Många känner sig ensamma trots att de inte bor ensamma. Det visar en ny studie som också kommit fram till att unga vuxna är den grupp som rapporterar högst nivåer av både ensamhet och låg psykisk hälsa.
Forskare vid Region Värmland och Karlstads universitet har undersökt drygt 6 300 värmlänningar mellan 18 och 90 år som deltog i den regionala folkhälsoenkäten 2022. Forskarna studerade sambandet mellan ensamhet, boendesituation och psykiskt välbefinnande. Totalt uppgav drygt var femte person att de kände sig ensamma.
– Det kanske mest överraskande resultatet är att ensamheten var ungefär lika vanlig, faktiskt lite vanligare, bland personer som lever tillsammans med någon som bland personer som bor ensamma. Det visar att ensamhet är något mycket mer komplext än att bara vara fysiskt ensam, säger Malin Knutz, forskare i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet.
Ensamhet handlar om mer än fysisk närvaro
Enligt Malin Knutz visar resultaten skillnaden mellan att ha människor omkring sig och att känna sig socialt och emotionellt delaktig.
– Ensamhet handlar inte bara om vem man bor med eller hur många människor man träffar. Det handlar också om att känna sig förstådd, sedd och att uppleva meningsfull gemenskap. Man kan leva i en relation och ändå känna sig ensam, säger hon.
Studien visar också att personer som upplevde ensamhet oftare rapporterade ett sämre psykiskt välbefinnande, oavsett om de bodde ensamma eller tillsammans med någon annan.
Unga vuxna sticker ut
Ensamhet förknippas ofta med hög ålder, men studien visar att problemet berör människor i alla åldrar. Ett tydligt resultat är att unga vuxna mellan 18 och 29 år rapporterade de högsta nivåerna av både ensamhet och låg psykisk hälsa.
– Det är lätt att tänka att unga människor, som har hela framtiden framför sig och ofta stora sociala nätverk, borde må bra. Men våra resultat visar något annat, säger Malin Knutz.
Forskarna tog hänsyn till flera faktorer i analyserna, som utbildningsnivå, ekonomiska svårigheter, socialt stöd, alkoholvanor och långvarig sjukdom. Men sambandet mellan ensamhet, boendesituation och sämre psykiskt välbefinnande kvarstod ändå.
– I den här studien kan vi inte säga exakt varför unga vuxna känner sig mer ensamma. Men resultaten visar att ensamhet inte kan förklaras av enbart ekonomiska eller sociala faktorer. Det finns något mer som handlar om relationer, tillhörighet och att känna sig sedd i vardagen.
Viktigt för folkhälsoarbetet
Ofrivillig ensamhet är ett växande samhällsproblem och Malin Knutz hoppas att studien kan bidra till att synliggöra den ofrivilliga ensamhetens komplexitet, konsekvenser och behovet av förebyggande insatser.
– Samhället har ett ansvar att synliggöra ensamhetens olika dimensioner och skapa miljöer där människor kan bygga meningsfulla relationer, säger Malin Knutz. Att känna tillhörighet är grundläggande för vårt välbefinnande. Relationer, nätverk, föreningsliv, studier och arbetsplatser spelar stor roll. Människor behöver få vara en del av något större – känna att de får bidra och att någon ser dem.
Ett viktigt steg är att skapa sammanhang där människor känner att de hör hemma, menar Malin Knutz. Om hon skulle sammanfatta studiens viktigaste slutsats i en mening blir den:
– Ensamhet handlar inte främst om att vara ensam, utan om att sakna den gemenskap och tillhörighet som människor behöver för att må bra.
För sjuksköterskor som tog examen i samband med covid-19-pandemin blev övergången till arbetslivet särskilt krävande. Det visar en ny studie som pekar på hur ett stort ansvar, brist på stöd och vårdens höga belastning präglade deras första år i yrket, men också bidrog till deras professionella utveckling.
Att gå från student till legitimerad sjuksköterska innebär ett stort steg. Nyexaminerade sjuksköterskor förväntas snabbt kunna omsätta sina kunskaper från utbildningen i praktiken och ta ansvar för en säker omvårdnad. Samtidigt befinner de sig i början av sin professionella utveckling och behöver stöd från mer erfarna kollegor. Hur påverkades nyexaminerade sjuksköterskor under pandemin?
– Det första året som sjuksköterska är en viktig period då den nyexaminerade successivt behöver utvecklas i sin professionella roll. Våra resultat visar att många under covid-19-pandemin upplevde att de istället fick ta ett mycket stort eget ansvar redan från början, säger Birgitta Bisholt, professor i omvårdnad och prefekt vid Röda Korsets högskola.
Forskare från Röda Korsets högskola har intervjuat 15 sjuksköterskor under deras första år i yrket. Resultaten sammanfattades i två övergripande teman: eget ansvar från start och utmaningar som leder till professionell utveckling.
Känslor av otillräcklighet och osäkerhet
Deltagarna beskrev känslor av otillräcklighet och osäkerhet kring hur de skulle kunna säkerställa en trygg och säker omvårdnad. Flera upplevde samtidigt att stödet från mer erfarna sjuksköterskor inte räckte till.
Under pandemin förstärktes situationen när belastningen på vården ökade och de nyexaminerade behövde vårda svårt sjuka patienter, hantera olika etiska situationer i omvårdnaden av allvarligt sjuka patienter och göra egna prioriteringar.
– Under pandemin blev det tydligt hur sårbar introduktionen kan bli när erfarna kollegor inte har möjlighet att ge det stöd som behövs. De nyexaminerade behövde fatta svåra beslut och hantera komplexa vårdsituationer trots att de fortfarande var nya i yrket, säger Birgitta Bisholt.
Utmaningarna gav också nya kunskaper
Erfarenheterna var dock inte bara negativa. Det stora ansvaret innebar att deltagarna tog fler egna initiativ, fick erfarenhet av komplex omvårdnad och samarbetade med andra professioner. Utmaningarna bidrog på så sätt också till att de utvecklades och blev säkrare i sin yrkesroll.
