation på nivån av ångest och negativa känslor. Störst effekt hade den cykliska andningen. Testa själv om det fungerar för dig.
Källor: Balban et al, Cell reports medicine januari 2023, Marian Papp
Text: Fredrik Hedlund för Medicinsk Vetenskap nummer 2, 2026
Kan halm som doftar lavendel, anis eller tall få grisar på kommersiella gårdar att må bättre? Det har forskare undersökt i en studie. Resultaten visar att grisar som fick böka runt i doftsatt halm blev mer engagerade och lekfulla.
Under två år har en forskargrupp vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, studerat hur grisar reagerar på doftande halm. De undersökte också om doftsatt halm kan förbättra djurens välfärd genom att minska problem som svans- och öronskador samt nedsmutsning av kroppen.
– Vi vill med studien belysa hela bilden, inte enbart hur vi undviker negativ välfärd utan hur man med lämpliga biologiska medel kan påverka grisar i positiva aspekter – till exempel att öka naturligt beteende som lek och se hur de utforskar sin omgivning, säger Maria Vilain Rørvang, universitetslektor vid institutionen för biosystem och teknologi vid SLU.
Grisarna lekte med varandra
Studien omfattade 1 600 grisar från tio veckors ålder fram till slakt. I försöken användes eteriska oljor med doft av exempelvis lavendel, anis och tall. Forskarna jämförde fyra olika behandlingar. I två av dem doftsattes halmen med olika intervaller, medan de två andra fungerade som kontroller där halmen hade doftfri mineralolja.
– Vi fick tydliga signifikanta bevis på att grisarna blev mer engagerade med den doftsatta halmen. De luktade på den och lekte mer med den, varandra och sig själva. De här resultaten ser vi även om det inte finns några andra tydliga ökade välfärdsindikatorer.
Grisar har ett bra luktsinne och ett naturligt behov av att utforska sin omgivning med trynet. Det är också bra för dem att lukta på något nytt för att halmens berikande effekt ska förlängas, menar Maria Vilain Rørvang.
– Det är intressant att se hur grisarnas nyfikenhet väcks när de får lukta på annat än vad de vanligtvis känner. Deras lekbeteende, när de tar halmen i sin mun och hoppar runt som hundar gör, kan dessutom vara en indikator på ett positivt känslotillstånd, säger hon.
Stimulerar naturligt beteende
Forskarna menar att det ökade samspelet med halmen och grisarnas lek tyder på att doftsatt halm kan vara ett lovande sätt att stimulera naturliga beteenden. Det kan i sin tur förbättra grisarnas välfärd i kommersiella produktionssystem.
– Inom kommersiell grisproduktion är det en utmaning att hålla berikningsmaterial som halm intressant över tid. Resultaten tyder på att doftsättning kan vara ett sätt att öka grisarnas engagemang i materialet, säger Maria Vilain Rørvang.
Fler studier behövs dock för att undersöka hur effekterna varierar mellan olika produktionsmiljöer och produktionsstadier.
Allt fler fiskar släpps tillbaka till vattnet efter att de fångats, och många tycks återhämta sig bra. Det visar en avhandling som undersökt över en miljon fångster från fritidsfiskare.
Många fritidsfiskare rapporterar numera sina fångster digitalt. I en avhandling har forskaren Henrik Flink analyserat sådana fångstrapporter från omkring 1 500 fiskeområden i Sverige. Syftet var att förstå hur fritidsfiske påverkar fiskbestånden – ett fält där kunskapen länge varit begränsad eftersom data om fångster och fisketryck varit svåra att samla in i stor skala.
Genom att kombinera fångstdata med oberoende provfiskedata och klimatdata har avhandlingen kunnat koppla fritidsfiskets omfattning till hur fiskbestånden faktiskt ser ut – och under vilka förhållanden fisket sker. Uppgifter om mer än en miljon fångade fiskar under de senaste 15 åren ingår i materialet.
Större individer och rovfiskar dominerar
Resultaten visar att fritidsfisket inte är slumpmässigt. Fångsterna domineras av rovfiskar som abborre och gös, medan andra vanliga arter som mört och gärs fångas betydligt mer sällan.
– Fisket riktas mot specifika delar av ekosystemet, vilket kan påverka både beståndens struktur och deras långsiktiga hållbarhet. Över tid kan denna selektivitet leda till evolutionära förändringar i fiskarnas egenskaper, till exempel hur snabbt de växer och när de blir könsmogna, säger Henrik Flink, forskare i ekologi vid Linnéuniversitetet.
Vattentemperatur styr fisket
Fångsten av olika arter varierar tydligt med vattentemperaturen. Kall- och svalvattenarter som regnbåge, öring och harr fångas främst vid måttliga temperaturer, även om de också förekommer när vattnet är varmare.
Gädda fångas mest vid något högre temperaturer, medan fångsterna av abborre och gös ökar ju varmare vattnet blir. Fisketrycket varierar också över tid och är starkt kopplat till temperaturen.
Generellt är fisket mer intensivt och fångsterna större under varmare perioder. Det innebär att trycket på fiskbestånden ofta är som störst under perioder när många fiskarter är mer känsliga för stress i samband med återutsättning.
Fler fiskar släpps tillbaka
Samtidigt visar fångstrapporterna att andelen fisk som återutsätts har ökat kraftigt över tid – från 53 procent under 2011 till 71 procent under 2024. Vad ökningen beror på framgår inte av materialet, men den följer en trend som observerats i flera länder. Enligt Henrik Flink kan det bero på förändrade normer inom fritidsfisket.
– I dag släpps en majoritet av den fångade fisken tillbaka, vilket minskar det direkta uttaget men gör det allt viktigare att förstå hur fisken påverkas av själva fångst- och återutsättningsprocessen, säger han.
För att undersöka effekterna av återutsättning har Henrik Flink genomfört flera experimentella studier. Resultaten visar att fisken ofta kan återhämta sig efter att ha fångats och släppts tillbaka.
I en studie på gädda, där fisk fångades med spö och återutsattes strax före lek, sågs inga långsiktiga effekter på fortplantningen. En annan studie på regnbåge visade att kortvarig luftexponering i samband med fångst och återutsättning inte gav några långsiktiga effekter på fiskarnas kognitiva förmåga.
– Fiskar som exponerades för luft under hanteringen uppvisade visserligen tillfälligt försämrat arbetsminne några timmar senare, men återhämtade sig snabbt.
Bidrar till hållbar förvaltning
Genom att kombinera storskaliga data med experiment och modellering visar avhandlingen att fritidsfiskets effekter inte bara beror på hur många fiskar som tas upp, utan också på vilka arter som fångas och hur fisket bedrivs.
