Hur ett par delar på jobb och ansvar hemma påverkar hur mycket kvinnor förlorar ekonomiskt vid en separation. En studie visar att kvinnor i jämställda relationer klarar sig bättre – men eget ansvar för barn kan göra situationen mer sårbar.
Forskare har jämfört samkönade och olikkönade relationer för att undersöka hur familjestrukturer påverkar ekonomisk ojämlikhet.
Studien bygger på registerdata från Finland och visar att kvinnor i samkönade relationer drabbas mindre ekonomiskt vid en separation. En möjlig förklaring är att paren oftare har en jämnare fördelning av både förvärvsarbete och omsorgsarbete. När ansvar och inkomster delas mer lika under relationen minskar den ekonomiska sårbarheten vid en separation.
Samtidigt är forskarna tydliga med att fördelen inte gäller i alla situationer.
– Det är inte bara kön som avgör kvinnors ekonomiska situation efter en separation, utan också vem som tar huvudansvaret för omsorgen, säger Maaike van der Vleuten, forskare vid NIDI vid Groningens universitet och Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Föräldraskap förändrar bilden
Skillnaderna är särskilt tydliga för par som har barn. I olikkönade relationer drabbas mammor betydligt hårdare ekonomiskt vid en separation jämfört med kvinnor som inte har barn. En trolig förklaring är att mammorna oftare går ner i arbetstid eller tar ett större ansvar för barnen, vilket påverkar inkomster och karriär på sikt.
I samkönade relationer är skillnaden mindre. Det tyder på att en jämnare fördelning av arbete och omsorg kan dämpa de ekonomiska konsekvenserna av att få barn.
Den som föder barnet drabbas mest
Den enskilt viktigaste faktorn är dock vem i relationen som har fött barn. Oavsett typ av relation förlorar den förälder som fött barn mest i inkomst efter en separation. En förklaring är att barnet eller barnen oftast bor kvar hos mamman, vilket innebär större ansvar och sämre möjligheter att arbeta. När omsorgsansvaret samlas hos en förälder minskar den ekonomiska fördel som annars finns i mer jämställda relationer.
Delat ansvar minskar ojämlikheten
När barnens boende delas mer jämnt mellan föräldrarna minskar de ekonomiska förlusterna.
– Resultaten pekar på vikten av strukturer och policyer som stödjer en mer jämn fördelning av arbete och omsorg, både under relationen och efter en separation, säger Maaike van der Vleuten.
Studien omfattar över 68 000 kvinnor som separerat under åren 2002–2020.
Underjordiska svampar spelar en viktig roll i atollöarnas sårbara ekosystem. Svamparnas samarbete med regnskogsträden kan vara avgörande för att naturen på öarna ska kunna återhämta sig – och i förlängningen även skydda korallreven. Det menar forskare bakom en studie.
Palmyraatollen är en obebodd ögrupp med korallrev och havsområden mellan Hawaii och Samoa. Naturvårdare har på senare tid arbetat med att minska effekten av kokosnötplantager för att det viktiga regnskogsträdet Pisonia grandis ska kunna etablera sig igen.
Men en ny studie visar att det kanske inte räcker att ta bort kokospalmer för att återställa ursprungliga skogar på Palmyraatollen. Det krävs också rätt svampar i marken.
Unika svampar under marken
Ett internationellt forskarlag har dokumenterat ett underjordiskt nätverk av unika svampar som bidrar till att upprätthålla den sköra balansen i atollen.
I markprov som togs under pisoniaträd på 27 av Palmyraatollens öar fann forskarna sällsynta svampar, däribland flera arter som aldrig dokumenterats tidigare. Eftersom pisonia är ett dominerande trädslag på många av världens omkring 600 atoller pekar resultaten på att dessa marksvampar har en central roll i öarnas ekosystem.
Svamparna stödjer pisoniaträden som i sin tur erbjuder häckningsplatser för stora mängder sjöfåglar. Fåglarnas spillning tillför näring till havet, vilket gynnar plankton och korallrev.
– Vår forskning avslöjar ett dolt beroende i hjärtat av ett helt ekosystem, säger Charlie Cornwallis, professor i evolutionsbiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Forskarna har därför identifierat så kallade svamp-hotspots där jord med mycket marksvampar kan flyttas för att underlätta etablering av nya trädplantor. De konstaterar att en lyckad restaurering kräver att inhemska växter återintroduceras tillsammans med inhemska svampar.
Svampar i symbios med världens växter
Det är ett känt fenomen att marksvampar samverkar med träd och andra växter genom symbios. Mykorrhizasvampar bildar nätverk som stödjer omkring 80 procent av all växtlighet genom att tillföra vatten, fosfor och kväve i utbyte mot kol.
På Palmyraatollen har marksvamparna inte tidigare undersökts. Deras roll i näringsutbytet mellan skog och hav har inte heller kartlagts. Men nu visar forskarnas studie att svamparna har en central funktion i atollens ekosystem.
Studien visar att ekosystem är beroende av samspelet mellan olika delar och att naturvård inte bara handlar om arter som kan ses. Enligt forskarna kan kartläggning av marksvampar vara viktig för att motverka att ekosystem eller kollapsar.
– Tar man bort en länk i kedjan kan hela systemet falla samman, säger Charlie Cornwallis.
Forskare vid Lunds universitet har fångat in vilda plattmaskar som är experter på att reparera sig själva efter skador. För första gången har deras regenerativa förmåga utnyttjats för att påskynda sårläkning i mänskliga hudmodeller.
Regenerativ förmåga innebär att en organism kan reparera skadad vävnad, eller i vissa fall återskapa hela kroppsdelar. Plattmaskar är särskilt skickliga på detta och kan bilda upp till 200 nya individer från en liten del av sig själva.
Forskningen om de här speciella maskarna är ännu i ett tidigt skede, men studier har visat att så kallade exosomer – små vesiklar med signalmolekyler – spelar en roll i vävnadsreparation hos maskarna. Exosomerna transporteras mellan celler och påverkar bland annat tillväxt, genuttryck och immunförsvar.
Exosomer togs fram från maskar
Forskare vid Lunds universitet har nu studerat om dessa signalmolekyler även kan stimulera regeneration i andra organismer, något som tidigare inte har prövats. För att undersöka detta samlade forskarna in plattmaskar från Pildammsparken i Malmö.
– Trots att det finns etablerade plattmaskmodeller som odlas i laboratoriemiljö, ville vi knyta forskningen närmare den organism som lever i naturen, säger forskaren Rakel Bjurling i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Efter att de cirka fem millimeter stora plattmaskarna fångats in delades de på mitten i laboratoriemiljö för att frigöra exosomer. Nio dagar senare hade bakdelen på masken utvecklat ögon och efter två veckor var båda delarna lika stora som före delningen. Det är första gången exosomer tas fram från vildlevande plattmaskar.
