Vad blir konsekvenserna om statliga ersättningar och löner inte kan betalas ut under en krissituation? Enligt en rapport från FOI skulle ett längre avbrott i utbetalningar slå hårt mot både hushållen och samhällsekonomin. Antalet personer i hushåll med låg inkomst kan öka till över 2,5 miljoner.
En studie från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har undersökt vad som kan hända om staten tillfälligt inte kan betala ut löner, pensioner och sjuk- eller familjeersättningar till följd av en allvarlig störning, kris eller annan samhällspåverkande händelse.
Enligt rapporten är utbetalningarna en grundläggande förutsättning för att samhället ska fungera.
– Statens utbetalningsförmåga är en del av samhällets motståndskraft. När utbetalningarna uteblir påverkas inte bara hushållens ekonomi utan även kommuner, arbetsmarknad och samhällsekonomi, säger Susanna Holzer, försvarsekonom vid FOI och projektledare för studien, i ett pressmeddelande.
Slår hårt mot hushållen
Statliga ersättningar utgör en viktig del av försörjningen för stora delar av befolkningen och bidrar samtidigt till konsumtion, skatteintäkter och ekonomisk stabilitet. Om utbetalningarna upphör riskerar många hushåll snabbt att få brist på pengar. Konsumtionen väntas minska samtidigt som kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd kan öka.
Enligt studiens simuleringar kan antalet personer som lever i hushåll med låg inkomst öka från knappt 500 000 till över 2,5 miljoner vid ett längre avbrott i de statliga utbetalningarna.
Konsekvenserna av uteblivna statliga löner bedöms till en början bli mer begränsade, eftersom många löntagare har andra inkomster eller ekonomiska buffertar. På längre sikt kan dock störningar få betydande effekter genom att myndigheter kan få svårt att rekrytera och behålla personal samt upprätthålla sin verksamhet.
Kopplat till motståndskraft
Rapporten visar också att statliga utbetalningar är mer än en administrativ funktion. De är en del av samhällets ekonomiska infrastruktur och nära kopplade till det civila försvarets förmåga att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner under störda förhållanden.
– Vi är vana vid att se statliga ersättningar som trygghetssystem för individen. Vår studie visar att de också har betydelse för samhällets samlade motståndskraft. Förmågan att fortsätta betala ut ersättningar och löner är därför viktig även ur ett totalförsvarsperspektiv, säger Susanna Holzer.
Studien har gjort på uppdrag av Försäkringskassan.
Kvinnor uppger oftare än män att de sovit dåligt trots att objektiva mätningar visar att deras sömn i flera avseenden är bättre. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Forskare vid bland annat Karolinska institutet har undersökt skillnader mellan mäns och kvinnors sömn, både vad gäller objektiva mått och upplevd sömnkvalitet.
238 kvinnor och 238 män i åldern 29–85 år registrerade sin sömn under en natt i hemmet med hjälp av polysomnografi, en metod som mäter hjärnaktivitet, andning och rörelser under sömn. Morgonen efter fick deltagarna själva skatta sin sömnkvalitet.
Resultaten visar ett tydligt mönster: Kvinnor skattade generellt sin sömn som sämre än män, trots att mätningarna visade att de i genomsnitt sov bättre. Kvinnorna hade bland annat färre uppvaknanden per timme, längre total sömntid, högre sömneffektivitet och mer djupsömn än männen.
– Det är en paradox, men vi har hittat en möjlig förklaring till varför sömnkvaliteten upplevs så olika, säger Torbjörn Åkerstedt, professor emeritus vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.
Könsskillnader i vad vi minns
Kvinnor skattade antalet uppvaknanden på natten betydligt närmare det som faktiskt mättes, medan män underskattade hur många gånger de varit vakna. Män hade i genomsnitt kortare vaken tid vid varje uppvaknande. Män med korta uppvaknanden skattade i genomsnitt sin sömn som god, medan kvinnor på gruppnivå skattade sin sömn som sämre, oavsett om uppvaknandena var korta eller längre.
När forskarna tog bort män med korta, knappt märkbara uppvaknanden ur analyserna försvann skillnaden i självrapporterad sömnkvalitet mellan könen.
– Våra resultat tyder på att mäns mer positiva bild av sin sömn delvis kan bero på att de inte uppfattar eller minns korta uppvaknanden under natten lika bra som kvinnor. Vi vet ännu inte vad detta beror på, säger Torbjörn Åkerstedt.
Studien visar också att skillnaderna mellan mäns och kvinnors sömn blev tydligare med åldern. Med stigande ålder fick män allt mindre djupsömn och fler uppvaknanden per timme, medan kvinnornas objektiva sömn försämrades i lägre utsträckning. Samtidigt fortsatte kvinnor att rapportera sämre sömnkvalitet än män.
En svaghet med studien är att sömnen mättes under en enda natt och inte nödvändigtvis speglar sömnmönstret över tid.
För många som ägnar sig åt sexuella möten i offentliga miljöer, så kallad cruising, är parker viktiga. Det visar en studie från Danmark. Men fenomenet uppskattas inte alltid av parkförvaltare.
Begreppet cruising beskriver sexuella möten i offentliga miljöer, oftast mellan homosexuella män. Det kan vara spontana eller planerade möten, ibland mellan främlingar. En studie från Sveriges lantbruksuniversitet har nu undersökt vilka som ägnar sig åt cruising, deras upplevelse av naturen och konflikter med parkförvaltare.
– För cruisers är de här mötena och grönområdena oerhört viktiga. På många platser har cruising pågått i årtionden, men trots det vet vi väldigt lite om personerna bakom. Att öka förståelse för vår komplexa värld är angeläget, det var drivkraften bakom studien, säger forskaren Lisbet Christoffersen vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Få klagomål på diskreta möten
Hon är en av forskarna bakom studien som genomförts i Danmark. Där är sex utomhus inte olagligt, men det är förbjudet att ofreda andra – något som kan aktualiseras vid sex på offentliga platser.
– Vår studie visar att det har kommit in få klagomål på cruisers. Det är inte förvånande. Generellt vill cruisers varken störa eller bli störda, säger Lisbet Christoffersen.
Studien omfattar fyra parker och urbana skogsområden i Köpenhamnsområdet: Västskogen, Amager Fälled, Utterslevs mose och Kögebugt Strandpark. Forskarna satte upp information på platser där de visste att cruising förekommer och bad deltagare svara på en enkät via QR-kod. Totalt svarade 45 personer och resultaten överraskade forskarna.
