Autistiska vuxna som deltog i anpassad gruppbehandling i mindfulnessbaserad stressreduktion upplevde minskad stress och ökad förmåga att hantera vardagens påfrestningar. Det visar en ny studie från Karolinska institutet.
Hög stressnivå är ett återkommande problem för många autistiska vuxna. Stressen kan orsakas av till exempel sensorisk överbelastning, social press, ekonomiska svårigheter eller osäkerhet inför förändringar.
Mindfulnessbaserad stressreduktion (MBSR) är en gruppbehandling som tidigare visat god effekt för flera grupper, men forskning om effekten hos autistiska vuxna har varit begränsad.
Nu har forskare vid Karolinska institutet undersökt just hur behandlingen fungerar för autistiska vuxna.
– Många autistiska vuxna är osäkra på om de kommer att kunna hantera vardagens stressfaktorer, särskilt när saker inte blir som planerat, går fel eller blir för mycket på en gång. Vi ville därför undersöka om mindfulnessbaserad stressreduktion kan vara en effektiv och trygg metod för att minska stress, säger Tatja Hirvikoski, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa och forskargruppsledare på Center of Neurodevelopmental Disorders på Karolinska institutet.
Mindre stress och ångestsymtom
I studien deltog 77 autistiska vuxna som lottades till antingen ett åtta veckor långt MBSR‑program eller den vanliga vården som används i dag.
Programmet genomfördes i grupper med endast autistiska deltagare och innehöll övningar som medveten andning och kroppsscanning, men också reflektion kring egna reaktioner i stressande situationer.
Undervisningen anpassades med tydliga instruktioner, förutsägbara rutiner och avskalad sensorisk miljö. Lärarna hade erfarenhet av arbete med autistiska vuxna och utbildning i MBSR enligt internationell standard.
Resultatet visar att de som gick MBSR upplevde en större minskning av stress än de som fick vanlig vård. Många beskrev också att de kände sig bättre rustade att hantera situationer som tidigare skapat stress. Symtom på ångest och depression minskade även i högre grad i MBSR-gruppen.
Ett nytt förhållningssätt till stress
I de kvalitativa analyserna som forskarna gjorde såg de att gruppformatet spelade en viktig roll. Att alla i gruppen var autistiska upplevdes som tryggt och inkluderande. Många lyfte värdet av konkreta och praktiska övningar framför teoretiska inslag.
– Att öva medveten närvaro är inte lätt alla gånger, men deltagarna uppskattade tydligheten, gruppens trygghet och att programmet gav mer än en teknik – det gav ett nytt förhållningssätt, säger Tatja Hirvikoski.
Flera deltagare berättade också att de fått en förändrad förståelse för sina tankar och reaktioner. Ett återkommande tema var att mindfulness hjälpte dem att se sina reaktioner mer nyanserat och mindre dömande.
Samtidigt uttryckte många osäkerhet inför hur de skulle klara att fortsätta träna efter kursens slut, något forskarna lyfter som ett viktigt område för framtida studier.
Forskargruppen arbetar nu vidare med att utveckla ett internetbaserat mindfulnessprogram för att se om liknande effekter kan uppnås digitalt.
En hård vinter på 1990-talet ledde till bottenfrusna vattendrag och den kalla perioden dödade nästan alla öringens ägg i flera av fiskens populationer. Nu visar en studie att att öringpopulationerna återhämtade sig på bara några år helt utan mänsklig inblandning.
Hur lång tid tar det för en art att komma tillbaka efter en katastrof?
En studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att populationer av öring kan återhämta sig på bara några år efter en vinter med bottenfrusna vattendrag – trots att en hel årskull slogs ut.
Det var vintern 1995/1996 som Sverige präglades av omväxlande väder med både kraftigt snöfall och kyla. Men innan snön lagt sig längs norrlandskusten kom en kall period som ledde till att delar av bäckar och åar bottenfrös. Forskare har nu undersökt hur öringen klarade den extrema situationen i flera av de påverkade vattendragen.
I studien analyserades provfiskedata från 22 öringpopulationer, insamlade mellan 1989 och 2023, som täcker en period både före och efter den kalla perioden. Både vandrande och stationära bestånd av fisken studerades, eftersom det är faktorer som kan påverka förmågan att återhämta sig.
Bottenisen slog ut en årskull
Forskarna såg att den kalla perioden och bottenisen dödade nästan alla ägg hos öringpopulationerna som ingick i studien, oavsett vandringstyp. Det märktes genom bristen på yngel under den kommande säsongen.
– Trots att nästan alla ägg dog exploderade vattendragen med antalet unga öringar året därpå. Det är troligtvis tack vare att äldre könsmogna öringar kunde flytta på sig och söka skydd antingen i djupare vatten eller i havet och därmed överleva och återkolonisera vattendragen. Vi såg också att vandrande öring, som havsöring, gav upphov till fler yngel än stationär öring, sannolikt på grund av att vandrande öringar ofta är större och kan lägga fler ägg, säger Carl Tamario, forskare vid Institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU, i ett pressmeddelande.
Bättre att människor avvaktar än att de lägger sig i
När en årskull slogs ut skapades svängningar i antal årsungar, med omväxlande starkare och svagare årsklasser som varade i 4-5 år. Det berodde på att konkurrenssituationen mellan årsklasserna förändrades när en årskull dött under det extrema vintervädret.
Efter de här svängningarna återgick populationerna till hur det såg ut före den tuffa vintern, utan mänsklig inblandning.
Forskarna konstaterar att åtgärder som utplantering av öring för att hjälpa arten att återhämta sig efter en sådan här enskild händelse kan vara onödiga. Det är i stället bättre att avvakta och se om populationen återhämtar sig naturligt.
– Våra resultat visar öringens motståndskraft så länge vuxna öringar överlever och att deras livsmiljö förblir lämplig och tillgänglig. Resultaten pekar på vikten av att bevara fria vandringsvägar mellan olika delar av ett vattensystem, dels mellan lekområden och havet, men även mellan olika områden inom ett vattendrag och dess sjöar där fisken kan söka skydd. Detta minskar risken för att äldre fisk dör och stärker öringens naturliga återhämtningsförmåga, säger Joacim Näslund, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser på SLU.
