Rester av antibiotika som patienter får mot allvarliga infektioner hamnar i sjukhusens avlopp, där de gynnar resistenta bakterier. Det visar en studie från Göteborgs universitet. Forskarna har även identifierat vilka antibiotika som driver utvecklingen, något som kan göra det möjligt att sätta in riktade åtgärder.
Forskare har undersökt sjukhusavlopp i åtta svenska städer. Resultaten visar att avloppsvatten från samtliga sjukhus som ingick i studien gynnade antibiotikaresistenta bakterier. Motsvarande effekt kunde inte påvisas i avloppsvatten från kommunala reningsverk.
– Studien har genomförts vid tio svenska sjukhus och är det första direkta fältbeviset på över 25 år för en effekt i miljön av läkemedel efter mänsklig användning, säger Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Bredspektrumantibiotika gav resistenta bakterier en fördel
När forskarna gjorde en känslig E. coli-bakterie resistent mot antibiotikagruppen fluorokinoloner och penicillinliknande antibiotika kunde den växa i sjukhusens avloppsvatten där den annars inte överlevde. Resultaten visar att dessa antibiotikagrupper gav resistenta bakterier en fördel.
Sambandet var särskilt tydligt med ciprofloxacin, som tillhör fluorokinolonerna, men penicillinliknande antibiotika som cefotaxim bidrog också. Flera oberoende metoder, däribland kemiska analyser och studier av hur bakterieceller påverkas, pekade i samma riktning.
– Resultaten talar för att liknande resistensselektion sker i avloppssystemen vid de flesta sjukhus världen över. I Sverige används förhållandevis lite antibiotika, men just på sjukhusen är antibiotikaanvändningen jämförbar med många andra länder, säger Joakim Larsson och fortsätter:
– Antibiotikaanvändningen måste alltid styras av patienternas medicinska behov, fortsätter han. Men när vi vet vilka läkemedel som driver resistensselektionen i avloppsvattnet kan vi också utveckla mer riktade tekniska lösningar för att minska problemet.
Öppnar för riktade insatser
Nationella och internationella riktlinjer betonar vikten av att begränsa utvecklingen av resistenta bakterier i miljön, eftersom det på sikt kan leda till att antibiotika förlorar sin effekt.
Att resistensutvecklingen främst sker i sjukhusens egna avloppssystem har betydelse för var åtgärder bör sättas in, menar forskarna. Reningsåtgärder längre nedströms kan begränsa spridningen av antibiotika och resistenta bakterier, men inte förhindra att resistens utvecklas i sjukhusavloppen. Studiens resultat pekar därför på sjukhusens avloppssystem som en viktig plats för riktade insatser.
– Att veta i vilka miljöer resistenta bakterier gynnas och var de inte gör det är helt avgörande för hur man ska fördela resurser och insatser för att begränsa risker för resistensutveckling, säger Joakim Larsson.
Forskargruppen arbetar nu intensivt med att utveckla en enkel, riktad reningsmetod som gör ciprofloxacin otillgängligt för bakterierna i avloppsvattnet.
Fakta: Studien och läkemedels effekter i miljön
Många studier av läkemedels miljöeffekter bygger på experiment där forskare tillsätter läkemedel i halter som uppmätts i miljön. Sådana försök visar vilka effekter som kan uppstå, men inte om de faktiskt sker i naturen.
I den nya studien kunde effekterna ses direkt i sjukhusens avloppsrör. Resistenta E. coli-bakterier anrikades i biofilmer i sjukhusens avloppsrör. Motsvarande effekt sågs inte vid kommunala reningsverk.
Ett tidigare tydligt fältbevis på läkemedels miljöpåverkan kom i slutet av 1990-talet, då feminisering av fisk nedströms reningsverk kopplades till läkemedel från mänsklig användning.
Studien gjordes vid Sahlgrenska sjukhuset, Östra sjukhuset och Mölndals sjukhus, Södra Älvsborgs sjukhus, Norra Älvsborgs länssjukhus, Skaraborgs sjukhus, Kungälvs sjukhus, Akademiska sjukhuset, Södersjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge.
Forskare har hittat ett sätt att förvarna om giftiga algblomningar upp till sju veckor i förväg. Metoden bygger på algernas rädsla för glupska hoppkräftor och deras säregna doft.
Giftiga alger orsakar problem världen över. Plötsliga algblomningar kan slå hårt mot fiskodlingar, eftersom gifterna kan döda fisk. Gifterna kan också ansamlas i musslor och andra skaldjur. Det kan till exempel orsaka matförgiftning.
– Det har alltid varit svårt att förutse när giftiga algblomningar ska uppkomma. Fisk- och skaldjursnäringen liksom skaldjurskonsumenter efterfrågar bättre och säkrare prognoser, säger Erik Selander, ekolog vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Hoppkräftornas doft skrämmer algerna
Forskare vid Lunds universitet och i USA har tagit fram en metod som kan ge tidigare och mer träffsäkra varningar för giftiga algblomningar. Metoden bygger på upptäckten att mängden giftiga alger har ett tydligt samband med antalet hoppkräftor i vattnet.
Hoppkräftor äter alger, men deras närvaro kan också få algerna att börja försvara sig. När algerna känner av hoppkräftornas doft i vattnet reagerar de med att producera betydligt mer gift.
– Algerna fungerar precis som vi, de rustar upp i orostider, säger Erik Selander.
Forskarna har mätt hoppkräftornas doftämnen i Gullmarsfjorden och i Monterey Bay i Kalifornien. Mätningarna gav viktig kemisk information.
– Genom att koppla upp oss på havets kemiska signalsystem kan vi förbättra möjligheten att förutse giftiga algblomningar, säger Erik Selander.
Kan ge sju veckors förvarning
Tidigare har forskningen främst fokuserat på övergödning, havsströmmar och vattentemperatur för att förklara giftiga algblomningar. Men genom upptäckten om hur algerna reagerar på hoppkräftornas doft kan man nu förutspå giftiga algblomningar upp till sju veckor i förväg.