– Anonymitet är väldigt viktigt för cruisers, men samtidigt visade många en stor vilja att berätta. Vi fick utförliga svar på mycket personliga frågor och ny kunskap om den här outforskade gruppen, säger Lisbet Christoffersen.
Vill helst ha vild och otämjd natur
Studien i Köpenhamn visar att genomsnittliga personen som ägnar sig åt cruising är en 49-årig dansk man från medelklassen. Men stora variationer finns. Deltagarna i enkäten var mellan 25 och 76 år och kom från olika samhällsklasser, vissa med bakgrund från länder utanför Europa. För många handlar det om spänning och äventyr, medan en del uppger att cruising är deras enda möjlighet att uttrycka sin sexualitet.
– Det är slående hur många som lyfter fram naturupplevelsen. Att känna solen, vinden och vara omgiven av grönska är en viktig del av varför de söker sig till cruising, säger Lisbet Christoffersen.
Parkförvaltare är inte positiva
Många uppgav att de föredrar grönområden där naturen får växa fritt. Där skapar cruisers avskilda platser för möten. En man berättar att han beskär buskar för att lättare kunna ta sig fram på smala stigar.
– Cruisers beskriver hur de känner att de har rätt att använda grönområdena, samtidigt som de är noga med att inte störa andra, säger Lisbet Christoffersen.
Trots få klagomål från allmänheten visar studien att vissa parker försöker motverka cruising. Forskarna har intervjuat sju parkförvaltare, och flera av dem beskriver det som en moralisk skyldighet att motverka dessa möten.
De röjde buskage, använde kameror och försökte på olika sätt göra områdena mindre attraktiva för cruisers. I vissa fall byggdes lekplatser nära mötesplatserna, och i andra började hundar tillåtas i områdena.
– I Danmark ska den offentliga parken vara till för alla. Samtidigt är det inte självklart vad lagen kräver att parkförvaltare ska göra när det gäller cruising. Det skapar osäkerhet hos personalen och leder ibland till åtgärder som ska hålla cruisers borta, säger Lisbet Christoffersen.
Så kan förvaltare och cruisers mötas
Studien visar att cruising är mycket viktigt för många av utövarna och de planerar att fortsätta träffas. Många vill se parker med mer otämjda delar där de kan mötas utan att störa andra besökare. Lisbet Christoffersen tror att det går att minska konflikterna mellan cruisers och parkförvaltare.
– Studien visar att cruisers gärna delar med sig av sina tankar om hur parker ska utvecklas, men dialogen måste ske på deras villkor. Jag tror att parkförvaltare skulle kunna hitta fungerande lösningar genom att prata med dem. Det skulle ge bättre förutsättningar att utveckla parker som fungerar för alla, säger Lisbet Christoffersen.
Döden kan komma snabbt i livets slutskede, och många närstående önskar i efterhand att de hade förstått hur kort tid som återstod. En ny studie lyfter behovet av bättre utbildning för vårdpersonal och riktade insatser till närstående för att stärka stödet under den sista tiden.
En långvarig sjukdom kan ha ett snabbt förlopp i slutskedet, och det är inte ovanligt att patienten avlider kort efter att närstående har lämnat rummet. Enligt Annika Söderman, forskare i omvårdnadsvetenskap vid Örebro universitet, kan situationen vara svår att hantera för både anhöriga och vårdpersonal.
– Även om ingen i förväg kan veta när döden inträffar, kan ökad kompetens hos vårdpersonal göra att de närstående är bättre förberedda, säger Annika Söderman i ett pressmeddelande från Örebro universitet.
Saknar information
Annika Söderman har tillsammans med kollegor vid Örebro universitet följt upp svar från 563 närstående i det nationella registret för palliativ vård. Forskarna har särskilt analyserat svar om den sena palliativa fasen, vård i livets slutskede.
Studien visar att de flesta närstående upplever att vården i hemmet fungerar bra när den väl är på plats. Brister rör främst samordning, information och kommunikation.
– Väldigt många närstående upplever att vården är bra och att de får emotionellt stöd från vårdpersonalen. De brister som är tydligast är att närstående får för lite information om att döden närmar sig och vad som kommer att hända den sista tiden, säger Annika Söderman.
– Om vårdpersonalen har mer kunskap om dödsprocessen kan det underlätta för närstående att förstå och förbereda sig. Vårdpersonalen kan se tecknen på att döden närmar sig och då fortlöpande informera närstående, fortsätter hon.
Närstående känner sig ensamma
Som sjuksköterska ser hon att äldre patienter med allvarlig sjukdom inte alltid får tillgång till specialiserad palliativ vård i hemmet i samma utsträckning som yngre har, till exempel vid långt framskriden cancersjukdom.
– Ofta finns brister i vårdkedjan när den äldre personen kommer hem från sjukhuset. Det kan ta lång tid att samordna vården innan specialistteamet från den palliativa vården kommer på plats, vilket kan leda till att de närstående känner sig ensamma och faller mellan stolarna, säger Annika Söderman och fortsätter:
– Ofta känns det tryggare för dem när specialisterna kommer in och tar över en del av ansvaret för vården i hemmet, men det krävs ändå utbildning för att personalen ska lära sig mer om hur man inkluderar de närstående, samt resurser som ger den möjligheten, säger Annika Söderman.
Fler behöver utbildas i palliativ vård
Hon menar att vården i livets slutskede kan förbättras på flera sätt.
– Organisationen måste vara öppen för att prova nytt, exempelvis arbetssätt som utvärderats inom forskningen. Jag tror att vi skulle kunna förbättra vården genom att utvärdera vårdprocesserna och vårdkvaliteten i högre grad. På så sätt kan vi dra lärdom av det som inte fungerar och lära av de goda exemplen, säger Annika Söderman.
I pågående forskning ingår även intervjuer med vårdpersonal, vilket ger ytterligare underlag för vad som kan förbättras.
– Framför allt är det tydlig information och palliativ kunskap som ibland saknas. Vården kan inte bygga på att enskilda sjuksköterskor är engagerade och får fortbildning, fler i vårdteamet måste få den kompetens som krävs för att ge döende patienter och deras närstående ett värdigt avslut, säger Annika Söderman.
Alkoholfrågor är fortfarande känsliga att diskutera på många arbetsplatser, vilket påverkar förebyggande insatser. Enligt en studie sätts ofta åtgärder in först när problemen blivit tydliga, trots att de flesta arbetsplatser har riktlinjer för alkohol.