– Exosomerna är ungefär lika stora som virus, vilket gör arbetet otroligt pilligt, säger Rakel Bjurling.
Påskyndade sårläkning
Efter att forskarna samlat in exosomerna placerades de på mänskliga hudmodeller, av samma typ som används vid tester inom kosmetikaindustrin. Resultaten visar att huden blev tjockare när signalmolekylerna tillsattes.
När huden skadades och ett sår uppstod påskyndades läkningsprocessen. Även vid brännskador läkte blodkärlen snabbare med hjälp av plattmaskarnas exosomer.
– Studien tyder på att signalmolekyler från plattmaskar kan påskynda kroppens egna läkningsprocesser. Det här är första gången någon visar att det går att använda regeneration från plattmask i en annan organism, säger Martin Hjort, biträdande forskare vid kemisk biologi och läkemedelsutveckling, vid Lunds universitet.
Risken för celiaki är inget skäl att avstå från antibiotikabehandling. Det menare forskare bakom en svensk studie som har analyserat sambandet mellan antibiotikaanvändning och sjukdomen.
Celiaki, eller glutenintolerans, är en kronisk autoimmun sjukdom. Antalet diagnoser har ökat, särskilt bland barn och unga. Antibiotikabehandling tidigt i livet har ibland pekats ut som en möjlig riskfaktor för sjukdomen, men bilden är inte entydig.
I en nationell studie analyserade forskare antibiotikaanvändning fram till ett år före diagnos hos 27 789 personer med celiaki, som bekräftats med gastroskopi och vävnadsprov från tarmen.
Gruppen jämfördes med 133 451 personer i en kontrollgrupp med matchande kön, ålder och bostadsort. Forskarna justerade även för socioekonomi, samsjuklighet och vårdkontakter. Personerna i celiakigruppen jämfördes också med 33 112 syskon som inte hade sjukdomen.
Andra tänkbara förklaringar till celiaki
Resultaten visar att personerna med celiaki oftare hade använt antibiotika och fått fler upprepade kurer än kontrollgruppen. Skillnaden var dock begränsad: 69 procent i celiakigruppen hade använt antibiotika, jämfört med 63 procent i kontrollgruppen. Syskonanalysen visade ett liknande mönster.
Forskarna analyserade även data från drygt 225 000 personer som genomgått gastroskopi med vävnadsprov utan tecken på celiaki. Trots normal tarmslemhinna hade de högre antibiotikaanvändning. 73 procent hade använt antibiotika, jämfört med 64 procent i en matchad kontrollgrupp på över en miljon individer.
– Det är lätt att tänka att celiaki är ett resultat av antibiotikaexponering, men sambanden är avsevärt mer intrikata. Kanske är det faktorer som infektionskänslighet och kostvanor som bidrar till att personen utvecklar celiaki, möjligen via påverkan på tarmfloran, säger Maria Ulnes, doktorand inom barnmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
– I vilket fall förefaller adekvat antibiotikaanvändning inte vara en risk i sig, fortsätter hon.
Ingen anledning att avstå antibiotika
Att det starkaste sambandet med antibiotikaanvändning fanns i gruppen med normal tarmslemhinna tyder på att ökad utredning, till följd av mag-tarmsymtom, bidrar mer till mönstret.
– Vi ser inget orsakssamband mellan celiaki och antibiotika. Ansvarsfull antibiotikaanvändning är förstås viktig, men det finns ingen anledning att avstå antibiotika av rädsla för att få celiaki, avslutar Maria Ulnes.
Fakta om celiaki
• Celiaki innebär att kroppen inte tål gluten, ett protein som finns i vete, råg och korn.
• Sjukdomen gör att tunntarmen blir inflammerad och får svårare att ta upp näring.
• Vanliga symtom är magbesvär, trötthet och viktnedgång.
• Behandlingen är en strikt glutenfri kost.
• När gluten utesluts läker tarmen och symtomen försvinner oftast inom några månader.
Bristen på fosfor i skogens mark kan leda till att de globala klimatförändringarna ökar. Det visar en studie som undersökt samspelet mellan koldioxidgödning, fosforbrist och trädtillväxt.
Världens skogar spelar en viktig roll i kampen mot klimatförändringar. De tar upp omkring en fjärdedel av de globala utsläppen av växthusgaser som släpps ut i atmosfären. Träden använder kolatomer för sin tillväxt och binder därmed stora mängder koldioxid från luften.
Vid högre halter av växthusgaser kan träd och växter dessutom öka sin fotosyntes, vilket gör att de kan växa snabbare än normalt och därmed lagra ännu mer kol. Fenomenet kallas koldioxidgödning.
Effekter av fosfor undersöktes
I en studie från Lunds universitet har forskare undersökt effekterna av koldioxidgödning och i vilken utsträckning den kan bidra till att minska halterna av växthusgaser i atmosfären.
– För att koldioxidgödning ska fungera behöver träden näringsämnen som fosfor och kväve från marken, säger Benjamin Smith, professor i ekosystemvetenskap vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Forskarna studerade hur tillgång på näring i marken påverkar trädens tillväxt vid ökade koldioxidhalter. Detta har gjorts med hjälp av datormodeller och ett fältexperiment i Australien, där marken generellt har brist på fosfor.
I experimentet höjdes koldioxidhalterna i luften och fosfor i marken på konstgjord väg för att studera effekterna på eukalyptusträd.
Mer fosfor förstärker inte kolupptag
Resultaten visar en oväntat komplex balans mellan olika processer. Datorsimuleringar tyder på att träden kan växla mellan tillväxtfaser drivna av antingen högre koldioxidhalter eller ökad fosfortillgång. Samtidigt verkar mer fosfor i sig inte förstärka koldioxidens effekt på tillväxt och kolinlagring, den så kallade koldioxidgödningen.
Det innebär att många skogar kan få svårare att öka sitt upptag av växthusgaser de kommande decennierna, menar forskarna. Stora skogsområden i tropikerna och torra regioner bedöms vara fosforbegränsade, med naturligt låga halter av fosfor i marken.
Stödgödsling hjälper inte
Det skulle därmed inte hjälpa att stödgödsla med fosfor i de här områdena för att upprätthålla en ökad kolinlagring i träden. Det gör det ännu mer angeläget att de globala utsläppen av växthusgaser minskar, enligt Benjamin Smith.