Det är drygt en månad tidigare än med dagens sätt att övervaka algblomningar. Det kan ge fiskodlingar och skaldjursindustrin mer tid att anpassa sin verksamhet.
– När vi identifierar och mäter de kemiska varningssignalerna kan vi inte bara förutspå giftiga algblomningar utan också bättre förstå de processer som leder fram till giftalgsblomningar, säger Erik Selander.
Hoppkräftan är världens vanligaste djurgrupp. De är:
Vanliga i vatten Hoppkräftor finns i nästan alla vattenmiljöer, från sjöar och bäckar till små vattensamlingar på växters blad.
Gömmer sig för fisk På dagen simmar många hoppkräftor ner på djupet för att undvika rovdjur. På natten tar de sig upp mot ytan för att äta.
Viktiga för kolets kretslopp När hoppkräftor äter vid ytan och sedan för ner kol med sin avföring bidrar de till att transportera kol till djupare vatten.
Påverkar klimatet Mängden kol som förs ner i havets djup är i samma storleksordning som människans utsläpp från fossila bränslen. Utan hoppkräftorna hade alltså den globala uppvärmningen varit mycket större.
Källa: Erik Selander, Lunds universitet.
Vid kontroller på tre skandinaviska flygplatser hade 14 procent av resenärerna antibiotika med sig. Högst var andelen bland resenärer från Asien. Risken finns att den dolda införseln driver på utvecklingen av resistenta bakterier, enligt forskarna bakom en ny studie.
Bakterier som är motståndskraftiga mot antibiotika är ett globalt hot mot folkhälsan. I Skandinavien försöker vården begränsa antibiotikaanvändningen, och all förskriven antibiotika registreras.
Samtidigt har tullpersonal larmat om att okända mängder antibiotika helt lagligt förs in via internationella flygplatser. Det är tillåtet att ta med läkemedel för eget bruk under en begränsad tid, men införseln syns inte i statistiken.
Kontroller vid tre flygplatser
För att undersöka hur stor införseln kan vara genomförde forskare en studie vid Arlanda, Landvetter och Gardermoen. Under fem dagar kontrollerades 406 internationella resenärer. Av dem hade 14 procent antibiotika i bagaget.
Forskarna blev överraskade av hur många av de kontrollerade resenärerna som hade antibiotika med sig.
– Man kan i alla fall inte säga att det här inte är ett problem, utan det är något man behöver titta närmare på, säger universitetslektor Anna Moberg vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.
Asien sticker ut
Andelen resenärer med antibiotika i bagaget varierade beroende på varifrån de kom. Bland resenärer från EU-länder samt Norge, Liechtenstein och Island, hade tre procent antibiotika med sig. Motsvarande andel bland resenärer från Asien var 27 procent. Mer än en tredjedel av den upptäckta antibiotikan tillhörde grupper som WHO bedömer innebär en högre risk för utveckling av antibiotikaresistens.
Även om urvalet av resenärer inte skedde slumpmässigt, utan gjordes av tullpersonal enligt ordinarie rutiner, ger resultatet en fingervisning om att betydande mängder antibiotika kan föras in via flygplatserna, enligt forskarna.
– Skulle resultatet gälla alla internationella resenärer och de faktiskt använder antibiotikan, skulle det kunna ha en konkret påverkan på resistensutvecklingen, säger Anna Moberg.
Vill se skärpta regler
Enligt Anna Moberg kan reglerna behöva skärpas. I dag får resenärer ta med antibiotika för upp till tolv månaders eget bruk från ett annat EES-land och tre månader från övriga länder. Så långa behandlingar behövs dock sällan, enligt Moberg som också lyfter fram att det är viktigt att öka medvetenheten om riskerna med överdriven antibiotikaanvändning.
Andelen resenärer med antibiotika skilde sig åt mellan flygplatserna:
Arlanda: 23 procent av de kontrollerade resenärerna hade antibiotika med sig.
Landvetter: 10 procent
Gardermoen: 10 procent.
Antal resenärer: Drygt 137 000 internationella resenärer anlände till flygplatserna under studiens fem dagar.
Studien genomfördes av forskare vid universiteten i Göteborg, Linköping, Lund, Oslo och Uppsala, tillsammans med Skånes universitetssjukhus, Region Jönköpings län, Västra Götalandsregionen och Region Östergötland. Även tullpersonal vid Arlanda, Landvetter och Gardermoen ingick i samarbetet.
Människor och schimpanser har nästan samma uppsättning gener, men hjärnorna har utvecklats på olika sätt. Nu pekar en ny studie på att en viruspandemi för miljontals år sedan kan vara en del av förklaringen.
Pandemier har uppstått både förr och i modern tid när populationer av människor eller djur varit tillräckligt stora. Nu har forskare vid Lunds universitet upptäckt att ett virus kan förändra en dna-sekvens hos en hel population.
Deras studie visar att en gammal virusrest i schimpansers arvsmassa stänger av genen LINC00662. Hos människor är genen däremot aktiv och har betydelse för hjärnans tidiga utveckling.
– Det virus vi undersökt drabbade just schimpanser. Men människor och schimpanser har i stort sett samma genuppsättning. Därför är det viktigt att förstå skillnader i hur generna regleras. Våra resultat tyder på att en gen, LINC00662, har en betydande roll under människans tidiga hjärnutveckling, säger Johan Jakobsson, professor i molekylär neurogenetik vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
– Det i sin tur bidrar till förståelsen av hur genreglering kan skydda eller orsaka skada i exempelvis hjärnan, tillägger han.
Gammal virusrest stänger av gen
Virusresten tillhör ett så kallat endogent retrovirus, PTERV1, som infekterade schimpanser för miljontals år sedan. Virusets arvsmassa blev kvar i schimpansernas dna och har sedan förts vidare från generation till generation.
Forskarna såg att retroviruset har kopierat sig till många platser i schimpansens dna och att dessa virussekvenser systematiskt stängs av genom så kallad metylering, en mekanism som styr vilka gener som är aktiva eller inaktiva.