– Studien visar samtidigt att professionell utveckling inte bör vara beroende av att nyexaminerade lämnas ensamma med ett stort ansvar. Kontinuerligt stöd, strukturerad kompetensutveckling och väl fungerande team är viktiga förutsättningar under det första året. Att få ta ansvar är en viktig del av att utvecklas som sjuksköterska, men ansvaret behöver kombineras med stöd och möjlighet att diskutera svåra situationer med mer erfarna kollegor. Ett väl fungerande team skapar både trygghet och möjligheter att dela kunskap och erfarenheter, säger Birgitta Bisholt.
Resultaten pekar på betydelsen av välorganiserade kompetensutvecklingsprogram för nyexaminerade sjuksköterskor. Det kan stärka deras professionella självförtroende och skapa bättre förutsättningar för en säker omvårdnad – både under extraordinära situationer som en pandemi och i vårdens vardag.
Familj, utbildning, framtidstro och religiös förankring kan hjälpa människor att stå emot extremistisk påverkan och rekryteringsförsök från militanta grupper. Det framgår av en ny rapport. I den intervjuas personer som, trots påverkansförsök, inte har anslutit sig till jihadistiska grupper i konfliktzoner.
Tidigare forskning har främst fokuserat på personer som har radikaliserats. I den nya rapporten, som kommer från Jönköping University, riktas i stället uppmärksamheten mot människor som har stått emot påverkan. Genom att undersöka deras erfarenheter identifieras faktorer som tycks stärka motståndskraften mot extremistiska budskap.
Familj och vänner är viktiga
22 personer i Göteborg intervjuades i rapporten. Samtliga hade utsatts för jihadistisk propaganda eller rekryteringsförsök.
En slutsats är att motståndskraft sällan handlar om en enda faktor. Familj, vänner, utbildning och tydliga framtidsmål spelade ofta en viktig roll, enligt intervjuerna, för att personerna skulle stå emot extremistisk påverkan. Människor som redan upplevde att de hade meningsfulla relationer och en tro på framtiden hade också svårare att lockas av extremistiska gruppers löften om gemenskap, mening och tillhörighet.
Många av intervjupersonerna granskade också aktivt de budskap som de mötte. De ifrågasatte rekryterarnas argument, funderade över konsekvenserna av att resa till konfliktområden och jämförde extremistiska budskap med sina egna erfarenheter, värderingar och kunskaper.
Religionen kan skydda
Rapporter pekar också på att religion inte bör förstås som vare sig en entydig riskfaktor eller en entydig skyddsfaktor. Religiös kunskap och en stabil religiös förankring kunde framstå som viktiga skyddsfaktorer när de gav intervjupersonerna alternativa sätt att förstå och tolka sin religion, vilket gjorde dem mindre mottagliga för våldsbejakande tolkningar av islam.
– Vilka religiösa tolkningsramar och auktoriteter individen har tillgång till och hur dessa används för att förstå politiska konflikter och religiösa skyldigheter påverkar hur religionen fungerar och om den kan motverka radikalisering, säger rapportförfattaren Marco Nilsson, professor i globala studier vid Högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköping University.
Rapportens slutsatser kan bidra till utvecklingen av mer träffsäkra förebyggande insatser, menar Marco Nilsson. I stället för att enbart fokusera på riskfaktorer pekar studien på betydelsen av att stärka skyddande miljöer och relationer, skapa framtidstro samt utveckla människors förmåga att kritiskt granska extremistiska budskap.
Ungefär en femtedel av måltiderna under skoldagen äts utanför skolan. Det framgår av en ny studie av tonåringars matvanor. Det visar sig också att maten ”på stan” ofta är mer ohälsosam än maten som äts i skolan.
Forskare från Karolinska Institutet har undersökt var ungdomar äter under skoldagen och vilken typ av mat de väljer. Totalt deltog 483 elever i åldern 13 till 19 år från två skolor i centrala Stockholm.
Elever tog bilder av maten
Ungdomarna rapporterade sammanlagt 4 562 bilder av mat och dryck med hjälp av särskilda appar. Varje gång en bild togs registrerades även tid och position. På det sättet kunde forskarna kartlägga vad ungdomarna åt, när de åt och om maten åts i eller utanför skolan.
Ungefär en femtedel av alla rapporterade måltider och drycker intogs utanför skolområdet, visade det sig.
– Vi såg att en betydande del av ungdomarnas mat- och dryckesintag under skoldagen sker utanför skolan. Det visar att den omgivande matmiljön också har stor betydelse för de val som ungdomar gör, säger Hanna Wieslander, doktorand vid institutionen för medicin vid Karolinska Institutet.
Mer hälsosamt i skolan
Andelen måltider som bedömdes vara ohälsosamma var också högre utanför skolan än i skolan, 65 procent jämfört med 43 procent.
Maten som åts i skolan bestod oftare av fler delar av en komplett måltid och innehöll oftare grönsaker och fisk. Den innehöll även oftare rött och processat kött än maten som åts utanför skolan.
Skillnaderna syntes även bland drycker. Sockersötade drycker var betydligt vanligare bland drycker som rapporterades utanför skolan, medan vatten dominerade bland dryckerna inne i skolan.
Maten i området spelar roll
Forskarna lyfter fram att tillgången till gratis skolmat inte nödvändigtvis innebär att alla elever äter sina måltider i skolan.
– För att stödja hälsosamma matvanor behöver vi bättre förstå varför ungdomar väljer att äta i eller utanför skolan och vilken roll skolmiljön och matutbudet i närområdet spelar, säger Hanna Wieslander.
Datainsamlingen genomfördes under åren 2019–2021 samt under 2024.
Under hashtaggen #ridingfails i appen Tiktok samlas mängder av filmklipp där unga ryttare faller av sina hästar. Ofta är inramningen underhållande och humoristisk.
– Man normaliserar något som egentligen är riskfyllt och allvarligt, säger doktoranden Klara Boije af Gennäs vid Malmö universitet.