– Ytterst är det ännu viktigare för det globala samhället att ta itu med utsläppen. Vi kan inte lita på att skogarna ska hindra alltför höga halter av växthusgaser och ständigt tilltagande klimatuppvärmning, säger han.
Forskare har identifierat två mänskliga cellproteiner som spelar en avgörande roll för hur virus som TBE, West Nile och dengue kan föröka sig i kroppen. Resultaten förändrar synen på hur dessa virus utnyttjar våra celler och pekar ut nya, lovande mål för framtida antivirala läkemedel.
TBE‑virus, West Nile‑virus och denguevirustillhör en grupp närbesläktade flavivirus och orsakar varje år sjukdom hos miljontals människor världen över. Trots den stora sjukdomsbördan saknas fortfarande godkända antivirala läkemedel. Ett alternativt angreppssätt är därför att rikta behandlingar mot värdcellens egna proteiner, som virusen är beroende av för att kunna föröka sig.
I två nyligen publicerade studier Umeå universitet har de mänskliga cellproteinerna NUP98 och NUP153 identifierats som centrala värdfaktorer vid ortoflavivirusinfektion.
– Virus har mycket liten arvsmassa och är helt beroende av cellens egna maskinerier. Genom att förstå vilka mänskliga proteiner virusen kapar kan vi hitta nya sätt att stoppa infektionen, säger Anna Överby Wernstedt, professor på Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet.
Cellproteinerna rekryteras till virusets replikationsplatser
NUP98 och NUP153 är normalt en del av kärnpor‑komplexet, som reglerar transporten av proteiner och RNA mellan cellkärnan och cytosolen, den vätska som cellens inre delar flyter i.
Eftersom ortoflavivirus kopierar sitt RNA i cytosolen har dessa proteiner tidigare inte kopplats till virusets livscykel.
Forskarna visar nu att både NUP98 och NUP153 under infektion rekryteras till virusets replikationsplatser i cytosolen, där de direkt binder till viralt RNA. NUP153 interagerar dessutom med virusproteiner.
– Det var överraskande att se hur proteiner som normalt fungerar som ”grindvakter” till cellkärnan i stället blir aktiva medspelare i virusets kopieringsmaskineri, säger forskaren Marie Peters, tidigare doktorand på Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet.
Finjusterar virusets proteinproduktion
Studierna visar att NUP98 och NUP153 har olika roller under infektionen. NUP98 är nödvändigt för effektiv kopiering av virusets RNA, medan NUP153 påverkar hur mycket av olika virusproteiner som produceras.
NUP153 binder till ett specifikt område på det virala RNA:t mellan de sekvenser som kodar för strukturella respektive icke‑strukturella proteiner. Genom denna interaktion styrs balansen mellan olika virusproteiner, vilket är avgörande i ett tidigt skede av infektionen.
– Våra resultat utmanar den etablerade bilden av att alla virusproteiner produceras i lika mängd. I stället ser vi att viruset finjusterar sitt proteinuttryck med hjälp av värdcellens egna proteiner, säger Marie Peters.
Banar väg för nya antivirala läkemedel
I arbetet med NUP98 gick forskarna vidare och identifierade, i samarbete med Uppsala universitet, en liten peptid som blockerar NUP98:s bindning till viralt RNA. När denna interaktion hindras minskar virusets förökning kraftigt.
– Det här visar att våra fynd inte bara är biologiskt intressanta, utan också kan översättas till konkreta antivirala strategier, säger Anna Överby Wernstedt.
Tillsammans ger studierna ny och fördjupad förståelse för hur ortoflavivirus utnyttjar mänskliga celler. Särskilt lyfts RNA‑bindande värdproteiner, som nukleoporiner, fram som en central men tidigare underskattad del av virusets livscykel.
– Genom att rikta in oss på stabila värdproteiner i stället för virusets snabbt muterande komponenter kan vi på sikt utveckla bredare och mer motståndskraftiga antivirala behandlingar.
Miljontals infekteras av ortoflavivirus varje år
Ortoflavivirus är ett virussläkte som omfattar flera allvarliga sjukdomsframkallande virus som sprids via myggor och fästingar. Miljontals människor infekteras varje år, framför allt i tropiska och tempererade regioner. Virusen är geografiskt spridda och ökar i utbredning till följd av klimatförändringar och global rörlighet.
Det finns inga godkända antivirala läkemedel mot de flesta ortoflavivirus. Exempel på ortoflavivirus är:
TBE‑virus (tick‑borne encephalitis virus) som sprids via fästingar och kan orsaka hjärninflammation.
West Nile‑virus sprids via myggor och kan ge neurologisk sjukdom.
Denguevirus sprids via myggor och orsakar denguefeber, som kan bli livshotande.
Forskning visar att grundskolornas beredskapsplaner vid kris främst har fokus på praktiska åtgärder vid dödsfall. Men ofta saknas tydliga rutiner för långsiktigt stöd till barn i sorg.
I en studie från Uppsala universitet har forskare analyserat 45 krisplaner från svenska grundskolor.
Resultaten visar att de flesta beredskapsplaner innehåller checklistor för hur skolan ska agera vid dödsfall. Det finns också rutiner för minnesstunder och andra ceremonier. Däremot är beskrivningarna av psykosocialt stöd ofta begränsade, otydliga eller saknas helt, särskilt när det gäller uppföljning och långsiktigt stöd till elever.
– Skolan spelar en avgörande roll i att stödja barn i sorg. Tidigare forskning visar att när stödet brister finns risk för långvariga konsekvenser för barns psykiska hälsa och skolgång. Samtidigt kan rätt stöd bidra till återhämtning och stärkt välmående, säger forskaren Rakel Eklund vid Uppsala universitet i ett pressmeddelande.
Barns sorg är komplex
De krisplaner som tar upp sorgearbete bygger ofta på äldre teorier där sorg beskrivs som en linjär process i olika faser. Modern forskning visar dock att barns sorg är mer komplex och varierar över tid. Studien pekar också på att barns egna perspektiv och delaktighet sällan lyfts fram i planerna.
Forskarna efterlyser därför uppdaterade riktlinjer för skolors krisarbete, där även död och sorg inkluderas.
– Modern forskning måste integreras, ett långsiktigt psykosocialt stöd tydliggöras och barns egna röster måste få större utrymme. Ett mer sammanhållet och kunskapsbaserat arbete kan ge bättre förutsättningar för att möta barns behov vid sorg och förlust i skolmiljön, säger Rakel Eklund.
Skolorna valdes ut slumpmässigt från Norrland, Svealand och Götaland, med 15 skolor från varje region. Forskarna kontaktade totalt 73 skolor för att få in 45 krisplaner till studien.
