Robotassisterad kirurgi vid tidig livmoderhalscancer ger färre komplikationer under själva operationen än öppen kirurgi, men skillnaden bestod framför allt av mindre allvarliga sådana och ledde inte till färre komplikationer efter operationen, eller till en bättre övergripande återhämtning. Det visar en internationell studie.
Vid tidig livmoderhalscancer är radikal hysterektomi (borttagning av livmodern, livmoderhalsen, delar av slidan och en del omgivande vävnad) en etablerad behandling. Operationen kan göras antingen med öppen kirurgi eller med robotassisterad titthålskirurgi, men det har hittills funnits begränsat med data om skillnader i komplikationer och återhämtning mellan metoderna.
Nu har en internationell randomiserad studie som heter RACC-studien, som koordineras från Karolinska Universitetssjukhuset, presenterat ett resultat från 900 patienter med tidig livmoderhalscancer. De lottades att antingen få robotassisterad eller öppen radikal hysterektomi vid sjukhus runt om i Europa.
Resultatet visar att komplikationer under operationen registrerades hos 5,7 procent av patienterna i robotgruppen jämfört med 10 procent i gruppen som opererades öppet. Skillnaden drevs framför allt av mindre allvarliga komplikationer. Allvarliga komplikationer var ovanliga och likartade mellan grupperna.
Lika mycket komplikationer efter operationen
Att det var färre komplikationer under robotoperationerna ledde dock inte till färre komplikationer efter operationen. Inom 30 dagar hade 33,4 procent av patienterna i robotgruppen och 34,8 procent i gruppen som opererades öppet haft en komplikation. Även allvarliga komplikationer, återinläggningar och ytterligare operationer var likartade mellan grupperna.
– Vi såg färre komplikationer under själva robotoperationen, men de var framför allt mindre allvarliga. Det viktiga är att denna skillnad inte ledde till färre komplikationer efter operationen, säger Sahar Salehi, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa på Karolinska institutet och gynekologisk cancerkirurg vid Karolinska Universitetssjukhuset.
En månad efter operationen fanns små skillnader i vissa delar av patienternas livskvalitet, bland annat fysisk funktion och smärta. För de flesta mått sågs dock inga kliniskt betydelsefulla skillnader och den övergripande tidiga återhämtningen var likartad mellan grupperna.
– Sammantaget visar resultaten att de förväntade fördelarna med robotassisterad kirurgi var begränsade. De färre komplikationerna under operationen översattes inte till bättre kliniskt betydelsefulla resultat efter operationen eller en bättre övergripande återhämtning, säger Sahar Salehi.
RACC-studien följer fortfarande patienterna för att ta reda på hur den återfallsfria överlevnaden ser ut, och den aktuella studiens resultat ska därför inte användas för att bedöma den onkologiska säkerheten med robotassisterad kirurgi.
Trots att det så kallade dåliga kolesterolet har sjunkit till en hälsosam nivå kan risken för hjärtsjukdom finnas kvar. Nu har forskare lyckats kartlägga biologiska processer som de tror bidrar till den kvarstående risken. Resultaten banar väg för mer träffsäkra förebyggande insatser mot hjärtsjukdom, vilket i förlängningen kan rädda fler liv.
Enligt Världshälsoorganisationen dör närmare 17,9 miljoner människor varje år av hjärt-kärlsjukdomar och hjärtinfarkt samt stroke står för mer än fyra av fem av dessa dödsfall. Kranskärlssjukdom, som kan leda till hjärtinfarkt om den inte behandlas, utvecklas när fettämnen (kolesterol) ansamlas i de blodkärl som försörjer hjärtat. Därför är höga kolesterolhalter en stor riskfaktor.
Att sänka LDL-kolesterolet, som ofta kallas dåligt kolesterol, minskar risken för hjärtinfarkt kraftigt. Trots det utvecklar vissa personer kranskärlssjukdom även när behandling har sänkt deras LDL-kolesterol till en rekommenderad nivå.
Andra partiklar som transporterar fett i blodet kan bidra till denna kvarstående risk, men hittills har det inte varit klarlagt varför.
– I studien har vi undersökt vad som händer utöver ansamlingen av kolesterol i artärväggarna. Vi ville förstå om olika fettbärande partiklar kan skada blodkärlen på olika sätt och varför det fortfarande finns kvar en risk för hjärtsjukdom, säger Jakub Morze, postdoktoral forskare vid Chalmers.
Finns flera riskpartiklarna
Nu har forskare vid bland annat Chalmers analyserat nästan 3 000 proteiner i blodprover från cirka 35 000 tidigare hjärtfriska personer med målet var att se om skillnader i blodproteiner kunde ge ledtrådar till varför risken för hjärtsjukdom fortfarande finns kvar hos vissa personer även efter att nivåerna av det dåliga kolesterolet har sänkts till en hälsosam nivå.
De använde en analys av proteiner, så kallad proteomisk analys, för att få ny förståelse för hur tre olika fettbärande partiklar påverkar kroppen och potentiellt leder till hjärtsjukdom.
Alla dessa partiklar kan lämna ifrån sig kolesterol i artärväggarna. LDL är den vanligast förekommande av dessa partiklar. En tidigare studie av samma forskargrupp visade att mätning av antalet av dessa skadliga partiklar är det mest effektiva sättet att förutsäga framtida risk för hjärtsjukdom.
Utöver LDL finns det två andra viktiga partiklar: triglyceridrikt lipoprotein (TRL) och lipoprotein(a) (Lp(a)). I den tidigare studien visade det sig att dessa är mer skadliga per partikel än LDL, och de tros vara de främsta kvarstående riskpartiklarna för hjärtsjukdom även efter att LDL-kolesterolet har sänkts till en hälsosam nivå.
Grund för att ta fram nya metoder
Forskarna kombinerade mätningar av blodproteiner med genetiska data och hälsodata över tid och kunde på så vis identifiera mönster som ger nya ledtrådar till hur dessa partiklar kan skada artärer.
Mönster hos de kvarstående riskpartiklarna verkade tyda på ett samband med framtida uppkomst av hjärtsjukdom. Partiklarna visade sig också innehålla proteiner som attraherar immunceller, vilket skulle kunna bidra till inflammation och en förändring av blodkärlsväggarnas struktur. Trots att TRL och Lp(a) är olika typer av partiklar hade de många gemensamma proteinmönster och skadliga biologiska effekter.
– Detta är ett av de mest intressanta fynden, och tyder på att de två partiklarna kan påverka blodkärlen på samma sätt. Den här kunskapen skulle kunna bidra till mer precist riktade förebyggande insatser i framtiden, säger Jakub Morze.