– Det innebär att fiskförvaltningen i större utsträckning behöver ta hänsyn till selektivitet och potentiella konsekvenser av återutsättning. Samtidigt visar mina studier att fritidsfiskare, genom att rapportera sina fångster, bidrar med unik och värdefull kunskap och skapar nya möjligheter för en mer kunskapsbaserad och hållbar förvaltning, säger Henrik Flink.
Materialet bygger på ett forskningssamarbete med iFiske AB som administrerar fiskekort och fångsrapportering.
Tips för att hantera fisken skonsamt
1
Ha kvar fisken i vattnet. Ju längre tid fisken är ovanför vattenytan, desto större är risken att den skadas av syrebrist. Håll fisken i eller under vattnet så mycket som möjligt.
2
Var försiktig vid varmt vatten. Inför sommaren är det särskilt viktigt att tänka på vattentemperaturen. När vattnet blir varmt minskar ofta syrehalten, samtidigt som fiskens ämnesomsättning ökar. Det gör att fisken kan bli mer känslig för stress och behöva längre tid för att återhämta sig.
3
Minska hanteringstiden. Fiskar blir stressade av att fångas och tas upp ur vattnet. Ju längre tid du hanterar en fisk, desto mer påfrestande är det för den. Det kan ta timmar från att fisken har släppts tillbaka innan den är helt återställd.
4
Behandla fisken varsamt. Fiskar är täckta av ett slemlager som skyddar dem mot sjukdomar. Använd blöta händer och en håv med finmaskigt nät vid hantering. Undvik att fisken kommer i kontakt med torra, hårda eller grova ytor som kan skada slemskiktet.
Att bo ensam i eget boende sliter mer på jordens resurser än att bo med andra eftersom alla ska ha egna utrustningar – brödrost, tvättmaskin och så vidare. De nordiska länderna sticker ut: nästan hälften är ensamhushåll. Forskaren Tullia Jack hoppas på nya former av kollektivboenden för att fler ska kunna och vilja dela med andra.
Tullia Jack, hållbarhetsforskare vid Lunds universitet, har forskat om vad individer kan göra för att bidra till minskade utsläpp. Nu har hon också djupintervjuat 23 personer som bor ensamma i Danmark för att ta reda på hur och varför människor hamnar i ensamboende och hur de upplever sin vardag.
Resultaten visar att ensamboende ofta uppstår genom livsförändringar snarare än ett aktivt val och att många är öppna för att bo tillsammans med andra i framtiden. Tullia Jack hoppas på nya former av kollektivboenden.
– Delat boende är en lågt hängande frukt för att sänka koldioxidutsläpp. Därför ville jag fördjupa mig i varför människor bor ensamma, säger Tullia Jack.
– Många av de som jag intervjuade ville gärna bo med någon annan gärna en kärlekspartner men även kompisar eller i kollektivboende. Ensamboendet var något som bara blivit så, säger Tullia Jack.
Hon tillägger att bostadsmarknaden inte underlättar för delat boende: nybyggen är designade för kärnfamiljer eller singlar, och det är svårare för människor som inte lever i parrelationer att dela på ett hyreskontrakt eller ta ett banklån.
Fyra grupper av ensamboende
Tullia Jack delade in de ensamboende som hon intervjuat i fyra grupper: de nyinflyttade till en stad, de som ”vuxit ifrån” delat boende, de med utflugna barn och de som aktivt sökte ensamheten.
Bland de nyinflyttade till städer fanns en stor öppenhet att dela bostad med andra, men det är ofta enklare att hitta en egen bostad än att hyra in sig i ett kollektiv om man saknar kontakter. Dessutom är utbudet av kollektivboenden begränsat.
De som upplever att de åldersmässigt har ”vuxit ifrån” delat boende har ofta tidigare delat bostad, till exempel under studietiden eller av ekonomiska skäl. Flera menar att dynamiken i kollektivboenden i längden blev för krävande, eller att boendeformen uppfattas som något som hör ungdomen till. Samtidigt upplevdes det som att de som söker kollektivboenden blir allt yngre.
Personerna i gruppen ensamstående med utflugna barn hade ofta inte reflekterat så mycket över sin boendesituation; barn flyttar ut och kollektiva boendeformer för seniorer är ganska ovanliga.
Sen fanns de som av olika skäl aktivt sökte ensamheten och som gav uttryck för ett starkt behov av avskildhet och att inte störas av andra.
De som bor ensamma med utflugna barn hade ofta inte reflekterat så mycket över sin boendesituation. Bild: Depositphotos
Männen mer missnöjda med ensamboende
Tullia Jack såg ett mönster att det framför allt var männen som var missnöjda med att bo ensamma och såg det som stigmatiserande. Bland kvinnorna däremot – särskilt de äldre med förhållanden bakom sig – fanns fler som absolut inte ville dela bostad med en partner igen och hänvisade till tidigare förhållanden med ojämn fördelning av hushållsarbetet.
Ett återkommande tema i intervjuerna var ofrivillig ensamhet och brist på sociala nätverk. Hälften tog spontant upp att de kände sig ensamma och att de kände sig isolerade, berättar Tullia Jack.
– En del som bor ensamma saknar det passiva sociala kapital som ofta är en följd av att man delar boende. Man har kanske många bekanta, men ingen att vända sig till om det verkligen kniper eller om man behöver praktisk hjälp i vardagen, säger hon.
Den sociala biten menar Tullia Jack är ytterligare en drivkraft mot att ett klimatvänligare delat boende; vissa – inte alla – tror hon hade mått bättre av att bo med andra.
En del av de som bor ensamma uttryckte att de kände sig ensamma och isolerade. Bild: Adrian Swancar, Unsplash
Så kan fler vilja dela
För att fler ska vilja dela boende med andra krävs vissa åtgärder. Några som Tullia Jack lyfter fram är att skapa fler flexibla former av delat boende, ekonomiska incitament för att dela bostad och lösningar som gör det enklare att matchas med rätt personer att bo tillsammans med – samtidigt som individens behov av privatliv respekteras.
I slutänden handlar det inte om att tvinga människor bort från ensamheten, utan om att göra det lättare och mer attraktivt att dela – både för klimatets skull och för människors välbefinnande.
Några exempel på vad som skulle kunna göra att fler ville dela på boende:
Erbjuda valbara former av gemenskap, där man kan ha en egen bostad men dela vissa funktioner. Som ett slags student- eller seniorboende för alla åldrar.
Möjliggöra lågintensivt delande som att dela på resurser som verktyg eller tvätt, men inte nödvändigtvis dela vardagsliv eller relationer.
Minska konfliktrisker i delade boende. Det kan till exempel handla om att ha tydliga regler eller arbeta mer med matchningen av vilka som ska dela boende.
