I dagens elbilsbatterier kan en enda svag cell begränsa hela batteripaketet. En studie visar att batterier som kan koppla förbi svaga celler i vissa fordon kan få över 20 procent längre livslängd och samtidigt minska kostnaderna över batteriets livstid.
Batteripaket i elfordon består av många sammankopplade battericeller som åldras i olika takt. I dagens batterier kan därför en enskild, svagare cell begränsa kapaciteten för hela batteripaketet.
Enligt Chalmersforskaren Albert Škegro kan cellerna liknas vid personer som sitter ihop med ett rep och försöker ta sig framåt.
– Eftersom de är bundna till varandra måste alla hålla samma takt som den långsammaste och stanna när den personen stannar. Med lösningen i vår studie kan batteriet i stället koppla förbi cellen som orsakar problem och fortsätta framåt, Albert Škegro, doktorand vid Institutionen för elektroteknik på Chalmers, i ett pressmeddelande.
Tidigare forskning har visat att skillnader mellan enskilda celler har betydelse för elbilsbatteriers prestanda och livslängd. I en ny studie visar forskare vid Chalmers att de svagaste cellerna tydligt begränsar hela batteripaketet.
Batteri kan anpassa sig när cellerna åldras
I studien har forskarna kartlagt fördelarna med så kallade omkonfigurerbara batteripaket. Med hjälp av brytare och styrsystem kan kopplingarna mellan cellerna ändras. På så sätt kan systemet koppla förbi svagare celler och utnyttja batteriets kvarvarande kapacitet.
I forskarnas modeller kan den mest avancerade lösningen, där varje cell kan styras separat, förlänga batteriets livslängd med mer än 20 procent i vissa högspänningsfordon, som elektriska lastbilar och elbilar med lång räckvidd.
I praktiken är det mer sannolikt att grupper av celler styrs tillsammans. De 20 procenten ska därför ses som en teoretisk övre gräns.
– Omkonfigurering är inte en fråga om ”på eller av”. Det är ett spektrum, och var en tillverkare väljer att placera sig på det spektrumet avgör hur mycket av den potentiella vinsten som kan bli verklighet, säger Changfu Zou, professor vid institutionen för elektroteknik på Chalmers.
Längre livslängd kan väga upp högre kostnad
I ett räkneexempel med ett 80 kilowattimmars batteri och en årlig körsträcka på 12 000 kilometer hade det omkonfigurerbara batteripaketet cirka 14 månader längre livslängd än ett konventionellt batteripaket som byts ut efter cirka tio år.
– För en privat elbilsägare är det en stor fördel att bilens batteri håller längre. För en fordonsflotta med hundratals batteripaket kan en ökad batterilivslängd innebära betydande besparingar, säger Albert Škegro.
Tekniken finns ännu inte i serie- eller massproducerade fordon, men har testats i forsknings- och industriprototyper. Eftersom den kräver extra elektronik blir batteripaketen inledningsvis dyrare. Forskarna visar samtidigt att den längre livslängden och ett högre restvärde i många fall kan väga upp merkostnaden. Potentialen är störst i högspänningsfordon med lång räckvidd, där batterierna innehåller många seriekopplade celler.
Tekniken kan ge flera hållbarhetsvinster
Utöver en längre livslängd pekar forskarna på flera hållbarhetsvinster. I dag läggs stora resurser på att testa och matcha celler med liknande egenskaper vid batteritillverkningen. Den nya tekniken gör det möjligt att ha större variation mellan cellerna och kan därför minska behovet av sådan exakt matchning. En större andel av batteripaketen skulle också kunna få ett andra liv, exempelvis som stationära energilager.
– Ett batteripaket som tas ur drift i förtid innebär både bortkastat material och bortkastad energi. Att hålla batteripaket i användning längre är därför ett hållbarhetsargument redan innan man tar hänsyn till ekonomin, säger Albert Škegro.
Personer som växte upp i familjer med låga inkomster löper högre risk att utveckla åderförkalkning i hjärtats kranskärl senare i livet. Det visar en ny studie från Karolinska institutet. Sambandet kvarstod även efter att forskarna tagit hänsyn till levnadsvanor och andra riskfaktorer.
Forskare vid Karolinska institutet har studerat 15 640 personer i åldern 50 till 64 år från den svenska befolkningsstudien SCAPIS. De undersökte familjens inkomster när deltagarna var 10 till 12 år gamla och jämförde sedan uppgifterna med resultat från datortomografi av hjärtats kranskärl omkring 50 år senare.
Resultatet visar att de som vuxit upp i familjer med de lägsta inkomsterna oftare har tecken på måttlig till uttalad åderförkalkning i kranskärlen än personer från familjer med de högsta inkomsterna.
När forskarna tog hänsyn till ålder, kön och andra faktorer var oddsen för måttlig till uttalad åderförkalkning 43 procent högre i gruppen med lägst familjeinkomsten under barndomen.
Efter justering för levnadsvanor, socioekonomiska förhållanden i vuxen ålder och etablerade riskfaktorer var oddsen fortfarande 31 procent högre.
– Våra resultat visar att socioekonomiska förhållanden tidigt i livet har betydelse för hjärt-kärlhälsan flera decennier senare, säger Per Svensson, docent vid institutionen för klinisk forskning och utbildning.
Forskarna vet ännu inte exakt vilka mekanismer som ligger bakom sambandet.
– Vi tror att sambandet speglar en livslång ansamling av riskfaktorer som vi inte fullt ut fångar med data från vuxen ålder. Övervikt under barndomen kan vara en sådan faktor. Det finns också forskning som tyder på att låg socioekonomi tidigt i livet kan påverka biologiska processer kopplade till stress och inflammation. Vilken betydelse dessa mekanismer har behöver dock undersökas närmare, säger Per Svensson.
Ett toxin som bildas av bakterien Bacillus cereus blir extra aktivt i den basiska miljö som kan uppstå i öppna sår. Forskare vid Umeå universitet har nu visat hur det giftiga ämnet skadar celler och gynnar bakteriernas tillväxt i sårvävnad.
Bakterier i Bacillus cereus-gruppen finns nästan överallt, bland annat i jord, damm och livsmedel. De är mest kända för att orsaka matförgiftning, men kan också orsaka allvarliga infektioner utanför tarmen, till exempel i öppna sår. Hittills har det varit oklart hur bakterierna orsakar sådana skador.
Giftämne skadar celler
Forskare vid Umeå universitet har nu visat hur ett toxin, ett giftigt ämne från bakterierna, skadar kroppens celler. Toxinet NheABC bildar små hål i cellernas membran och orsakar stora skador på mitokondrierna, cellernas energifabriker.
