Att ta sig tid att leka lite extra kan förbättra det känslomässiga bandet mellan ägare och hund. Det ger större effekt för relationen än vanlig hundträning, menar forskare bakom en ny studie.
Lekens funktion är fortfarande inte helt klarlagd i forskningen, men mycket tyder på att den spelar en viktig roll för hundar som fortsätter att leka även i vuxen ålder. Nu har forskare vid Linköpings universitet undersökt om lek även kan stärka vovvarnas känslomässiga koppling till ägaren.
– I dagsläget har vi till exempel många hundar som byter hem mitt i livet. Med omplacerade hundar har man inte fördelen av att växa upp tillsammans med hunden. Då missar man det så kallade socialiseringsfönstret tidigt i valpens liv som är viktig för relationsbyggandet. Och då kan lek vara ett väldigt bra sätt att bygga en ny bra relation även med vuxna hundar, säger Lina Roth, biträdande professor i etologi vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Hundarna fick leka eller träna
I studien fick ett stort antal hundägare svara på omfattande enkätfrågor om relationen till sin hund. Därefter delades deltagarna in i tre grupper.
En grupp fick uppgiften att leka mer än vanligt med sin hund. En annan grupp fick i stället träna med hunden, däribland övningar som att stanna kvar på en filt eller göra en snabb u-sväng, där godis användes som belöning. Den tredje gruppen fungerade som kontroll och fortsatte som tidigare.
Efter en tid fick deltagarna besvara samma enkät igen.
– Lekgruppen visar sig förbättra den känslomässiga närheten till hunden på bara fyra veckor veckors tid med ett par minuter extra lek om dagen, säger Lina Roth.
En kort interaktiv lek tillsammans kan gynna relationen mellan hund och ägare, menar forskare vid Linköpings universitet. Bild: Depositphotos
Räcker inte att kasta en boll
Grupperna fick tydliga instruktioner för hur lek respektive träning skulle genomföras, för att säkerställa att ägarna verkligen interagerade med sina hundar på rätt sätt. Enligt Lina Roth är det viktigaste att hitta en lek som hunden tycker om – och att stunden tillsammans blir positiv för båda.
– Det räcker inte med att bara kasta en boll. Vi var ju ute efter den sociala interaktionen mellan hunden och människan, så lekarna vi föreslog i studien kunde vara dragkamp, låtsasbrottning, jaga varandra, kurragömma, tittut eller retas lite med fingrarna, säger Lina Roth och fortsätter:
– Sedan behöver man inte hålla på så himla länge, utan snarare vara uppmärksam på sin hundens beteende. Några minuter lite då och då verkar uppenbarligen göra stor skillnad.
Stärker relationen
Resultaten visade ett statistiskt säkerställt samband där den emotionella närheten till hunden förbättras genom att öka lekdosen. Gruppen som ägnade sig åt träning upplevde inte någon förbättring och inte heller kontrollgruppen.
Ägarna i lekgruppen rapporterar att deras hundar tycktes få en mer positiv syn på sina ägare, samt att hundarna själva tog fler initiativ till lek. Tidigare studier har också visat att hundar mår bättre när de får leka och vara tillsammans med sina ägare.
Av totalt 1667 frivilliga som deltog i behandlingsstudien mötte 408 hundägare kriterierna för att kunna analysera svaren från enkäten. Bland kriterierna fanns att deltagarna kunde uppvisa tillräckligt ökad mängd lek under minst åtta dagar.
Tacksamhet mot föräldrarnas uppoffringar, en vilja att lyckas och ge något tillbaka. Det motiverar högpresterande ungdomar med migrationsbakgrund. Men det kan också skapa skuld och oro, visar en studie.
En studie vid Linköpings universitet har undersökt drivkrafter bakom högpresterande gymnasieelever med utländsk bakgrund.
– Det finns en stor andel elever med migrationsbakgrund som det går väldigt bra för i skolan, men det är en bortglömd grupp. Därför blev jag nyfiken på dem, säger universitetslektor Layal Wiltgren på avdelningen för pedagogik och didaktik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.
Under en termin observerade hon en klass med högpresterande elever på en välrenommerad gymnasieskola. Ungefär två tredjedelar av eleverna hade föräldrar med utländsk bakgrund, och många hade flytt sina hemländer. Layal Wiltgren genomförde även djupintervjuer med 36 elever, där några hade svensk bakgrund.
Föräldrarna viktig drivkraft
I intervjuerna och observationerna framkom att familjen är en viktig drivkraft för elever med utländsk bakgrund. Det motiverade dem att plugga i biblioteket både före och efter skoldagen.
Eleverna beskrev ett ansvar och en skyldighet gentemot samhället, sig själva och den äldre generationen. De uttryckte även en stark vilja att lyckas både i skolan och i livet samt göra familjen stolt. Studier uppfattades som ett privilegium snarare än en självklar rättighet.
– Det kollektivistiska synen märks väldigt tydligt. Ett flertal elever hänvisar till att föräldrarna lämnat sitt land, sin kultur, familj, släkt, vänner, grannar, sitt språk och i vissa fall sin utbildning i hopp om ett bättre liv för sina barn. De känner att det är ett arv som de måste förvalta och ge tillbaka, säger Layal Wiltgren.
Studier för kommande generation
Elever med svensk bakgrund lyfte inte föräldrarna som en drivkraft. De var lika högpresterande, men motiverades i stället av individuella ambitioner. För många elever med migrationsbakgrund gällde ansvaret mot kollektivet även framtida generationer. De beskrev att de studerade för att deras egna barn en dag skulle se på dem med stolthet.
Samtidigt var många noga med att betona att föräldrarna inte tvingade dem att studera, utan att det var ett eget val. Föräldrarnas påverkan kan dock ske indirekt, genom berättelser om uppoffringar och uppmaningar att ta tillvara möjligheter. Eleverna har sedan gjort värderingarna till sina egna, menar Wiltgren.
Oro för att misslyckas
Familjelojaliteten kan vara en drivkraft, men har också en baksida. Liksom elever utan migrationsbakgrund beskriver dessa elever oro och ångest inför att misslyckas, och därmed svika sina föräldrar. Detta moraliska dilemma bör vara viktigt för både skola och föräldrar att känna till när ungdomar behöver stöd, enligt Layal Wiltgren.
Hon pekar också på att forskning ofta fokuserar på elever från socialt utsatta områden och deras svårigheter.
– Vi vet till exempel att en stor andel studenter på läkarprogrammet har utländsk bakgrund. Varför fokuserar vi inte på den gruppen och vad har vi att lära av dem? Dels för att förstå dem i sin egen rätt, dels för att förstå den grupp som det inte går lika bra för, säger Layal Wiltgren vid Linköpings universitet.