Forskare har kartlagt resmönstren för 25 kejsare i det tysk-romerska riket. Studien visar att inrikesresorna gjordes av strategiska skäl för att behålla makten. Om kontrollen försvagades i ett område ändrades resrutterna.
Det tysk-romerska riket tog form år 962, när den tyske kungen Otto I kröntes till kejsare. Riket omfattade stora delar av Centraleuropa, däribland områden som i dag utgör Tyskland, Österrike, Tjeckien och delar av Italien. Det spelade en viktig roll i europeisk politik under medeltiden och tidig modern tid. Efter långvariga inre spänningar och yttre påtryckningar upplöstes riket år 1806.
Splittrat rike med lokala makthavare
Det tysk-romerska riket var ingen enhetlig nation, utan bestod av många självstyrande furstendömen. Tidigare forskning har länge utgått från moderna, territoriella stater och därmed förbisett att makten under medeltiden var personbunden och rörlig, enligt forskare bakom en ny studie.
– Eftersom det tysk-romerska riket saknade en central byråkrati var kejsarna beroende av att resa för att utöva kontroll över lokala makthavare. Det innebar att de ständigt behövde göra strategiska avvägningar kring var deras närvaro gjorde störst skillnad, säger Andrej Kokkonen, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
I samarbete med forskare från Storbritannien och Danmark har Andrej Kokkonen undersökt hur kejsare valde sina resor och vilka politiska överväganden som styrde dem. Genom att analysera över 72 000 daterade och geografiskt identifierade dokument, till exempel kungliga beslut och privilegiebrev, har resrutter för 25 tysk-romerska kejsare mellan 919 och 1519 kartlagts.
– Vår strategi var att utnyttja en historisk brytpunkt, det så kallade interregnumet mellan 1250 och 1273, då den kejserliga makten kollapsade. Genom att jämföra kejsarnas resmönster före och efter denna period har vi identifierat hur förändringar i maktbalansen påverkade deras beteende, säger Andrej Kokkonen.
Starka kejsare undvek släktbesök
Resultaten är tydliga. Före 1250, när kejsarmakten var stark, undvek kejsarna oftare områden som kontrollerades av den egna släkten.
– Den ansågs tillräckligt lojal. Efter interregnumet 1273 förändrades kejsarnas resvanor abrupt. Då tillbringade kejsarna mer tid i familjens territorier.
Enligt forskarna kan det bero på att svagare kejsare inte längre kunde ta familjens lojalitet för given. I stället blev nära släktingar, särskilt manliga arvingar och rivaler, viktiga att kontrollera. Effekterna var tydligast i ekonomiskt betydelsefulla regioner, vilket pekar på att både politiska och materiella intressen styrde resandet under de 600 år som analyseras i studien.
Politisk kontroll bygger på närvaro
Studien visar att den kejserliga närvaron inte var jämnt fördelad över territoriet. Den var i stället selektiv och strategisk. Kejsaren var inte bara en symbolisk figur utan framträder som en mobil institution, där den fysiska närvaron var central för styret av det tysk-romerska riket.
– Vår forskning är relevant även för moderna auktoritära system. Genom att koppla historiskt material till modern statsvetenskaplig teori visar vi hur politisk kontroll alltid är beroende av relationer, resurser och närvaro. Detta gäller oavsett om den utövas från hästryggen under medeltiden eller via institutioner i moderna stater, säger Andrej Kokkonen.
Studien har gjorts tillsammans med forskare vid London School of Economics and Political Science och Aarhus universitet.
Att operera bort brösten i förebyggande syfte hos kvinnor med kraftigt förhöjd ärftlig risk för bröstcancer är ett mycket säkert ingrepp, både när det gäller att minska risken för bröstcancer och risken för kirurgiskt krävande komplikationer. Det visar en studie från Umeå universitet.
Bröstcancer drabbar omkring var tionde kvinna i Sverige. I ungefär 2,5 procent av fallen beror sjukdomen på ärftliga förändringar i bröstcancergenerna BRCA1 eller BRCA2.
Kvinnor som bär på dessa genetiska varianter har en mycket hög risk att utveckla bröstcancer någon gång i livet, upp till 70 procent, och erbjuds därför särskilda uppföljningsprogram eller förebyggande kirurgi där brösten opereras bort.
Nu har forskare vid Umeå universitet undersökt 1 208 svenska kvinnor som hade en bekräftad patogen variant i BRCA1 eller BRCA2, men som inte hade fått någon bröstcancerdiagnos, som identifierats mellan 1994 och 2019.
1 av drygt 500 utvecklade bröstcancer
Av de 1 208 kvinnorna opererade 507 bort brösten. Endast en kvinna i denna grupp utvecklade senare bröstcancer. Av de 701 kvinnor som inte gjorde någon operation utvecklade 112 bröstcancer.
– Våra resultat visar att risken för framtida bröstcancer är mycket låg. Det här är viktig evidens som kan ge stöd i kliniska beslut och rådgivning av kvinnor med förhöjd ärftlig risk för bröstcancer, säger Rebecca Wiberg, docent och biträdande universitetslektor vid Institutionen för diagnostik och intervention på Umeå universitet.
Dessutom såg forskarna en låg förekomst av kirurgiskt krävande komplikationer efter operationerna.
– Sammantaget är det här ett säkert ingrepp, säger Rebecca Wiberg.
Sveriges största utsläppare spelar en viktig roll i klimatomställningen – men använder inte fullt ut de verktyg som finns. En ny studie från Chalmers visar att flera av de stora företagen, trots höga klimatambitioner, söker begränsat stöd från statliga miljardprogram som ska driva på omställningen.
De företag som står för störst utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser i Sverige är avgörande för en hållbar omställning och för att nå landets klimatmål. Men flera av företagen väljer att inte söka pengar från Industriklivet och Klimatklivet – de statliga program som satsar miljarder på att hjälpa industrin att ställa om.
En studie från Chalmers visar att många av de största utsläpparnatrots ambitiösa klimatambitioner, nöjer sig med att söka små summor för begränsade projekt som inte leder till verkliga utsläppsminskningar i stor skala.
– Det är anmärkningsvärt att flera av de företag som står för de största utsläppen och har satt de mest ambitiösa klimatmålen visar ett relativt lågt engagemang i de statliga omställningsprogrammen, medan andra företag med mer försiktiga mål är betydligt mer aktiva, säger Hans Hellsmark, docent inom innovation och hållbar omställning på Chalmers.
97 finansierade projekt analyserades
Industriklivet och Klimatklivet är två stora statliga satsningar för att hjälpa svensk industri att minska utsläppen av växthusgaser och underlätta den gröna omställningen.
