Den senaste istiden påverkar fortfarande vattendragen i norra Sverige. Naturliga hinder formar flödet och stoppar växter från att spridas, visar forskning från Umeå universitet.
Vattendragen i norra Sverige rinner genom terräng som formats av den senaste istiden. Landskapet är fullt av sjöar och täckt av grus, sand och stenblock – material som isen en gång förde med sig.
En ny studie visar att dessa naturliga hinder stör vattenflödet, bromsar transporten av sediment och begränsar spridningen av växtfrön. Det här påverkar både vattendragens form och växtlivet längs stränderna.
– Vi såg att dessa landskap är naturligt fragmenterat, och att lokala förhållanden – som sedimenttyp och närhet till sjöar – spelar en mycket större roll än man tidigare trott, säger Lina Polvi Sjöberg, universitetslektor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Bryter mot mönster
Forskarna har undersökt två avrinningssystem, Bjurbäcken och Hjuksån i norra Sverige. De ligger ovanför respektive nedanför den högsta kustlinjen efter senaste istiden. Med hjälp av kartor och fältstudier analyserades vattendragens form och växtliv längs flera mil av stränderna.
Resultaten går emot etablerade teorier om att vattendrag blir bredare och mer artrika nedströms. Forskarna såg varken tydliga samband mellan avrinningsområdets storlek och fårans bredd, eller någon konsekvent ökning av mångfalden av växter nedströms.
– Nedanför den högsta kustlinjen såg vi lite starkare mönster, troligen för att marken där består av finare sediment från havet. Men överlag gör förekomsten av sjöar och grova avlagringar från istiden att de förväntade trenderna nedströms uteblir, säger Lina Polvi Sjöberg.
Den senaste istiden har format vattendragen på ett sätt som leder till oväntade mönster i växtligheten. Bild: Lina Polvi Sjöberg
Växtlivet påverkas
Studien visar att sjöar stoppar växtfrön från att spridas vidare med vattnet, vilket gör att växtlivet skiljer sig längs olika delar av vattendragen. Forskarna såg också ett oväntat mönster: artdensiteten, det vill säga antalet arter på en viss yta, var oförändrad eller till och med lägre nedströms.
Resultaten har betydelse för restaurering av vattendrag i områden som formats av inlandsisen. Passiv återhämtning, där växterna kommer tillbaka naturligt, kan vara otillräcklig. I stället kan aktiva åtgärder som plantering och fysisk omformning av vattendraget krävas.
– Restaureringsstrategierna måste anpassas till de lokala förhållandena, säger Lina Polvi Sjöberg.
Forskning från Örebro universitet visar att ungdomar ofta lyssnar på mycket musik under dagarna, vissa sover till och med med hörlurar i öronen. Att lyssna på mycket musik på hög volym kommer dock med risker för hörselskador – någonting som unga inte alltid förstår konsekvenserna av.
Musiken är tillgänglig överallt för unga i dag genom att lyssna i mobilen – men det finns studier som pekar på att långvarigt lyssnande på musik i hörlurar bidrar till ökade hörselskador.
– Det är inte förvånande att hörseln kan påverkas när musiklyssnandet kan börja redan i 8-9 årsåldern och för många upptar stora delar av dagen, säger Iris Elmazoska, forskare vid institutionen för hälsovetenskaper på Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Det är dock få studier som jämfört den faktiska volymen som unga lyssnar på med förändringar i hörseln. De flesta tidigare studier har låtit deltagarna själva uppskatta hur mycket de lyssnar och vilken volym de har. Nu har en avhandling från Örebro universitet undersökt ungdomar som tagit med sig sina egna hörlurar och musikspelare.
Ungdomarna valde en låt de brukar lyssna på och ställde in den volym de brukar använda, och så mättes det med utrustningen i laboratoriet.
– En studie från 2005 följde ungdomar över tid och den visade ett samband mellan ljudnivå vid musiklyssnande och effekter på hörseln. Jag hoppas kunna fortsätta följa ungdomarna i min studie för att se vilka förändringar som sker i deras hörsel över tid, berättar Iris Elmazoska.
Känner till riskerna men förstår inte konsekvenserna
Totalt deltog 53 ungdomar i Iris Elmazoskas studier. I en av studierna intervjuades ungdomar om hur de använde musik. Deltagarna kände till riskerna med för hög volym, men de förstod inte alltid konsekvenserna för hörseln. Att skapa ökad medvetenhet om hörseln är ett centralt tema för Iris Elmazoskas forskning.
– Problem med hörseln utvecklas långsamt. Ofta märker du det inte förrän senare; när andra problem som till exempel tinnitus eller svårigheter att uppfatta tal i buller uppstår. Då är det ofta för sent att göra något åt det. Några i studien berättade att det ringer i öronen och att de känner av när de lyssnat för mycket. De flesta deltagarna hade normal hörsel men på vissa ser man försämringar i de högsta frekvenserna.
Kombinationen av buller och höga ljud under lång tid innebär högre risk för hörselskador. Många av de unga i studien lyssnar på musik i hörlurar hela dagen, även i skolan. Vissa sover med hörlurar i öronen.
– Det är viktigt med ”ljudvila” och återhämtning. Det finns forskning som tyder på att hörseln kan skyddas med perioder av tystnad. Det verkar vara vanligt med ljudtrötthet bland deltagarna i studien, även om man inte ser någon hörselnedsättning, säger Iris Elmazoska.
Ungas musiklyssnande i dag skiljer sig från tidigare generationer
Studierna visar också att musiken spelar stor roll i ungas liv. Den hjälper dem att hantera känslor och får dem att må bättre. Resultaten visa att lyssningen är annorlunda än tidigare generationers.
– Musiken är mer en personlig upplevelse idag, förr upplevde man musik tillsammans med andra. Ungdomarna pratar om hur musiken hjälper dem att hantera känslor och må bättre. De tänker inte på musik som buller, även om de flesta vet att det inte är nyttigt att lyssna på för hög volym. Framtida risker spelar mindre roll än känslan här och nu, säger Iris Elmazoska.