För att undersöka hur virusresten påverkar hjärnans utveckling använde forskarna stamceller från människor och schimpanser för att skapa hjärnorganoider. Det är tredimensionella miniatyrorgan som liknar hjärnvävnad och som kan visa typiska egenskaper i den tidiga hjärnutvecklingen.
Gen uttrycks inte hos aporna
När forskarna jämförde modellerna såg de att genen LINC00662 var aktiv i de mänskliga organoiderna, men helt avstängd i schimpansmodellerna.
– Genen uttrycktes starkt i de mänskliga organoiderna, men inte alls i schimpansernas, säger Patricia Gerdes, postdoktor i molekylär neurogenetik vid Lunds universitet.
För att pröva om virusresten verkligen var orsaken använde forskarna gensaxen Crispr-Cas9 för att klippa bort den virala dna-sekvensen ur schimpansceller. När virusresten försvann började genen uttryckas igen.
– Detta visar att det faktiskt är virusinsättningen som ligger bakom att genen stängs av hos schimpansen, säger Patricia Gerdes.
Skillnad kan handla om aktiva gener
Forskarna undersökte också vilken funktion genen har hos människor. Med hjälp av gensaxen Crispr stängde de av LINC00662 i mänskliga hjärnorganoider. Då minskade aktiviteten hos gener som är viktiga för nervcellernas utveckling och för hur nervceller kopplas samman.
Resultaten tyder på att skillnaderna mellan människor och våra närmaste släktingar inte bara handlar om vilka gener som finns i arvsmassan, utan också om vilka gener som är aktiva.
Nästa steg är att undersöka om andra virusrester har påverkat hjärnans utveckling under evolutionen och om sådana dna-sekvenser kan kopplas till hjärnsjukdomar.
Kvinnor som haft problem med smärta före eller under graviditeten löper större risk att ha långvarig smärta efter förlossningen. Det visar en studie där drygt 1 100 kvinnor följdes upp åtta månader efter att de fött barn.
Smärta i samband med förlossning är vanligt, men för vissa kvinnor finns smärtan kvar länge. En ny studie har undersökt vilka faktorer som hänger samman med långvarig smärta flera månader efter förlossningen.
– Genom att identifiera kvinnor som har en ökad risk för långvarig smärta kan vården bli bättre på att uppmärksamma deras behov och erbjuda stöd och behandling i ett tidigt skede, säger Beata Molin, lektor vid Röda korsets högskola, i ett pressmeddelande.
Tidigare smärtproblem ökar risken
Studien omfattade 1 171 kvinnor som fick svara på en enkät i samband med förlossningen. Efter åtta månader fick de besvara ytterligare en enkät. Resultaten visar att 7,6 procent fortfarande hade smärta som uppkommit i samband med förlossningen.
– Det finns flera faktorer som kopplas till en ökad risk för långvarig smärta. Kvinnor som före graviditeten hade haft menstruationssmärta, smärta vid samlag eller långvarig smärta hade ökad risk att drabbas. Även smärta som pågått längre än tre månader under graviditeten var förknippad med en ökad risk, säger Beata Molin.
Smärtans intensitet direkt efter förlossningen hade också betydelse. Kvinnor med måttlig eller svår smärta löpte större risk att ha kvarstående besvär åtta månader senare.
– Resultaten visar att det är viktigt att fråga om kvinnors tidigare smärterfarenheter, både före och under graviditeten. Det kan ge vårdpersonalen värdefull information om vilka kvinnor som kan behöva extra uppmärksamhet och uppföljning, säger Beata Molin.
Uppföljning för rätt stöd
Studien visar att flera riskfaktorer kan identifieras redan före förlossningen. Det kan hjälpa mödrahälsovården att tidigt uppmärksamma kvinnor med ökad risk för långvariga smärtbesvär.
– Det är också viktigt att uppmärksamma och behandla akut smärta efter förlossningen. Genom att systematiskt bedöma och behandla smärtan samt följa upp kvinnor med besvär kan vi skapa bättre förutsättningar för en god återhämtning efter förlossningen. Forskningsresultaten kan användas som underlag för att förbättra riskbedömning och uppföljning inom mödra- och förlossningsvården, säger Beata Molin.
Vad händer när mobilen stängs av i några dagar? I en studie upplevde deltagare som vistades i digitalfria stugor att de lättare kunde koppla av, komma närmare naturen och ägna mer tid åt andra.
Forskare har undersökt hur tre dygn utan mobiltelefon och internet påverkar människors välbefinnande genom att följa 23 deltagare under en vistelse i stugor utan digital utrustning.
I studien kombinerade forskarna intervjuer och deltagardagböcker med fysiologiska mätningar från bärbara sensorer.
– Tidigare forskning har ofta byggt på deltagarnas egna beskrivningar av sina upplevelser. Genom att kombinera intervjuer med fysiologiska mätningar kunde vi för första gången få en mer detaljerad bild av hur välbefinnandet förändras under en digitalfri vistelse, säger Scott Cohen som är gästprofessor i turism vid Linnéuniversitetet, i ett pressmeddelande.
Upplevelser i realtid
Genom att mäta hudens elektriska ledningsförmåga, som bland annat påverkas av stress och svettning, kunde forskarna följa hur deltagarnas stressnivåer och känslomässiga aktivering förändrades när all digital teknik var bortkopplad.
– Det som gör studien unik är att vi kunde följa både deltagarnas upplevelser och deras fysiologiska reaktioner i realtid. Det ger oss en djupare förståelse för hur en paus från digital teknik kan påverka återhämtning och välbefinnande, säger Scott Cohen.
Deltagarna kopplade av
Resultaten visade att frånkoppling från digitala enheter uppmuntrade deltagarna att sakta ner, engagera sig mer i sin omgivning samt tillbringa ostörd tid med familj och vänner. Många deltagare uppgav också att de omvärderade sin relation till teknik och uttryckte en önskan att minska sin mobilanvändning efter att de kommit hem.