Klara Boije af Gennäs forskar om skador i ridsporten. I en ny studie har hon och två kollegor studerat hur skador och risker kopplade till ridning förmedlas i sociala medier. Mer specifikt har de studerat appen Tiktok och hashtaggen #ridingfails.
I studien har 60 videor och över 6 700 kommentarer analyserats. Ett centralt tema i videorna är att visa upp misslyckanden som en naturlig del av ridsporten – och som någonting som gör ryttaren starkare. Ryttarna använder sig av en klassisk berättardramaturgi för att visa hur en motgång kan vändas till framgång.
– Inramningen är mer underhållande än allvarlig. Det är komiska klipp på unga tjejer som rider ponnys eller hästar och trillar av i olika situationer, ofta med rolig musik pålagd, säger Klara Boije af Gennäs.
Skadorna syns inte
Videor som skildrar allvarliga skador är mycket ovanliga under #ridingfails, enligt forskarna.
– Trots det ser vi att flera beskriver att de varit med om allvarliga skador. Avramlingarna vi får se leder förmodligen till allvarliga skador som hjärnskakning och frakturer, men att dessa skador inte syns kan bero på att plattformen tar bort sådant innehåll eller att det inte passar in som underhållning, säger Klara Boije af Gennäs.
Många ”experter”
Forskningen visar också att det finns två tydliga positioner i kommentarsfälten. Medan många uttrycker sympati och igenkänning finns även högljudda kritiker.
– Det finns en grupp som kallas ”Tiktok-tränare” i kommentarsfälten. De kommer in som en slags självutnämnda experter och kan skriva kommentarer om ryttarens bristande teknik eller uttrycka en oro över hur hästen mår.
Viktigt att veta för tränare
Att innehållet under hashtaggen #ridingfails engagerar inom hästvärlden är inget som förvånar Klara Boije af Gennäs. Men hon hoppas att studien kan bidra till en ökad medvetenhet kring vilka bilder som förmedlas i sociala medier, till unga ryttare.
– Det finns ingen tydlig uppdelning mellan vad som händer i stallet och vad som händer i sociala medier. Förbundet, klubbarna och tränarna som vill arbeta med sund stallbackskultur och motverka riskfyllda beteenden behöver därför även ta hänsyn till och förstå vilka normer som utvecklas på plattformar som Tiktok och Instagram.
Älgstammen i Sverige ökar för tredje året i rad. Det visar en ny rapport från SLU på uppdrag av Naturvårdsverket.
Inför jaktstarten hösten 2025 uppskattades den svenska älgstammen till omkring 320 000 individer. Under jaktsäsongen fälldes drygt 62 000 älgar. När jakten var över återstod ungefär 255 000 älgar, eftersom djuren också dör av andra orsaker.
Det innebär att älgstammen ökar på nationell nivå, men utvecklingen kan skilja sig åt mellan olika delar av landet.
– Kunskapen om hur många älgar det finns och hur stammen utvecklas utgör grunden i den svenska älgförvaltningen. Resultaten från årets beräkningar används för att ta fram förvaltningsplaner för älgen i hela Sverige, säger Anders Broby, vilthandläggare på Naturvårdsverket.
Jakt påverkar älgstammen mest
Den nya rapporten visar hur både jakttryck och jägarnas beteende påverkar älgstammens utveckling. Under förra året fälldes 19,5 procent av älgstammen när jakten startade.
– Trenden med en ökande älgstam beror på att jägarna medvetet skjutit färre älgar senaste åren. Nu ökar avskjutningen igen, men den kompenserar inte för hur många kalvar som föds, säger Fredrik Widemo, forskare vid SLU.
Mer tid att rapportera
En viktig källa för SLU:s beräkningar är jägarnas rapporter om hur många älgar de ser under jakten. När älgstammen minskade var jägarna ute mindre i skogen. Det gjorde att antalet rapporterade älgobservationer också minskade.
För att fler jägare ska kunna delta och statistiken bli bättre har tiden för att rapportera älgobservationer förlängts med en månad inför jakten 2026.
– Jägarnas observationer är mycket viktiga för att vi ska kunna få en tillförlitlig bild av älgstammen, även i områden där man testat ny inventeringsteknik. Förvaltningen av älg behöver därför även fortsatt jägarnas engagemang i datainsamlingen, säger Anders Broby.
Det går inte att räkna varje älg i Sverige. Därför använder SLU flera inventeringsmetoder för att uppskatta älgstammens storlek och sammansättning. Fyra basmetoder används och vägs samman för att ge en så tillförlitlig bild som möjligt av stammen.
Älgobservationer Jägare rapporterar hur många älgar de ser under en viss period i samband med jakt.
Spillningsinventering
Antalet spillningshögar används som ett mått på hur stor älgstammen är.
Avskjutningsstatistik
Antalet älgar som fälls under jakten ger information om älgstammens storlek.
Älgkalvarnas vikt
Kalvarnas vikt vid slakt ger information om tillgången på föda och älgstammens kondition.
I beräkningarna ingår också uppgifter om älgar som dödats i trafiken och om vargrevir.
I dagens elbilsbatterier kan en enda svag cell begränsa hela batteripaketet. En studie visar att batterier som kan koppla förbi svaga celler i vissa fordon kan få över 20 procent längre livslängd och samtidigt minska kostnaderna över batteriets livstid.
Batteripaket i elfordon består av många sammankopplade battericeller som åldras i olika takt. I dagens batterier kan därför en enskild, svagare cell begränsa kapaciteten för hela batteripaketet.
Enligt Chalmersforskaren Albert Škegro kan cellerna liknas vid personer som sitter ihop med ett rep och försöker ta sig framåt.
– Eftersom de är bundna till varandra måste alla hålla samma takt som den långsammaste och stanna när den personen stannar. Med lösningen i vår studie kan batteriet i stället koppla förbi cellen som orsakar problem och fortsätta framåt, Albert Škegro, doktorand vid Institutionen för elektroteknik på Chalmers, i ett pressmeddelande.
Tidigare forskning har visat att skillnader mellan enskilda celler har betydelse för elbilsbatteriers prestanda och livslängd. I en ny studie visar forskare vid Chalmers att de svagaste cellerna tydligt begränsar hela batteripaketet.