För att undvika framtida problem och ökade kostnader för samhället behövs både mer forskning och fler hörselundersökningar på unga. Den aktuella forskningen lägger grunden för mer forskning om vilka hörselskador som unga riskerar att få i framtiden. Utrustningen som använts i studien är mer avancerad än den som normalt används. Skador på ungas hörsel upptäcks inte alltid vid vanliga mätningar.
Nu vill Iris Elmazoska testa hur väl ungdomarna uppfattar vanligt tal i exempelvis bullrig miljö, och hur det förändras. Troligen skulle sådana mätningar göra det lättare att uppfatta förändringar på ungas hörsel.
Personer med diabetes löper ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar – men risken skiljer sig beroende på ålder, kön och typ av diabetes. Det visar en stor svensk studie som kan bana väg för mer individanpassad behandling.
Det är känt sedan tidigare att diabetes ökar risken för hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke och förtida död. Nu visar en studie att risken för hjärt-kärlsjukdomar skiljer sig beroende på ålder och vilken typ av diabetes man har.
– Resultaten kan hjälpa både personer med diabetes och vården att se vilka som löper högst risk för hjärt-kärlsjukdom och ge dem extra stöd och uppmärksamhet. Det kan handla om bättre kontroll av blodsocker, blodtryck och blodfetter, men också råd om motion och kost, säger Vagia Patsoukaki, specialistläkare vid Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Olika riskfaktorer undersöktes
Studien genomfördes mellan 2016 och 2020 och bygger på data från flera nationella register. Över 400 000 vuxna med typ 1- eller typ 2-diabetes deltog.
– Förutom att jämföra risken för hjärt-kärlhändelser och död mellan typ 2- och typ 1-diabetes var syftet att identifiera och förstå vilka faktorer som bidrar till skillnaderna, exempelvis hur länge man haft sjukdomen, blodsockernivåer, övervikt, blodtryck och blodfetter, säger Vagia Patsoukaki och fortsätter:
– Enligt preliminära analyser tycks typ 1-diabetes medföra en större riskökning hos kvinnor än hos män i alla åldrar. Samtidigt visar litteraturen att kvinnligt kön generellt är en skyddande faktor mot hjärt-kärlsjukdom, särskilt i yngre åldrar.
Risk kopplas till ålder och diabetestyp
Ett av studiens mer oväntade fynd är att yngre vuxna under 50 år med typ 2-diabetes löper högre risk för vissa hjärthändelser, som hjärtsvikt, än de med typ 1. Bland äldre, över 60 år, har däremot personer med typ 1-diabetes högre risk för hjärtinfarkt och död jämfört med personer med typ 2-diabetes.
– En viktig orsak till att äldre med typ 1-diabetes har särskilt hög risk tycks vara att de vanligen haft sjukdomen under längre tid än de med typ 2-diabetes. Vi fann också att personer som redan haft hjärtsjukdom generellt hade högre risk för ny hjärt-kärlsjukdom om de hade typ 1 jämfört med typ 2-diabetes, då man tagit hänsyn till åldersskillnader, säger Vagia Patsoukaki.
Blodsockerkontroll viktig
Studien visar också att högre långtidssocker ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och död vid båda diabetesformerna, men effekten är tydligare vid typ 1. Det tyder på att blodsockerkontroll är särskilt viktig för den gruppen, enligt Vagia Patsoukaki.
Utöver faktorer som långtidssocker, blodtryck och blodfetter, påverkar även rökning och brist på motion risken för hjärt-kärlsjukdom vid båda diabetestyperna. Analyserna visar också att hur länge en person haft sjukdomen har stor betydelse, och kan förklara den oväntat höga risken vid typ 1-diabetes.
Viktigt steg mot skräddarsydd behandling
På sikt kan den nya kunskapen bidra till mer individanpassad behandling och bättre förebyggande insatser vid både typ 1 och typ 2-diabetes
– Förhoppningsvis kan både förebyggande åtgärder och behandlingar anpassas efter vilken typ av diabetes man har, exempelvis kan man fokusera extra på blodsockerkontroll vid typ 1-diabetes och på flera riskfaktorer som blodtryck, blodfetter och vikt vid typ 2-diabetes. Detta kan minska risken för komplikationer och förbättra överlevnaden, säger Vagia Patsoukaki.
Studien bygger på data från nationella diabetesregistret, patientregistret och dödsorsaksregistret. Studiens deltagare var mellan 18 och 84 år.
Forskare har hittat ett system i hjärnan som förklarar varför mushonor som normalt inte är aggressiva plötsligt blir det efter att de blivit dräktiga och ungarna har fötts. Resultaten kan ha betydelse för hur hjärnan fungerar även hos människor, även om det är för tidigt att veta om människor har liknande system.
Forskare vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet har undersökt så kallad maternell aggression hos möss.
Resultatet visar att en grupp neuron (en celltyp i nervsystemet) som styr aggression hos mushanar som normalt är aggressiva är avstängda hos mushonor innan de blir dräktiga. När mushonorna sedan blir mammor slås celltypen om i aktivt läge och de blir mer aggressiva.
– Förvånande nog visade det sig att samma nätverk av celler som driver aggression hos han-möss ligger i träda (inte är aktivt, reds. anm.) hos honor – tills moderskapet slår på strömbrytaren till detta hormon-känsliga system, säger Stefanos Stagkourakis, forskare vid Institutionen för neurovetenskap på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
När forskarna stängde av neuronen förlorade mamman sitt aggressiva beteende. Studien visar även att oxytocin och prolaktin, de hormoner som styr mycket av moderskapets kroppsliga funktioner som bildning och utsöndring av bröstmjölk, kraftfullt kan aktivera dessa neuron.
