Vem älskar en gruva?

När Sverige ska elektrifieras för att klara klimatmålen riktas blickarna neråt – mot berggrunden. Där finns många av de metaller som används i elbilsbatterier och för att lagra överskott från vindkraftverk och solceller.

Men motståndet mot nya gruvor är stort, och frågan är om framtidens elbilar kommer att drivas av batterier med metaller från svensk berggrund.

Metaller för mobiler i berget

För 1,5 miljarder år sedan steg magma upp från jordens mantel vid det vi idag kallar för Norra kärr, strax öster om Vättern. Det mesta kristalliserades på stort djup, men en liten rest trängde upp genom jordskorpan och stelnade till en bergart som kallas för grännait.

En halv miljard år senare smälte en del av bergarten igen och flyttade på sig en aning.

Sedan dess ligger den där den ligger. Med tiden har området fått en sjö och människor har bosatt sig där, lärt sig bruka jorden och använda mobiltelefoner och elbilar. Länge ovetande om att berget de bor på innehåller höga halter av de metaller som krävs för att tillverka bland annat batterier.

Kanadensiska Leading Edge Materials har ägnat de senaste 13 åren åt att få till stånd en gruva i Norra kärr. Processen har kantats av protester. Det finns farhågor att en gruva skulle förgifta Vättern som är Sveriges andra största dricksvattentäkt. Bild: Niklas Jonasson/unsplash

Idag klassas Norra kärr som en av världens största fyndigheter av så kallade sällsynta jordartsmetaller. Det handlar dessutom om tunga sådana, vilka är mer sällsynta än de lätta. Geologen Axel Sjöqvist vid institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet har skrivit en avhandling där han har studerat bergarterna öster om Vättern.

– Norra kärr är ett ställe där de tunga förekommer i ganska hög grad. Om man tittar på fyndigheter i världen som har hög andel tunga jordartsmetaller, så är Norra kärr den fjärde största.

Jordartsmetallerna är  helt nödvändiga i smarta mobiler, surfplattor och datorer. Efterfrågan är därför stor. Inte undra på att det kanadensiska bolaget Leading Edge Materials har ägnat de senaste 13 åren åt att få till stånd en gruva i det svenska området.

Läs också: Mobilen innehåller 68 olika metaller – och flera sällsynta jordartsmetaller

Det tog tolv år för att få ett avslag

Sedan bolagets första provborrningar 2009 har de byråkratiska kvarnarna malt på. Det senaste beskedet kom i maj 2021 då Bergsstaten, den myndighet som handlägger ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral, avslog en ansökan om bearbetningskoncession.

En bearbetningskoncession ger den sökande rätt att utvinna materialet, men inte rätt att  bryta fyndigheten. För att göra det krävs att bergmästaren utfärdar ett tillstånd. Därutöver krävs ytterligare ett tillstånd enligt 9 och 11 kapitlet miljöbalken, som  meddelas av mark- och miljödomstolen.

Kobolt från Kongo raffineras i Kina

Kobolt, en silvergrå metall som används i batterier, bryts i Kongo och raffineras i Kina. Rapporter om barnarbete, tvångsförflyttningar av människor och svåra arbetsförhållanden har gett upphov till begrepp som blodsmetall och blodsbatterier.

Sedan början av 1900-talet sker ingen gruvbrytning av kobolt i Sverige. Metallen finns dock i den svenska berggrunden. Myndigheten SGU, Sveriges geologiska undersökning, har inom ramen för ett regeringsuppdrag att kartlägga innovationskritiska mineral och metaller, undersökt förekomsten i Bergslagen. Förutom höga halter av kobolt hittades också ovanligt höga halter av sällsynta jordartsmetaller.

Kobolt gör att legeringar blir mycket hårda, hållfasta, och får hög smältpunkt. Och används vid konstruktion av bland annat jetmotorer, rymdskepp och turbiner. Batterier är ett annat användningsområde för kobolt. På grund av hög efterfrågan och osäker tillgång ligger kobolt på EUs lista över kritiska råvaror.