Svenska arbetsgivare är enligt lag skyldiga att arbeta förebyggande med organisatoriska och sociala risker, men alkoholfrågor hamnar trots det ofta långt ned på dagordningen. Det visar en studie där forskare, genom fokusgrupper, har intervjuat 24 chefer inom både offentlig och privat sektor om deras erfarenheter av alkoholpreventivt arbete.
Studien visar att de flesta arbetsplatser har riktlinjer för alkohol. Samtidigt beskrivs de i många fall som formella dokument snarare än verktyg som används aktivt i vardagen.
– Alkoholpolicys i sig räcker inte för att det förebyggande arbetet ska fungera. Avgörande är i stället hur frågorna integreras i det dagliga arbetet och i organisationens ordinarie rutiner, säger Ewa Wikström, forskare vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Känslig fråga att ta upp
Alkohol är fortfarande en självklar del av många sociala sammanhang på arbetsplatsen. Julbord, representation, nätverksträffar och informella after work-aktiviteter kan skapa förväntningar att dricka alkohol. Samtidigt upplevs det ofta som känsligt att ta upp oro kring en medarbetares alkoholvanor.
– Medan ergonomi, stress eller liknande arbetsmiljöfrågor ofta kan diskuteras öppet, förknippas alkoholrelaterade svårigheter fortfarande med skam och personligt misslyckande. Det gör att både medarbetare och chefer kan dra sig för att ta upp frågan, säger Ewa Wikström.
Studien visar också att insatser ofta sätts in först när problemen blivit tydliga. Samtal eller andra åtgärder aktualiseras exempelvis när en medarbetare kommer berusad till arbetet eller när arbetet påverkas. Då kan situationen redan ha pågått under lång tid.
– Om alkohol blir synligt på arbetsplatsen har problemet ofta redan gått ganska långt. Därför behövs strukturer som gör det möjligt att upptäcka risker tidigare, säger Ewa Wikström.
Del av löpande arbetsmiljöarbete
Forskarna såg att fyra faktorer återkom i samtalen med cheferna, och som bedöms vara avgörande för att förebyggande arbete ska fungera: tid, kunskap, stödjande rutiner och en arbetsplatskultur där frågor om alkohol kan diskuteras öppet. Särskilt betydelsefullt tycks vara att integrera frågan i det ordinarie arbetsmiljöarbetet.
– När alkoholprevention blir en naturlig del av introduktion, arbetsmiljöarbete och chefsdialoger minskar beroendet av enskilda chefers initiativ och arbetet blir mer hållbart över tid, säger Ewa Wikström.
Två jordbakterier kan samverka och påverka potatisens utveckling, visar en studie vid Umeå universitet. Samspelet gav tidigare knölbildning och ökad avkastning i växthusförsök. Enligt forskarna kan bakteriekombinationer bli ett framtida verktyg i potatisodling.
Potatis är en av världens viktigaste livsmedelsgrödor och en viktig del av kosten för miljontals människor. Samtidigt kräver stora skördar ofta insatser av bland annat gödselmedel.
Forskare vid Umeå universitet har nu undersökt om naturligt förekommande mikroorganismer i marken kan bidra till en mer hållbar potatisproduktion.
– Vi ville ta reda på om två typer av nyttiga bakterier fungerar bättre tillsammans än var för sig, säger forskaren Benedicte Albrectsen vid Institutionen för fysiologisk botanik och Umeå Plant Science Centre, i ett pressmeddelande från Umeå universitet.
Forskarna fokuserade på två naturligt förekommande jordbakterier, Pseudomonas protegens och Pseudomonas simiae, som är kända för att kunna främja växters tillväxt och hälsa. I experimenten jämfördes effekterna av bakterierna var för sig och i kombination på potatisplantor. I studien ingick flera olika potatissorter.
Bakterierna samspelar med varandra
När bakterierna tillsattes etablerade de sig snabbt i potatisplantornas rötter och påverkade signaler som styr knölbildningen. De behandlade plantorna visade tidigare knölbildning än obehandlade plantor, och analyser av genuttryck visade ökad aktivitet i gener kopplade till den här processen.
I flera fall gav kombinationen av bakterier starkare effekter än när de användes var för sig.
– Vi blev positivt överraskade. Även om vi förväntade oss positiva effekter var samspelet mellan de två bakteriestammarna tydligare än väntat, säger Benedicte Albrectsen.
Potatisplantor under växthusförsöken där nyttiga jordbakterier tillsattes till rötterna. Bild: Benedicte Albrectsen, Umeå universitet
Påverkar växternas försvar
Bakteriebehandlingarna påverkade inte bara tillväxten utan även gener som är viktiga för växternas försvar mot stress och sjukdomar. Forskarna såg också förändringar i knölarnas kvalitet, bland annat i stärkelse- och C-vitaminhalt. Effekterna skilde sig dock mellan potatissorterna ”Mandel” och ”Désirée”, som båda odlas i Sverige.
I nästa steg vill forskarna se hur naturliga kombinationer av nyttiga jordbakterier fungerar under verkliga odlingsförhållanden.
– Det som fascinerar mig mest är hur jordens biologiska mångfald kan bidra till att potatisen växer och utvecklas bättre. Genom att förstå hur jordbakterier samspelar kan vi få kunskap som även är relevant för andra grödor, säger Benedicte Albrectsen.
En silikonfärg utan biocider skyddar båtbottnar bättre än traditionella kopparfärger, enligt en studie i europeiska vattenmiljöer. Resultaten pekar också på att flera vanliga bottenfärger innebär betydande miljörisker – och ett alternativ som marknadsförs som miljövänligt visade sig vara extremt giftigt.
En båtbotten kan på bara några veckor täckas av alger, havstulpaner och andra marina organismer, vilket gör båten tyngre och ökar bränsleförbrukningen.
För att motverka påväxt målar många båtägare botten med antifoulingfärger som släpper ut giftiga ämnen, biocider, för att hindra organismer från att få fäste. Vanligast är färger med kopparoxid, som skyddar så länge de släpper ifrån sig koppar. Nackdelar är att kopparn kan påverka andra organismer och förorena både vatten och bottensediment.
En studie har nu undersökt om bottenfärgernas negativa effekter kan minska.
– Målet med vår studie var att se hur miljöpåverkan av antifoulingfärger kan minskas, samtidigt som båtägare får den effekt de vill ha, säger Maria Lagerström, forskare på avdelningen för maritim miljövetenskap vid Chalmers i ett pressmeddelande.