Experiment med konstgjorda cellmembran visade att vissa fetter som finns i mitokondrierna, framför allt kardiolipin, förstärker giftets skadliga effekter.
– Våra resultat stärker bilden av att fynd av sjukdomsframkallande bakterier inom B. cereus-gruppen i djupa eller infekterade sår inte alltid bör avfärdas som ofarlig kontaminering, säger Abdelbasset Yabrag, doktorand på Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Sårmiljön avgör toxinets effekt
Enligt forskarna var det mest överraskande resultatet kopplat till surhetsgraden. Toxinets skadliga aktivitet var betydligt lägre i sur miljö än vid neutralt och basiskt pH.
Kroniska sår kan bli mer basiska till följd av blod, vävnadsvätska och ämnen som bildas när kroppen bryter ner olika ämnen. Det kan skapa en miljö som gynnar bakteriernas tillväxt och gör det lättare för dem att etablera sig.
I försök på möss med sårinfektion bidrog giftämnet NheABC till att bakterierna kunde föröka sig mer och att den lokala inflammationen blev starkare. Det kan jämföras med MakA-toxinet hos kolerabakterien Vibrio cholerae, som forskargruppen tidigare har visat aktiveras i sur miljö.
– Om toxinets aktivitet beror på den omgivande miljön kan det öppna för nya sätt att minska skadorna vid infektioner. Då kan man i framtiden försöka påverka förhållandena i såret, inte bara bakterien i sig, säger Aftab Nadeem, forskare vid Umeå universitet.
Mer om studien
Studien genomfördes i samarbete mellan forskare vid Umeå universitet, Norges miljö- och biovetenskapliga universitet och Lunds universitet.
Forskarna kombinerade flera experimentella modeller, bland annat mänskliga celler odlade i två- och tredimensionella system, laboratorieodlade minitarmar, artificiella cellmembran, avancerad mikroskopi och en musmodell för sårinfektion.
Spädbarn som har eksem på huvud, hals och händer utvecklar oftare matallergier än de som bara har eksem på kroppen. Det visar en ny studie från Umeå universitet.
Forskare vid Umeå universitet har studerat 4 500 barn. När barnen var nio månader gamla rapporterade föräldrarna om barnet hade eksem och var på kroppen det satt. Vid 18 månaders ålder undersökte forskarna förekomsten av matallergi och så kallad allergisk sensibilisering, vilket innebär att det finns allergiantikroppar mot vanliga livsmedel i blodet.
Resultaten visar att eksem som involverade huvud, hals, händer och kroppen var kopplat till fyra gånger högre risk för matallergi vid 18 månader jämfört med barn utan eksem.
Även eksem på enbart huvud, hals och händer var kopplat till matallergi, medan eksem som enbart förekom på kroppen inte var det.
– Vi vet sedan tidigare att eksem under spädbarnstiden är kopplat till matallergi. Men de här resultaten tyder på att det inte bara är förekomsten och svårighetsgraden av eksem som är relevant, utan även var på kroppen eksemet sitter, säger Stina Bodén, forskare vid Institutionen för klinisk vetenskap på Umeå universitet.
Viktigt att barn får utforska mat
En möjlig förklaring till resultaten är att eksem innebär en försämrad hudbarriär. Om ett barn är allergiskt mot något livsmedel kan eksemen blossa upp på de ställen som kommer i kontakt med mat, vilket för spädbarn ofta innebär ansikte och händer.
Studien är en observationsstudie och kan inte visa att det är hudkontakten i sig som orsakar allergi, så forskarna betonar därför att föräldrar bör låta barn själva utforska och äta mat, även om de har eksem.
– Att låta barnet kladda med och utforska maten är en viktig del av att lära sig äta. Resultaten understryker däremot vikten av att tidigt uppmärksamma och behandla eksem hos spädbarn för att stärka hudbarriären, säger Stina Bodén.
– Studien ger ny kunskap som kan vara värdefull inom barnhälsovården. Genom att bedöma både eksemets svårighetsgrad och dess anatomiska utbredning kan vi erbjuda rätt uppföljning och rådgivning i ett tidigt skede, säger Christina West, professor i pediatrik vid Umeå universitet.
En nu utdöd djurart levde i södra Sibirien under mer än 200 000 år innan den försvann. Nu har forskare kunnat följa arten, som är släkt med dagens jakar, och dess utveckling genom att analysera dna från små benbitar.
Forskare har analyserat förhistoriskt dna från benfragment som hittats i Denisovagrottan, känd för sina många förhistoriska fynd, och på andra platser i södra Sibirien. Genom analyserna kunde de kartlägga arvsmassan hos 20 individer av ett djur som levde vid olika tidpunkter under mer än 200 000 år.
Analyserna visar att det rör sig om en tidigare okänd art som började skilja sig från dagens jakar för omkring 400 000 år sedan. Arterna var helt separerade omkring 150 000 år senare.
– Det är en anmärkningsvärd upptäckt av en stor utdöd djurart utifrån små odefinierbara benfragment, säger Love Dalén, professor i evolutionär genomik vid Centrum för paleogenetik, i ett pressmeddelande.
Som jämförelse lyfter forskarna fram brunbjörnen och isbjörnen, som troligen började skiljas åt för omkring 400 000 år sedan.
– Detta sammanfaller med en period med ett betydligt varmare klimat, som kan ha bidragit till att populationer isolerades och så småningom utvecklades till olika arter, säger Alexandre Gilardet, doktorand vid Centrum för paleogenetik.
Utgrävningar i den södra kammaren i Denisovagrottan. Bild: IAET SB RAS
Korsade sig inte med andra nötdjur
Den nya upptäckten påminner, enligt forskarna, om fyndet av denisovamänniskan som identifierades utifrån ett enda fossil 2010.
– Den pekar också på Altajregionen som ett område som kan ha haft stor biologisk mångfald och fungerat som en tillflyktsort för arter både under istider och värmeperioder, säger Love Dalén.
Till skillnad från de hybrider som uppstod mellan olika forntida människogrupper fann forskarna nästan inga tecken på att den nya arten korsat sig med andra nötdjur i området, som stäppbison och uroxe.
Varmare klimat påverkade vissa arter
Resultaten tyder också på att populationen förändrades under den senaste varma perioden mellan två istider, samtidigt som den genetiska variationen minskade.
– Detta visar hur uppvärmningen av klimatet för omkring 120 000 år sedan påverkade arvsmassan hos arter som var anpassade till kyla. Eftersom studien sträcker sig över en ovanligt lång tidsperiod kan vi följa arten genom hela istidscykler och undersöka hur klimatförändringarna kan ha påverkat den biologiska mångfalden, säger Jonas Oppenheimer, postdoktor vid Centrum för paleogenetik.
