Forskare från Linköpings universitet har visat att det kristallartade materialet perovskit kan användas för att skapa så kallade kvantbitar. Den nya tekniken kan på sikt ge bättre kvantdatorer.
En kvantdator jobbar med något som kallas kvantbitar, eller qubits, för att hantera information. Dessa går att jämföra med ettor och nollor. Det som skiljer sig är att en kvantbit inte måste vara i det ena eller det andra läget, utan kan finnas i alla positioner mellan ett och noll. Detta kallas för superposition. Då går det att hantera avsevärt mycket mer information på mindre yta.
Dagens kvantbitar är känsliga
Det finns många olika sätt att skapa en kvantbit. Den vanligaste tekniken idag är så kallade supraledande kvantbitar som används av bland andra IBM och Google i försök att skapa en kvantdator. Men de är känsliga och fungerar endast vid någon tusendels grad över den absoluta nollpunkten. Den typen av nedkylning kräver mycket energi och utrymme vilket leder till svårigheter att skala upp tekniken.
En annan typ av kvantbitar baseras på det så kallade spinnet hos elektronerna i materialet. De kvantbitarna skapas genom så kallade defekter i fasta material. Det handlar om väldigt precisa ändringar i materialets struktur. Den vanligaste materialdefekten som används för att skapa en ”spinnkvantbit” är diamant där två kolatomer har ersatts med en kväveatom. Det är en process som är väldigt energikrävande, dyr och krånglig.
Forskare kokar kvantbitar
– Därför började vi utforska en ny idé – att ”koka ihop” våra kvantbitar i labbet, säger Yuttapoom Puttisong, docent vid Linköpings universitet.
Yuttapoom Puttisong beskriver metoden som en form av matlagning där olika kemikalier blandas. Blandningen värms upp till 480 grader Celsius och vid nedkylningen skapas en kristall bestående av materialet perovskit. Till utseendet liknar den en diamant.
För att skapa själva kvantbitarna tillsätts ett aktivt ämne, i detta fall krom, som ger ett rosaliknande skimmer.
Bild: Olov Planthaber, Linköpings universitet.
Perovskit, vad är det?
Perovskit är ett kristallartat material. Det har en stark förmåga att både avge och absorbera ljus. Materialet är mångsidigt. Det kan bland annat användas för att göra lysdioder, sensorer och effektiva solceller.
Källa: Linköpings universitet
Få trodde på idén
– Den stora fördelen är att vi kan göra detta snabbt, billigt och framför allt kontrollerbart. Vi kan designa kvantbitens egenskaper genom kemin i lösningen, säger Yuttapoom Puttisong.
Forskarna säger att få inom forskningsområdet trodde att ”hopkoket” skulle resultera i något användbart. Det beror på att atomerna i perovskitmaterialet borde påverka varandra så pass mycket att kvantbiten skulle falla sönder innan beräkningen var utförd – i teorin. Men försöket lyckades alltså.
Nya möjligheter
– Våra fynd öppnar för ett helt nytt forskningsfält, säger Yuttapoom Puttisong.
Forskarnas förhoppning är att det nya forskningsfältet på sikt ska bidra till att bygga en funktionell kvantdator som kan utföra avancerade beräkningar som dagens traditionella superdatorer inte klarar av.
Tekniken kan fungera vid högre temperaturer än absoluta nollpunkten, vilket öppnar för att den går att skala upp, enligt forskarna. De har också visat att signalerna från kvantbiten kan översättas till optiska signaler, vilket öppnar för kvantkommunikation via ljus med perovskiter som material.
– Det finns stor potential i tekniken. Det går att skräddarsy materialet på kemisk väg för att få de egenskaper vi vill ha. På sikt tror jag att det kan bli en naturlig del av vårt samhälle på samma sätt som kisel är idag, säger Sakarn Khamkaeo, doktorand vid Linköpings universitet.
Izusångaren som lever i Japan visar sig vara två skilda arter. Fåglarna är lika varandra till utseendet, men skiljer sig i arvsmassa och sång. Därmed har forskare upptäckt en ny art av lövsångare: tokarasångaren.
Izusångaren, Phylloscopus ijimae, är en sällsynt flyttfågel som bara finns i två områden i världen. Den lever på Izuöarna söder om Tokyo och Tokaraöarna, cirka 100 mil sydväst om den japanska huvudstaden.
Redan för ett decennium sedan visade dna-analyser att populationerna i de båda ögrupperna skiljer sig markant. Upptäckten ledde till omfattande studier av arten.
Skillnad i sång och arvsmassa
Analyser av hela arvsmassan visar nu att fåglarna på Tokaraöarna är mycket olika fåglarna på Izuöarna. Även deras sång skiljer sig åt. Forskare beskriver nu tokarasångaren, Phylloscopus tokaraensis, som en ny art för vetenskapen.
– Den nya arten är kryptisk, vilket innebär att den utseendemässigt inte skiljer sig från izusångaren. Det är dna-analyser och skillnader i sång som visar att det rör sig om en egen art, säger Per Alström, forskare i zooekologi vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Vy över Nakanoshima, Tokaraöarna, där tokarasångaren lever. Bild: Per Alström, Uppsala universitet.
Små populationer på små öar
Ögrupperna där fåglarna lever är begränsade i storlek, vilket gör att även fågelpopulationerna är mycket små. Tokaraöarnas tolv öar är tillsammans mindre än Fårö på Gotland, och tokarasångaren har bara observerats på fem av dem.
Eftersom båda arterna har låg genetisk variation, kan de vara känsliga för miljöförändringar och sjukdomar. Efter tidigare nedgångar finns nu tecken på en viss återhämtning.
Särskilt skydd
Izusångaren är redan klassad som sårbar enligt Internationella naturvårdsunionen och skyddas som en japansk särart. Eftersom tokarasångaren är minst lika sällsynt rekommenderar forskarna att även den klassificeras som sårbar och att båda arterna övervakas för att upptäcka förändringar i populationen.
– Det här visar hur viktigt det är att använda genetiska metoder för att avslöja dold biologisk mångfald i en tid av global biodiversitetskris. Det kan bidra till att framtida naturvård kan grundas på mer fullständig kunskap, säger Per Alström vid Uppsala universitet.
Studien är ett samarbete mellan forskare på Uppsala universitet, Göteborgs universitet och två japanska institutioner.
Tikar som bor tillsammans med flera unga hundar kan löpa förhöjd risk att få dödfödda valpar och valpar som dör tidigt, jämfört med tikar som bor med färre unga hundar. Det framgår av en ny studie från Statens veterinärmedicinska anstalt och Sveriges lantbruksuniversitet.