Sju färger i olika marina miljöer
I studien undersökte forskare från svenska, danska och franska universitet sju olika bottenfärger. Fem av färgerna innehöll mellan 6 och 32 viktprocent koppar, en var en biocidfri silikonfärg med en yta som försvårar för organismer att fästa, och en innehöll biociderna tralopyril och zinkpyrition i stället för koppar.
För att testa färgernas effektivitet målades paneler som sänktes ned i kustvatten vid Tjärnö i Sverige, Hundested i Danmark och Arcachonbukten i Frankrike i upp till sex månader. Forskarna mätte både påväxten på panelerna och hur mycket biocider som läckte ut i vattnet.
Trots att vattenmiljöerna i de olika länderna skiljer sig åt, pekar resultaten åt samma håll. Den biocidfria silikonfärgen gav bäst skydd mot påväxt, följd av färgen med tralopyril*. För kopparfärgerna hade kopparhalten liten betydelse – de motverkade påväxt ungefär lika effektivt oavsett koncentration.
*Färg med tralopyril säljs inte i Sverige men i flera andra EU-länder, däribland Danmark och Frankrike, där den marknadsförs som säker för miljön.
Olika båtbottenfärger målade på paneler som sänktes ner i kustvatten i upp till sex månader. Bilden visar hur panelerna i varierande utsträckning har täckts med alger, havstulpaner och andra marina arter. Panelerna med allra mest påväxt var omålade, och användes för att kunna jämföra färgernas effektivitet. Bild: Ann Larsson, Göteborgs universitet
Forskarna valde flera olika vattenmiljöer eftersom både mängden påväxt och vilka organismer som dominerar varierar mellan olika havsområden.
Tjärnö, Sverige – västkustmiljö med kallare vatten och annan typ av påväxt än längre söderut.
Hundested, Danmark – övergångsområde mellan Nordsjön och Östersjön.
Arcachon, Frankrike – Atlantmiljö med hög biologisk aktivitet och omfattande ostronodling.
Miljövänlig färg var giftigast
Forskarna genomförde även tester för att bedöma hur färgerna påverkar miljön. I en miljöriskbedömning baserad på uppmätta utsläpp bedömdes ingen av de biocidhaltiga färgerna klara dagens miljökrav. Störst miljörisk bedömdes färgen med tralopyril innebära, trots att den marknadsförs som ett miljövänligare alternativ.
– Jag har gjort den här sortens miljöriskmodeller förut, men aldrig sett så höga värden. Mängden biocid som släpptes ut i vattnet var flera tusen gånger högre än de acceptabla halterna, så jag är förvånad över att den här färgen uppges vara miljövänlig, säger Maria Lagerström.
I ett annat test exponerades fyra marina arter i laboratoriemiljö för lakvatten från de målade panelerna för att undersöka hur de påverkades. Även här gav färgen med tralopyril störst negativa effekter, följd av färgen som hade högst kopparhalt.
Silikonfärgen mest hållbar
Forskarnas slutsats är att de kopparfria alternativen faktiskt var effektivare än de som innehåller koppar – men med väldigt olika effekter på miljön.
– Testvinnare är silikonfärgen som har bäst hållbarhetsprofil eftersom den ligger lågt både i påväxt och i toxicitet. Det krävs ett lite annat arbetssätt och förarbete för att få silikonfärgen att fästa på båtbotten, men i vår jämförelse ser den extremt lovande ut och kan vara värd att prova, säger Maria Lagerström.
– Det blir också en extremt onödig miljöpåverkan att använda färgerna med den högsta kopparhalten nu när vi visat att det fungerar med lägre halter. Fasar vi ut dem hade det gjort en väldigt stor skillnad för miljön i våra europeiska kustvatten. Och jag kan inte se varför supergiftiga produkter som tralopyrilfärgen ska tillåtas på marknaden i något europeiskt land över huvud taget, fortsätter hon.
Enkla och vardagliga aktiviteter kan förbättra livskvaliteten för personer med svår psykisk sjukdom. Även små förändringar på särskilda boenden kan göra skillnad och öka känslan av meningsfullhet, visar en avhandling vid Umeå universitet.
Personer som inte längre klarar att bo hemma själva kan få plats på särskilt boende med dagligt stöd. Forskning visar dock att de ofta tillbringar mycket tid ensamma, stillasittande och socialt isolerade, med få meningsfulla aktiviteter. En ny avhandling vid Umeå universitet har därför undersökt en insats för personer med svår psykisk sjukdom som bor på särskilt boende.
Meningsfulla aktiviteter i vardagen
Insatsen, eller interventionen, kallas Everyday Life Rehabilitation (ELR). Målet är att deltagarna ska må bättre genom att delta i vardagliga aktiviteter som de själva väljer och upplever som meningsfulla. Det kan handla om att laga mat, gå till gymmet, sjunga i kör eller ta en promenad.
– Interventionen passar väl in i den ordinarie verksamheten och våra resultat visar vilken stor betydelse meningsfulla vardagsaktiviteter kan ha för den här gruppen. Även små insatser kan leda till tydliga förbättringar, säger André Sjöberg, hälsoekonom och doktorand vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa, i ett pressmeddelande från Umeå universitet.
Början på en förändring
Att delta i vardagsaktiviteter kan verka som en liten insats, men för personer med allvarlig psykisk sjukdom kan det vara början på en viktig förändring. För många är varken aktivitet eller självbestämmande en självklarhet. År av sjukdom, institutionalisering och stigma har ofta lett till passivitet och minskat självförtroende. Avhandlingen visar att personer som deltog i interventionen upplevde en ökad livskvalitet.
– De hälsoekonomiska metoderna är framtagna för hälso- och sjukvården och bör tolkas med viss försiktighet i ett kommunalt sammanhang, men resultaten tyder ändå på att ELR är en god investering för kommuner som vill öka hälsan och livskvaliteten för dem som bor på särskilda boenden, säger André Sjöberg.
Verksamheter kan utvecklas
Särskilda boenden är en av samhällets mest resurskrävande insatser, med personal på plats dygnet runt. Trots det är verksamheten relativt osynlig i både den offentliga debatten och bland beslutsfattare, menar André Sjöberg.
– Det läggs för lite fokus på verksamheternas långsiktiga utveckling och förbättring. Det är särskilt bekymmersamt eftersom många brukare är unga, och en del kan komma att tillbringa stora delar av sitt liv i dessa miljöer. Kommunerna är skyldiga att erbjuda rehabiliterande insatser och vi menar att det finns mycket mer som både kan och bör göras, säger André Sjöberg.