Ett av benfragmenten som gav upphov till ett genom, det vill säga en individs samlade arvsmassa, 2026. Bild: Mário Vicente
Arten saknar namn
Det yngsta analyserade exemplaret är omkring 27 000 år gammalt. Arten dog ut någon gång därefter, men exakt när och varför är fortfarande okänt.
Den utdöda släktingen till dagens jakar levde i södra Sibirien, medan dagens jakar finns längre söderut på den tibetanska högplatån.
Genetiska bevis räcker inte för att formellt klassificera och namnge en ny art. Forskarna planerar därför att jämföra fynden med tidigare beskrivna jakliknande lämningar från området.
Studien är ett samarbete mellan Centrum för palaeogenetik i Stockholm, University of California och University of Vienna.
En grundläggande förändring är på väg att ske i Bottniska viken: fosforhalterna verkar öka, medan kvävenivåerna har varit stabila eller minskat. Detta kan till exempel leda till ökad algblomning.
– Om utvecklingen fortsätter kan området bli kvävebegränsat inom några decennier. Kvävebegränsning gynnar trådformiga cyanobakterier framför annat växtplankton, vilket kan störa ekosystemen och öka risken för skadliga algblomningar, säger forskaren Siv Huseby.
Under flera decennier har forskare betraktat fosfor som det huvudsakliga näringsämne som begränsar den biologiska produktionen i Bottniska viken. Nu visar en ny studie från Umeå universitet att en grundläggande förändring är på väg att ske. Bottenhavet har övergått till en så kallad kvävebegränsning – och Bottenviken är på väg i samma riktning.
Varför är detta viktigt? För att balansen mellan kväve och fosfor påverkar vilka organismer som gynnas i havet och hur ekosystemet fungerar. När vatten blir mer kvävebegränsat kan förhållandena gynna kvävefixerande cyanobakterier, varav vissa bildar omfattande blomningar under sommaren.
Studien bygger på miljöövervakningsdata från Sverige och Finland som samlats in mellan 1994 och 2023 och ger den första samlade bedömningen av hur näringsbalansen i Bottniska viken har förändrats över tid.
Tydlig förändring i näringsbalansen
Historiskt har norra Östersjön i stor utsträckning ansetts vara fosforbegränsad. Forskarna såg dock att fosforhalterna har ökat betydligt under de senaste tre decennierna, medan kvävenivåerna har varit stabila eller minskat. Detta har förändrat balansen mellan de två näringsämnena och därmed vilket ämne som begränsar den biologiska produktionen i havet.
– Vi ser en tydlig förändring i Bottenhavet. Den näringsbalans som präglade området för några decennier sedan finns inte längre. Detta är viktigt eftersom det begränsande näringsämnet påverkar hur hela ekosystemet fungerar, säger Siv Huseby, forskare vid Umeå marina forskningscentrum.
Forskarna konstaterade att Bottenhavet gick från fosforbegränsning till kvävebegränsning strax efter millennieskiftet. Bottenviken är fortfarande fosforbegränsad, men samma trend syns även där, vilket tyder på att liknande förändringar kommer att ske i framtiden.
Ökande fosforhalter kan också bidra till att skapa förhållanden som gynnar kvävefixerande cyanobakterier. Sådana blomningar ökar redan i delar av norra Östersjön och förknippas ofta med övergödningsproblem, bland annat grumligare vatten, syrefattiga bottnar och störningar i marina ekosystem som kan påverka allt från små organismer till fiskbestånd.
– Jag blev förvånad över den tydliga förändringen i balansen mellan kväve och fosfor i havsvattnet, särskilt i Bottenviken. Om utvecklingen fortsätter kan området bli kvävebegränsat inom några decennier. Kvävebegränsning gynnar trådformiga cyanobakterier framför annat växtplankton, vilket kan störa ekosystemen och öka risken för skadliga algblomningar. Vi ser redan fler sådana cyanobakterier i Bottenhavet, och de kan bli vanliga även i Bottenviken, säger Siv Huseby.
Miljöförvaltningen kan behöva ses över
En möjlig förklaring till de stigande fosforhalterna är att fosforrikt vatten från Egentliga Östersjön transporteras norrut in i Bottniska viken. Forskarna menar att detta visar hur nära sammankopplade miljöförhållandena är i olika delar av Östersjön.
Resultaten har betydelse för miljöförvaltningen. Dagens strategier bygger på långvariga antaganden om vilka näringsämnen som begränsar produktionen i norra Östersjön och enligt forskarna kan dessa antaganden behöva omprövas i takt med att förhållandena förändras.
– För att minska övergödningen i Bottniska viken måste arbetet fortsätta i hela Östersjön. En stor del av ökningen av fosfor kommer från Egentliga Östersjön, vilket gör regionalt samarbete inom HELCOM, östersjöländernas gemensamma havsmiljökommission, avgörande. Att minska döda bottnar, begränsa tillförseln av näringsämnen och hantera klimatförändringarna är alla viktiga åtgärder för att minska omfattande blomningar av cyanobakterier, säger Siv Huseby.
I en ny studie betraktas bina i ett bisamhälle som en enda superorganism. Synsättet omdefinierar honungsbiets grundläggande biologi, vilket får konsekvenser för biodling.
Enligt den traditionella synen består ett bisamhälle av ett mycket stort antal enskilda organismer. Där finns en drottning, 200 till 300 drönare samt tiotusentals arbetarbin. Alla dessa individer har specifika arbetsuppgifter för att bidra till bisamhällets utveckling och funktion.
I en ny studie från bland annat Lunds universitet lyfts tanken på att se på bisamhället ur ett annat perspektiv. Varje drottning och hennes bisamhälle utgör enligt det synsättet en superorganism, det vill säga ett enda djur bestående av bin – på liknande sätt som våra kroppar består av celler.
– Vi har undersökt vad det innebär att bisamhället är en enda individ, vilket låser upp helt nya insikter om honungsbiets fascinerande liv, säger Hannes Bonhoff, nyutexaminerad biologistudent vid Lunds universitet.
En stor föräldraomsorg
Han menar att bisamhället som superorganism kan liknas vid ett enskilt däggdjur som genomgår dräktighet med omfattande föräldraomsorg. Varje generation av ett bisamhälle utvecklas ur ett enda bi och genomgår samma faser som ett däggdjur, det vill säga från embryo och foster till juvenil och vuxen samt med ett oundvikligt biologiskt åldrande vilket gör att bisamhället dör efter några år.
– Och när denna superorganism ska fortplanta sig omhändertas avkomman med ett stort engagemang från föräldern, i vissa fall även på bekostnad av förälderns liv, säger Hannes Bonhoff.
Bisvärm. Bild: Hannes Bonhoff, Lunds universitet.