Flera internationella studier har visat att valpdödlighet i samband med förlossning och under den första tiden i livet är hög hos hundar. Hur vanligt det är med valpdödlighet bland svenska hundar har dock inte varit känt.
En nyligen publicerad studie från SVA och SLU, med information om 10 124 valpar från 1 791 kullar, visar att dödfödda valpar förekom i 19 procent av kullarna och att 4,8 procent av alla födda valpar var döda vid födseln.
Bland nyfödda valpar var sjukdom av något slag den vanligaste dödsorsaken. Nästan fyra procent av valparna insjuknade efter förlossningen och drygt hälften av dessa dog eller avlivades. Andra dödsorsaker var medfödda missbildningar och traumatiska skador. Totalt överlevde 96 procent av alla levande födda valpar.
Högre risk vid första kullen
I studien kunde forskarna se att risken för dödföddhet var förhöjd om det var tikens första kull. Både risken för dödföddhet och för dödlighet under de första åtta levnadsveckorna ökade vid förlossningskomplikationer, samt vid stora kullar, där risken ökade med varje valp.
Det visar, enligt forskarna, på vikten av att snabbt upptäcka och behandla förlossningskomplikationer, särskilt om det är tikens första kull, eller om kullen är stor.
Nytt samband upptäckt
Ett annat fynd är att tikar som bodde med sju eller fler unga hundar, hundra yngre än ett år, hade förhöjd risk för att få dödfödda valpar eller att valpar dog under de första åtta levnadsveckorna.
Det sambandet har inte beskrivits tidigare. Tänkbara orsaker kan vara en ökad smittspridning när många unga hundar hålls tillsammans, eller en ökad stress för tiken när hon hålls med många andra hundar.
Resultatet, menar forskarna, är viktigt framför allt för större kennlar med ökad dödlighet, där åtgärder för att minska stress och smittspridning kan vara aktuella. Det kan till exempel handla att dela upp hundarna i mindre grupper, att inte ha flera kullar under samma period och att inte ha unga hundar i direkt kontakt med tik och valpar.
Bild: Depositphotos.
Bakterie kan orsaka död
21 procent av hanhundarna och 9 procent av tikarna i studien kom från ett annat land än Sverige, Norge, Finland och Danmark. Det är relevant information eftersom internationell parning kan innebära en risk för spridning av bland annat bakterien Brucella canis. Det är en i Sverige ovanlig infektion som hittills endast har hittats hos ett fåtal hundar. Dessa har varit importerade från utomnordiska länder, eller har varit hundar som har parats med dessa hundar.
Bakterien orsakar bland annat abort, dödföddhet och infertilitet. Den är besvärlig att diagnostisera och går inte att behandla bort hos hundar. Brucella canis kan i sällsynta fall även orsaka sjukdom hos människor, där den vanligaste smittvägen är kontakt med en infekterad tik i samband med abort eller förlossning.
Över 30 procent av uppfödarna i studien uppgav att de hade använt sin egen mun för att återuppliva en svagfödd eller dödfödd valp, vilket är en klar smittrisk om tiken är infekterad av Brucella canis. Användning av så kallad valpsug samt handskar rekommenderas för att minska risken för smittöverföring.
Informationen i studien samlades in via en enkät till uppfödare inom Svenska Kennelklubben.
Havsisen runt Antarktis bredde ut sig alltmer under flera decennier fram till 2015. Men sedan dess har isen dramatiskt minskat. Nu vet forskarna vad som hände. Det handlar om en stormig vinter som rörde om ordentligt under vattenytan.
Antarktis havsis spelar en avgörande roll för ekosystemet och den fysiska miljön i Antarktis och Södra ishavet. Eftersom isen reflekterar solens strålar och blockerar värmeutbytet mellan hav och atmosfären, spelar isen roll för vårt väder och klimat. Därför är det viktigt att förstå vad som påverkar isens utbredning för att få klimatmodeller att träffa mer rätt.
En vändning 2015
Medan havsisen i Arktis stadigt har minskat sedan satellitmätningarna av havsisen inleddes, har havsisen i Antarktis uppvisat ett helt annat beteende.
Efter att ha expanderat långsamt under flera decennier minskade Antarktis havsis snabbt under slutet av 2015. Sedan dess har isen fortsatt att minska. Det som skedde 2015 har med stormar att göra, säger Theo Spira, tidigare doktorand i oceanografi vid Göteborgs universitet och en av författarna till en ny studie om havisen.
– Det fanns ett skyddande kallt vattenlager under havsisen i Antarktis som hindrade varmare djupvatten från att välla upp och smälta av isen underifrån. Men under vintern 2015 var stormarna i södra ishavet ovanligt kraftiga och då tunnades det skyddande vattenlagret ut, vilket har resulterat i minskande istäcke runt Antarktis sedan dess, säger Theo Spira.
Vatten lägger sig i lager
Vattenmassor med stora skillnader i salthalt och/eller temperatur blandar sig ogärna och lägger sig i lager ovanpå varandra. Det kallas för stratifikation. Det kalla vintervattenlagret som skyddar havsisen blir allt saltare när isen växer, och då ökar stratifikationen gentemot vattenlagret inunder.
Detta skydd skapade en långvarig tillväxt av Antarktis havsis fram till 2015. Men under isen blev vintervattenlagret allt tunnare när djupvattnet blev varmare på grund av klimatförändringarna. Skyddet försvagades.
– Med hjälp av nästan två decenniers observationer kan jag se att vintervattenlagret har tunnats ut över stora delar av Södra ishavet och då närmar sig det varma djupvattnet ytan. Stormarna 2015 rörde om i havet och varmare vatten blandades upp i kallvattenlagret, skyddet försvann och isen smälte i rekordfart, säger Theo Spira.
Sjöelefant med sensor. Bild: Dan Costa.
Sjöelefanter fick sensorer
Theo Spira använde autonoma havsrobotar för att mäta temperatur och salthalt i havet, men tog också hjälp av sjöelefanter som lever i området. Dessa fick sensorer fastlimmade på kroppen. Sensorerna mäter temperatur, salthalt och densitet på det omgivande vattnet och följde med sjöelefanterna i långa dyk hundratals meter ner i havet. Efter 10 månader släppte sensorn från sjöelefanten.