Batteri kan anpassa sig när cellerna åldras
I studien har forskarna kartlagt fördelarna med så kallade omkonfigurerbara batteripaket. Med hjälp av brytare och styrsystem kan kopplingarna mellan cellerna ändras. På så sätt kan systemet koppla förbi svagare celler och utnyttja batteriets kvarvarande kapacitet.
I forskarnas modeller kan den mest avancerade lösningen, där varje cell kan styras separat, förlänga batteriets livslängd med mer än 20 procent i vissa högspänningsfordon, som elektriska lastbilar och elbilar med lång räckvidd.
I praktiken är det mer sannolikt att grupper av celler styrs tillsammans. De 20 procenten ska därför ses som en teoretisk övre gräns.
– Omkonfigurering är inte en fråga om ”på eller av”. Det är ett spektrum, och var en tillverkare väljer att placera sig på det spektrumet avgör hur mycket av den potentiella vinsten som kan bli verklighet, säger Changfu Zou, professor vid institutionen för elektroteknik på Chalmers.
Längre livslängd kan väga upp högre kostnad
I ett räkneexempel med ett 80 kilowattimmars batteri och en årlig körsträcka på 12 000 kilometer hade det omkonfigurerbara batteripaketet cirka 14 månader längre livslängd än ett konventionellt batteripaket som byts ut efter cirka tio år.
– För en privat elbilsägare är det en stor fördel att bilens batteri håller längre. För en fordonsflotta med hundratals batteripaket kan en ökad batterilivslängd innebära betydande besparingar, säger Albert Škegro.
Tekniken finns ännu inte i serie- eller massproducerade fordon, men har testats i forsknings- och industriprototyper. Eftersom den kräver extra elektronik blir batteripaketen inledningsvis dyrare. Forskarna visar samtidigt att den längre livslängden och ett högre restvärde i många fall kan väga upp merkostnaden. Potentialen är störst i högspänningsfordon med lång räckvidd, där batterierna innehåller många seriekopplade celler.
Tekniken kan ge flera hållbarhetsvinster
Utöver en längre livslängd pekar forskarna på flera hållbarhetsvinster. I dag läggs stora resurser på att testa och matcha celler med liknande egenskaper vid batteritillverkningen. Den nya tekniken gör det möjligt att ha större variation mellan cellerna och kan därför minska behovet av sådan exakt matchning. En större andel av batteripaketen skulle också kunna få ett andra liv, exempelvis som stationära energilager.
– Ett batteripaket som tas ur drift i förtid innebär både bortkastat material och bortkastad energi. Att hålla batteripaket i användning längre är därför ett hållbarhetsargument redan innan man tar hänsyn till ekonomin, säger Albert Škegro.
Personer som växte upp i familjer med låga inkomster löper högre risk att utveckla åderförkalkning i hjärtats kranskärl senare i livet. Det visar en ny studie från Karolinska institutet. Sambandet kvarstod även efter att forskarna tagit hänsyn till levnadsvanor och andra riskfaktorer.
Forskare vid Karolinska institutet har studerat 15 640 personer i åldern 50 till 64 år från den svenska befolkningsstudien SCAPIS. De undersökte familjens inkomster när deltagarna var 10 till 12 år gamla och jämförde sedan uppgifterna med resultat från datortomografi av hjärtats kranskärl omkring 50 år senare.
Resultatet visar att de som vuxit upp i familjer med de lägsta inkomsterna oftare har tecken på måttlig till uttalad åderförkalkning i kranskärlen än personer från familjer med de högsta inkomsterna.
När forskarna tog hänsyn till ålder, kön och andra faktorer var oddsen för måttlig till uttalad åderförkalkning 43 procent högre i gruppen med lägst familjeinkomsten under barndomen.
Efter justering för levnadsvanor, socioekonomiska förhållanden i vuxen ålder och etablerade riskfaktorer var oddsen fortfarande 31 procent högre.
– Våra resultat visar att socioekonomiska förhållanden tidigt i livet har betydelse för hjärt-kärlhälsan flera decennier senare, säger Per Svensson, docent vid institutionen för klinisk forskning och utbildning.
Forskarna vet ännu inte exakt vilka mekanismer som ligger bakom sambandet.
– Vi tror att sambandet speglar en livslång ansamling av riskfaktorer som vi inte fullt ut fångar med data från vuxen ålder. Övervikt under barndomen kan vara en sådan faktor. Det finns också forskning som tyder på att låg socioekonomi tidigt i livet kan påverka biologiska processer kopplade till stress och inflammation. Vilken betydelse dessa mekanismer har behöver dock undersökas närmare, säger Per Svensson.
Ett toxin som bildas av bakterien Bacillus cereus blir extra aktivt i den basiska miljö som kan uppstå i öppna sår. Forskare vid Umeå universitet har nu visat hur det giftiga ämnet skadar celler och gynnar bakteriernas tillväxt i sårvävnad.
Bakterier i Bacillus cereus-gruppen finns nästan överallt, bland annat i jord, damm och livsmedel. De är mest kända för att orsaka matförgiftning, men kan också orsaka allvarliga infektioner utanför tarmen, till exempel i öppna sår. Hittills har det varit oklart hur bakterierna orsakar sådana skador.
Giftämne skadar celler
Forskare vid Umeå universitet har nu visat hur ett toxin, ett giftigt ämne från bakterierna, skadar kroppens celler. Toxinet NheABC bildar små hål i cellernas membran och orsakar stora skador på mitokondrierna, cellernas energifabriker.
Experiment med konstgjorda cellmembran visade att vissa fetter som finns i mitokondrierna, framför allt kardiolipin, förstärker giftets skadliga effekter.
– Våra resultat stärker bilden av att fynd av sjukdomsframkallande bakterier inom B. cereus-gruppen i djupa eller infekterade sår inte alltid bör avfärdas som ofarlig kontaminering, säger Abdelbasset Yabrag, doktorand på Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Sårmiljön avgör toxinets effekt
Enligt forskarna var det mest överraskande resultatet kopplat till surhetsgraden. Toxinets skadliga aktivitet var betydligt lägre i sur miljö än vid neutralt och basiskt pH.