Oklart om resultaten kan kopplas till människor
Studien är utförd på djur, och ska därmed tolkas med försiktighet i ett mänskligt sammanhang. Men fynden berör enligt forskarna en större fråga: Hur kan en individ få tillgång till ett beteende som ligger utanför dess normala repertoar, under en begränsad tid i sitt liv?
Det exempel som forskarna studerat, med en hjärnkrets som kan slås av och på beroende på om ett djur för sin (eller sina ungars) överlevnad behöver ha tillgång till ett visst beteende (oavsett kön), kan ha generell betydelse för hur hjärnan fungerar även hos människor.
– Detta är en studie utförd på laboratoriemöss, och vi vet inte i dagsläget om resultaten kan överföras på människor. Men den mekanism som vi identifierar här, hur ett beteende som normalt ligger utanför en individs repertoar kan bli tillgängligt för en begränsad period av livet, kan spegla en princip för hjärnans flexibilitet med relevans bortom maternell aggression, säger Christian Broberger, professor i neurokemi vid Stockholms universitet.
Många ungdomar kombinerar skola med extrajobb. Men trots låga löner och bristande framförhållning är det få som klagar. En avhandling vid Lunds universitet visar att arbetslivserfarenhet ofta väger tyngre än schyssta villkor.
På tio år har andelen gymnasieelever som jobbar parallellt med studierna ökat med sex procent. Bland tjejer är ökningen nästan dubbelt så stor.
I dag har omkring 60 procent av gymnasieeleverna någon form av arbetslivserfarenhet. En fjärdedel jobbar året runt.
– Gymnasister fyller i dag en central roll i lågavlönade serviceyrken som handel och restaurang och arbetsgivarna verkar ha satt i system att behandla dem dåligt. Det är vardagsmat för ungdomarna att inte få ut rätt lön, att utlovade arbetstimmar dras tillbaka med kort varsel, eller att de skickas hem tidigare utan ersättning, säger sociologen Anna Kallos vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Anna Kallos har nyligen lagt fram en avhandling som bygger på SCB-statistik och intervjuer med ett 40-tal ungdomar från olika bakgrunder. Hon ser ett tydligt mönster: arbetsvillkoren är ofta bristfälliga, men få ungdomar klagar. ”Det är ju bara ett extrajobb”, säger många , eller ”jag gör det mest för att få arbetserfarenhet”.
Olika drivkrafter bakom ungas arbete
Det är framför allt två grupper som sticker ut i materialet – högpresterande tjejer med många pass på kvällar och helger, samt ungdomar från mindre bemedlade familjer i socialt utsatta områden.
Anna Kallos tror att den sistnämnda gruppen jobbar långt mer än vad som framgår i statistiska undersökningar, bland annat på grund av det stora bortfall som ofta finns vid enkäter. Trots att dessa ungdomar ofta jobbade mer än 15 timmar i veckan nämner de inte att inkomsten skulle vara viktig för familjens ekonomi.
– Det är stigmatiserande att säga att man jobbar för familjens skull. Denna grupp betonar särskilt starkt behovet av att göra sig anställningsbar, som om de vill försöka distansera sig från den stereotypa bilden av arbetslösa som finns av unga i utsatta områden, säger Anna Kallos.
Risk för sämre villkor på sikt
Hon lyfter en möjlig risk med politiska förslag som till exempel sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Sådana åtgärder kan uppfattas som ett sätt att minska arbetslösheten, men kan också bidra till att unga ses som en billig och utbytbar arbetskraft. Det kan i sin tur påverka arbetsmiljön negativt inom vissa branscher.
– När dessa sektorer blivit alltmer beroende av gymnasister och unga studenter som arbetskraft, som alla uppfattar jobbet som temporärt, fossiliseras villkor som inte borde accepteras. Arbetsförhållandena spiller dessutom över på de som stannar inom yrket i 10–20 år. Det här är kunskap som fackförbund borde ta på stort allvar, säger Anna Kallos.
Hos personer som sover dåligt ser hjärnan i genomsnitt äldre ut än vad den faktiskt är. Det visar en omfattande hjärnavbildningsstudie. Ökad inflammation i kroppen kan vara en del av förklaringen.
Dålig sömn har tidigare kopplats till demens, men det är oklart om ohälsosamma sömnvanor bidrar till utvecklingen av demens eller om de snarare är ett tidigt symtom på sjukdomen.
I en ny studie har forskare vid Karolinska institutet undersökt kopplingen mellan sömnvanor och hur gammal hjärnan ser ut att vara i förhållande till kronologisk ålder. Forskarna undersökte 27 500 medelålders och äldre personer från UK Biobank i Storbritannien som genomgått hjärnavbildning med magnetkamera (MRI).
Med hjälp av maskininlärning uppskattade de hjärnans biologiska ålder baserat på över tusen olika mått från hjärnavbildningarna.
Utöver det poängsattes deltagarnas sömnkvalitet utifrån fem självrapporterade faktorer: dygnsrytm (att vara morgon/kvällsmänniska), genomsnittlig sovtid, insomningssvårigheter, snarkning och dagtrötthet.
Hjärnan såg ett år äldre ut hos de med dålig sömn
När forskarna hade poängsatt deltagarnas sömnkvalitet delades de in i tre grupper. Personer med fyra poäng eller fler ansågs ha god sömn. De som hade två till tre poäng hade medelgod sömn och de som fick ett poäng eller mindre bedömdes ha dålig sömn.
Resultaten visar att varje poängs minskning i sömnkvalitet motsvarade en ökning av hjärnans ålder med cirka ett halvår.
– Personer med dålig sömn hade en hjärna som i genomsnitt såg ett år äldre ut än deras faktiska ålder, berättar Abigail Dove, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Inflammation kan förklara vissa samband
För att förstå hur dålig sömn kan påverka hjärnan undersökte forskarna också nivåer av låggradig inflammation i kroppen. De kom fram till att inflammation kunde förklara drygt tio procent av sambandet mellan dålig sömn och äldre hjärnålder.