Studien undersökte inte någon ny behandling eller test för klinisk användning, men resultaten är en viktig grund för att kunna ta fram mer exakta metoder för förebyggande insatser enligt forskarna.
– Att sänka LDL-kolesterolet är fortfarande en hörnsten i det förebyggande arbetet. Men våra resultat pekar på biologiska processer som kan förklara en del av den risk som kvarstår. Nästa steg är att fastställa om mätning eller riktade insatser mot dessa processer kan förbättra det förebyggande arbetet vid sidan av befintliga behandlingar, säger Clemens Wittenbecher, forskarassistent i precisionsmedicin och diagnostik vid Chalmers.
”Dåligt” kolesterol
Kolesterol är ett fettliknande ämne i blodet som är nödvändigt för att bygga upp celler och producera vissa vitaminer och hormoner. Men när nivåerna är för höga kan kolesterolet ansamlas i blodkärlens väggar och bilda avlagringar, så kallade plack.
Om plack brister kan en propp snabbt bildas och helt blockera kärlet, vilket leder till hjärtinfarkt eller stroke.
Kolesterol och andra fetter transporteras genom blodet av specialiserade partiklar som kallas lipoproteiner. Tre klasser av lipoproteiner har ett speciellt protein på ytan och när de finns i överskott kan dessa lipoproteiner avsätta kolesterol i blodkärlens väggar. Därför kallas det kolesterol de innehåller ofta för ”dåligt kolesterol”.
Hur villiga vi är att dela en vattenflaska, sitta nära någon eller hälsa med fysisk kontakt påverkas framför allt av hur viktiga personerna är för oss. Det visar en ny studie där forskare har undersökt människors sociala beteenden i 61 samhällen världen över.
Människor behöver social kontakt för att bygga relationer. Samtidigt innebär nära kontakt en risk för att smittsamma sjukdomar sprids. Forskare från bland annat Karolinska institutet ville förstå hur människor väger dessa faktorer mot varandra.
De samlade in data från 42 756 personer i 61 samhällen världen över, från Sverige och andra europeiska länder till länder i Afrika, Asien, Nord- och Sydamerika samt Oceanien.
Deltagarna fick föreställa sig en av fyra typer av personer:
sin närmaste vän
en bekant
en främling
eller någon de ogillar starkt
Sedan svarade de på frågor om hur bekväma de skulle vara med situationer som kan innebära överföring av mikroorganismer, till exempel att dricka ur samma vattenflaska eller sitta så nära att benen nuddar varandra. De fick också ange om de skulle röra vid personen när de hälsar.
Ju högre relationsvärde desto mer positiv till kontakt
Resultaten visade ett tydligt mönster i samtliga samhällen som ingick i studien:
Ju högre värde människor tillskrev en relation, desto mer positiva var de till kontakt som innebär en potentiell smittrisk. Sambandet var likartat oavsett land eller kulturell kontext.
– Studien visar att människor världen över verkar använda liknande avvägningar mellan sociala vinster och risken för smitta. Hur viktig en annan person är för oss spelar en central roll för dessa beslut. Särskilt intressant är att riskbeteendet delvis påverkas av risken för patogener* i miljön, säger Mats J. Olsson, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.
*Patogener är smittämnen eller smittsamma mikroorganismer som virus och bakterier.
Historisk förekomst av infektionssjukdomar hade viss betydelse
Forskarna undersökte också om faktorer på samhällsnivå, såsom historisk förekomst av infektionssjukdomar, individualism och sociala normer, kunde förklara skillnader i människors beteenden.
Dessa faktorer hade viss betydelse, men deras påverkan var betydligt mindre än betydelsen av relationens värde.
Ett intressant resultat var att skillnader mellan samhällen främst syntes i kontakten med personer som deltagarna värderade högt, till exempel nära vänner. I samhällen med högre historisk förekomst av infektionssjukdomar var människor något mindre bekväma med smittriskfylld kontakt även med sådana personer. För relationer med lägre värde, som främlingar, var skillnaderna små.
Att kombinera två effektiva läkemedel mot hjärtamyloidos, även kallad Skelleftesjukan, minskar inte risken för att dö i hjärtkärlsjukdom eller för återfall i förvärrade hjärtkärlhändelser. Det framgår av en ny studie. Resultaten förvånar forskarna, som hade väntat sig att se en förbättring.
Studien är den största i världen på hjärtamyloidos och omfattar ungefär 1 430 patienter.
Syftet med studien var att undersöka en ny typ av läkemedel som ”släcker ner” produktionen av äggviteämnet transthyretin som bidrar till sjukdomsutvecklingen. Forskarna ville se om läkemedlet, som heter eplontersen, bidrog till att minska risken att dö i hjärtkärlsjukdom eller få förvärrade hjärtkärlhändelser efter ungefär två och ett halvt års behandling.
Forskare överraskades
För de patienter som inte hade någon annan specifik amyloidosbehandling gav läkemedlet bra effekt. I den grupp patienter där en del även behandlades med läkemedlet tafamidis saknades säkerställd effekt.
– Vi blev överraskade eftersom tidigare studier med den här typen av läkemedel har visat att kombinationen med tafamidis kan ha en positiv effekt på dödligheten i hjärtkärlsjukdom. Orsakerna till att vi inte såg det i vår studie är inte helt klarlagt, säger Kurt Boman, professor emeritus vid forskningsenheten i Skellefteå och Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
Vissa positiva effekter
Även om kombinationen av läkemedlen tafamidis och eplontersen inte uppfyllde det primära målet hade den ändå vissa positiva effekter. Forskarna kunde till exempel se att patienter som fick båda läkemedlen uppgav en bättre bevarad livskvalitet och presterade bättre på gångtester än kontrollgruppen.
– Våra resultat visar att det fortfarande finns många frågor om verkningsmekanismerna vid hjärtamyloidos och hur man ska behandla på bästa sätt, säger Kurt Boman.
Kina kontrollerar 70 till 100 procent av flera kritiska metaller som är nödvändiga om vind- och solkraften ska byggas ut. Historiskt har Kina infört exportrestriktioner på området, vilket kan hota industri- och energiomställningen. Så här kan Sverige minska sin sårbarhet och sitt beroende av Kina, enligt en ny rapport.
Sverige och EU är starkt beroende av Kina och ett fåtal andra länder för flera av de viktigaste metallerna som i dag används i bland annat vindkraftverk, solceller, batterier och elektronik. Vad gäller flera av metallerna står Kina för mellan 70 och 100 procent av utvinning eller bearbetning. Det framgår av en rapport från Energiforsk.