Idag använder Sverige cirka 500 ton kobolt varje år och efterfrågan beräknas öka inte minst från de batterifabriker som ska byggas på flera platser, bland annat i Skellefteå där företaget Northvolt i augusti 2021 gjorde ett utspel där de efterlyste brytning av kobolt i Skelleftefältet.

– Det vore ju idealiskt för batteriindustrin att ha en koboltutvinning så nära inpå. Men det faller ändå alltid tillbaka på de geologiska förutsättningarna; först veta vart fyndigheter som lämpar sig för brytning finns, säger Nils Jansson, biträdande professor i malmgeologi vid Luleå universitet.

Viljan att investera har minskat

Även om kobolt bröts i Sverige under 1700-talet, är dagens kunskap om metallens förekomst låg. Enligt Nils Jansson beror det på att den prospektering som utförts under 1900-talet har fokuserat på metaller som koppar, zink, guld och järn. Att ta fram bra prospekteringsunderlag för nya metaller tar tid och är dyrt.

– Det finns ett stort intresse just nu, framför allt från mindre bolag att prospektera kring de gamla gruvorna, men de små bolagen har begränsade resurser och provborrningar tar lång tid.

Samtidigt har viljan att investera i Sverige minskat.

– Flera av de privata källorna till riskkapital, som tidigare har varit villiga att investera, ser det nu som en risk. Det är många projekt som har kört fast i Sveriges ineffektiva och oförutsägbara tillståndsprocess för gruv- och prospekteringsärenden, säger Nils Jansson.

Den bilden bekräftas av Erika Ingvald, enhetschef vid SGU. Hon hänvisar till Fraser Institute i Kanada som rankar länder efter hur attraktiva de är för gruvbolagen. Från att ha legat på topp tio har Sverige nu rasat till plats 36.

– Det beror på att den svenska tillståndsprocessen är osäker och inte transparant, enligt företagen. Man kan få ett beslut i en länsstyrelse, och ett annat i ett annat län. Jag upplever att företagen är måna om att det ska vara en hård lagstiftning för att kunna säga att deras produkter är framtagna på så hållbart sätt som möjligt, säger Erika Ingvald.

Gruvan inverkar på rennäringen

En av de gruvor som har kommit längst är Vittangi i Kiruna där företaget Talga Group vill bryta grafit för att tillverka batterianoder. I september 2021 påbörjade företaget en provbrytning där de ska utvinna 25 000 ton grafit. Målet är att producera 100 000 ton om året, vilket skulle göra Talga Group till den största anodproducenten i världen utanför Kina. Men först måste Mark- och miljödomstolen i Umeå pröva företagets ansökan.

Bolagets planer på grafitbrytning i Vittangi har också orsakat protester från lokalbefolkningen och Naturskyddsföreningen. Gruvan befaras påverka miljön negativt och inverka på rennäringen. Även den långa processen kring en eventuell gruva i Norra kärr vid Vättern har kantats av protester. Bland annat kedjade ett tiotal aktivister fast sig vid en borrmaskin. Här handlar protesterna bland annat om risken att gruvan ska förgifta Vättern som är är Sveriges andra största dricksvattentäkt.

Nu har företaget reviderat sin plan och vill bland annat flytta den kemiska behandlingen och utvinna fler metaller för att minska avfallet.

Samebyarna är de markägare som påverkas mest av gruvnäringen. Bild: Emma Waleij/unsplash

Markägare har inte mycket att säga till om

När någon tror sig kunna hitta metall eller mineraler under jorden har markägaren inte mycket att säga till om.

– Att motsätta sig prospektering är svårt, även fast du orsakar skada och intrång har du rätt att göra det, men mot ersättning. Så en markägare kan egentligen inte motsätta sig om det inte finns motstående intressen som väger tyngre, säger Lars Bäckström, universitetslektor i juridik vid Luleå tekniska universitet som forskar om minerallagstiftningen.