Översvämningar eller torka kan ha andra konsekvenser för öringen
Forskarna påpekar att studien endast omfattar en av flera möjliga typer av störningar som utmanar öringens motståndskraft.
Även översvämningar och torka kan få populationer att kollapsa och forskarna rekommenderar försiktighet med att anta att det går lika bra för öringen att återhämta sig från alla typer av störningar.
– Vi har bara undersökt effekterna av en relativt kortvarig störning. Om störningar upprepas flera gånger, eller när förändringar som drivs av till exempel klimatförändringar eller ändrad markanvändning smyger sig på över tid, är det svårare att förutsäga effekterna. Riskerna för allvarligare effekter kan däremot antas vara större i dessa fall. Öringpopulationer är redan negativt påverkade i många områden, särskilt i södra Sveriges mindre vattendrag där vattentemperaturerna kan bli väldigt höga, vilket vår tidigare forskning visar. Om artens motståndskraft kommer att vara tillräcklig för att klara framtidens utmaningar återstår att se, säger Serena Donadi, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser på SLU.
Ben- och skelettskador orsakar omfattande och långvariga funktionsnedsättningar globalt. Nu har forskare i djurmodeller kunnat visa hur en cellfri broskstruktur kan styra benläkning på ett säkert sätt, utan att framkalla starka immunsvar. Nästa steg är att utvärdera vävnadstekniken i människor.
När stora delar av benvävnad gått förlorad – till exempel vid cancersjukdom, smärtsamma ledsjukdomar som reumatoid artrit och artros eller infektioner – räcker kroppens egna reparationsförmåga ofta inte till. Detta kan medföra betydande funktionsnedsättning och kräva benvävnadstransplantation.
Över två miljoner människor världen över beräknas behöva sådana transplantationer varje år. Dagens transplantationstekniker innebär att man använder patientens egna celler eller vävnad för vävnadsreparation eller regeneration.
Utöver det personliga lidandet medför det höga vårdkostnader för samhället.
– Patientspecifika transplantat är både kostsamma och tidskrävande och lyckas inte alltid. Ett universellt tillvägagångssätt inom vävnadsteknik, med en reproducerbar tillverkningsmetod, har stora fördelar. I vår studie presenterar vi just en sådan metod och visar viktiga framsteg mot en icke personspecifik teknik, säger Alejandro Garcia Garcia, forskare i molekylär skelettbiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Skapat broskstruktur som kan ge cellerna instruktioner för reparation
Forskarna vid Lunds universitet har skapat brosk i laboratoriet som sedan görs helt fritt från celler. I processen bevaras den extracellulära matrixen – alltså den naturliga stödstruktur som omger celler i vävnad och som fungerar som både byggställning och signalsystem.
I den kvarvarande broskstrukturen bäddas tillväxtfaktorer in som ger kroppens egna celler instruktioner om hur den skadade vävnaden ska repareras och återskapas steg för steg.
Metoden innebär att broskstrukturen kan tillverkas i förväg och användas för många olika patienter, utan att behöva skräddarsys för varje individ.
Transplantatet har framgångsrikt testats på möss och råttor.
– Broskstrukturen som vi tagit fram bygger på stabila, välkontrollerade och reproducerbara cellinjer och kan stimulera benbildning utan att trigga kraftiga immunreaktioner. Vi visar att det är möjligt med ett färdigt, så kallat ”hyllklart”, transplantat som samspelar med immunförsvaret och kan reparera stora benskador. Eftersom materialet kan produceras i förväg och lagras ser vi detta som ett viktigt steg på vägen mot framtida klinisk användning av mänskliga benvävnadstransplantat, säger Paul Bourgine, docent och forskare i molekylär skelettbiologi vid Wallenberg centrum för molekylär medicin på Lunds universitet
Nästa steg: testa metoden i människor
Forskarnas nästa steg är att testa metoden i människor, och att planera för att skala upp och standardisera tillverkningsprocessen.
– I nästa steg handlar det om att välja vilken typ av skador som vi ska testa detta på först, till exempel svåra skador i långa skelettben i armar och ben. Samtidigt behöver vi ta fram det underlag som krävs för etisk prövning och myndighetsgodkännande för att få genomföra klinisk prövning. Parallellt bygger vi upp en tillverkning som kan ske i större skala och med samma höga kvalitet och säkerhet varje gång.
Forskare har upptäckt ett annorlunda proteinmönster i navelsträngsblod hos barn som senare utvecklar typ 1-diabetes. Resultaten tyder på att flera faktorer under graviditeten tillsammans kan öka risken för sjukdomen.
Typ 1-diabetes är en sjukdom där immunförsvaret angriper de celler som producerar insulin – ett hormon som är avgörande för att hålla blodsockret i balans. När kroppen slutar att tillverka insulin blir personen beroende av livslång insulinbehandling, och sjukdomen kan på sikt leda till allvarliga komplikationer.
Tidiga faktorer i fosterlivet
Men immunförsvaret bär kanske inte ensam skulden för typ 1-diabetes. Tidigare forskning tyder på att de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln är känsliga för att stressas, till exempel när de måste arbeta hårt för att möta kroppens behov av insulin.
Det är möjligt, menar forskare bakom en ny studie från Linköpings universitet och University of Florida, att betacellerna ta större skada av immunsystemets attacker om de samtidigt är stressade av infektioner, inflammation eller restprodukter från ämnesomsättningen. Det här är processer som startar redan innan barnet föds, visar studien.
Proteinmönster i blod
Forskarna har analyserat blod från navelsträngen efter förlossningen och hittat ett särskilt mönster av proteiner hos barn som senare utvecklar typ 1-diabetes. Proteinerna är kopplade till inflammation och immunförsvarets funktion, och kan tyda på att skadliga processer i immunförsvaret startar redan under graviditeten.
– Det verkar som att vi med det här proteinmönstret kan förutse mer än 80 procent av de som senare utvecklar typ-1 diabetes. Det gäller oavsett genetisk risk. En del individer får typ-1 diabetes även utan att ha hög genetisk risk och de har samma typ av proteinmönster vid födseln i vår studie, säger Johnny Ludvigsson, senior professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Typ 1-diabetes inte förutbestämt
Forskarna fann också att en del av proteinerna som kopplas till framtida sjukdom i sin tur kan vara påverkade av vissa PFAS-ämnen, så kallade evighetskemikalier, som mamman utsatts för. Forskarna betonar att sådan miljöexponering är ett samhällsproblem, inte ett individuellt val.