– Våra resultat visar att digitalfria turistupplevelser kan bidra till återhämtning och även få människor att reflektera över sin relation till teknik i vardagen, säger Scott Cohen.
Studien leddes av forskare från University of Greenwich och University of East Anglia i samarbete med Linnéuniversitetet.
Forskare vid Karolinska institutet har identifierat 60 områden i arvsmassan som kopplas till mängden fett i levern. Fynden kan öka förståelsen för hur fettlever utvecklas och varför vissa löper större risk att drabbas av allvarlig leversjukdom.
Fettlever innebär att triglycerider, en typ av fett, lagras i levern. Sjukdomen har en stark genetisk komponent, men kunskapen om vilka gener som påverkar utvecklingen är fortfarande begränsad.
För att öka kunskapen analyserade forskare vid Karolinska institutet genetiska data och magnetkamerabilder från över 70 000 personer med europeisk härkomst. Det är den hittills största studien där forskare undersökt hela arvsmassan och samtidigt mätt mängden fett i levern med magnetkamera.
Nya gener möjliga nyckelspelare
Forskarna identifierade 60 oberoende genetiska områden som var kopplade till mängden fett i levern. 31 av dessa områden har inte kopplats till leverfett tidigare. Studien visar att vanliga genetiska varianter kan förklara omkring 25 procent av skillnaderna i leverfett mellan personer.
– Genom att nästan fördubbla antalet kända genetiska områden kopplade till leverfett får vi en mer detaljerad förståelse av de biologiska mekanismer som ligger bakom fettlever, säger Stefano Romeo, professor vid institutionen för medicin vid Karolinska institutet.
Forskarna använde också flera metoder för att identifiera vilka gener som kan påverkas av de genetiska variationerna. I 48 av de 60 genetiska områdena kunde de peka ut gener som sannolikt spelar en roll i utvecklingen av fettlever.
Gener kopplas till sjukdomsrisk
Forskarna tog också fram en riskskala baserad på många genetiska varianter. Personer med högst genetisk risk hade större sannolikhet att drabbas av skrumplever och levercancer än personer med lägst risk.
Resultaten tyder på att ärftliga faktorer som påverkar fettinlagringen i levern också kan ha betydelse för att drabbas av leversjukdom.
Data i studien har hämtats från den brittiska databasen UK Biobank.
Ett långvarigt experiment i en kanadensisk sjö visar att rester av hormonläkemedel kan få oväntade effekter på fiskars beteende. Hanarna blev mer aggressiva och ägnade mindre tid åt att vakta ägg.
Rester av läkemedel når sjöar och älvar via avlopp och reningsverk. I en studie har forskare studerat effekterna av etinylestradiol, ett vanligt förekommande syntetiskt östrogen som används i p-piller och andra hormonbehandlingar.
Det är känt sedan tidigare att hormonet kan påverka hanarnas fortplantning. I studien, som sträckte sig över tolv år, fokuserade forskarna däremot på fiskarnas rörelser och beteende.
Aggressivare hanar och sämre äggvård
Forskarna övervakade hanar av arten knölskallelöja i en sjö i Kanada före, under och efter att de exponerats för små mängder etinylestradiol. De jämfördes med hanar av samma art i andra sjöar där substansen inte förekom.
Knölskallelöjans hanar brukar normalt etablera revir, uppvakta honor och vakta äggen i boet. Tester i laboratorier visade att exponering för östrogenet gjorde hanarna mindre aggressiva. I den naturliga miljön trängdes dock fler fiskar vid bona, vilket ökade konkurrensen. Hanarna ägnade då mer tid åt att aggressivt försvara reviret än åt att ta hand om äggen.
– Studien visar hur komplexa och oförutsägbara effekter kemiska föroreningar har på djurlivet och att riskerna kan vara större än de vi ser i laboratoriestudier. Tack vare experimentet i sjön såg vi konsekvenser som vi kanske missat annars, säger Erin McCallum, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Följder för hela fiskbeståndet
Forskarna såg att etinylestradiol förändrade den sociala dynamiken, vilket fick stora konsekvenser. Den ökade konkurrensen mellan hanarna, i kombination med att det blev färre ägg och att hanarna tog sämre hand om dem, bidrog sannolikt till den kraftiga minskning av artens population – en kollaps – som observerades under experimentet.
– Hormonet påverkade inte bara enskilda fiskar. Det förändrade de sociala förhållandena i sjön. Förändringarna fick en kedjereaktion på fortplantningen i hela populationen, säger Erin McCallum.
Miljöriskerna kan vara underskattade
Många miljöstudier görs under kontrollerade laboratorieförhållanden. Resultaten från den här studien tyder på att de ekologiska riskerna med rester från hormonläkemedel underskattas.
– Studien ger värdefull kunskap om läkemedelsföroreningar som är ett globalt utbrett miljöproblem. Vi hoppas att våra resultat kan bidra till att förbättra riskbedömningarna och stärka insatserna för att skydda våra vatten, säger Erin McCallum.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, McMaster University och Fisheries and Oceans Canada.
Riskfylld alkoholkonsumtion minskar på arbetsplatser där ledarskap, arbetsmiljö och hälsa står i fokus. Det visar en ny studie från Stockholms universitet.
En riskfylld alkoholkonsumtion kan bero på många olika faktorer. Forskare vid Stockholms universitet har undersökt hur människors arbetsplats kan påverka deras relation till alkohol.
Studien bygger på intervjuer chefer, HR-personal och medarbetare från åtta svenska organisationer där andelen riskkonsumenter bland de anställda hade sjunkit över tid.
Trots att organisationerna inte hade bedrivit riktade eller specifika förebyggande insatser såg forskarna flera gemensamma kännetecken: Arbetsplatserna präglades av ett inkluderande ledarskap, regelbunden dialog om arbetsmiljöfrågor, en stark känsla av gemenskap samt ett tydligt fokus på hälsa och välbefinnande.