– Det är värdefullt eftersom sjöelefanterna lever vid havsisens kant i Antarktis och kan ge oss data om vattnets stratifikation där. Vintervatten fungerar som en portvakt för värmeutbytet mellan djuphavet och ytan och min forskning visar på processer som saknas eller är dåligt representerade i dagens klimatmodeller, säger Theo Spira.
Människor som går eller cyklar i omkring 20 minuter till och från jobbet har generellt mindre åderförkalkning i hjärtats kärl, enligt en ny studie. Sambandet finns kvar även när forskarna tar hänsyn till hur fysiskt aktiva samma personer är på fritiden.
Forskarna, vid bland annat Högskolan i Halmstad och Linköpings universitet, har undersökt sambandet mellan aktiv pendling och åderförkalkning i hjärtats kranskärl. Aktiv pendling innebär regelbunden promenad eller cykling hela eller större delen av sträckan till och från jobbet.
Detaljerad hjärtinformation
Studien bygger på data från en stor svensk befolkningsstudie, Scapis, där cirka 30 000 personer i åldrarna 50–64 år har genomgått avancerade hjärtundersökningar. Sambandet mellan aktiv pendling och åderförkalkning har undersökts genom kranskärlsdatortomografi, en metod som ger detaljerad information.
Åderförkalkning
Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i västvärlden. Arterioskleros, eller på svenska åderförkalkning, är den främsta bakomliggande orsaken.
Åderförkalkning innebär att fett och inflammatoriskt material lagras i kärlväggen och bildar plack. Brister plack kan det leda till en blodpropp som täpper till kärlet och orsakar hjärtinfarkt eller stroke.
Källa: Peter Edholm, biträdande universitetslektor i biomedicin, Högskolan i Halmstad.
Det är mycket viktigt att förebygga åderförkalkning, säger Peter Edholm, biträdande universitetslektor i biomedicin vid Högskolan i Halmstad.
– Tidigare forskning visar tydligt att regelbunden fysisk aktivitet minskar risken för åderförkalkning. Samtidigt är det en relativt liten andel av befolkningen som når upp till de rekommenderade nivåerna av fysisk aktivitet.
Lättare att få in träning
Den allmänna rekommendationen anger att vuxna bör vara fysiskt aktiva minst 150 till 300 minuter per vecka med måttlig intensitet, alltså flera timmar per vecka. Alternativt bör man vara aktiv i minst 75 till 150 minuter med hög intensitet, detta i syfte att minska risken för hjärt-kärlsjukdom.
Sådana rekommendationer kan för många upplevas som en tidsmässig utmaning, men jobbpendling med cykel eller till fots kan vara en utmärkt möjlighet att få in sådan fysisk rörelse i vardagen, menar Peter Edholm.
– Om man hoppar av bussen två hållplatser tidigare och promenerar den sista biten får man in värdefull vardagsmotion. Det kan verka som en liten förändring, men över tid kan den göra skillnad för ens hjärthälsa.
Studien baseras på hälsoeffekter av promenader och vanlig cykling. Även den som cyklar med elcykel kan få goda hälsoeffekter, tillägger Peter Edholm. En elcykel kan sänka tröskeln för fysisk aktivitet, särskilt för personer med längre pendlingsavstånd, högre ålder eller nedsatt fysisk kapacitet.
Covid-19 kan försvaga immunförsvaret och öka risken för andra infektioner, till exempel körtelfeber. Fler effekter av coronaviruset kan även komma på sikt, enligt forskare bakom en ny studie.
Forskare vid Örebro universitet har följt nära tio miljoner svenskar i åldern 3–100 år under pandemin 2020–2022.
Deltagarna delades in i tre grupper: personer som inte haft covid-19, personer som fick en mild infektion och personer som behövt sjukhusvård. Resultaten visar en tydlig koppling till körtelfeber. Studien pekar också på att coronaviruset kan förvärra andra sjukdomar.
– Vi blev förvånade över att även de som inte haft allvarliga symptom men testat positivt för covid-19 drabbas av nedsatt immunförsvar och högre risk för exempelvis körtelfeber. Det kan även vara så att covid-19 ökar risken för kronisk trötthet ytterligare, säger Snieguole Vingeliene, forskare inom medicin och epidemiologi vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Forskarna studerade personer som varit inlagda på sjukhus på grund av körtelfeber, som orsakas av viruset Epstein-Barr, EBV.
– Många som får körtelfeber har inte så allvarliga symptom att de blir inlagda på sjukhus, så vi har bara upptäckt toppen av isberget, säger Snieguole Vingeliene.
Effekter av covid kan visa sig senare
Ungefär nio av tio personer i Sverige bär på Epstein-Barr-viruset, men de flesta får inga allvarliga symtom. Infektion i barndomen ger oftast milda besvär eller inga alls. Vuxna som drabbas av körtelfeber kan få symtom som halsont, trötthet och andra influensaliknande besvär.
– En mycket stor del av de vi studerade var relativt unga, vilket kan peka på att covid-19 hade en värre effekt bland yngre, just vad gäller immunförsvaret och körtelfeber. Det innebär också att ytterligare effekter från viruset kan komma längre fram, i huvudsak genom att fler får körtelfeber, säger Snieguole Vingeliene.
Oro för neurologiska sjukdomar
Det finns även en koppling mellan Epstein-Barr-viruset och sjukdomen multipel skleros, MS.
Fler MS-diagnoser har konstaterats efter pandemin, men det går inte att fastställa något samband med covid-19. Forskarna är dock oroliga för att coronaviruset på sikt kan leda till att fler drabbas av MS och andra allvarliga neurologiska sjukdomar.
– Även om risken är förhöjd så är det väldigt ovanligt att utveckla MS, mindre än en på hundra drabbas. Är man orolig ska man självklart ta kontakt med vården, säger Snieguole Vingeliene.
Nu sker en demokratisk tillbakagång i en rad tidigare stabila demokratier. Demokratin i USA har försämrats i en takt som saknar motstycke, men en demokratisk försämring märks även i flera europeiska länder, bland dem Storbritannien och Italien. Det framgår av en rapport från Göteborgs universitet.
Under 2025 befann sig nästan en fjärdedel av världens länder i en demokratisk tillbakagång, eller autokratisering. I årets Demokratirapport från V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet identifieras tio nya autokratiserande länder, bland dem Storbritannien, Slovakien, Slovenien, Italien och USA.
– Att många folkrika och ekonomiskt mäktiga länder autokratiseras är oroande, säger Staffan I Lindberg, statsvetare och professor vid Göteborgs universitet.