Sårbarhet ger risker
De närmaste åren förväntas dessutom efterfrågan på metallerna att öka, både från vind- och solkraft men också inom andra delar av elektrifieringen. Konkurrensen om dessa material, ihop med EU:s importberoende från Kina och ett fåtal andra länder, innebär risker.
– Energiomställningen handlar inte bara om att bygga mer elproduktion. Kinas dominerande ställning kring kritiska metaller gör Sverige och EU sårbart. Sverige och EU bör minska sina ensidiga importberoenden och bredda leveransrelationer till fler länder, säger Julia Hansson, projektledare på IVL Svenska miljöinstitutet och en av rapportens författare.
Återvinning behövs
Enligt rapporten behöver EU och Sverige också öka återvinningen av kritiska metaller, utveckla alternativa material och öka den egna utvinningen.
En ökning av egenförsörjningen bör ses som ett långsiktigt komplement till en breddning av leveranskedjorna, inte som en snabb ersättning av dagens beroende från enstaka länder. Hur en ökad inhemsk utvinning och produktion av kritiska metaller kan ske utan att den bidrar till ökad lokal miljöpåverkan behöver utredas vidare, enligt rapporten.
Viktigt att ställa krav
– Europa är en attraktiv marknad för kinesiska bolag, vi behöver bli bättre på att ställa krav för att ge tillgång till vår marknad, säger Martin Vallstrand, vd för Energiforsk.
– EU bör inleda tekniksamarbeten med Kina för strategiska elektrifieringsteknologier, med krav på kunskapsöverföring och viss produktion lokaliserad i EU. Men det är viktigt att samarbetet tar hänsyn till de risker det innebär att samarbeta med en diktatur som Kina.
Sex rekommendationer, från rapporten:
1
Minska beroendet
Gör Sverige och EU mindre beroende av enskilda länder, särskilt Kina. Det kan ske genom diversifierad import, strategiska partnerskap samt ökad europeisk och nordisk produktion och förädling av kritiska metaller och komponenter.
2
Planera
Integrera kritiska råmaterial i energiplaneringen genom att komplettera nationella energi- och omställningsscenarier med analyser av materialbehov, försörjningsrisker och konsekvenser av olika teknikval.
3
Begränsa efterfrågan
Prioritera cirkulära strategier och resurseffektiv teknik, inklusive minskad materialintensitet, materialsubstitution, längre livslängd och ökad återvinning. Detta görs för att begränsa efterfrågan på kritiska metaller.
4
Fokusera på det extra kritiska
Ta fram försörjningsplaner för särskilt kritiska metaller där behov och försörjningsrisker är stora, med fokus på alternativa leverantörer, importberoenden och geopolitiska risker.
5
Utveckla styrmedel
Utveckla samordnade styrmedel som stärker försörjningstryggheten, främjar återvinning och substitution samt säkerställer att kvarvarande behov av primära metaller möts på ett hållbart och ansvarsfullt sätt.
6
Återvinn!
Stöd utveckling av nya återvinningstekniker. Sverige har en stor återvinningsindustri och ett bra innovationsklimat. Det ger bra förutsättningar för att utveckla ny återvinningsteknik. Det bör även vara intressant att utveckla tekniker för att utvinna sällsynta jordartsmetaller ur befintliga gruvavfalls- och restströmmar från järnmalmsbrytning.
Skolan ska göra så att barn kan röra på sig. Men en rad osynliga hinder finns, enligt en ny avhandling. Fotbollsplanen kan kännas ovälkomnande. I klassrummet ska man sitta still. Och vuxnas krav kan kännas betungande. Samtidigt är barn uppfinningsrika och hittar egna sätt att få röra på sig.
Enligt läroplanen ska skolan sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet, inom ramen för hela skoldagen. Men en rad osynliga hinder finns för barns rörelse, i skolmiljön. Det framgår av en ny avhandling från Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. Normer av olika slag kan begränsa barnen.
Det är inte alltid lätt att få utlopp för spring i benen. Bild: Depositphotos.
Budskap får motsatt effekt
På raster kan exempelvis fotbollsplanen präglas av en idrottskultur där pojkar ges större inflytande. Andra barn kan uppleva att de har svårare att göra sina röster hörda och avstår därför från att delta.
En annan aspekt som avhandlingen pekar på är hälsobudskap. För vissa barn kan uppmaningar om att röra sig för att vara hälsosamma upplevas som ett krav, snarare än en källa till rörelseglädje.
– När rörelse blir något som vuxna säger att man måste göra kan rörelseglädjen försvinna. Några barn berättar att de försöker gömma sig på rasten för att slippa röra sig, säger avhandlingens författare Greta Wiklund Lind.
Barn hittar smarta sätt
Skolbarn i åldern tio till tolv år och deras lärare har intervjuats och observerats i arbetet med avhandlingen. En observation är att barn är kreativa i sin strävan efter att få röra sig. Det syns till exempel i klassrummen, där normen ofta är stillasittande.
Barn som vill få chans till fysisk rörelse kan ta omvägar för att vässa pennan, till exempel. De kan också gå på toaletten eller be om att få arbeta i korridoren.
– Barnen är inte passiva. De hittar själva möjligheter till rörelse, även när skolmiljön begränsar dem, säger Greta Wiklund Lind.
Barns möjligheter att röra sig i klassrummet kan samtidigt vara villkorade. Det kan exempelvis handla om att en elev behöver ha slutfört sitt skolarbete innan eleven får lov resa sig, att läraren uppfattar den fysiska rörelsen som acceptabel och att det finns tillräckligt med tid.
Aktiviteter värderas olika
Ytterligare en slutsats är att lekfull rörelse inte alltid värderas lika högt som traditionella idrottsaktiviteter.
– Som lärare behöver man fråga sig vilken form av rörelse vi värderar och varför. Det som är meningsfull rörelse för ett barn behöver inte vara samma sak för ett annat, säger Greta Wiklund Lind.
Förhoppningen är att resultaten i avhandlingen ska bidra till att synliggöra pedagogiska spänningar som kan uppstå mellan ambitionen att främja barns rörelse, andra mål och de villkor som präglar skolans vardag.
Skolvalet har inte minskat sambandet mellan var elever bor och vilka skolor de går i, visar en studie. Samtidigt har uppdelningen mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund och betyg ökat under de senaste tre decennierna.
När den svenska skolan marknadsanpassades på 1990-talet var ett argument att elever skulle få större möjligheter att välja skola oberoende av var de bodde.