I studien från Chalmers analyserade forskare 97 finansierade projekt under perioden 2017–2024, riktade mot de 20 företag som står för 80 procent av industrins utsläpp, på totalt cirka 5,9 miljarder kronor.
Stora utsläppare söker begränsat stöd
De svenska bolag som står för de största utsläppen verkar inom tillverkning samt energi- och värmeframställning. På listan finns SSAB, Preem, Heidelberg Materials, LKAB, St1, Borealis, Stockholm Exergi, E.ON, Boliden, Tekniska verken i Linköping, Sysav, SMA Mineral, Renova, Kubal, Vargön Alloys, Höganäs, Nordkalk, Vattenfall, Outokumpu och Uniper.
Det är företagen själva som ansöker om pengarna som sedan ska användas för att få fart på åtgärder som bidrar till att minska klimatutsläpp. Men när forskare från Chalmers undersökte hur pengarna från de stora klimatsatsningarna har använts, visade det sig att det finns stora skillnader i hur aktivt företagen deltar i Klimatklivet och Industriklivet.
Flera stora utsläppare söker bara medel för begränsade pilotprojekt eller förstudier, snarare än för investeringar som kan leda till storskaliga utsläppsminskningar.
– Normalt sett beviljas de här ansökningarna. Det är osannolikt att företagen skulle satsa på genomgripande omställning utan att söka de statliga pengar som är till för just det, säger Hans Hellsmark.
Klimatmål rimmar inte med satsningar
Nästan alla bolagen deltar i omställningsprogrammen i någon form, men skillnaderna i engagemang är mycket stora. Exempelvis har LKAB fått cirka 3,3 miljarder kronor, medan Renova och SMA Mineral under den studerade perioden har sökt och fått 100 000 kronor vardera.
Även SSAB och Heidelberg Materials tar stor del av de statliga pengarna som går till investeringar i ny teknik. Men Vattenfall, Uniper och Sysav satsar relativt lite på att minska sina egna utsläpp, enligt studien.
– En del av de här bolagen har mycket ambitiösa klimatmål, men utan motsvarande engagemang i konkreta omställningsprojekt riskerar dessa mål att förbli just ambitioner. Det verkar som om att höga ambitioner ibland handlar mer om att positionera sig kommunikativt än att driva faktiskt förändring, säger Hans Hellsmark.
Att flera av de stora bolagen inte ligger längre fram i den gröna omställningen innebär att deras utsläpp av växthusgaser förblir höga. Men problemet går djupare än så, eftersom bolagen är djupt integrerade i sin industri, med täta kopplingar till leverantörer, kunder, regelverk, infrastruktur och politik.
– Det innebär att deras strategiska val, till exempel vilka tekniker de satsar på och vilka samarbeten de ingår i, får stor betydelse för om vi lyckas nå klimatmålen. Omställningen sker i hög grad i nätverk mellan företag, forskningsinstitut och offentliga aktörer, säger Hans Hellsmark.
Kommunala bolag inte aktiva i omställning
Då både Industriklivet och Klimatklivet är statliga stödprogram med syfte att driva en hållbar omställning, reagerade forskarna på att flera av de största utsläpparna inom avfallsförbränning, som Renova i Göteborg och Sysav i Malmö, i mycket begränsad utsträckning deltar i omställningsprogrammen, trots att de är kommunala bolag.
– För det första står sopförbränning för stora koldioxidutsläpp, vilket innebär att deras omställning är viktig och brådskande. För det andra har exempelvis Göteborg väldigt ambitiösa klimatmål. Men trots att staden har kontroll över en stor utsläppskälla är man inte aktiv och söker pengar för att ställa om, säger Hans Hellsmark, och tillägger att när bolagen inte deltar i omställningsprogrammen för det också med sig att de inte blir uppkopplade mot forskning och andra viktiga nätverk.
Studien har inte i detalj undersökt orsakerna till att bolagen inte tar större del av de statliga omställningspengarna, men pekar på flera möjliga förklaringar. Den lyfter fram faktorer som strategiska prioriteringar, bristande organisatorisk kapacitet, svaga kopplingar till forskningsnätverk, och avsaknad av marknadstryck för kommunala monopolbolag.
– Jag tycker att det är allvarligt att organisationer med stora utsläpp i så liten utsträckning tar del av pengar som ska gå till den gröna omställningen. Det är inte någon hemlighet vilka förändringar som behöver komma på plats: elektrifiering, koldioxidinfångning, vätgas och övergång till biobaserade bränslen. Det finns konkreta tekniska vägar framåt, och de statliga programmen är utformade för att stödja just dessa satsningar. Men när möjligheterna att agera dyker upp väljer flera av de största utsläpparna att inte engagera sig i den omfattning som krävs, säger Hans Hellsmark.
Adopterade barn som vuxit upp i mer gynnsamma familjemiljöer än sina syskon löper lägre risk för psykisk ohälsa, kriminalitet och sociala problem – fördelar som i vissa fall sträcker sig vidare till nästa generation. Det visar en ny studie från Karolinska institutet som undersökt svenska syskon.
Barn som växer upp under svåra familjeförhållanden löper större risk att få problem senare i livet. Det kan handla om psykisk ohälsa, svårigheter i skolan eller kriminalitet.
För att ta reda på hur mycket av detta som är möjligt att påverka har forskare vid Karolinska institutet studerat syskonpar i Sverige där det ena syskonet adopterades bort från en riskutsatt familj, medan det andra växte upp med de biologiska föräldrarna.
På så sätt har de kunnat jämföra hur olika uppväxtvillkor påverkar livet på lång sikt och samtidigt ta hänsyn till genetiska faktorer.
– Vår studie visar att en tryggare uppväxt kan göra stor skillnad, särskilt för barn som startar livet med tydliga riskfaktorer, säger Erik Pettersson, docent vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska institutet.
Följde över 12 000 syskon
Studien bygger på svenska befolkningsregister och omfattar drygt 12 000 hel- och halvsyskon födda mellan 1950 och 1980. Alla kommer från familjer där minst en förälder haft någon form av psykiatriskt eller socialt problem, till exempel psykisk sjukdom, kriminalitet eller självmordsförsök, och där minst ett barn adopterats bort före tio års ålder.
Familjerna som tog emot adoptivbarnen hade ofta bättre resurser och högre socioekonomisk status.
Resultaten visar att de adopterade barnen hade lägre risk för psykiatrisk sjukdom, kriminalitet och beroende av socialbidrag när de var vuxna, jämfört med syskonen som växte upp med de biologiska föräldrarna. De klarade sig också bättre i skolan och nådde i genomsnitt högre utbildningsnivå.