–Flera av dessa länder har den ekonomiska och politiska makten att förändra internationella organisationer, normer och handel, och därmed i praktiken omforma den globala ordningen. Jag tycker att vi redan ser effekterna av detta.
Tre tydliga trender
Rapporten visar tre tydliga mönster i den pågående trenden med demokratisk tillbakagång. Det första är en demokratisk tillbakagång i vissa traditionellt stabila och väl etablerade demokratier. Det andra är betydande tillbakagångar och ofta demokratiskt sammanbrott i länder som demokratiserades under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet.
Det tredje är en fördjupning av autokratin i stater som redan är autokratiska.
Yttrandefriheten krymper
Forskarna konstaterar också att yttrandefriheten, en grundläggande del av demokratin, har minskat drastiskt i världen. De senaste 25 åren har yttrandefriheten varit det vanligaste målet för autokratiserande ledare att attackera.
– Det näst vanligaste målet är de liberala aspekterna av demokratin, som rättsstatens principer och de institutionella maktbalanser som finns till för att förhindra maktmissbruk. Till exempel har rättsstatens principer försvagats i 22 länder, säger Staffan I Lindberg.
USA i snabbt fall
Demokratin i USA befinner sig nu i en betydligt snabbare nedgång än någon annan demokrati i modern tid. På endast ett år har USA:s värde i V-Dems Liberal Democracy Index minskat med 24 procent. Samtidigt har landets globala ranking fallit från 20:e till 51:a plats av 179 länder.
Det är bland de liberala aspekterna av demokratin som den största nedgången i USA syns. President Donald Trumps andra mandatperiod kan, enligt rapporten, sammanfattas som en snabbt genomförd koncentration av makt till presidentämbetet.
– Den amerikanska administrationen har undergrävt de institutionella maktbalanserna och politiserat statsförvaltning och tillsynsorgan. Den har även utövat påtryckningar mot rättsväsendet samtidigt som den angripit media, akademin, medborgerliga friheter och kritiker av administrationen, säger Staffan I Lindberg.
Viktiga USA-val
Eftersom indikatorer relaterade till val endast utvärderas under nationella valår har dessa indikatorer inte förändrats för USA under 2025.
– De amerikanska mellanårsvalen under 2026 kommer att bli ett avgörande test för kvaliteten på valsystemet och för den amerikanska demokratin. USA kommer att falla ytterligare om även val-indikatorerna försämras, säger Staffan I Lindberg.
Mer demokrati syns också
Det finns positiva trender i världen ur demokratisynpunkt. Rapporten från Göteborgs universitet visar att 18 av världens länder genomgår demokratisering. Exempelvis Brasilien och Polen har fortsatt med sina demokratiseringsprocesser. I majoriteten av dessa länder har mediefriheten förbättrats.
Botswana, Guatemala och Mauritius är tre nya demokratiserande länder som identifieras i 2025 års data.
Bild: Semyon Borisov, Unsplash.
Demokrati på dekis
10 nya länder finns på årets lista från V-Dem-institutet, med avseende på länder med minskande demokrati. Här är de 10 nytillkomna länderna:
V-Dems värdinstitution är Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
V-Dem tillhandahåller världens största demokratidatabas med data för 202 länder från år 1789 till år 2025.Över 4 200 forskare och andra landexperter från 179 länder är knutna till V-Dem, som mäter hundratals olika indikatorer på demokrati.
Vilka egenskaper kännetecknar människor som tar risker för att hjälpa andra? Några faktorer vara tycks avgörande, enligt en ny studie som har pejlat inställningen hos gymnasieungdomar i Sverige.
Människor som hjälper andra trots att de utsätter sig själva för stor fara fascinerar och har länge intresserat forskare. I en ny, mindre, studie har forskare låtit 231 gymnasielever uppskatta sannolikheten för att de skulle hjälpa en person från en utsatt grupp – även om de i och med handlingen riskerade sin egen säkerhet.
Risktagande krävs
Den enskilt starkaste faktorn för att våga hjälpa någon var, enligt studien, riskbenägenhet.
– Många människor kan uppleva att något är moraliskt fel, men det krävs att man vågar ta risker för att gå från vardagligt hjälpbeteende till handlingar som innebär en personlig kostnad – social, fysisk eller juridisk, säger Magnus Lindén, forskare i psykologi vid Lunds universitet.
Slutsatserna om riskbenägenhet som den viktigaste faktorn ligger i linje med tidigare studier. Forskare från USA har undersökt egenskaper som framträdde bland människor som hjälpte judar under Förintelsen. Några av de egenskaper som visade sig vara viktiga var riskbenägenhet, gruppidentitet, empatisk förmåga och moraliska förebilder under uppväxten. Just dessa egenskaper ville forskarna i den aktuella studien undersöka hos gymnasieeleverna.
Utöver riskbenägenhet spelar empati också en central roll, enligt studien. Effekten av empati framträdde som stark på egen hand, men samverkade också med uppväxten. Det fanns en kombinerad effekt av att ha en rollförebild under barndomen och att vara empatisk.
Identifikation viktigt
En tredje faktor som spelade roll för gymnasieungdomarna var gruppidentitet. Det handlar om vilka man uppfattar som sin så kallade ingrupp, det vill säga vilka andra människor som man identifierar sig med. Ju snävare ingrupp, desto mindre benägen är man att ingripa för ”andra”.
Tidigare forskning visar att när gränserna i stället dras bredare, mot en gemensam, mänsklig, identitet, ökar sannolikheten att människor agerar. Som exempel nämner Magnus Lindén att många som hjälpte judar under Förintelsen ofta identifierade sig med medlemmar ur just den gruppen. Det kunde vara via kopplingen mellan judendom och kristendomen eller för att de såg hela mänskligheten som en grupp.
Samma identitetsmönster återfinns hos människor som ingrep och räddade tutsier under folkmordet i Rwanda 1994, där många av dem som ingrep tyckte att de var deras kollektiva skyldighet att göra något.
Ledare styr vem som är ”vi”
När det gäller vilka som ses som ingruppen spelar politiken en viktig roll, säger Magnus Lindén.
– Politiker och andra auktoriteter är viktiga när det gäller att sätta ramar för vilka som ingår i gemenskapen och vilka som utesluts. Det kan handla om att själv vara en etisk rollförebild och kommunicera moraliska värden som välvilja, tolerans, medmänsklighet, integritet och personligt ansvar. En ledare kan också fokusera på vad det är som enar grupper eller på att den egna gruppens identitet är att vara inkluderande.
