Elever i vinstdrivande friskolor i genomsnitt har högre betyg än vad som statistiskt kan förväntas utifrån deras bakgrund, visar en avhandling. Resultaten tyder på generösare betygssättning i friskolor och på att betygsskillnaderna kan ge elever från resursstarka hem ett större försprång i konkurrensen om gymnasieplatser, på andra elevers bekostnad.

Betygen har en central funktion i det svenska utbildningssystemet. Grundskolebetygen avgör vilka elever som kommer in på eftertraktade gymnasieutbildningar. Eftersom elever konkurrerar med varandra om gymnasieplatser behöver samma betyg ha ungefär samma innebörd oavsett var det har satts för att urvalet ska fungera rättvist.

Frågan har fått ökad uppmärksamhet under senare år. Svenska genomsnittsbetyg har stigit samtidigt som utvecklingen i externa kunskapsmått periodvis har varit betydligt svagare.

– Om betyg ska användas för att rangordna elever måste vi kunna lita på att de är jämförbara. Min forskning visar överbetyg i vinstdrivande friskolor, alltså att skolornas genomsnittsbetyg är högre än vad som statistiskt kan förväntas utifrån elevernas bakgrund och lokala förhållanden, säger Tommie Rappe Petersson, doktorand i utbildningssociologi vid Uppsala universitet.

I en ny avhandling från Uppsala universitet har slutbetygen i svensk grundskola under perioden 1998–2022 undersökts. Med hjälp av svenska registerdata har Tommie Rappe Petersson följt betygsutvecklingen under mer än två decennier och jämfört elevgrupper, kommunala skolor och olika typer av friskolor. Han har också undersökt hur betygen hänger samman med hur stor andel av kommunens elever som går i friskolor.

Social bakgrund spelar större roll där friskolorna är fler

Resultaten visar att sambandet mellan föräldrarnas utbildningsnivå och elevernas slutbetyg har blivit starkare över tid. Sambandet är också genomgående starkast i kommuner där friskolor utgör en större del av skolutbudet.

– Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Det innebär bland annat att stötta elever från hem med mindre studievana så att de får goda möjligheter att klara sina studier. Mina resultat visar dock att sambandet mellan föräldrarnas utbildning och elevernas betyg är starkast i kommuner där en större andel av eleverna går i friskolor. Det väcker frågor om hur väl skolan lyckas kompensera för elevernas olika förutsättningar i dessa kommuner.

I en fördjupad analys av åren 2014–2022 jämförs betygen för elever i kommunala skolor och friskolor. Jämförelsen tar hänsyn till skillnader i bland annat elevernas kön och migrationsbakgrund, föräldrarnas utbildning, familjernas inkomster och lokala förhållanden.

Både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor har i genomsnitt överbetyg. Överbetygen är störst i de vinstdrivande friskolorna, men det finns också stora skillnader mellan olika friskolebolag.

I avhandlingen redovisas också skillnader i skolornas bemanning och resurser. Friskolorna har i genomsnitt färre lärare och studie- och yrkesvägledare per elev, en lägre andel legitimerade lärare och en lägre andel lärare med specialpedagogisk examen än de kommunala skolorna. Lärarlönerna är också lägre, och färre elever har tillgång till skolbibliotek.

– Överbetygen kan inte tas som ett självklart tecken på bättre undervisning. Resultaten tyder på en generösare betygssättning i friskolor, särskilt de vinstdrivande. Därför behöver betygssättningen följas upp och granskas hos både kommunala skolor och friskolor.

Eskilstuna kommun sticker ut

Ett exempel är Eskilstuna där nästan var tredje avgångselev gick i en vinstdrivande friskola under perioden 2014–2022. Dessa elever hade i genomsnitt ett betygsförsprång på omkring 25 meritpoäng framför eleverna i kommunala skolor i samma kommun, efter att hänsyn tagits till skillnader i elevernas bakgrund. Detta motsvarar att en elev går från betyget C till A i fem olika ämnen. Det var det största försprånget bland de undersökta kommunerna.

Mönstret återkommer i kommuner som tillsammans omfattar 91 procent av avgångseleverna i de 84 undersökta kommunerna.

I kommuner där betygsförsprånget för elever i vinstdrivande friskolor är större har elever med både högutbildade föräldrar och höga inkomster i familjen också en större betygsfördel.

– Resultaten tyder på att överbetyg kan förstärka försprånget för elever från resursstarka hem. Skolan har ett uttalat utjämningsuppdrag. Vi ska kunna lyfta dem som har det svårt, så att alla får goda möjligheter att klara sina studier. Det här mönstret pekar åt motsatt håll.

Avhandling:

Grades in the School Market: Socioeconomic Background, Provider Structure, and Final Grades in Compulsory School in Sweden 1998–2022, Uppsala universitet.

Med hjälp av AI har forskare utvecklat en metod som gör det möjligt att följa hur enskilda glioblastomceller rör sig genom hjärnvävnad. Metoden kan ge ny kunskap om hur tumörceller sprider sig och påverkas av behandling.

Glioblastom är en av de mest aggressiva formerna av hjärncancer. Sjukdomen är svår att behandla eftersom tumörceller sprider sig till den omgivande friska hjärnvävnaden, utanför det område som kan avlägsnas med kirurgi. Cellerna som blir kvar kan sedan orsaka återfall.

Följer spridningen i hjärnan

I en studie presenterar forskare vid Uppsala universitet en ny metod, GlioTrace, som kan följa hur tusentals enskilda tumörceller förflyttar sig genom hjärnvävnad.

– Hittills har vi mest bara kunnat få ögonblicksbilder av hur glioblastomceller sprids. Vår metod kombinerar mikroskopi med artificiell intelligens och låter oss följa processen när den sker i levande hjärnvävnad. Vi kunde också jämföra tumörer från olika patienter och studera hur de svarar på behandling, säger Hitesh Mangukiya, forskare vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi, i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.

Tumörceller följdes under fem dygn

Forskarna undersökte glioblastomceller från sex patienter. Cellerna fick växa till tumörer i mushjärnor, som sedan skars i tunna snitt och hölls vid liv i laboratoriet.

Med ett automatiserat mikroskop fotograferades snitten varannan timme i upp till fem dagar. Därefter användes maskininlärning för att identifiera och följa enskilda tumörceller. Med hjälp av statistiska modeller kunde forskarna beräkna hur cellerna växlade mellan olika stadier.

Enskilda celler kan ändra rörelsemönster

Resultaten visade tydliga skillnader mellan tumörerna. Vissa spreds främst längs blodkärl, medan andra rörde sig mer diffust genom hjärnvävnaden.

Forskarna såg också att enskilda tumörceller kunde förändra både utseende och rörelsemönster över tid. De kunde till och med växla mellan att förflytta sig längs blodkärl och att röra sig fritt genom hjärnvävnaden.

– Det som förvånade oss mest var hur flexibla tumörcellerna är. Samma cell kan under bara några få dagar förändra hur den rör sig. För att utveckla behandlingar som förhindrar tumörcellerna att sprida sig behöver vi förstå den här förmågan att växla mellan olika beteenden, säger Madeleine Skeppås, doktorand vid Uppsala universitet.

Reagerar olika på behandling

Forskarna använde också GlioTrace för att undersöka hur läkemedel påverkar tumörcellernas rörelser. Två läkemedelssubstanser minskade cellernas rörelse och spridning i hjärnvävnadssnitten från mössen. Effekten varierade dock mellan tumörer från olika patienter och mellan celler med olika rörelsemönster.

Forskarna såg också att en kombination av strålning och cellgifter i vissa tumörmodeller ledde till en ökad andel tumörceller med ett särskilt utseende. Dessa celler hörde till de mest rörliga och spelade en central roll i växlingen mellan olika cellstadier.

Kan öka förståelsen av glioblastom

Resultaten tyder på att denna invasiva celltyp kan finnas kvar efter behandling. Ytterligare studier behövs dock för att ta reda på om de är mer motståndskraftiga mot behandling eller bidrar till att tumören kommer tillbaka.