De lyfter också fram att studien inte handlar om att förutse sjukdom hos enskilda personer. Syftet är i stället att upptäcka de biologiska mekanismerna som leder till att sjukdomen uppstår.
– Våra resultat betyder inte att diabetes är förutbestämt. De betyder att biologin formas under en period när systemen i kroppen fortfarande är väldigt formbara, säger Angelica Ahrens, forskare inom mikrobiologi vid University of Florida.
Tidig upptäckt kan bli möjlig
Det går inte att peka ut en enskild orsak till typ 1-diabetes och studien ses som ett första steg för att identifiera ämnen som kan undersökas vidare. På sikt hoppas forskarna att upptäckterna ska göra det möjligt att upptäcka sjukdomen tidigare – något som i framtiden skulle kunna mildra eller till och med förhindra den.
Så gjordes studien
I studien har forskarna studerat barn i ABIS-studien (Alla Barn i Sydöstra Sverige) som leds av Johnny Ludvigsson vid Linköpings universitet. Drygt 16 000 barn som föddes 1997–1999 har följts från födseln och framåt. Under uppväxten har ungefär ett barn av 100 har utvecklat typ-1 diabetes.
I studien har en stor mängd livsstils- och miljöfaktorer kartlagts genom enkäter och olika prover har samlats in. Forskarna analyserade runt 400 blodprover som togs från navelsträngen när barnen föddes.
Ett forskarlag har fått konstgjorda djur att utveckla fungerande syn från grunden – från enkel ljuskänslighet till förmågan att se och urskilja objekt. Resultaten visar hur AI kan användas för att avslöja evolutionens innersta hemligheter.
Föreställ dig en datorskärm. Där, i en värld byggd av kod, kryper små artificiella djur. Till en början ser de ingenting. Men generation efter generation sker en förändring. De konstgjorda djuren börjar reagera på ljus, orienterar sig – och till slut får de ögon. Det låter som science fiction, men är verklighet för syn- och robotforskare vid Lunds universitet och Massachusetts Institute of Technology, MIT.
Synen utvecklades utan programmering
Med hjälp av så kallade förkroppsligade AI-agenter – intelligenta system som uppfattar, tolkar och interagerar med sin omgivning genom en fysisk eller virtuell kropp – har forskarna låtit artificiella organismer utveckla fungerande synsinne på egen hand.
– Vi har lyckats skapa artificiell evolution som ger samma resultat som i verkliga livet. Det är första gången AI används för att följa hur ett helt synsystem kan uppstå utan att vi talar om för datorn hur det ska se ut, säger professor Dan-E Nilsson, synforskare och evolutionsbiolog vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Bästa egenskaperna fördes vidare
Forskarna skapade virtuella djur och släppte dem fria i en syntetisk omvärld. Där ställdes de inför uppgifter som att navigera, undvika hinder och hitta föda. Varje ny generation fick små variationer, och de som klarade sig bäst förde sina egenskaper vidare – precis som i naturen. Skillnaden var att allt hände i datorn och gick betydligt snabbare än i verkligheten.
– Det mest överraskande var att datorns ögon utvecklades på samma sätt som i verkliga organismer, trots att miljön vi skapade var starkt förenklad. I naturen finns olika lösningar för att åstadkomma bildseende: bägarögon, kameraögon och facettögon. I datorsimuleringarna uppkom alla dessa typer. Det var som att evolutionen kände igen sig och följde sina vanliga stigar, även i vår digitala värld, säger Dan-E Nilsson.
Nytt sätt att närma sig evolutionen
Steg för steg utvecklades enkla ljuskänsliga strukturer till fungerande ögon, kopplade till primitiva ”hjärnor” som kunde tolka informationen. För forskarna öppnar det ett helt nytt sätt att närma sig evolutionens stora frågor: varför den har tagit vissa vägar, varför vissa lösningar är så vanliga och varför andra aldrig uppstår.
Metoden har potential långt utanför evolutionsbiologin. Samma principer kan användas av ingenjörer för att utveckla tekniska system som är robusta, effektiva och anpassningsbara – precis som biologiska lösningar ofta är. Genom att studera hur evolutionen löser problem kan forskarna lära sig att bygga teknik som fungerar bättre i verkligheten.
– Det här är bara början. Med AI kan vi utforska evolutionens möjliga framtider och se vilka lösningar som väntar runt hörnet, långt innan naturen själv hinner dit, säger Dan-E Nilsson.
Personer som väger mindre än ett kilo när de föds löper ökad risk för cerebral pares, intellektuell funktionsnedsättning och uppmärksamhetsstörningar. Samtidigt skattar de som vuxna sin livskvalitet lika bra som personer med normal födelsevikt. Det visar en ny studie på 201 för tidigt födda vuxna.
Utvecklingen inom neonatalvården har lett till en dramatisk ökning av överlevnaden bland för tidigt födda barn som vid födseln väger under 1 000 gram. Däremot är kunskapen fortfarande begränsad om hur en så tidig födsel påverkar hälsa och välbefinnande när barnen blir vuxna.
Nu har forskare vid Uppsala universitet undersökt just hälsa och livskvalitet hos alla barn som föddes i Sverige mellan april 1990 och mars 1992 med en födelsevikt på högst 1 000 gram.
Studien påbörjades redan vid födseln och när deltagarna sedan var 26–29 år gamla fick de besvara ett frågeformulär om självskattad livskvalitet, relaterat till både fysisk och psykisk hälsa. Uppgifter om registrerade diagnoser med möjlig koppling till prematuritet hämtades från nationella register.
Samma procedur genomfördes också för en kontrollgrupp bestående av 327 personer med normal födelsevikt.
