Att barn bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna efter en separation har blivit vanligt i Sverige. När forskare analyserat diskussioner på internetforum har de sett att tre teman är återkommande i föräldrars berättelser om boendeformen: konflikter, barnets bästa och jämställdhet.
Växelvis boende har blivit en vanlig familjeform efter en separation. Vad det beror på och hur det påverkar relationerna mellan barn och föräldrar saknas det kunskap om och därför har forskare vid Södertörns högskola undersökt detta genom att analysera svar på två diskussionsforum för föräldrar.
Forumen som undersökts i studien är suomi24.fi, Finlands största diskussionsplattform, och familjeliv.se, en av Sveriges mest besökta sajter för föräldrafrågor. Sverige och Finland hör till de länder i världen där växelvis boende – att barn bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna efter en separation – är allra vanligast.
Förespråkare för växelvis boende lyfter ofta fram att barnen gynnas av nära och regelbunden kontakt med båda föräldrarna. Dessutom kan det vara till barnets fördel att det finns två hushåll som kan stå för utgifter kopplade till barnet. Samtidigt visar forskning att för barnen kan det innebära utmaningar med olika regler, ständig omställning och svårigheter att upprätthålla sociala nätverk.
Så hur skildrar föräldrar, som har sina barn boende hos sig växelvis, själva sin situation?
Återkommande teman i föräldrars berättelser
I diskussionsforumen framträder tre återkommande teman i föräldrars berättelser om växelvis boende.
– Många berättelser handlar om konflikter mellan föräldrar, till exempel om ekonomi, ansvar eller nya partners. Ett annat centralt tema är barnets bästa, där föräldrar diskuterar vad som är den mest gynnsamma boendeformen för barnet och hur barnets vilja ska vägas in, säger Jaakko Turunen, lektor i offentlig förvaltning vid Södertörns högskola, och Jani Turunen, docent i socialt arbete vid Södertörns högskola.
– Samtidigt finns berättelser där växelvis boende framställs som ett sätt att skapa mer jämställt och självständigt föräldraskap, där båda föräldrarna kan vara aktiva i barnets liv efter en separation, fortsätter de.
Forskarna menar att det finns flera fördelar med att studera just suomi24.fi och familjeliv.se.
– Diskussionsforumen innehåller stora mängder spontana diskussioner mellan föräldrar där inläggen skrivs utan inblandning från intervjuare eller forskare vilket gör dem mer naturliga. Materialet placerar diskussioner om växelvis boende och andra familjefrågor i ett socialt interaktivt sammanhang som speglar verkligheten på ett annat sätt än en formell intervjusituation.
– Användarna är dessutom anonyma, vilket gör att de ofta skriver mer öppet om känsliga frågor. Forumen har också många användare och lång historik, vilket gör det möjligt att följa diskussioner över tid.
Ökad jämställdhet ligger bakom att växelvis boende blivit vanligt
Studien visar att det finns skillnader mellan berättelserna på de två forumen. På familjeliv.se är trådarna och diskussionerna längre.
– I de finska diskussionerna ligger fokus oftare på konflikter mellan föräldrar, särskilt kring ekonomi, underhåll och ansvar, än i de svenska, säger Jaakko Turunen och Jani Turunen.
Att växelvis boende har blivit en vanlig familjeform efter en separation menar Jaakko Turunen och Jani Turunen beror på ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och starkare normer om ett engagerat faderskap.
– Mer individualiserade familjerelationer där föräldraskap mer ses som ett individuellt livsprojekt och inte ett traditionellt gemensamt familje- eller hushållsprojekt, med alla de kompromisser det innebär, är också en viktig orsak.
Beteendeförändringar hos äldre, som depression, irritabilitet eller apati, kan uppträda långt före en demensdiagnos. Det framgår av en ny studie från bland annat Karolinska Institutet. Fynden kan på sikt ge ledtrådar om vilka människor som löper högre risk att utveckla demens.
Studien inkluderade 1 234 personer, 65 år och äldre, som besökt en minnesklinik i Perugia, Italien. Neuropsykiatriska symtomprofiler bedömdes med hjälp av ett standardiserat intervjuprotokoll. Anmärkningsvärt nog visade 42 procent av deltagarna utan demens redan sådana symtom. Det handlade om symtom som depression, irritabilitet, apati och agitation.
Med hjälp av maskininlärning identifierade forskarna fyra tydliga neuropsykiatriska profiler: Inga eller mycket få symtom, en kombination av depression–apati–ångest, en profil präglad av depression–ångest, samt ett mönster dominerat av vanföreställningar–agitation–irritabilitet.
Dessa mönster förekom både hos personer med och utan demens, men mer uttalade hos dem med demens.
Kan ge nya ledtrådar
– Våra resultat visar att neuropsykiatriska symtom – en viktig dimension av hjärnhälsa – kan uppträda tidigt och inte bara är något som uppstår vid etablerad demens, säger Anna Marseglia, biträdande lektor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet.
– Detta kan ge oss värdefulla ledtrådar om vilka som löper högre risk att utveckla demens. Vår studie visar också att vissa symtomkluster förekommer tillsammans med behandlingsbara hälsotillstånd, vilket lyfter fram möjligheter för förebyggande strategier och tidigare stöd.
