Går forskningen att upprepa?

Inom vissa forskningsområden är det viktigt att utforma experiment och undersökningar så att andra forskare kan upprepa dem. Det gör resultaten mer pålitliga.

Man kan tänka på det som ett matlagningsrecept. Om andra lagar rätten på samma sätt och den smakar likadant varje gång – då vet man att receptet funkar. Så fungerar också upprepning i forskning. Det visar att resultatet inte bara råkade bli så just den gången. Att det går att replikera (upprepa) forskningen blir en slags kvalitetskontroll.

Därför spelar det roll

Det är särskilt viktigt i forskning som handlar om till exempel mediciner, behandlingar eller tekniska lösningar. Där kan det vara skillnaden mellan liv och död. Tänk dig en patient som får en behandling baserad på forskning som ingen annan har testat igen – och som sedan inte fungerar som den borde.
För att undvika sådana misstag behöver forskare publicera sina resultat och tydligt beskriva hur de gjort så att andra forskare kan upprepa den. Det är en viktig del i forskningsprocessen.

Läs mer: Forskningsprocessen – steg för steg

När forskning kan upprepas har vi …

• Fått säkrare resultat

  Om andra kan göra samma studie och få samma resultat, kan vi vara säkra på att resultaten är korrekta och inte beror på slumpen eller är en engångshändelse.

• Lärt oss mer

  När forskare gör om ett experiment flera gånger får de mer kunskap och en tydligare bild av det de undersöker.

• En stabil grund för mer forskning

  När resultat kan upprepas blir de en pålitlig bas att bygga vidare på för framtida forskning.

Replikationskrisen – ledde till bättre metoder

I början av 2010-talet uppmärksammades att många vetenskapliga studier, särskilt inom socialpsykologi, var svåra att upprepa senare. Varken de ursprungliga forskarna eller andra forskare fick samma resultat när de gjorde om studierna.

Det väckte frågan om man kunde lita på forskningsresultaten. Kanske hade de fått för stort genomslag. Det gav upphov till begreppet ”replikationskrisen” som numera är ett välkänt problem.

Ett exempel är forskningen som gav namn åt den så kallade Lady Macbeth-effekten. En studie från 2006 visade att människor känner ett ökat behov av att tvätta sig efter att ha begått en moralisk överträdelse. Men när andra forskare försökte göra om studien fick de inte samma resultat. Det kan betyda att Macbeth-effekten inte finns – eller att den första studien helt enkelt var för liten eller var gjord på fel sätt.

Exemplet med Macbeth-effekten är inte unikt. År 2015 testade forskare att göra om 100 psykologiska experiment, men bara 39 av dem gav samma resultat.

Det blev en väckarklocka för hela forskarvärlden och satte igång en våg av metodförbättringar. Numera skriver forskare ofta ner sina hypoteser, metoder och sin analysplan i förväg (så kallad förregistrering), de delar sin data öppet och de använder pålitligare statistiska metoder.

När forskning – som bör kunna replikeras – ändå inte ger samma resultat kan det bero på flera saker.

5 skäl till att forskningsresultat inte kan upprepas:

• 1

  Metoden passar inte frågan

  Forskaren har valt en metod som inte passade för det som skulle undersökas – eller har använt den på fel sätt.

• 2

  Det är otydligt hur forskningen har gått till

  Det saknas tillräcklig beskrivning av hur arbetet gjorts. Då är det svårt för andra att förstå vad forskaren gjort – eller försöka göra likadant.

• 3

  Urvalet är för litet

  Om studien omfattar för få deltagare eller fall kan resultaten bero på slumpen. Med ett större urval kan resultatet bli ett annat.

• 4

  Slutsatserna går längre än materialet

  Forskaren har tolkat materialet på ett sätt som inte håller – eller dragit slutsatser som det inte finns stöd för i det som faktiskt undersökts.

• 5

  Omständigheterna har ändrats

  En studie kan ge olika resultat beroende på var och när den görs – som en studie om munskydd tidigt i pandemin jämfört med en som gjordes senare.

All forskning går inte att upprepa

Det finns forskning som inte går att upprepa på exakt samma sätt. Det kan bero på att det forskaren undersöker är unikt – som ett politiskt beslut eller en historisk situation.

Det kan också bero på att forskningen bygger på tolkningar. I ämnen som historia eller litteraturvetenskap handlar forskning ofta om att tolka, förklara eller förstå något på ett genomtänkt sätt.

Om någon till exempel vill förstå vad barnboksförfattaren Astrid Lindgren tyckte om barnuppfostran, behöver forskaren läsa hennes texter, brev och intervjuer, och försöka tolka vad som kommer fram. En annan forskare kan tolka det annorlunda, och båda tolkningarna kan vara rimliga.

I sådana fall handlar det inte om att få exakt samma resultat, utan om att forskaren är tydlig med hur hen har tänkt och gått tillväga – så att andra kan följa resonemanget, förstå tolkningen och kanske komma fram till andra svar.