– Vi ser en tydligt ökad sjuklighet hos de individer som föddes extremt för tidigt, både när det gäller fysisk hälsa – såsom lungfunktion, syn, hörsel och motorik – och diagnoser relaterade till hjärnans funktioner, exempelvis kognition, uppmärksamhet och sociala förmågor, säger Maria Heyman, specialistläkare och doktorand vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa på Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Ingen skillnad i skattning av livskvalitet
Bland dem som vägde mindre än 1 000 gram när de föddes var sjukligheten högre än i kontrollgruppen. Av de för tidigt födda hade:
10 procent cerebral pares, jämfört med 0,5 procent i kontrollgruppen
10,2 procent intellektuell funktionsnedsättning, jämfört med 1 procent i kontrollgruppen
13,7 procent uppmärksamhetsstörning såsom ADHD/ADD, jämfört med 4,4 procent i kontrollgruppen
10,5 procent autism, jämfört med 2,1 procent i kontrollgruppen
Även psykiska sjukdomar, som bipolär sjukdom och ångestsyndrom, var vanligare bland dem med låg födelsevikt än i kontrollgruppen.
Även om fysisk och psykisk sjuklighet var vanligare bland de för tidigt födda skattade de som deltog i studien sin livskvalitet lika högt som kontrollgruppen. Trots fler funktionsnedsättningar ser många för tidigt födda vuxna sig inte som begränsade i sitt dagliga liv.
– I slutändan kan det viktigaste utfallet vara hur de individer som fötts för tidigt själva upplever sina liv, säger Maria Heyman.
Fler som föds för tidigt överlever i dag
Studien utvärderar neonatalvård som bedrevs för cirka 30 år sedan och saker har hänt sedan dess.
Forskarna menar dock att det är det troligt att dessa resultat är applicerbara även på barn som föds i dag.
− Överlevnaden för barn som föds för tidigt har visserligen ökat, men flera studier visar att långtidsutfallen i stort sett har varit oförändrade under de senaste tre decennierna. Därför bedömer vi att dessa resultat utgör den bästa tillgängliga uppskattningen när vi i dag ger information till föräldrar till extremt för tidigt födda barn, säger Maria Heyman.
Utvecklingen mot jämställdhet i de nordiska medieföretagen står still, visar en rapport från Nordicom. Styrelserna har blivit mer jämställda, men fortfarande finns färre kvinnor än män på vd-poster och i ledningsgrupper.
Utvecklingen mot ökad jämställdhet i de nordiska medieföretagen har stannat av, visar en kartläggning av de 25 största medieföretagen. Jämfört med motsvarande studie från 2023 syns inga tydliga förändringar i bolagsstyrelsernas eller ledningsgruppernas könsfördelning.
– Det är anmärkningsvärt och visar att jämställdhet inte är en fråga som löser sig av sig själv, utan kräver fortsatt aktiv styrning och ansvarstagande, säger Ulrika Facht, medieanalytiker vid Nordicom vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Färre kvinnor på vd-poster
Studien visar att jämställdheten ofta stannar vid styrelserummet. Av de 25 företagen hade 17 styrelser som uppfyllde 40/60-principen, med i genomsnitt 39 procent kvinnor. Samtidigt leddes endast nio av företagen av en kvinnlig vd, och bara sju hade jämställda ledningsgrupper.
– Medieföretagens ägare har i flera fall tagit ett steg mot ökad jämställdhet i tillsättningen av företagens styrelser, men det är uppenbart att detta inte automatiskt leder till förändring i den operativa ledningen, säger Ulrika Facht.
Rekrytering kan avgöra könsfördelningen
Om företagets vd är man eller kvinna har stor betydelse för hur jämställd ledningsgruppen blir. Om vd är kvinna ökar sannolikheten för en jämställd ledningsgrupp, medan 14 av 16 ledningsgrupper med manlig vd saknar jämn könsfördelning.
− Sambandet är tydligt och konsekvent över tid. Vd-rekryteringen framstår som en avgörande faktor för jämställdhet högre upp i organisationen, säger Ulrika Facht.
Varje år skadas tusentals personer i olyckor med hundar. En studie visar att hälften av skadorna orsakas av hundbett, medan resten främst är fallolyckor – och riskerna skiljer sig tydligt mellan olika grupper.
Hunden höjer livskvaliteten för många, men varje år skadas tusentals personer av hundbett eller andra olyckor som kan relateras till hundar. För att förebygga skadorna krävs bättre kunskap om hur de uppstår, menar forskare bakom en ny studie vid Linnéuniversitetet och Högskolan i Skövde.
– Alla hundar kan bitas, men de orsakar lika ofta skador genom att knuffas, välta eller dra omkull människor, säger Andreas Svensson, docent i evolutionär ekologi vid Linnéuniversitetet, i ett pressmeddelande.
Hälften var bitskador
I studien har forskarna utgått från statistik från 5900 patienter som skadats av hundar i Skaraborgs län mellan 2001 och 2016. Flest skador inträffade under rekreation och fritid, oftast i eller nära hemmet.
De flesta patienterna behandlades och kunde skrivas ut samma dag, men sex procent behövde läggas in på sjukhus. Studien visar att hälften av skadorna orsakades av hundbett, medan övriga främst var fallskador.
– Fallskador uppstår när personer tappar balansen för att en hund hoppar upp på dem eller plötsligt drar hårt i kopplet. Det kan också vara att någon snubblar över hunden i hemmet, säger Sirkku Sarenbo, docent i miljövetenskap vid Linnéuniversitetet.
Ägarna litar på hunden
Spädbarn som skadades av hundar befann sig nästan alltid inomhus. Det tyder på att vuxnas närvaro inte räcker, utan att aktiv tillsyn krävs.
– Den höga andelen bitskador, speciellt på barn och yngre är oroande, och pekar på att ägare ofta litar för mycket på sin hund, säger Andreas Svensson.
Fler kvinnor får fallskador
Studien visar tydliga skillnader mellan olika befolkningsgrupper. Skador från hundbett är vanligare bland yngre patienter och bland män, medan fallskador dominerar hos äldre och hos kvinnor. Därför behövs olika typer av förebyggande åtgärder för olika riskgrupper, enligt forskarna.
– Till exempel skyddas de yngsta av att vuxna tar sitt tillsynsansvar och inte lämnar barnen ensamma med hundar, medan äldre kan hjälpas av olika tekniska lösningar, exempelvis skor med broddar och kortare koppel för bättre kontroll på hunden, för att motverka snubbel, halkningar och fall, säger Andreas Svensson.
Grön vätgas skulle vara billigare att producera på sydligare breddgrader jämfört med i Norden, visar en studie från Linköpings universitet. Resultaten kan bli en grund för att bygga ett europeiskt nätverk av tankstationer med lokal grön vätgas.