– Med den här metoden kan vi för första gången följa hur tusentals enskilda tumörceller rör sig genom levande hjärnvävnad och se hur de anpassar sitt beteende i realtid. Det öppnar nya möjligheter att förstå och på sikt stoppa invasionsprocessen, säger Sven Nelander, professor i integrativ cancerforskning vid Uppsala universitet.

GlioTrace är i nuläget en forskningsmetod. Fler studier behövs innan den kan användas som underlag för beslut för beslut om behandling för patienter.

Vetenskaplig artikel:

Reconstructing the single-cell spatiotemporal dynamics of glioblastoma invasion, Nature Communications.

Schäferhundar som avlats för arbete är mer nyfikna och mindre rädda än hundar som avlats för utställning. En ny studie visar att skillnaderna inte bara märks i hundarnas beteende, utan också i deras gener.

Schäfrar används bland annat som tjänstehundar inom polis och militär, där deras beteende och egenskaper är viktiga. Men att avla fram hundar som lämpar sig för uppgifterna är både svårt och kostsamt. Med en bättre förståelse av den underliggande genetiken kan aveln förbättras.

I en studie vid Uppsala universitet och SLU har etologer* och genetiker undersökt hur schäfrars beteende avspeglas i deras gener. Studien visar att den svenska schäferpopulationen består av två grupper: en som främst avlats för utseende och en som avlats för funktion.

− När det gäller brukshundar har man avlat på hundar som verkligen tycker det är kul att arbeta, det är lite som en lek för dem. Det är intressant att vi nu kan se att den aveln verkligen har lett till skillnader mellan brukshundar och utställningshundar – skillnader som syns både på beteendenivå och på genetisk nivå, säger Kerstin Lindblad-Toh, som är professor i komparativ genomik vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.

* En etolog forskar om djurs beteenden och orsakerna bakom beteenden.

Hundarnas reaktioner testades

För att undersöka schäfrarnas beteende användes ett standardiserat test där hundarna fick möta olika situationer. Testet mäter bland annat hur hundarna reagerar på en lekinvit, hotfulla spökliknande figurer och att hanteras av en främmande person.

I dag testas majoriteten av de svenska schäfrarna med metoden. I studien tittade forskarna på data från omkring 23 000 schäfrar.

− Vi kunde se att brukshundarna i genomsnitt visade mindre rädsla, mer nyfikenhet och större social förmåga gentemot människor. Det visar hur viktigt det är att man selekterar på beteende när man väljer hundar till avel och viktiga funktioner, säger Åke Hedhammar, professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Två spökklädda människor i en skog. Hunden är med sin förare och ser obrydd ut.
Hundarnas beteende i olika situationer testades på flera sätt. I delmomentet ”Spöken” bedöms hur hunden reagerar när två personer i märkliga kläder långsamt närmar sig. Bild: Voichita Marinescu

Gener kopplade till nyfikenhet

Forskarna tog därefter blodprov från 373 schäfrar, som hade gjort beteendetestet, för att kartlägga deras arvsmassa.

− Vi kunde då se att det fanns ställen i arvsmassan där hundarna skiljde sig åt beroende på hur nyfikna eller lekfulla de var, till exempel. På så sätt kunde vi ringa in några av de gener hos brukshundar som hänger ihop med nyfikenhet och lekfullhet, säger Kerstin Lindblad-Toh.

Även hos människor har forskare hittat samband mellan gener och beteende. Några av generna som nu kopplas till schäfrarnas beteende har tidigare förknippats med ängslighet hos människor.

− Det är intressant att flera av de gener vi ser påverka beteende hos schäfrarna också är kopplade till beteende hos människor. Här ser vi nu ett exempel på hur vi på sikt även kan få mer kunskap om olika beteenden hos människor med hjälp av hunden, säger Kerstin Lindblad-Toh.

Kartläggning går vidare

Beteende styrs inte av enstaka gener, utan av ett komplext samspel mellan flera olika gener. Forskarna ska nu gå vidare med större studier tillsammans med Försvarsmakten för att bättre kunna kartlägga genetiken bakom schäfrarnas beteende.

− Då skulle dessa resultat på sikt kunna användas för att välja ut både vilka hundar som har bäst förutsättningar att bli bra arbetshundar och för att användas i aveln. Men där är vi inte ännu. Den här studien är ett första steg och visar att det faktiskt finns tydliga skillnader i beteende mellan bruks- och utställningsschäfrar, säger Åke Hedhammar.

Vetenskaplig artikel:

The Genetic Architecture of Behavior in the German Shepherd Dog, Animal Genetics.

Forskare i Lund har utvecklat en ny matematisk metod för att ta fram mycket detaljerade röntgenbilder på nanonivå. Tekniken gör det möjligt att urskilja mycket små strukturer i hjärnan, som synapser och mitokondrier.

I ett internationellt samarbete har forskare tagit fram en metod som ger betydligt högre kvalitet på tredimensionella röntgenbilder än tidigare. Det handlar om 3D-bilder som tas med hjälp av så kallad röntgen-nanotomografi. Forskarnas metod bygger på kunskap inom matematik och beräkningsvetenskap.

– Vårt arbete visar att begränsningen inte enbart har legat i röntgenoptiken utan också i matematiken som används för att rekonstruera bilden, säger matematikforskaren Marcus Carlsson i ett pressmeddelande från Lunds universitet.

Detaljer på cellnivå

Med den nya metoden går det att urskilja extremt små strukturer, ända ner till 20 nanometer. Som jämförelse är ett mänskligt hårstrå mellan 80 000 och 100 000 nanometer tjockt.

Den höga bildupplösningen gör det möjligt att studera enskilda detaljer på cellnivå i kroppen. I studien blev bildskärpan ungefär tre gånger bättre med den nya metoden. Mycket små detaljer, som synapser och mitokondrier, kunde även avbildas tredimensionellt.

För att avbilda strukturer på nanonivå används vanligtvis en annan teknik än röntgen, nämligen elektronmikroskopi. Problemet med den tekniken är att materialet som ska undersökas måste skäras i mycket tunna skivor för att kunna studeras i tredimensionell avbildning. Elektronmikroskopi ger mycket detaljerade bilder, men innebär samtidigt att materialet får permanenta skador.

Röntgenavbildning av strukturer i hjärnan.
Med den nya metoden går det att studera enskilda strukturer på cellnivå. Orange pil visar synapser mellan hjärnceller, medan den turkosa pilen pekar på en mitokondrie inuti en cell. Illustration: Nikitin et al., Optica, 2026.

Provmaterial behöver inte skäras sönder

Med röntgenteknik går det i stället att undersöka betydligt större prover på nanonivå och avbilda dem i tre dimensioner utan att de först behöver skäras sönder.

En utmaning är dock att kunna använda all information i de enorma datamängderna som undersökningarna ger upphov till, enligt Marcus Carlsson. Här kan matematiken och beräkningsvetenskapen bli till hjälp.

– Genom bättre matematiska modeller och optimeringsalgoritmer kan man få ut betydligt mer information ur samma typ av mätdata. Den nya metoden öppnar möjligheter både inom biologisk avbildning och inom andra områden där man vill studera material tredimensionellt och icke-destruktivt, säger Marcus Carlsson.

Vetenskaplig artikel:

Scalable joint X-ray nano-holotomography reconstruction with the bilinear Hessian method, Optica.

Språkliga missförstånd kan påverka både äldreomsorgens kvalitet och de äldres säkerhet. En studie visar att gemensam språkträning kan stärka personalens trygghet och förbättra kommunikationen – men också att ämnet väcker känslor.

Omkring hälften av personalen på Sveriges äldreboenden är född utomlands. Samtidigt är bristande språkkunskaper bland personalen en känslig fråga att lyfta.