Mamman riskerar livet
Honungsbin förbereder sig på förökning genom svärmning. I princip innebär det att drottningen och hälften av bisamhället flyger i väg för att hitta ett nytt bo. Kvar i det gamla boet lämnas en ny drottning som blir starten på ett nytt bisamhälle, som då växer fram i den kvarvarande delen av modersamhället.
– Föräldraomsorgen går alltså så långt att avkomman ärver moderns bo medan hon själv riskerar sitt liv genom att svärma iväg för att bosätta sig någon annanstans, säger Hannes Bonhoff.
Avkomman utvecklas därmed under trygga former i sitt modersamhälle och förses med näring, skydd och ett utbyggt bo. Modersamhället hjälper även avkomman att lära sig bidansen, det vill säga de olika strukturerade rörelser som ett bi gör för att visa de andra bina vägen till de näringsrikaste blommorna.
En biholk. Bild: Hannes Bonhoff, Lunds universitet.
Ändrad syn på biodling
I Sverige finns över 15 000 hobby- och yrkesbiodlare. Att betrakta bisamhället som en superorganism har, enligt Hannes Bonhoff, betydelse för biodlingen. Ett sådant ändrat synsätt skulle bidra till ökad förståelse för den skötsel som Hannes Bonhoff anser behövs.
Det handlar bland annat om hur man bäst hanterar parasiter som varroakvalstret, ett fruktat spindeldjur som angriper honungsbin. Det förändrar också hur man ska förhålla sig till dagens metoder gällande att tvångsbyta drottningar och att på konstgjord väg hindra svärmningar, menar Hannes Bonhoff.
– Moderna metoder inom biodling baseras på idén om att hålla samhället ungt och friskt i all oändlighet. Vår studie visar att sådana ingrepp krockar fundamentalt med den naturliga fortplantningsstrategin och förmågan att hantera parasiter, säger Hannes Bonhoff, som förespråkar utveckling av mer hållbara och djurvänliga metoder.
Niklas Wahlberg, professor i systematisk biologi vid Lunds universitet och handledare för studien, säger att studien är spännande eftersom den skapar klarhet kring begreppet superorganismer.
– Själva begreppet har funnits länge, men det här är första gången som det sätts in i ett verkligt biologiskt sammanhang. Det är fantastiskt att tänka på att precis som enskilda celler bygger upp en organism, så bygger enskilda bin med olika uppgifter upp superorganismen.
Elever i årskurs 4–9 är varken entydigt positiva eller negativa till klimatsmartare skolmåltider. Smak, mättnad och att maten var välbekant det som spelade stor roll, visar en studie. Eleverna var också något mer positiva till mindre kött i recepten än till fler helvegetariska dagar.
Forskare vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola har samlat in enkätsvar från elever i årskurs 4–9 vid sex skolor i Lunds kommun. 1 268 elever deltog och forskarna genomförde även gruppsamtal med 20 elever vid två skolor.
Enkätsvaren visade att positiva attityder till klimatsmartare skolmåltider hade starkast samband med om eleverna själva tyckte att klimatet var viktigt vid matval och om de ofta åt vegetariskt i skolan. Flickor var också mer positiva än pojkar.
Kännedomen om att rött kött har större klimatpåverkan än vegetarisk mat var hög även bland elever med mer negativa attityder, och hade bara ett svagt samband med deras inställning.
– Eleverna är medvetna om matens klimatpåverkan, men när de står inför lunchen blir andra saker viktigare. De tänker framför allt på att maten ska smaka gott, göra dem mätta och kännas bekant, säger Monica Hunsberger, docent i folkhälsovetenskap vid Göteborgs universitet.
I samtalen framstod kött som en norm för vad många elever såg som en riktig och mättande måltid. Vegetariska rätter bedömdes utifrån den normen och gick lättare hem när de påminde om mat eleverna redan kände till.
Ändrade recept
Resultaten visar att stödet var något högre för att minska skolmåltidernas klimatavtryck genom att minska mängden kött i recepten än genom att ha fler helvegetariska dagar.
Attityderna var överlag blandade: omkring fyra av tio elever i enkäten var neutrala till klimatsmartare skolmåltider, medan ungefär lika många var positiva som negativa. I samtalen beskrev eleverna minskad mängd kött i recept som lättare att acceptera än helvegetariska dagar. Vid tiden för studien hade skolorna redan en till två helvegetariska dagar per vecka.
Studien genomfördes i samband med ett försök där skolmåltidernas klimatavtryck minskades med 20 procent utan att det påverkade hur mycket eleverna åt eller hur nöjda de var med maten.
– Många skolkök arbetar redan med att utveckla recept så att de innehåller mindre av råvaror med högt klimatavtryck, parallellt med att de serverar en hög andel vegetariska rätter. Den här studien talar för att sådan receptutveckling kan vara ett bra komplement för att samtidigt minska klimatpåverkan och värna om att maten uppskattas av eleverna, säger Erik André, kommundoktorand vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs Stad.
Jakt, förändrade livsmiljöer och genetisk utarmning bidrog till att uroxarna dog ut i Skandinavien för tusentals år sedan. Det visar en ny studie.
Uroxen, de moderna nötkreaturens förfader, strövade en gång över stora delar av Europa, Asien och norra Afrika. Efter en nedgång som pågick i omkring 8000 år försvann de sista i Polen på 1600-talet.
Mänsklig aktivitet var den främsta orsaken till att uroxen dog ut globalt, men varför den utrotades betydligt tidigare i Skandinavien har varit oklart. En forskargrupp har nu tittat närmare på varför djuren försvann.
Forskarna kombinerade analyser av forntida dna från uroxars ben, som hittats södra Sverige och Danmark, med kol-14-dateringar. De jämförde också ålderssammansättningen hos benen från olika arkeologiska boplatser.
Minskad genetisk mångfald
Något som förvånade forskarna var att uroxen troligen genomgick en kraftig minskning i populationen, en så kallad flaskhals, när den kom till Skandinavien. Det ledde till minskad genetisk mångfald.
–Jag tyckte det var oerhört intressant att se hur uroxarnas genetiska mångfald minskade när de rörde sig från det europeiska fastlandet upp genom Jylland och sedan minskade ytterligare över Själland och Skåne. Det är ett skolexempel på en flaskhals inom evolutionsgenetiken, säger Mikkel-Holger Sinding, docent vid Köpenhamns universitet, i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Rekonstruktion av en uroxe. Bilden är beskuren. Illustration: Erika Rosengren
Isolerades för 8000 år sedan
Tidigare trodde man att populationen blev isolerad för omkring 10 000 år sedan. Genetiska bevis visar nu att de skandinaviska uroxarna fortfarande hade kontakt med den europeiska huvudpopulationen även efter denna tidpunkt. Först när landbryggan mellan Skandinavien och det europeiska fastlandet svämmade över, för omkring 8 000 år sedan, blev populationen helt isolerad.