Droger är även ett växande miljöproblem. I en studie har forskare sett att rester från kokain påverkar unga laxars beteende. De simmar längre och rör sig över större områden, något som kan få negativa konsekvenser för ekosystemet.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har undersökt hur föroreningar från kokain påverkar vattenlevande djur. Studien visar att ämnen som kan spåras till kokain förändrar både rörelsemönster och spridning hos unga atlantlaxar i det vilda.
– Kokain och andra illegala drogföroreningar är ett växande miljöproblem globalt. Många ämnen utsöndras efter användning och passerar genom avloppsreningsverk som inte är utformade för att helt avlägsna dem, säger Jack Brand, forskare vid SLU, i ett pressmeddelande.
Kokain och dess restprodukter upptäcks regelbundet i sjöar, floder och kustvatten runt om i världen. De har också påträffats i vattenlevande djur.
– Dessa ämnen är särskilt problematiska eftersom de påverkar hjärnan även vid låga koncentrationer. Det ger dem stor potential att förändra djurs beteende, säger Michael Bertram, docent vid SLU.
Kokainrester fick fiskar att simma längre
I en studie har SLU-forskarna undersökt hur fiskar påverkas i ett naturligt ekosystem. Unga laxar exponerades för utspädda, miljörelevanta halter av kokain. Därefter följdes fiskarnas rörelser i Vättern.
Forskarna fann att bensoylekgonin som är kokainets främsta nedbrytningsprodukt, eller metabolit, hade särskilt starka effekter.
– Exponerade fiskar var mer aktiva, simmade upp till 1,9 gånger längre per vecka och spred sig upp till 12,3 kilometer längre över sjön jämfört med kontrollfiskar. Intressant nog hade metaboliten större effekt än kokainet i sig, säger Jack Brand.
Hos människor bryts kokain snabbt ned till bensoylekgonin, som ofta finns kvar längre i kroppen och förekommer i högre koncentrationer i miljön.
– Våra resultat tyder på att riskbedömningar som enbart fokuserar på kokain kan underskatta de ekologiska effekterna av dess nedbrytningsprodukter, säger Tomas Brodin, professor vid SLU.
Kokainrester gjorde att unga atlantlaxar simmade längre och spred ut sig geografiskt. Bild: Jörgen Wiklund, SLU
Förändrade rörelser stör livet under ytan
Rörelse är avgörande för hur djur använder livsmiljöer, hittar föda, undviker rovdjur och upprätthåller populationer. Därför kan även små förändringar i miljön få betydande konsekvenser.
– Om föroreningar förändrar hur djur rör sig kan det i förlängningen påverka habitatutnyttjandet, relationer mellan rovdjur och bytesdjur samt till och med hur populationer är sammanlänkade med varandra, säger Jack Brand.
Forskarna betonar att problemet kräver flera åtgärder, däribland förbättrad avloppsrening, ökad övervakning av både droger och deras nedbrytningsprodukter i miljön samt uppdaterade riskbedömningar.
– Vår studie visar att droger inte bara är ett samhällsproblem, utan också en konkret miljöutmaning, säger Michael Bertram.
Forskare vid Uppsala universitet har identifierat nya biomarkörer som kan bana väg för tidigare upptäckt av tjock- och ändtarmscancer, lungcancer och äggstockscancer – med hjälp av ett enkelt blodprov.
Möjligheten att bota cancer beror på hur tidigt sjukdomen upptäcks och om den spridit sig. För många cancerformer saknas dock effektiva metoder för tidig upptäckt, vilket gör att många patienter får sin diagnos sent.
Med hjälp av blodprov skulle cancer kunna upptäckas tidigt. I en studie har forskare vid Uppsala universitet identifierat biomarkörer i form av kombinationer av proteiner och andra ämnen i blodet som kan användas för att upptäcka tjock- och ändtarmscancer, lungcancer och äggstockscancer.
− Vi hittade flera biomarkörer som skulle kunna användas för att hitta cancer. Det gick också att urskilja vilket stadium tumören var i. De sammansatta biomarkörerna som vi har identifierat skulle kunna ligga till grund för att ta fram stabila och reproducerbara diagnostiska test för att upptäcka cancer, säger Tobias Sjöblom, professor vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi, i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
Prover från cancerpatienter
Studien baseras på nästan 2 500 prover från biobankerna U-CAN, som samlar blodprover från cancerpatienter, och EpiHealth som användes för normalprover. Forskarna undersökte ett stort antal proteiner för att se om några av dem skiljde sig åt mellan cancerprover och normalprover.
− I studien hittade vi två proteiner som tillsammans kunde detektera äggstockscancer och biomarkörer bestående av fyra proteiner som kunde påvisa tjock- och ändtarmscancer och lungcancer. De var alla jämförbara eller i vissa fall bättre än etablerade tester för att upptäcka cancer som baseras på blod- eller avföringsprover, säger Tobias Sjöblom.
Kunde urskilja tumörstadier
Forskarna har också tittat på sambandet mellan olika tumörstadier och koncentrationen av proteiner samt metaboliter. Metaboliter är små molekyler som bildas eller bryts ned under ämnesomsättningen. Här fann forskarna att biomarkörer där metaboliter ingick var bättre för att urskilja olika tumörstadier än om bara proteiner fanns med. Det var särskilt tydligt vid äggstockscancer och lungcancer.
− Ett framtida möjligt användningsområde för biomarkörer som är specifika för olika tumörtyper är att särskilja olika former av cancer i buken hos patienter med diffusa magsymptom. Spridd äggstockscancer kan till exempel påminna om tjocktarmscancer och här skulle ett tillförlitligt test i ett blodprov kunna komplettera eller till och med ersätta en biopsi, säger Tobias Sjöblom.
Forskarna ska nu samla in prov från 100 000 studiedeltagare som själva får ta ett blodprov i hemmet.
− Sedan ska vi analysera proven för att se om biomarkörerna verkligen kan upptäcka tumörer tidigare. Förhoppningen är att de kan bidra till att minska dödligheten i cancer, säger Tobias Sjöblom.
En promenad eller en cykeltur i naturen under vardagen kan vara kopplat till bättre återhämtning redan samma natt, åtminstone för kvinnor. Det visar en studie från Högskolan i Gävle.
Forskare har i en studie kombinerat gps-data med pulsmätningar för att undersöka hur tid i naturen påverkar vilopuls och stress. Totalt deltog 45 personer. Deras rörelsemönster följdes under upp till tio månader med gps, samtidigt som pulsen mättes nattetid med pulsklockor.
– Det unika med studien är att vi följde människor i deras vardag ute i verkligheten, i stället för i en experimentell studie. Vi ser att de dagar då personer rör sig mer i naturen, till exempel genom att gå eller cykla, följs av en natt med tecken på bättre återhämtning, säger Karl Samuelsson, forskare i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle, i ett pressmeddelande.
Tecken på bättre återhämtning
Forskarna har särskilt studerat vilopuls och hjärtfrekvensvariabilitet, HRV. Det är två etablerade mått på hur kroppens autonoma nervsystem fungerar, se faktaruta.