Arbeta med jämställdhet i hushållsarbete eftersom ojämn arbetsfördelning gör särskilt kvinnor mindre benägna att dela boende.
Denna text är en bearbetning av en artikel som kommer från nyhetsbrevet Apropå.
En liten andel spelare utvecklar ett mönster där spelandet tar över livet och kontrollen går förlorad. Nu är dataspelsberoende på väg att bli en ny diagnos i den svenska sjukvården. Det välkomnas av forskaren och psykologen Philip Lindner.
Att spela dataspel är populärt. Över hälften av alla barn och unga i åldrarna 9–18 år spelar, liksom nästan hälften av alla i åldrarna 16–84 år, enligt de svenska undersökningarna Ungar och Medier 2025 och Swelogs 2021.
Förutom att vara roligt och avkopplande kan dataspelande även ha positiva effekter på exempelvis reaktionstid, öga-handkoordination och uppmärksamhet. För många är spelen också viktiga sociala platser. Men hos en liten andel tar spelandet över livet och leder till negativa konsekvenser, som sömnstörningar eller förlorad motivation för att gå till skolan eller arbetet.
Det här ska fångas upp av diagnosen dataspelsberoende, gaming disorder, som är på väg in i den svenska sjukvården. Införandet kan underlätta för den som har problem med sitt spelande, menar Philip Lindner, docent och forskargruppsledare vid Karolinska Institutet samt psykolog inom beroendevården i Stockholm.
– Att dataspelsberoende nu även formellt klassas som ett beteendeberoende, talar för att beroendevården framöver får ett tydligare ansvar för behandlingen och gör att det finns ett tydligt ställe dit man kan vända sig, säger han.
Dataspel kan både stärka reaktionsförmåga och skapa social gemenskap – men för vissa kan spelandet också få negativa konsekvenser i vardagen. Bild: Mateo, Unsplash
Varaktigt mönster av dataspelande
I WHO:s internationella diagnosklassifikation ICD-11 beskrivs dataspelsberoende som ett varaktigt mönster av dataspelande som personen har svårt att kontrollera. Beteendet ska också leda till påtagligt lidande och betydande funktionsnedsättning i det dagliga livet.
– Men det går inte att sätta en tidsgräns eftersom det varierar mellan individer hur mycket tid man behöver till annat i sin vardag, säger Philip Lindner, som i sin forskning bland annat har utvärderat en skattningsskala för screening av dataspelsberoende, som nu införs nationellt.
När diagnosen först fördes på tal var en kritik att den skulle sjukdomsförklara en normal ungdomsföreteelse. Philip Lindner menar att forskningsfältet nu har landat i att dataspel kan ha en beroendeframkallande komponent och liksom andra beteendeberoenden kan ge beroendeliknande symtom och negativa konsekvenser.
En invändning är dock att diagnosen inte fångar upp flickors motsvarande problematiska skärmvanor. Medan en stor andel av de 16–17-åriga pojkarna spelar dataspel, lägger 40–50 procent av flickorna i samma ålder mer än tre timmar per dag på sociala medier.
– Kanske behövs en bredare diagnos, eller ytterligare en diagnos, för andra slags skärmvanor som passar flickors symtombild bättre, säger Philip Lindner.
Diagnosen dataspelsberoende
Dataspelsberoende, gaming disorder, finns sedan 2019 med i Världshälsoorganisationens internationella klassificering av sjukdomar, ICD, som används i svensk vård.
Sverige är just nu mitt i övergången till denna senaste version, ICD-11. Översättningen till svenska pågår under Socialstyrelsens ansvar och den första officiella versionen publicerades i januari 2026.
Här kallas tillståndet preliminärt ”beroendebeteende med gejming” och innebär ett ihållande spelande som kännetecknas av:
Ökad prioritering av spelandet så att spelandet går före andra intressen och aktiviteter i det dagliga livet.
Att spelandet fortsätter eller eskalerar trots negativa konsekvenser.
Spelbeteendet leder till påtagligt lidande och betydande funktionsnedsättning avseende personliga aktiviteter i det dagliga livet, familjeliv, sociala kontakter, studier, arbete eller inom andra viktiga funktionsområden. Målsättningen är att ICD-11 ska användas i Socialstyrelsens hälsodataregister från och med 1 januari 2028.
Virtuella kosmetiska föremål
Ungefär en till två procent av befolkningen uppskattas ha ett problematiskt dataspelande, men förekomsten varierar med ålder och kön.
– Den stora majoriteten är män. Omfattande dataspelande är vanligast runt femtonårsåldern, men det är inte nödvändigtvis då problemen är störst, utan snarare i 25–30-årsåldern när man börjar få andra förpliktelser i livet som spelandet konkurrerar ut, säger Philip Lindner.
En utveckling som oroar honom är att dataspel numera inte bara handlar om själva spelandet, utan också om pengar och spel om pengar. Spelaren kan betala för att få olika spelfördelar eller för slumpmässiga belöningar, vilket påminner om hasardspel. I många spel går det också att köpa så kallade ”skins”, virtuella kosmetiska föremål som förändrar utseenden på till exempel vapen eller karaktärer.
– I takt med att det här blir vanligare och lockar till sig barn och ungdomar i allt yngre åldrar tror jag att symtomen hos dem som har problem framöver riskerar att utvecklas snabbare och bli värre än vi sett tidigare, säger Philip Lindner och fortsätter:
– Det blir också allt tydligare att det finns en förhöjd risk att utveckla traditionellt spelberoende längre fram om du spelar väldigt mycket dataspel.
Ungefär en till två procent av befolkningen uppskattas ha ett problematiskt dataspelande. De flesta som har problem är män. Bild: Alexey Savchenko, Unsplash
Kartlägger sitt spelande
Vården av dataspelsberoende bygger ofta på kognitiv beteendeterapi, KBT, och handlar i regel inte om total avhållsamhet utan om att få ned spelandet i tid.
– Man kartlägger sitt spelande noggrant – när spelar jag, vad och varför – och försöker hitta ett individuellt recept för gränssättning som fungerar, säger Philip Lindner.
Det kan till exempel ingå att använda tekniska hjälpmedel som begränsar speltiden, att ta bort vissa program och att hitta alternativa beteenden att ta till när risken att spela för mycket är som störst.
– Generellt ger behandlingen god effekt i form av minskad speltid och minskade negativa konsekvenser. En pilotstudie av en svensk KBT-baserad behandling indikerar till exempel en halvering av patienternas symtom, säger Philip Lindner.
Den som har problem med sitt dataspelande kan vända sig till sin vårdcentral, elevhälsan, ungdomsmottagning, barn- och ungdomspsykiatrin eller beroendevården beroende på var i landet man bor.