– Resultaten ger stöd för att dålig sömn kan bidra till ett snabbare åldrande av hjärnan och pekar på inflammation som en av de bakomliggande mekanismerna. Eftersom sömnen går att påverka skulle man potentiellt kunna förhindra accelererat åldrande av hjärnan och kanske även kognitiv försämring genom sundare sömnvanor, säger Abigail Dove.
Andra möjliga mekanismer som skulle kunna förklara sambandet är en försämring av hjärnans avfallssystem, som rensar bort skadliga ämnen när vi sover, eller att dålig sömn påverkar hjärt-kärlhälsan, vilket i sin tur kan påverka hjärnan negativt.
Deltagarna i UK Biobank är generellt friskare än den brittiska befolkningen i stort, vilket kan ha betydelse för tolkningen av resultaten. En annan begränsning med studien är att resultaten bygger på självrapporterad sömn.
Ett 13 000 år gammalt föremål från äldre stenåldern visar sig innehålla spår av azurit – ett blått mineralpigment. Fyndet beskrivs som det äldsta beviset för att blått pigment använts av människor i Europa.
Ett forskarlag från Århus har undersökt ett skålformat föremål av sandsten, daterat till äldre stenåldern, vid Kulturarvslaboratoriet i Visby. Föremålet hittades i Mühlheim-Dietesheim i slutet av 1970-talet och har flera blå fläckar, något som väckte arkeologernas nyfikenhet.
Den 13 000 år gamla sandstenen har nu analyserats med flera olika tekniker, till exempel infraröd spektroskopi. Forskarna kan slå fast att de blå spåren är fragment av azurit, ett klarblått mineralpigment. De tror att den blå färgen på stenen kan ha använts för att färga kläder eller till kroppsmålning – användningsområden som sällan lämnar arkeologiska spår.
Blått pigment ovanligt
Blå färg har tidigare inte hittats i europeisk stenålderskonst, och man har länge trott att människor under den tiden saknade tillgång till blått pigment.
Föremålet tolkades först som en enkel oljelampa, men enligt den nya studien är det mer troligt att det användes som en palett för att blanda blått pigment.
– Detta gör att vi måste tänka om kring det vi trodde oss veta om pigmentanvändning under äldre stenålder. Att vi nu hittat azurit visar att paleolitiska människor hade djup kunskap om mineralpigment och kunde använda en mycket bredare färgpalett än vi tidigare trott – och de kan ha varit selektiva i hur de använde vissa färger, säger arkeologen Isobel Wisher i ett pressmeddelande från Århus universitet.
Samarbete om kulturarv
Sara Norrehed, enhetschef för Kulturarv och vetenskap vid Riksantikvarieämbetet, deltog i undersökningen av stenen.
– Det är fantastiskt att vårt arbete för att skapa internationella samarbeten inom heritage science* nu gett så här fina resultat. Det här projektet genomfördes via infrastrukturen IPERION HS där vi har öppnat dörrarna för forskare att komma till oss och få experthjälp, samtidigt som svenska forskare har kunnat ta del av annan expertis hos våra samarbetspartners i andra länder, säger hon i ett pressmeddelande.
*Heritage science är ett vetenskapligt forskningsfält som förenar naturvetenskap, humaniora och teknik för att öka förståelsen och förmedla kunskap om kulturarvet.
Varför lämnar så många rektorer sina jobb? Press och svårigheter att prioritera och orientera sig i arbetet är två avgörande faktorer, enligt en studie.
Omsättningen bland rektorer är ovanligt hög i Sverige jämfört med många andra länder. En avhandling från Umeå universitet har undersökt varför skolledare väljer att lämna sina jobb genom att bland annat intervjua rektorer som lämnat sina uppdrag.
– Det räcker inte att bara prata om generella arbetsmiljöfaktorer som krav, stöd och autonomi. I de här studierna har jag velat gå djupare och förstå vad som faktiskt händer i skolans kontext, säger Tobias Richard, doktorand vid Sociologiska institutionen och Centrum för skolledarutveckling vid Umeå universitet.
Resultaten visar att det framför allt är två krafter som påverkar beslutet att lämna sitt uppdrag: Fragmentering och press.
Splittring, tvång och stress
Fragmentering handlar om svårigheter att prioritera och orientera sig i arbetet. Den kan uppstå genom institutionella villkor, som lagar, läroplan och motstridiga förväntningar från olika intressenter. Den kan också uppstå genom organisatoriska villkor, exempelvis brister i det systematiska kvalitetsarbetet som den som driver skolan gör.
Pressen beskriver rektorernas känsla av tvång och otillräcklighet. Både verksamhetskrav och ledarskapskrav bidrar. Det kan röra sig om högt arbetstempo, stort ansvar för undervisningens kvalitet, begränsat mandat och svåra relationer till personal och vårdnadshavare.
– Om fragmentering var en kraft som skapade splittring så skapade press snarare en känsla av tvång och stress, säger Tobias Richard.
Arbetsmiljö avgör avhoppen
Forskarna använde sig också av enkätdata och registeruppgifter från Statistiska centralbyrån. På så sätt kunde man följa upp vilka skolledare som stannade, bytte skola eller lämnade yrket helt under en ettårsperiod.
– Resultatet visade att arbetsmiljö har starkt samband med skolledarnas vilja att lämna arbetet och att deras vilja att lämna arbetet är starkt kopplat till att de byter arbetsplats och att lämna yrket helt, säger Tobias Richard.
Det fanns inget samband mellan rektorers avgångar och skolans betygsnivå eller andelen elever med lågutbildade eller utrikesfödda föräldrar. Dock visade studien att rektorer på skolor med fler elever per lärare i lägre utsträckning lämnade sitt arbete. Det har troligtvis att göra med att fler elever leder till mer pengar vilket gör att skolan kan få mer resurser och bättre ekonomi, menar Tobias Richard.
Sammantaget visar resultaten att skolledaromsättningen inte är något ödesbestämt. Den kan i hög grad påverkas av förhållanden som ligger inom rektorns och den som driver skolans kontroll.