För många med depression handlar sjukdomen inte bara om nedstämdhet, utan också om minskad motivation och svårigheter att uppskatta aktiviteter man tidigare tyckt om. Ett läkemedel mot Parkinsons sjukdom kan fungera som tilläggsbehandling för att lindra dessa symtom hos vissa patienter med svårbehandlad depression, visar en studie.
Forskare vid Lunds universitet och psykiatrin i Region Skåne har hittat en möjlig ny behandling för det tillstånd inom depression som innebär minskad förmåga att känna glädje, lust eller motivation – så kallad anhedoni. Personer som drabbas kan tappa intresse för sådant som tidigare upplevts meningsfullt eller belönande.
Det handlar om pramipexol, som sedan länge används vid Parkinsons sjukdom. Det fungerar genom att efterlikna signalsubstansen dopamin i hjärnan vilket kan vara effektivt, men kan även orsaka biverkningar som illamående, yrsel, sömnproblem, ångest – och i mindre vanliga fall impulskontrollstörningar (till exempel problem med spelande eller överdrivna inköp).
– Anhedoni är ett av de mest invalidiserande symptomen vid depression och något som dagens antidepressiva behandlingar ofta har begränsad effekt på. Våra resultat tyder på att pramipexol kan vara ett viktigt nytt behandlingsalternativ för denna patientgrupp, säger Daniel Lindqvist, forskare vid Lunds universitet och överläkare i psykiatri i Region Skåne.
Tydligare förbättring
82 personer ingick i studien och alla hade uttalad anhedoni. Patienterna fick antingen pramipexol eller placebo som tillägg till sin ordinarie behandling under nio veckor.
– Personerna som behandlades med pramipexol uppvisade en tydligare förbättring av anhedoni jämfört med placebogruppen. Effekten kvarstod även under en sex månader lång uppföljningsfas hos de patienter som valde att fortsätta behandlingen, säger Daniel Lindqvist.
Forskarna använde avancerade hjärnavbildningsmetoder för att undersöka möjliga biologiska mekanismer bakom effekten och aktivitetsmätare för att undersöka om behandlingen påverkade patienternas vardagliga rörelse och aktivitetsnivå.
– Vi såg att behandlingen hängde samman med en positiv effekt på hjärnans belöningssystem och ökad fysisk aktivitet i vardagen. Det stärker teorin att läkemedlet påverkar dopaminsystem med betydelse för motivation och belöningsbearbetning, säger Filip Ventorp, postdoktor vid Lunds universitet och ST-läkare i Region Skåne.
Inga större problem av behandlingen för de flesta
De flesta patienter upplevde inga större problem av behandlingen och få patienter hoppade av under studiens gång. Exempel på vanliga biverkningar var sömnproblem, illamående och yrsel men oftast kunde man hantera dessa med justering av dosen.
Även de som valde att gå in i uppföljningsdelen av studien under ytterligare sex månader svarade generellt sett bra på behandlingen.
– Effekten och säkerheten stod sig över tid under uppföljningsfasen, vilket är särskilt relevant vid långvariga och svårbehandlade depressionstillstånd. Även om de flesta i vår studie tolererade läkemedlet väl är det viktigt att följa eventuella biverkningar, som nedsatt impulskontroll och dagtrötthet, säger Marie Asp, psykiatriforskare vid Lunds universitet och överläkare i psykiatri vid Region Skåne.
Blodprov har visat sig vara ett lovande verktyg för att upptäcka och följa upp cancersjukdomar. Nu har forskare utvecklat en ny metod som gör det möjligt att analysera prover med så lite som 5 procent cancer-dna i blodet, jämfört med de 15–20 procent som krävs i dag. Det kan leda till bättre cancervård och större möjligheter att följa tumörers utveckling.
Att via blodprov analysera förändringar i tumör-dna är en teknik som för närvarande utforskas i flera kliniska studier globalt.
Dagens analysmetoder fungerar bra när mängden cancer-dna är relativt stor, omkring 15–20 procent av den totala mängden dna i blodet. Men cancer-dna-halten är ofta betydligt lägre än så, vilket kan leda till att provkvaliteten inte är tillräckligt bra för detaljerade analyser.
– Vi ville ta fram en metod som fungerar särskilt bra i svåra fall när det finns väldigt lite cancer-dna i blodet och mycket så kallat brus, det vill säga främst friskt dna. Våra resultat visar att den nya metoden fungerar bättre när det gäller dåliga prover där andelen cancer-dna ligger runt 5 procent. Den fungerar alltså precis som vi hoppats, säger Lotta Eriksson, doktorand vid institutionen för matematiska vetenskaper vid Chalmers och Göteborgs universitet.
Bättre uppföljning och individanpassad behandling
Blodbaserade metoder som testas i kliniska studier används ofta för att avgöra om cancer överhuvudtaget kan upptäckas. Att få en mer detaljerad bild är svårare, bland annat på grund av höga kostnader och låg provkvalitet.
Den nya metoden kan ta fram information som tidigare varit dold i lågkvalitativa prover och ge mer detaljer om tumörens sammansättning. Det kan bidra till bättre förståelse av hur cancern förändras över tid hos en patient.
– När behandlingen fungerar minskar mängden cancer-dna i blodet kraftigt. Då blir det svårare att både upptäcka cancern och följa hur den förändras. För att få en tydligare bild av hur patienten svarar på behandling är det viktigt att kunna analysera prover med låga halter av cancer-dna, säger Eszter Lakatos, biträdande universitetslektor vid institutionen för matematiska vetenskaper vid Chalmers och Göteborgs universitet.
I dag krävs ett vävnadsprov från själva tumören för att få detaljerad information om dess sammansättning. Möjligheten att följa tumörens utveckling med hjälp av blodprov skulle kunna leda till betydligt bättre vård för cancerpatienter.
– En patient opereras kanske en eller två gånger, medan blodprov kan tas med bara några veckors mellanrum i samband med behandling. Om vi kan få information om tumörförändringar från dessa prover kan vi följa utvecklingen mycket närmare och se vad som händer mellan behandlingarna. Det kan hjälpa läkare att fatta mer välinformerade beslut, till exempel att anpassa behandlingen efter tumörens sammansättning, säger Eszter Lakatos.
Statistisk metod fungerade bättre än maskininlärning
Metoden är utvecklad för att analysera data från så kallad lågupplöst helgenomsekvensering, en teknik som resulterar i en översiktlig bild av dna-strukturen. Tekniken har stora ekonomiska fördelar men ger begränsad information eftersom datakvaliteten är låg.