Motstående intressen kan vara att den tänkta gruvan ligger i närheten av ett skyddat område, som ett natura-2000 område. Då sker en prövning där tillståndet kan förenas med vissa villkor.

Lag som stöttar exploatering

– Minerallagen är en exploateringslagstiftning som syftar till att vi ska hitta mineraler som ska brytas, säger Lars Bäckström.

En markägare kan också kräva att det företag som vill prospektera köper upp marken. För att markägaren ska veta vad som händer ska företaget ta fram en arbetsplan där det framgår vad som ska göras och när.

– Informationsskyldigheten har med tiden förstärkts genom nya bestämmelser och idag får du inte sätta igång om du inte har en arbetsplan, säger Lars Bäckström.

Hittills har de flesta gruvor startats i norra Sverige och de markägare som har påverkats mest är samebyar. I området Kallak, Gàllok på samiska, har dragkampen mellan markägare och gruvbolag pågått i mer än tio år. I mars 2022 beslutade regeringen att riksintresset mineralbrytning i det här fallet går före riksintresset rennäring och gav det brittiska bolaget bearbetningskoncession.

Vad gör gruvindustrin med miljön?

Dagbrottsgruva för järnmalmsbrytning vid Kiruna.

En gruva är enligt lag en miljöfarlig verksamhet. Dels tar gruvan mark i anspråk och påverkar landskapsbilden, dels riskerar själva brytningen och avfallshanteringen att orsaka utsläpp av metaller och andra ämnen, framför allt till vattendrag. Hur stora utsläpp som kan accepteras beror på vilka ämnen det handlar om. Vissa ämnen kan vara farliga också i mycket små koncentrationer.

Gruvnäringen är den näringsgren som producerar mest avfall i Sverige. Den största mängden betraktas som ”icke-farlig”, men eftersom det handlar om stora mängder som deponeras kan också avfallet påverka landskapsbilden. Vad som betraktas som farligt avfall är dessutom inte självklart. Riksrevisionen skrev i en rapport 2015 att en betydande del av gruvavfallet har farliga egenskaper men att det endast är en mindre del som klassas som farligt.

En stor del av avfallet består av den så kallade anrikningssanden som transporteras till stora dammar. När malm och gråberg som innehåller sulfidmaterial sprängs och mals sker en reaktion med syre som kan skapa ett surt lakvatten som kan förorena yt- och grundvatten.

Återvinning

Återvinning av kritiska mineral och metaller sker än så länge i liten skala. Arbete pågår på olika håll för att öka återvinningen, till exempel bygger Northvolt en återvinningsanläggning i anslutning till batterifabriken i Skellefteå. Enligt SGU kommer det att dröja till år 2100 innan återvinning kan stå för hälften av den mängd sällsynta jordartsmetaller som världen kommer att behöva då.

Frågan är om den framtida fossilfria fordonsflottan kommer att drivas av batterier med metaller från svenska gruvor. Erika Ingvald tror att det skulle kunna gå, under förutsättning att de utredningar som pågår kommer med förslag som kan göra människor tryggare.

– Jag tycker att förståelsen för varför man behöver gruvor, och de här metallerna, har ökat de senaste fem åren. Gemene man har fått bättre kunskap om värdekedjorna och en ökad förståelse för att metallerna annars bryts någon annanstans. Mer kunskap om hur en modern gruva fungerar och om ett specifikt projekt som ligger nära skulle också bidra till förståelsen.

Riskerna med att förlita sig på andra länder

Riskerna med att förlita sig på mineral och metaller från gruvor i andra länder blev tydliga när Ryssland bestämde sig för att invadera Ukraina i februari i år. Båda länderna producerar flera material på EU:s lista över kritiska ämnen. Kriget har bland annat fått priset på nickel att rusa och London Metal Exchange har vid flera tillfällen stoppat handeln.

– Rysslands invasion tydliggör att det som fram till den 24 februari ”bara” setts som en risk också blir en verklighet som påverkar oss alla. Det blir tydligt hur komplexa våra värdekedjor är och hur många beroenden det finns, säger Erika Ingvald.

Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se