Magnus Lindén menar att ledarskap, i kombination med vägledning i moraliska värden och träning i empati, är avgörande för att få människor att våga ingripa för medmänniskor i riskfyllda situationer.
Hur kan man alls dra några slutsatser av ett sådant här självskattningstest som ju inte prövas mot verkligheten? I teorin vill väl alla vara en hjälte?
– Styrkan med studien är att den replikerar tidigare fynd i en ny kontext. Samma faktorer som var viktiga hos dem som räddade judar verkar alltså spela roll även här, säger Magnus Lindén.
– Det är förstås ett problem att vi använder självskattningar. Samtidigt finns det en del stöd för att det ändå finns en hyfsat god koppling mellan intention och faktiskt beteende. Sen vet vi att många som tror att de skulle ingripa inte gör det när det blir skarpt läge. Men människor med de egenskaper vi har undersökt verkar faktiskt ingripa oftare.
Vilka slutsatser drar ni efter att ha jämfört gymnasisternas svar med tidigare forskning om vad det är som driver människor som sätter sin egen säkerhet på spel när det hjälper andra?
– Studien ger stöd för att de mönster som återfanns hos de som räddade judar under Förintelsen också återfanns hos dagens gymnasieelever. I det här fallet gällde motivationen inte bara judar utan också en annan ut-grupp, säger Magnus Lindén.
Om studien
231 gymnasieelever i Malmö besvarade genom självskattning frågor om hur sannolikt det var att de skulle ingripa och hjälpa i situationer där judar eller muslimer utsatts för systematisk förföljelse.
Gymnasieeleverna fick svara på frågor om föräldrar som moralisk förebild, empati, riskbenägenhet och hur de identifierar sig med utsatta grupper – och ta ställning i hypotetiska scenarier som inspirerats av danskar som hjälpte judar under Förintelsen.
Tillståndet för fisk- och skaldjur i svenska hav och sötvatten är i stort sett oförändrat, enligt årets Fiskbarometer från SLU. Men flera bestånd är fortfarande utanför biologiskt säkra gränser – särskilt i Östersjön. Samtidigt är situationen för den kustnära siken fortsatt pressad.
Varje år bedömer Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, tillstånd och trender för fisk- och skaldjur i svenska hav och sötvatten. Enligt årets rapport, som analyserat utvecklingen under 2025, ses inga större förändringar jämfört med föregående år när det gäller beståndens status.
Oroande situation i Östersjön
Elva av 26 bestånd som förvaltas nationellt bedöms ligga inom biologiskt säkra gränser. Åtta bestånd gör det inte, vilket innebär att dödlighet, biomassa eller storleks- och åldersstruktur har en oönskad status. Situationen för dessa bestånd är därmed inte hållbar och åtgärder behövs.
– Situationen är mest oroande i Egentliga Östersjön där inget av de åtta bedömda bestånden, bland annat abborre, gädda och gös, är inom biologiskt säkra gränser, säger Stefan Larsson, miljöanalysspecialist vid SLU.
Situationen för siken längs kusten är inte heller tillfredställande, enligt rapporten. Av de tre bedömda bestånden i Östersjön är det bara siken i Bottenviken som har en biologiskt säker status.
Bra trend för abborrar i Vänern
I de stora sjöarna ser läget generellt bättre ut.
– De bestånd av gädda och gös som bedömts är inom säkra gränser. Detta gäller även abborre i Vänern som uppvisar stabila eller ökande trender i populationstäthet, ålder- och storleksfördelning, säger Martin Ogonowski, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser på SLU.
För vissa arter och bestånd, till exempel lake och i viss mån gädda samt öring längs kusten, saknar SLU tillräckligt underlag för att kunna göra bedömningar.
– Även när underlaget är otillräckligt för att bedöma vissa arter eller bestånd är det viktigt att detta tydliggörs i Fiskbarometern. Det skapar förutsättningar för att förbättra datainsamlingen, bedömningarna och förvaltningen, säger Stefan Larsson.
Dagens Belarus drabbades hårt av radioaktivt nedfall efter Tjernobylkatastrofen 1986. Det har påverkat landet på flera sätt. Katastrofens spår syns i en djup misstro till myndighetsinformation, bland annat.
Haveriet i Tjernobyl 1986, i det som idag är Ukraina, fick radioaktiva partiklar att spridas över mycket stora sträckor. Omkring 70 procent av nedfallet hamnade över det som idag är grannlandet Belarus.
Olyckan blev ett nationellt trauma i Belarus och följderna är tydliga än idag. Det säger statsvetaren Victoria Leukavets, Södertörns högskola, vars forskning är inriktad på östeuropeisk politik, auktoritära system och postsovjetisk statsutveckling.
En del av det sedan länge övergivna kärnkraftverket. Bild: Depositphotos.
Tjernobylkatastrofen
Tjernobylolyckan, eller Tjernobylkatastrofen, var en mycket allvarlig reaktorolycka i kärnkraftverket i Tjernobyl norr om Kiev i Ukraina, då sovjetrepublik.
Olyckan inträffade den 26 april 1986 när en reaktor exploderade.
Sverige blev påverkat då regnmoln band radioaktiva partiklar som drev med vinden och orsakade radioaktivt nedfall över stora områden. Gävletrakten drabbades hårdast.
Bland annat lade hanteringen av katastrofen grunden till dagens brist på öppenhet. Att begränsa tillgången till strålningsdata och hälsostatistik, till exempel, blev en politisk vana i Belarus. Än i dag betraktas miljöinformation och oberoende mätningar som politiskt känsliga områden.
– Under åren efter Lukasjenkas val 1994 förstärktes statens självbild. Regimen har fortsatt att mobilisera ett språk om ordning och riskhantering, som byggt på idén att bara en stark maktvertikal kan skydda landet, säger Victoria Leukavets.
En djup skepsis
Katastrofen påverkade också samhället underifrån. De miljö- och hälsoprotester som växte fram i slutet av 1980-talet blev en grogrund för senare generationer av aktivister.
Utrymmet för öppna protester är starkt begränsat i dagens Belarus. Minnet av statens tystnad efter olyckan lever också kvar. Det har bidragit till en djup skepsis mot information från stat och myndigheter.
Tjernobyl blev därmed inte bara en fråga om strålning och sanering, utan också om förtroende.
Kärnkraft åter känslig fråga
I dag har kärnteknik åter blivit politiskt känslig, inte minst genom det ryskbyggda kärnkraftverket i Astravets, nära gränsen till Litauen.