– Man kan jämföra det med att bläddra igenom en bok i stället för att läsa den noggrant. Vi får en överblick över dna-strukturen, men ingen detaljerad bild, säger Eszter Lakatos.
Med hjälp av en statistisk algoritm kan den nya metoden förstärka de mycket svaga signaler som finns i den här typen av prover.
– I dag löser man mycket med maskininlärning, och vi testade sådana metoder först. Men till vår förvåning visade det sig att klassisk statistik fungerade bättre i det här fallet, vilket gjorde oss matematiker och statistiker extra glada, säger Lotta Eriksson.
Siktar på kliniska studier
Nästa steg i forskningen är att analysera den information om tumörers sammansättning som metoden ger.
Forskarna vill utveckla ytterligare en metod för att identifiera de dolda egenskaper hos cancern som påverkar hur patienten svarar på behandlingen.
– Om vi kan visa att den här informationen är användbar kan det förhoppningsvis leda till fler samarbeten och att vår metod används bredare inom forskningen. På sikt hoppas jag att metoderna vi utvecklar kan användas i kliniska studier och förhoppningsvis göra skillnad för vården av cancerpatienter, säger Eszter Lakatos.
När demens drabbar mitt i livet påverkas både den som blir sjuk och partnern. En ny studie visar att stödet ofta inte räcker till, vilket kan få konsekvenser för ekonomi, livskvalitet och relationen.
Omkring 10 000 personer under 65 år lever med en demenssjukdom i Sverige. När sjukdomen debuterar i yrkesverksam ålder sammanfaller den ofta med arbete, familjeansvar och sociala relationer. Det gör att situationen blir särskilt utmanande. Sjukdomen påverkar inte bara den som drabbas, utan också partnern och det gemensamma vardagslivet.
En avhandling har nu undersökt hur stödet till yngre personer med demenssjukdom och deras partners är organiserat, erbjuds och upplevs över tid.
Konsekvenser för ekonomin
Avhandlingen bygger på data från det nationella kvalitetsregistret för demenssjukdomar. Utöver det har tio samboende par, där den ena partnern fått en demensdiagnos före 65 års ålder, intervjuats och följts regelbundet under 18 månader.
– När en partner i en parrelation får en demensdiagnos påverkas båda och det gemensamma dagliga livet förändras i grunden. Trots ökande forskning inom området är kunskapen begränsad när det gäller hur stöd organiseras, erhålls och upplevs av par som lever med demenssjukdom i yngre ålder, säger Fanny Kårelind, doktorand vid Hälsohögskolan på Jönköping university, i ett pressmeddelande.
Hennes studier visar att demenssjukdom i yngre ålder ofta får tydliga ekonomiska konsekvenser. När den ena partnern får kognitiva svårigheter tar den andra ofta ett större ansvar i hemmet, vilket kan göra det svårt att arbeta heltid. Samtidigt är det ekonomiska stödet till den friska partnern begränsat. Det kan öka hushållets ekonomiska sårbarhet.
Meningsfulla aktiviteter saknas
Avhandlingen visar vidare att många stödinsatser är utformade utifrån äldre personers behov. Dagverksamheter och gruppaktiviteter upplevs ofta som dåligt anpassade till yngre personers intressen, fysiska förutsättningar och livssituation. När meningsfulla aktiviteter saknas riskerar relativt unga personer med demens att bli isolerade eller helt beroende av sin partner.
Det framkommer också att paren går en balansgång mellan att ta emot stöd och att bevara självständighet. Stöd upplevs som mest meningsfullt när det är anpassat till vardagen och till parets aktuella behov.
Bristande samordning i stödet
Ett återkommande problem är bristande samordning mellan regionens minnesmottagningar och kommunala stödinsatser. Många par tycker att det är svårt att veta vart de ska vända sig och vem som ansvarar för vad. Om en tydlig kontaktperson saknas måste paren ofta själva måste samordna insatser och driva processen framåt, något som beskrivs som energikrävande.
Samtidigt visar avhandlingens resultat att minnesmottagningar ofta fungerar bra som en stabil och sammanhållen vårdkontakt, till skillnad från hur det kommunala stödet upplevs.
Hänsyn till paret
Sammantaget visar forskningen att yngre par där en lever med demens befinner sig i ett mellanrum i dagens stödsystem. När stödet i huvudsak utformas utifrån äldre personers behov riskerar både parets gemensamma situation och de långsiktiga konsekvenserna för ekonomi och hälsa att förbises.
– Resultaten pekar på behovet av ett mer proaktivt, samordnat och individuellt anpassat stöd som erkänner paret som en gemensam enhet och som bättre möter de särskilda utmaningar som demenssjukdom i yngre ålder innebär, säger Fanny Kårelind.
En ny AI-modell kan förutsäga hur molekyler utvecklas över tid och på sikt snabba på testning av nya läkemedel. Modellen har utvecklats av forskare vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet.
Utveckling av nya läkemedel tar ofta över tio år och kostar flera miljarder kronor. En stor del av både tid och kostnad ligger i de tidiga utvecklingsstegen, där tusentals molekyler screenas i tester för att hitta lovande kandidater. Bara en liten andel går vidare i processen.
Traditionellt simuleras molekylers rörelser med så kallad molekyldynamik. Forskare beräknar steg för steg krafterna mellan alla atomer och flyttar dem en liten bit i taget. För att simuleringarna ska vara stabila krävs tidssteg på omkring en femtosekund (10⁻¹⁵ sekunder). Eftersom relevanta processer för läkemedelsutveckling sker över betydligt längre tidsskalor innebär det miljarder beräkningssteg, vilket gör metoden mycket resurskrävande.
Stora förändringar med AI
Med hjälp av AI kan forskare nu förutsäga molekylers beteende utan att simulera varje enskilt tidssteg. Maskininlärning kan snabba på beräkningarna, och generativa modeller kan direkt skapa sannolika molekylformer utan att simulera rörelsen.
Forskare vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet har nu tagit ytterligare ett steg framåt genom att utveckla en AI-modell som kan göra läkemedelsutvecklingen effektivare. Modellen är upp till omkring 10 000 gånger snabbare än konventionella simuleringar.
– Det som skiljer ut vår AI-modell är att den lär sig själva dynamiken över längre tidsskalor. Den tar inte bara in kunskap om vilka former molekylerna antar utan också hur snabbt och via vilka vägar molekylernas övergång sker. Det är, såvitt vi vet, första gången detta görs på ett sätt som fungerar för många olika molekyler, säger forskningsledaren Simon Olsson vid Chalmers och Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.