Nu har forskare vid Göteborgs universitet och Uppsala universitet undersökt utvecklingen i Stockholmsregionen mellan 1995 och 2023. Studien bygger på registerdata för 642 453 gymnasieelever.
– En tanke med skolvalet var att bostadssegregationen skulle spela mindre roll. Men vi ser att kopplingen mellan bostadssegregation och skolsegregation har varit ganska stabil över tid, säger Anna-Maria Fjellman, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet.
Fler val – ökad uppdelning
Samtidigt visar studien att skolmarknadens struktur bidrar till segregationen. Under perioden ökade antalet fristående gymnasieskolor kraftigt, samtidigt som skolorna och utbildningsprogrammen blev fler.
Fler valmöjligheter, fler fristående skolor och fler specialiserade program hänger samman med ökad uppdelning mellan elever.
– Mer val kan låta positivt, men det kräver också att elever och familjer kan navigera en väldigt komplex skolmarknad. Det är uppenbart att alla inte har samma förutsättningar att göra det, säger Anna-Maria Fjellman.
Elever från låginkomstfamiljer och elever med utländsk bakgrund går i högre grad i mer segregerade skolmiljöer än vad sammansättningen i deras bostadsområden skulle förutsäga.
Betygen spelar också en allt större roll. Elever med höga betyg hamnar i allt högre grad i skolor och program med starkare socioekonomisk sammansättning, medan elever med lägre betyg oftare hamnar i skolor med sämre socioekonomiska förutsättningar.
Bostadsområdet spelar fortfarande roll
Resultaten är särskilt intressanta eftersom gymnasieelever, till skillnad från yngre barn, har större möjligheter att pendla längre och välja skolor utanför det egna bostadsområdet.
– Man skulle kunna förvänta sig mindre segregation i gymnasiet, eftersom eleverna är äldre och kan pendla längre. Men trots det ser vi att bostadsområdet fortfarande spelar stor roll, säger Anna-Maria Fjellman.
Forskarna menar att utvecklingen påverkar både skolans demokratiska och kompensatoriska uppdrag. När elever med liknande bakgrund i allt högre grad samlas på samma skolor minskar möjligheten för unga med olika erfarenheter att mötas. Samtidigt koncentreras elever med stora stödbehov till vissa skolor.
– Studien pekar på att det inte bara handlar om hur skolor finansieras eller drivs, utan om själva skolmarknadens grundläggande struktur. Fler val och fler skolor driver på segregationen. Därför behöver politiker fundera på om det räcker att diskutera vinstfrågan om målet är att minska skolsegregationen, säger Anna-Maria Fjellman.
Överviktskirurgi minskar risken för fetmarelaterad cancer oavsett kön och ålder. Det visar en stor nordisk registerstudie som stärker kunskapen om överviktskirurgins cancerförebyggande effekter för flera cancerformer kopplade till fetma.
Flera cancerformer som är kopplade till fetma, särskilt i magtarmkanalen, ökar i västvärlden. Tidigare forskning har visat att överviktskirurgi kan minska risken för fetmarelaterad cancer, men sambandet har varit tydligast bland kvinnor och resultaten motstridiga för flera enskilda magtarmcancerformer.
Om den cancerförebyggande effekten varierar beroende på ålder vid operation eller inte har inte tidigare undersökts på en övergripande nivå.
Men nu har forskare vid bland annat Karolinska institutet undersökt hur överviktskirurgi påverkar risken för fetmarelaterad cancer – och om det finns skillnader mellan åldersgrupper eller kvinnor och män.
20 procents lägre cancerrisk
Studien omfattade över 780 000 personer med fetma i Sverige, Danmark och Finland. Av dessa hade närmare 100 000 genomgått överviktskirurgi.
Forskarna såg att de som hade opererats hade cirka 20 procent lägre risk att utveckla fetmarelaterad cancer, jämfört med personer med fetma som inte opererats.
– Vi såg att den minskade cancerrisken efter överviktskirurgi var likartad mellan yngre och äldre och mellan kvinnor och män, vilket talar för att de långsiktiga hälsovinsterna kan komma många patientgrupper till del, säger Cecilia Radkiewicz, forskare vid Institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska institutet.
Inga tecken på skillnader mellan ålder och kön
De största riskminskningarna sågs för levercancer, livmodercancer och äggstockscancer. Resultaten visade inga tecken på att den cancerförebyggande effekten skiljde sig mellan personer som opererades i yngre respektive äldre ålder.
För cancerformer som förekommer hos både kvinnor och män sågs inte heller någon skillnad mellan könen.
Resultaten talar för att de långsiktiga cancerförebyggande effekterna av överviktskirurgi kan komma en bred grupp patienter till del och understryker värdet av effektiv behandling av fetma för långsiktig hälsa.
Personer som överlevt en hjärtinfarkt har fått allt bättre skydd mot nya allvarliga hjärt-kärlhändelser under de senaste två decennierna. Samtidigt har risken för blödningskomplikationer ökat. Nu visar en studie att blödningar i mag- och tarmkanalen är den vanligaste typen av allvarlig blödning efter hjärtinfarkt.
Behandlingen efter hjärtinfarkt har förändrats betydligt sedan slutet av 1990-talet. Fler patienter behandlas i dag med kranskärlsingrepp och läkemedel som motverkar blodproppar. Dessa behandlingar minskar risken för nya hjärtinfarkter och andra allvarliga hjärt-kärlhändelser, men kan samtidigt öka risken för blödningar.
Forskare vid Karolinska institutet har analyserat data om patienter som vårdats för akut hjärtinfarkt och skrivits ut med blodproppsförebyggande behandling mellan 1999 och 2020. Forskarna följde patienterna under det första året efter utskrivning för att undersöka hur olika komplikationer utvecklats över tid.
Blödningar i mag- och tarmkanalen vanligast
Resultaten visar att andelen patienter som behövde sjukhusvård för en blödning ökade från 2,4 procent i början av studieperioden till 4,5 procent i slutet av perioden. Samtidigt minskade förekomsten av allvarliga hjärt-kärlhändelser, såsom ny hjärtinfarkt, stroke eller död, från 20,1 procent till 9,4 procent.
Den vanligaste blödningskällan var mag- och tarmkanalen, och majoriteten av dessa blödningar kom från den övre delen av mag- och tarmkanalen, exempelvis matstrupe, magsäck eller tolvfingertarm.