– Låg vilopuls och hög HRV är kopplat till bättre hälsa och lägre stressnivåer, säger David Hallman, professor i arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle.
Resultaten visar att mer aktiv rörelse i naturmiljöer hänger samman med lägre vilopuls och högre HRV under natten – ett tecken på ökad återhämtning. Sambanden är statistiskt säkerställda men relativt små, vilket enligt forskarna är väntat eftersom mätningarna avser enskilda dagar i deltagarnas vardag.
– Tidigare experimentstudier har visat liknande effekter, men då i kontrollerade miljöer. Här ser vi att det också gäller i det verkliga livet, vilket stärker evidensen, säger Karl Samuelsson.
HRV mättes nattetid och visar hur väl kroppen återhämtar sig. Bild: Depositphotos
Mer om HRV och återhämtning
HRV (hjärtfrekvensvariabilitet) beskriver variationen i tid mellan hjärtslag. Hjärtat slår inte helt regelbundet utan anpassar sig kontinuerligt efter kroppens behov. Variationen styrs av det autonoma nervsystemet, där balansen mellan kroppens stress- och återhämtningssystem är central.
Hög HRV tyder på god förmåga att varva ner och återhämta sig, medan låg HRV är kopplad till stress, psykisk ohälsa och ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. I studien mättes HRV nattetid, när kroppen är i vila, vilket ger en bild av hur väl deltagarna återhämtar sig efter dagens aktiviteter
Skillnad mellan män och kvinnor
Sambanden var tydliga bland kvinnor, men inte statistiskt säkerställda bland män. En möjlig förklaring är att antalet män i studien var färre. Resultaten ligger samtidigt i linje med tidigare forskning som pekar på att naturens avstressande effekter kan vara starkare hos kvinnor
– Det här är en ovanligt gedigen studie med trovärdiga vetenskapliga resultat om hälsofördelarna med att planera gröna stråk just där många har som vana att promenera och cykla. Studien lägger även plattformen för ny forskning: hälsonyttan av naturkontakt observerades endast hos kvinnor och detta väcker förvåning i forskarvärlden, säger Stephan Barthel, professor i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle.
Viktigt med stadsnära naturområden
Trots att effekterna per dag är små pekar resultaten på att regelbunden vistelse i natur kan ha betydelse för hälsan på sikt. Studien genomfördes i Gävle, med bra tillgång till grönområden, vilket enligt forskarna lyfter en viktig fråga för framtida stadsplanering.
– Våra resultat stödjer att det är viktigt att natur finns nära människor i vardagen och är lätt att nå, till exempel inom gång- eller cykelavstånd, säger Karl Samuelsson.
Forskarna betonar att fler studier behövs för att se hur hälsan påverkas under längre tidsperioder, om de positiva effekterna blir starkare, och hur effekterna skiljer sig åt mellan könen.
Rätt information till trädgårdsägare är avgörande när invasiva växter som parkslide och lupin ska bekämpas, enligt en ny doktorsavhandling från SLU.
Bara under de senaste fem till tio åren har en stor förändring skett bland invasiva arter. Sorter som tidigare inte har spritt sig med frö har plötsligt börjat göra det.
Trädgårdsägare stöter på de livskraftiga plantorna när de sprids från grannar eller närliggande mark. Ibland planterar de även växterna själva.
Praktlysing. Bild: GT1976, via Wikimedia commons *
Vackra – och invasiva
Här är en rad växter som klassas som invasiva och som är vanliga i svenska trädgårdar:
Buddleja (Buddleja davidii)
Jättebalsamin (Impatiens glandulifera)
Prakthäggmispel (Amelanchier lamarckii)
Kanadensiskt gullris (Solidago canadensis)
Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus)
Parkslide (Reynoutria japonica)
Praktlysing (Lysimachia punctata)
Spärroxbär (Cotoneaster divaricatus)
Syren (Syringa vulgaris)
Vresros (Rosa rugosa)
Källa: Cecilia Palmér, SLU.
Trädgårdar spelar enorm roll
I en avhandling har Cecilia Palmér, i grunden landskapsingenjör, fokuserat just på invasiva växter i trädgårdar. Hon konstaterar att privata trädgårdar sällan studeras, samtidigt som de spelar en avgörande roll för spridningen av invasiva växter.
– Jag tror att det är lätt att förbise de vardagliga miljöerna som samtidigt är de allra viktigaste i folks liv. Ju fler av en art som introduceras på fler platser vid fler tillfällen, desto större risk är det att den förökar sig, säger Cecilia Palmér.
– Om man då ser varje trädgård som en enhet kan det ha jättestor inverkan, till exempel om en invasiv växt plötsligt är trendig.
Vackra och härdiga växter
I enkätsvar från olika delar av landet, inom ramen för avhandlingen, uppger trädgårdsägare att de uppskattar växter som syren och vresros med sina stora och väldoftande blommor. Värden som att växterna är vackra och härdiga uppfattas som viktigare än geografiskt ursprung.
Enkätsvaren visar också att de som har personliga erfarenheter av förlust av biologisk mångfald på grund av invasiva växter har större handlingskraft att bekämpa dem i sin egen trädgård.
Viktigt med lokal information
En del av avhandlingen handlar om kommunikation kring invasiva växter. Regionala skillnader i enkätsvaren visar att det är viktigt att knyta an till lokal problematik om vilka invasiva arter som direkt påverkar de boende i ett specifikt område.
Privata trädgårdsägare behöver nås av information som direkt påverkar dem, menar Cecilia Palmér. Det gäller även hur klimatförändringar påverkar eller kommer att påverka utbredningen av invasiva växter.
– Som en del av förarbetet till enkäten intervjuade jag trädgårdsägare om syren, som klassas som invasiv. Många av dem som bodde i Voxnadalen i Hälsingland har svårt att ens få den att överleva. I Blekinge var det en man som hade 80 kvadratmeter i sin trädgård. Han tyckte inte att det var konstigt att den klassades som invasiv.
– De som bor i huset i anslutning till en trädgård är de som påverkar den mest. Kommunikationen med dem blir därför avgörande, säger Cecilia Palmér.
Forskare vid Göteborgs universitet har hittat ett protein som är kopplat till förhöjd spridningsrisk och återfall vid lungcancer. Fynden skulle kunna leda till bättre behandlingar inom det som kallas precisionsmedicin, särskilt för äldre personer.
Lungcancer är en sjukdom som drabbar främst äldre människor. Trots det bygger många laboratoriestudier på experimentella djurförsök med unga djur.
För att bättre spegla sjukdomens verklighet jämförde forskarna lungtumörer i unga och äldre möss. Därtill analyserades data rörande cirka tusen lungcancerpatienter i Halland och Västra Götaland.
Spridda tumörer hos äldre
Resultaten pekar på tydliga mönster. Hos äldre individer var tumörerna ofta mindre och växte långsammare. Samtidigt var sjukdomen längre gången när den upptäcktes. Den hade också oftare spritts till andra organ.