Kroniska sår kan bli mer basiska till följd av blod, vävnadsvätska och ämnen som bildas när kroppen bryter ner olika ämnen. Det kan skapa en miljö som gynnar bakteriernas tillväxt och gör det lättare för dem att etablera sig.
I försök på möss med sårinfektion bidrog giftämnet NheABC till att bakterierna kunde föröka sig mer och att den lokala inflammationen blev starkare. Det kan jämföras med MakA-toxinet hos kolerabakterien Vibrio cholerae, som forskargruppen tidigare har visat aktiveras i sur miljö.
– Om toxinets aktivitet beror på den omgivande miljön kan det öppna för nya sätt att minska skadorna vid infektioner. Då kan man i framtiden försöka påverka förhållandena i såret, inte bara bakterien i sig, säger Aftab Nadeem, forskare vid Umeå universitet.
Mer om studien
Studien genomfördes i samarbete mellan forskare vid Umeå universitet, Norges miljö- och biovetenskapliga universitet och Lunds universitet.
Forskarna kombinerade flera experimentella modeller, bland annat mänskliga celler odlade i två- och tredimensionella system, laboratorieodlade minitarmar, artificiella cellmembran, avancerad mikroskopi och en musmodell för sårinfektion.
Spädbarn som har eksem på huvud, hals och händer utvecklar oftare matallergier än de som bara har eksem på kroppen. Det visar en ny studie från Umeå universitet.
Forskare vid Umeå universitet har studerat 4 500 barn. När barnen var nio månader gamla rapporterade föräldrarna om barnet hade eksem och var på kroppen det satt. Vid 18 månaders ålder undersökte forskarna förekomsten av matallergi och så kallad allergisk sensibilisering, vilket innebär att det finns allergiantikroppar mot vanliga livsmedel i blodet.
Resultaten visar att eksem som involverade huvud, hals, händer och kroppen var kopplat till fyra gånger högre risk för matallergi vid 18 månader jämfört med barn utan eksem.
Även eksem på enbart huvud, hals och händer var kopplat till matallergi, medan eksem som enbart förekom på kroppen inte var det.
– Vi vet sedan tidigare att eksem under spädbarnstiden är kopplat till matallergi. Men de här resultaten tyder på att det inte bara är förekomsten och svårighetsgraden av eksem som är relevant, utan även var på kroppen eksemet sitter, säger Stina Bodén, forskare vid Institutionen för klinisk vetenskap på Umeå universitet.
Viktigt att barn får utforska mat
En möjlig förklaring till resultaten är att eksem innebär en försämrad hudbarriär. Om ett barn är allergiskt mot något livsmedel kan eksemen blossa upp på de ställen som kommer i kontakt med mat, vilket för spädbarn ofta innebär ansikte och händer.
Studien är en observationsstudie och kan inte visa att det är hudkontakten i sig som orsakar allergi, så forskarna betonar därför att föräldrar bör låta barn själva utforska och äta mat, även om de har eksem.
– Att låta barnet kladda med och utforska maten är en viktig del av att lära sig äta. Resultaten understryker däremot vikten av att tidigt uppmärksamma och behandla eksem hos spädbarn för att stärka hudbarriären, säger Stina Bodén.
– Studien ger ny kunskap som kan vara värdefull inom barnhälsovården. Genom att bedöma både eksemets svårighetsgrad och dess anatomiska utbredning kan vi erbjuda rätt uppföljning och rådgivning i ett tidigt skede, säger Christina West, professor i pediatrik vid Umeå universitet.
En nu utdöd djurart levde i södra Sibirien under mer än 200 000 år innan den försvann. Nu har forskare kunnat följa arten, som är släkt med dagens jakar, och dess utveckling genom att analysera dna från små benbitar.
Forskare har analyserat förhistoriskt dna från benfragment som hittats i Denisovagrottan, känd för sina många förhistoriska fynd, och på andra platser i södra Sibirien. Genom analyserna kunde de kartlägga arvsmassan hos 20 individer av ett djur som levde vid olika tidpunkter under mer än 200 000 år.
Analyserna visar att det rör sig om en tidigare okänd art som började skilja sig från dagens jakar för omkring 400 000 år sedan. Arterna var helt separerade omkring 150 000 år senare.
– Det är en anmärkningsvärd upptäckt av en stor utdöd djurart utifrån små odefinierbara benfragment, säger Love Dalén, professor i evolutionär genomik vid Centrum för paleogenetik, i ett pressmeddelande.
Som jämförelse lyfter forskarna fram brunbjörnen och isbjörnen, som troligen började skiljas åt för omkring 400 000 år sedan.
– Detta sammanfaller med en period med ett betydligt varmare klimat, som kan ha bidragit till att populationer isolerades och så småningom utvecklades till olika arter, säger Alexandre Gilardet, doktorand vid Centrum för paleogenetik.
Utgrävningar i den södra kammaren i Denisovagrottan. Bild: IAET SB RAS
Korsade sig inte med andra nötdjur
Den nya upptäckten påminner, enligt forskarna, om fyndet av denisovamänniskan som identifierades utifrån ett enda fossil 2010.
– Den pekar också på Altajregionen som ett område som kan ha haft stor biologisk mångfald och fungerat som en tillflyktsort för arter både under istider och värmeperioder, säger Love Dalén.
Till skillnad från de hybrider som uppstod mellan olika forntida människogrupper fann forskarna nästan inga tecken på att den nya arten korsat sig med andra nötdjur i området, som stäppbison och uroxe.
Varmare klimat påverkade vissa arter
Resultaten tyder också på att populationen förändrades under den senaste varma perioden mellan två istider, samtidigt som den genetiska variationen minskade.