– Bristande kommunikation kan innebära risker i vårdsituationer, men kan också leda till andra problem. Det kan vara vad en äldre vill ha på sig eller vad som ska serveras till deras mat, saker som påverkar omsorgen negativt, säger Elisabet Eriksson, docent i vårdvetenskap och forskare vid Högskolan i Gävle, i ett pressmeddelande.

Språkträning på äldreboenden

Hon har tillsammans med en forskarkollega vid Uppsala universitet undersökt ett initiativ med språkträning på fyra kommunala äldreboenden. Studien bygger på sex fokusgruppsintervjuer med 28 chefer och medarbetare, däribland språkombud.

Personalen deltog i åtta träffar med övningar i bland annat telefonsamtal, rapportering och kommunikation med äldre och anhöriga. Medarbetarna uppskattade träffarna och upplevde ett öppnare arbetsklimat.

– Det blev mer accepterat att ställa frågor och säga fel. Personalen vågade prata mer och kände sig tryggare, säger Elisabet Eriksson.

Språkfrågan var dock så känslig att träffarna på vissa arbetsplatser fick andra namn för att deltagarna skulle känna sig mer bekväma. I stället för språkkaféer kallades de exempelvis diskussionsgrupper eller kommunikationsträffar.

Stor del av omsorgen

Enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR, är mer än hälften av vårdbiträdena och drygt en tredjedel av undersköterskorna i kommunerna födda utomlands. Elisabet Eriksson har mött chefer som uppger att andelen på vissa arbetsplatser är så hög som 90 procent.

– Cheferna behöver anställa den personal som finns att tillgå. Samtidigt måste kommunikationen med de äldre fungera. Ett språktest säger heller inte allt om hur bra någon är på att ta hand om äldre, vilket är det viktigaste, säger hon.

Språkkrav räcker inte

Sedan intervjuerna genomfördes 2024 har språkfrågan blivit mindre känslig att diskutera, menar Elisabet Eriksson. Språkbrister uppmärksammas mer öppet och regeringen har tagit initiativ till skärpta språkkrav.

Studien visar dock att det var svårt att hitta språkstödjare som kunde leda träffarna och avsätta tid för uppdraget. Vissa träffar fick ställas in på grund av personalbrist.

– Det räcker inte att ställa språkkrav. Personalen måste också få möjlighet att utveckla sin svenska på jobbet, säger Elisabet Eriksson.

Vetenskaplig artikel:

Experiences from a language development intervention in nursing homes from the perspective of first-line managers, language advocates and care staff: a qualitative study, BMC Geriatrics.

På 1700-talet kunde en pipa avslöja mycket om sin ägare. Långa, välpolerade pipor signalerade hög status – medan enklare och mer slitna pipor förknippades med kroppsarbetare. Det visar en avhandling som undersökt hur dåtidens rökvanor speglade klasskillnader och social tillhörighet.

En avhandling vid Lunds universitet har undersökt de sociala aspekterna av tobaksrökning i Sverige under 1700-talet. Arkeologen Robert Bergman Carter visar hur rökvanorna fungerade som statusmarkörer och introducerar begreppet smokeways, eller ”rökskick”, för att beskriva skillnaderna mellan olika samhällsklasser.

– I vissa perioder var det hög status att röka en väl inrökt pipa. För att pipan skulle få det inrökta utseendet lät man ibland betjänten röka in den. Pipan var alltså inte bara ett redskap för att röka tobak, utan också en markör som visade människors identitet och plats i samhällshierarkin, säger Robert Bergman Carter, forskare i historisk arkeologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.

Fynd vid Slussen

Studien bygger på arkeologiska fynd av kritpipor från Sverige samt bild- och arkivmaterial. En viktig del av materialet kommer från en utgrävning vid Slussen i Stockholm 1984, då omkring sex ton kritpipor från 1700-talet hittades i ett lager som tillhört pipfabrikören Olof Forsberg.

– Jag jämför fynden av pipor och pipfragment med bilder och arkivmaterial, som till exempel tillverkningsbeskrivningar, prislistor från pipfabrikerna, handlingar från ständernas riksdagar och tryckt reklam från olika piptillverkare. Tillsammans ger det en bild av hur människor rökte och socioekonomisk status, säger Robert Bergman Carter.

I fyndmaterialet framträder skillnader i tillverkning, kvalitet och pris. Det fanns en stor variation i hur piporna såg ut.

– Piporna för människor i de lägre samhällsskikten var grövre, opolerade och hade oftare kortare skaft, medan personer i högre samhällsskikt rökte längre, mer omsorgsfullt bearbetade och polerade pipor. Pipan var därmed inte bara ett bruksföremål utan också en synlig markör för socioekonomisk status, säger Robert Bergman Carter.

Forskare måttar med händerna att piporna var
Robert Bergman Carter visar hur piporna kunde ha långa skaft på 1700-talet. Intill ligger påsar med pipor och fragment, märkta med namnen på de fabriksägare som tillverkat dem. Bland de största tillverkarna fanns Jonas Alströmers fabrik i Alingsås, grundad i slutet av 1730-talet, och Olof Forsbergs fabrik i Stockholm. Bild: Gisela Lindberg, Lunds universitet.

Pipan avslöjade klass och status

Piporna hade oftast 20–45 centimeter långa skaft, betydligt längre än dagens pipor.

– För att kunna röka en 45 centimeter lång pipa krävs att man sitter relativt stilla, vilket var svårt i de lägre, kroppsarbetande samhällsklasserna, säger Robert Bergman Carter.

Slitaget kan också avslöja klasstillhörighet. Enklare pipor har ofta bitmärken, lagningar och kraftig inrökning. Detta tyder på att de användes under lång tid. Pipan hölls troligen ofta fast med tänderna medan ägaren arbetade.

– Det finns fynd av tandrader med skaftformade mellanrum mellan två tänder där pipan hållits fast. Ibland har man hittat upp till tre sådana mellanrum. När ett ställe blivit för stort för att hålla fast pipan flyttade man helt enkelt den till ett nytt ställe, säger Robert Bergman Carter.

Många rökte pipa på 1700-talet

Avhandlingen utgår från att piprökning var vanligt, och i princip det enda sättet att röka på under den här tiden.

– Alla rökte, män som kvinnor och människor i alla samhällsklasser. Trots en 21-årsgräns på tobak beskriver många källor att rökning också var utbrett bland barn. Till skillnad från idag ansågs tobaksrökning hälsosamt och användes som medicin mot en rad olika sjukdomar, däribland pest och cancer, säger Robert Bergman Carter.

Undantaget var kvinnor som tillhörde samhällets högre sociala skikt.

– För dem ansågs det inte passande att röka, men troligen fanns det smygrökare i den gruppen, säger Robert Bergman Carter.

Kritpipan var vanligast

Kritpipor och pipfragment är ett av de vanligaste fynden på arkeologiska utgrävningsplatser från perioden. Piporna tillverkades av grå lera som blev vit när de brändes i ugn. När Sverige införde importförbud mot vanliga pipor 1747 ökade den inhemska produktionen, och flera kritpipsfabriker etablerades.

Även om kritpiporna i stort sett har försvunnit lever många av rökningens sociala mekanismer kvar än i dag.

– Rökskick handlar inte bara om vad man röker, utan också om hur man röker, vilka rökdon man använder och vilka sociala signaler det sänder. På samma sätt som konsumtionsvanor kan signalera status i dag gjorde de det även då, säger Robert Bergman Carter.

Avhandling:

When the Smoke Clears: Clay Tobacco Pipes and Smokeways in Eighteenth-Century Sweden, Lunds universitet.

Vi blir allt äldre vilket ökar samhällets behov av att människor kan och vill arbeta längre, men ålderism och åldersdiskriminering kan skapa hinder för detta. Det visar en ny kunskapsöversikt som sammanfattar både svensk och internationell forskning om åldersdiskriminering som drabbar personer över 55 år.

Att stå utan arbete leder inte bara till sämre ekonomi och sämre framtida pension, utan är också förknippat med sämre hälsa, lägre tilltro till den egna förmågan, minskad motivation samt mindre socialt liv.