– Det här hjälper till att förklara en paradox som läkare ofta ser, att äldre patienter kan diagnostiseras med en liten och långsamt växande primärtumör, som dock redan spritt sig till långt bortom lungan, exempelvis till hjärna, lever och ben, säger Volkan Sayin, docent vid Göteborgs universitet.
Larmsystem kapas av tumören
Studien visar hur åldrandet förändrar lungcancerns biologi och gör tumörer mer benägna att sprida sig. Forskarna identifierade en molekylär signalväg, en komplex kedja av reaktioner och interaktioner, där ett specifikt stress-responsprotein, ATF4, var centralt.
Vid normala fysiologiska förhållanden utgör ATF4 ett slags larmcentral som reagerar på exempelvis näringsbrist, viruspartiklar eller ansamling av felveckade proteiner. Det aktiverar en skyddande och åtgärdande respons, säger Volkan Sayin.
– Hos äldre patienter kapas det här larmsystemet av tumören, och tumörcellerna får hjälp att lägga om sin metabolism. Tumören växer inte fortare men den metabola omläggningen ger tumörcellerna förmågan att sprida sig och bilda dottersvulster på andra platser i kroppen.
Kan vara viktig markör
Tumörer från äldre individer i studien, både möss och människor, visade högre nivåer av ATF4. Höga nivåer av ATF4 var dessutom kopplade till ökade återfall efter lungkirurgi samt sämre överlevnad hos patienter med lungadenokarcinom, den vanligaste formen av lungcancer.
– Våra resultat tyder på att ATF4 inte bara är en del av mekanismen bakom spridningen av lungcancer utan också kan fungera som en markör för mer aggressiv sjukdom, säger Clotilde Wiel, docent vid Göteborgs universitet.
Minskad spridning hos möss
Studien banar, enligt forskarna, väg för en behandlingsstrategi som tar sikte på det åldersrelaterade signalsystem som cancertumören har kapat. Genom att blockera ATF4, eller en specifik metabol process som ATF4 styr, med läkemedel kunde forskarna kraftigt reducera spridningen av gamla tumörer hos möss.
Tidigare har det varit oklart varför studier med liknande läkemedel i stor utsträckning har misslyckats när de har gjorts på människor. De nya resultaten talar för en mer riktad behandling, säger Clotilde Wiel.
– Våra resultat tyder på att dessa läkemedel kan fungera betydligt bättre om de används mer precist, till exempel hos äldre patienter vars tumörer uppvisar hög ATF4-aktivitet.
Åldrande förändrar tumörer
Behandling med kemoterapi och strålning är inriktad på snabbväxande tumörer, alltså inte den typ av lungcancertumörer som är vanligast hos äldre människor. Forskning och läkemedelsutveckling behöver generellt ta mer hänsyn till biologiskt åldrande, menar forskarna.
– Det är helt uppenbart att normalt åldrande fundamentalt förändrar hur tumörer utvecklas, ett område där vi i dag saknar kunskap och där relativt lite forskning görs då det rör sig om kostsamma studier som tar lång tid, säger Volkan Sayin.
I Sverige har många platser förorenats med PFAS efter användning av brandskum på flygplatser. Nu har forskare från SLU mätt halter av PFAS i komjölk. I mjölk från mejerier runt om i landet fanns inga mätbara halter alls. Även på gårdar nära förorenade områden var halterna överlag mycket låga.
I Sverige finns områden som är särskilt förorenade med så kallade högfluorerade ämnen, med samlingsbeteckningen PFAS. Det har i vissa fall lett till att grundvattnet har blivit förorenat och till att människor har fått i sig betydande mängder PFAS.
Internationellt finns också exempel på mycket höga halter av PFAS i kött och mjölk från nötkreatur som har utsatts för PFAS från miljön.
Analys på 22 gårdar
För att få en bild av hur det ser ut i Sverige har en SLU-ledd forskargrupp analyserat PFAS-halterna i mjölk på 22 svenska gårdar. Gårdarna ligger mindre än en mil från platser där det har använts betydande mängder brandskum vid övningar.
Dessutom analyserades halterna av PFAS i djurens huvudsakliga dricksvatten. För att få en bild av riskerna med mjölk som säljs i butiker analyserades PFAS också i stora mjölktankar på 20 mejerier utspridda över hela landet.
Inga tecken på hälsorisker
I mejerimjölken analyserades 49 olika PFAS-ämnen, och inga mjölkprover innehöll tillräckligt höga halter för att ge utslag med de mätmetoder som användes. Det fanns alltså inga tecken på att mejerimjölk skulle utgöra en hälsorisk för konsumenter.
På gårdarna i studien, som ligger i närheten av sex kända förorenade platser i Syd- och Mellansverige, var halterna av PFAS i allmänhet mycket låga eller inte mätbara. Sammantaget bedöms resultaten spegla bakgrundsnivåer av PFAS snarare än påverkan från de aktuella förorenade områdena.
Låga halter i vatten
Halterna av PFAS var även mycket låga i de vattenprov som samlades in på gårdarna, och det fanns ingen koppling mellan halterna i vattnet på en gård och halterna i gårdens mjölk. Detta tyder på att det PFAS som korna får i sig i huvudsak kommer från andra källor än gårdens vatten.
– Det skulle kunna komma från fodret, eller från vattendrag som djuren har tillgång till vid bete, men det är inget vi har undersökt, säger SLU-forskaren Ida Hallberg.
Fler undersökningar behövs
Gårdarna i studien täcker ett fåtal av de tusentals förorenade områden som finns i Sverige.
– Samtidigt tyder de prover som togs på mejerierna på att konsumtionsmjölken inte utgör någon hälsorisk. Om förorenad mjölk från enstaka gårdar kommer till ett mejeri späds den helt enkelt ut väldigt mycket, säger Ida Hallberg.
Det går dock inte att utesluta att det finns andra områden med allvarligare PFAS-kontaminering.
– Att vi inte har upptäckt något alarmerande är förstås glädjande, men det finns ett behov av fortsatt PFAS-övervakning i mejeriproduktionen.
Om PFAS
Under flera årtionden har högfluorerade ämnen använts i bland annat brandskum. Eftersom ämnena praktiskt taget inte bryts ned ansamlas de i miljön i närheten av utsläppsområden.
Negativa hälsoeffekter finns för människor som har varit utsatta för en hög exponering för PFAS, till exempel ökade kolesterolvärden och ett försämrat antikroppssvar efter en viss typ av vaccination.
På grund av ämnenas oönskade egenskaper pågår idag forskning för att försöka rena dricksvatten och förorenade marker från PFAS.
Forskare vid Karolinska Institutet och KTH har utvecklat en förbättrad metod för att skapa insulinproducerande celler från mänskliga stamceller. Cellerna fungerar väl i laboratoriet och kan återställa blodsockerkontroll hos möss med diabetes, enligt en ny studie.
