Är all forskning bra?

All forskning är inte bra. Men dålig forskning behöver inte heller alltid vara dålig. Filosofen Folke Tersman förklarar hur det hänger ihop.

Fusk, slarv och felaktigheter … Det finns flera kända misstag och skandaler inom forskningen. Det väcker frågan: Är all forskning verkligen bra?

– Nej, svarar Folke Tersman, professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet.

Men forskning kan vara dålig på olika sätt, menar han, och ger några exempel:

• 1

  Forskningen kan vara dåligt gjord

  När forskning är dåligt genomförd kan man inte lita på resultaten. Det viktiga är att forskarna har valt en metod som passar det de vill undersöka och använt den på rätt sätt. Vad som räknas som en bra metod kan skilja sig mellan olika forskningsområden.

• 2

  Forskningens resultat kan skada

  Forskningen som ledde fram till atombomben är ett exempel på när forskningsresultat i sig är skadliga, eller kan användas på sätt som skadar. Bekämpningsmedel som skadar djur och natur är ett annat. Industrier och bilar som hotar vårt klimat med sina koldioxidutsläpp hör också hit.

  Ibland har forskning byggt på – eller förstärkt – orättvisa idéer. Det gäller till exempel rasbiologin i Sverige och andra länder i början av 1900-talet. I Uppsala fanns Statens institut för rasbiologi. Där mätte forskare människors kroppar för att dela in dem i olika raser utifrån uppfattningen att vissa raser var mer värda än andra. Forskningen användes sedan för att motivera tvångssteriliseringar och annan diskriminerande politik.

• 3

  Människor kan komma till skada i forskningen

  Det händer att människor skadas i medicinska experiment. Ett exempel är experimenten på Vipeholmsanstalten utanför Lund där patienter på 1940-talet tvångsmatades med socker för att forskarna skulle kunna undersöka om det ledde till hål i tänderna.

  Även studier av utsatta grupper eller känsliga historiska händelser kan väcka känslor, förstärka fördomar eller få konsekvenser för enskilda personer eller grupper.

  Numera finns tydliga regler för hur forskning får gå till, men så har det inte alltid varit.

Dålig forskning kan också göra nytta

Det är viktigt att veta att all ”dålig” forskning inte till varje pris måste undvikas, understryker Folke Tersman.

– Det beror på varför forskningen är dålig. Vi måste tillåta misslyckanden. Forskning som leder fram till resultat som senare visar sig vara felaktiga, eller totalt ointressanta, kan och bör inte alltid undvikas. Den kan ändå ha gjort nytta genom att lära oss vad som är återvändsgränder i forskningen, eller lära oss något om problem med våra forskningsmetoder.

Därför måste vi vara öppna för det som kan framstå som dålig forskning, menar han.

– Det är inte alltid möjligt att, vid en given tidpunkt, veta vad som är fel eller ointressant. Det är först i efterhand man kan se det, så vi behöver vara tillåtande, säger han.

Det kan också hända att forskningen ger ”negativa” resultat, alltså resultat som inte ger svar på forskningsfrågan eller bekräftar hypotesen. Sådana resultat är svåra att få publicerade i en vetenskaplig tidskrift, men de kan vara värdefulla för andra forskare så att de slipper göra samma studie.

Replikeringskrisen – när studier inte går att upprepa

Samtidigt finns det problem i det vetenskapliga systemet som man måste prata om, menar Folke Tersman, och nämner den så kallade replikeringskrisen:

I början av 2010-talet uppmärksammades att många vetenskapliga studier, framför allt inom ämnet psykologi, inte gick att upprepa av andra forskare. Det väckte frågan ifall forskningsresultat som inte är helt tillförlitliga kan ha fått för stort genomslag.

Att forskning ska gå att upprepa är en viktig del i vissa typer av forskning – till exempel inom medicin eller psykologi. Om en studie visar ett visst resultat, ska andra kunna följa samma metod och få liknande resultat. Det visar att resultatet inte bara råkade bli så just den gången, att det går att replikera (upprepa) forskningen blir en slags kvalitetskontroll.

I andra ämnen, till exempel historia eller litteraturvetenskap, handlar god forskning inte om att få samma resultat – utan om att tolka, förklara eller förstå något på ett genomtänkt sätt.

När forskning inte kan upprepas, kan det bero på flera saker.

5 skäl till att forskningsresultat inte kan upprepas:

1. Metoden passar inte frågan. Forskaren har valt en metod som inte passade för det som skulle undersökas – eller har använt den på fel sätt.
2. Det är otydligt hur forskningen har gått till. Det saknas tillräcklig beskrivning av hur arbetet gjorts. Då är det svårt för andra att förstå vad forskaren gjort – eller försöka göra likadant.
3. Urvalet är för litet. Om studien omfattar för få deltagare eller fall kan resultaten bero på slumpen. Med ett större urval kan resultatet bli ett annat.
4. Slutsatserna går längre än materialet. Forskaren har tolkat materialet på ett sätt som inte håller – eller dragit slutsatser som det inte finns stöd för i det som faktiskt undersökts.
5. Omständigheterna har ändrats. En studie kan ge olika resultat beroende på var och när den görs – som en studie om munskydd tidigt i pandemin jämfört med en som gjordes senare.

I andra ämnen handlar god forskning inte om att få samma resultat – utan om att tolka, förklara eller förstå något på ett genomtänkt sätt.

För att hitta tillförlitlig forskning inom ett ämnesområde kan man leta efter så kallade metastudier, tipsar Folke Tersman. Det är studier som sammanställer resultaten från många enskilda studier för att ge en mer sammanhängande och pålitlig bild av forskningsläget. Sådana används ofta inom ämnen som medicin och psykologi.

I andra fält – som historia, filosofi eller litteraturvetenskap – används andra sätt för att få överblick, till exempel genom forskningsöversikter som jämför vad olika studier har kommit fram till.

Text: Maria Zamore

Psst …

Vetenskapens värld är stor – denna guide är liten. Se det här som en startpunkt för att förstå mer om forskning. Saknar du något eller har du en synpunkt? Mejla oss gärna på red@forskning.se