När de dansk-svenska sunden uppstod sammanföll det med en period av intensiv jakt på uroxen. Det svenska beståndet minskade kraftigt och på Själland i Danmark försvann uroxarna helt.
I södra Sverige överlevde ett mindre antal uroxar åtminstone fram till för 6 500 år sedan. Djuren försvann troligen i takt med att livsmiljön förändrades i Sverige. De öppna landskapen ersattes gradvis av tätare skogar, vilket tycks ha missgynnat uroxen.
Flera faktorer bakom utdöende
Studien pekar på att flera faktorer bidrog till uroxens utrotning. Forskargruppen bedömer att genetisk utarmning, mänskligt tryck samt fragmentering och försämring av livsmiljön samverkade.
Resultaten ger ledtrådar som kan vara värdefulla för dagens viltvård.
– Våra resultat ger en mer nyanserad bild av människans påverkan på djurpopulationer. De bekräftar att arter sällan försvinner till följd av en enskild faktor. Bevarandeplaner måste därför vara heltäckande och beakta flera påfrestningar samtidigt. Våra resultat framhåller behovet av att inrätta ekologiska korridorer för hotade vilda djur, snarare än isolerade naturreservat, säger Erika Rosengren, doktorand i historisk osteologi vid Lunds universitet.
Vanliga blodtrycksmätningar i primärvården ger ofta högre och mer varierande värden än mätningar under kontrollerade former.
– Idag görs ofta upprepade mätningar av blodtrycket med tveksam kvalitet. Det kostar onödiga resurser och leder till en fördröjd diagnos, säger forskaren Mattias Brunström.
Blodtrycket är en av vårdens vanligaste mätningar och ligger till grund för olika beslut för miljontals människor. Samtidigt är det svårt att följa rekommenderad mätteknik fullt ut i en stressig vardag, exempelvis på en vårdcentral.
I den nya studien jämförde forskarna blodtryck som hade registrerats vid vanliga besök i primärvården med blodtryck som hade mätts enligt ett standardiserat protokoll inom Västerbottens hälsoundersökningar.
Av de personer som bedömdes ha högt blodtryck vid rutinmätningen hamnade 41 procent i en lägre blodtryckskategori när blodtrycket mättes på standardiserat vis.
Kan bli fel åt båda håll
Med andra ord kan rutinmätningar bidra till att vissa personer felaktigt får höra att de har högt blodtryck. Den stora variationen innebär samtidigt att personer med ett verkligt förhöjt blodtryck också kan missas.
– Det stora problemet i Sverige idag är en betydande underdiagnostik och underbehandling av högt blodtryck. Budskapet är därför inte att vi ska mäta eller behandla mindre, utan att vi ska mäta korrekt och behandla rätt personer, säger Olivia Gästgivars, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.
Svårare att bedöma risker
Den standardiserade mättekniken har också ett betydligt starkare samband med framtida hjärt-kärlsjukdom. I studien kunde forskarna se att standardiserade mätningar förklarade ungefär 40 procent av framtida hjärt-kärlsjukdom medan mätningar i rutinsjukvården bara kunde förklara ungefär 20 procent.
– Skillnaden beror troligtvis på att det blir svårare att skilja på personer med hög respektive låg risk för hjärt-kärlsjukdom när rutinmätningarna klassificerar fel, säger Mattias Brunström, docent i epidemiologi och biträdande universitetslektor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Bättre mätningar behövs
Forskarna hoppas att de nya resultaten ska bidra till att blodtrycksmätningarna och diagnostiken av hypertoni, högt blodtryck, blir bättre. Om mätningarna utförs korrekt och värdena blir mer tillförlitliga kan vården behandla rätt patienter och minska antalet vårdkontakter.
– Gränsen för behandling vid högt blodtryck bygger till stor del på studier där blodtrycket har mätts under noggrant standardiserade förhållanden. Om samma gränsvärden ska användas i rutinsjukvården måste även mätningarna hålla tillräckligt hög kvalitet, säger Olivia Gästgivars.
Upprepade blodtrycks-mätningar av tveksam kvalitet får negativa följder på flera sätt, säger Mattias Brunström.
– Det kostar onödiga resurser och leder till en fördröjd diagnos.
Grundstammen har oväntat stor betydelse för hur sjukt ett äppelträd kan bli i svampsjukdomen fruktträdkräfta. Det framgår av ny forskning.
– Fruktträdkräfta är en lömsk sjukdom som orsakar stora problem, säger forskaren Larisa Gustavsson vid SLU.
Ett äppelträd har genetiskt två delar: Grundstammen samt den ympade äppelsorten.
I Sverige har uppemot 90 procent av alla kommersiellt odlade äppelträd en grundstam som heter M.9. Den har visat sig vara mycket mottaglig för sjukdomen fruktträdkräfta, som orsakas av svampen Neonectria ditissima. Sjukdomen är vanlig i svensk och nordeuropeisk äppelodling och kan med tiden döda hela äppelträd.
– Fruktträdkräfta är en lömsk sjukdom som orsakar stora problem. I somras var jag på många äppelodlingar och såg då att upp till 60–70 procent av träden av vissa sorter hade en pågående infektion, säger Larisa Gustavsson, forskare vid SLU.
Grundstammar till äppeträd. Bild: Larisa Gustavsson, SLU.
Det är en grundstam
Ett fruktträd i en odling består i regel av två delar: Dels en grundstam och dels en fruktsort som har ympats på den.
Grundstammen utgör trädets rötter och den nedersta delen av stammen. Grundstammen påverkar bland annat trädets växtkraft, storlek, näringsupptag, stresstålighet och fruktkvalitet.
Källa: Larisa Gustavsson, SLU.
Smitta sprids lätt
Smittan sprids i odlingar från sjuka träd till friska, via luften eller med regnstänk. Träden kan smittas redan när de ympas i plantskolan och kommer då till odlingarna som smittbärare. Efter tre till fem år, ibland ännu snabbare, kan sjukdomen slå till och skada och till och med döda hela odlingar av unga träd.
För att en infektionen ska kunna ske behöver det finnas en sårskada på trädet. När trädet försöker att läka skadan uppstår koncentriska ringar, som är ett typiskt kännetecken för sjukdomen. Dessa växer med tiden.
Det finns inga växtskyddsmedel mot fruktträdkräfta. Sjukdomen hanteras istället genom övervakning och genom att infekterade grenar, i värsta fall hela träd, tas bort. Vissa äppelsorter, exempelvis Elise, är så pass utsatta så att det inte lönar sig ekonomiskt att fortsätta att odla sorten.