I en ny kunskapsöversikt, som Forte tagit fram på uppdrag av regeringen, sammanfattas svensk och internationell forskning om ålderism* och åldersdiskriminering som drabbar personer över 55 år.

– Liksom EU har Sverige höjt pensionsåldern och stramat åt vägarna ut ur arbetslivet i förtid. Politiken bygger därmed på ett tyst antagande om att arbetsmarknaden är lika öppen för äldre som för yngre. Forskningen tyder på att det antagandet inte håller, säger Andreas Motel-Klingebiel, professor i äldre och åldrande vid Linköpings universitet.

En av slutsatserna i kunskapsöversikten är att det inte finns mycket svensk forskning.

– Vi förväntar oss att människor ska arbeta längre, samtidigt som vi vet förvånansvärt lite om hindren. Om ett längre arbetsliv ska bli mer än en statsfinansiell nödvändighet behöver arbetsgivare, parter och beslutsfattare veta var missgynnandet uppstår och vad som faktiskt fungerar – inte minst i Sverige.

*Ålderism är fördomar och stereotyper kopplade till människors ålder som kan begränsa deras möjligheter, vilket framför allt drabbar äldre.

Svårt att bli jämlikt rekryterad efter 55 år

Trots svagt kunskapsläge i Sverige visar den internationella översikten att det finns stark evidens för att åldersdiskriminering vid rekrytering är ett stort hinder.

Äldre sökande med likvärdiga meriter får färre svar än unga och diskrimineringen ökar med åldern. De som missgynnas i rekrytering är ofta personer över 55 år som behöver komma tillbaka efter sjukskrivning, arbetslöshet eller omsorgsavbrott.

Framför allt drabbas äldre kvinnor, personer med kortare utbildning, migranter och personer i fysiskt krävande yrken hårdare. Även kön spelar stor roll, eftersom kvinnor oftare arbetar deltid inom vård och omsorg och därmed inte får lika hög pension som män.

Har man en gång börjat bli missgynnad i arbetslivet är dessutom risken stor att det fortsätter så och byggs på under livet. Andreas menar att missgynnande orsakade av ålderism och åldersdiskriminering ackumuleras över livsloppet.

– Åldersneutral politik riskerar att reproducera ojämlikhet snarare än att avhjälpa den. Ett längre arbetsliv är ett rimligt svar på långlivssamhället, men bara om det också blir ett jämlikt, säger Andreas Motel-Klingebiel.

Personer över 55 kan missgynnas i rekryteringar, särskilt om de kommer tillbaka från exempelvis sjukskrivning eller arbetslöshet. Bild: Unsplash

Attityder förändrar inte strukturer

Strukturer som hindrar äldre att arbeta på grund av sin ålder förändras inte bara för att attityder förändras, visar kunskapsöversikten.

Ålderism är inte bara ett attitydproblem utan ett strukturellt hinder som drabbar ojämnt. Charlotte Wåhlin, adjungerad biträdande professor i arbetsmedicin vid Linköpings universitet, pekar på vikten av att förändra strukturer.

– Lösningen ligger inte i goda attityder utan i ansvar, till exempel att använda strukturerade processer i rekrytering. Det skulle hjälpa både enskilda individer och bidra till att uppnå ett viktigt samhällsmål.

Forskarna lyfter fram att lösningarna inte är enskilda åtgärder utan är komplexa och behöver ta hänsyn till hela livsloppet. Det kan handla om kompetensbaserad rekrytering, åldersinkluderande personalpolitik, behovsbaserad tillgång till livslångt lärande, stödjande arbetsmiljöer, tydligt ansvar och könsmedveten uppföljning.

– Och man behöver kombinera åtgärderna eftersom enskilda insatser sällan räcker, säger Charlotte Wåhlin.

Underlag för framtida forskningssatsningar

Forte ska använda kunskapsöversikten som ett av flera underlag i sina prioriteringar och finansiering av forskning om ett längre och hållbart arbetsliv, bland annat för att identifiera kunskapsluckor och frågeställningar som behöver utforskas vidare.

– Översikten visar att ålderism är en viktig del av förklaringen, men inte hela förklaringen. Äldres möjligheter att arbeta längre formas av flera faktorer som samspelar över livsloppet. Därför behöver forskningen bättre förstå samspelet mellan ålderism, arbetsmiljö, hälsa och andra villkor i arbetslivet, säger Raili Uibo, forskningssekreterare på Fortes nationella program för arbetslivsforskning.

Text: Lena Lindkvist, Forte Magasin

Artikeln kommer från Forte Magasin, forskningsrådet Fortes tidning om forskning för människors hälsa, arbetsliv och välfärd. Klicka här för en kostnadsfri prenumeration.

För första gången har forskare kunnat mäta antikroppar mot specifika luftvägsvirus i prover från utandningsluft. Metoden kan göra det lättare att studera immunförsvaret i lungornas små luftvägar, visar en studie från bland annat Karolinska institutet.

Antikroppar i luftvägarnas slemhinnor spelar en viktig roll i kroppens försvar mot virus som influensa, sars-cov-2 och RS-virus. Antikroppar i näsan är relativt enkla att mäta, men undersökningar längre ner i lungorna kräver vanligtvis bronkoskopi, där ett instrument förs ner i luftvägarna för att samla prover.

Partiklar fångas upp

I en ny studie har forskarna i stället använt en metod som kallas PExA, Particles in Exhaled Air. När en person andas ut i ett särskilt instrument samlas små partiklar upp från vätskeskiktet i lungornas minsta luftvägar.

– Antikroppar i näsans slemhinnor är viktiga för att skydda mot infektion, men immunförsvaret längre ner i luftvägarna är också viktigt för att bekämpa infektioner och skydda mot allvarlig sjukdom. Med den här metoden får vi nya möjligheter att studera hur immunförsvaret fungerar i olika delar av luftvägarna, säger Charlotte Thålin, adjungerad professor vid Institutionen för kliniska vetenskaper på Danderyds sjukhus, Karolinska institutet.

Vissa antikroppar produceras lokalt

Studien omfattade 28 deltagare från COMMUNITY-studien vid Danderyds sjukhus. Bland deltagarna hade 18 nyligen haft en luftvägsinfektion. Forskarna analyserade prover från blod, näsans slemhinna och utandningsluft för att mäta antikroppar mot sars-cov-2, influensa och RS-virus.

Forskarna kunde mäta virusspecifika antikroppar av typerna IgA och IgG i proverna från de små luftvägarna. Resultaten visade skillnader mellan prover från näsan, blodet och lungorna.

Nivåerna av IgG-antikroppar i lungorna följde i stor utsträckning nivåerna i blodet, medan IgA-antikropparna tycks produceras mer lokalt i luftvägarna.

– Provtagningen är relativt enkel eftersom deltagarna bara behöver andas i ett instrument. Det gör att vi kan samla material från de små luftvägarna utan invasiva ingrepp, vilket är särskilt värdefullt om man vill ta upprepade prover och följa immunförsvaret över tid, säger Katherina Aguilera, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet.

Kan användas för att följa immunförsvaret

Metoden skulle framöver kunna användas för att studera hur immunförsvaret i lungorna förändras efter exempelvis infektioner eller vaccinationer. Den kan också bidra till att utvärdera vacciner och förebyggande antikroppsbehandlingar som riktar sig mot luftvägarnas slemhinnor.

Forskarna betonar samtidigt att det handlar om en första studie med få deltagare och att metoden behöver utvärderas i större studier.

Vetenskaplig artikel:

Non-invasive quantification of lower airway antigen-specific antibodies using exhaled breath particles, eBioMedicine.

Välfärdsbrottslighet har blivit en del av vardagen inom äldreomsorgen. Biståndshandläggare får allt oftare ägna arbetstid åt att upptäcka fusk och granska utförare i stället för att fokusera på äldres omsorgsbehov. Det visar en studie.