Ledarskap spelar central roll
Enligt forskarna spelar ledarskapet en central roll för att minska riskfylld alkoholkonsumtion. Detta genom att omsätta policys och riktlinjer i praktiken och skapa en kultur där medarbetare känner sig trygga och delaktiga. Samtidigt tycks arbetsplatser som uppmuntrar hälsosamma levnadsvanor och erbjuder goda möjligheter till återhämtning bidra till att minska behovet av alkohol som stresshantering.
Forskarna såg också att organisationerna hade gjort förändringar kring alkohol, utan att tänka på det som alkoholförebyggande arbete.
Exempelvis handlade det om att erbjuda alkoholfria alternativ vid sociala aktiviteter, att minska på alkohol i sociala sammanhang och att ha tydliga riktlinjer kring detta.
Frågan om alkohol som del av arbetsmiljöarbete
Enligt forskarna bakom studien bör alkoholfrågor ses som en del av det bredare arbetsmiljö- och hälsoarbetet.
Arbetsplatser som satsar på gott ledarskap, en stödjande kultur och medarbetares välbefinnande kan skapa förutsättningar för lägre riskfylld alkoholkonsumtion bland anställda.
– Det var intressant att se hur denna förändring kring alkohol hade skett utan att den var avsedd. Det behöver undersökas vidare, men jag tänker att det är möjligt att en hälsosam arbetsmiljö kan ha positiva konsekvenser även för medarbetarnas alkoholkonsumtion. Sedan är alkoholspecifika insatser också viktiga. Men en kultur präglad av omsorg om medarbetaren tror jag är en förutsättning för att lyckas med det alkoholpreventiva arbetet oavsett insats, säger Kristina Sundqvist, docent i psykologi vid Stockholms universitet.
Födelsetalen minskar i Sverige. Samtidigt har intensivt föräldraskap blivit norm. Men dessa två utvecklingar är inte kopplade på det sätt som vi skulle kunna förvänta oss, visar en studie från Stockholms universitet.
Forskning har genomgående visat att människor i dag upplever att föräldraskap är för krävande. Dessutom pekar ekonomiska teorier på att höga kostnader kopplade till barnuppfostran kan ha negativ inverkan på människors vilja att skaffa barn.
En studie från Stockholms universitet har undersökt hur personers inställning till föräldraskap hänger ihop med deras vilja att skaffa barn. Forskarna hade förväntat sig att en kultur där intensivt föräldraskap hör till normen (det vill säga där föräldrar investerar stora mängder tid, energi och pengar i sina barn) skulle vara en bidragande orsak till det minskade barnafödandet.
I stället visade studien att det är personer som avfärdar intensivt föräldraskap som är minst benägna att vilja ha barn.
– Det var hela min motivation till att starta det här projektet och samla in dessa data. Att få reda på att förhållandet i själva verket är det exakt motsatta är en stor överraskning. Och som forskare älskar jag överraskningar. Det är data som ska tala, inte jag, säger Sunnee Billingsley, professor i sociologi vid Stockholms universitet.
Redan accepterat intensivt föräldraskap
Forskarna använde information från en enkät som inkluderade frågor om attityder till intensivt föräldraskap och planer att skaffa barn. Frågorna omfattade planer både inom den nära och den avlägsna framtiden och resultaten visar alltså att de som avfärdar intensivt föräldraskap är de som är minst benägna att vilja ha barn.
Enligt Sunnee Billingsley har någon som har bestämt sig för att bli förälder förmodligen redan funderat en del på saken och socialiserats in i den rådande föräldrakulturen innan barnen kommer. Intensivt föräldraskap och vilja att skaffa barn verkar alltså hänga ihop som ett så kallat ”package deal”.
– Om du funderar på att skaffa barn tittar du omkring dig och lägger märke till hur föräldrakulturen ser ut just nu. När du sedan bestämmer dig för att bli förälder bestämmer du dig också för att gå med på de krav som ställs på föräldrar idag. Det är därför vi kallar det ett ”package deal”, säger Sunnee Billingsley.
Eftersom studien endast mäter planer på att skaffa barn blir forskarnas nästa steg att titta på hur människors inställning till intensivt föräldraskap relaterar till faktiskt barnafödande.
– Men jag tycker att poängen är att de allra flesta i Sverige ställer sig bakom intensivt föräldraskap, och de vill fortfarande bli föräldrar och skaffa två eller tre barn. Det är vad våra data visar. Det är inte så att gruppen som väljer bort föräldraskap delar dessa attityder. Det är de som har barn som upprätthåller dem, säger Sunnee Billingsley.
Vad är intensivt föräldraskap?
Den senaste tidens framväxt av normer för hur man är en ”bra” förälder har kommit att kallas intensivt föräldraskap – ett förhållningssätt som kännetecknas av att vara ”barncentrerat, expertlett, känslomässigt uppslukande, arbetskrävande och ekonomiskt kostsamt”, och som syftar till att främja barnens sociala och kognitiva utveckling.
Bäverdammar har ibland pekats ut som en grogrund för smittämnen och spridning av djurspridda sjukdomar som harpest. Men nu friar en avhandling den svenska bävern från misstankarna. Dammarna utgör enligt studien inte större risk för smittspridning än andra våtmarker.
Harpest orsakas av en bakterie och människor kan smittas genom insektsbett som myggbett, via kontakt med ett smittat djur eller genom att dricka förorenat vatten. Sjukdomen, som finns i stora delar av Sverige men är vanligast i Norrland, är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Ibland pekas bäverdammar ut som en grogrund för spridning av harpest. Nu har forskare vid SLU samlat in vattenprover från både bäverdammar och andra våtmarker i Sverige.
– Bävrar dämmer och skapar våtmarker som gynnar biologisk mångfald, men samma miljöer kan också gynna djurspridda sjukdomar. När vi nu undersökt och utvärderat riskerna ser vi att bävern i Sverige inte tycks orsaka en ökad smittspridning, säger Lovisa Hökby, doktorand vid SLU.
