Carnacstenarna i Frankrike är ett välkänt turistmål, men när restes de egentligen? För första gången har arkeologer kunnat datera delar av stensättningen i Bretagne med större precision – och fått nya insikter om deras funktion.
I ett område som sträcker sig över tio kilometer – från Carnac och La Trinité-sur-Mer till Erdeven i departementet Morbihan – finns fler än 3 000 stående stenar. Tillsammans med Stonehenge, Menga och megalittemplen på Malta utgör de några av Europas mest kända stensättningar.
Genom ett svensk-franskt samarbete har forskare kastat nytt ljus över stenarnas ålder.
– Stensättningarna i Carnac-regionen är bland de tidigaste megalitiska monumenten i Europa och har i detta område uppförts mellan 4600 och 4300 f.Kr. Vi har också kunnat bekräfta att Morbihan-bukten utgör den äldsta megalitiska regionen i Europa, säger arkeologen Bettina Schulz Paulsson vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.
Nya utgrävningar gav svar
Det var inför bygget av en 7 000 kvadratmeter stor företagspark som arkeologer genomförde en omfattande utgrävning i området Le Plasker, som gränsar till Carnac. Utgrävningen avslöjade ett stort antal tidigare okända arkeologiska strukturer.
I samband med utgrävningen har forskarna kunnat göra avancerade analyser av det funna materialet. De har använt kol-14-metoden, statistisk analys av en stor mängd dateringar samt undersökt sediment och ved.
– Tack vare närmare 50 stycken kol-14-dateringar och användningen av en Bayesiansk statistisk modellering har vi kunnat rekonstruera platsens historia med en hittills oöverträffad kronologisk precision, säger Bettina Schulz Paulsson.
Gropar finns kvar
Flera av stensättningarna dateras till perioden mellan 4600 och 4300 före vår tideräkning. De resta stenarna har visserligen avlägsnats – antingen under förhistorisk tid eller i historisk tid – men grundgroparna finns kvar. Dessa ligger i linje med härdar eller kokgropar, vilket tyder på att stensättningarna kan ha uppförts i samband med eldanläggningar.
Vad härdarna användes till – om det rörde sig om belysning, matlagning eller festligheter i samband med resningen av stenarna – är ännu inte klarlagt. Analyser av sediment och stenfragment pågår fortfarande.
På utgrävningsplatsen hittades även spår av en monumental grav från omkring 4700 före vår tideräkning. Graven är uppförd direkt ovanpå resterna av en hydda som använts av jägare och samlare.
Datering av stenarna en utmaning
De sura jordarna i Morbihan gör att organiskt material – särskilt ben – sällan bevaras, vilket länge har begränsat möjligheterna till kol-14-datering i området. Dessutom är det ofta omöjligt att bekräfta samband mellan kolfynd och själva stenresningen.
Att använda andra metoder, som OSL-datering (Optiskt stimulerad luminiscensdatering), ger ofta alltför osäkra resultat för att kunna dra tydliga slutsatser.
– Men tack vare ett tillräckligt stort antal dateringar och Bayesiansk modellering kunde vi övervinna denna utmaning, säger arkeologen Bettina Schulz Paulsson.