Text: Sara Nilsson för Medicinsk Vetenskap nummer 1, 2026
Artikeln var först publicerad i Medicinsk Vetenskap
En studie visar att känslor ofta styr valet av leveranser i e-handeln. Trots att många köp inte är brådskande väljer många konsumenter ändå de snabbaste fraktalternativen i kassan.
En dagboksstudie har följt konsumenter i realtid under en månad – från första köptanke till leverans. Det här ger en ovanligt detaljerad bild av hur beslut faktiskt fattas i vardagen, menar forskarna.
– Vi kunde se både vad som hände och hur det upplevdes – till exempel hur väntan kändes och hur snabbt man hämtade ut ett paket, säger Uni Sallnäs, biträdande professor i miljölogistik vid Linköpings universitet.
Översta alternativet enklast
Studien, som genomförts i samarbete med forskare vid RISE, visar en tydlig skillnad mellan begrepp som brådska och otålighet. De här tidsbegreppen, som varit relativt outforskade, ger ny kunskap om hur olika typer av tidspress påverkar konsumenters beslut i e-handeln, menar forskarna.
Medan brådska främst handlar om faktiska behov, är otålighet snarare en känsla som driver valet av snabba leveranser. Samtidigt påverkas konsumenterna starkt av hur alternativen presenteras i e-handeln.
– Det som ligger överst väljer man nästan alltid. Vi är ganska lata som konsumenter och orkar inte ta fler beslut i checkout, säger Uni Sallnäs.
Snabba leveranser försvårar samordnade transporter och ökar shoppingens påverkan på miljön. Bild: Depositphotos
Företag kan påverka hållbara val
Priset spelar också stor roll. Många lockas av snabba leveranser när de är gratis, men få är villiga att betala extra för dem. Det innebär att företag har stora möjligheter att styra mot mer hållbara val.
– Vi vill att det ska gå snabbt, men det måste egentligen inte gå så snabbt, säger Uni Sallnäs.
Forskarna menar att resultaten pekar på ett tydligt glapp mellan hur vi tror att vi agerar och hur vi faktiskt gör. Flera deltagare upplevde att de bryr sig om hållbarhet, men i själva köpsituationen var det främst pris och bekvämlighet som avgjorde.
– Vi behöver hjälp för att kunna fatta de kloka besluten, säger Uni Sallnäs.
Fakta om e-handeln i Sverige
Cirka 200-250 miljoner paket skickas till svenska konsumenter varje år (2025).
I Sverige görs merparten av e-handelsköpen via mobilen, vilket bidrar till att många köpbeslut fattas snabbt och impulsivt snarare än planerat.
Sverige har en mycket hög andel digitala konsumenter. Runt 8 av 10 internetanvändare handlar online.
Källor: PostNord (E-barometern/Nordic e-commerce), Eurostat, OECD, International Energy Agency (IEA), McKinsey & Company
Snabb leverans – högre kostnad för miljön
Snabba leveranser gör det svårare att samordna transporter och kan därmed öka miljöpåverkan. Samtidigt visar studien att många konsumenter är öppna för att vänta – om de får rätt förutsättningar.
En central del i logistikforskningen är den så kallade last mile, eller sista milen, som är den sista delen av leveransen från lager till konsument.
– Det är den mest komplexa och ineffektiva delen av leveranskedjan, eftersom små paket ska distribueras till många olika adresser och ombud, säger Uni Sallnäs.
Därför får konsumenternas val i kassan stor betydelse, eftersom de påverkar hur leveranser kan samordnas och fyllas upp i transportsystemet. Forskarna menar att både e-handlare och logistikföretag kan bidra till mer hållbara flöden, till exempel genom att lyfta fram långsammare leveransalternativ eller använda prissättning för att styra valen.
Tre personer har dött och flera insjuknat i ett misstänkt utbrott av hantavirus ombord på ett kryssningsfartyg i Atlanten. Hantavirus är en så kallad zoonos, en sjukdom som sprids av djur. När utbrott av djurspridda sjukdomar ökar globalt vill forskare förstå mer och lindra framtida utbrott.
Hantavirus tillhör ett virussläkte som främst bärs och sprids av gnagare. Dessa virus är generellt värdspecifika, vilket innebär att ett visst hantavirus bara bärs av en eller få arter av värddjur. Gemensamt är att de sprids till människor genom inandning av partiklar från urin, avföring eller saliv från smittade djur. Andesviruset, ett hantavirus som förekommer i Sydamerika är undantaget. Där kan spridningen i mycket sällsynta fall ske mellan människor.
Vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) pågår forskning om den här typen av djurspridda sjukdomar. Frauke Ecke, universitetslektor vid SLU och professor i ekologi vid Helsingfors universitet, och Hussein Khalil, biträdande universitetslektor på SLU, förklarar att det är skillnad mellan de hantavirus som finns i Europa och de som finns i Amerika.
I Sverige och Norden har vi sorkfeber, en typ av hantavirus som endast sprids via skogssork. Sorkfeber orsakar i regel ett relativt milt sjukdomsförlopp med influensaliknande symtom, men kan tillfälligt även slå ut njurarna.
De hantavirus som förekommer i Nord- Central- och Sydamerika kan däremot ge mycket allvarliga infektioner och många fall leder till döden. De virusen sprids av gnagare som tillhör en grupp som kallas Nya världens möss.
Stora geografiska utbrott av sorkfeber var fjärde år
Ett utbrott som det på kryssningsfartyget är mycket ovanligt, enligt Frauke Ecke och Hussein Khalil. Det finns endast enstaka kända fall av så kallade klusterutbrott av hantavirusinfektioner som spridits mellan människor. Dessa har orsakats av just andesviruset som förekommer i Sydamerika.
Det som däremot är vanligt i Sverige och Norden är att vi får sorkfeberutbrott över stora geografiska områden under perioder där det finns gott om skogssork. Detta kan ske framför allt vart tredje till fjärde år på grund av sorkarnas någorlunda regelbundna populationsdynamik.
Utbrott av djurspridda sjukdomar ökar
Antalet utbrott av djurspridda sjukdomar hos människor ökar globalt med stora utmaningar för folkhälsan. Orsaken till ökningen är främst förstörelse av naturliga livsmiljöer, förlust av biologisk mångfald, klimatförändringar och kombinationen av dessa faktorer. Ökningen av infektionssjukdomar som har sitt ursprung hos vilda djur är en global utmaning och bland annat EU satsar stora resurser för att öka vår kunskap kring sjukdomsutbrott och för att kunna förebygga nya pandemier.
På SLU vill forskarna förstå ekologin bakom spridningen. Därför studerar de förekomst av smittämnen i den omgivande miljön, i vektorer, smittspridare, som myggor och fästingar och i värddjur som gnagare och fladdermöss.