– Astravets var omstritt från första dagen. I ett säkerhetspolitiskt spänt läge förstoras riskerna, säger Victoria Leukavets.
– Kärntekniska anläggningar får strategisk betydelse redan genom sin sårbarhet. Varje incident, även en mindre, kan få stora politiska konsekvenser i en region där Tjernobyl fortfarande är ett öppet sår.
Transparens är fortsatt en svag punkt för Belarus, både nationellt och internationellt. Bristen på insyn och en stark statlig kontroll försvårar en öppen riskhantering kring kärnkraften.
En möjlig framtida brytpunkt
På längre sikt kan dock Tjernobyl få en ny politisk betydelse.
– Vid ett framtida skifte skulle kärnsäkerhet och miljötransparens kunna bli symboler för ett mer öppet styre. Det skulle innebära ett tydligt brott med en politisk tradition där brist på insyn har använts för att legitimera maktkoncentration, säger Victoria Leukavets.
Öppna kontorslandskap medför en tydligt ökad risk för mobbning på jobbet jämfört med om anställda har egna rum eller sitter tillsammans med några få kollegor. Det framgår av forskning från Linköpings universitet.
Öppna kontorslandskap, där många anställda delar lokal, har blivit allt vanligare. Arbetsgivaren motiverar ofta lösningen med en önskan om effektivare lokalanvändning och en förhoppning om nya kreativa möten mellan de anställda. Men forskning har visat att öppna kontorslandskap inte främjar vare sig hälsa, arbetstillfredsställelse eller produktivitet.
Hittills har det dock varit okänt om öppna kontorslandskap också påverkar risken för mobbning och de anställdas vilja att söka sig ett annat jobb.
Många på öppna ytor
Michael Rosander, professor vid avdelningen för psykologi vid Linköpings universitet, har sökt svar på de frågorna via enkäter till drygt 3 300 slumpmässigt utvalda yrkesverksamma människor i Sverige.
30 procent av de svarande som hade någon form av kontorsarbete uppgav att de satt i ett traditionellt öppet kontorslandskap, utan möjlighet att dra sig undan. 13 procent arbetade på så kallade aktivitetsbaserade kontor, där medarbetarna sitter i öppet kontorslandskap under en del av tiden men även har särskilda rum för arbetsuppgifter som kräver lugn och ro. Resten hade eget kontor eller delade kontor med några få arbetskamrater.
Bild: Israel Andrade, Unsplash.
Samband med mobbning
För dem i traditionella öppna kontorslandskap pekade enkätsvaren på en tydligt ökad risk för mobbning jämfört med dem som hade eget rum eller delade rum med bara några få kollegor.
Denna skillnad framträdde oberoende av faktorer som personlighetsdrag och andel distansarbete. Det pekar på att problemen faktiskt orsakas av arbetsmiljön på kontoret, menar forskarna.
– Ökad mobbning är en påtaglig negativ konsekvens av hur man väljer att organisera arbetsplatsen. Det är viktigt att lyfta fram eftersom det inte undersökts tidigare, säger Michael Rosander.
Lättare att störa sig på andra
Hypotesen är att det är lättare att lägga märke till andras brister och att irritera sig på dem i ett traditionellt, öppet, kontorslandskap. Tröttnar någon och tar på sig att ”göra något åt” en kollegas beteende, samtidigt som det saknas tydliga spelregler för hur sådant ska hanteras, finns en risk att det hela övergår i mobbning. Den som blir utsatt har heller ingenstans att dra sig undan.
För aktivitetsbaserade öppna kontorslandskap syntes ingen ökad risk för mobbning. Det är sannolikt tack vare tillgången till fredade utrymmen, tror Michael Rosander.
I båda typerna av öppet kontorslandskap funderade de anställda dock oftare på att byta jobb jämfört med andra. En möjlig förklaring är att det även på aktivitetsbaserade kontor finns fler störningsmoment.
Viktigt med rum för avskildhet
För den arbetsgivare som har, eller planerar att införa, öppet kontorslandskap finns lärdomar att dra, enligt forskarna. En är att ha beredskap för att hantera irritation och konflikter innan de vuxit sig för stora. En annan är vikten av att ha rum dit anställda kan dra sig undan för att arbeta ostört. Personer med liknande behov och arbetsuppgifter kan också placeras intill varandra för att minska risken att störa.
– Traditionella öppna kontorslandskap är i sig negativt för individen, för produktiviteten och för att man i större utsträckning väljer att sluta. Men också den sociala interaktionen blir lidande. Så man bör ta sig en funderare på hur man ska hantera det, säger Michael Rosander.
Att barn bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna efter en separation har blivit vanligt i Sverige. När forskare analyserat diskussioner på internetforum har de sett att tre teman är återkommande i föräldrars berättelser om boendeformen: konflikter, barnets bästa och jämställdhet.
Växelvis boende har blivit en vanlig familjeform efter en separation. Vad det beror på och hur det påverkar relationerna mellan barn och föräldrar saknas det kunskap om och därför har forskare vid Södertörns högskola undersökt detta genom att analysera svar på två diskussionsforum för föräldrar.
Forumen som undersökts i studien är suomi24.fi, Finlands största diskussionsplattform, och familjeliv.se, en av Sveriges mest besökta sajter för föräldrafrågor. Sverige och Finland hör till de länder i världen där växelvis boende – att barn bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna efter en separation – är allra vanligast.
Förespråkare för växelvis boende lyfter ofta fram att barnen gynnas av nära och regelbunden kontakt med båda föräldrarna. Dessutom kan det vara till barnets fördel att det finns två hushåll som kan stå för utgifter kopplade till barnet. Samtidigt visar forskning att för barnen kan det innebära utmaningar med olika regler, ständig omställning och svårigheter att upprätthålla sociala nätverk.
Så hur skildrar föräldrar, som har sina barn boende hos sig växelvis, själva sin situation?
Återkommande teman i föräldrars berättelser
I diskussionsforumen framträder tre återkommande teman i föräldrars berättelser om växelvis boende.
– Många berättelser handlar om konflikter mellan föräldrar, till exempel om ekonomi, ansvar eller nya partners. Ett annat centralt tema är barnets bästa, där föräldrar diskuterar vad som är den mest gynnsamma boendeformen för barnet och hur barnets vilja ska vägas in, säger Jaakko Turunen, lektor i offentlig förvaltning vid Södertörns högskola, och Jani Turunen, docent i socialt arbete vid Södertörns högskola.