Forskare har utvecklat en metod för att mäta hormoner i saliv i stället för i blod. Det kan bli ett nytt sätt att upptäcka markörer för vissa sjukdomar.
– Salivprov gör provtagningen mer patientvänlig eftersom de inte kräver nålstick och kan samlas in hemma, säger Tove Slettvoll, kemist vid Universitetssjukhuset i Örebro.
Hormoner styr många av kroppens processer, och små förändringar i deras nivåer kan vara tecken på sjukdom.
Kortisol kan till exempel avslöja Cushings syndrom, medan testosteronbrist kan kopplas till hypogonadism som innebär att kroppens könskörtlar producerar för lite könshormoner. Avvikande nivåer av testosteron hos kvinnor kan vara relevanta vid polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) och progesteron spelar en central roll i fertilitetssammanhang och används vid utredning av ägglossning och graviditet.
Forskare vid Örebro universitet och Region Östergötland har nu utvecklat ett nytt sätt att analysera salivprover och mäta mycket låga hormonnivåer. Det gör det möjligt att undersöka flera olika steroidhormoner, som de tidigare nämnda testosteron, progesteron, kortisol och kortison.
– I dag finns det inget standardiserat sätt att mäta hormoner i saliv, men med vår metod går det att analysera flera olika hormoner med hög känslighet, säger Tove Slettvoll, kemist vid Universitetssjukhuset i Örebro, i ett pressmeddelande.
Stor potential inom vården
I salivproverna kunde forskarna också se tydliga samband mellan hormonnivåer och ålder och BMI som visar förhållandet mellan vikt och längd – samband som tidigare har visats i blodprover.
– Vi såg till exempel att nivåerna av testosteron sjunker med åldern, särskilt hos män. Det stämmer väl överens med vad man ser i blodprover, vilket tyder på att saliv kan vara ett tillförlitligt alternativ, säger Tove Slettvoll.
Nu ska forskarna jämföra hormonnivåerna i salivprover med nivåerna i blod för att bekräfta resultaten. Tove Slettvoll ser en stor potential för metoden inom vården.
– Det här kan bli ett enkelt och billigt sätt att ta hormonprover. Dessutom går det att analysera nästan 100 prover samtidigt, vilket är en fördel i stora studier.
Kvinnor som inte går på sin första mammografi löper högre risk att diagnostiseras med avancerad bröstcancer och att dö av sjukdomen. En studie visar att de som uteblir också är mindre benägna att gå på framtida undersökningar, vilket kan leda till att att deras cancer upptäcks i ett senare stadium.
Sedan början av 1990-talet erbjuds kvinnor i Sverige regelbunden mammografi, vilket har bidragit till att dödligheten i bröstcancer har minskat. Trots detta väljer en betydande andel att inte gå på sin första undersökning. Forskare vid Karolinska institutet ville undersöka vilka konsekvenser det får på längre sikt.
Studien bygger på data från det svenska mammografiscreeningsprogrammet och nationella hälsoregister, och omfattar nästan 433 000 kvinnor i Stockholm mellan åren 1991 och 2020, med uppföljning i upp till 25 år. Resultaten visar att 32 procent av alla kvinnor som kallades till sin första screening avstod. Samma kvinnor var också mindre benägna att delta i framtida undersökningar, vilket ofta ledde till en senare diagnos och sämre prognos.
– Att hoppa över den första mammografin orsakar förstås inte cancer, men det är en stark indikator på vem som löper risk för sen upptäckt och högre dödlighet. Våra resultat visar att missad första mammografi inte bara är ett engångsval, utan ofta markerar början på ett långvarigt mönster av att utebli från kontroller, säger Ziyan Ma, doktorand vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
40 procent högre risk att dö
När de kvinnor som hoppade över sin första screening senare fick en bröstcancerdiagnos upptäcktes sjukdomen oftare i ett mer avancerat stadium. Risken att få stadium tre-cancer var ungefär 1,5 gånger högre, och för stadium fyra var risken hela 3,6 gånger högre jämfört med de som deltog i första mammografin.
Över en uppföljning på 25 år hade nästan 1 procent av kvinnorna som inte deltog i första mammografin dött i bröstcancer, jämfört med 0,7 procent bland dem som deltog – en skillnad som motsvarar en 40 procent högre risk att dö i sjukdomen.
Däremot var den totala andelen kvinnor som insjuknade i bröstcancer nästan densamma i båda grupperna, cirka 7,7 procent. Enligt forskarna visar det att den ökade dödligheten framför allt beror på fördröjd upptäckt snarare än fler insjuknanden.
– Ärftlighet är en välkänd och oföränderlig riskfaktor för bröstcancer och kvinnor med en familjehistoria följs ofta noggrannare. Vår studie visar att risken att avlida i bröstcancer är ungefär lika hög om man uteblir från den allra första screeningundersökninen. Till skillnad från genetisk predisposition för bröstcancer är detta ett beteende som går att påverka. Eftersom 30 procent av de kvinnor som kallas till screening väljer att inte delta, finns en betydande möjlighet att rädda liv genom ökad medverkan. Dessa kvinnor kan identifieras tidigt vilket ger sjukvården en unik chans att genom riktade insatser som påminnelser och stöd främja deltagandet, säger Kamila Czene, sisteförfattare och professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska institutet.
Mammografiscreening
Alla kvinnor i åldern 40 till 74 år i Sverige kallas vartannat år till kostnadsfri mammografi. Undersökningen görs med röntgen och tar bara några minuter.
Syftet är att upptäcka bröstcancer i ett tidigt skede, ofta innan symtom hunnit visa sig.
Forskare vid Umeå universitet har för första gången sett hur mikroalger genomgår samma typ av programmerad celldöd som människans celler. Upptäckten visar att den här viktiga biologiska processen är äldre än man tidigare trott.