Forskare vid Södertörns högskola har undersökt hur välfärdsbrottslighet påverkar arbetet inom äldreomsorgen.

– Forskningen om välfärdsbrott inom äldreomsorgen är fortfarande begränsad, trots att problemet uppmärksammats alltmer av myndigheter och kommuner. Det här är en liten studie men vi hoppas på fler och mer omfattande forskningsprojekt, säger Magdalena Elmersjö, docent och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola, i ett pressmeddelande.

Studien fokuserar särskilt på hur biståndshandläggare upplever och hanterar misstankar om fusk och organiserad brottslighet.

– Det kan handla om att utförare inom hemtjänsten fakturerar för hembesök som aldrig har genomförts, att de överdriver omfattningen av utförda insatser, använder personal utan rätt kompetens trots att ersättning söks för utbildad personal eller att de använder omsorgsföretag som en del av annan organiserad brottslighet, säger Daniel Seldén, docent och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola.

Mer tid går åt till att upptäcka fusk

I studien har forskarna intervjuat biståndshandläggare i ett område i Stockholm om deras arbetsvardag och hur arbetet inom äldreomsorgen har förändrats. En biståndshandläggare utreder äldres behov och fattar beslut om stöd och omsorgsinsatser.

– Utöver att bedöma äldre personers behov behöver de allt oftare kontrollera uppgifter, följa upp utförare, verifiera insatser och upptäcka misstänkta oegentligheter. Det innebär att tid och uppmärksamhet flyttas från omsorgsrelaterade frågor till kontroll- och granskningsarbete, säger Magdalena Elmersjö.

Biståndshandläggarna beskriver också hur de i allt större utsträckning har fått rollen som granskare och ”detektiver”.

– De gör hembesök, kontrollerar dokumentation och försöker upptäcka fusk. Samtidigt upplever de frustration eftersom de ofta kan identifiera problem men saknar möjligheter att själva stoppa oseriösa utförare, säger Magdalena Elmersjö.

Sårbarheter i systemet

Studien pekar på flera sårbarheter i systemet som kan öka risken för välfärdsbrottslighet. Det handlar bland annat om det stora antalet utförare inom hemtjänsten, komplexa administrativa system, bristande samordning mellan olika organisationer och otydliga ansvarsförhållanden.

– Dessutom har de som upptäcker problemen ofta inte mandat att fatta beslut om åtgärder, vilket gör att misstänkta oegentligheter kan fortsätta under lång tid, säger Daniel Seldén.

Forskarna ser ett behov av tydligare ansvarsfördelning, bättre samordning och skärpt uppföljning av utförare inom äldreomsorgen. De pekar också på behovet av mer systematiska kontroller.

Välfärdsbrott en del av vardagen

Forskarna anser också att biståndshandläggare behöver bättre stöd, utbildning och återkoppling när de rapporterar misstänkta oegentligheter

– Det viktigaste resultatet i studien är att välfärdsbrott inte är något som sker vid sidan av äldreomsorgen utan har blivit en del av vardagen. Brottsligheten uppstår i mötet mellan sårbara äldre personer och organisatoriska svagheter som kan utnyttjas av oseriösa eller kriminella aktörer, säger Daniel Seldén.

Forskarna hoppas att resultaten kan bidra till en större diskussion om hur välfärdsbrott påverkar äldreomsorgen.

– En sådan diskussion behövs för att kunna utveckla bättre arbetssätt, tydligare styrning och starkare skydd för både äldre personer och offentliga resurser. Det behövs också en diskussion om vad som är rimligt att biståndshandläggare gör på sitt arbete. De har redan ett viktigt uppdrag, säger Magdalena Elmersjö.

Vetenskaplig artikel:

The Influence of Welfare Crime on Swedish Eldercare in Socioeconomically Disadvantaged Urban Areas, Södertörns högskola.

Det finns ett stort intresse för gamla ärtsorter, men de är ofta svårodlade. En nygammal lösning kan vara att samodla ärterna med åkerböna – då kan flera äldre sorter ge minst lika stora skördar av frö och biomassa som moderna sorter, visar en avhandling från SLU.

Före jordbrukets industrialisering var det vanligt att svenska lantbrukare odlade olika grödor tillsammans på samma åker. Ärter odlades ofta med havre eller korn, som gav ärterna stöd, men i vissa områden samodlades ärterna med en annan baljväxt: åkerböna.

I en ny avhandling från Sverige lantbruksuniversitet (SLU) har denna nästan bortglömda odlingsmetod undersökts.

– I genbanker och fröbytarföreningar har vi hittat sorter med egenskaper som vi inte visste fanns, och som matchar eller kompletterar varandra när det gäller till exempel växtsätt och mognadstid. Det är ett värdefullt grönt kulturarv med många sorter som har smaker och textur som kan väcka folks intresse för att äta mer inhemska proteingrödor och ekologisk mat. Våra försöksodlingar visar att gamla ärtsorter kan fungera minst lika bra som moderna i den här typen av samodling, säger Dylan Wallman, doktorand vid institutionen för biosystem och teknologi på SLU.

Traditionella sorter

I studierna testades tio ärtsorter och tre sorters åkerböna i ett stort antal kombinationer. Det handlar om framför allt gamla sorter samt lantsorter från tiden innan växtförädlingen startade vid 1900-talets början, men även moderna sorter ingick i studien för jämförelse.

Avhandlingen visar att samodling kan motverka ett av de största problemen med många äldre ärtsorter: liggsäd, det vill säga att plantorna lägger sig ner och försvårar både tillväxt och skörd. Vid samodling av ärt och åkerböna fungerar de styvstjälkade åkerbönorna som ett naturligt stöd för ärterna och bidrar till att hålla beståndet upprätt.

Dessutom gav samodling av åkerböna med äldre ärtsorter ofta lika stora eller till och med större totala skördar av både frö och biomassa, jämfört med moderna sorter odlade i renbestånd.

Höga proteinnivåer och stark kväveeffekt

Studierna visade också att flera av de traditionella ärtsorterna hade högre proteinhalt i fröna än den moderna referenssorten.

Dessutom uppmättes höga kvävebalanser i både samodlingar och renbestånd, mellan 61 och 113 kilo kväve per hektar. Det innebär att grödorna kan lämna efter sig betydande mängder växtnäring till nästa gröda i växtföljden om biomassan lämnas kvar efter fröskörd. Detta är särskilt värdefullt i ekologisk odling, där tillgången på kväve ofta är en begränsande faktor.

– Att samodla ärter med åkerböna innebär också att man kan producera mer trindsäd i en växtföljd än om man samodlar med ett sädesslag. Baljväxter ska inte odlas oftare än vart sjätte till åttonde år på en åker – eftersom de är känsliga för jordburna sjukdomar – och då är det en fördel att även stödgrödan i samodlingen är en baljväxt.

Bild: Dylan Wallman, SLU

Rätt kombination är avgörande

Vilka sorter som väljs och hur stora utsädesmängder som används påverkar utfallet i hög grad. Dylan Wallman betonar att dessa faktorer måste anpassas tillsammans för att maximera skörd, ogräshämning och näringsutnyttjande.

En utmaning med samodlingsmetoden är hur man skiljer ärtor och bönor åt efter skörd.

– Vi testade så många sorter att vi kunde hitta kombinationer som indikerar att man kan separera efter frönas färg och storlek, säger Dylan Wallman.

Kan bana väg för framtidens odlingssystem

Avhandlingen ger ny kunskap om hur traditionella grödor och äldre sortmaterial kan bidra till att utveckla moderna, resurseffektiva odlingssystem. Samtidigt ger studierna värdefulla insikter om ett brett urval av ärt- och åkerbönesorter som kan användas inte bara i samodling med varandra utan även i kombination med andra grödor som till exempel havre och korn.

Det som en gång var en självklar del av det svenska jordbruket kan därmed få en ny roll i omställningen mot ett mer hållbart och klimatanpassat livsmedelssystem.