– Samtidigt finns berättelser där växelvis boende framställs som ett sätt att skapa mer jämställt och självständigt föräldraskap, där båda föräldrarna kan vara aktiva i barnets liv efter en separation, fortsätter de.
Forskarna menar att det finns flera fördelar med att studera just suomi24.fi och familjeliv.se.
– Diskussionsforumen innehåller stora mängder spontana diskussioner mellan föräldrar där inläggen skrivs utan inblandning från intervjuare eller forskare vilket gör dem mer naturliga. Materialet placerar diskussioner om växelvis boende och andra familjefrågor i ett socialt interaktivt sammanhang som speglar verkligheten på ett annat sätt än en formell intervjusituation.
– Användarna är dessutom anonyma, vilket gör att de ofta skriver mer öppet om känsliga frågor. Forumen har också många användare och lång historik, vilket gör det möjligt att följa diskussioner över tid.
Ökad jämställdhet ligger bakom att växelvis boende blivit vanligt
Studien visar att det finns skillnader mellan berättelserna på de två forumen. På familjeliv.se är trådarna och diskussionerna längre.
– I de finska diskussionerna ligger fokus oftare på konflikter mellan föräldrar, särskilt kring ekonomi, underhåll och ansvar, än i de svenska, säger Jaakko Turunen och Jani Turunen.
Att växelvis boende har blivit en vanlig familjeform efter en separation menar Jaakko Turunen och Jani Turunen beror på ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och starkare normer om ett engagerat faderskap.
– Mer individualiserade familjerelationer där föräldraskap mer ses som ett individuellt livsprojekt och inte ett traditionellt gemensamt familje- eller hushållsprojekt, med alla de kompromisser det innebär, är också en viktig orsak.
Beteendeförändringar hos äldre, som depression, irritabilitet eller apati, kan uppträda långt före en demensdiagnos. Det framgår av en ny studie från bland annat Karolinska Institutet. Fynden kan på sikt ge ledtrådar om vilka människor som löper högre risk att utveckla demens.
Studien inkluderade 1 234 personer, 65 år och äldre, som besökt en minnesklinik i Perugia, Italien. Neuropsykiatriska symtomprofiler bedömdes med hjälp av ett standardiserat intervjuprotokoll. Anmärkningsvärt nog visade 42 procent av deltagarna utan demens redan sådana symtom. Det handlade om symtom som depression, irritabilitet, apati och agitation.
Med hjälp av maskininlärning identifierade forskarna fyra tydliga neuropsykiatriska profiler: Inga eller mycket få symtom, en kombination av depression–apati–ångest, en profil präglad av depression–ångest, samt ett mönster dominerat av vanföreställningar–agitation–irritabilitet.
Dessa mönster förekom både hos personer med och utan demens, men mer uttalade hos dem med demens.
Kan ge nya ledtrådar
– Våra resultat visar att neuropsykiatriska symtom – en viktig dimension av hjärnhälsa – kan uppträda tidigt och inte bara är något som uppstår vid etablerad demens, säger Anna Marseglia, biträdande lektor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet.
– Detta kan ge oss värdefulla ledtrådar om vilka som löper högre risk att utveckla demens. Vår studie visar också att vissa symtomkluster förekommer tillsammans med behandlingsbara hälsotillstånd, vilket lyfter fram möjligheter för förebyggande strategier och tidigare stöd.
Öppnar för bättre stöd
Studien, som har gjorts i samarbete med Universitetet i Perugia i Italien, identifierade faktiskt samband mellan de olika neuropsykiatriska symtomprofilerna och påverkbara hälsofaktorer, som högt LDL-kolesterol, lågt HDL, dåligt reglerat blodsocker, sköldkörtelrubbningar och undervikt. Dessa faktorer varierade mellan de olika neuropsykiatriska klustren.
– Eftersom flera av dessa tillstånd är behandlingsbara öppnar det för bättre uppföljning och stöd till äldre som uppvisar tidiga beteendeförändringar, säger Anna Giulia Guazzarini, gästdoktorand från Universitetet i Perugia inom Westman hjärnavbildningsgrupp vid Karolinska Institutet.
– Eftersom vår studie är tvärsnittlig kan vi dock inte fastställa orsakssamband, säger Anna Marseglia.
Mer forskning att vänta
Nästa steg är att följa deltagarna på sikt för att förstå hur de fyra symtomprofilerna utvecklas och att i detalj undersöka vilken roll lipid- och glukosrubbningar, sköldkörtelrelaterade faktorer och undervikt spelar i denna utveckling.
Forskarna planerar också att koppla dessa beteendemönster till bland annat blodbaserade biomarkörer för Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar för att bättre förstå de underliggande mekanismerna.
Kvinnor som väljer att inte skaffa barn möter ofta varningar om en ensam ålderdom, men själva ifrågasätter de föreställningen om att barn är en garanti för trygghet och gemenskap senare i livet. Det visar en studie.
Forskare vid Örebro universitet har intervjuat barnfria kvinnor i Sverige i åldrarna 35–60 år om beslutet att inte skaffa barn, om omgivningens reaktioner och om tankar kring framtiden.
– Det finns en stark norm om att barn och barnbarn ska ta hand om dig när du blir äldre. Vi ville undersöka hur barnfria kvinnor själva reflekterar kring det, säger Merve Tunçer, forskare i sociologi vid Örebro universitet.
En återkommande erfarenhet bland de intervjuade kvinnorna är att de får frågor och kommentarer om just risken att bli ensamma på äldre dagar.
– De möter ofta varningar om att de kommer att ångra sig eller bli ensamma när de blir gamla. Det bygger på en föreställning om att barn automatiskt innebär trygghet och omsorg, säger Merve Tunçer.
Ifrågasätter idén om barn som garanti mot ensamhet
En av intervjupersonerna i studien berättade att den hade fått kommentaren ”grattis till ditt val av en ensam ålderdom”.
– Det förvånade mig hur många elaka kommentarer barnfria kvinnor får, trots att jag visste att de är en stigmatiserad grupp.
Kvinnorna beskrev hur sådana kommentarer bottnar i traditionella och könade familjenormer, där barn ses som en självklar del av livets senare skeden. Samtidigt pekar de på att många äldre i dag upplever ensamhet trots att de har barn.
– Flera av kvinnorna ifrågasätter idén om att barn i sig är en garanti mot ensamhet. De lyfter fram att relationer mellan generationer kan vara både nära och konfliktfyllda, och att det så kallade generationskontraktet inte alltid fungerar som man tänkt sig, säger Merve Tunçer.