Celler kan dö av sig själva, till exempel när de blir gamla eller skadade. Men ibland styr organismer själva att vissa celler ska dö – något som kallas programmerad celldöd, eller PCD. Det är en viktig biologisk process som bland annat gör det möjligt för organ att bildas. Ett exempel är hur fingrarna utvecklas i ett mänskligt embryo eller när kroppen rensar bort celler som inte längre fungerar.
Utmanar evolutionärt ursprung
Det finns flera vägar till programmerad celldöd, men den mest välkända kallas apoptos. Ett tydligt tecken på apoptos är att cellen bildar små blåsor, så kallade apoptotiska kroppar, för att ta bort gamla eller skadade celler.
Tidigare har man trott att detta bara sker hos flercelliga djur. Men nu har forskare vid Umeå universitet för första gången kunnat se samma process hos encelliga mikroalger.
– Våra resultat visar att mikroalgen Guillardia theta genomgår apoptotisk celldöd under fysiologiska förhållanden, på samma sätt som djurceller. Eftersom dessa alger fanns redan innan uppkomsten av flercelliga organismer ifrågasätter vår upptäckt det evolutionära ursprunget till PCD, säger Christiane Funk, professor på Kemiska institutionen vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Bekämpa algblomning
Upptäckten kan på sikt få betydelse även utanför grundforskningen. Om forskare i framtiden kan framkalla eller förhindra programmerad celldöd hos mikroorganismer, skulle det kunna användas både för att bekämpa skadliga algblomningar och för att öka produktionen av nyttiga algprodukter inom biotekniken.
– Men det ligger fortfarande långt fram i tiden i förhållande till vår nuvarande studie, säger Christiane Funk.
En enkel blodanalys kan förutsäga risken att drabbas av en svår leversjukdom inom tio år. Metoden kan användas inom primärvården för att tidigt upptäcka både skrumplever och levercancer.
Forskare vid Karolinska institutet har tagit fram en ny metod som med hög träffsäkerhet kan förutsäga risken att utveckla allvarlig leversjukdom. Sådana sjukdomar blir allt vanligare – och prognosen är ofta dålig om de upptäcks sent.
– Vår metod kan förutsäga risken att insjukna inom tio år och bygger på tre enkla blodprover som redan tas rutinmässigt, säger Rickard Strandberg, forskare vid institutionen för medicin i ett pressmeddelande från Karolinska institutet.
Modellen, som kallas CORE, har utvecklats med hjälp av avancerad statistik och bygger på fem faktorer: ålder, kön samt nivåerna av levervärdena AST, ALT och GGT – som mäts vid många hälsokontroller.
Stor träffsäkerhet
Studien bygger på data från 480 000 personer i Stockholm som genomgick hälsokontroller mellan 1985 och 1996. Deltagarna följdes i upp till 30 år. Forskarna kunde se att cirka 1,5 procent utvecklade allvarliga leversjukdomar som skrumplever, levercancer eller behövde en levertransplantation.
CORE-modellen kunde identifiera riskpersoner med 88 procents träffsäkerhet. Det är bättre än dagens vanligaste metod, FIB-4.
– Det har saknats bra verktyg i primärvården för att upptäcka risken för svår leversjukdom i tid. FIB-4 är inte anpassad för den allmänna befolkningen och är mindre effektiv när det gäller att förutsäga framtida risk för svår leversjukdom, säger Hannes Hagström, forskare vid Karolinska institutet.
Underlättar tidig screening
Målet har varit att ta fram ett verktyg som är enkelt att använda i primärvården, där de flesta patienter först söker vård. En webbaserad kalkylator finns redan nu tillgänglig för vårdpersonal.
– Det här är ett viktigt steg mot att kunna erbjuda tidig screening för leversjukdomar i primärvården. Läkemedelsbehandling finns nu tillgänglig, snart även i Sverige, för att behandla personer med hög risk att utveckla leversjukdom, säger Hannes Hagström.
Modellen har även testats på två andra befolkningsgrupper i Finland och Storbritannien med goda resultat. Forskarna understryker dock att CORE behöver testas ytterligare, särskilt i riskgrupper som personer med typ 2-diabetes eller fetma. De ser också ett behov av att integrera modellen i journalsystem för att underlätta användningen i vården.
Nya skogar som är 20–40 år gamla kan ta upp koldioxid från atmosfären betydligt snabbare än nyplanteringar. Men för att så kallade sekundärskogar ska kunna göra maximal klimatnytta behöver de få växa fritt, enligt forskare bakom en internationell studie.
För att nå klimatmålen krävs både minskade utsläpp och åtgärder som tar bort koldioxid som redan finns i atmosfären. Forskare vid bland annat Lunds universitet lyfter nu fram naturligt återväxande skogar, så kallade sekundärskogar, som en kostnadseffektiv lösning.
En studie visar att sekundärskogar som är 20–40 år gamla kan ta upp koldioxid upp till åtta gånger snabbare per hektar än nyplanterade skogar. Forskarna har analyserat över 100 000 fältmätningar och miljödata för att skapa kartor som visar var och när dessa skogar binder mest kol. Störst upptag sker i områden med tropiska regnskogar.
– Vår studie visar att sekundärskogar är en av de mest kostnadseffektiva och skalbara lösningarna vi har för att ta bort koldioxid ur atmosfären. Men för att nå deras fulla potential innan 2050 måste vi agera snabbt – varje år vi väntar minskar deras klimatnytta dramatiskt, säger Thomas Pugh, naturgeografiforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
20 miljarder ton
Forskarna uppskattar att nya skogar kan binda upp till 20 miljarder ton kol ur atmosfären till 2050 – ungefär hälften av de globala koldioxidutsläppen på ett år – om de får växa fritt från och med nu.
Studien pekar också på att äldre sekundärskogar ofta underskattas i klimatberäkningar. Många länder använder standardvärden från FN:s klimatpanel IPCC, men dessa fångar inte de stora variationerna mellan olika regioner och skogarnas ålder. Forskarnas data visar på ett betydligt större kolupptag i äldre skogar än vad som tidigare antagits.