Typ 1-diabetes uppstår när insulinproducerande celler i bukspottkörteln förstörs av immunsystemet så att kroppen inte längre kan ta upp glukos från blodet och reglera blodsockernivån.
En möjlig behandling är att ersätta dessa celler med nya, men tidigare metoder för att framställa sådana celler från stamceller har ofta gett varierande resultat.
Behandling med egna celler
– Vi har tagit fram en metod som pålitligt framställer insulinproducerande celler av hög kvalitet från flera olika mänskliga stamcellslinjer, säger Per-Olof Berggren, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet.
Det, menar forskarna, öppnar möjligheter för framtida behandlingar med patienternas egna celler, vilket kan minska risken för reaktioner från immunförsvaret.
Förbättring hos möss
Den optimerade framställningen ger mer mogna och renare insulinproducerande celler än tidigare, enligt forskarna. I laboratoriemiljö kunde cellerna utsöndra insulin och reagerade tydligt på glukos. När forskarna transplanterade de framställda cellerna till möss med diabetes återfick djuren gradvis förmågan att reglera sitt blodsocker.
– Vi såg att cellerna gradvis mognade efter transplantation och att de bibehöll sin förmåga att reglera blodsocker under flera månader, vilket visar deras potential i framtida behandlingar, säger Per-Olof Berggren.
Risk för komplikationer
Stamcellsterapi för typ 1 diabetes testas redan i flera kliniska studier. Ett problem med tidigare metoder har varit att stamcellerna ofta utvecklas till en blandning av önskade och oönskade celltyper, vilket ökar risken för komplikationer. En annan utmaning är att de insulinproducerande celler som skapas ofta inte är tillräckligt mogna för att svara bra på glukos.
Genom att justera odlingsstegen och låta cellerna själva bilda tredimensionella kluster försvinner många oönskade celltyper och cellerna får bättre förmåga att reagera på glukos, enligt forskarna.
– Det kan lösa flera av de problem som tidigare bromsat utvecklingen av stamcellsbaserade behandlingar vid typ 1-diabetes, säger Fredrik Lanner, professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet.
Forskarnas förhoppning är att metoden på sikt skulle kunna användas i sjukvården för att behandla typ 1-diabetes.
Män med kraftigt nedsatt fertilitet löper större risk att få tjock- och ändtarmscancer samt sköldkörtelcancer, enligt forskning från Lunds universitet.
Ett relativt nytt forskningsområde inom reproduktiv hälsa är sambandet mellan manlig infertilitet och ökad risk för sjukdom. Tidigare studier har visat en tydlig koppling mellan lägre manlig fertilitet och risken att drabbas av diabetes, hjärtkärlsjukdom och metabolisk ohälsa, cancer i reproduktionsorganen och förkortad livslängd.
Kan vara varningssignal
Män som helt saknar spermier i sädesvätskan tillhör den grupp som är mest utsatt för flera allvarliga sjukdomar, medan män med god spermiekvalitet i genomsnitt lever längre. Det har lett till att forskare allt oftare diskuterar om manlig fertilitet kan fungera som en tidig varningssignal, en biologisk markör, för den allmänna hälsan.
– Den reproduktiva förmågan hänger ihop med människans genetiska uppsättning. En teori kan vara att om något går fel på genetisk nivå, vilket kan visa sig som nedsatt spermakvalitet, kan även andra system i kroppen påverkas och öka risken för sjukdom, säger Angel Elenkov, docent och forskare vid Lunds universitet samt överläkare vid Reproduktionsmedicinskt centrum, Region Skåne.
Även epigenetiska mekanismer, alltså hur gener regleras och påverkas av till exempel miljö och livsstil utan att arvsmassan ändras, samt livsstilsfaktorer som övervikt, rökning, alkohol och fysisk inaktivitet är kopplade till sämre spermakvalitet.
Klart ökad risk
Det har tidigare framkommit att män med kraftigt nedsatt fertilitet har en ökad risk att drabbas av testikel- och prostatacancer.
– Därför ville vi i vår studie undersöka om det även finns en koppling till andra cancerformer, säger Michael Kitlinski, läkarstuderande och forskare vid Lunds universitet.
Genom registerdata analyserade forskarna data från över 1,1 miljon svenska män som fick sitt första barn mellan 1994 och 2014.
Av dessa blev 14 540 föräldrar med hjälp av ICSI. Det är en variant av IVF, provrörsbefruktning, där en enskild spermie injiceras direkt in i ett ägg. Metoden används vid svår manlig infertilitet, till exempel vid mycket lågt spermieantal eller nedsatt spermierörlighet.
Alla män samkördes därefter mot det nationella cancerregistret som visade en signifikant ökad risk för tjock- och ändtarmscancer samt sköldkörtelcancer för de män som hade blivit fäder via ICSI. De visade sig löpa nästan dubbelt så hög risk att drabbas av tjock- och ändtarmscancer och en trefaldigad risk för sköldkörtelcancer, jämfört med män som har uppnått faderskap naturligt.
Viktigt för folkhälsan
Även om den relativa cancerrisken är högre hos personer som har genomgått ICSI-behandling är den låg på befolkningsnivå. Cancer är också ovanligt i de studerade männens ålder. Forskarna understryker också att fertilitetsbehandlingen i sig inte orsakar cancer.
– De flesta män som gör en fertilitetsutredning är mellan 30 och 35 år. Syftet är att hjälpa dem att bli pappor och efter det görs ingen uppföljning av deras hälsa. Med tanke på att speciellt tjock- och ändtarmscancer, men även skölkkörtelcancer, är sjukdomar som ökar bland yngre är fynden viktiga ur ett folkhälsoperspektiv eftersom de skulle kunna förhindras genom tidig screening, säger Angel Elenkov.
Nästa steg för forskarna är att ytterligare ringa in riskgrupper genom att identifiera biomarkörer, genetiska mutationer, epigenetik och miljöfaktorer.
I vissa kommuner får tjänstemän besluta om äldreomsorg utifrån individens behov, helt enligt socialtjänstlagen. I andra kommuner detaljstyr politikerna, med risk att faktorer som ekonomi och politisk ideologi påverkar besluten. Det framgår av en avhandling från Linköpings universitet.
– Vi vet väldigt lite om vem som fattar beslut om stöd till äldre och på vilka grunder besluten tas när de fattas av chefer och politiker. Det är lite som en svart låda, säger Sara Wittberg som har skrivit sin doktorsavhandling om lokala politikers styrning av äldreomsorgen.
För att glänta på locket har hon studerat alla kommuners så kallade delegationsordningar. Där har de lokala politikerna bestämt på vilken nivå som olika typer av beslut ska tas: av politikerna själva eller längre ner i organisationen.