Vattenproverna och vävnad och avföring från bävrar testades sedan för totalt 21 olika smittämnen, så kallade patogener. Däribland den som kan orsaka harpest.
– Resultaten visar att smittämnen förekom på liknande sätt i våtmarker oavsett om det fanns bäver där eller inte. Bävrarna själva verkar inte heller spela någon central roll som värddjur. De flesta bävrar vi undersökte testade negativt för samtliga smittämnen, säger Lovisa Hökby.
Smittade harar i områden med vatten
Vissa smågnagare och harar antas vara viktiga värddjur för harpest. När Lovisa Hökby studerade data över områden där döda harar som testats för harpest hittats såg hon ett mönster: De smittade hararna kunde kopplas till blötare miljöer.
– Slutsatsen är att vatten i landskapet ökar infektionsrisken hos harar. En tänkbar förklaring är att även hararna smittats av mygg, säger Lovisa Hökby.
Vissa år sker det större harpestutbrott och många människor blir sjuka. Det finns fortfarande kunskapsluckor om vilka faktorer som ligger bakom toppåren men med resultaten från avhandlingen om bävern läggs ytterligare en pusselbit på plats.
Stärker argument för livskraftig bäverstam
Enligt forskarna innebär klimatförändringar och störda ekosystem en risk för att vi människor utsätts för fler djurspridda sjukdomar i framtiden. En rubbad balans kan gynna smittspridande djur, medan biologisk mångfald ofta bidrar till att minska andelen infekterade djur.
I de miljöer som bävern bygger frodas artrikedomen. Där trivs till exempel ofta arter som äter mygglarver, vilket kan minska smittspridningen som myggen ligger bakom.
– När vi nu ser att bävrar inte tycks innebära en ökad förekomst av smittämnen stärks argumenten för en livskraftig bäverstam i Sverige. Kunskapen är viktig för förvaltningen men också vid planering av naturvårdsinsatser där bävern kan göra ett jättejobb helt gratis. Den återställer våtmarker och bidrar med viktiga ekosystemtjänster som kan dämpa effekterna av torka, översvämningar och skogsbränder, säger Lovisa Hökby.
Under den senaste istiden utvecklade arktiska torskfiskar sin förmåga att klara extrem kyla i Norra ishavet. Det visar analyser av små fiskben, så kallade otoliter, som hittats i djuphavssediment i Arktis.
– Benen visar när och var fiskar levde i arktiska vatten under de enorma klimatförändringar som skedde vid den senaste istiden, säger Julek Chawarski, tidigare forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Spår av tidigare ryggradsdjursliv
Otoliter är små benstrukturer i fiskars inneröra som registrerar rörelser, gravitation och ljudvibrationer. De otoliter som ingick i studien hittades under en forskningsexpedition till Arktis med syfte att kartlägga områdets fiskbestånd.
– Men när de första bottenproverna kom upp på däck upptäckte vi dessutom en forntida fiskotolit, säger Pauline Snoeijs-Leijonmalm, professor i marinekologi vid Stockholms universitet.
Fynden av otoliter i bottensedimentet visar att ryggradsdjur har levt i centrala Norra ishavet under lång tid. Sådana spår är annars mycket sällsynta i Arktis.
– Fiskbenen visar att det även under den senaste istiden fanns en komplex näringsväv i Arktis, som liknar den som finns idag. Fiskar är centrala i näringskedjorna i ekosystemet. Att de förekommer i Arktis tyder på att det fanns plankton som de kunde äta. Fiskarna är i sin tur sedan föda för sjöfåglar och marina däggdjur, säger Pauline Snoeijs-Leijonmalm.
Otolit från istorsk. Bild: EU-projektet CINEA
– Otoliterna var sällsynta i proverna, så vi behövde arbeta oss igenom stora mängder sediment för att hitta dem, men det var mödan värt. Att studera otoliter är ett väldigt effektivt sätt att studera tidigare arktiska ekosystem, säger Flor Vermassen, forskare vid Institutionen för geologiska vetenskaper vid Stockholms universitet.
Fiskben från de senaste 50 000 åren
Analyser av fiskbenen visar att både istorsk, Arctogadus glacialis och polartorsk, Boreogadus saida, fanns i centrala Norra ishavet för 48 000–35 000 år sedan, under den senaste istiden. Då var ekosystemets produktivitet mycket låg, men båda arterna förekom nära Nordpolen.
Under den kallaste perioden av den senaste istiden, för cirka 27 000–19 000 år sedan, försvann båda arterna från området kring Nordpolen. Istorsken överlevde dock istidsmaximum, den allra kallaste perioden för omkring 20 000 år sedan, norr om Grönland.
– Vi tror att istorsken kan ha överlevt i polynjor, naturliga vakar som är områden med öppet vatten omgivna av havsis, säger Pauline Snoeijs-Leijonmalm.
Evolutionära skillnader
När klimatet blev varmare i början av holocen, för omkring 12 000 år sedan, återkom båda arterna till Nordpolen och har funnits kvar där fram till i dag.
– Att istorsken överlevde så långt norrut, medan polartorsken inte gjorde det, tyder på att det skedde en klimatdriven evolutionär uppdelning mellan de två torskarterna. Enligt tidigare forskning skildes de åt evolutionärt för mellan 5 och 10 miljoner år sedan, säger Pauline Snoeijs-Leijonmalm.
De olika överlevnadsmönstren tyder på att tidigare klimatförändringar kan ha bidragit till att forma arternas evolutionära skillnader.
Varmare hav gör torsken sårbar
Men anpassningarna till kallt klimat, som gör att istorsk och polartorsk kan överleva i extrem kyla, riskerar också göra dem sårbara nu när Arktis blir varmare. Bland annat blir havsisen i centrala Norra ishavet allt tunnare, samtidigt som temperaturen i vattnet stiger.