– Vi studerar även hur smittämnen sprids till människor. Vår forskning började i Sverige men täcker numera sjukdomssystem i olika delar av världen, säger Frauke Ecke och Hussein Khalil.
– Våra studier om sorkfeber och andra smittor hjälper oss att förstå, varna för, och lindra framtida utbrott av djurspridda sjukdomar. I flera EU-projekt utvärderar vi dessutom hur insatser som till exempel naturvårdsrestaurering och när vilda djur återinförs genom rewilding, kan bidra till att minska förekomst och spridning av djurspridda sjukdomar.
Personer med svår astma har nästan dubbelt så hög risk att dö i förtid jämfört med andra astmapatienter. Det visar en ny studie.
Bättre behandlingar gör att många personer med astma lever ett bra liv. Men för en mindre grupp – de med svår astma – ser bilden annorlunda ut. En ny studie baserad på data från över 11 000 patienter, visar att risken att dö är avsevärt högre i denna grupp.
Forskare har jämfört patienter med svår astma med personer med mild eller måttlig sjukdom. Grupperna följdes under upp till 20 år. Resultaten visar att 34 procent av patienterna med svår astma avled under uppföljningstiden, jämfört med 20 procent i den andra gruppen.
– Det här är en av de största studierna som gjorts på området och den visar tydligt att svår astma är en allvarlig sjukdom, säger Apostolos Bossios, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet.
Samsjuklighet snarare än astmaanfall
Den ökade risken gällde inte bara dödsfall kopplade direkt till astma. Även andra sjukdomar, som cancer och hjärt-kärlsjukdom, var vanligare dödsorsaker bland personer med svår astma. Samtidigt var dödsfall som direkt kunde kopplas till astmaanfall relativt ovanliga.
– Vi ser att det är samsjuklighet och återkommande försämringsperioder som sannolikt driver riskerna, snarare än själva astmaanfallen, säger Apostolos Bossios.
Svår astma drabbar uppskattningsvis 3–8 procent av alla astmapatienter. Gruppen kännetecknas av täta försämringar, behov av sjukhusvård och flera andra sjukdomar samtidigt.
Patienter behöver riktade insatser
Forskarna hoppas att resultaten ska bidra till ökad uppmärksamhet kring patientgruppen och leda till bättre uppföljning och behandling.
– Även om behandlingen av astma har förbättrats enormt finns det fortfarande patienter som behöver mer riktade insatser, säger Apostolos Bossios.
Studien har gjorts inom det nordiska forskningssamarbete NORDSTAR. Inom projektet använder forskarna registerdata från Danmark, Sverige, Norge och Finland. Över tre miljoner personer med astma omfattas.
En studie visar för första gången hur samspelet mellan växter och pollinatörer bidrar med viktiga näringsämnen till människor. Samtidigt kan förlust av biologisk mångfald och minskning av pollinatörer hota både näring och försörjning.
Det har länge varit känt att pollinerande insekter är avgörande för produktionen av många frukter, grönsaker och baljväxter som innehåller viktiga vitaminer och mineraler. Tydliga bevis för hur minskningen av pollinatörer påverkar människor har dock varit begränsade.
Familjer i Nepal följdes
Forskare från bland annat Sveriges lantbruksuniversitet har i en studie fokuserat på byar med småskaligt lantbruk i Nepal. Studien har kartlagt hela kedjan av samband mellan vilda pollinatörer, skördar och näringsämnen som familjer är beroende av.
Genom att följa kostvanor, vilka näringsämnen olika grödor bidrar med och vilka insekter som besöker grödorna under ett år, visar forskarna hur pollinatörer direkt stödjer både näring och försörjning.
– Här granskar vi människan som en nod bland andra, invävd i ett tätt nätverk av levande interaktioner. Vi spårar hur människor får viktiga näringsämnen hela vägen från växt till skörd och matbord, inklusive hjälpen från pollinatörer. På det viset synliggör vem som är beroende av vem och gör det abstrakta begreppet ”näringsväv” till ett konkret och tillämpbart redskap, säger Tomas Roslin, professor vid SLU och Helsingfors universitet.
Forskarna samarbetade med jordbrukare och lokala aktörer för att stärka pollinatörer i jordbruket. Redan nu ser de hur enkla åtgärder kan öka skördarna. Därmed kan både näring och inkomster stärkas. Bild: Depositphotos
Pollinatörer viktiga för inkomster
Studien visade att pollinerande insekter är avgörande för både näringsintag och inkomster hos jordbrukarfamiljer. Färre pollinatörer leder till minskade skördar av frukt, grönsaker och baljväxter. Det leder till att människor kan äta mindre av dessa näringsrika livsmedel.
Pollinatörer stod för 44 procent av människors jordbruksinkomster och bidrog med mer än 20 procent av intaget av vitamin A, folat och vitamin E. När pollinatörer minskar riskerar familjer sämre näring, vilket i sin tur kan leda till ökad sårbarhet för sjukdomar och infektioner samt förvärrad fattigdom.
Fler bin och vilda växter
Forskningen visar att det finns möjligheter till positiv förändring. När samhällen stödjer pollinatörer kan både näring och inkomster förbättras. Åtgärder som att främja vilda blommor, använda mindre bekämpningsmedel eller hålla inhemska honungsbin kan öka antalet pollinatörer och bidra till att både naturen och människor mår bättre.
– Vår studie visar att biologisk mångfald inte är en lyx. Den är grundläggande för vår hälsa, vår näring och våra försörjningsmöjligheter, säger forskaren Thomas Timberlake, som var verksam vid University of Bristol när studien gjordes.
Även om studien gjorts i Nepal gäller sambanden globalt, enligt forskarna.
Bortvald, oälskad, ensam och annorlunda. Det är känslor hos barn till föräldrar som lider av psykisk sjukdom eller som har tagit sitt liv. Många av dem bär ett tungt ansvar för sina föräldrar – och tystnaden kring deras situation gör att de ofta lämnas ensamma med smärtan.
Nära vart femte barn i Sverige har minst en förälder med psykisk ohälsa eller missbruksproblem. De här barnen har ökad risk för eget missbruk och ohälsa senare i livet – men hur mår de här och nu?
– Man vet att deras hälsa påverkas, framför allt den psykiska hälsan och möjligheten att vara socialt delaktig i samhället – i skolan, med vänner, i idrottsföreningar, säger Lennart Magnusson, docent i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet.
Detta beror framför allt på att barnen ofta tar på sig ett stort ansvar för sina närstående, förklarar han:
– De oroar sig för sina föräldrar. Kanske vågar de inte lämna sin mamma ensam, de är rädda för vad som i så fall ska hända i och med hennes missbruk eller psykiska ohälsa.