Män som adopterats presterade dessutom bättre vid mönstringen, både på intelligenstester och i intervjuer som mäter stresstålighet och social anpassningsförmåga.
Nästa generation kan påverkas
Forskarna undersökte också om skillnaderna levde vidare till nästa generation.
Totalt följdes nästan 22 000 barn till syskonparen. Barnen till de adopterade syskonen hade i genomsnitt bättre livsvillkor än sina kusiner, till exempel lägre risk för kriminalitet och ekonomiska problem. Effekterna var svagare än i den tidigare generationen, men pekade i samma riktning.
– Det tyder på att förbättrade livsvillkor inte bara gynnar individen själv, utan också kan få konsekvenser för nästa generation, säger Erik Pettersson.
Pekar på värdet av stödinsatser
Erik Pettersson betonar att resultaten inte ska ses som ett argument för adoptioner, som i dag är ovanliga i Sverige.
Däremot menar han att studien pekar på värdet av insatser för barn i utsatta miljöer.
– Forskningen är både begränsad och splittrad när det gäller effekterna av olika stödinsatser som syftar till att ge barn en bättre uppväxt. Vissa studier visar stora långsiktiga vinster, andra små eller inga alls. Vår studie pekar på att potentialen faktiskt är stor, även om vi inte kan säga vilka åtgärder som är bäst.
Personer med spridd smärta under lång tid har nästan dubbelt så hög risk att drabbas av allvarlig hjärt-kärlsjukdom. Det visar en internationell forskningssammanställning från Högskolan Dalarna och Karolinska institutet.
I en systematisk översikt har forskare undersökt sambandet mellan långvarig spridd smärta och risken att utveckla hjärt-kärlsjukdom. I arbetet har forskarna sammanställt tidigare publicerade studier inom området och gjort nya statistiska beräkningar baserade på det samlade materialet.
Långvarig spridd smärta innebär att en person haft ont i flera delar av kroppen under minst tre månader, utan koppling till en enskild skada. Tillståndet beskrivs ibland som fibromyalgiliknande smärta.
Forskarna analyserade resultaten från 18 internationella studier. Samtliga studier som undersökt hjärtinfarkt och stroke pekade åt samma håll: personer med långvarig spridd smärta hade nästan fördubblad risk jämfört med personer utan smärta.
– Det som förvånade oss var hur samstämmiga resultaten var. Trots skillnader i studiernas upplägg pekade de i samma riktning, säger Johan Ärnlöv, professor i allmänmedicin vid Karolinska Institutet och Högskolan Dalarna, i ett pressmeddelande.
Vården behöver uppmärksamma risk
Även risken att avlida i hjärt-kärlsjukdom var högre i gruppen med långvarig spridd smärta. Resultaten varierade dock mer mellan studierna, vilket gör sambandet mindre statistiskt säkert än för hjärtinfarkt och stroke.
Resultaten innebär att vården kan behöva vara mer uppmärksam på hjärt-kärlrisk hos patienter med smärta, menar forskarna.
– Hjärtkärl-sjukdomar är vanligt men går delvis att förebygga. Om personer med långvarig spridd smärta utgör en högriskgrupp är det viktigt att vi identifierar dem i tid, säger Ann-Sofie Rönnegård, doktorand vid Högskolan Dalarna.
Kan kräva mer kontroller
I dag nämns inte långvarig spridd smärta som en riskfaktor i svenska eller internationella riktlinjer för hjärt-kärlsjukdom.
– Våra resultat kan vara en signal till vården att vara generös med att kontrollera exempelvis blodtryck, blodsocker, blodfetter och andra påverkbara riskfaktorer hos dessa patienter, säger Johan Ärnlöv.
Han framhåller att hjärt-kärlsjukdom i många fall kan förebyggas genom livsstilsförändringar och behandling.
Näktergalen korsar varje år Sahara, Medelhavet och den arabiska öknen. Ny forskning visar att den lilla sångfågeln klarar den extrema resan genom att flyga flera nätter i rad och vila nästan helt under dagarna.
Näktergalen anländer till Sverige vid månadsskiftet april–maj. Den påbörjar sedan sin långa flytt söderut i augusti–september. Höstflytten går via Egypten och vidare genom östra Afrika. Arten övervintrar sedan i tropiska områden, främst i sydöstra Afrika.
I en studie har forskare vid Lunds universitet följt fåglarnas beteende i detalj under migrationen. Med hjälp av avancerade, ultralätta sensorer har deras aktivitet kunnat kartläggas.
Extrem nattlig flygresa
Resultaten visar ett tydligt mönster. Näktergalarna genomför fyra till fem nattliga flygningar i följd. Flygturerna varvas med uppehåll under dagtid, då fåglarna knappt rör sig alls.
Genom detta beteende minimerar de energiförbrukningen under dygnets varmaste timmar och undviker den mest intensiva hettan i ökenmiljöer.
– Det är ett extremt beteende. De pressar sig genom flera nätter i sträck och stänger i princip ner helt under dagarna, säger Pablo Macías-Torres, biologiforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Laddar energi före flytt
Studien ger också en ny bild av hur avgörande förberedelserna är inför den omkring 9 000 kilometer långa flytten. Under de stillsamma uppehållen i ökenområden fyller de cirka 25 gram lätta fåglarna inte på med ny energi. I stället lever de på reserver som byggts upp inför flytten.
– De här fåglarna chansar inte. Hela strategin bygger på att de har laddat tillräckligt med energi innan de påbörjar de mest ogästvänliga delarna av resan, säger Anders Hedenström, biologiprofessor vid Lunds universitet.
Att kunna följa små flyttfåglar på detaljnivå har länge varit en utmaning. Men det har blivit möjligt med hjälp av sensorteknik i miniatyrformat. Den gör det möjligt att studera beteenden direkt hos fritt flygande fåglar. Bild: Pablo Macías-Torres, Lunds universitet.
Näktergalar från Lund följdes under resa
Forskarna har analyserat elva kompletta flyttar från tio näktergalar, fångade utanför Lund. Analyserna omfattar både höst- och vårflyttningar under tre års tid och ger därmed en ovanligt heltäckande bild av artens strategi.
– Nästa steg är att förstå hur förändrade miljöer påverkar näktergalarnas möjligheter att klara resan. Det blir avgörande i en värld där både klimat och livsmiljöer förändras snabbt, säger Pablo Macías-Torres.
Känslan av hopp är viktig för att skapa engagemang i svårlösta miljöfrågor. Men när hoppfullhet blir en självklar norm kan den i vissa lägen förhindra lösningsorienterade diskussioner, visar en studie från Sveriges lantbruksuniversitet.