Europeiska unionen ser grön vätgas som en nyckel till minskade fossila utsläpp från transporter i Europa. Enligt EU skulle vätgasen kunna stå för hälften av energibehovet i transportsektorn redan 2050. För att vätgasen ska kunna kallas grön behöver den dock produceras av vind- eller solkraft.
– När det gäller transporter ligger väldigt mycket fokus på batteridrift just nu. Men jag tror inte på en ensam lösning. Det krävs många olika metoder för att nå utsläppsmålen. Grön vätgas har stor potential i och med att vätgas kan lagra stora mängder energi och utsläppen endast blir vatten, säger Ou Tang, professor i produktionsekonomi vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Få fordon och tankställen
I dag täcker vätgas bara en liten del av transporternas energibehov och 95 procent av all vätgas i Europa framställs fortfarande med fossila bränslen. Och att få fler tunga vätgasfordon i trafik är inte så enkelt.
– Det är vad man kan kalla ett ”hönan eller ägget”-dilemma. Ska åkerier och andra köpa vätgasdrivna fordon behöver det finnas tankstationer som gör det smidigt att använda fordonen. Men å andra sidan behövs fler fordon för att priserna per fordon ska gå ner och fler köper dem, vilket i sin tur skulle stimulera utbyggnaden av tankstationer, säger Ou Tang.
Lägre kostnad i södra Europa
I en ny studie har han undersökt kostnaderna för lokalt producerad grön vätgas i olika delar av Europa fram till 2050.
Studien visar att kostnaden skulle bli lägre i länder som Malta, Portugal och Spanien, där solenergin ger bättre förutsättningar för vätgasproduktion. I nordiska länder som Sverige, Finland och Norge blir det däremot dyrast, främst på grund av bristen på sol. Danmark och Island sticker ut i Norden – här blir vätgasen billigare tack vare starkare vindar.
Sverige kan ta hjälp av elöverskott
Om vätgasproduktionen däremot kopplas till elnätet kan kostnaderna sjunka i Norden, visar studien. I Sverige finns ofta överskottsel som skulle kunna användas till vätgas. Men enligt Ou Tang kan elens ursprung ifrågasättas, eftersom en del kommer från kärnkraft och ibland även fossila bränslen. Han menar ändå att det kan vara ett viktigt steg på vägen mot helt grön vätgasproduktion.
– Vätgasen är i samma läge som elbilarna för 10–15 år sen. Ska man lösa ett problem är det lätt att inbilla sig att det ska gå på ett steg. Egentligen tar det år att göra övergången. Potentialen för vätgas är enorm men förändringen sker inte över en natt. Jag hoppas att resultaten ska kunna ge beslutfattare en bättre vägledning för en utbyggnad av grön vätgas, säger Ou Tang.
Analys av tankställen
I analysen har Ou Tang undersökt tankanläggningar där produktionen av vätgas sker i direkt anslutning till anläggningen med hjälp av sol- eller vindkraft. Han har även vägt in om batterier kan stabilisera produktionen och sänka kostnader.
I studierna ingår uppgifter om väder från 320 städer i Europa. Analysen är gjord med data över 16 år där sol och vindhastighet registrerats. Informationen har omvandlats till motsvarande produktion av elektricitet. Framtida prisminskningar för utrustning har också tagits med i analysen.
Nästan hälften av alla demensfall kan bero på riskfaktorer som går att påverka, till exempel rökning och högt blodtryck. En ny studie från Lunds universitet visar hur olika riskfaktorer hänger samman med hjärnförändringar vid Alzheimers sjukdom och vaskulär demens – de två vanligaste formerna av demens.
Risken att utveckla demens påverkas av faktorer vi inte kan styra över, till exempel ålder, kön och gener. Den påverkas också av livsstilsfaktorer som fysisk aktivitet, alkoholvanor, hjärt-kärlsjukdom, höga blodfetter, högt blodtryck och hörselnedsättning. Eftersom demens inte är en enda sjukdom skiljer sig riskprofilen mellan olika former av demens.
En studie från Lunds universitet har undersökt hur olika riskfaktorer påverkar hjärnförändringar vid de två vanligaste demenssjukdomarna – Alzheimers sjukdom och vaskulär demens.
– Mycket av den forskning som finns om de riskfaktorer som vi själva kan påverka, tar inte hänsyn till olika orsaker till demens. Vi har alltså haft begränsad kunskap om hur enskilda riskfaktorer påverkar de underliggande sjukdomsmekanismerna i hjärnan, säger Sebastian Palmqvist, lektor i neurologi vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Hjärnförändringar följdes över tid
I studien ingick närmare 500 personer. Medelåldern var 65 år och deltagarna hade bevarad kognitiv förmåga. Under fyra år mättes förändringar i hjärnans vita substans – nervbanor som ofta påverkas vid vaskulär demens – och nivåer av amyloid beta och tau, som är proteiner kopplade till Alzheimers sjukdom. Målet var att undersöka hur både påverkbara och icke-påverkbara riskfaktorer hänger samman med hjärnförändringar över tid.
– Vi såg att de flesta riskfaktorer som går att påverka – rökning, hjärt-kärlsjukdom, höga blodfetter och högt blodtryck med flera – var kopplade till skador i hjärnans blodkärl och snabbare ansamling av så kallade vitsubstansförändringar, säger Isabelle Glans, doktorand vid Lunds universitet.
– Dessa skador ger en försämrad funktion av blodkärlen och leder till vaskulära hjärnskador – och kan i förlängningen leda till vaskulär demens, fortsätter hon.
Forskarna upptäckte också riskfaktorer kopplade till alzheimerprotein.
– Diabetes var förknippat med ökad ansamling av amyloid β, medan personer med lägre BMI hade snabbare ackumulering av tau. Dessa fynd behöver dock undersökas närmare och valideras i framtida studier, säger Isabelle Glans.
Livsstil kan bidra
En hälsosam livsstil och minskning av påverkbara riskfaktorer kan kanske bidra till att senarelägga debuten av symtom vid Alzheimers sjukdom, enligt forskarna bakom studien. Detta är särskilt viktigt eftersom många med demens har en kombination av kärl- och alzheimerförändringar.