Ringar som är ett typiskt tecken på fruktträdkräfta. Bild: Larisa Gustavsson, SLU.
Grundstam kan avgöra
SLU-forskare har nu granskat grundstammar för att se om valet av grundstam kan stärka trädens motståndskraft mot fruktträdkräfta. Grundstammar från Sverige och andra länder har undersökts, tillsammans med de vanliga äppelsorterna Aroma, Discovery, Frida och Ingrid Marie.
– Vi odlade upp till 24 träd av varje grundstam varje år och fördelade dem slumpmässigt i fyra block. På varje träd skapade vi små sår vid tre knoppar och tillförde en bestämd mängd sporer av fruktträdskräftans svamp. Vi ville ge alla grundstammar så likartade förutsättningar som möjligt, säger Larisa Gustavsson.
Nästan alla träd blev sjuka
Forskarna följde utvecklingen av sjukdomen under ungefär sex månader. De mätte storleken på kräftsåren sju gånger, med två veckors mellanrum. På så sätt kunde de inte bara se om ett träd hade infekterats, utan också hur snabbt och hur mycket sjukdomen utvecklades.
Över 89 procent av alla inokulerade trädsår utvecklade skador i försöket.
Ett mycket skadat äppelträd. Ett träd i detta skick bör, enligt forskarna, avlägsnas eftersom det kan smitta andra träd i närheten. Bild: Larisa Gustavsson, SLU.
Kombinationen viktig
Graden av sjukdom skilde sig dock kraftigt mellan grundstammarna, visade det sig.
Det visade sig även att samspelet mellan grundstam och äppelsort kan se mycket olika ut. En i sig bra grundstam kan påverka äppelsortens motståndskraft negativt. En viss grundstam i försöket gynnade exempelvis äppelsorterna Aroma och Discovery, men missgynnade sorten Frida.
– Det är viktigt att testa olika sorter på olika grundstammar och välja de bästa kombinationerna, säger Larisa Gustavsson.
– I andra länder som har problem med päronpest, vilket tack och lov inte finns i Sverige än, så finns rekommendationer om sort- och grundstams-kombinationer. Något liknande behövs för den svenska äppelodlingen gällande fruktträdskräfta.
En klarade sig bäst
En grundstam stack ut, en amerikansk grundstam som togs fram på 1970-talet. Många av såren på träden av denna grundstam utvecklade ingen infektion. Grundstammen påverkade också äppelsortens resistens på ett positivt sätt. Till exempel sågs mycket goda resultat av denna grundstam i kombination med äppelsorten Aroma.
Grundstammen, med namnet G.969, är därför särskilt lovande för svenska äppelodlingar, enligt forskarna. Den har dessutom en känd resistens mot päronpest och äppelbladlus samt är köldtålig. Dock växer träden på denna grundstam annorlunda än de vanligaste svenska äppelträden.
– Det blir större träd med den grundstammen. Det kan innebära att man som odlare måste ändra hela sitt odlingssystem och till exempel göra tvåstammiga träd, säger Larisa Gustavsson.
Olika grundstammars motståndskraft testas. Närmast syns ett tvåstammigt träd. Bild: Larisa Gustavsson, SLU.
Fler försök väntar
Forskningen har hittills skett i växthus. Nu ska forskarna undersöka vad som sker med äppelträden under mer verkliga odlingsförhållanden. Målet att få ännu mer information om hur fruktträdkräfta undviks.
– Genom mer kunskap och genom att hitta de bästa kombinationerna vill vi hjälpa odlarna till en lösning, säger Larisa Gustavsson.
Ett läkemedel som används mot epilepsi har i en studie visat sig ha goda effekter på patienter med aura-dominerad migrän. 85 procent av patienterna fick minst en halvering av antalet auradagar efter behandling och även om resultaten behöver bekräftas i en kontrollerad studie kan de på sikt få betydelse för en patientgrupp som i dag saknar en specifik behandling mot själva auran.
Runt 1,5 miljoner människor i Sverige har migrän. Migrän påverkar både den enskilda människans vardag och samhället i stort eftersom sjukdomen kan begränsa möjligheterna att arbeta och delta i sociala aktiviteter, samt leder till betydande kostnader genom sjukfrånvaro, minskad produktivitet och ökat vårdbehov. Kvinnor drabbas tre gånger så ofta som män, en skillnad som till stor del beror på hormonella faktorer.
Upp till en tredjedel av personer med migrän upplever aura – ett övergående neurologiskt symtom som bland annat kan ge synstörningar, synbortfall, känselstörningar, balansproblem samt tal- och språkstörningar. För vissa patienter är aura den mest funktionsnedsättande delen av sjukdomen, men i dag saknas en etablerad behandling som specifikt riktar sig mot migränaura.
– Runt 50 000 personer i Sverige har aura-dominerad migrän. Aura anses vara kopplad till cortical spreading depolarization (CSD), en långsamt fortskridande våg av förändrad nervcellsaktivitet i hjärnbarken, säger Gürdal Sahin, forskare vid Lunds universitet och specialistläkare i neurologi.
Migrän med aura är också kopplad till en något ökad risk för ischemisk stroke, särskilt i kombination med andra vaskulära riskfaktorer. Därför är det viktigt att minska påverkbara riskfaktorer.
– I dag finns flera effektiva migränbehandlingar, bland annat nya läkemedel som blockerar signalämnet CGRP, som spelar en viktig roll vid migränanfall. Vid kronisk migrän används även botulinumtoxin som förebyggande behandling. Men eftersom det saknas en etablerad behandling som specifikt riktar sig mot själva auran, behandlas därför migrän med och utan aura ofta på liknande sätt, trots att auran delvis verkar bygga på andra mekanismer än huvudvärken, fortsätter Gürdal Sahin.
Antalet auradagar per månad minskade
Nu har forskare vid Lunds universitet riktat in sig på det antiepileptiska läkemedlet lamotrigin. Lamotrigin är godkänt för behandling av epilepsi och bipolär sjukdom, men eftersom både epilepsi och migränaura handlar om tillfälligt förändrad nervcellsaktivitet, ville forskarna undersöka om läkemedlet även kan förebygga aura.
– I vår studie undersökte vi 81 patienter med frekvent eller särskilt besvärande migränaura och behandlade dem med lamotrigin. Bland de patienter som kunde utvärderas minskade antalet auradagar i genomsnitt från 6,9 till 1,4 dagar per månad, motsvarande en minskning på cirka 80 procent, säger Sena Uzun, doktorand vid Lunds universitet.