– När fiskarter från varmare klimatzoner, till exempel atlantisk torsk och alaskasej sprider sig norrut kommer konkurrensen i Norra ishavet att öka. Det innebär en betydande risk för att de två extremt köldanpassade torskarter som är typiska för Arktis minskar. Den pågående uppvärmningen snart kommer att överskrida gränserna för deras evolutionära anpassningar, säger Pauline Snoeijs-Leijonmalm.
Forskare har gjort nya upptäckter om hur moderkakan styr fostrets tillväxt. Kunskapen kan på sikt hjälpa vården att upptäcka riskgraviditeter tidigare.
Det har länge varit känt att moderkakan och fostrets tillväxt hänger tätt ihop. Men i många fall är det fortfarande oklart vad som ligger bakom att foster växer för lite eller för mycket under graviditeten.
I en studie vid Örebro universitet har forskare undersökt proteiner och gener i moderkakor från drygt 220 nyfödda barn med olika födelsevikt.
Okända mönster upptäckta
Resultaten visar två helt nya och tidigare okända mönster.
– Vi såg bland annat att en viss receptor som är inblandad i regleringen av kroppens fettomsättning fanns i betydligt större mängd i moderkakan hos barn som fötts stora – en koppling som aldrig tidigare har rapporterats, säger Felix Cheslín, doktorand vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
– Vi hittade också helt oväntade förändringar gällande hur en annan central receptor uppförde sig. Det visar att det finns dolda faktorer i moderkakan som vi tidigare inte haft en aning om, fortsätter han.
Komplexa mekanismer i moderkakan
Hur mycket ett foster växer är avgörande för hur det nyfödda barnet mår. Men tillväxten styrs av ett komplext samspel mellan olika processer i moderkakan.
– Det vore naivt att tro att bara en faktor styr en så komplex process som att växa. Våra nya fynd visar på denna komplexitet, men de ger oss också helt nya spår och mål att utforska vidare, förklarar Felix Cheslín.
Upptäcka risker tidigt
På sikt hoppas forskarna att den nya kunskapen ska komma till nytta inom mödrahälsovård och förlossningsvården.
– I framtiden tror vi att de här upptäckterna kan hjälpa oss att bättre förstå hur fostertillväxt regleras, så att vi i ett mycket tidigare skede kan upptäcka foster som växer för mycket eller för lite. Det skulle ge oss möjlighet att nå bättre resultat för både barn och mödrar, avslutar Felix Cheslín.
Studien omfattar prover och analyser från 224 nyfödda barn och deras moderkakor. Barnen delades in i tre grupper utifrån födelsevikt: små, normalstora och stora.
Forskarna undersökte uttrycket av 22 specifika gener i moderkaksvävnaden och gjorde fördjupade proteinanalyser av ett urval moderkaksprover för att kartlägga var proteiner sitter och i vilka mängder.
Även blod från navelsträngen och mammornas blod analyserades.
Moderna bilar är ständigt uppkopplade mot omvärlden, vilket gör dem sårbara för hackerattacker. Säkerhetsbristerna finns i allt högre grad i appar och molntjänster snarare än i bilarnas egna datasystem, visar en studie.
En modern bil är i praktiken en dator på hjul. Den kommunicerar med biltillverkarens molntjänster, mobiloperatörer och laddstationer. När barnen streamar film i baksätet överförs dessutom data via internet. Varje uppkoppling kan utgöra en möjlig ingång för hackare.
Forskare vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola har analyserat 413 rapporterade säkerhetsbrister i bilrelaterad mjukvara under perioden 2022–2024. De jämfördes med brister som rapporterades under det föregående decenniet.
– För tio år sedan låg it-bristerna oftare i bilarnas egna system. Nu ser vi att andelen av riskerna som finns i appar, websidor och molntjänster har tredubblats. Dessa system innehåller data om var du bor, vart och när du kör bilen, säger Srijita Basu, forskare i software engineering på Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola, i ett pressmeddelande.
– Risken är inte längre bara att någon kan störa bilen, de kan också komma över information om ditt liv, fortsätter hon.
Förardata i molntjänst
Att en säkerhetsbrist rapporteras innebär inte att ett intrång har skett, utan att det finns en risk för att det skulle kunna inträffa.
I december 2024 avslöjades att data från omkring 800 000 elbilar från Volkswagen, Audi, Seat och Skoda hade varit tillgängliga på internet under flera månader. Bland uppgifterna fanns exakta GPS-positioner samt bilägarnas e-postadresser, telefonnummer och hemadresser. Informationen kunde därmed visa var en bil hade befunnit sig vid en viss tid.
Säkerhetsbristen fanns i en molntjänst som tillverkaren använde för att samla in data från bilar i trafik. Läckan upptäcktes av en grupp etiska hackare efter ett tips från en visselblåsare och fick stor uppmärksamhet i medier. Enligt rapporteringen åtgärdades bristen innan uppgifterna hann utnyttjas av obehöriga.
– När vi jämför med det föregående decenniet kan vi se att sårbarheterna nu är vanligast i appar, websidor och molntjänster och att riskerna dessutom allt oftare bedöms som allvarliga och kritiska att lösa, säger Srijita Basu och fortsätter:
– Vi är överraskade över hur banala svagheter systemen har. Det kan handla om lösenord som inte ändrats från installationen. Datahackare kan använda sig av gamla beprövade tricks för att ta sig in via en bakdörr.
Tog över gas och broms
Bilens ljud- och mediesystem, det så kallade infotainmentsystemet, är sårbart, menar forskarna. Det kan bli en ingång till andra delar av bilens it-system. Vem som helst som är uppkopplad till bilens wifi-nät skulle kunna ta sig in i bilens övriga system också, om de inte är separerade ordentligt.
Detta hände i ett test som säkerhetsforskare utförde på en Jeep Cherokee 2015. Genom bilens mediasystem kunde forskarna ta sig vidare in i bilens system och ta över styrning, gas och broms av bilen. Den nya studien visar att liknande sårbarheter fortfarande finns kvar ett decennium senare.