– En central utmaning är att många sekundärskogar aldrig hinner bli tillräckligt gamla för att nå sin maximala kolbindande kapacitet. I Amazonas avverkas hälften av sekundärskogarna innan de ens fyllt åtta år, och i Costa Rica är den genomsnittliga åldern vid avverkning endast 20 år, säger Thomas Pugh.
Skydd av unga skogar
Forskarna betonar att skyddet av sekundärskogar inte ersätter bevarandet av urskogar, som är mycket viktiga både för klimatet och den biologiska mångfalden. Däremot visar resultaten att sekundärskogar kan användas mer effektivt för att ta upp koldioxid om de får växa ostört.
– Att skydda unga sekundärskogar kan ge snabbare och större klimatnytta än att enbart satsa på nyplantering. Samtidigt måste skyddet ske i nära samarbete med lokalsamhällen, eftersom många är beroende av skogarna för sin försörjning, säger Thomas Pugh.
TBE-virusets väg in i hjärnan är nu kartlagd. Forskare vid Karolinska institutet har hittat ett protein som viruset använder för att infektera mänskliga celler – en upptäckt som kan leda till nya behandlingar av fästingburen hjärninflammation.
TBE-virus sprids via fästingbett och kan orsaka allvarlig neurologisk sjukdom. Antalet fall ökar i takt med att fästingar blir vanligare i Europa och Asien.
Det finns vaccin mot TBE, men för personer som smittas och blir sjuka saknas idag specifika behandlingar.
Protein avgörande för infektion
Nu har ett internationellt forskarlag lyckats identifiera ett protein på cellernas yta som viruset använder för att ta sig in i kroppen.
Forskarna utsatte tusentals celler, där olika gener tagits bort, för TBE-virus. De celler som överlevde saknade genen som styr bildandet av proteinet LRP8, som tycks avgörande för infektion.
– LRP8 är ett protein på cellens yta som uttrycks i hög grad i hjärnans celler, säger Sara Gredmark Russ, docent i infektionssjukdomar vid Karolinska Institutet, i ett pressmeddelande.
Öppnar porten för viruset
Proteinet fungerar som en slags dörröppnare för viruset. I studien visar forskarna att TBE-virusets ytprotein binder specifikt till LRP8, vilket gör det möjligt för viruset att ta sig in – särskilt i nervceller i hjärnan.
– Vi behöver göra fler studier för att förstå exakt hur LRP8 bidrar till att TBEV orsakar sjukdom. Nästa steg blir att undersöka vad som faktiskt händer i hjärnans neuroner vid en infektion, säger Sara Gredmark Russ.
Möjligheter att utveckla läkemedel
Enligt forskarna kan upptäckten öppna för nya läkemedel som stoppar viruset från att ta sig in i cellerna och begränsar sjukdomsförloppet vid infektion.
TBE-virus tillhör gruppen flavivirus, som sprids via myggor eller fästingar och även orsakar sjukdomar som gula febern, japansk encefalit och denguefeber.
– Det här är första gången någon lyckats identifiera ett enskilt nödvändigt värdcellsprotein som fungerar som en receptor för flavivirus, vilket öppnar upp för att upptäcka receptorer och bättre behandlingar även för andra flavivirus-orsakade sjukdomar, säger Sara Gredmark Russ.
Personer med högre nivåer av proteinet albumin i urinen löper en ökad risk att utveckla demens. En studie visar att personer med måttliga nivåer av proteinet i urinen hade en 25 procent högre risk att utveckla demens, medan de med höga nivåer hade en 37 procent högre risk.
Även om ålder fortfarande är den största riskfaktorn för att utveckla demens, har forskare i allt högre grad visat att sjukdomar i andra delar av kroppen, som i njurarna, också kan påverka hjärnan.
I en studie som har letts av forskare vid Karolinska institutet kunde forskarna visa att personer med högre nivåer av albumin i urinen, ett tillstånd som kallas albuminuri, löper ökad risk att utveckla demens senare i livet.
Sambandet var starkast för vaskulär demens, den näst vanligaste formen av demens efter Alzheimers sjukdom, som ofta orsakas av stroke, högt blodtryck, diabetes eller andra kärlsjukdoma. Det fanns också ett tydligt samband för blandad demens, som kombinerar drag från vaskulär demens och Alzheimers sjukdom.
Albuminuri – när njurarnas filtreringsfunktion försämras
Friska njurar fungerar som filter. De avlägsnar avfallsprodukter och överskottsvätska samtidigt som de behåller viktiga proteiner, såsom albumin, i blodet.
När njurarnas filtreringsfunktion försämras, ofta på grund av högt blodtryck, diabetes, familjehistoria av njursjukdom eller graviditetskomplikationer, börjar albumin läcka ut i urinen.
Detta är en varningssignal som indikerar skador på kroppens små blodkärl, särskilt i njurarna. Tillståndet kallas albuminuri och används redan som en tidig markör för njursjukdom och hjärt-kärlsjukdom.
130 000 personer undersöktes
Forskarna undersökte 130 000 äldre vuxna i Stockholm. Alla var över 65 år och fria från demens vid studiens start. Under en uppföljningsperiod på cirka fyra år utvecklade sju procent av deltagarna demens.
Högre nivåer av albumin i urinen indikerar njurskada och forskarna kom fram till att personer med måttliga nivåer av proteinet i urinen hade en 25 procent högre risk att utveckla demens, medan de med höga nivåer hade en 37 procent högre risk, jämfört med personer med normala nivåer.
– Njurarna och hjärnan kan verka vara mycket olika organ, men de har en viktig egenskap gemensamt: båda är beroende av ett känsligt nätverk av små blodkärl. När blodkärlen i njurarna skadas sker ofta samma process i hjärnan, säger Hong Xu, biträdande lektor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Viktigt med rutinmässig screening för albuminuri
Blod-hjärnbarriären är ett skyddande lager som förhindrar att skadliga ämnen i blodet tränger in i hjärnan. Precis som ett skadat njurfilter läcker ut proteiner i urinen, så låter en skadad blod-hjärnbarriär toxiner och inflammatoriska molekyler tränga in i hjärnvävnaden.