Öppnar för bättre stöd
Studien, som har gjorts i samarbete med Universitetet i Perugia i Italien, identifierade faktiskt samband mellan de olika neuropsykiatriska symtomprofilerna och påverkbara hälsofaktorer, som högt LDL-kolesterol, lågt HDL, dåligt reglerat blodsocker, sköldkörtelrubbningar och undervikt. Dessa faktorer varierade mellan de olika neuropsykiatriska klustren.
– Eftersom flera av dessa tillstånd är behandlingsbara öppnar det för bättre uppföljning och stöd till äldre som uppvisar tidiga beteendeförändringar, säger Anna Giulia Guazzarini, gästdoktorand från Universitetet i Perugia inom Westman hjärnavbildningsgrupp vid Karolinska Institutet.
– Eftersom vår studie är tvärsnittlig kan vi dock inte fastställa orsakssamband, säger Anna Marseglia.
Mer forskning att vänta
Nästa steg är att följa deltagarna på sikt för att förstå hur de fyra symtomprofilerna utvecklas och att i detalj undersöka vilken roll lipid- och glukosrubbningar, sköldkörtelrelaterade faktorer och undervikt spelar i denna utveckling.
Forskarna planerar också att koppla dessa beteendemönster till bland annat blodbaserade biomarkörer för Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar för att bättre förstå de underliggande mekanismerna.
Kvinnor som väljer att inte skaffa barn möter ofta varningar om en ensam ålderdom, men själva ifrågasätter de föreställningen om att barn är en garanti för trygghet och gemenskap senare i livet. Det visar en studie.
Forskare vid Örebro universitet har intervjuat barnfria kvinnor i Sverige i åldrarna 35–60 år om beslutet att inte skaffa barn, om omgivningens reaktioner och om tankar kring framtiden.
– Det finns en stark norm om att barn och barnbarn ska ta hand om dig när du blir äldre. Vi ville undersöka hur barnfria kvinnor själva reflekterar kring det, säger Merve Tunçer, forskare i sociologi vid Örebro universitet.
En återkommande erfarenhet bland de intervjuade kvinnorna är att de får frågor och kommentarer om just risken att bli ensamma på äldre dagar.
– De möter ofta varningar om att de kommer att ångra sig eller bli ensamma när de blir gamla. Det bygger på en föreställning om att barn automatiskt innebär trygghet och omsorg, säger Merve Tunçer.
Ifrågasätter idén om barn som garanti mot ensamhet
En av intervjupersonerna i studien berättade att den hade fått kommentaren ”grattis till ditt val av en ensam ålderdom”.
– Det förvånade mig hur många elaka kommentarer barnfria kvinnor får, trots att jag visste att de är en stigmatiserad grupp.
Kvinnorna beskrev hur sådana kommentarer bottnar i traditionella och könade familjenormer, där barn ses som en självklar del av livets senare skeden. Samtidigt pekar de på att många äldre i dag upplever ensamhet trots att de har barn.
– Flera av kvinnorna ifrågasätter idén om att barn i sig är en garanti mot ensamhet. De lyfter fram att relationer mellan generationer kan vara både nära och konfliktfyllda, och att det så kallade generationskontraktet inte alltid fungerar som man tänkt sig, säger Merve Tunçer.
Bygger andra former av gemenskap
I stället för att utgå från att barn ska vara den primära tryggheten på äldre dagar beskriver kvinnorna hur de investerar i andra relationer. Det kan handla om nära vänskapsband, relationer till syskon, släktingar eller grannar – det som ibland kallas ”vald familj”.
– Kvinnorna berättar hur de aktivt bygger och vårdar andra relationer som en strategi för framtiden. Det är ett sätt att skapa gemenskap och motverka ensamhet utan att vara beroende av barn, säger Merve Tunçer.
Enligt forskarna bidrar studien till att bredda förståelsen av hur åldrande kan se ut i ett samhälle där familjenormer förändras och där allt fler väljer bort föräldraskap.
– För att kunna möta framtidens utmaningar kring ensamhet och omsorg behöver vi kunna föreställa oss fler sätt att leva och åldras än det traditionella. Det är viktigt inte minst nu, när normen att det är självklart att skaffa barn tycks vara på väg tillbaka, säger Merve Tunçer.
En ny studie tar sig an en över hundra år gammal fråga om hur turbulens uppstår. Fynden kan få betydelse för flygteknik, men även för helt andra områden, som utformning av mekaniska hjärtklaffar.
Virvlar syns ofta i naturen, i exempelvis strömvirvlar och galaxer. De är en av de viktigaste flödesstrukturerna som driver turbulens.
Datasimuleringar som har gjorts vid KTH tyder på att mycket små virvlar tillsammans kan skapa allt större virvlar i flödet – motsatsen till den traditionella bilden av hur energi överförs i turbulens.
Bild: Enrique Ortega Miranda, Unsplash.
Stora rörelser bryts ned
Den dominerande idén under de senaste 100 åren har varit att stora virvelrörelser i en vätska bryts ned i mindre och mindre virvlar, och att energin förs vidare nedåt i längdskalan tills den till slut försvinner. Det är en process som kallas det framåtriktade kaskadflödet.