Mot den bakgrunden lyfter Sebastian Palmqvist fram vikten av en hälsosam livsstil även vid Alzheimers sjukdom.
– Att rikta in sig på vaskulära och metabola riskfaktorer kan fortfarande hjälpa till att minska de samverkande effekterna av flera hjärnförändringar som förekommer samtidigt, säger han.
Hällristningarna i Bohuslän var mer än konst – de tycks ha varit strikt kontrollerade av mästare som lärde ut hantverket och formade traditionerna. En avhandling vid Göteborgs universitet visar hur dessa ristare aktivt påverkade både ritualer och socialt liv.
I över 200 år har hällristningar från den nordiska bronsåldern fascinerat forskare. Trots det vet man fortfarande lite om de personer som skapade figurerna i berget.
En avhandling vid Göteborgs universitet riktar nu fokus mot människorna bakom ristningarna. Julián Moyano Di Carlo, som doktorerat i arkeologi, menar att hällristningarna i Bohuslän kan ha övervakats av mästare som kontrollerade både teknisk och rituell kunskap. De verkar också ha haft ett uppdrag att föra traditionen vidare till nästa generation.
– Genom denna kontroll kan ristarna inte bara ha använt figurerna för att uttrycka idéer eller interagera med det övernaturliga, utan också för att utöva politiskt inflytande i sina samhällen, säger Julián Moyano Di Carlo i ett pressmeddelande från Göteborgs universitet.
Ny analys av kända ristningar
I sin forskning har Moyano Di Carlo undersökt hur ristningarna varierar i form, placering och mängd, samt hur de relaterar till andra element.
Analysen bygger på ett nyskapande angreppssätt. Den kombinerar social teori och tvärkulturella jämförelser med detaljerad 3D-dokumentation av hällristningarna på Aspeberget i Tanums kommun. I forskningen ingår också statistiska metoder för att identifiera mönster i materialet.
– Resultaten visar att hällristningarna i Bohuslän utvecklades långsamt och gradvis, sannolikt eftersom de var förankrade i konservativa traditioner som reproducerades av ett fåtal individer. Dessa personer tycks ha kontrollerat både valet av figurer och deras placering i landskapet, med en förkärlek för platser nära vatten och hällar med lämpliga geologiska egenskaper, säger Julián Moyano Di Carlo.
Människofigurer och skeppsfigurer, Aspebergets hällristningsområde. Bild: Bengt A Lundberg/ Riksantikvarieämbetet, Wikimedia commons. Licens CC BY 2.5.
Elitistiskt lärlingssystem
Moyano Di Carlo menar att ristningsplatserna hade två huvudfunktioner. Små, spridda ristningsytor över regionen höggs troligen i samband med ritualer kring båtbygge och sjösättning, medan stora ytor kan ha skapats vid maritima sammankomster. Sådana möten kan ha främjat interaktion mellan ristare, vilket bidrog till en enhetlig regional stil och utvecklingen av hantverket.
– Med tanke på hur sinnrika vissa ristningar är så är det troligt att ristarna förvärvade sina färdigheter genom att lära av mer erfarna kollegor. Dessa lärlingssystem formade hällristningspraktiken som elitistisk och förstärkte traditionens konservativa karaktär, säger Julián Moyano Di Carlo.
Sammanlagt tyder resultaten på att ristarna spelade en central roll i bronsålderns rituella liv och aktivt formade sociala och politiska strukturer. Julián Moyano Di Carlo hoppas nu att avhandlingen ska visa andra forskare att hällristningarna är en viktig källa för att förstå det förflutnas samhällsliv – och inspirera till mer forskning inom området.
Sverige hör till de länder i världen där det är allra säkrast att föda barn. Ändå vittnar allt fler kvinnor om oro, rädsla och missnöje inför förlossningen. Hur går det ihop? En ny studie pekar på att tilliten till vården kan påverka vilket sätt kvinnor vill föda barn på.
Sverige har länge varit ett föregångsland när det gäller medicinsk säkerhet i samband med förlossning. Mödra- och barnadödligheten är mycket låg och den medicinska kompetensen inom förlossningsvården är hög. Samtidigt visar både enkäter, patientberättelser och mediebevakning att missnöjet med förlossningsvården har ökat.
En ny studie från Mälardalens universitet visar att önskemål om kejsarsnitt utan medicinsk anledning kan säga mer om hur vården upplevs än om själva födandet.
Forskarna har intervjuat politiker, beslutsfattare och företrädare för vårdorganisationer – personer som på olika sätt formar ramarna för svensk förlossningsvård. De har undersökt hur dessa aktörer ser på så kallade kejsarsnitt på moderns begäran, alltså planerade kejsarsnitt där det inte finns medicinska skäl.
Studien visar att deltagarna inte främst tolkar kvinnors önskemål som ett uttryck för ökad kravmentalitet eller individualism, utan de beskriver i stället önskemål om planerat kejsarsnitt som ett symtom på brister i vårdens organisation.
– Det här handlar inte enbart om att kvinnor vill ha kejsarsnitt, utan om att de inte känner sig trygga i hur vården är organiserad, säger Maria Johansson Offerman, forskare och doktorand på Mälardalens universitet samt legitimerad barnmorska, i ett pressmeddelande.
När tilliten till förlossningsvården är låg ökar behovet av kontroll
Forskarna pekar i studien på en avgörande skillnad mellan medicinsk kvalitet och upplevd kvalitet. Även om vården i Sverige objektivt sett är säker kan den upplevas som oförutsägbar, stressad och svår att påverka som patient.
De intervjuade i studien säger att när tilliten till förlossningsvården är låg, ökar behovet av kontroll – och därmed också önskemål om planerade kejsarsnitt.
Flera lyfter fram att brist på kontinuitet, till exempel att inte veta vem som kommer att vara med under förlossningen, kan skapa en känsla av otrygghet. I det perspektivet blir kejsarsnitt inte ett medicinskt val, utan ett sätt att skapa förutsägbarhet i en situation som annars upplevs som osäker.
– När kvinnor ber om kejsarsnitt kan det vara ett sätt att skapa kontroll i en situation som annars upplevs som otrygg och oförutsägbar, säger Maria Johansson Offerman.