Hoppfullhet betraktas ofta som en viktig och rent av nödvändig känsla och inställning till framtiden, inte minst när det gäller miljö- och klimatfrågor. Hopp kan ge motivation och handlingskraft till förändring.
I vissa sammanhang kan hoppet dock bli en dominerande norm som tränger undan möjlighet till debatt, ifrågasättande och oenighet. Det visar en ny studie där forskare har analyserat samtal i möten om cirkulär ekonomi och hur en sådan omställning skulle kunna ta form.
– När vi undersökte hur mötesdeltagarna tog itu med svåra frågor förväntade vi oss diskussioner och oeniga ståndpunkter. Cirkulär ekonomi innebär omvälvande samhällsförändringar, så det finns skäl att vrida och vända på frågor och vara oense – men det uppstod sällan några diskussioner, säger Lars Hallgren, forskare i miljökommunikation vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Trots olika intressen uttrycktes inga meningsskiljaktigheter
Mötesdeltagarna kom från olika delar av samhället: myndigheter, aktörer inom produktions- och leveranskedjor, second hand- och återbruksföretag, reparationskaféer och andra ideella organisationer.
Trots de olika inriktningarna och intressena såg forskarna inte några meningsskiljaktigheter uttryckas mellan deltagarna.
– De bekräftade varandra med ord som ”fantastiskt” och ”underbart”. I ett möte förvarnade en person om att han skulle säga något negativt och bli den ”gnällande gubben i rummet”. Det var nog skämtsamt sagt, men det blev tydligt att det fanns en norm om att vara hoppfull och optimistisk som han var på väg att bryta mot, säger Lars Hallgren.
– När man lägger ihop sådana enskilda exempel framträder mönster. De visar vilka kulturer och samhällsstrukturer som finns, inte bara kring cirkulär ekonomi utan miljöfrågor generellt, säger Hanna Bergeå, forskare i miljökommunikation vid SLU.
Hoppfull norm i samtal kan få konsekvenser
Samhällsdebatten beskrivs på flera håll i dag som polariserad och hätsk. Men att helt undvika meningsskiljaktigheter kan ge oavsiktliga konsekvenser, menar forskarna. När hoppfullhet blir normgivande och styrande i samtal riskerar man att värja sig mot de svåra frågorna man är där för att diskutera och inte nå fram till det som behöver utredas och lösas.
– När människor förväntas ha en hoppfull inställning till utmaningar riskerar det att tränga undan förmågan att vara kritisk och oense, något som behövs för att hantera komplexa samhällsutmaningar. Man går miste om den demokratiska och konstruktiva potentialen som finns i oenighet, säger Hanna Bergeå.
Forskarna betonar att det inte är känslan av hopp i sig som hindrar konstruktiva samtal.
– Det handlar inte om att man inte ska känna hopp, utan om vilken inställning som tillåts i gemensamma diskussioner. Det är viktigt att se värdet av konstruktiv oenighet, säger Hanna Bergeå.
Så hur kan man skilja på hoppfullhet som motiverande känsla och situationer där hoppet blir ett hinder? Det som forskarna kallar ”skadligt hopp” uppstår när upprätthållandet av en positiv och motiverande stämning gör det svårt att uttrycka avvikande åsikter.
– Har du någon gång avstått från att ta upp ett ämne eller ställa en fråga för att inte förstöra entusiasmen i en grupp? Då har du sett effekterna av ”skadligt hopp”, säger Lars Hallgren.
Fyra typer av ”skadligt hopp”
1
Gemenskap framför oenighet
När fokus ligger på samarbete och samsyn kan det bli svårt att lyfta fram skillnader och oenigheter. Hoppet om att vi ska ”lösa det tillsammans” riskerar att tränga undan viktiga perspektiv och meningsskiljaktigheter.
2
Positiv bekräftelse som stoppar diskussionen
När deltagare avslutar ett samtalsämne genom att bekräfta varandras utsagor med positiva omdömen skapas en känsla av framsteg. Men det kan också göra att man slutar granska argumenten på djupet – samtalsämnet rundas av i stället för att utvecklas.
3
Nya begrepp som skymmer problemen
Problem presenteras och ”löses” genom att lansera nya, lockande begrepp och språkliga innovationer. Begreppet skapar entusiasm, men är ofta otydligt och fylls med förhoppningar snarare än konkreta lösningar. Det gör det svårt att diskutera faktiska konsekvenser.
Ett exempel från studien är begreppet ”smartskalighet”. Frågan handlade om ifall cirkulär ekonomi ska drivas av små eller stora företag – en tydlig målkonflikt. I stället för att fördjupa diskussionen lanserades idén om en ”smart skala”. Begreppet förblev oförklarat men fungerade som en hoppfull lösning på den svåra frågan.
4
Ytliga lösningar på djupare oenighet
Grundläggande oenigheter och konflikter påtalas, men förblir olösta och outforskade genom att diskussionen styrs om till enklare, konkreta oenigheter som snabbt löses genom en enighet på ytan.
Deltagande i fotbollsakademier kan innebära betydande ekonomiska, tidsmässiga och sociala åtaganden för familjer. En ny studie visar att kraven på föräldrarna kan vara omfattande, samtidigt som många ser det som en meningsfull och utvecklande miljö för barn och ungdomar.
En studie från Karlstads universitet och Högskolan i Halmstad, som genomförts inom ramen för Centrum för idrottsforsknings regeringsuppdrag om kostnader i barn- och ungdomsidrotten, belyser hur kostnader uppstår, upplevs och motiveras i olika former av fotbollsakademier.
Forskarna har intervjuat 41 föräldrar till barn i åldrarna 10–16 år och resultaten visar att kostnaderna för akademideltagande varierar kraftigt mellan olika verksamheter och kan variera från några tusen kronor per år till över 50 000 kronor per säsong, beroende på föreningens organisation, resurser och verksamhetsinnehåll.
– Många föräldrar beskriver hur den totala kostnadsbilden växer fram över tid. Utöver avgifter tillkommer ofta kostnader för resor, cuper, utrustning och extraträning. Även tidsmässiga åtaganden, exempelvis transporter och förlorad arbetstid, lyfts fram som en betydande del av den totala belastningen. Ett återkommande resultat är också att kostnadsansvaret i större utsträckning tycks vila på familjer inom flickakademier, särskilt vad gäller resor och tävlingsdeltagande, säger Stefan Wagnsson, docent i idrottsvetenskap vid Karlstads universitet.
Föräldrars roll central
Studien visar också att föräldrar inte enbart är mottagare av kostnader, utan i många fall aktivt bidrar till att driva dem, exempelvis genom investeringar i extraträning utanför föreningens ordinarie verksamhet.