Johan Hoffman, professor i numerisk analys vid KTH, säger att det inte finns någon anledning att överge den förklaringen, men att vetenskapen nu behöver vara öppen för möjligheten att det också kan finnas en annan process.
Nya mönster syns
Johan Hoffman och KTH-doktoranden Joel Kronborg har i sin forskning gjort en simulering med två stora motroterande virvlar. Dessa stora virvlar skapade ett mycket starkt töjningsfält, ett område där vätskan sträcks ut i en riktning och pressas samman i en annan. Det töjningsfältet gav upphov till små virvlar.
Dessa småskaliga virvlar organiserade sig sedan i mönster vars samlade rörelse gav upphov till flöde på större skalor. Forskargruppen använde avancerad matematik för att dela upp flödet i grundläggande delar och förklara varför de små virvlarna uppstod och hur de betedde sig.
Johan Hoffman säger att resultaten inte utesluter att energi också överförs i den framåtriktade riktningen, från stora till små virvlar.
– Ibland kan båda sakerna ske samtidigt. Detta är också det första steget i den nya mekanismen, där energi överförs från stora virvlar till virvlar på den minsta möjliga skalan, innan energin vänder riktning och börjar flöda från små till större skalor.
Kan ge bättre hjärtklaffar
De här fynden skulle på sikt kunna få betydelse i flera branscher där turbulens och virveldynamik spelar en viktig roll, enligt forskarna.
– Flygplans och fordons aerodynamiska prestanda är ett sådant exempel, med potentiella vinster i både säkerhet och bränsleeffektivitet. Ett annat exempel från vår egen forskning är utformningen av mekaniska hjärtklaffar och planering av kliniska ingrepp för att behandla hjärtklaffsjukdom, säger Johan Hoffman.
Skönhetsfiltren i sociala medier får unga kvinnor att granska sitt utseende på nya sätt. En kultur har formats där kvinnor tränas att analysera och jämföra sina egna och andras ansikten i minsta detalj, allt med en bedömande blick. Det menar forskarna bakom en ny studie.
Forskarna, verksamma vid Stockholms universitet och Örebro universitet, har analyserat 67 TikTok-videor med hashtaggen #beautyfilters. De ville undersöka hur kvinnor använder skönhetsfilter när de filmar sig själva – och hur filtren påverkar deras självbild och relation till skönhetsideal.
Utseenden analyseras i detalj
Filtren kan bidra till en ökad självkritik, enligt forskarna.
– Användningen av skönhetsfilter förstärker självobjektifiering. Genom att jämföra sina naturliga ansikten med filtrerade versioner börjar kvinnor se sig själva utifrån, genom en yttre, bedömande blick, säger Lame Kenalemang-Palm, universitetslektor i journalistik vid Stockholms universitet.
Forskarna beskriver detta som en digital-forensisk blick, en kritisk granskning av eget och andras utseende, som sociala medier har bidragit till att skapa.
– Användare tittar på sig själva och andra kritiskt och de försöker avgöra vad som är ”äkta” och vad som är filtrerat. Denna blick är ett uttryck för en övervakningskultur där kvinnor tränas att analysera och jämföra sina egna och andras ansikten på mikronivå. Resultatet blir ökad självkritik och idealisering av det perfekta utseendet.
Filter-ansikten blir ideal
I de analyserade TikTok-videorna syns också hur användare använder filter som en referens för hur de själva vill se ut. De försöker återskapa filtereffekterna med smink och söker bekräftelse från sina följare på hur lika den filtrerade versionen de har lyckats bli.
– Filter är inte neutrala. De bygger på våra föreställningar om vad som är vackert och det påverkar hur vi ser på vad som är snyggt och vem som är snygg, säger Göran Eriksson, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet.
Motstånd eller reklam?
Forskarna säger sig ha överraskats av hur normaliserat användandet av skönhetsfilter har blivit – trots att många sociala medier-användare samtidigt uttrycker oro över eller kritik mot filtren.
Det finns innehåll där användare kritiserar skönhetsfiltren och uppmuntrar till ett naturligt utseende. En kampanj som #TurnYourBack, kopplad till varumärket Dove, framstår som feministisk aktivism. Samtidigt fungerar kampanjen som reklam som säljer produkter och förstärker varumärkets budskap.
– Det innebär att autenticitet blir något som kan köpas och säljas. Kritiken kan därför ses som ett delvis motstånd. De ifrågasätter den digitala förvrängningen, men inte nödvändigtvis de bredare skönhetsnormer som ligger till grund för den, säger Lame Kenalemang-Palm.
Att bära en så kallad äldredräkt i hemliknande miljöer ger sjuksköterskestudenter en större förståelse för hur det kan vara att leva som en äldre person med hälsoproblem, till exempel nedsatt syn och förlorad muskelmassa. Effekterna av att öva på det här sättet är tydliga, enligt en ny avhandling.
Ålderism, alltså fördomar mot och diskriminering av äldre, är utbrett i samhället och finns även inom hälso- och sjukvården. I takt med att allt mer vård flyttas till primär och kommunal nivå vårdas också äldre personer allt oftare i hemmet.