– Vi såg att blödningar från övre mag- och tarmkanalen var den vanligaste typen av blödning som ledde till sjukhusvård efter hjärtinfarkt. Samtidigt minskade de ischemiska* komplikationerna, vilket visar hur behandlingslandskapet har förändrats över tid, säger Jonatan Wärme, doktorand vid institutionen för klinisk forskning och utbildning på KI SÖS.
*Ischemisk innebär syrebrist i vävnad eller organ.
Förändringar i behandlingsstrategier kan bidra
Forskarna studerade också möjliga förklaringar till utvecklingen. Under studieperioden ökade användningen av kranskärlsingrepp, dubbel trombocythämmande behandling, mer potenta blodproppshämmande läkemedel och direktverkande orala antikoagulantia.
De analyser som gjordes tyder på att förändringar i behandlingsstrategier kan ha bidragit till den ökade förekomsten av blödningar från övre mag- och tarmkanalen.
– Våra resultat understryker vikten av att anpassa blodproppsförebyggande behandling efter den enskilda patientens riskprofil och att överväga åtgärder som kan skydda mag- och tarmkanalen, säger Robin Hofmann, överläkare vid kardiologkliniken på Södersjukhuset och ansvarig forskare och docent vid KI SÖS.
Forskarna menar att resultaten kan bidra till en bättre balans mellan att förebygga blodproppar och att minska risken för blödningskomplikationer hos personer som behandlats för hjärtinfarkt.
Ultraljud kan användas för att ta reda på om en potatisplanta har rätt vätskebalans, utan att skada den. En ny studie vid Luleå tekniska universitet visar hur tekniken i framtiden kan hjälpa odlare att upptäcka stressade växter och rädda skörden.
Vattenförlust i bladen kan vara ett tidigt tecken på att en växt mår dåligt. En ny studie visar att ultraljud kan upptäcka vattenförlusten i ett tidigt skede. Tekniken kan i framtiden göra det lättare att identifiera växter som behöver särskilda insatser för att överleva eller ge god skörd.
– Det här är ett genombrott för möjligheten att övervaka grödors hälsa. För första gången kan vattenhalten i potatisblad mätas med ultraljudsgivare utan fysisk kontakt, säger Muhammad Awais Sattar, postdoktor i reglerteknik vid Luleå tekniska universitet, i ett pressmeddelande.
Tidig varning för odlare
Forskarna undersökte potatisblad från friska plantor som utsattes för kontrollerad torka. Ultraljudet kunde inte bara visa om bladen hade tillräckligt med vatten, utan också upptäcka när de började förlora det inre tryck som håller bladet spänt.
Med hjälp av metoden kan det bli möjligt att upptäcka förändringar i ett tidigt skede och i framtiden ge odlare en chans att agera innan växterna tar allvarlig skada. Det kan exempelvis handla om att sätta in bevattning för att skydda plantorna och därmed förbättra skörden.
Blad som undersöks med ultraljud. Bladet förs in i en springa och elektroniken vidrör inte plantan. Bild: Luleå tekniska universitet
Information i realtid
Nästa steg är att undersöka om ultraljud kan upptäcka tidiga angrepp från skadedjur på potatisplantor. Skadedjur kan rubba plantans vattenbalans redan innan skadorna blir synliga. I kombination med maskininlärning skulle tekniken kunna identifiera förändringar i bladens vattenhalt och varna odlare i realtid, menar forskarna. De planerar även att testa metoden på andra grödor.
– Detta skulle kunna förändra hur vi tänker kring övervakning inom jordbruket, om vi kan ge bonden tillgång till information om växternas hälsa i realtid, säger Muhammad Awais Sattar.
Forskningen vid Luleå tekniska universitet har genomförts i samarbete med Spanish National Research Council (CSIC), Agri-Food Research and Technology Centre of Aragon och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Ett vanligt astmaläkemedel har visat sig kunna förbättra motorik och muskelstyrka hos barn med kongenitala myopatier, en grupp obotliga muskelsjukdomar. I en studie kunde barn som fick läkemedlet både gå och resa sig snabbare.
Kongenitala myopatier är en grupp sällsynta, medfödda muskelsjukdomar som ofta ger muskelsvaghet redan i barndomen. Svagheten kan bland annat påverka förmågan att gå, resa sig, använda armar och händer och i vissa fall även andningsmuskulatur.
I dagsläget finns ingen botande eller annan läkemedelsbehandling för dessa sjukdomar och vården är därför främst inriktad på att lindra symtom och förebygga komplikationer.
Nu har forskare undersökt om substansen salbutamol kan förbättra muskelfunktionen hos barn och unga med kongenital myopati. Salbutamol har länge använts vid astma, men när läkemedlet ges via munnen påverkar det även skelettmuskulaturen och kan bland annat stimulera uppbyggnad av muskelprotein.
Studien visar på lovande resultat.
– Bara det här med att de blev piggare, orkade en hel dag i skolan och sedan aktiviteter och läxor, utan att bli helt slut och börja gråta, det är väldigt viktigt för de här barnen, säger Eva Michael, doktorand inom barnneurologi vid Göteborgs universitet och specialistläkare på Drottning Silvias barnsjukhus.
Bättre motorik och greppstyrka
I studien ingick 18 personer, 6-16 år gamla, med genetiskt bekräftad kongenital myopati. De lottades till behandling med salbutamol som tillägg till sin vanliga behandling eller enbart vanlig behandling under 24 veckor. Sedan bytte de behandling och kunde därmed jämföras med sig själva.
Efter perioden med salbutamol var deltagarnas motorik bättre än efter enbart standardbehandling. Skillnaden var i snitt 3,61 poäng på en standardiseras skattningsskala av motorisk funktion, en förändring som generellt ses som en tydlig förbättring vid neuromuskulära sjukdomar.
Muskelstyrkan förbättrades också. Greppstyrkan i den dominanta handen ökade med motsvarande cirka 1,5 kilo under salbutamolbehandling jämfört med vid enbbart standardbehandling. Även i övriga undersöka muskelgrupper sågs ökad styrka, men utan statistiskt säkerställda resultat.
Dessutom förbättrades lungfunktionen. I genomsnitt var den forcerade vitalkapaciteten – ett mått på hur mycket luft man kan blåsa ut efter en maximal inandning – cirka 0,2 liter större under salbutamolbehandling än under standardbehandling.
Framtida behandlingsalternativ
Hos de elva deltagare som kunde gå sågs förbättringar i flera funktionella tester. I ett gångtest om sex minuter tog sig barnen före behandlingen i snitt 435 meter framåt, men med salbutamol blev sträckan 473 meter. Barn i motsvarande åldrar går cirka 600 meter på sex minuter.