Barn och unga vårdar föräldrar och sköter hushåll
Det förekommer också att barn och unga ger sina föräldrar personlig omvårdnad.
– Men det vanliga är att de tar över uppgifter som föräldern skulle ha gjort, sådant som att handla, ta hand om småsyskon och sköta hushållsarbete.
För några år sedan gjorde Lennart Magnusson och hans kollegor en enkätundersökning bland anhöriga ungdomar mellan 15 och 17 år.
– Väldigt många av dem hade gett omsorg till sina närstående. Många hade gjort det sedan tonåren, och en tredjedel svarade ”Så länge jag kan minnas” – så för en del barn börjar det här tidigt.
I ett pågående Forte-finansierat forskningsprojekt vänder sig Lennart Magnusson och hans kollegor nu till yngre barn, mellan 12 och 15 år, med föräldrar eller andra nära anhöriga som lider av psykisk ohälsa eller beroendeproblem.
Via en enkätstudie undersöker de hur dessa barns situation ser ut. De utvecklar och testar också en intervention, bland annat baserad på ACT, Acceptance and commitment therapy.
Barn till en förälder med missbruk eller psykisk ohälsa kan ta över uppgifter som föräldern skulle ha gjort, som att ta hand om småsyskon. Bild: Juliane Liebermann, Unsplash
Traumatisk för barn att växa upp i missbruk
Att växa upp i en familj där det förekommer missbruk är traumatiskt och gör att man känner sig annorlunda. Det gäller även för barn som mist en förälder under sin uppväxt.
– Barnen känner sig också ensamma i sina försök att tolka, förstå och bearbeta trauman kring förälderns död eller missbruk, säger Anneli Silvén Hagström, universitetslektor och docent i socialt arbete vid Stockholms universitet.
Hon har intervjuat barn och unga om deras erfarenheter av att ha förlorat en förälder i självmord, och av att ha en substansberoende förälder. Barnen försöker ofta normalisera sig själva genom att inte prata om förälderns död eller missbruksproblem, berättar hon.
– Och när de lämnas att själva försöka skapa mening av sina erfarenheter kan självanklagelser och självnedvärderande tolkningar dominera, berättar hon.
Barnen tar på sig skulden eller känner sig bortvalda
Barnen kan tänka att förälderns problem eller död är deras fel, och de kan se sig själva som oälskade och bortvalda.
– Men om de får möjlighet att delta i professionella sammanhang kan deras erfarenheter, känslor och behov normaliseras. Det hjälper dem att upprätta sin självbild och skapa en icke-stigmatiserande förståelse av förälderns problematik eller död.
Ett exempel på ett professionellt sammanhang är Bris stödhelger, ett sorgestödsprogram för familjer där en förälder har tagit sitt liv. Det är också ett av de program som Anneli Silvén Hagström har tittat närmare på i sin forskning.
– Stödhelgerna kan hjälpa barnen att förstå förälderns självmord som en ”tankesjukdom”. Det innebär ett meningsskapande och kan avlasta barnen från den skuld de lagt på sig själva, säger hon.
Att delta i professionella sammanhang kan hjälpa barn att skapa en icke-stigmatiserande förståelse av förälderns problematik. Bild: Amir Hosseini, Unsplash
I hennes forskningsprojekt ingår också en studie med barn och unga som i början av 1990-talet deltog i Ersta Vändpunktens stödgrupper för barn till föräldrar med substansberoende. Hon har analyserat de intervjuer som återkommande gjordes med barnen under uppväxten och intervjuat några av dem som vuxna.
– De gav uttryck för rädsla, skräck, sorg och maktlöshet. Erfarenheterna av utsatthet, förbiseenden och kritik bidrog till en självbild av att vara oälskad och övergiven. De beskrev också hur de agerade omsorgsgivare i familjen; hur de tog hand om den alkoholpåverkade föräldern genom att torka spyor, klä av och natta föräldern, och hur de tog ansvar för yngre syskon och sig själva. Barnens strategi var att, i lojalitet med ”familjehemligheten”, hålla tyst om förälderns substansproblem och försöka dölja konsekvenserna – men ibland bröt de tystnaden och sökte hjälp från vuxna.
– Anmärkningsvärt nog förändrade inte det deras situation till det bättre, så ett viktigt resultat från studien är att professionella inte bara ska lyssna utan att de också måste agera på barns berättelser om utsatthet.
Organisationen Maskrosbarn vill bryta stigman
Barnrättsorganisationen Maskrosbarn arbetar för att förbättra levnadsvillkoren för 700 000 barn i Sverige som har föräldrar med beroendeproblematik, psykisk sjukdom eller som utsätter sina barn för våld.
– De som vuxit upp i en dysfunktionell familj upplever ofta att hjälpen kommer för sent. Många säger att någon borde ha förstått redan i förskolan, säger Johanna Azar, tillförordnad påverkanschef och verksamhetschef för Maskrosbarn Göteborg.
Att lyssna är ett bra första steg, men man kan göra mer för att hjälpa barnen.
– Vi behöver försöka bryta det oerhörda stigma som de upplever, för det gör det svårt att berätta hur man har det.
Johanna Azar får ofta höra hur unga berättar saker som: ”Min räddning var grannen som bjöd in mig och min syster på middag, vi kunde bara gå in där”, eller liknande.
– Så om man har barn själv, och barnen har kompisar där man undrar om allt står rätt till för dem, så kan man bjuda med dem på familjeutflykten, till exempel. Man kan också göra en orosanmälan till socialtjänsten.
– Men vi upplever att socialtjänsten inte har tillräckligt mycket i sin verktygslåda för att kunna hjälpa de här barnen. Det är viktigt att det finns stöd som det inte är upp till föräldrarna att säga ja eller nej till, och det är viktigt att stödet riktas direkt till barnen.
Drömmen om ett lyckligare liv genom ett förbättrat yttre är inte ny. Men i en tid då sociala medier svämmar över av reklam för dieter, skönhetsbehandlingar, träningsråd och ingrepp har frågan om kroppsideal och ungas psykiska ohälsa skärpts. När började egentligen kommersialiseringen av våra kroppar?
Reklam riktar sig i dag långt ned i åldrarna och lovar att vi kan bli ”den bästa versionen av oss själva”. Men skönhetshetsen är långt ifrån ny. Emma Severinsson, modevetare vid Lunds universitet, har i sin forskning studerat de skönhetsinstitut som växte fram runt år 1900 i Sverige. Förutom traditionella behandlingar erbjöd klinikerna ingrepp som paraffininjektioner vilka kan sägas vara en föregångare till dagens fillers. Även operationer förekom, till exempel för att forma vaderna.