Med tiden ökar det risken för vaskulära skador (alltså skador i blodkärl), inflammation och ansamling av skadliga proteiner som är kopplade till demens.
– Dessa resultat understryker vikten av rutinmässig screening för tillståndet albuminuri som en del av den tidiga riskbedömningen för demens, särskilt hos patienter med högt blodtryck, diabetes, hjärt-kärlsjukdom eller njursjukdom. Tidig upptäckt av albuminuri kan potentiellt försena eller förhindra uppkomsten av demens, säger Hong Xu.
Att besöka akuten kan vara tålamodsprövande eftersom det kan bli många timmars väntan. Varför tar det så lång tid? En studie visar att vilka avancerade undersökningar som görs är mer avgörande än hur mycket personal som är i tjänst.
Forskare vid Örebro universitet har sammanställt alla besök på akutmottagningarna i Örebro och i Eskilstuna under två års tid för att se vad som förlänger väntetiden för patienter. De flesta spenderar mindre än fyra timmar på akutmottagningarna och studiens resultat visar varför det tar tid, vad som kan göras för att korta väntan och hur patienternas tid på akuten kan bli bättre.
– Det är inte förvånande att det ofta tar tid på akuten, och patienterna förstår att det kan ta tid att exempelvis få tillbaka ett provresultat. Upplevelsen påverkas mycket av vilken information man får. Tidigare forskning och klinisk erfarenhet visar att det spelar stor roll hur personalen beskriver det som pågår, säger Jonas Andersson, forskare vid Örebro Universitet och specialistsjuksköterska på Mälarsjukhuset i Eskilstuna, i ett pressmeddelande.
Skiktröntgen och avancerade prover förlänger väntetiden mest
Studien visar att skiktröntgen (CT) och avancerade laboratorieanalyser förlänger tiden på akuten mest, i genomsnitt en och en halv till två timmar av tiden beror på sådana undersökningar.
– Det är dyrt att alltid ha en radiologavdelning i gång som kan klara av alla röntgenundersökningar. Därför förlängs patientens tid på akuten mycket när de ska dit för en undersökning. En slutsats är att vi lite oftare bör fundera på om undersökningen verkligen behöver göras – och om den måste göras precis då. Det är dyrt att göra en skiktröntgen – och det blir ännu dyrare på obekväm arbetstid som det ofta handlar om på akuten, säger Jonas Andersson.
Vid stora trafikolyckor och liknande kan en skiktröntgen göras på tio minuter, men det är inte ekonomiskt försvarbart att alltid ha kapacitet för så snabb hantering av mindre akuta fall. Tidigare forskning visar dessutom att skiktröntgen används för ofta – de görs för säkerhets skull och i många fall utan vetenskapligt stöd för någon faktisk patientnytta.
Besöken på akuten kan kortas om man istället oftare använder testmetoder som kan genomföras och analyseras direkt, som exempelvis vissa blodprover och ultraljudsundersökningar.
Platsbrist och överbelastning hade liten påverkan
När forskarna analyserade hur överbelastning på akutmottagningen påverkade hur länge patienter fick vänta blev de förvånade.
– Tvärtemot alla förväntningar hade överbelastning liten effekt på patientens vistelsetid. För vissa typer av patienter gick det till och med snabbare för patienterna när personalen hade mycket att göra. Det beror förmodligen på att personalen kände sig tvungna att jobba snabbare, säger Jonas Andersson.
Även brist på vårdplatser visade sig ha en väldigt liten effekt på vistelsetiden – något som går emot i stort sett all tidigare forskning på området.
– Det är sällan så svårt att hitta en vårdplats att det förlänger patientens tid på akuten, så länge den genomsnittliga beläggningen är cirka 85-90 procent, som den var när vi samlade in vår data. Sedan vi gjorde undersökningen har överbeläggningen ökat på sjukhusen i Örebro och Eskilstuna, så resultaten kanske skulle se annorlunda ut i dag.
Kvinnor och äldre fick vänta längre
Studien visar också att äldre spenderade längre tid på akuten, liksom kvinnor. Men det är inte självklart att lång tid på akuten är ett problem.
Forskarna påpekar att det inte går att endast fokusera på vistelsetid utan rätt vård till rätt patient är viktigare än längden på besöket. En patient som har stora problem bör undersökas mer än den som har små problem och äldre har ofta mer komplexa hälsoproblem. Den längre vistelsetiden för kvinnor går dock inte att förklara utifrån studiens underlag.
Barn hade kortare vistelsetid på akuten i Eskilstuna än i Örebro. Ett skäl kan vara att personalen i Eskilstuna prioriterar de barn som kommer in, eftersom deras lokaler är dåligt anpassade för barn. Den särskilda barnakuten i Örebro kan göra att en del undersökningar görs där istället för på barnavdelningen eller på barnmottagningen dagen efter.
Bättre information till patienter kan underlätta för personal
Jonas Andersson hoppas att resultatet av studien kan användas för att förbättra patientnöjdheten.
– Utifrån vår forskning kan personalen på akutmottagningen lättare sätta siffror på vilken tid patienten kan förvänta sig på akuten och berätta det. Patientens upplevelse blir bättre om personalen tydligt berättar för patienten vad de kan förvänta sig. Det gör även arbetsmiljön bättre för personalen, eftersom det förebygger irritation hos patienterna och därmed besparar oss många frågor.
Han säger att hälso- och sjukvårdspersonal ibland underskattar vikten av sådan information.
– På en konferens fick jag frågan ”varför ska vi bry oss om vad patienterna tycker?”. Svaret är att det dels underlättar arbetet och bemötandet på akuten, men också att patienterna faktiskt är våra uppdragsgivare. De förtjänar att skattepengarna används på ett effektivt sätt och då spelar deras upplevelse roll.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