Forskarna undersökte också hur snabbt de gående barnen i studien kunde resa sig från golvet till stående. De behövde i snitt 8,29 sekunder för att komma upp men med salbutamol kapades tiden till 6,39 sekunder. Ett normalstarkt barn reser sig från golv till stående på 1-2 sekunder.
Behandlingen tolererades väl och inga allvarliga biverkningar rapporterades.
– Resultaten tyder på att oralt salbutamol i framtiden skulle kunna bli ett symtomlindrande behandlingsalternativ för barn och ungdomar med kongenitala myopatier, i väntan på att andra läkemedel utvecklas. Resultaten behöver dock bekräftas i större internationella studier med längre behandlingstid och uppföljning, säger Eva Michael.
Kongenitala myopatier: Ärftliga muskelsjukdomar
Kongenitala myopatier är en grupp ovanliga muskelsjukdomar. Kongenital betyder medfödd och myopati betyder muskelsjukdom. Symtomen vid de olika formerna är är i stort sett samma: muskelsvaghet och muskelslapphet i flera av kroppens muskler.
Sjukdomen finns i olika svårighetsgrader och i svårare fall kan även andning och hjärtmuskulatur påverkas.
Det finns ingen behandling som botar sjukdomarna utan istället fokuserar behandlingar på att lindra symtom, förebygga komplikationer och kompensera för funktionsnedsättningar som sjukdomen leder till.
Forskare har lyckats undersöka berggrund som är nästan fyra miljarder år gammal på vår grannplanet Mars. Med hjälp av unika foton har man pusslat ihop ledtrådar kring planetens bergartsbildning under en våldsam tid i solsystemets unga dagar.
I fem år har Nasas hjulförsedda forskningslabb Perserverance rullat fram över Mars steniga yta. Efter att först ha undersökt och dokumenterat områden i Jezerokraterns botten har farkosten nu förflyttat sig upp över kraterns kant.
Där har Perserverance identifierat ett 75 meter tjockt lager av berggrund som ligger synligt på utsidan av kraterkanten och som forskarna har varit mycket nyfikna på.
– Denna berggrund är extremt gammal, nästan fyra miljarder år, säger Sanna Alwmark, geologiforskare vid Lunds universitet.
Tillsammans med ett antal internationella forskare har hon analyserat Nasa-farkostens hemskickade foton på den aktuella berggrunden. Forskarna kan konstatera att berggrunden består av ett antal lager av olika karaktär och bildningssätt.
Material kommer från nedslag
Vissa av berggrundens lager domineras av glasliknande runda partiklar, så kallade sfäruler, medan andra innehåller kantiga stenfragment. Ytterligare en typ av lager som man hittat byggs upp av ett mycket finkornigt material som möjligen har pulveriserats och kastats upp i luften efter något av alla nedslag som bildat kratrarna i området.
– Dessa olika bergarter liknar de som bildas antingen av vulkanism eller genom nedslag. Eftersom de glasiga runda partiklarna mer liknar de som avsätts efter nedslag så drar vi slutsatsen att mycket av materialet är bildat just genom kollisioner med asteroider eller andra himlakroppar, säger Sanna Alwmark.
Den 75 meter tjocka lagerföljden vittnar alltså om upprepade nedslag på planetens då tämligen unga yta, för nästan fyra miljarder år sedan. Vid varje sådan kollision gjorde den höga nedslagsenergin att en del av ytlagret på Marsskorpan inom några sekunder antingen pressades samman, smälte eller pulveriserades samt sedan slungades iväg och landade utanför själva kratern – olika långt bort beroende på storleken på kollisionen.
Fotona från Perserverance utgör därmed ett slags titthål tillbaka till en väldigt dramatisk tidsperiod i Mars historia, men också vår egen planets historia. Båda planeterna har samma ålder och utsattes för liknande händelseförlopp i solsystemets begynnelse då många kollisioner med olika himlakroppar inträffade.
Bild: Nasa/JPL-Caltech/ASU/MSSS
Dramatiskt bombardemang
Även om man redan känner till det omfattande bombardemang som förekom mot planeterna i deras unga ålder så tillför den nya studien värdefull kunskap genom att sätta fingret på en hittills förbisedd aspekt av kollisionerna, menar Sanna Alwmark.
Forskarnas slutsats är nämligen att dessa många nedslag på Mars inte bara skapade lokala kratrar utan också bidrog till själva bergartsbildningen i mycket stor geografisk skala. Bergarter som bildas genom nedslag var den enskilt vanligaste geologiska processen med stor påverkan under Mars tidiggeologiska historia.
– Det är en geologisk process som idag inte längre dominerar på jorden, men som spelade en avgörande roll för utvecklingen av stenplaneterna under en annan tid i deras historia, säger Sanna Alwmark.
Berggrunden bevarad tack vare avsaknad av kontinentalplattor
När man tolkar hur berggrund har bildats i så gammal terräng måste man därför ha kraterbildning i åtanke snarare än bara de geologiska processer som vi känner till från jorden, konstaterar Sanna Alwmark.
– För mig som är specialist på just kraterbildning är detta inte konstigt alls, men jag tror att för många andra geologer var det lite av en överraskning, säger hon.
Att den uråldriga berggrunden på Mars fortfarande finns bevarad efter närmare fyra miljarder år är tack vare det faktum att planeten inte har några kontinentalplattor. Istället ligger hela Marsskorpan stilla. På vår egen planet består jordskorpan av ett antal olika kontinentalplattor som genom årmiljoner av rörelser har gjort att nästan allt av den äldsta berggrunden har brutits sönder, deformerats och omvandlats.
– Berggrunden på Mars utgör därför ett mycket mer komplett arkiv av den tidiga utvecklingen på de båda planeterna, säger Sanna Alwmark.
Stadsbor med mer grönska inom 100 meter från bostaden löper lägre risk att utveckla demens över tid. Det visar en studie där nära 3 000 äldre personer följdes under 16 år.
En studie från Stockholms universitet och Karolinska institutet har undersökt samband mellan bostadsnära grönska och risken för demens. Forskarna följde 2 993 personer som var 60 år eller äldre under 16 år och 477 av deltagarna utvecklade demens under uppföljningstiden.
Forskarna mätte också mängden grönska varje år inom 100, 250 och 500 meter från deltagarnas bostäder med hjälp av satellitbilder och geografiska informationssystem. De tog hänsyn till bland annat ålder, utbildning, socioekonomiska faktorer, levnadsvanor, luftföroreningar, trafikbuller och närhet till vatten.