Svåra etiska frågor när allt fler önskar kejsarsnitt
Studien visar också att önskemål om kejsarsnitt väcker svåra etiska frågor i ett skattefinansierat vårdsystem. Många av de intervjuade betonar vikten av att respektera kvinnans självbestämmande – men uttrycker samtidigt oro för att en långtgående valfrihet skulle kunna leda till ökade kostnader, ojämlik vård och att resurser flyttas från medicinska behov till önskemål.
– Det innebär att det blir en balansgång mellan individens rätt till inflytande och vårdens ansvar att vara jämlik och hållbar, säger Maria Johansson Offerman.
En slutsats i studien är att lösningen inte i första hand handlar om fler regler eller striktare nej till kejsarsnitt. I stället pekar forskarna – och de som intervjuades i studien – på behovet av bättre kontinuitet i vården, mer tid för samtal och stöd samt starkare relationer mellan de gravida kvinnorna och vårdpersonal.
– Genom att stärka tryggheten och tilliten kan behovet av kejsarsnitt på begäran minska, utan att kvinnors upplevelser av rädsla eller utsatthet ignoreras, säger Maria Johansson Offerman.
Personer som använder protonpumpshämmare mot halsbränna och sura uppstötningar löper ingen ökad risk för magsäckscancer, enligt en studie baserad på nordiska registerdata.
Frågan om protonpumpshämmare kan öka risken för magsäckscancer har diskuterats sedan 1980-talet. Tidigare studier har visat en fördubblad risk, men resultaten har varit osäkra på grund av metodologiska brister.
För att få en tydligare bild av sambandet har forskare nu analyserat registerdata från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Studien täcker en period upp till 26 år och tar hänsyn till flera möjliga felkällor som funnits i tidigare forskning.
– Våra resultat talar emot hypotesen att protonpumpshämmare orsakar magsäckscancer, säger professor Jesper Lagergren vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska institutet.
Läkemedel undersöktes
I studien ingick drygt 17 200 personer med magsäckscancer. De jämfördes med drygt 172 000 kontrollpersoner, som matchats utifrån ålder, kön, årtal och land.
Forskarna undersökte användningen av protonpumpshämmare och en annan grupp syrahämmande läkemedel, så kallade histamin-2-receptorblockerare.
För att undvika metodfel exkluderades läkemedelsanvändning under det sista året före cancerdiagnos. Patienter med cancer i den övre delen av magsäcken, där halsbränna i sig är en riskfaktor, togs också bort från analysen. Resultaten justerades dessutom för flera kända riskfaktorer, bland annat infektion med bakterien Helicobacter pylori, magsår, rökning, alkoholrelaterade sjukdomar, fetma, diabetes och användning av vissa andra läkemedel.
Inget samband
Efter justeringarna såg forskarna inget samband mellan långvarig användning av medicin mot halsbränna och risken för magsäckscancer.
– Det här kan ge trygghet för patienter som behöver behandlingen under lång tid och är viktigt för kliniska beslut, säger Jesper Lagergren.
Forskarna betonar att det rör sig om en observationsstudie, vilket innebär att man inte kan dra säkra slutsatser om orsak och verkan. Studiens upplägg ger dock mer tillförlitliga resultat än tidigare forskning på området.
Att bilder är lättare för barn att förstå än språk är en vanlig uppfattning. Men en ny doktorsavhandling visar att det antagandet kan ifrågasättas. Forskningen visar att barns hjärnor reagerar på liknande sätt när de tolkar bilder som när de tolkar talade meningar.
Forskare vid Linnéuniversitetet har undersökt hur barns hjärnor bearbetar betydelse i språk och bilder. Genom EEG (elektroencefalografi), en mössa med elektroder som registrerar hjärnans signaler, har de kunnat mäta vad som händer i realtid i hjärnan när barnen ser eller hör något.
Syftet med studien var att se om hjärnan bearbetar språk på ett sätt som är specifikt för språk, eller om den använder samma processer som för annan typ av information, till exempel bilder. I undersökningen ingick barn i 9–12-årsåldern som var uppdelade i två grupper: en grupp med vanlig språkutveckling och en grupp med diagnosen språkstörning (DLD).
Resultaten stämmer överens med tidigare forskning, som tyder på att hjärnan inte bearbetar språk på ett sätt som är specifikt för just språk, utan genom mer generella processer. Tidigare studier har till exempel visat att vuxna bearbetar bilder och språk på liknande sätt.
Den aktuella studiens resultat tyder på att detta gäller även för barn, både de med vanlig språkutveckling och de med DLD.
– Våra undersökningar tyder på att bilder kan vara lika utmanande att förstå som talat språk. Det här betyder inte att bilder alltid är svåra, men det är något som kan vara viktigt att ha i åtanke när man kommunicerar med barn, säger Hanna Lindfors, logoped och forskare i språkvetenskap vid Linnéuniversitetet, i ett pressmeddelande.
Barnens hjärnaktivitet mättes när de såg serier och animerad film
För att undersöka hjärnans bearbetning av bilder fick barnen titta på ordlösa bildserier med Snobben på en skärm, där en bildruta visades i taget. När det gäller talat språk fick barnen se en animerad film med berättarröst om pingvinen Pingu.
I båda fallen testades varianter med antingen ett förväntat eller oväntat inslag i berättelsen, för att se hur hjärnan reagerade. Ett exempel på förväntat innehåll i Pingu-berättelsen var meningen ”Pappa pingvin bakar kaka”, medan ett oväntat inslag var ”Pappa pingvin bakar näsa”.
Resultaten visade att barnen med typisk språkutveckling kunde förutse vad som skulle hända i berättelsen. Så när det hände något oväntat, som när berättarrösten sa ”Pappa pingvin bakar näsa”, då reagerade deras hjärnor tydligt. Denna reaktion såg likadan ut för både språk och bild.
Barnen med DLD däremot, visade inte någon tydlig förändring i hjärnaktiviteten när det oväntade dök upp, varken för språk eller bilder. Detta tyder på att de har svårare att förutse betydelser i både språk och bilder.
Bilder inte alltid lättare att förstå
Sammantaget visar studien att hjärnan bearbetar ord och bilder på liknande sätt. Oavsett om berättelserna förmedlades via talade meningar eller bildserier framkallade de liknande hjärnaktivitet hos barnen.