– Att vilja vara snygg enligt tidens ideal har funnits i alla tider. Det var dock först vid sekelskiftet 1900 som kroppen blev kommersiell. Vi ser en ökande reklammarknad, större spridning av veckopress och nya medier som spelfilmen, säger Emma Severinsson.
Samtidigt skedde ett skifte där man gick från att göra det mesta i hemmet själv till att kunna köpa färdiga produkter. Industrialiseringen, medicinska framsteg och nya medier lade grunden för en växande skönhetsmarknad. Där man tidigare formade kroppen med korsetter och turnyrer (en ställning eller vaddering som kvinnor bar bak på kjolen för att få den att puta ut baktill) kunde man nu förändra själva kroppen.
– Marknaden för målgruppen män har funnits hela tiden, även om den alltid varit mer fokuserad på kvinnor. I min forskning har jag funnit att skönhetsinstituten uppgav att hälften och ibland fler av kunderna var män – något de förklarade med att män hade mer pengar. Män korrigerade näsor till en rak profil och gjorde hakor markerade, säger Emma Severinsson.
Emma Severinssons forskning visar att skönhetsinstituten uppgav att hälften av kunderna var män, något de förklarade med att män hade mer pengar. Bild: Unsplash
Smalhetsidealet fortsätter att dominera
Smalhetsidealet har präglat 1900-talet och framåt. Idealets uttryck har varierat – kurvigare 1950-tal, extrem smalhet under Twiggy-eran på 60-talet, smalt men med större bröst på 80-talet, och återigen extremt smalt på 90-talet.
– Under 2010-talet gav de då nya sociala medierna utrymme för kroppspositiva rörelser och en motreaktion mot sjuka ideal. Men när mode och trender återvände till 90- och tidigt 2000-tal kom också smalhetsidealet tillbaka, säger Emma Severinsson.
Ett aktuellt exempel är det så kallade ”clean girl”-idealet, ett sunt och osminkat uttryck som signalerar kontroll och disciplin. I höstas kom trenden ”ballerina boobs” – små bröst på en balettkropp.
– Med det sagt betyder det inte att klinikerna inte vill att kunderna ska göra bröstimplantat. Oavsett ideal finns det alltid något att sälja, säger Emma Severinsson.
Många influencers fungerar i dag som kommersiella aktörer, ofta själva bärare av idealen. Det syns till exempel genom att smalhetsidealet minskat antalet kroppspositiva konton på sociala medier
– Det visar vilken sprängkraft idealen har, och att det går trender i vad som går att tjäna pengar på kroppsligt, säger Emma Severinsson.
Riskerna med skönhetsingrepp ignoreras
Riskerna med kosmetiska ingrepp är välkända, men trots det fortsätter både kvinnor och män att göra dem.
– Många tror att ”det händer inte mig”, säger Emma Severinsson.
Först 2021 reglerades det i lag att bara legitimerade läkare och tandläkare får utföra skönhetsoperationer, och att sjuksköterskor krävs för botox och fillers. Tidigare var marknaden oreglerad. Redan på 1930-talet rapporterade läkare om komplikationer från paraffininjektioner som vandrade runt i kroppen.
– Det är anmärkningsvärt att riskfyllda ingrepp som Brazilian butt lift är tillåtna. Operationen innebär stor risk för fettproppar och flera dödsfall har inträffat. Men även mindre ingrepp som fillers och botox kan ge allvarliga biverkningar som ansiktsförlamning och vävnadsdöd, säger Emma Severinsson.
Skönhetsoperationer kommer med risker. Bild: Depositphoto
Alla påverkas – men unga är särskilt utsatta
I dag riktas marknadsföringen inte bara till vuxna och unga vuxna, utan också allt intensivare till allt yngre personer och till och med till barn.
– Även om många unga är medvetna om de kommersiella krafterna normaliseras ouppnåeliga ideal, säger Emma Severinsson.
Historiskt har extrema smalhetsideal kopplats till psykisk ohälsa. På 1920-talet ökade ätstörningar, och under 60-talet rapporterades dödsfall när människor försökte svälta sig till Twiggy-looken.
I dag syns en tydlig ökning av stress, ångest och kroppsmissnöje bland unga – samtidigt som skönhetsindustrin fortsätter växa.
– Ingen kan helt undkomma idealen. Vi är alla påverkade. Och vi kommer sannolikt att se en fortsatt ökning av ingrepp. Hade möjligheten varit mer tillgänglig när skönhetsinstituten öppnade hade fler opererat sig då också, säger Emma Severinsson.
Hur kan vi minska ungdomars psykiska ohälsa och skapa sundare förhållningssätt till utseende?
– Att bry sig om sitt utseende är inte destruktivt i sig – det handlar om identitet och social tillhörighet. Men vi behöver en pågående diskussion om skönhetsideal, konsekvenser och strukturer – ett medvetandegörande. Sen har jag inga enkla svar på hur, säger Emma Severinsson.
Tiden inför riksdagsvalet 2026 präglas av ett pågående skifte. Generativ AI hotar demokratin genom att förstärka konflikter, påverka vad som uppfattas som viktigt och skapa innehåll där sanning och lögn är svåra att skilja åt. Därför är det viktigt för beslutsfattare, medier och medborgare att rusta sig för denna nya situation, menar forskare.
AI-botar och AI-agenter kan i stor skala manipulera vilka frågor som uppfattas som mest angelägna. Det sker genom att vissa ämnen förstärks och andra dränks i automatiserat innehåll. Effekten kan bli att medier, kampanjer och väljare styrs av en syntetisk slagsida. Valet 2026 präglas av en dubbel förändring, nämligen ett snabbt teknikskifte i kombination med en värld som har blivit mer instabil.
– Vi har de senaste decennierna gått igenom ett flertal större skiften som påverkat politiken i både Sverige och internationellt, säger Mikael Wiberg, professor i informatik vid Umeå universitet.
– Från webbens genomslag kring millennieskiftet, de smarta mobilernas intåg och senast från den breda användningen av sociala medier vid de senaste valen. Den här gången är det generativ AI som i olika former påverkar både politikers möjligheter att nå ut och medborgares möjligheter att värdera flödet.
Vem som lyckas tränga igenom bruset idag avgörs allt oftare av algoritmer, plattformar och marknadsbudgetar, inte av demokratiska ideal. Samtidigt ökar mängden syntetiskt skapat innehåll. AI-genererat material kan förstärka vinklingar, presentera alternativa versioner av händelser eller skapa sådant som aldrig ägt rum. Det slår direkt mot demokratins kärna, som är människors förmåga att dela en gemensam verklighet.