Äldreomsorgen regleras av socialtjänstlagen som i huvudsak säger att individens behov ska avgöra omsorgen. Men eftersom svenska kommuner har ett starkt självstyre har lokala politiker ett stort utrymme att på egen hand bestämma. För äldreomsorgen visar det sig skapa stora skillnader mellan kommuner.
Politiker avgör städ och dusch
I nästan alla kommuner regleras handläggarnas arbete genom utformningen av beslutanderätt och via riktlinjer. Hos vissa är riktlinjerna mjukt utformade och avsedda som stöd, hos andra är de tvingande. På en del håll detaljstyr politikerna allt ned till antalet duschar och städtillfällen. I var femte kommun är det inte handläggarna som fattar beslut om äldres behov av att flytta till särskilt boende.
– I vissa kommuner får socialarbetaren – som har kompetensen, träffar individen, bygger relation och förtroende – bara fatta beslut om 40 timmars hemtjänst, varefter en chef eller politiker tar över. I andra har de beslutanderätt upp till 300 timmar per månad, säger Sara Wittberg.
Ett problem är hur riktlinjerna är skrivna, enligt Sara Wittberg. De kan strida mot rättspraxis eller bryta mot socialtjänstlagens intentioner om att individens behov ska avgöra.
Koppling till politiska styret
Skillnaderna mellan kommuner hänger ihop med ekonomi och politisk majoritet, visar Sara Wittbergs avhandling. Kommuner med mindre beslutanderätt för handläggarna har ofta lägre medelinkomst per invånare eller styrs av högerkoalitioner.
Både rättssäkerhet och likvärdighet kan påverkas av systemet, menar Sara Wittberg. Vilken äldreomsorg du får kan avgöras av var du bor. Det blir dessutom svårare för medborgaren att veta vem som ska hållas ansvarig och på vilka grunder beslut tas. Är det handläggaren eller politikerna? Är beslutet taget utifrån socialtjänstlagen, ekonomin eller något annat?
En femtedel av budgeten
Samtidigt som det är politikernas uppgift att hushålla med pengarna och se till hela kommunens bästa, ska beslut enligt socialtjänstlagen utgå från den enskilda individens behov. Äldreomsorgen utgör en cirka femtedel av kommunernas budget och antalet äldre kommer att fördubblas till 2040. Här finns en inbyggd konflikt som riskerar att skärpas över tid.
Som lösning föreslår Sara Wittberg att staten sätter en tydlig lägsta nivå för vilken äldreomsorg som kommunerna måste erbjuda. Kommunerna behöver också hjälp med att hålla kunskap och riktlinjer uppdaterade. Det uppdraget kan ges till exempelvis Socialstyrelsen. Slutligen måste kommunerna bli bättre på att informera om hur beslut tas och hur äldre och andra kommunmedlemmar kan påverka hur äldreomsorgen ska se ut i deras kommun.
– Det mesta som påverkar människor i vardagen är på kommunal nivå. Det behöver man prata mer om, säger Sara Wittberg.
Det behövs många kablar för att styra en kraftfull kvantdator med många kvantbitar. Men flera kvantbitar kan framgångsrikt dela på en och samma kabel, visar ny forskning. Att få bort den stora mängden kablar kan bidra till ännu bättre kvantdatorer framöver, enligt forskarna.
Kvantdatorernas kraft ligger i de så kallade kvantbitarna. Till skillnad från en vanlig dators “bit” som antingen har värdet 1 eller 0, kan en kvantbit ha värdet 1 och 0 samtidigt, och alla tillstånd däremellan, i vilken kombination som helst.
Det innebär att en kvantdator med exempelvis 20 kvantbitar kan representera en kombination av över en miljon olika tillstånd på samma gång, med en enorm beräkningskraft till följd.
Den globala utvecklingen inom kvantteknologi pågår för fullt och de stora tech-bolagen är än så länge i framkant med kvantdatorer baserade på drygt 100 kvantbitar.
–Men för att kunna lösa samhällsutmaningar i praktiken behöver kvantdatorerna baseras på upp emot tusentals välfungerande kvantbitar, säger Anton Frisk Kockum, universitetslektor i tillämpad kvantfysik på Chalmers tekniska högskola, där Sveriges största kvantdator byggs.
Extrem kyla behövs
Arbetet med att skala upp kvantdatorer innebär praktiska utmaningar. För att fungera behöver många typer av kvantdatorer, däribland de som baseras på supraledande kvantbitar, kylas ner till temperaturer nära den absoluta nollpunkten. Det innebär -273,15 grader Celsius.
Nedkylningen sker med hjälp av helium i kryostater, ett slags avancerad frys, som omsluter kvantdatorn. Heliumet används i flytande form och har sin kokpunkt vid cirka fyra Kelvin, ungefär minus 269 grader Celsius, det vill säga fyra grader över den absoluta nollpunkten. Med hjälp av att ändra trycket för detta flytande helium kan man få ner temperaturen ytterligare. Genom att använda olika isotoper av helium kan man kyla ned till ännu lägre temperaturer.
Krux att kablar avger värme
Signaler skickas genom kablar, från elektronik utanför systemet, in till kvantdatorns nedkylda kvantbitar. Signalerna ska styra kvantberäkningarna.
Men det finns ett krux. Kablarna avger värme som påverkar temperaturen inuti ”frysen” och riskerar att få kvantbitarna att förlora förmågan att fortsätta beräkningen.
– Eftersom varje kvantbit idag kräver en egen kabel finns det en gräns för hur många kvantbitar ett system kan innehålla innan temperaturen blir för hög och kvantdatorn slutar fungera. Dessutom finns det fysiska begränsningar eftersom kablarna tar upp utrymme i kryostaten, säger Ingrid Strandberg, forskningsspecialist i kvantteknologi vid Chalmers.
Smartare kabeldelning
Ett alternativt, men förhållandevis outforskat, tillvägagångssätt är att låta flera kvantbitar dela på samma kabel. I stället för att styra kvantbitarna parallellt med varsin kabel, styr man dem i tur och ordning, i snabb följd, med färre kablar. I processen används mikrovågsbrytare som placeras vid kvantprocessorn för att styra kontrollsignalerna till rätt kvantbit.
Metoden kommer dock med en förmodad kompromiss. Om kvantbitar behöver ”vänta” på sin tur att ta emot signaler kommer också beräkningarna ta lite längre tid.
För att ta reda på hur stor tidsfördröjningen faktiskt blir har forskarna vid Chalmers testat hur olika typer av kvantprocessorer påverkas när antalet styrkablar minskas. Resultatet blev överraskande positivt.
– Vi kan se att för många vanliga kvantalgoritmer kan man minska antalet kablar betydligt utan att beräkningarna blir nämnvärt långsammare eller att körtiden påverkas så mycket, säger Marvin Richter, doktorand i kvantteknologi på Chalmers.
I vissa fall, till exempel för grindar som kopplar ihop två kvantbitar, går det till och med att dela kablar helt utan extra tidskostnad, upp till en gräns som bestäms av hur kvantbitarna är sammankopplade.