Tusentals molekyler har testats
I studien analyserades över 12 000 organiska molekyler, som exempelvis involverar kol-, kväve-, väte- och syreatomer, samt drygt 1 000 korta peptider, det vill säga kedjor av aminosyror som bygger proteiner.
AI-modellen lärde sig molekylernas beteende och kunde därmed hoppa framåt i tid i simuleringarna, samtidigt som resultaten fortfarande följer fysikens lagar.
– Vi tränar modellen på simulerade exempel av hur atomerna i en molekyl rör sig över tid. Utifrån dessa sekvenser lär sig modellen de underliggande reglerna för molekylernas rörelse, och kan sedan förutsäga hur nya molekyler beter sig, säger Simon Olsson.
Modellen är grunden för de beräkningsmässiga förutsägelser som forskarna sedan gör i laboratoriet.
– Där mäter vi väldigt specifika saker: egenskaper hos molekylerna, hur ”nöjda” de är med att vara i en viss lösning eller om de till exempel vill ta sig igenom ett membran in till en cell, säger Simon Olsson.
Förändringar kan förutspås
AI-modellen arbetar med ultrakorta tidsskalor. En styrka, enligt forskarna, är att den kan användas på molekyler som inte ingått i träningsdatan. Det beror på att modellen lärt sig generella regler för molekylers rörelser snarare än att memorera enskilda system.
– Det finns ett slags mönster som modellen hjälper oss att få fram. AI-modellen utgår från ett antal exempel, där den bara ser utvecklingen under upp till tio nanosekunder. Ändå kan den förutsäga egenskaper och förändringar hos molekylerna som utvecklas under tusen gånger så lång tid, säger Simon Olsson och fortsätter:
–Vi kan alltså med hjälp av artificiell intelligens ta reda på vad som ska hända i framtiden. Den kan förutsäga hur molekylerna förändras trots att den aldrig sett utvecklingen.
Läkemedelskandidater sållas fram snabbare
Eftersom den nya AI-modellen kan öka hastigheten i molekylsimuleringar där stora mängder möjliga molekyler måste testas, hoppas forskarna att den kan bidra till en mer effektiv läkemedelsutveckling.
– Vår AI-modell skulle på sikt kunna bidra till att lovande läkemedelskandidater kan sållas fram fortare, och att träffsäkerheten i tidiga skeden förbättras. Forskningsstudien visar vad som nu är möjligt, säger Juan Viguera Diez, industridoktorand vid Institutionen för data- och informationsteknik på Chalmers och Göteborgs universitet.
– Det kan förhoppningsvis bana väg för en utveckling av mer generella tekniker, som i slutändan kan underlätta utvecklingen av nya läkemedel och nya behandlingar, och i bred bemärkelse också förståelsen för sjukdomar, fortsätter han.
När vården ställde om till covid-19-vård fick strokerehabiliteringen stå tillbaka: Rehabiliteringsinsatser begränsades, patientsäkerheten påverkades och personalen utsattes för etisk stress, visar en studie. Resultaten pekar på behovet av att ge rehabilitering en tydligare plats i framtidens krisberedskap.
Forskare vid bland annat Högskolan i Kristianstad har gjort en studie som bygger på svar från 340 medarbetare inom strokerehabilitering från samtliga 21 regioner i Sverige.
Resultatet visar att ingen av strokerehabiliteringsverksamheterna hade stängts helt under pandemin. Däremot rapporterade många att rehabiliteringsinsatser hade pausats eller anpassats när resurser och personal omfördelades till covid-vård.
Mer än hälften uppgav att deras arbetssituation förändrades, och många beskrev hur rehabiliteringsinsatser fick begränsas eller ställas in. Detta väckte oro för att patienter inte skulle få den rehabilitering de behövde och bidrog till etisk stress bland personalen.
– Studien visar hur sårbar rehabiliteringsverksamheten kan vara när vården snabbt behöver ställa om. Många medarbetare beskriver att de behövde hantera osäkerhet, omprioriteringar och etiska dilemman samtidigt som de försökte ge patienterna så god rehabilitering som möjligt. Erfarenheterna från pandemin är viktiga för att stärka beredskapen inför framtida kriser, säger Maya Kylén, biträdande professor i hälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad.
Upplevde att patientsäkerheten påverkades
Studien visar också att deltagarna upplevde att patientsäkerheten påverkades, särskilt under pandemins första månader. Många uppgav att tillgången till personlig skyddsutrustning var begränsad och att riskbedömningar av arbetsmiljön inte alltid genomfördes i tillräcklig omfattning.
Samtidigt bidrog pandemin till en snabb utveckling av digitala arbetssätt. Digitala möten och kontakter med patienter och anhöriga blev vanligare, och många såg möjligheter att använda digital teknik för att göra rehabiliteringen mer flexibel och tillgänglig även efter pandemin.
Resultaten belyser enligt forskarna vikten av att inkludera rehabilitering i framtida krisberedskap, och att det finns ett behov av tydliga etiska riktlinjer, stöd till personal och strukturer för reflektion och återhämtning för att stödja personalens hälsa.
De korsar oceaner, glider på monsunvindar och kan dyka upp på nya platser efter tusentals kilometer i luften. Nu visar en studie att trollsländor tillhör naturens mest extrema migranter – och att deras resor kan ge nya insikter om klimatförändringarnas effekter.
Trollsländor och deras spensligare släktingar flicksländorna är rovinsekter med kraftfulla käkar, stora fasettögon och ofta spektakulära färger. Mindre känt är att de kan migrera långa sträckor och ta sig över hinder som Indiska oceanen och Alperna.
Nu har trollsländornas förmåga att flytta över stora avstånd undersökts i en sammanfattande studie. Efter att ha gått igenom 392 vetenskapliga artiklar identifierade forskarna 100 arter med dokumenterat flyttningsbeteende och ytterligare 85 som sannolikt migrerar. Resultaten tecknar bilden av en dold värld ovanför våra huvuden, där insekter genomför resor som i vissa fall kan mäta sig med flyttfåglarnas.