Bygger andra former av gemenskap
I stället för att utgå från att barn ska vara den primära tryggheten på äldre dagar beskriver kvinnorna hur de investerar i andra relationer. Det kan handla om nära vänskapsband, relationer till syskon, släktingar eller grannar – det som ibland kallas ”vald familj”.
– Kvinnorna berättar hur de aktivt bygger och vårdar andra relationer som en strategi för framtiden. Det är ett sätt att skapa gemenskap och motverka ensamhet utan att vara beroende av barn, säger Merve Tunçer.
Enligt forskarna bidrar studien till att bredda förståelsen av hur åldrande kan se ut i ett samhälle där familjenormer förändras och där allt fler väljer bort föräldraskap.
– För att kunna möta framtidens utmaningar kring ensamhet och omsorg behöver vi kunna föreställa oss fler sätt att leva och åldras än det traditionella. Det är viktigt inte minst nu, när normen att det är självklart att skaffa barn tycks vara på väg tillbaka, säger Merve Tunçer.
En ny studie tar sig an en över hundra år gammal fråga om hur turbulens uppstår. Fynden kan få betydelse för flygteknik, men även för helt andra områden, som utformning av mekaniska hjärtklaffar.
Virvlar syns ofta i naturen, i exempelvis strömvirvlar och galaxer. De är en av de viktigaste flödesstrukturerna som driver turbulens.
Datasimuleringar som har gjorts vid KTH tyder på att mycket små virvlar tillsammans kan skapa allt större virvlar i flödet – motsatsen till den traditionella bilden av hur energi överförs i turbulens.
Bild: Enrique Ortega Miranda, Unsplash.
Stora rörelser bryts ned
Den dominerande idén under de senaste 100 åren har varit att stora virvelrörelser i en vätska bryts ned i mindre och mindre virvlar, och att energin förs vidare nedåt i längdskalan tills den till slut försvinner. Det är en process som kallas det framåtriktade kaskadflödet.
Johan Hoffman, professor i numerisk analys vid KTH, säger att det inte finns någon anledning att överge den förklaringen, men att vetenskapen nu behöver vara öppen för möjligheten att det också kan finnas en annan process.
Nya mönster syns
Johan Hoffman och KTH-doktoranden Joel Kronborg har i sin forskning gjort en simulering med två stora motroterande virvlar. Dessa stora virvlar skapade ett mycket starkt töjningsfält, ett område där vätskan sträcks ut i en riktning och pressas samman i en annan. Det töjningsfältet gav upphov till små virvlar.
Dessa småskaliga virvlar organiserade sig sedan i mönster vars samlade rörelse gav upphov till flöde på större skalor. Forskargruppen använde avancerad matematik för att dela upp flödet i grundläggande delar och förklara varför de små virvlarna uppstod och hur de betedde sig.
Johan Hoffman säger att resultaten inte utesluter att energi också överförs i den framåtriktade riktningen, från stora till små virvlar.
– Ibland kan båda sakerna ske samtidigt. Detta är också det första steget i den nya mekanismen, där energi överförs från stora virvlar till virvlar på den minsta möjliga skalan, innan energin vänder riktning och börjar flöda från små till större skalor.
Kan ge bättre hjärtklaffar
De här fynden skulle på sikt kunna få betydelse i flera branscher där turbulens och virveldynamik spelar en viktig roll, enligt forskarna.
– Flygplans och fordons aerodynamiska prestanda är ett sådant exempel, med potentiella vinster i både säkerhet och bränsleeffektivitet. Ett annat exempel från vår egen forskning är utformningen av mekaniska hjärtklaffar och planering av kliniska ingrepp för att behandla hjärtklaffsjukdom, säger Johan Hoffman.
Skönhetsfiltren i sociala medier får unga kvinnor att granska sitt utseende på nya sätt. En kultur har formats där kvinnor tränas att analysera och jämföra sina egna och andras ansikten i minsta detalj, allt med en bedömande blick. Det menar forskarna bakom en ny studie.
Forskarna, verksamma vid Stockholms universitet och Örebro universitet, har analyserat 67 TikTok-videor med hashtaggen #beautyfilters. De ville undersöka hur kvinnor använder skönhetsfilter när de filmar sig själva – och hur filtren påverkar deras självbild och relation till skönhetsideal.
Utseenden analyseras i detalj
Filtren kan bidra till en ökad självkritik, enligt forskarna.
– Användningen av skönhetsfilter förstärker självobjektifiering. Genom att jämföra sina naturliga ansikten med filtrerade versioner börjar kvinnor se sig själva utifrån, genom en yttre, bedömande blick, säger Lame Kenalemang-Palm, universitetslektor i journalistik vid Stockholms universitet.
Forskarna beskriver detta som en digital-forensisk blick, en kritisk granskning av eget och andras utseende, som sociala medier har bidragit till att skapa.
– Användare tittar på sig själva och andra kritiskt och de försöker avgöra vad som är ”äkta” och vad som är filtrerat. Denna blick är ett uttryck för en övervakningskultur där kvinnor tränas att analysera och jämföra sina egna och andras ansikten på mikronivå. Resultatet blir ökad självkritik och idealisering av det perfekta utseendet.
Filter-ansikten blir ideal
I de analyserade TikTok-videorna syns också hur användare använder filter som en referens för hur de själva vill se ut. De försöker återskapa filtereffekterna med smink och söker bekräftelse från sina följare på hur lika den filtrerade versionen de har lyckats bli.
– Filter är inte neutrala. De bygger på våra föreställningar om vad som är vackert och det påverkar hur vi ser på vad som är snyggt och vem som är snygg, säger Göran Eriksson, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet.
Motstånd eller reklam?
Forskarna säger sig ha överraskats av hur normaliserat användandet av skönhetsfilter har blivit – trots att många sociala medier-användare samtidigt uttrycker oro över eller kritik mot filtren.
Det finns innehåll där användare kritiserar skönhetsfiltren och uppmuntrar till ett naturligt utseende. En kampanj som #TurnYourBack, kopplad till varumärket Dove, framstår som feministisk aktivism. Samtidigt fungerar kampanjen som reklam som säljer produkter och förstärker varumärkets budskap.
– Det innebär att autenticitet blir något som kan köpas och säljas. Kritiken kan därför ses som ett delvis motstånd. De ifrågasätter den digitala förvrängningen, men inte nödvändigtvis de bredare skönhetsnormer som ligger till grund för den, säger Lame Kenalemang-Palm.