– Detta visar hur uppvärmningen av klimatet för omkring 120 000 år sedan påverkade arvsmassan hos arter som var anpassade till kyla. Eftersom studien sträcker sig över en ovanligt lång tidsperiod kan vi följa arten genom hela istidscykler och undersöka hur klimatförändringarna kan ha påverkat den biologiska mångfalden, säger Jonas Oppenheimer, postdoktor vid Centrum för paleogenetik.
Ett av benfragmenten som gav upphov till ett genom, det vill säga en individs samlade arvsmassa, 2026. Bild: Mário Vicente
Arten saknar namn
Det yngsta analyserade exemplaret är omkring 27 000 år gammalt. Arten dog ut någon gång därefter, men exakt när och varför är fortfarande okänt.
Den utdöda släktingen till dagens jakar levde i södra Sibirien, medan dagens jakar finns längre söderut på den tibetanska högplatån.
Genetiska bevis räcker inte för att formellt klassificera och namnge en ny art. Forskarna planerar därför att jämföra fynden med tidigare beskrivna jakliknande lämningar från området.
Studien är ett samarbete mellan Centrum för palaeogenetik i Stockholm, University of California och University of Vienna.
En grundläggande förändring är på väg att ske i Bottniska viken: fosforhalterna verkar öka, medan kvävenivåerna har varit stabila eller minskat. Detta kan till exempel leda till ökad algblomning.
– Om utvecklingen fortsätter kan området bli kvävebegränsat inom några decennier. Kvävebegränsning gynnar trådformiga cyanobakterier framför annat växtplankton, vilket kan störa ekosystemen och öka risken för skadliga algblomningar, säger forskaren Siv Huseby.
Under flera decennier har forskare betraktat fosfor som det huvudsakliga näringsämne som begränsar den biologiska produktionen i Bottniska viken. Nu visar en ny studie från Umeå universitet att en grundläggande förändring är på väg att ske. Bottenhavet har övergått till en så kallad kvävebegränsning – och Bottenviken är på väg i samma riktning.
Varför är detta viktigt? För att balansen mellan kväve och fosfor påverkar vilka organismer som gynnas i havet och hur ekosystemet fungerar. När vatten blir mer kvävebegränsat kan förhållandena gynna kvävefixerande cyanobakterier, varav vissa bildar omfattande blomningar under sommaren.
Studien bygger på miljöövervakningsdata från Sverige och Finland som samlats in mellan 1994 och 2023 och ger den första samlade bedömningen av hur näringsbalansen i Bottniska viken har förändrats över tid.
Tydlig förändring i näringsbalansen
Historiskt har norra Östersjön i stor utsträckning ansetts vara fosforbegränsad. Forskarna såg dock att fosforhalterna har ökat betydligt under de senaste tre decennierna, medan kvävenivåerna har varit stabila eller minskat. Detta har förändrat balansen mellan de två näringsämnena och därmed vilket ämne som begränsar den biologiska produktionen i havet.
– Vi ser en tydlig förändring i Bottenhavet. Den näringsbalans som präglade området för några decennier sedan finns inte längre. Detta är viktigt eftersom det begränsande näringsämnet påverkar hur hela ekosystemet fungerar, säger Siv Huseby, forskare vid Umeå marina forskningscentrum.
Forskarna konstaterade att Bottenhavet gick från fosforbegränsning till kvävebegränsning strax efter millennieskiftet. Bottenviken är fortfarande fosforbegränsad, men samma trend syns även där, vilket tyder på att liknande förändringar kommer att ske i framtiden.
Ökande fosforhalter kan också bidra till att skapa förhållanden som gynnar kvävefixerande cyanobakterier. Sådana blomningar ökar redan i delar av norra Östersjön och förknippas ofta med övergödningsproblem, bland annat grumligare vatten, syrefattiga bottnar och störningar i marina ekosystem som kan påverka allt från små organismer till fiskbestånd.
– Jag blev förvånad över den tydliga förändringen i balansen mellan kväve och fosfor i havsvattnet, särskilt i Bottenviken. Om utvecklingen fortsätter kan området bli kvävebegränsat inom några decennier. Kvävebegränsning gynnar trådformiga cyanobakterier framför annat växtplankton, vilket kan störa ekosystemen och öka risken för skadliga algblomningar. Vi ser redan fler sådana cyanobakterier i Bottenhavet, och de kan bli vanliga även i Bottenviken, säger Siv Huseby.
Miljöförvaltningen kan behöva ses över
En möjlig förklaring till de stigande fosforhalterna är att fosforrikt vatten från Egentliga Östersjön transporteras norrut in i Bottniska viken. Forskarna menar att detta visar hur nära sammankopplade miljöförhållandena är i olika delar av Östersjön.
Resultaten har betydelse för miljöförvaltningen. Dagens strategier bygger på långvariga antaganden om vilka näringsämnen som begränsar produktionen i norra Östersjön och enligt forskarna kan dessa antaganden behöva omprövas i takt med att förhållandena förändras.
– För att minska övergödningen i Bottniska viken måste arbetet fortsätta i hela Östersjön. En stor del av ökningen av fosfor kommer från Egentliga Östersjön, vilket gör regionalt samarbete inom HELCOM, östersjöländernas gemensamma havsmiljökommission, avgörande. Att minska döda bottnar, begränsa tillförseln av näringsämnen och hantera klimatförändringarna är alla viktiga åtgärder för att minska omfattande blomningar av cyanobakterier, säger Siv Huseby.
I en ny studie betraktas bina i ett bisamhälle som en enda superorganism. Synsättet omdefinierar honungsbiets grundläggande biologi, vilket får konsekvenser för biodling.
Enligt den traditionella synen består ett bisamhälle av ett mycket stort antal enskilda organismer. Där finns en drottning, 200 till 300 drönare samt tiotusentals arbetarbin. Alla dessa individer har specifika arbetsuppgifter för att bidra till bisamhällets utveckling och funktion.
I en ny studie från bland annat Lunds universitet lyfts tanken på att se på bisamhället ur ett annat perspektiv. Varje drottning och hennes bisamhälle utgör enligt det synsättet en superorganism, det vill säga ett enda djur bestående av bin – på liknande sätt som våra kroppar består av celler.