Tidigare studier med lamotrigin har visat blandade resultat men i den nya studien var resultaten särskilt lovande hos patienter med aura-dominerad migrän. 85 procent av dessa patienter uppnådde minst en halvering av antalet auradagar. Forskarna såg också att långsammare dosökning var associerad med färre biverkningar, vilket kan vara betydelsefullt när behandlingen utvärderas i framtida kliniska studier.
– Eftersom studien är retrospektiv och saknar kontrollgrupp behöver resultaten bekräftas. Vi går nu vidare med en nationell, randomiserad, dubbelblind och placebokontrollerad studie av lamotrigin. Om resultaten kan bekräftas, skulle läkemedlet kunna bli ett relativt billigt och välkänt behandlingsalternativ för en patientgrupp som i dag saknar behandling mot själva auran, avslutar Sena Uzun.
Migränanfallets fyra faser
Migränanfall brukar delas in i fyra faser, även om alla inte upplever alla faser vid varje anfall.
Försymtom (några timmar till dagar): irritatibilitet, nedstämdhet, trötthet, ljus- och ljudkänslighet, koncentrationssvårigheter, illamående, tal- och lässvårigheter, sömnsvårigheter.
Aura (vanligen 5–60 minuter per enskilt aurasymtom): synstörningar eller synbortfall, stickningar, domningar, balanspåverkan, talstörningar.
Huvudvärksfas (4-72 timmar): huvudvärk ofta tillsammans med illamående eller kräkningar, samt ökad känslighet för ljus-, ljud- och lukt, ibland yrsel och andra autonoma symtom.
Eftersymtom (upp till 24-48 timmar): trötthet, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter och en känsla av mental tröghet.
Växter har hela tiden koll på sin omgivning för att kunna anpassa sig. Forskare vid Lunds universitet har nu upptäckt en viktig del av den signalväg som styr växternas reaktion på beröring och annan fysisk påverkan.
Växter kan inte springa undan när vinden tilltar, regnet piskar eller en växtätare börjar tugga på bladen. I stället måste de känna av sin omgivning och anpassa sig. Nu har forskare identifierat en viktig del av den mekanism som sätts i gång när växter utsätts för beröring, skador eller annan stimuli.
Tre proteiner aktiveras snabbt
I en studie av backtrav, en liten korsblommig växt som är släkt med senap och kål, utsatte forskarna växterna för olika former av mekanisk stimulering.
Resultaten visar att en kedja av tre proteiner, så kallade MAP-kinaser, aktiveras inom ungefär en minut. Proteinerna skickar sedan signaler som påverkar aktiviteten hos hundratals gener och bidrar till förändringar i växtens tillväxt.
– Vi har vetat i mer än 25 år att mekanisk stimulering aktiverar MAP-kinaser, men en viktig del av pusslet har saknats: vad som sätter i gång signalen och hur den kopplas till växtens fortsatta utveckling. Nu har vi identifierat den signalvägen, säger Olivier Van Aken, biologiforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Så reagerar växten
Forskarna använde flera metoder för att följa vad som händer i växten när den utsätts för beröring. De kunde då se hur proteintyperna MAPKKK3/4/5, MKK4/5 och MPK3/6 ingår i en central signalväg.
Den aktiveras snabbt efter mekanisk stimulering och startar en slags dominoeffekt bland proteinerna. På så sätt sprids signalen genom växten och påverkar hur den hanterar fysisk påverkan. Forskarna kunde också se att signalvägen styr en stor del av växtens tidiga svar på beröring.
Växtens form påverkas
Studien visar också att signalvägen påverkar hur växter växer när de utsätts för upprepad fysisk påverkan. Fenomenet kallas tigmomorfogenes och innebär att återkommande vind, beröring eller angrepp från växtätare och insekter kan förändra växtens tillväxt och form.
– Det är slående att en signal som startar i växten inom ungefär en minut kan få så omfattande effekter, säger Huy Cuong Tran, biologiforskare vid Lunds universitet.
Ökad förståelse för växternas anpassning
På sikt kan forskningen öka förståelsen av hur växter hanterar mekanisk stress och hur omgivningen påverkar deras tillväxt och motståndskraft. Fler studier krävs dock innan resultaten kan användas inom jordbruket. Samtidigt pågår forskning om hur mekanisk påverkan kan användas praktiskt, bland annat genom kontrollerad valsning av spannmål för att skydda växter mot liggsäd och torka.
– Växter kan verka stillastående och passiva, men de registrerar hela tiden vad som händer omkring dem. Genom att förstå de molekylära mekanismerna bakom den här typen av signaler kan vi bättre förstå hur växter anpassar sig till sin miljö och hur de klarar förändrade förhållanden som exempelvis klimatförändringar, säger Viktor Johansson, doktorand vid Lunds universitet.
Med hjälp av skelettprover från Grekland har forskare kartlagt människors förflyttningar under bronsåldern. Det verkar ha varit unga människor som sökte sig till nya samhällen.
Medelhavsområdet genomgick betydande socioekonomiska och kulturella förändringar under bronsåldern. Dessa varierade mellan olika regioner och över tid. Utbytet mellan olika samhällen blev allt viktigare och skapade kontakter över stora avstånd.
Urna från bronsåldern på Neues Museum i Berlin. Bild: Gary Todd, via Wikimedia commons. **
Bronsåldern i Europa
Den europeiska bronsåldern kan sägas ha varat mellan cirka 3 200 och 500 år före Kristus. Den är perioden efter den yngre stenåldern och före järnåldern. Perioden kännetecknas bland annat av utvecklingen av bronsmetallurgin, som gav möjlighet till att skapa en mängd olika bronsverktyg och vackra bronsföremål.
Källa: Serena Sabatini, Göteborgs universitet.
Prover från 199 människor
En ny studie, från bland annat Göteborgs universitet, diskuterar i vilken utsträckning dessa utbyten innebar migration och bosättning av utomstående människor i de lokala samhällena. Forskarna har analyserat skelettprover från 199 individer och sex arkeologiska platser i centrala och södra Grekland och kommit fram till att nykomlingarna under bronsåldern främst var yngre personer.
– Det är därför troligt att rörligheten i samhällena främst rörde enskilda individer snarare än att hela familjer flyttade, säger arkeologen Serena Sabatini vid Göteborgs universitet.
Både män och kvinnor
Tidigare forskning har ofta utgått från att kvinnor var mer rörliga än män, särskilt i samhällen där kvinnor flyttade till sina makars hemorter efter giftermål. Men den nya studien ger en lite annorlunda bild.
– Gruppen ”icke-lokala individer” omfattar både män och kvinnor, så vi kan inte se någon tydlig könsskillnad gällande rörligheten under bronsåldern i området. Men deras uppskattade ålder tyder på att de med största sannolikhet flyttat som unga vuxna, säger Serena Sabatini.