Allt detta medför en rad utmaningar för vårdpersonal och därför är det viktigt att sjuksköterskeutbildningen arbetar med nya sätt att undervisa, menar Björn Bouwmeester Stjernetun, doktorand på Hälsohögskolan vid Jönköping University och adjunkt vid Högskolan i Skövde. I sin avhandling har Björn Bouwmeester Stjernetun låtit göra simuleringar där sjuksköterskestudenter bär så kallad äldredräkt i hemliknande miljöer.
En äldredräkt kan varieras på många sätt. Här, längst fram, syns en student som har haft en ”stroke” och därför har problem med talet, därav klubban i munnen. Hon har även nedsatt rörelseförmåga i halva sidan av kroppen. Vidare har hon en tinnitus-simulator samt glasögon som efterliknar upplevelsen vid glaukom. Bild: Högskolan i Skövde.
Detta är en äldredräkt
En så kallad äldredräkt ger bäraren en känsla av hur en gammal människa kan uppleva sina kroppsliga funktioner. Den som bär en äldredräkt kan exempelvis ha på sig glasögon som ger nedsatt syn och hörselskydd som ger nedsatt hörsel och imiterar tinnitus.
Sjuksköterskestudenterna i den aktuella forskningen har använt varianter av en dräkt som försöker efterlikna åldrandet men som också kan illustrera upplevelsen vid en rad sjukdomstillstånd som inte är ovanliga hos gamla människor. Det kan vara stroke, KOL, smärta på grund av artros, diabetes, halvsidig förlamning och glaukom.
Studenterna bär i sina övningar ofta en väst samt tyngder vid armar och anklar i syfte att efterlikna den kroppsliga upplevelsen efter förlust av muskelceller. Studenterna har också speciella skor som ger sämre balans och sämre känsel i fötterna.
Dräkten inte ska ses som en generell modell för hur alla äldre har det, utan används som en del i pedagogiken. Till exempel ökar dräkten studenternas förståelse för möjligheter, hinder och utsatthet i äldre människors boendemiljö. Den ökar också förståelsen för vikten av att låta saker ta tid och vara närvarande, att kommunicera tydligt, att lägga tillbaka saker på rätt ställe i hemmet, med mera.
Källa: Björn Bouwmeester Stjernetun, Jönköping University och Högskolan i Skövde.
Kan stärka empatin
– Denna simulering bygger på att studenten skiftar perspektiv, blir utmanad i sina tidigare föreställningar och får en glimt av hur det kan vara att som en äldre person leva med olika åldersrelaterade hälsoproblem. Tidigare forskning har visat att det kan stärka studentens empati och förståelse, säger Björn Bouwmeester Stjernetun.
I tidigare studier har simulering med äldredräkt sällan prövats i en hemlik miljö eller följts upp över längre tid. Ofta har dräkten enbart använts för att gestalta det normala åldrandet, utan att inkludera de hälsoproblem som många personer över 85 år lever med.
Studenterna i avhandlingen beskriver att simuleringen fördjupade deras insikt om vikten av att vara närvarande, lyhörd och att ge tid åt varje person.
En student bär utrustning som ska efterlikna hur det kan kännas att ha tremor i händerna, ögonsjukdomen diabetesretinopati samt KOL eller astma. Bild: Högskolan i Skövde.
Nedsatt syn påverkade mycket
Ett av de mest framträdande resultaten var hur starkt synnedsättning påverkade studenternas upplevelse. När studenterna tog rollen som blind äldre person eller ledsagare visade det sig att kommunikationen mellan dem var avgörande för hur samarbetet fungerade.
– Resultatet visar att studenterna tog sig an rollerna på två tydligt olika sätt. Antingen samarbetade de och arbetade tillsammans, eller så fokuserade de främst på sina egna behov och blev mer och mer distanserade från varandra. En avgörande faktor för hur det blev var deras förmåga att kommunicera – både genom ord och genom kroppsspråk, säger Björn Bouwmeester Stjernetun.
En student med glasögon som simulerar grå starr. Nackkragen är till för att minska rörligheten. Hon bär även ett ”puckelryggs-kit” som gör att ryggen blir krökt och kroppen framåtlutad. Hörselskydden bidrar till hörselnedsättning. Bild: Högskolan i Skövde.
Studenter mer positiva
Studenter som hade deltagit i simuleringen uppvisade en mer positiv inställning till att vårda äldre personer jämfört med studenter som inte hade deltagit. Detta visade sig både på kort och lång sikt.
Att göra övningar med äldredräkt är ett effektivt sätt att undervisa utifrån så kallat erfarenhetsbaserat lärande, enligt avhandlingen. Den pekar på att det andra studieåret under sjuksköterskeutbildningen är en bra tidpunkt för simuleringen, eftersom studenterna då redan har en grund att reflektera utifrån.
Antibiotikabehandling kan påverka tarmbakteriernas sammansättning under lång tid. En studie vid Uppsala universitet visar att vissa antibiotikatyper kan ha en effekt på tarmfloran i upp till åtta år.
Antibiotika kan rädda liv vid allvarliga infektioner. Men studier visar att hög användning kan öka risken för bland annat typ 2-diabetes och mag-tarminfektioner. Orsakerna är inte klarlagda, men förändringar i tarmfloran kan spela en roll.