– Vi har undersökt vad det innebär att bisamhället är en enda individ, vilket låser upp helt nya insikter om honungsbiets fascinerande liv, säger Hannes Bonhoff, nyutexaminerad biologistudent vid Lunds universitet.
En stor föräldraomsorg
Han menar att bisamhället som superorganism kan liknas vid ett enskilt däggdjur som genomgår dräktighet med omfattande föräldraomsorg. Varje generation av ett bisamhälle utvecklas ur ett enda bi och genomgår samma faser som ett däggdjur, det vill säga från embryo och foster till juvenil och vuxen samt med ett oundvikligt biologiskt åldrande vilket gör att bisamhället dör efter några år.
– Och när denna superorganism ska fortplanta sig omhändertas avkomman med ett stort engagemang från föräldern, i vissa fall även på bekostnad av förälderns liv, säger Hannes Bonhoff.
Bisvärm. Bild: Hannes Bonhoff, Lunds universitet.
Mamman riskerar livet
Honungsbin förbereder sig på förökning genom svärmning. I princip innebär det att drottningen och hälften av bisamhället flyger i väg för att hitta ett nytt bo. Kvar i det gamla boet lämnas en ny drottning som blir starten på ett nytt bisamhälle, som då växer fram i den kvarvarande delen av modersamhället.
– Föräldraomsorgen går alltså så långt att avkomman ärver moderns bo medan hon själv riskerar sitt liv genom att svärma iväg för att bosätta sig någon annanstans, säger Hannes Bonhoff.
Avkomman utvecklas därmed under trygga former i sitt modersamhälle och förses med näring, skydd och ett utbyggt bo. Modersamhället hjälper även avkomman att lära sig bidansen, det vill säga de olika strukturerade rörelser som ett bi gör för att visa de andra bina vägen till de näringsrikaste blommorna.
En biholk. Bild: Hannes Bonhoff, Lunds universitet.
Ändrad syn på biodling
I Sverige finns över 15 000 hobby- och yrkesbiodlare. Att betrakta bisamhället som en superorganism har, enligt Hannes Bonhoff, betydelse för biodlingen. Ett sådant ändrat synsätt skulle bidra till ökad förståelse för den skötsel som Hannes Bonhoff anser behövs.
Det handlar bland annat om hur man bäst hanterar parasiter som varroakvalstret, ett fruktat spindeldjur som angriper honungsbin. Det förändrar också hur man ska förhålla sig till dagens metoder gällande att tvångsbyta drottningar och att på konstgjord väg hindra svärmningar, menar Hannes Bonhoff.
– Moderna metoder inom biodling baseras på idén om att hålla samhället ungt och friskt i all oändlighet. Vår studie visar att sådana ingrepp krockar fundamentalt med den naturliga fortplantningsstrategin och förmågan att hantera parasiter, säger Hannes Bonhoff, som förespråkar utveckling av mer hållbara och djurvänliga metoder.
Niklas Wahlberg, professor i systematisk biologi vid Lunds universitet och handledare för studien, säger att studien är spännande eftersom den skapar klarhet kring begreppet superorganismer.
– Själva begreppet har funnits länge, men det här är första gången som det sätts in i ett verkligt biologiskt sammanhang. Det är fantastiskt att tänka på att precis som enskilda celler bygger upp en organism, så bygger enskilda bin med olika uppgifter upp superorganismen.
Elever i årskurs 4–9 är varken entydigt positiva eller negativa till klimatsmartare skolmåltider. Smak, mättnad och att maten var välbekant det som spelade stor roll, visar en studie. Eleverna var också något mer positiva till mindre kött i recepten än till fler helvegetariska dagar.
Forskare vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola har samlat in enkätsvar från elever i årskurs 4–9 vid sex skolor i Lunds kommun. 1 268 elever deltog och forskarna genomförde även gruppsamtal med 20 elever vid två skolor.
Enkätsvaren visade att positiva attityder till klimatsmartare skolmåltider hade starkast samband med om eleverna själva tyckte att klimatet var viktigt vid matval och om de ofta åt vegetariskt i skolan. Flickor var också mer positiva än pojkar.
Kännedomen om att rött kött har större klimatpåverkan än vegetarisk mat var hög även bland elever med mer negativa attityder, och hade bara ett svagt samband med deras inställning.
– Eleverna är medvetna om matens klimatpåverkan, men när de står inför lunchen blir andra saker viktigare. De tänker framför allt på att maten ska smaka gott, göra dem mätta och kännas bekant, säger Monica Hunsberger, docent i folkhälsovetenskap vid Göteborgs universitet.
I samtalen framstod kött som en norm för vad många elever såg som en riktig och mättande måltid. Vegetariska rätter bedömdes utifrån den normen och gick lättare hem när de påminde om mat eleverna redan kände till.
Ändrade recept
Resultaten visar att stödet var något högre för att minska skolmåltidernas klimatavtryck genom att minska mängden kött i recepten än genom att ha fler helvegetariska dagar.
Attityderna var överlag blandade: omkring fyra av tio elever i enkäten var neutrala till klimatsmartare skolmåltider, medan ungefär lika många var positiva som negativa. I samtalen beskrev eleverna minskad mängd kött i recept som lättare att acceptera än helvegetariska dagar. Vid tiden för studien hade skolorna redan en till två helvegetariska dagar per vecka.
Studien genomfördes i samband med ett försök där skolmåltidernas klimatavtryck minskades med 20 procent utan att det påverkade hur mycket eleverna åt eller hur nöjda de var med maten.
– Många skolkök arbetar redan med att utveckla recept så att de innehåller mindre av råvaror med högt klimatavtryck, parallellt med att de serverar en hög andel vegetariska rätter. Den här studien talar för att sådan receptutveckling kan vara ett bra komplement för att samtidigt minska klimatpåverkan och värna om att maten uppskattas av eleverna, säger Erik André, kommundoktorand vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs Stad.
Jakt, förändrade livsmiljöer och genetisk utarmning bidrog till att uroxarna dog ut i Skandinavien för tusentals år sedan. Det visar en ny studie.