Rikedom var inte avgörande
Utifrån analyserna drar forskarna slutsatsen att migration eller rörlighet till samhällen i centrala och södra Grekland tycks ha skett i en relativt jämn takt under hela den undersökta perioden, i huvudsak 3 400 till 1 050 år före Kristus. Studien pekar på att omkring fem till tio procent av befolkningen hade vuxit upp någon annanstans än där de begravdes.
– Intressant nog identifierades ”icke-lokala individer” i samband med olika typer av begravningsseder – i såväl enkla som rikt utrustade gravar – vilket visar att människor var rörliga oavsett rikedom eller status, säger Serena Sabatini.
Analyserna har bland annat gjorts med hjälp av grundämnet strontium, som förekommer naturligt i berggrund, jord och vatten. När människor äter och dricker lagras ämnet i kroppens vävnader och genom att jämföra med de strontium-isotoper som finns i närmiljön kan man dra slutsatser om en person vuxit upp i området eller inte.
**) Bild: Gary Todd, via Wikimedia commons, licens CC0 1.0Universal Public Domain.
Vem får skämta om vad? Ståuppkomiker resonerar olika om hänsyn till utsatta grupper och om vikten av att få testa gränser och provocera. Det visar en avhandling från Umeå universitet.
Vad är roligt? Vad krävs för att nå framgång? Och vad är ståuppkomikerns roll och uppgift i samhället? Det har Christian Liliequist, forskare vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet, undersökt genom att intervjua ståuppkomiker och studera ståuppframträdanden.
Måste få testa gränser och provocera
De intervjuade komikerna resonerar olika om hänsyn till utsatta grupper och rätten att provocera
– Ståuppkomiker anses ofta vara berättigade att skämta om sig själva och utifrån sina egna erfarenheter. För att inte kränka eller såra någon i publiken undviker flera av intervjupersonerna skämt som ”sparkar nedåt” mot marginaliserade grupper som man själv inte tillhör.
– Samtidigt anses den konstnärliga friheten vara väldigt viktig, vilken tillskriver ståuppkomikern rollen som ”narr” och ”sanningssägare” som måste få testa gränser och provocera. På detta sätt uppenbarar sig motstridiga uppfattningar om vad som är etiskt korrekt och roligt att skämta om, samt vad som är ståuppkomikerns roll och uppgift i samhället.
Branschen är mansdominerad
Christian Liliequist säger att intervjupersonerna i hans studie beskriver ståuppkomikbranschen som mansdominerad, både när det gäller antalet utövare och vilka som är mest framgångsrika.
– Kvinnliga ståuppkomiker berättar om upplevelser av sexism och utanförskap, vilket hindrar dem från att få tillgång till vissa scener. Det har även riktats kritik mot branschens ojämlika villkor i mediala initiativ som Metoo-uppropet #skrattetihalsen och uppförandet av ett Code of conduct-dokument, säger Christian Liliequist och fortsätter:
– Vissa ståuppkomiker, arrangörer och journalister har avfärdat dessa initiativ som onödiga och hämmande och framställt branschen som meritokratisk, vilket innebär att de roligaste komikerna blir mest framgångsrika.
Humor kan användas för samhällskritik
Christian Liliequist har också undersökt hur ståuppkomiker framför samhällskritiska budskap i sina framträdanden. Det sker till exempel genom att skifta mellan humoristiska och allvarliga tonlägen, i syfte att framkalla olika känslor hos publiken.
– Bianca Kronlöf och Mia Skäringer växlar till exempel ofta snabbt mellan komiska monologer, där publiken skrattar högt åt olika absurditeter, och allvarstyngda passager, som ska uppmana till eftertanke och reflektion, säger Christian Liliequist.
Ståuppkomikers förmåga att växla mellan känslolägen kan vara ett sätt att få mottagaren att både skratta åt och känna ilska och skam över rådande normer och diskurser.
Att skratta åt den man inte håller med
En annan fråga i avhandlingen är om ståupp-scener kan vara platser där människor med olika politiska åsikter möts med ömsesidig respekt.
– Att skratta åt varandra, och därmed erkänna varandra som skickliga komiker, kan fungera som ett sätt att legitimera varandras rätt till ståndpunkter. Till exempel går det att skratta åt en ståuppkomiker som skämtar utifrån en viss världsbild som man själv inte håller med om, säger Christian Liliequist.
I ett nödläge där medicinsk utrustning börjar ta slut kan enkla rengöringsmetoder bli en sista utväg. En studie visar att tre metoder minskade mängden bakterier på använd medicinsk engångsutrustning.
Vid kris och krig kan brist på medicinsk engångsutrustning vid exempelvis operationer bli ett allvarligt problem. Samtidigt är kunskapen om enkla och fältanpassade metoder för rengöring begränsad.
Nu visar en studie från Göteborgs universitet att flera enkla rengöringsmetoder kan minska mängden bakterier på använd utrustning.
Forskarna testade vanligt diskmedel, 70-procentig alkohol och perättiksyra på använd medicinsk engångsutrustning. Alla tre metoderna minskade bakteriemängden tydligt. Forskarna kunde inte påvisa någon skillnad i effekt mellan de tre metoderna.
Mängden bakterier minskade
I testerna ingick 90 använda engångsprodukter av sex olika typer som används inom operationsvård. Utrustningen rengjordes med borstning och blötläggning och fick sedan lufttorka under förhållanden som efterliknade vård med begränsade resurser.
På 14 av 30 prover från utrustning som används i luftvägarna fanns genetiskt material från luftvägssmittor före rengöringen. Efteråt fanns inget sådant material kvar i något av proverna.
Rengöringen verkade inte heller påverka utrustningens funktion på något synligt sätt.
– Enkla rengöringsmetoder kan minska mängden mikroorganismer på använd utrustning. Det ersätter inte steril utrustning, men kunskapen kan komma till nytta i en katastrof- eller krigssituation, säger Karl Chevalley, doktorand vid Sahlgrenska akademin och överläkare på Prehospital intensivvård på Sahlgrenska universitetssjukhuset, i ett pressmeddelande.
Sista utväg i katastroflägen
Forskarna såg tecken på att föroreningar kunde spridas när sprutor och utrustning som används vid infusioner rengjordes tillsammans. Det problemet sågs inte när utrustningen rengjordes separat.
– Beredskapslager och fungerande leveranskedjor är det viktigaste. Men i krig eller i en katastrof behövs nöd- och reservmetoder som en sista utväg, säger Göran Sandström, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och Försvarshögskolan.
Studien omfattade ett begränsat antal produkter och bara en omgång rengöring. Den visar inte att utrustningen är säker att använda på patienter. Resultaten behöver därför följas upp i fler studier.
.jpg){kind=link}