Det är känt att antibiotika påverkar tarmfloran på kort sikt, men hur länge förändringar kvarstår har hittills varit okänt. Ett internationellt forskarlag har nu funnit starka samband mellan tidigare antibiotikaanvändning och tarmflorans sammansättning, däribland mångfalden av bakterier.
Spår märks efter enstaka behandling
I studien analyserade forskarna data från läkemedelsregister tillsammans med tarmprover från nästan 15 000 vuxna i Sverige. Tarmfloran hos deltagare som fått olika typer av antibiotika jämfördes med personer som inte behandlats med något av dessa läkemedel under de senaste åtta åren.
− Vi kan se att antibiotikaanvändning så långt som fyra till åtta år tillbaka i tiden är kopplat till den sammansättning av tarmfloran som en person har i dag. Även en enstaka behandling med vissa antibiotikatyper lämnar spår, säger Gabriel Baldanzi, forskningsassistent vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
− Antibiotikaanvändning tas på stort allvar i Sverige och vi har redan en strikt antibiotikapolicy. Man ska fortsatta följa sin läkares rekommendationer. Samtidigt bidrar våra resultat till att belysa långsiktiga konsekvenser av antibiotika som sällan uppmärksammas, fortsätter han.
Starkare samband med vissa typer
Resultaten skiljde sig tydligt beroende på typ av antibiotika. Starkast samband sågs för klindamycin, fluorokinoloner och flukloxacillin. Penicillin V, som är vanligast vid behandling av infektioner utanför sjukhus i Sverige, gav däremot små och snabbt övergående förändringar i tarmfloran.
– Det starka sambandet mellan det smalspektriga flukloxacillinet och tarmfloran var oväntat och vi vill gärna se att detta resultat bekräftas i andra studier. Vi tror dock att resultaten från vår studie kan bidra till framtida rekommendationer kring antibiotikaanvändning, särskilt när man ska välja mellan två lika effektiva antibiotika där det ena har mindre påverkan på tarmfloran, säger Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet.
Nya prover för uppföljning
Forskarna betonar att en längre uppföljningsperiod skulle kunna ge fler insikter. En annan aspekt är att prov från tarmfloran bara togs en gång per deltagare. Nu har forskarna samlar in ett andra prov från hälften av deltagarna.
– Det kommer att göra det möjligt att ännu bättre förstå återhämtningstiden och se vilken sammansättning av tarmfloran som är mer mottagliga för störningar efter antibiotikabehandling, säger Tove Fall.
I studien ingick 14 979 deltagare från de svenska befolkningsbaserade kohorterna SCAPIS-Uppsala, SIMPLER (Uppsala universitet), SCAPIS-Malmö och MOS (Lunds universitet).
Studien utgår från svenska läkemedelsregister som innehåller uppgifter om all antibiotika som hämtas ut på recept. Dessa data kunde forskarna sedan koppla till biobanker med tarmfloradata vid Uppsala universitet och Lunds universitet.
I decennier har mjölk med en blåbärsaktig bismak förbryllat svenska mejerier och lantbrukare. Men nu har forskare från SLU löst gåtan och kan avslöja hur den märkliga smaken uppkommer.
Bismaken, när den har uppkommit, har lett till stoppade leveranser från vissa gårdar. Den har beskrivits som ”blåbärsaktig”.
– En liten smakavvikelse kunde förstöra stora delar av mjölken på mejerierna. Flera utredningar och forskningsförsök gjordes om hur smaken kunde ha uppkommit, men ingen hade kunnat förklara orsaken. Det var bakgrunden till att vår grupp tog oss an frågan, säger Mårten Hetta, forskare vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.
En fruktig bismak
I sitt arbete började forskarna att samarbeta med mejerier och lantbrukare i Sverige som hade haft problemet på sina gårdar. I ett laboratorium analyserades sedan mjölkprover som hade bismaken.
– Det smartaste vi gjorde var faktiskt när vi slutade leta efter just blåbärssmaken. I internationell litteratur beskrev andra problemet med ord som ”fruktig” och ”sockerrör”. Det gav oss nya ledtrådar och banade sen väg för lösningen, säger Mårten Hetta.
Socker, etanol och smörsyra
Forskningsgruppen provade att tillsätta olika substanser i både mjölk och foder för att kunna återskapa smakavvikelser. Ganska snart framträdde ett mönster. När korna hade ätit ett visst foder förändrades också smaken på mjölken.
Där började sambanden klarna. Det visade sig att höga halter av socker i fodret kan omvandlas till etanol. När etanolen reagerar med smörsyran i mjölken bildas estrar, flyktiga organiska ämnen som ger en fruktig bismak. Ett sådant exempel är etylbutanoat. Människans lukt- och smaksinne är mycket känsligt för ämnet och kan uppfatta det redan vid koncentrationer på nanogramnivå.
Skördens tidpunkt viktig
Forskargruppen kunde se att de höga sockerhalterna i fodret uppkommer när skörden sker för tidigt på våren. Samtidigt är näringsvärdet i fodret då som högst. Det är några gårdar per år som råkar ut för detta i Sverige och enligt studien är problemet vanligast under vinterhalvåret.