Enklare att dela information
Fysiska och digitala världar är i dag tätt sammanflätade. Mobilen som filmar, AI-verktyget som redigerar materialet och plattformen där allt publiceras gör att verkligt och artificiellt material flyter samman, ofta helt sömlöst. Att interagera och sprida saker vidare blir allt enklare när all typ av digital friktion byggs bort. Med smartare flöden och färre klick blir delning något nästan reflexmässigt.
– Digitaliseringen öppnar för fler röster, men också för syntetiska sådana. Därför måste vi synliggöra tekniken och inte låta den försvinna i bakgrunden, säger Mikael Wiberg.
Här, i våra telefoner, avgörs numera utgången i politiska val. På bilden syns en AI-genererad text från Claude AI. Bild: Unsplash.
Vad är äkta? Svårt att veta
Det parlamentariska klimatet beskrivs ofta som polariserat. Debatter störs av personangrepp, dramaturgiska inslag och taktiska utspel. Med generativ AI riskerar det att ta över.
Bara omfattningen av digitalt genererat material kan skapa illusionen av att en viss fråga är större eller viktigare än den egentligen är. Det blir en kapplöpning mellan teknikutvecklingen och människans förmåga att avgöra vad som är äkta. Att ta in, bearbeta och bedöma trovärdighet i det dagliga informationsflödet blir allt svårare.
AI påverkar allt fler beslut
Demokratin vilar inte bara på fria val, utan även på legitimitet. För att människor ska acceptera beslut behöver processerna vara rättvisa, transparenta och begripliga. Det gäller även när AI används i beslutsfattande. Men hur ska medborgare kunna förstå och verifiera algoritmiska beslut när systemen ofta beskrivs som svarta lådor – slutna och helt insynsskyddade, ibland även av dem som har utvecklat dem?
Riksdagen har redan lyft behovet av att utreda hur AI påverkar mänskliga rättigheter och demokrati. Digg, Myndigheten för digital förvaltning, har publicerat riktlinjer för ansvarsfull AI i offentlig sektor, med fokus på transparens, rättvisa och spårbarhet.
– Vi måste arbeta aktivt för att synliggöra den osynliga tekniken. Fysiska möten, där vi diskuterar och debatterar ansikte mot ansikte, blir allt viktigare när digital friktion försvinner, säger Mikael Wiberg.
Viktigt inför val
Mikael Wiberg lyfter tre saker som han anser är centrala för att samhället ska kunna rusta sig inför val där AI i olika former riskerar att påverka utgången:
Höjd AI-kompetens hos politiker, medier och myndigheter. Alla behöver förstå både vad tekniken möjliggör och vad den kan dölja.
Öppenhet i kampanjer. Partier behöver redovisa hur AI används i text, bild, rörligt material och analys.
Skärpt källkritik hos alla medborgare. Rutiner behövs för att verifiera information innan den delas, särskilt när mängden AI-genererat och AI-modifierat innehåll ökar.
Verkliga möten är avgörande
Forskningen visar att just de fysiska mötena spelar en avgörande roll i polariserade tider. Förtroende mellan grupper byggs inte genom algoritmer eller informationsflöden, utan genom mänskliga möten där människor ser varandra, hör varandra och delar rum. Det är i de mötena som missförstånd kan redas ut och motsättningar minska.
Inför riksdagsvalet 2026 står det klart att tekniken kommer att spela en roll, säger Mikael Wiberg. Men det är hur samhället hanterar tekniken som avgör om demokratin stärks eller skadas.
En studie från Malmö universitet visar hur extremistiska uttryck har blivit en del av det vardagliga politiska samtalet på nätet. Hat, hot och våldsbejakande budskap sprids öppet i sociala mediers kommentarsfält – ofta utan att ifrågasättas.
Forskare har undersökt hur normalisering av extrema idéer tar sig uttryck i samtalsklimatet på plattformar som X, Facebook, Instagram och Tiktok. Studien ingår i ett treårigt EU-projekt om vardagsextremism.
– Det är ganska våldsbejakande idéer som blivit så vanliga att vi inte lägger märke till dem längre. De passerar förbi utan att rödflaggas av något granskningssystem, men också utan att utmanas eller ifrågasättas, säger Tina Askanius, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.
I en delstudie inom projektet valdes en gemensam politisk händelse i Europa: Europaparlamentsvalet 2024. Forskarna följde hur extremistiska budskap spreds i sociala medier i Sverige, Österrike och Bulgarien.
– Vi skapade nya profiler på plattformarna och agerade som vanliga användare, säger Jullietta Stoencheva, doktorand vid Malmö universitet.
Kommentarer före val
Forskarna följde alla etablerade politiska partier, de tio största medierna i respektive land samt politiska kommentatorer och andra aktörer som var engagerade i valet. Syftet var att återskapa ett informationsflöde som liknar det en politiskt intresserad användare möter.
Data samlades in systematiskt under veckorna fram till parlamentsvalet. Fokus låg på kommentarerna snarare än inläggen. Forskarna tittade särskilt på hur våldsamma eller extremistiska idéer uttrycks visuellt i så kallade memes.
I stället för att studera extrema aktörer och miljöer ville forskarna undersöka hur idéerna tar plats i det breda demokratiska samtalet som förs digitalt.
– Vi ville se om de här idéerna tagit sig in sig i någon form av alldagligt politiskt samtal mellan vanliga människor, säger Tina Askanius.
Antydningar, hot och våldsamma bilder
I kommentarsfälten förekommer allt från antydningar om våld till direkta hot och våldsamma bilder som avhumaniserar olika befolkningsgrupper. Ofta riktas uttrycken mot kvinnor, hbtq-personer och migranter, oavsett vad det ursprungliga inlägget handlar om.
Enligt forskarna är budskapen ofta kodade i språk och symboler som inte alltid är tydliga för alla.
– Istället för öppet extremistiska symboler, så som hakkors, används ofta så kallade ”hundvisslor” – subtila eller kodade uttryck som kan verka harmlösa för utomstående, men som bär på en specifik och ofta våldsbejakande innebörd. Om man till exempel lägger ut en bild, eller en emoji på ett flygplan vet den invigde att man menar ”deportera dem” och i vissa sammanhang till och med ”avrätta dem”, säger Jullietta Stoencheva.
Behov av reglering och utbildning
Enligt forskarna finns en risk att användare gradvis vänjer sig vid den hårda retoriken och slutar reagera. För att motverka utvecklingen räcker det inte med reglering av plattformar, menar de. Det behövs även utbildning i medie- och informationskunnighet.
– Det här var tidigare något man främst såg i anonyma fora eller i alternativa medier. I dag cirkulerar idéerna fritt i vanliga kommentarsfält. Det tyder på att något grundläggande i det demokratiska samtalet har gått sönder, säger Tina Askanius.