Uroxen, de moderna nötkreaturens förfader, strövade en gång över stora delar av Europa, Asien och norra Afrika. Efter en nedgång som pågick i omkring 8000 år försvann de sista i Polen på 1600-talet.
Mänsklig aktivitet var den främsta orsaken till att uroxen dog ut globalt, men varför den utrotades betydligt tidigare i Skandinavien har varit oklart. En forskargrupp har nu tittat närmare på varför djuren försvann.
Forskarna kombinerade analyser av forntida dna från uroxars ben, som hittats södra Sverige och Danmark, med kol-14-dateringar. De jämförde också ålderssammansättningen hos benen från olika arkeologiska boplatser.
Minskad genetisk mångfald
Något som förvånade forskarna var att uroxen troligen genomgick en kraftig minskning i populationen, en så kallad flaskhals, när den kom till Skandinavien. Det ledde till minskad genetisk mångfald.
–Jag tyckte det var oerhört intressant att se hur uroxarnas genetiska mångfald minskade när de rörde sig från det europeiska fastlandet upp genom Jylland och sedan minskade ytterligare över Själland och Skåne. Det är ett skolexempel på en flaskhals inom evolutionsgenetiken, säger Mikkel-Holger Sinding, docent vid Köpenhamns universitet, i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Rekonstruktion av en uroxe. Bilden är beskuren. Illustration: Erika Rosengren
Isolerades för 8000 år sedan
Tidigare trodde man att populationen blev isolerad för omkring 10 000 år sedan. Genetiska bevis visar nu att de skandinaviska uroxarna fortfarande hade kontakt med den europeiska huvudpopulationen även efter denna tidpunkt. Först när landbryggan mellan Skandinavien och det europeiska fastlandet svämmade över, för omkring 8 000 år sedan, blev populationen helt isolerad.
När de dansk-svenska sunden uppstod sammanföll det med en period av intensiv jakt på uroxen. Det svenska beståndet minskade kraftigt och på Själland i Danmark försvann uroxarna helt.
I södra Sverige överlevde ett mindre antal uroxar åtminstone fram till för 6 500 år sedan. Djuren försvann troligen i takt med att livsmiljön förändrades i Sverige. De öppna landskapen ersattes gradvis av tätare skogar, vilket tycks ha missgynnat uroxen.
Flera faktorer bakom utdöende
Studien pekar på att flera faktorer bidrog till uroxens utrotning. Forskargruppen bedömer att genetisk utarmning, mänskligt tryck samt fragmentering och försämring av livsmiljön samverkade.
Resultaten ger ledtrådar som kan vara värdefulla för dagens viltvård.
– Våra resultat ger en mer nyanserad bild av människans påverkan på djurpopulationer. De bekräftar att arter sällan försvinner till följd av en enskild faktor. Bevarandeplaner måste därför vara heltäckande och beakta flera påfrestningar samtidigt. Våra resultat framhåller behovet av att inrätta ekologiska korridorer för hotade vilda djur, snarare än isolerade naturreservat, säger Erika Rosengren, doktorand i historisk osteologi vid Lunds universitet.
Vanliga blodtrycksmätningar i primärvården ger ofta högre och mer varierande värden än mätningar under kontrollerade former.
– Idag görs ofta upprepade mätningar av blodtrycket med tveksam kvalitet. Det kostar onödiga resurser och leder till en fördröjd diagnos, säger forskaren Mattias Brunström.
Blodtrycket är en av vårdens vanligaste mätningar och ligger till grund för olika beslut för miljontals människor. Samtidigt är det svårt att följa rekommenderad mätteknik fullt ut i en stressig vardag, exempelvis på en vårdcentral.
I den nya studien jämförde forskarna blodtryck som hade registrerats vid vanliga besök i primärvården med blodtryck som hade mätts enligt ett standardiserat protokoll inom Västerbottens hälsoundersökningar.
Av de personer som bedömdes ha högt blodtryck vid rutinmätningen hamnade 41 procent i en lägre blodtryckskategori när blodtrycket mättes på standardiserat vis.
Kan bli fel åt båda håll
Med andra ord kan rutinmätningar bidra till att vissa personer felaktigt får höra att de har högt blodtryck. Den stora variationen innebär samtidigt att personer med ett verkligt förhöjt blodtryck också kan missas.
– Det stora problemet i Sverige idag är en betydande underdiagnostik och underbehandling av högt blodtryck. Budskapet är därför inte att vi ska mäta eller behandla mindre, utan att vi ska mäta korrekt och behandla rätt personer, säger Olivia Gästgivars, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.
Svårare att bedöma risker
Den standardiserade mättekniken har också ett betydligt starkare samband med framtida hjärt-kärlsjukdom. I studien kunde forskarna se att standardiserade mätningar förklarade ungefär 40 procent av framtida hjärt-kärlsjukdom medan mätningar i rutinsjukvården bara kunde förklara ungefär 20 procent.
– Skillnaden beror troligtvis på att det blir svårare att skilja på personer med hög respektive låg risk för hjärt-kärlsjukdom när rutinmätningarna klassificerar fel, säger Mattias Brunström, docent i epidemiologi och biträdande universitetslektor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Bättre mätningar behövs
Forskarna hoppas att de nya resultaten ska bidra till att blodtrycksmätningarna och diagnostiken av hypertoni, högt blodtryck, blir bättre. Om mätningarna utförs korrekt och värdena blir mer tillförlitliga kan vården behandla rätt patienter och minska antalet vårdkontakter.
– Gränsen för behandling vid högt blodtryck bygger till stor del på studier där blodtrycket har mätts under noggrant standardiserade förhållanden. Om samma gränsvärden ska användas i rutinsjukvården måste även mätningarna hålla tillräckligt hög kvalitet, säger Olivia Gästgivars.
Upprepade blodtrycks-mätningar av tveksam kvalitet får negativa följder på flera sätt, säger Mattias Brunström.
– Det kostar onödiga resurser och leder till en fördröjd diagnos.