– Vissa av de här sorterna är väldigt intressanta för återintroducering i odling och på våra mattallrikar. Ett problem är dock att det i stor utsträckning saknas tillräckligt med utsäde för att bönder ska kunna odla dem. Vi håller på att föröka upp frön av ett urval av sorter och har redan påbörjat odlarförsök i samarbete med bönder i Halland och Skåne, avslutar Dylan Wallman.

Avhandling:

Intercropping traditional pea varieties with faba bean in organic farming: Legume diversification for sustainable agriculture, SLU.

Läkemedel mot obesitas kanske kan bidra till att skydda hjärnan. I en ny översikt pekar forskare på hur mer kunskap om läkemedlens effekter kan leda till nya sätt att skydda minnet och andra viktiga förmågor.

Läkemedel som semaglutid och tirzepatid, så kallade GLP-1-läkemedel, används mot obesitas och typ 2-diabetes, men påverkar också processer som är viktiga för hjärnan.

Nu har forskare vid Göteborgs universitet och Köpenhamns universitet gått igenom vad forskningen på området hittills visar. 

De har kommit fram till att djurstudier visar att GLP-1-läkemedel kan påverka minne och inlärning. Hos människor är resultaten mer osäkra, men studier av patientuppgifter visar att personer med typ 2-diabetes som får GLP-1-läkemedel mer sällan utvecklar demens. De studierna kan dock inte fastställa orsakssamband, alltså om det beror på läkemedlen. 

I två kliniska studier från det danska läkemedelsföretaget Novo Nordisks kunde semaglutid inte bromsa tidig alzheimer, trots att flera biologiska markörer för sjukdomen förändrades. 

Möjlig nytta för hjärnan 

De här resultaten utesluter inte att läkemedlen kan skydda hjärnans funktion hos andra patienter. Personer med obesitas eller typ 2-diabetes kan ha svårt att hålla fokus, planera och snabbt ta till sig information. Problemen hänger ofta ihop med ämnesomsättning och blodkärlens hälsa och kan därför vara lättare att behandla. 

Stina Börchers, forskare knuten till Göteborgs universitet och Köpenhamns universitet, säger att forskare behöver undersöka detta mer.

– Vi behöver ta reda på om behandlingarna kan hjälpa personer med obesitas eller diabetes att bevara sina kognitiva förmågor, särskilt om behandlingen påbörjas innan kognitiva problem har hunnit utvecklas. Det är också viktigt att identifiera vilka patienter som kan ha nytta av behandlingarna.

Nya behandlingar 

Forskarna vill förstå om läkemedlens möjliga effekt på hjärnan beror på bättre ämnesomsättning, direkt påverkan på hjärnan eller båda delarna.

– Läkemedel mot obesitas blir alltmer avancerade och ger oss nya möjligheter att förstå hur regleringen av ämnesomsättningen påverkar hjärnans funktion. Genom att särskilja läkemedlens direkta och indirekta effekter på hjärnan kan vi på sikt utveckla behandlingar som är särskilt inriktade på att bevara kognitiva förmågor, säger Christoffer Clemmensen, forskargruppsledare vid Köpenhamns universitet. 

Forskarna efterlyser kliniska studier där minne och andra kognitiva förmågor följs från behandlingsstart. De betonar också vikten av att följa äldre och sköra patienter, där snabb viktnedgång och muskelförlust kan försämra den fysiska förmågan och minska behandlingens möjliga nytta.

Vetenskaplig artikel:

Obesity pharmacotherapies and cognition, Science.

Tau, ett protein som bildar sjukliga ansamlingar vid Alzheimers sjukdom, lagras in mer än dubbelt så snabbt och i större delar av hjärnan hos yngre patienter än hos äldre. Detta visar en studie vars resultat understryker vikten av tidigare diagnos och tillgång till avancerad hjärnavbildning.

Forskare vid Karolinska institutet har gjort den hittills största jämförelsen av mängden tau i hjärnan vid tidigt och sent debuterande alzheimer. De studerade 390 personer vars symtom började före 65 års ålder och 211 personer med senare debut.

De använde sig av tau-PET, en form av hjärnavbildning som visar mängden och fördelningen av sjukliga tauansamlingar i hjärnan. Resultaten visade mer utbredda förändringar hos yngre patienter, även vid lindriga symtom. Upprepade undersökningar under två till tre år visade också snabbare inlagring.

– De yngre patienterna hade betydligt mer tau även när vi tog hänsyn till skillnader i symtomens svårighetsgrad. Tau ansamlades också snabbare över tid. En senare diagnos kan inte ensam förklara det här mönstret, säger Konstantinos Chiotis, biträdande lektor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska institutet och neurolog vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Andra symtom än minnessvårigheter

Vid sent debuterande alzheimer handlar de första tecknen ofta om att upprepa frågor eller glömma bokade tider. Yngre patienter har ofta också minnessvårigheter, men problem med att planera, organisera och genomföra uppgifter i flera steg kan vara särskilt framträdande. Patienter eller anhöriga kan beskriva ökande svårigheter att hantera arbete eller familjeansvar, ibland tillsammans med social tillbakadragenhet och dessa förändringar kan misstolkas som depression eller utmattning.

I studien hade omkring var femte yngre deltagare en symtombild som dominerades av andra besvär än minnessvårigheter, exempelvis problem med att hitta ord, läsa eller tolka synintryck.

Resultaten understryker enligt forskarna vikten av att utreda språk, visuell och rumslig förmåga samt planering och problemlösning, utöver minnet.

Förändringar från tidigare förmåga är centrala och forskning om demens med tidig debut har visat att tiden till diagnos kan vara omkring ett till två år längre än hos äldre.

Tidigare diagnos och bättre tillgång till tau-PET

En fördröjd diagnos under yrkeslivet kan påverka arbete, ekonomi och familjeansvar och försena tillgången till vård och stöd. Vårdens prioriteringar och utredningsvägar behöver spegla dessa patienters behov.

– Vi behöver ökad kunskap om alzheimer hos yngre och bättre tillgång till specialistbedömning, inklusive tau-PET när det är kliniskt motiverat. Undersökningen visar hur mycket taupatologi som finns och var den är lokaliserad. Det hjälper oss att förstå ovanliga symtom och hur långt sjukdomen har fortskridit biologiskt, säger Konstantinos Chiotis.

Dagens sjukdomsbromsande läkemedel riktar sig mot amyloid, ett annat protein vid Alzheimers sjukdom. I Sverige erbjuds lekanemab inom privat vård, medan nationella rekommendationer avråder från användning inom offentligt finansierad vård.

Skillnaderna mellan yngre och äldre var betydligt större för tau och kvarstod efter att forskarna tagit hänsyn till amyloidnivåerna. Behandlingsstudier tyder på att mängden tau kan påverka nyttan av amyloidsänkande behandling.

– Vi vet ännu inte om behandlingseffekten skiljer sig mellan yngre och äldre. Men omfattande tauinlagring redan vid lindriga symtom gör tidig diagnos särskilt viktig. Vi behöver identifiera patienterna tillräckligt tidigt för att ge behandlingarna bästa möjliga förutsättningar att hjälpa, säger Konstantinos Chiotis.

Vetenskaplig artikel:

Distinct Tau PET Dynamics in Early vs. Late Age-of-Onset Alzheimer’s disease, Science Translational Medicine.

En längre period med hormonet östrogen under livet kan ha samband med friskare blodkärl i hjärnan, enligt en ny svensk studie. Studien kan dock inte visa att hormonbehandling förebygger sjukdom.

Kvinnor drabbas oftare än män av Alzheimers sjukdom. En möjlig förklaring är förändringar i östrogennivåerna under livet. Hormonet kan ha en skyddande effekt på hjärnan och dess blodkärl, vilket gör att den sammanlagda tiden med östrogen kan ha betydelse för hjärnans hälsa i högre ålder. Sambandet är dock inte helt klarlagt.