Detta är i linje med tidigare forskning som tyder på att hjärnans språkbearbetning är generell, inte specifik för just språk.
– En viktig slutsats av detta är att bilder inte per automatik är lättare att förstå än språk. Detta är en vanlig uppfattning som vi bör ifrågasätta, säger Hanna Lindfors.
Ett enkelt blodprov kan bidra till att upptäcka cancer hos patienter med ospecifika symtom som trötthet, smärta eller viktnedgång. Det visar en studie från bland annat Karolinska institutet och Danderyds sjukhus.
När patienter söker vård för ospecifika symtom som trötthet, smärta eller viktnedgång är det ofta svårt att avgöra om orsaken är cancer, något annat allvarligt tillstånd eller något helt ofarligt.
I en ny studie har forskare vid Karolinska Institutet och Danderyds sjukhus, tillsammans med Örebro universitet, KTH och Uppsala universitet, undersökt om proteiner i blodet kan ge tidiga ledtrådar till en eventuell cancersjukdom.
Forskarna analyserade blodprover från nästan 700 patienter som hade remitterats till Diagnostiskt centrum på Danderyds sjukhus och Universitetssjukhuset i Örebro. Proverna togs innan den diagnostiska utredningen startade.
Specifik kombination av proteiner i blodet kopplades till cancer
Med hjälp av proteomik, en metod för storskalig proteinanalys, mätte forskarna nivåerna av 1 463 olika proteiner i plasma, det som blir kvar när du tar bort alla blodkroppar från blodet.
De identifierade en specifik kombination av proteiner, en så kallad proteinsignatur, som kunde kopplas till en cancerdiagnos.
– Studien visar potentialen i storskalig proteomik, för att utvinna kliniskt relevant information från små mängder blod, säger Mikael Åberg, docent vid Uppsala universitet och chef för SciLifeLab Affinity Proteomics Uppsala, i ett pressmeddelande.
Utvecklade modell som kan skilja cancer från andra tillstånd
Forskarna gick sedan vidare med att utveckla en modell som med god träffsäkerhet kan skilja patienter med cancer från dem med andra tillstånd, som inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar eller infektioner.
– En särskild styrka i studien är att kontrollgruppen till stor del bestod av patienter med andra allvarliga tillstånd som kan ge symtom som liknar cancer. Det speglar den kliniska verkligheten där patienter med ospecifika symtom ofta är svåra att bedöma, säger Charlotte Thålin, överläkare på Danderyds sjukhus och adjungerad professor vid institutionen för kliniska vetenskaper på Danderyds sjukhus och Karolinska institutet.
Ersätter inte andra metoder
Forskarna betonar att metoden inte ska ersätta bilddiagnostik eller biopsier, utan att den kan fungera som ett stöd för att prioritera vilka patienter som borde utredas vidare.
– Metoden skulle kunna bidra till att identifiera vilka patienter som bör prioriteras för vidare diagnostik, till exempel med PET-CT (en form av röntgen, reds. anm.), samtidigt som onödiga utredningar kan undvikas hos patienter utan cancer, säger Fredrika Wannberg, ST-läkare på Danderyds sjukhus och doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper på Danderyds sjukhus och Karolinska institutet.
Det behövs fler studier innan metoden kan användas kliniskt, och nästa steg för forskarna är att testa den i primärvården där förekomsten av cancer är lägre än inom specialistvården.
Forskare vid Örebro universitet har utvecklat en modell som ger nya möjligheter att förstå hur mage och hjärna påverkar varandra. Tidiga resultat från studien tyder på att ämnen från tarmen kan skydda hjärnan vid stress – och att en hälsosam kost kan stärka motståndskraften.
Det går inte att samla in hjärnceller från levande personer. Därför har forskare utvecklat en modell som använder hudceller för att studera kopplingen mellan mage och hjärna.
– Hudceller är det närmaste vi kan komma hjärnceller. De liknar varandra på många sätt, säger Julia Rode, forskare i biomedicin vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Förenklad version
I modellen används hudceller som en förenklad version av blod-hjärnbarriären. Forskarna undersöker hur cellerna reagerar på vätska från tarmen, hämtad från både friska personer och personer med tarmsjukdomen IBS.
– Studien visar att om celler utsätts för stress kan ämnen från tarmen ha en skyddande effekt, säger Julia Rode.
Stress kan vara psykisk ohälsa eller till exempel en inflammation. Under normala förhållanden, när cellerna inte var stressade, såg forskarna ingen skillnad.
Smörsyra och fibrer
Forskarna undersökte även hur smörsyra och fibrer påverkar cellerna. Smörsyra gavs till både friska deltagare och personer med IBS. Därefter togs prover från tarmen. I ett labb tillsattes fibrer i tarmproverna.
I ett experiment stressades cellerna först innan de utsattes för tarmprover med extra smörsyra eller fibrer. I ett annat experiment gjorde man tvärtom.
– Vår studie visade, med experimentella försök och i linje med tidigare forskning, att det blir ett bättre resultat om man ätit hälsosamt innan. Då bygger man upp motståndskraft, säger Julia Rode.
Fler studier behövs
Forskarna såg däremot inga skillnader mellan friska personer och personer med IBS.
– Vi vet att många IBS-patienter har lägre nivåer av serotonin men vi behöver gå vidare med ytterligare studier för att hitta svar, säger Julia Rode och fortsätter:
– Först och främst ville vi testa metoden i det här läget och nu vet vi att det fungerar. Modellen kan hjälpa oss att bättre förstå hur tarmen och hjärnan påverkar varandra, säger Julia Rode.
Förhoppningen för framtiden är att kunna ge personliga kostråd som påverkar både mage och hjärna.
Mer om kopplingen mage och hjärna
Det finns flera sätt som tarmen kan påverka hjärnan och vårt mående. Bakterier i tarmen bryter ner maten vi äter och bildar olika ämnen. Vissa av dessa påverkar hur kroppen använder aminosyran tryptofan, som behövs för att producera serotonin – ett ämne som är viktigt för humör, mående och sömn. Andra ämnen kan också påverka eller ta sig förbi blod-hjärnbarriären som skyddar hjärnan.
I studien deltog fler än tio personer i varje grupp, både friska och personer med IBS (irritable bowel syndrome).