– Resultaten visar att mer grönska i den omedelbara bostadsmiljön är kopplat till 20 procent minskad risk att utveckla demens över tid. Detta är miljöer som människor möter i vardagen, som är en del av hemmiljön, och som kan ha särskild betydelse när vi tillbringar mer tid i hemmiljön, säger Cecilia Stenfors, docent i psykologi, forskningsledare vid Stockholms universitet.
Sambandet var tydligast för grönskan närmast bostaden och svagare för grönska längre bort. Sambandet mellan grönska och lägre demensrisk var också tydligare hos kvinnor.
– Det pekar på att den omedelbara miljön precis runt bostaden är viktig i arbetet med att skapa goda förutsättningar för hjärnhälsa och hälsosamt åldrande, säger Cecilia Stenfors.
Grönska viktig i stadsplaneringen
Studien ger ytterligare stöd för att bevara och utveckla grönska i bostads- och stadsmiljöer. Träd, gröna bostadsgårdar, trädgårdar, parker och vegetation längs gator och gångstråk ger många nyttor, även när möjligheterna att ta sig till större naturområden är begränsade.
Tidigare och pågående forskning pekar på flera möjliga sätt som natur och grönska kan stödja olika aspekter av hälsa som främjar hjärnhälsa genom livet och åldrande.
– Naturmiljöer och grönska kan stödja mental återhämtning, minska stress, och öka känslor av välbefinnande. Vi har också sett i våra studier att mer grönska i den omedelbara boendemiljön är förenat med bättre sömn, psykisk hälsa och mindre uttag av antidepressiva läkemedel, säger Cecilia Stenfors.
Gröna miljöer kan också påverka våra beteenden och främja utomhusvistelse, fysisk aktivitet inklusive aktiv mobilitet, social kontakt och sammanhang. Samtidigt bidrar olika typer av gröna ytor med många andra ekosystemtjänster.
– Hjärnhälsa behöver finnas med när vi planerar och utvecklar våra städer och bostadsmiljöer. Bostadsnära grönska kan vara en gemensam resurs för folkhälsa, klimatanpassning och biologisk mångfald. Det handlar både om att värna befintlig vegetation och om att skapa gröna miljöer som är tillgängliga och användbara för människor med olika förutsättningar.
Fysisk aktivitet kan ge mer än bättre kondition hos personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom, kol. En ny studie visar att träning även kan förbättra funktionen i lungornas små luftvägar – förändringar som till stor del inte fångas av vanlig spirometri.
Över 400 miljoner människor i världen lever med kroniskt obstruktiv lungsjukdom, kol. Sjukdomen kan ge flera hälsoproblem och lungskadorna går inte att reparera. Behandlingen syftar därför till att lindra symtom, bromsa sjukdomsförloppet och förbättra livskvaliteten. Fysisk träning är en viktig del av behandlingen.
I en studie har nu forskare vid Lunds universitet och Uppsala universitet undersökt om träning även kan påverka lungornas funktion.
– Vi vet att fysisk träning har många positiva effekter för personer med kol, men betydligt mindre om vad som faktiskt händer i lungan. Vår hypotes är att rätt typ av individanpassad träning kan förbättra funktionen av de perifera delarna av lungan och samtidigt aktivera kroppens egna biologiska reparationsprocesser, säger Gunilla Westergren-Thorsson, professor i lungbiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Träning under tolv veckor
I studien deltog 62 personer med stabil kol, från lindrig till svår sjukdom. Under tolv veckor tränade deltagarna tre gånger i veckan, både hemma och tillsammans med en fysioterapeut. Träningen kombinerade konditions- och styrkeövningar och anpassades löpande efter deltagarnas förmåga.
Träningsprogrammet syftade till att aktivera lungornas perifera delar, där syresättningen av blodet sker. Vid sjukdomen kol kan förändringar i de små luftvägarna leda till att ventilationen blir ojämn och vissa delar av lungorna får mindre luft.
När andningen blir djupare och snabbare under träning kan luft nå fler delar av lungorna. Den ökade mekaniska belastningen kan också påverka de små luftvägarnas funktion.
Spirometri fångade inte förändringen
Deltagarna fick göra tester både före och efter träningsperioden. Lungfunktionen mättes med vanlig spirometri och med impulsoscillometri, IOS, en metod som undersöker lungornas mekaniska egenskaper under normal, lugn andning. Medan spirometri mäter hur mycket och hur snabbt en person kan blåsa ut luft, mäter IOS motståndet i luftvägarna och lungornas elasticitet.
Efter tolv veckors träning visade mätningar med IOS tydliga förbättringar i flera mått på de perifera luftvägarnas funktion. Spirometrin fångade däremot inte upp förbättringarna lika tydligt.
– Det överraskade oss att förbättringen var så tydlig med IOS samtidigt som vi inte såg några eller bara måttliga förändringar med spirometri. Om vi bara hade använt den mätmetoden hade vi alltså inte sett samma tydliga förändring, men nu kunde vi se en kliniskt signifikant förbättring, säger Linda Elowsson, forskare och docent i cell- och matrixbiologi vid Lunds universitet.
Bättre fysisk form
Deltagarnas fysiska kapacitet förbättrades också. Efter tolv veckor kunde de i genomsnitt gå 28 meter längre på sex minuter och genomföra 2,5 fler uppresningar på en minut.
Symtomen förbättrades mest hos dem som hade större besvär vid studiens start. Samtidigt varierade resultaten mellan individer, något som enligt forskarna behöver undersökas närmare.
– För många med kol kan andfåddhet leda till en ond spiral. Man blir rädd att röra på sig eftersom man blir andfådd, och när man rör sig mindre försämras den fysiska kapaciteten ytterligare. Därför är det viktigt att kunna visa att träningen inte bara gör att man orkar mer, utan också ger mätbara förändringar i lungans funktion, säger Margareta Emtner, fysioterapeut och professor vid Uppsala universitet.
Luftflödet förbättrades
Enligt forskarna tyder resultaten på att träningen påverkar lungornas mekaniska egenskaper och hur luften fördelas i lungvävnaden.
– Vi ser ett minskat motstånd och ett förbättrat luftflöde när vi mäter före och efter träningsperioden. En trolig förklaring är att träningen öppnar upp delar av lungan som används mindre och att rörelsen i vävnaden påverkar dess struktur och elasticitet. Men exakt vad som händer behöver vi forska mer på säger Gunilla Westergren-Thorsson.
Forskarna analyserar nu blodprover för att undersöka vilka biologiska processer som påverkas av träningen och varför vissa personer svarar bättre än andra. Resultaten ska även studeras i en bioreaktor som efterliknar lungans andning.