Kvinnor undersöktes med magnetkamera

I en ny studie från Karolinska institutet deltog 352 kvinnor från Göteborg. Alla var 70 år och hade inga tecken på nedsatt kognitiv förmåga. Deras hjärnor undersöktes med magnetkamera vid 70 års ålder. Efter ytterligare fem år gjordes en ny undersökning.

Forskarna samlade också in uppgifter om när kvinnorna fick sin första mens och när de kom in i klimakteriet. De undersökte även om kvinnorna tidigare hade använt p-piller eller fått hormonbehandling mot klimakteriebesvär.

Uppgifterna jämfördes sedan med bilderna av hjärnan. Forskarna tittade bland annat efter tecken på småkärlssjukdom, det vill säga skador på hjärnans allra minsta blodkärl, men även den vita hjärnsubstansens struktur och tjockleken på hjärnbarken i områden som kan påverkas vid Alzheimers sjukdom.

Mindre kärlskador efter hormonbehandling

Enligt studien var en längre fertil period, det vill säga tiden mellan första menstruationen och klimakteriet, kopplad till mindre skador på hjärnans små blodkärl. Även hormonbehandling vid klimakteriet hade ett samband med mindre småkärlssjukdom och en gynnsam mikrostruktur i hjärnans vita substans.

Kvinnor som hade använt både p-piller tidigare i livet och hormonbehandling vid klimakteriet hade mindre tecken på skador i hjärnans små blodkärl.

– Våra resultat tyder på att hormonella exponeringar över olika perioder av kvinnans liv kan ha kumulativa samband med hjärnans kärlhälsa i högre ålder. Fynden pekar på att hjärnans blodkärl kan vara en viktig del i sambandet mellan östrogen och hjärnans åldrande, säger Anna Marseglia, biträdande lektor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle i ett pressmeddelande från Karolinska institutet.

Går inte att dra säkra slutsatser

En svaghet med studien är att uppgifter om användning av hormoner var självrapporterade. Det saknades även detaljerad information när behandlingen inleddes, dos och typ av behandling.

– Studien är dessutom en observationsstudie och vi kan därför inte avgöra vad som är orsak och verkan. Resultaten kan därför inte användas som grund för att rekommendera hormonbehandling i förebyggande syfte, säger Giulia Lorenzon, tidigare postdoktor vid Karolinska institutet.

Vetenskaplig artikel:

Reproductive lifespan and hormonal therapy in relation to later-life neurovascular health in community-dwelling older women, Neurology.

Svenska nyhetsrubriker har blivit alltmer negativa samtidigt som antalet nya sjukskrivningar för psykisk ohälsa har ökat med 79 procent. En ny studie visar en långsiktig samvariation mellan negativa nyheter, sökningar på nätet om psykisk ohälsa och efterföljande sjukskrivningar.

Forskare på Handelshögskolan i Stockholm har undersökt hur negativitet i nyhetsrapporteringen hänger samman med psykisk ohälsa i Sverige. Studien omfattar perioden januari 2010 till september 2025 och resultaten visar ett mönster där mer negativa nyhetsrubriker följs av fler sökningar på nätet om bland annat stress, oro och ångest.

Den ökade sökaktiviteten följs i sin tur av fler nya sjukskrivningar för psykisk ohälsa.

– Vi tänker ofta på nyheter som något som informerar oss om vad som händer i världen. Men våra resultat tyder på att tonen i nyhetsrapporteringen också kan ha betydelse för hur vi mår och i förlängningen vår psykiska hälsa, säger Micael Dahlen, professor vid Handelshögskolan i Stockholm.

3,8 miljoner rubriker analyserades

Forskarna analyserade närmare 3,8 miljoner rubriker från sex stora svenska dagstidningar: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan.

Genom att jämföra förekomsten av negativa och positiva ord har de undersökt hur nyhetsrapporteringens ton förändrats över tid. Resultaten har sedan jämförts med sökstatistik från Google och uppgifter om sjukskrivningar från Försäkringskassan.

Mellan 2010 och 2024 ökade antalet nya sjukskrivningar för psykisk ohälsa med 79 procent, från omkring 6 400 till 11 500 per månad.

Under samma period blev nyhetsrubrikerna alltmer negativa och sökningarna om psykisk ohälsa fler.

Fler sjukskrivningar under hösten

Studien visar också tydliga årstidsvariationer. Både sökningar om psykisk ohälsa och nya sjukskrivningar minskar under sommaren. Sjukskrivningarna är som flest i oktober och november, medan sökningarna når sina högsta nivåer i januari och oktober.

Av de tre sambanden var det sökningar och sjukskrivningar som följdes åt tätast. En månad med ovanligt många sökningar om psykisk ohälsa följdes i genomsnitt av omkring 950 fler nya sjukskrivningar månaden därpå, även när forskarna tog hänsyn till sjukskrivningarna föregående månad.

– Vi ser i våra data att sökaktiviteten säger något om vart sjukskrivningarna är på väg. För den som planerar vård och insatser vid psykisk ohälsa kan en månads förvarning vara värd att ha, säger Nora Bittár, doktorand vid Handelshögskolan i Stockholm.

Forskarna betonar att resultaten visar långsiktiga samband, inte omedelbara effekter. Studien kan inte fastställa orsakssamband, bara att mönstret är samstämmigt över tid.

Vetenskaplig artikel:

From headlines to sickness absence: Media negativity, search behavior, and mental illbeing over time, Social Sciences & Humanities Open.

Hur ställer sig svenska läkarstudenter till att i sin kommande yrkesroll hjälpa obotligt sjuka personer att avsluta sina liv genom så kallat läkarassisterat döende? Majoriteten är positivt inställda, men en stor majoritet anser att läkares medverkan bör vara frivillig, visar en studie.

I Sverige är det inte tillåtet för läkare att hjälpa patienter att avsluta sina liv, oavsett hur svår sjukdomen är eller hur stort personens lidande är.

– Detta är en viktig debatt att föra och ha på agendan. Samhällets inställning har förändrats och fler ställer sig positiva till assisterat döende, säger Jenny Lindberg, forskare i medicinsk etik vid Lunds universitet och överläkare i njurmedicin vid Skånes universitetssjukhus.

Begreppet dödshjälp är en paraplyterm. Det kan betyda att läkaren rent handgripligen hjälper en person att avsluta sitt liv, så kallad eutanasi. Men i en ny studie, från Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus, har forskare undersökt så kallat läkarassisterat döende, där en läkare förskriver dödande läkemedel som patienten sedan själv kan välja att ta.

Drygt 9 000 läkarstudenter vid alla läkarprogram i Sverige och från alla terminer fick en enkät skickad till sig. För att se om ordvalet kunde påverka svaren utformades två olika enkäter som gick ut till ungefär lika många studenter:

  1. I den ena kallades läkarens insats för läkarassisterat döende
  2. I den andra kallades det läkarassisterat självmord

57 procent positiva

I enkäterna ställdes studenterna inför ett fiktivt patientfall baserat på den så kallade Oregon Death with Dignity Act, en metod för läkarassisterat döende som ger dödssjuka personer rätt att avsluta sina liv genom att frivilligt själva inta dödliga läkemedel som uttryckligen har ordinerats av en läkare för det ändamålet.

Det är också denna metod som oftast har diskuterats som en tänkbar väg även för Sverige.

2 107 studenter svarade på enkäten. Forskarna hade gärna sett en högre siffra, men är ändå trygga i sina resultat: 57 procent av studenterna ställde sig positiva till läkarassisterat döende/självmord, 23 procent var emot och resten var osäkra.

Siffrorna var överensstämmande i båda enkäterna, oavsett ordval. Störst enighet fanns i frågan om det skulle vara frivilligt eller tvingande för läkaren att medverka till assisterat döende: 68 procent motsatte sig att det ska vara obligatoriskt.

– Vi var noga med att ta fram ett så representativt patientfall som möjligt utifrån Oregonmetodens egen statistik. Så det är fall liknande detta som svenska läkare skulle ställas inför om läkarassisterat döende infördes här, säger August Näsström, specialistläkare i internmedicin vid Skånes universitetssjukhus.