Kan ge bättre datorer
En särskilt betydelsefull slutsats som forskarna drar av resultatet är att beräkningstiden inte ökar linjärt, utan logaritmiskt, när individuella kvantbitar delar på kablar.
– Det betyder att beräkningstiden ökar långsammare än vad man tidigare har oroat sig för, säger Simone Gasparinetti, universitetslektor i kvantteknologi på Chalmers.
–Att låta flera kvantbitar dela på samma kablar kan med andra ord vara en viktig pusselbit i utvecklingen av storskaliga, praktiskt användbara kvantdatorer. De här resultaten stärker vår motivation att utveckla snabba mikrovågsbrytare med låg energiförlust, vilket krävs för att kunna tillämpa den här metoden.
I forskarnas teoretiska studie genomfördes datorsimuleringar av kvantprocessorer i olika storlekar, upp till cirka 1 000 kvantbitar. Huvudfokus låg på en processor med 121 kvantbitar, ordnade i ett 11×11-rutnät. I studien varierade forskarna antalet kvantbitar per kabel, från en kvantbit per kabel upp till 121 kvantbitar per kabel.
I simuleringarna av de största systemen, med upp till 1000 kvantbitar testade forskarna upp till åtta kvantbitar per kabel.
Källa: Chalmers
Digitala radiokommunikationssystem har en central roll i många samhällsviktiga verksamheter, som polis, räddningstjänst och försvar. Trots det har systemen ofta en låg säkerhet och mycket kring säkerhetsbristerna är fortfarande okänt, enligt en ny doktorsavhandling från Högskolan i Skövde och Försvarshögskolan.
– En återkommande slutsats i min avhandling är att systemen ofta uppfattas som säkra av användare och systemägare, trots att de i praktiken har tydliga sårbarheter, säger Marcus Dansarie, kapten och militär lärare vid Institutionen för försvarssystem på Försvarshögskolan.
I avhandlingen introducerar han begreppet ”digitala radiokommunikationssystem för särskilda ändamål”. Det handlar om specialiserade system som används i en rad olika verksamheter, som blåljusyrken, industrier, tåg-, sjö- och flygfart och i kritiska infrastrukturer.
Liknande sårbarheter
Trots stora skillnader i teknik och användningsområden delar systemen flera grundläggande säkerhetsegenskaper och därmed också liknande sårbarheter. Ett problem är att säkerhet inte har byggts in från början, utan lagts till i efterhand eller hanterats otydligt.
En annan slutsats är att kopplingen mellan radiokommunikationssystemen och organisationers kärnverksamhet ofta är underskattad. Radiokommunikationen ses inte alltid som ett IT-system, vilket gör att ansvaret för säkerheten hamnar mellan olika funktioner.
– I många fall finns indirekta beroenden som gör att störningar i radiosystemen snabbt kan få stora konsekvenser för verksamheten, säger Marcus Dansarie.
Polis, militär och trafik
Avhandlingen bygger bland annat på studier av två etablerade radiokommunikationsstandarder. Den första fallstudien rör Automatic Link Establishment, ALE, en standard för kortvågsradio. Här analyserar Marcus Dansarie kryptografiska funktioner för att identifiera svagheter i säkerhetslösningarna.
Den andra fallstudien fokuserar på TETRA, en standard för gemensamma radiosystem som ofta används av blåljusmyndigheter, militär, kollektivtrafik och andra verksamheter som behöver säker och tillförlitlig kommunikation.
– Här har jag gjort intervjuer för att undersöka hur organisationer som äger och driver TETRA-nätverk ser på säkerhet och risker. I flera delar av arbetet med avhandlingen har jag också utvecklat mjukvara till stöd för forskningsarbetet.
Tillsammans visar fallstudierna hur både tekniska och organisatoriska faktorer bidrar till säkerhetsproblemen.
Bild: Myndigheten för civilt försvar.
Det är TETRA
Radiokommunikation innebär att ljud, data eller annan information skickas trådlöst med hjälp av radiovågor. Tekniken används i allt från vardagliga radiosändningar till militär kommunikation.
Radiokommunikationsstandarden TETRA är avsedd för organisationer som har stora behov av snabb radiokommunikation för samordning av sin verksamhet. Den mest kända tillämpningen i Sverige är Rakel, ett statligt nationellt kommunikationssystem för samverkan mellan till exempel polis, räddningstjänst och andra aktörer.
Källa: Försvarshögskolan
Okända säkerhetsbrister
Inspirationen till avhandlingens tema kommer från Marcus Dansaries erfarenheter som officer.
– I mitt arbete med militära kommunikationssystem såg jag att användares uppfattning om systemens säkerhet och funktion ofta skiljer sig från verkligheten.
När han sedan läste sin masterutbildning och tittade närmare på säkerheten i en militär standard upptäckte han säkerhetsbrister.
– Det här bekräftade min uppfattning. Till skillnad från exempelvis internetbaserade standarder är säkerheten i radiokommunikationsstandarder relativt obeforskad och vi vet väldigt lite om vilka sårbarheter och risker som finns. Det var detta jag ville bidra till att öka förståelsen kring.
Säkerheten bör öka
Avhandlingen pekar på flera möjliga förklaringar till varför säkerhetsnivån ofta är låg, bland annat bristande återkoppling om incidenter, komplexa systemberoenden och en marknadsstruktur där säkerhet inte alltid prioriteras. Marcus Dansarie hoppas att resultaten ska bidra till ökad medvetenhet hos både användare, systemägare och utvecklare.
– För många verksamheter kan ett avbrott i radiokommunikationen innebära att viktiga funktioner påverkas eller avbryts. Min förhoppning är att forskningen ska bidra till att dessa system behandlas som den kritiska infrastruktur de faktiskt är, och att framtida standarder utvecklas med bättre säkerhet från början.
En enkel kombination av dagliga fysiska övningar och proteinrik näringsdryck kan minska behovet av stöd i vardagen hos personer med demens, enligt en ny studie från Karolinska Institutet.
Äldre människor som bor på särskilda boenden löper ofta en ökad risk för undernäring, muskelsvaghet och skörhet, faktorer som påverkar både hälsa och livskvalitet.
Träning och fysiska övningar har i en tidigare studie kopplats till bättre fysisk funktion och positiva effekter på muskelmassa och nutritionsstatus. I den nya studien presenteras kopplingar till studiedeltagarnas behov av vardagligt stöd.
Totalt deltog 102 personer från åtta äldreboenden i Stockholmsområdet. Under tolv veckor fick en grupp personer göra sitt‑till‑stå‑övningar flera gånger om dagen och dricka en till två näringsdrycker med extra protein. Forskarna följde bland annat hur mycket stöd deltagarna behövde med moment som hygien, påklädning och förflyttning.