– På lång sikt vill vi förstå vilka molekylära processer som aktiveras av träning och som kan ha en gynnsam effekt på lungvävnaden. Om vi kan identifiera sådana processer skulle de i framtiden kunna bli möjliga mål för nya läkemedel som används tillsammans med fysisk träning, säger Gunilla Westergren-Thorsson.
Arbetslöshet, ekonomiska problem och stress under övergången från planekonomi till marknadsekonomi i Central- och Östeuropa påverkade människors arbetsliv långt senare. Det visar en ny studie från Södertörns högskola som bygger på data från nästan 11 000 personer i elva länder.
När länderna i det tidigare östblocket ställde om från planekonomi till marknadsekonomi kring 1990 förändrades samhället i grunden. Statliga företag privatiserades och omstrukturerades, arbetslösheten ökade och den ekonomiska och sociala otryggheten växte på många håll.
Omvandlingen innebar också en kraftig försämring av folkhälsan i flera länder, särskilt i det forna Sovjetunionen.
– Övergången till marknadsekonom i Central- och Östeuropa ligger mer än 35 år tillbaka i tiden. För många innebar omställningen arbetslöshet, ekonomiska problem och stress. Vår forskning visar att de erfarenheterna fick konsekvenser för människors arbetsliv långt senare, säger Caroline Hasselgren Bune, doktor i sociologi vid Södertörns högskola.
Forskare vid Södertörns högskola har studerat nästan 11 000 personer, som har lämnat information om sina arbetsliv och livsvillkor under flera decennier. På så sätt har de kunnat undersöka hur erfarenheter från omställningsåren kring 1990 hängde samman med arbetslivet långt senare.
Spår syntes decennier senare
Studiens resultat visar att män som upplevde arbetslöshet eller ekonomiska problem under omställningsåren löpte större risk att senare hamna i långvarig arbetslöshet. Hög stress ökade också risken att lämna arbetsmarknaden på grund av hälsoproblem.
– Resultaten bekräftar något vi vet från annan forskning: utsatthet på arbetsmarknaden tenderar att följa med över tid. Ekonomiska problem, psykiskt välbefinnande och möjligheterna att få och behålla ett arbete hänger ihop, säger Caroline Hasselgren Bune.
För kvinnor såg mönstret annorlunda ut. Där hittade forskarna inte lika tydliga samband mellan svårigheterna under omställningen och arbetslivet senare i livet. Det tydligaste resultatet var att längre perioder utan arbete även för kvinnor ökade risken för långvarig arbetslöshet längre fram.
Exakt varför resultaten skiljer sig mellan kvinnor och män vet forskarna inte. En möjlig förklaring är att kvinnors arbetsmarknadsutfall i högre grad än mäns påverkades av familjeförhållanden och förändrade könsroller under omställningsåren.
I analyser där det krigsdrabbade Kroatien exkluderades framkom också att män och kvinnor som hade upplevt ekonomiska svårigheter under omställningsåren tenderade att stanna kvar längre i arbetslivet. En möjlig förklaring till det är att de behövde arbeta längre för att kompensera för tidigare ekonomiska förluster.
Kunskapen är relevant även i dag
Det som hände i de tidigare östblocksländerna för mer än trettio år sedan kan verka avlägset. Men enligt Caroline Hasselgren Bune handlar studien om något som är högst aktuellt även i dag.
– Alla samhällen kommer återkommande att ställas inför olika typer av kriser. Det viktiga är att förstå att konsekvenserna för dem som drabbas kan finnas kvar långt efter att själva krisen är över.
Vad kan då dagens samhälle lära av en omvandling som ligger mer än trettio år tillbaka i tiden?
Enligt Caroline Hasselgren Bune visar studien hur viktigt det är att ta hänsyn till såväl den historiska kontexten i enskilda länder som de livserfarenheter människor bär med sig när välfärdssystem och arbetsmarknadspolitik utformas.
– Om vi vill förstå människors situation på arbetsmarknaden behöver vi ibland titta långt tillbaka i tiden. Den kunskapen är viktig om vi vill minska ojämlikhet och skapa hållbara arbetsliv även för andra än redan privilegierade grupper.
En ny art av utdöd krokodil har upptäckts i Egypten. Fossilet hittades i samma bergart som användes för att bygga sfinxen i Giza och precis som sfinxen saknar sin näsa, saknar den fossila krokodilen spetsen av sin nos.
Gavialer är en grupp krokodiler som kännetecknas av sina långa, smala nosar. I dag finns endast två levande arter, Gavialis gangeticus och den så kallade falska gavialen Tomistoma schlegelii, som lever i Syd- respektive Sydostasien.
Fossilfynd visar dock att gavialer tidigare hade en utbredning över nästan hela världen under en period på mer än 100 miljoner år och att många arter levde i grunda havsmiljöer.
På 1920-talet hittades flera fossil i den 45 miljoner år gamla Mokattamformationen i Egypten, däribland ett nästan komplett kranium. Fossil antog tillhöra släktet Tomistoma, men nya analysmetoder inom paleontologin ger en annan bild.
Hittills okänd krokodilart
Med hjälp av datortomografi har forskare i Storbritannien, Sverige, Tyskland och Egypten undersökt kraniets insida. Arbetet leddes av Paul Burke, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, och forskarna har hittat flera skillnader mellan fossilet från Mokattamformationen och släktet Tomistoma.
De kan därmed konstatera att det handlar om en hittills okänd art.
En detalj i det relativt välbevarade kraniet fångade särskilt forskarnas uppmärksamhet: spetsen på nospartiet saknas.
– Med tanke på denna likhet med sfinxen gav vi den nya krokodilarten namnet Herugavialis cairensis, efter den egyptiske guden Heru, som kan ha inspirerat till det berömda monumentet, säger Paul Burke, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Forskarna såg att spetsen på nospartiet på det relativt välbevarade kraniet saknas, vilket inspirerade det namn som den nya krokodilarten fått. Bild: Paul Burke, Naturhistoriska riksmuseet
Flera krokodilarter levde i Egypten
Herugavialis var inte den enda krokodilen som levde i Egypten vid den här tiden. I de grunda havsmiljöer som täckte stora delar av regionen levde minst två andra gavialarter.
– Medelhavsområdet har haft en stor mångfald av krokodiler de senaste 50 miljoner åren, säger Paul Burke.
– Mångfalden har dock varierat över tid, till synes i takt med förändringar i den globala temperaturen och havsnivån. Till slut försvann alla krokodiler från regionen i samband med att Medelhavet torkade ut för omkring sex miljoner år sedan.