Självbestämmande och skadeprincipen vägde tungt

Patientens självbestämmande, autonomi, var den tyngst vägande aspekten bland studenter som var för assisterat döende. Principerna att göra gott och undvika skada användes både för att försvara och förkasta läkarassisterat döende. Att undvika skada kunde å ena sidan tolkas som att inte avsluta ett liv, å andra sidan som att befria patienten från utdraget lidande.

Bland studenter med religiös övertygelse fanns ett större motstånd till dödshjälp.

Utöver de fasta frågorna och svarsalternativen i enkäterna, kunde studenterna formulera sig fritt under varje fråga.

– Där kunde vi se en betydande polarisering mellan dem som tycker att livet är ett värde i sig och de som tycker att man själv måste få bestämma över sitt liv. Det fanns även de som tyckte att vissa patienter bör få hjälp att dö, men att det då inte ska ske med hjälp av läkare utan av en helt annan yrkeskategori, berättar August Näsström.

– Ett ganska vanligt argument, både hos de här studenterna och i samhällsdebatten när dödshjälp diskuteras, är risken för ett så kallat sluttande plan. Det handlar om rädslan för att det, trots en tydlig lagstiftning, med tiden kan finnas en risk att patienter får tillgång till läkarassisterat döende på allt vidare indikationer, säger Jenny Lindberg.

Många studenter tryckte också på vikten av en tydlig reglering och en strikt bedömning av varje enskilt fall om läkarassisterat döende skulle bli lagligt i Sverige.

Vetenskaplig artikel:

Exploring the views of Swedish medical students on physician-assisted dying: a quantitative and qualitative analysis, BMC Medical Ethics.

Nya dna-analyser ger en bild av hur folkvandringar formade Europas språk och vilka människor som blev vikingarnas förfäder. Forskarna har spårat de germanska språkens ursprung 4 000 år tillbaka i tiden och samtidigt hittat nya ledtrådar till de keltiska språkens historia.

En internationell forskargrupp, där arkeologer från Göteborgs universitet ingår, har analyserat dna från över 4 500 forntida människor. Bland dem har 712 fått sin arvsmassa kartlagd för första gången.

Genom att kombinera genetiska data med arkeologiska fynd och språkvetenskap har forskarna kunnat rekonstruera omfattande folkvandringar som bidragit till att forma dagens europeiska språk.

– Dna-sekvenser kan inte ensamt tala om för oss vilket språk människor talade. Men genom att kombinera forntida dna med språkvetenskapliga och arkeologiska belägg kan vi börja kartlägga hur språk har spridits och förändrats under tusentals år, säger Eske Willerslev, professor vid Globe Institute på Köpenhamns universitet, i ett pressmeddelande.

Folkvandring kan ha spridit de germanska språken

Forskarna har identifierat en tidigare okänd och stor invandring till Skandinavien för omkring 4 000 år sedan.

Människorna kom sannolikt från områden kring Östersjön och spred sig snabbt över Skandinavien. De lämnade bestående spår i norra Europas befolkning och kan, enligt forskarna, ha fört med sig den tidigaste föregångaren till dagens germanska språk.

Resultaten tyder därmed på att grunden för språk som engelska, tyska, nederländska och de skandinaviska språken kan ha spridits i Europa omkring tusen år senare än man tidigare trott.

Vikingar och anglosaxare hade gemensamma rötter

Forskarnas studier har också avslöjat ett oväntat kapitel i Skandinaviens historia. Flera århundraden före vikingatiden invandrade människor från nuvarande norra Tyskland till Danmark och södra Sverige. Folkvandringen sammanföll med framväxten av fornnordiskan, det språk som senare talades av vikingarna.

– Den stora överraskningen kom för omkring 1600 år sedan, när fornnordiskan växte fram. Människor från norra Tyskland ersatte till stor del den lokala befolkningen. Men de förde också med sig en ny religion, med Oden som främsta gud, och en ny materiell kultur inspirerad av hunnerna, säger Kristian Kristiansen, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.

Deras genetiska ursprung liknar anglosaxarnas. Upptäckten kan bidra till att förklara de sedan länge kända likheterna mellan vikingarnas och anglosaxarnas kulturer, bland annat gemensamma konstnärliga traditioner och närbesläktade språk.

– Många danska och svenska vikingar hade alltså gemensamma rötter med anglosaxarna, säger Kristian Kristiansen.

Stenen är 4,7 meter hög, med lite bredare botten och avsmalnande topp ses i solnedgång.
Oghamstenar är monument från tidig medeltid med inskriptioner i ogham, ett alfabet som främst användes för att skriva på äldre iriska. Inskriptionerna är huvudsakligen från 300–600-talen e.Kr. och innehåller vanligtvis personnamn, släktskapsförhållanden och uppgifter om härkomst. De har därmed en visuell koppling till den språkhistoria som undersöks i studien. På bilden syns oghamstenen Ballycrovane i grevskapet Cork på Irland. Bild: Nicolas Delgado Clausen

Bättre bild av keltiska språkens spridning

I en parallell studie använde forskarna samma metod för att undersöka en annan omdiskuterad fråga, nämligen de keltiska språkens ursprung. I över hundra år har forskare diskuterat om språken uppstod längs Atlantkusten eller längre österut, i Centraleuropa.

I dag talas de keltiska språken främst i Irland, Wales, Skottland och Bretagne. För omkring 2 500 år sedan talades de däremot i stora delar av Europa.

Analyserna av forntida dna pekar på en folkvandring från Centraleuropa för omkring 3 000 år sedan. Människor spred sig då västerut till Frankrike, Storbritannien, Irland och Iberiska halvön. Enligt forskarna är detta den enklaste förklaringen till hur de keltiska språken spreds.

Nya spår av bronsålderns folkvandringar

Resultaten kan också bidra till att förklara flera omdiskuterade frågor inom bronsåldersarkeologin, bland annat urnefältskulturens expansion och de förändrade maktförhållandena i Europa, menar forskarna.

De omfattande folkvandringarna från Centraleuropa kan kopplas till urnefältskulturens framväxt. Kulturen präglades av nya gravskick, befästa bosättningar, utvecklad metallproduktion och förändrade sätt att föra krig.

– Det verkligt spännande är att vi nu får genetiska belägg för omfattande befolkningsrörelser som tidigare främst har kunnat studeras genom arkeologiska fynd. Det ger oss nya möjligheter att förstå de politiska och kulturella omvälvningar som präglade Europa under yngre bronsåldern, säger Johan Ling, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.

Skandinavien uppvisar ett annat mönster

Studien visar samtidigt att befolkningsexpansionen kopplad till urnefältskulturen inte fick något större genomslag i Skandinavien. Där fortsatte i stället den nordiska bronsålderskulturen att utvecklas.

– Det är särskilt intressant att Skandinavien uppvisar ett annat mönster än stora delar av Västeuropa. Under samma period förändrades kontakterna med Centraleuropa, samtidigt som de maritima förbindelserna med Atlantkusten fick ökad betydelse. De nya dna-resultaten ger oss en viktig pusselbit för att förstå denna utveckling, säger Johan Ling.

Genom att kartlägga när och vart människor flyttade har forskarna kunnat pröva etablerade hypoteser om hur språken spreds över Europa och ge en mer detaljerad bild av kontinentens historia.

– Det visar vilka möjligheter som öppnas när genetik, arkeologi och språkvetenskap förenas. Frågor som har förblivit obesvarade i generationer kan nu undersökas med hjälp av belägg på en nivå som tidigare inte varit möjlig, säger Kristian Kristiansen.

Studierna leddes av forskare vid Köpenhamns universitet, Leidens universitet och Göteborgs universitet.

Vetenskapliga artiklar:

Tracing the spread of Germanic languages using ancient genomics, Nature. 

Tracing the spread of Celtic languages using ancient genomics, Nature.