– Många ser trollsländor som något som svävar över en skogstjärn några sommardagar i juli. Men vissa arter flyger över kontinenter och öppet hav. Det är egentligen helt svindlande när man börjar förstå omfattningen, säger biologiforskaren Johanna Hedlund vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Flytten kan ta flera generationer
Studien visar också att förmågan att migrera har utvecklats flera gånger under evolutionen, främst för att undkomma kyla, torka och miljöer där fortplantning inte är möjlig. De flesta migrerande trollsländor genomför flyttningen över flera generationer. Vissa arter uppvisar ett ännu ovanligare beteende. De flyger från kläckningsplatser i heta dalgångar till svalare bergsområden för att senare återvända.
– Jag blev genuint förvånad över hur många exempel det faktiskt finns på trollsländor som fullgör en hel migrationscykel, det vill säga tur-och-retur, inom sin egen livstid. Det är ovanligt hos insekter och märkligt nog något som forskningen inte uppmärksammat mer tidigare, säger Johanna Hedlund.
Visar vägen till ekosystem
Forskarna menar att trollsländor kan fungera som vägvisare för den globala massmigration av insekter som sker utom synhåll för människor. Eftersom de är lätta att känna igen kan de ge ny kunskap om hur andra insekter – från pollinatörer till skadeinsekter och sjukdomsspridare – rör sig mellan olika ekosystem.
Flyttvägarna kan också peka ut miljöer som är särskilt viktiga att skydda. Samtidigt är trollsländor känsliga för förändringar i vattenmiljön, vilket gör dem till värdefulla så kallade indikatorarter.
– Trollsländor fungerar nästan som naturens egna sensorer. Följer vi deras rörelser och var de trivs kan vi också förstå hur ekosystem och klimat förändras, säger Johanna Hedlund.
I Japan lever arten Sympetrum frequens – den röda trollsländan ”Akiakane” – som flyttar från dalgångar upp till svalare bergsområden under sommaren och sedan återvänder på hösten. En annan extrem migrant är monsuntrollsländan Pantala flavescens som tros genomföra årliga flyttningar mellan Indien, Maldiverna och östra Afrika.
Resorna sker delvis över öppet hav och omfattar tusentals kilometer. Flera migrerande arter finns också i Sverige, bland annat höstmosaikslända och fyrfläckad trollslända. Samtidigt syns den bruna kejsartrollsländan – en art med ursprung i Afrika och Mellanöstern – allt oftare längre norrut i Europa, till och med i Sverige.
Var femte person som överlever ett hjärtstopp drabbas av insomni, som ofta hänger samman med annan ohälsa. Det visar en avhandling från Linnéuniversitetet.
Omkring 8 500 personer i Sverige drabbas årligen av plötsligt hjärtstopp. En avhandling har undersökt hur överlevare upplever sin hälsa under de två första åren efter händelsen.
Studien bygger på en enkät med 212 överlevare som fick skatta sin hälsa sex månader efter hjärtstoppet. Deltagarna följdes sedan upp efter 12 och 24 månader.
Svårigheter att somna
Under det första halvåret efter hjärtstoppet förekom symtom som trötthet, nedsatt ork, smärta och depression. Under uppföljningen uppgav dock de flesta en god självskattad hälsa.
Var femte person rapporterade dock sömnproblem motsvarande insomni, som innebär svårigheter att somna, sova hela natten eller att vakna för tidigt. Det kan jämföras med befolkningen i stort, där omkring tio procent uppskattas ha insomni.
– Sömnbesvären tycks dessutom vara långvariga. De flesta som upplevde problem efter sex månader hade kvar symtomen under hela uppföljningstiden, säger Patrik Hellström, doktor i hälsovetenskap vid Linnéuniversitetet, i ett pressmeddelande.
– Jag överraskades av hur vanligt det är med insomni efter hjärtstopp och hur tydligt sömnproblemen korrelerar med andra fysiska och psykiska besvär i den här gruppen. Man kan nästan förutsäga andra hälsoproblem utifrån hur stora sömnbesvär personerna rapporterar, fortsätter Patrik Hellström.
Viktigt med uppföljning
Det är inte bara insomni som kvarstår över tid. Enligt avhandlingen hade personer som upplevde fysiska och psykiska besvär vid första mätningen ofta kvar symtomen även efter två år. För att en förbättring ska ske behövs stöd, konstaterar Patrik Hellström.
– Resultaten talar för att överlevare efter hjärtstopp bör erbjudas en systematisk uppföljning av både fysisk, psykisk och social hälsa, där sömn är en viktig faktor att följa upp. Detta gör det möjligt att tidigt upptäcka överlevare i behov av stöd eller behandling, säger Patrik Hellström.
Förskolan kan spela en viktig roll i barns språkutveckling. En genomtänkt modell gör att måltider, lekar och andra vardagliga situationer blir tillfällen för barn att utveckla sitt språk, visar en ny avhandling.
Många barn lämnar förskolan utan att ha utvecklat ett fungerande språk, enligt forskaren Jeanette Koskinen vid Örebro universitet. I en avhandling presenterar hon en modell med konkreta förslag på hur språkutvecklingen kan stärkas och bli en naturlig del av förskolans vardag.
– Det överraskade mig att förskollärarna som jag pratat med upplever måltiden som ett så bra tillfälle för språkundervisning. Förskollärare har varit med och testat modellen, det är alltså inte endast en teori utan också väldigt praktiskt användbart i vardagen på förskolan, säger Jeanette Koskinen, forskare i pedagogik vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Måltider bra tillfällen
Forskningen skiljer mellan vardagsspråk och akademiskt språk. Vardagsspråket är enkelt med korta meningar, medan det akademiska språket används för att planera, beskriva och berätta mer utförligt om upplevelser.
– Det intressanta är att barn redan i 1–5-årsåldern kan börja utveckla språket så att det blir mer än korta meningar och vardagsspråk. Om förskollärare ges verktyg och tid att planera kan vanliga rutiner som måltider och högläsning bli tillfällen där barnen lär sig använda språket bättre, säger Jeanette Koskinen.
Språkutveckling genom lek
Förskollärarna ska inte lära ut grammatik eller föreläsa för barnen. Det är viktigt att språket är en del av leken och av vardagliga rutiner, enligt avhandlingen. Det kan ske genom lek som leds av vuxna och skapande verksamhet.
– Det är i förskolan grunden läggs för barns fortsatta språkutveckling. Om förskollärare har möjligheten att bedriva god språkundervisning i förskolan betalar det sig tillbaka till samhället i form av medborgare med goda språkkunskaper som kan vara delaktiga och påverka utvecklingen av vårt samhälle. Vi behöver läsande människor med ett utvecklat språk mer än någonsin, säger Jeanette Koskinen.