– Det känns jättebra att vi nu har en logisk förklaring till problemet. Jag tycker att det här är ett jättebra exempel på forskning som betyder mycket för den enskilda lantbrukaren och deras inkomst. Mejerierna kan stänga av en lantbrukare när problemet uppstår, men det blir en betydande förlust för gårdens ekonomi, säger Mårten Hetta.
Lantbrukare kan byta ensilage
Forskarna kan nu kan ge konkreta råd till lantbrukare som har drabbats av smakavvikelser.
– Om gårdarna byter ensilaget som har orsakat problemet kan avvikelsen försvinna. Vi har också sett att om man använder tillsatsmedel som hämmar jäst kan man fortsätta att skörda tidigt.
Mjölken hos alla kor i en besättning påverkas inte av smakavvikelser även om alla kor har ätit samma foder. Orsaken till det är något som forskarna vill undersöka härnäst.
Mangroveskogarnas tidvattenmiljö fungerar som barnkammare för många fiskarter. En studie från Göteborgs universitet visar nu att hotet mot de viktiga ekosystemen ökar i takt med klimatförändringar och varmare hav.
Vattenkvaliteten i mangroveskogar förändras i takt med tidvattnet. Vid ebb sjunker syrehalten i vattnet samtidigt som koldioxidhalten ökar. Det blir då svårare för fiskar och andra havslevande arter att andas, och bara arter som är särskilt anpassade till mangrovemiljön klarar förhållandena.
När tidvattnet vänder och högvatten för in syrerikt vatten från havet sjunker koldioxidhalten. Då söker sig även mer känsliga arter in i mangroven, bland annat kommersiellt viktiga fiskarter, för att hitta skydd och föda.
Nära kritisk gräns
Forskare vid Göteborgs universitet har för första gången gjort noggranna mätningar av koldioxid- och syrehalter i 23 mangroveområden runt om i världen. Syftet var att förstå hur krävande tidvattenmiljön är för det marina livet.
Mätningarna visar mönster och likheter mellan mangroveområdena.
– Jag var överraskad över att se hur många mangroveskogar som redan ligger nära gränsen för när det blir svårt för fiskar att andas. Speciellt i tropikerna är perioderna med lågt syre och hög koldioxidhalt så långa att det inte ger mycket tid för mer känsliga arter att leva i mangroven, säger Gloria Reithmaier, marinkemist vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Varmare vatten pressar ekosystem
Den globala uppvärmningen höjer temperaturen i världshaven. När vattnet blir varmare ökar också koldioxidhalterna. Det sätter ytterligare press på mangroveskogarnas ekosystem.
I studien har forskarna använt flera klimatscenarier för att undersöka hur vattnet i mangroveområden kan förändras. Samtliga scenarier pekar på att det blir kortare gynnsamma perioder för fiskar och andra arter i mangroven.
Hur motståndskraftiga ekosystemen är varierar mellan de undersökta områdena. I vissa scenarier skulle fisk få svårt att andas.
– Jämfört med områden som ligger längre från ekvatorn har mangroveskogarna i till exempel Amazonas och Indien redan en väldigt hög koldioxidhalt. Det är också marina områden med väldigt hög biodiversitet som riskerar att gå förlorad om koldioxidhalterna i havet fortsätter uppåt, säger Gloria Reithmaier.
Viktig inkomst för lokalbefolkning
Forskarna lyfter också fram de ekonomiska konsekvenserna om livet i mangroveskogarna skulle kollapsa. Många mangroveområden är uppväxtmiljö för fiskarter som ger viktiga inkomster för lokalbefolkningar i utvecklingsländer.
– Det är troligt att fiskarna vi är mest intresserade av är de som drabbas hårdast, säger Gloria Reithmaier.
Äldre döva människor blir ibland tvungna att försöka läsa läppar eller skriva lappar i kommunikationen med vårdpersonal. Men en mobil grupp bestående av döva undersköterskor kan förändra situationen i grunden, enligt en studie från Jönköping University.
Forskarna bakom studien har undersökt vad som händer när döva äldre personer får hjälp av ett så kallat mobilt omsorgsteam bestående av döva undersköterskor.
Studiens omsorgsteam hade utvecklats av en regional dövförening. Gruppen besökte äldre döva personer i hemmet eller på boenden och erbjöd stöd på svenskt teckenspråk. Forskarna genomförde 15 intervjuer med fyra deltagare under två års tid för att följa hur stödet upplevdes och vilken effekt det hade i vardagen.
Att få tillbaka sin röst
Möjligheten att kommunicera på teckenspråk hade stor påverkan, enligt studien. Deltagarna beskrev hur tidigare kontakt med ordinarie hemtjänst ofta hade skett genom bristfällig läppläsning eller lappar – metoder som sällan räckte för att uttrycka nyanserade behov eller frågor.
– Vi kan inte överdriva betydelsen av att äldre döva får tillgång till professionellt stöd på sitt första språk. Det handlar inte bara om information, utan om att få tillbaka sin röst, säger Sofi Fristedt, docent vid Hälsohögskolan vid Jönköping University.
Bild: Depositphotos.