Behövde mindre hjälp
När forskarna analyserade alla boenden tillsammans syntes inga tydliga skillnader. Men när resultaten delades upp efter avdelningstyp framträdde ett mönster. På demensenheterna hade deltagare som följt programmet förbättrat sin förmåga så pass mycket att de behövde mindre omsorgstid jämfört med kontrollgruppen.
– En möjlig förklaring är att personer på demensenheterna hade bättre fysiska förutsättningar att förbättra sin funktionsförmåga och därför klarade fler moment själva efter interventionen, säger Anders Wimo, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet.
Forskarna lyfter också att intervjuer från tidigare delstudier pekar på att förbättrad funktion kan påverka hur mycket stöd en person behöver i olika situationer. Samtidigt betonar de att resultaten bör tolkas med viss försiktighet, eftersom analyserna är sekundära.
– Det behövs fler studier där omsorgstid är ett primärt utfall och där organisatoriska faktorer, som personaltäthet och arbetsrutiner, följs noggrant, säger Anders Wimo.
Drygt 27 000 personer lever i hemlöshet i Sverige – trots att det allmänna är skyldigt att trygga den enskildes rätt till bostad. En ny avhandling från Malmö universitet visar hur stat och kommuner skjuter över ansvaret på varandra, vilket gör att problemen består.
Alla har, enligt svensk lag, rätt till en lämplig bostad. Stat, kommuner, regioner och kommunala bostadsbolag ska trygga den enskildes rätt till bostad. Trots det lever minst 27 000 personer i någon form av hemlöshet, enligt Socialstyrelsens kartläggning från 2023.
– Det finns ett stort mörkertal. Statistiken kommer inte åt dem som inte har kontakt med socialtjänsten, säger Linnéa Lindemann, som har skrivit en avhandling om politiken kring hemlöshet.
Staten: Kommuner har ansvar
I avhandlingen undersöker hon hur politiker och tjänstepersoner på kommunal respektive statlig nivå beskriver problemet med strukturell hemlöshet, det vill säga att människor står utan bostad av ekonomiska orsaker. Avhandlingen visar också hur ansvar för lösningar, i dessa beskrivningar, förskjuts mellan stat och kommun.
För att undersöka förhandlingen mellan staten och kommunerna utgår Linnéa Lindemann från två fallstudier. Den ena är den statliga utredningen ”Sänk tröskeln till en god bostad” som genomfördes 2020. Där var tanken att den då rödgröna regeringen skulle ta ett samlat grepp på försörjningen av strukturellt hemlösa och se över hur ansvaret skulle fördelas. Men utredningen blev begränsad och svaren uteblev – även efter att den M-ledda regeringen hade tagit över makten.
– Det som utredningen kom att fokusera på var vad kommunerna kan göra. På så sätt sköt staten tillbaka ansvaret till kommunerna, säger Linnéa Lindemann.
Enskilda ska söka bostad
För att se hur det ser ut på kommunal nivå har Lindemann valt Malmö som ett illustrativt exempel. Där infördes policyn ”Vägledning bistånd boende och nödbistånd” 2019.
Kommunen har länge utmärkt sig med en generös bostadsförsörjningspolitik, men detta ändrades efter flyktingvågen 2015-2016. Många asylsökande sökte sig till Malmö och trycket på socialtjänsten blev hårt.
När Malmö införde den nya policyn 2019 blev det en helomvändning, säger Linnéa Lindemann.
– Istället för att erbjuda bostäder och bistånd infördes bland annat en bostadsrådgivning och webbutbildningar i hur man söker bostad. Problemet formulerades på så sätt om till att det är individen som saknar kunskap och det är nu upp till individen själv att lösa sin situation.
Kommunen: Staten ska agera
Linnéa Lindemann har även undersökt Malmö stads bostadsprogram. Där blir det tydligt, enligt avhandlingen, hur kommunen återigen skjuter ifrån sig ansvaret över bostadsförsörjningen och målar upp staten som den aktör som skapar bostäder till befolkningen.
– Malmö har byggt mycket bostäder de senaste åren, men det handlar framförallt om dyrare hyresrätter och bostäder. De satsningarna har inte hjälpt dem som är strukturellt hemlösa, säger Linnéa Lindemann.
Avhandlingen pekar därmed på ett moment 22. Kommunen hänvisar till staten och individen, staten till kommunerna – och ingen tar ett samlat ansvar.
– Jag hoppas att min avhandling kan bidra till att den här ansvarsförskjutningen blir tydlig och att den här spiralen bryts. För annars kommer situationen aldrig att förändras för de här människorna, säger Linnéa Lindemann.
Vanliga smärtstillande mediciner fungerar på havskräftor, visar en studie från Göteborgs universitet. Det är ytterligare ett tecken på att skaldjur kan känna smärta och att skonsammare avlivningsmetoder behöver utvecklas, menar forskarna.
Norge, Nya Zeeland och Österrike har förbjudit kokning av levande skaldjur av etiska skäl och liknande lagstiftning föreslås nu i Storbritannien. Fiskeindustrin utreder därför om elchocker kan vara ett sätt att bedöva skaldjuren före kokning.
Men det behövs mer forskning på hur skaldjuren reagerar på smärta för att kunna utveckla den mesta skonsamma slaktmetoden, enligt forskarna bakom den nya studien. Utförs elchockerna inte korrekt kan de var mycket plågsamma för djuren.
– Det finns redan bevis för att tiofotiga kräftdjur visar tecken på obehag och stress om de utsätts för skada, som när en klo tas bort. Våra senaste experiment visar att havskräftor reagerar på elchocker som är smärtsamma för människor, säger Lynne Sneddon, professor i zoofysiologi vid Göteborgs universitet.
Bild: Hans Hillewaert, via Wikimedia commons **
Läkemedel ger effekt
Forskarna kunde se att när havskräftor utsattes för elstötar i vatten försökte havskräftorna att fly från platsen genom att häftigt sprätta med stjärten. Men om kräftdjuren i förväg behandlades med vanliga smärtstillande preparat minskade stjärtviftandet när de utsattes för elstötar.
– Att smärtstillande mediciner framtagna för människor också fungerar på havskräftor visar hur lika vi är. Därför är det viktigt att bry sig om hur vi hanterar och avlivar skaldjur, precis som vi gör med kycklingar och kor, säger Lynne Sneddon.
Forskarna prövade att ge havskräftorna smärtlindring inför elchocken med två olika preparat, aspirin och lidokain, vilka gav lite olika effekt. Aspirinet injicerades i kräftorna och det gjorde att djuren började putsa benen och klorna vilket är ett tecken på stress. Samtidigt minskade stjärtviftandet när de fick en elchock. Lidokainet löstes i vattnet och hade ganska små biverkningar och minskade också stjärtviftandet hos havskräftan. Det indikerar att båda medicinerna har en smärtstillande effekt.
_Lysimachia_punctata_(dotted_loosestrife)_at_Bichlh%C3%A4usl_in_Frankenfels,_Austria.jpg){kind=link}