– Mitt råd till biltillverkarna är att strikt separera manöversystemen från alla övriga it-system, med stark säkerhet runt om. De bör också lära sig från webb och it-världen, där många av bristerna har varit kända i flera år. När bilen hela tiden är uppkopplad med världen utanför, bjuder det också in världen utanför att ta sig in i bilen, säger Srijita Basu.
Skillnad mellan olika datachip
Forskarna analyserade också var i systemen säkerhetsbristerna uppstod – i utformningen av it-funktionerna, i programmeringen eller i mjukvaran som körs på bilarnas datachip.
Genomgången visade skillnader mellan chiptillverkarna, både när det gäller hur väl hårdvaran skyddas mot attacker och hur öppet säkerhetsbrister redovisas. Eftersom samma typ av datachip ofta används av flera bilmärken kan en sårbarhet få konsekvenser för fler bilmodeller. Men även bilägare har ett ansvar för att försvåra attacker från hackare, menar forskarna.
– Det är viktigt att uppdatera programvaran så fort bilen ber om det och att ha starka lösenord är fortfarande viktigt. I dag ges väldigt mycket personlig information till AI-lösningar, till exempel när vi ber bilens förarsystem att planera en långresa med elbilen. Precis som andra AI-system kan dessa assistenter luras till att avslöja informationen som de matats med. Det spelar alltså roll vad vi delar med oss av och vad biltillverkaren tillåter AI:n att komma åt, säger Srijati Basu.
Patienter med en ovanlig och aggressiv form av sjukdomen ALS levde längre och behöll fler funktioner med ett nytt läkemedel. Det visar en studie där forskare vid Umeå universitet medverkat.
Ett nytt precisionsläkemedel visar lovande resultat för patienter med FUS-ALS, en ovanlig form av sjukdomen som ofta har ett snabbt förlopp.
– Det nya läkemedlet visade en stabilisering och stopp för ytterligare sjukdomsutveckling hos flera patienter, säger Peter Andersen, professor i neurologi vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Sjukdomsförloppet bromsades
Läkemedlet med namnet Ulefnersen minskar nybildningen av proteinet FUS. I en studie såg forskare att patienter som fått läkemedlet levde längre, hade mindre skador på nervsystemet och behöll förmågan att klara vardagliga aktiviteter längre.
Forskare vid Umeå universitet har studerat ALS sedan 1993 och den ovanliga FUS-varianten sedan 2009. FUS står för fused in sarcoma och är en gen som ursprungligen kopplades till vissa cancersjukdomar. I början av 2000-talet visade forskare att ärftliga förändringar i genen även kan orsaka en ovanlig form av ALS.
Omkring en procent av alla patienter med ALS i Sverige har en mutation i den så kallade FUS-genen. Kännetecknande är att sjukdomen drabbar unga, mellan 16 och 40 år, och har ett snabbt förlopp. Få patienter överlever mer än tre år efter att förlamningssymtomen börjat.
Svensk forskning har bidragit
Studien drivs av ett amerikanskt läkemedelsföretag i samarbete med forskare vid Umeå universitet. Den omfattar 89 patienter vid 25 universitetssjukhus runt om i världen.
– Lärdomen från vår forskning är att vi behöver förstå processerna som leder till nervcellsdöd vid ALS för att kunna utveckla effektiva läkemedel. Här har Sverige varit starkt bidragande, med flera familjer som deltagit i forskningen och tre svenska patienter som donerat sina kroppar till medicinsk forskning om just FUS-ALS, säger Peter Andersen.
Mer om studien
Studien började 2021 och hade flera delar. Sista delen var en så kallad fas-3 dubbelblindad randomiserad studie. En tredjedel av deltagarna fick placebo och två tredjedelar fick det aktiva läkemedlet ION363, som numera heter Ulefnersen.
Internetbaserad KBT med återkoppling från AI kan minska social ångest nästan lika mycket som behandling med en mänsklig terapeut. Det visar forskning vid Stockholms universitet.
Internetbaserad KBT med stöd av en terapeut fungerar mot social ångest, men kräver tid. Det begränsar tillgången till behandling. Därför ville forskare bakom en studie undersöka om AI kan skriva svar till patienter och om effekten påverkas av vad patienten tror om avsändaren.
– Några deltagare som fick AI-svar skrev tillbaka att ingen tidigare hade förstått dem så bra, och att behandlaren verkligen hade valt rätt yrke. Det säger något om hur återkopplingen upplevdes, säger Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Över 260 vuxna i studie
I studien delades 263 vuxna med social ångest slumpmässigt in i sex grupper. Deltagarna i fyra av grupperna fick skriftlig återkoppling på sina hemuppgifter ungefär en gång i veckan under nio veckor. Svaren kom från antingen AI eller en mänsklig terapeut.
Hälften av studiens deltagare fick korrekt information om vem som skrev svaren, medan övriga medvetet fick fel information om avsändaren. En grupp fick veta att avsändaren var en AI när det var en terapeut, eller tvärtom. En femte grupp genomförde programmet utan återkoppling och en sjätte fick vänta nio veckor på behandling.
AI-återkoppling gav liknande resultat
AI:n hade fått detaljerade instruktioner från tidigare forskning och en självhjälpsbok om social ångest som deltagarna använde, se faktaruta nedan. En psykolog granskade svaren före utskick, men behövde i praktiken aldrig ändra dem.
Alla deltagare som fick behandling – oavsett om de fick återkoppling från AI eller en mänsklig terapeut – blev betydligt bättre i sin sociala ångest.
– Vem som faktiskt skrev återkopplingen eller vad deltagarna hade informerats om gav inte någon mätbar skillnad, vare sig i symtom, i negativa effekter eller i hur starkt de upplevde relationen till den som skrev svaren, säger Per Carlbring.
Samma psykolog kan hjälpa fler
Forskarna menar att resultaten inte visar att AI kan ersätta psykologer. I studien arbetade AI:n inte heller helt på egen hand.
– Men om AI skriver ett första utkast som en psykolog godkänner, kanske samma psykolog kan hjälpa fler. Det är nästa sak att undersöka, säger Per Carlbring.