Det säger lagen
Socialtjänstlagen reglerar kommunens ansvar för äldreomsorgen. Lagen slår fast att omsorgen ska ge äldre människor ett värdigt liv och välbefinnande, och att insatser ska anpassas efter individens behov. Men det finns inget i lagen som uttryckligen garanterar att äldre personer har rätt att få omsorg av teckenspråkskunnig personal.
Kommuner kan utbilda personal i teckenspråk med statligt stöd. Satsningen är dock frivillig, inte lagstadgad.
Källa: Sofi Fristedt, Jönköping University
Vardagen blev lättare
I och med att personalen hade teckenspråkskompetens kunde de äldre personerna i studien föra djupare samtal, ställa frågor, förstå skriftlig information och göra aktiva val. Vårdpersonalen hjälpte också till i dialoger med myndigheter och vårdpersonal, vilket ytterligare stärkte delaktigheten.
Det mobila teamet utförde inte bara traditionella omsorgsuppgifter som städning, inköp och promenader. Personalen kunde även hjälpa till med aktiviteter som annars faller utanför ordinär omsorg, som att organisera hemmet, följa med ut i naturen, hjälpa till med fritidssysslor eller sätta sig ner och samtala.
Det gjorde vardagen mer meningsfull och hanterbar, enligt deltagarna. Flera beskrev att de nu aktivt valde bort delar av den ordinarie hemtjänsten till förmån för det särskilda teamet.
Deltagarna blev gladare
Deltagare beskriver i studien hur de till följd av vårdinsatsen kände sig gladare, mer energiska och mindre ensamma. De såg fram emot besöken och upplevde en ökad trygghet – i hemmet, i sociala situationer och i kontakter med vården.
– För många av deltagarna blev teamet mer än omsorg, det blev en social och kulturell livlina, säger Sofi Fristedt.
Kontinuitet spelade en viktig roll. Samma personal kom varje gång, vilket gav stabilitet och relationsbyggande. Det var något som deltagarna saknade i den ordinarie omsorgen.
Forskarna menar att den studerade modellen kan användas av kommuner eller regioner tillsammans, eftersom målgruppen är liten, men behoven stora. För att skapa verkligt personcentrerad omsorg för äldre döva människor krävs språkkompetens, kulturell förståelse och tid för relationsbyggande.
Sillen i Östersjön skiljer sig genetiskt åt och är anpassad till lokala skillnader i salthalt och temperatur. Samtidigt kan vissa bestånd blanda sig med varandra, enligt en studie från Stockholms universitet, Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
– Tack vare den här storskaliga studien har vi nu kunnat identifiera hybrider mellan vår- och höstlekande sill, trots de stora genetiska skillnaderna mellan populationerna, säger Leif Andersson, professor vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi på Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Sill som hamnar i ett bestånd med en annan lektid under året kan anpassa sitt beteende. Den kan då börja leka samtidigt som de övriga fiskarna.
– Vår tolkning är att genetiken definierar ett optimalt tidsfönster när leken sker, men att vattentemperatur och individens näringsstatus påverkar den exakta lektiden, säger Leif Andersson och fortsätter:
– Resultatet antyder också att för att kunna leka behöver sillen impulser från övriga individer i ett stim, vilket skulle vara ett effektivt sätt för en stimfisk att synkronisera leken. Det är en intressant idé som vi vill forska vidare på.
Tre grupper av vårlekande sill
Forskarna har också visat att vårlekande sill kan delas in i tre huvudgrupper från norr till söder. Inom dessa finns dessutom lokala bestånd, till exempel den så kallade törnrosströmmingen i Stockholms skärgård.
– Vi lade märke till att den genetiska sammansättningen passade bättre in för en långt mer sydlig population. Förklaringen är att just denna sillpopulation leker mitt i sommaren när vattnet är betydligt varmare än under våren, säger Linda Laikre, professor vid Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet.
– Ett sådant lokalt bestånd anpassad till lek i varmt vatten är en reservoar av genvarianter som kan få stor betydelse för Östersjösillens möjlighet att anpassa sig till framtida klimatförändringar, fortsätter hon.
Mer om sillen
Sill, eller strömming som den också kallas i vissa delar, är Östersjöns vanligaste fisk. Den är en viktig länk mellan plankton, rovfiskar, sjöfåglar, marina däggdjur och människor.
Sillbestånden är genetiskt anpassade till lekplats och lekperiod, men vandrar mellan lek- och födosöksområden.
I studien undersöktes över 4 500 fiskar från 150 platser längs den svenska kusten.
Viktig kunskap för förvaltning
Enligt forskarna har resultaten stor betydelse för förvaltningen av Östersjösillen.
– Att strömmingen är uppdelad i delbestånd har stor betydelse för förvaltningen, då sill och strömming längs Sveriges ostkust i nuläget förvaltas som två stora bestånd, ett i Egentliga Östersjön och ett i Bottniska viken. Den nuvarande förvaltningen stämmer inte överens med de genetiska grupperingar vi ser, säger forskaren Lovisa Wennerström vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Forskarna skulle vilja se ett mer restriktivt industrifiske för produktion av fiskmjöl. Detta för att minska risken att värdefull genetisk mångfald går förlorad.
– Våra resultat kommer att ligga till grund för Havs- och vattenmyndighetens övervakningsprogram för biologisk mångfald där sillen utgör en nyckelart, säger Linda Laikre.
