En ny sorts PFAS-ämnen har upptäckts hos vilda djur. Kemikalierna lagras i fettvävnad snarare än i blod och lever – vilket utmanar tidigare kunskap om hur PFAS sprids i djur och människor. Fynden väcker farhågor för effekter på både ekosystem och hälsa i Arktis.
En ny studie vid Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet avslöjar fem tidigare okända PFAS-ämnen hos vilda djur. De nya ämnena är högfluorerade och fettlösliga, och skiljer sig från vanliga PFAS som framför allt ansamlas i lever och blod.
Lagras i fett
De nya ämnena har hittats i späck – fettrik vävnad. Det är första gången forskare kan visa att högfluorerade PFAS kan lagras främst i fett, något som utmanar tidigare uppfattningar om hur dessa ämnen beter sig i kroppen.
– Forskningen har hittills fokuserat på en undergrupp av PFAS som är ”laddad” eller ”polär”, och därför interagerar främst med proteiner. Resultaten av den här studien visar att vi har förbisett PFAS som är neutrala och kan interagera och ackumuleras i neutrala fetter som späck, säger forskaren Mélanie Lauria, tidigare doktorand vid Institutionen för miljövetenskap, Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Vävnadsprover från späckhuggare
Med hjälp av avancerad masspektrometri har forskarna analyserat vävnadsprover som tagits från späckhuggare på Grönland och i Sverige.
De nyligen identifierade föreningarna stod för upp till 75 procent av de fluorhaltiga ämnena i späck, men var inte möjliga att påvisa i levervävnad. Detta visar att de enbart interagerar med fetter.
– De här fynden tyder på att vi kan ha underskattat PFAS-belastningen hos marina däggdjur. Späck kan utgöra upp till hälften av ett marint däggdjurs kroppsmassa, så om inte hänsyn tas till PFAS-ämnen som ansamlas i fett finns risken att mätningarna missar flera ämnen i bedömningen av exponeringen, säger Jonathan Benskin, professor vid Institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet.
Ekosystem kan påverkas
Forskarna menar att övervakningen bör utvidgas till att även omfatta fettlösliga PFAS, för att bättre förstå den totala exponeringen i arktiska ekosystem. Studien väcker också frågor om effekter på arter högst upp i näringskedjan– och därmed på människor i regioner där marina däggdjur ingår i kosten.
PFAS – så kan vi bli av med evighetskemikalierna
Vetenskaplig artikel:
Discovery of Fluorotelomer Sulfones in the Blubber of Greenland Killer Whales (Orcinus orca), Environmental Science and Technology Letters.