– Föräldrar beskriver en situation där det upplevs viktigt att ge barnet goda förutsättningar att utvecklas och konkurrera, vilket i praktiken kan innebära ytterligare ekonomiska satsningar, säger Krister Hertting, docent i pedagogik vid Högskolan i Halmstad.
Trots de omfattande kraven framhålls akademiverksamheten av många föräldrar som en meningsfull och utvecklande miljö för barn och ungdomar. Föräldrar och akademierna delar till stora delar uppfostringsideal. Det handlar till exempel om ordning, disciplin, tydliga krav. Men även om att prestera och hantera motgångar.
Samtidigt visar resultaten att deltagandet ofta påverkar hela familjens vardag, där fritid, arbete och semester anpassas efter verksamhetens krav.
– Studien belyser en spänning mellan akademins möjligheter som utvecklingsmiljö och de krav den ställer på familjer. Det är en balans som behöver uppmärksammas i diskussionen om barn- och ungdomsidrottens villkor, säger Johan Högman, docent i idrottsvetenskap vid Karlstads universitet.
När i livet vi går upp i vikt kan ha stor betydelse för hälsan långt senare. En studie som undersökt hur viktförändring från 17 till 60 års ålder hänger ihop med risken att dö i olika sjukdomar visar ett tydligt mönster: viktökning tidigt i vuxenlivet har störst betydelse.
Att övervikt och obesitas ökar risken för flera sjukdomar är sedan länge känt. Nu har forskare vid Lunds universitet undersökt hur förändringar i vikt över livet påverkar hälsan.
– Det tydligaste vi ser är att viktökning i yngre ålder är kopplad till högre risk för förtida död senare i livet, jämfört med personer med en lägre viktökning, säger Tanja Stocks, docent i epidemiologi vid Lunds universitet.
Studien bygger på data på över 600 000 personer som följts via olika register. För att ingå i studien krävdes minst tre tillfällen då vikt hade uppmätts, till exempel vid tidig graviditet, mönstring eller som deltagare i en forskningsstudie.
Under tidsperioden som forskarna studerade avled 86 673 av männen och 29 076 av kvinnorna.
Forskarna analyserade hur vikten förändrades mellan 17 och 60 års ålder och hur detta hängde ihop med risken att dö totalt och i olika obesitasrelaterade sjukdomar. I genomsnitt ökade både män och kvinnor i vikt med 0,4 kg/år.
Att utveckla obesitas i tidigt vuxenliv gav högre risk att dö
Resultaten visar att personer med en snabbare viktökning under vuxenlivet hade högre risk att dö i olika obesitas-relaterade sjukdomar som forskarna undersökte, men också för en ökad risk för död oavsett dödsorsak – det vill säga total dödlighet.
Personer som utvecklade obesitas mellan 17 och 29 års ålder hade omkring 70 procent högre risk att dö i förtid, jämfört med dem som inte utvecklade obesitas före 60 års ålder. Obesitasdebut definierades som första gången en persons kroppsmassindex, ett mått baserat på vikt och längd, nådde 30 eller högre.
– En möjlig förklaring till att de som utvecklar obesitas tidigt i livet löper högre risk, är att kroppen helt enkelt exponeras längre tid för de biologiska effekterna av övervikt, säger Huyen Le, doktorand vid Lunds universitet och förstaförfattare i studien.
Lika stor risk oavsett ålder för cancer hos kvinnor
Men mönstret avvek vid ett samband: när det gäller cancer bland kvinnor.
– Där var risken ungefär lika stor oavsett när viktökningen skedde. Om långvarig exponering för obesitas vore den avgörande faktorn, borde tidigare viktökning innebära högre risk. Att så inte är fallet tyder på att andra biologiska mekanismer också kan spela en roll för cancerrisk och överlevnad hos kvinnor, säger Huyen Le.
En möjlig förklaring kan vara hormonella förändringar i samband med klimakteriet.
– Om våra resultat bland kvinnor avspeglar vad som sker i klimakteriet är frågan vad som är hönan och ägget. Det kan vara hormonförändringarna som påverkar vikten och hur långt upp i åldern denna förändras – och att vikten bara speglar vad som händer i kroppen.
Ett samhälle som försvårar en hälsosam livsstil
En styrka i studien är att den bygger på flera viktmätningar per person som kunde användas av forskarna för att skatta viktförändringar över decennier i vuxenlivet. I de flesta andra studier saknas sådant underlag och deltagarna har dessutom i hög grad fått uppskatta hur mycket de vägde i yngre ålder.
– Majoriteten av viktmätningarna i denna studie var i stället uppmätta av personal, till exempel i hälsovården. Den stora andelen objektivt uppmätta vikter i vår studie gör resultaten mer tillförlitliga och robusta, säger Tanja Stocks.
Riskökningar i en befolkning är ibland svåra att tolka. En 70-procentig riskökning innebär till exempel att om 10 av 1 000 personer i referensgruppen dör under en viss period, skulle ungefär 17 av 1 000 dö i gruppen med tidig obesitas.
– Men vi ska inte stirra oss blinda på exakta risksiffror. De blir sällan helt exakta eftersom de exempelvis påverkas av de omgivningsfaktorer som tagits hänsyn till i studien och hur väl både riskfaktor och utfall har uppmätts. Däremot är det viktigt att se mönstren och den här studien skickar en viktig signal till beslutsfattare och politiker om vikten av att förebygga obesitas, säger Tanja Stocks.
Många forskare talar i dag om ett ”obesogent samhälle” – där miljön försvårar en hälsosam livsstil och gör det lätt att utveckla övervikt och obesitas.
– Det ligger på beslutsfattarnas bord att genomföra åtgärder som vi vet motverkar obesitas. Den här studien ger ytterligare evidens för att sådana insatser sannolikt skulle vara positiva för människors hälsa.
Obesitasrelaterade sjukdomar
Obesitas (fetma) är en kronisk sjukdom som innebär en onormal eller överdriven ansamling av fettväv, vilket ökar risken för hälsoproblem. Det definieras oftast som ett BMI på 30 eller mer. Orsakerna är komplexa och inkluderar genetik, miljö och livsstil. Några av de viktigaste sjukdomar som kopplas till obesitas är:
Hjärt-kärlsjukdom (de flesta former, till exempel hjärtinfarkt och stroke)
Typ 2-diabetes
Högt blodtryck
Fettlever (icke-alkoholrelaterad)
Flera cancerformer (till exempel cancer i tjocktarm, lever, njure, livmoder samt bröstcancer efter klimakteriet)