De stora älvarna i norra Sverige påverkar hur björnar rör sig i landskapet. När björnarna kommer fram till älvkanten agerar hanar och honor på olika sätt. Det visar en studie som forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har gjort.
Forskarna har analyserat dna i spillningsprover som samlats in i Västerbottens län, från över 500 björnar.
Forskarna identifierade nära släktingar, till exempel förälder och unge eller syskon. De jämförde sedan hur långt från varandra avföringsprover från nära besläktade björnar hade hittats. På så vis kunde forskarna uppskatta hur långt varje björn i genomsnitt hade förflyttat sig från sitt födelseområde för att etablera revir.
Hanar tar sig längre
Det visar sig att hanar etablerar sig mer än dubbelt så långt från födelseplatsen jämfört med honor. I genomsnitt rörde sig hanar cirka 56 kilometer medan motsvarande siffra för honor var 23 kilometer.
När en brusande älv dök upp som hinder simmade hanarna helt enkelt över. 41 procent av hanarna korsade minst en älv, vissa korsade till och med två eller tre älvar. Endast 11 procent av honorna korsade en älv.
– Honor rör sig kortare sträckor och har mindre revir än hanar, men när vi simulerade hur honorna skulle röra sig om riktningen var slumpmässig blev andelen älvövergångar betydligt högre. Det tyder på att honor aktivt undviker att korsa älvar, säger Robert Spitzer, forskare vid SLU.
Småttingar behöver skydd
En förklaring är att det är honorna som tar hand om ungarna.
– Att korsa en bred, strömmande älv med sina ungar kan vara riskabelt. Hanar rör sig ensamma över större områden för att hitta honor att para sig med och det gör dem sannolikt mer benägna att ta risker och korsa hinder, säger Robert Spitzer.
Eftersom hanarna inte begränsas av älvarna och rör sig över stora områden blandas generna effektivt.
Viktigt att känna till
Björnen har gått från att vara på gränsen till utrotning till att idag ha en population på uppskattningsvis 2 500 djur i Sverige. Landskapet de lever i påverkas av både vägar och naturliga hinder, som älvar. Andra stora rovdjur kan korsa älvarna över isen under vintern, men då ligger björnarna i ide. Därför är det viktigt att förstå hur hindren påverkar björnar.
– Studien visar att samma hinder i landskapet kan påverka honor och hanar på olika sätt. För att bevara en genetiskt sammanhängande björnpopulation behöver vi ta hänsyn till det när naturvård och infrastruktur planeras, säger Robert Spitzer.
Bärplockare har bidragit
Studien bygger på Länsstyrelsens björninventering där jägare, bärplockare och andra som rör sig i skogen bidragit till insamling av björnspillning.
– Tack vare att vi fått in spillning från hela länet kan vi se släktskap från majoriteten av björnarna. Det är allmänhetens ambitiösa insamlande som gör studier som den här möjlig, säger Göran Spong, forskare och projektledare.
Vardagen i Västerås barnträdgårdar mellan 1940 och 1970 liknade på många vis dagens förskola. Men barnen hade delvis friare tyglar jämfört med idag – de kunde få arbeta fritt med såg och hammare, till exempel. Det framgår av en ny avhandling i pedagogik.
– Det är fascinerande hur mycket frihet barnen hade, säger Linnéa Waldekranz vid Örebro universitet.
I doktorsavhandlingen undersöker Linnéa Waldekranz vardagslivet i Västerås barnträdgårdar mellan 1940 och 1970. Fokus ligger både på det pedagogiska innehållet och på det emotionella klimatet, så som det beskrevs av dåtidens förskollärare, de så kallade ledarinnorna.
– Jag har studerat aktiviteter, lekar och temaarbeten, men också vilka känslor som barnen upplevde och uttryckte – och hur de tolkades av vuxna, säger Linnéa Waldekranz.
Avhandlingen visar att Västerås låg långt fram i sin utbyggnad av förskoleverksamheten. Redan i slutet av 1960-talet kunde alla fem- och sexåringar erbjudas plats i förskola, långt före den nationella förskolelagen som kom 1975 och som ledde till en kraftig utbyggnad av det svenska förskoleväsendet.
– Det var oväntat att utbyggnaden kom så tidigt. Det visar hur stort värde staden Västerås satte på barnomsorgen, säger Linnéa Waldekranz.
Sagostunder med ledarinnan
Barnen hade tillgång till ett rikt utbud av material och aktiviteter. Delar av dagen ägnades åt fri lek, andra åt temaarbete – på den tiden kallades det intressecentra – som handlade om till exempel trafik, trädgård eller högtider. Ett annat återkommande moment var samlingen, där barnen och ledarinnan sjöng, läste sagor och spelade instrument.
– Det påminner mycket om hur man arbetar i förskolan idag.
Forskningen visar tydliga könsmönster i barnens val av lekar. Pojkar valde oftare bygglek, träslöjd och fordonslek, medan flickor i högre grad valde docklek och sömnad. Liknande skillnader fanns i hur deras känslor beskrevs – flickor beskrevs som gladare, pojkar som argare.
Fritt fram att såga
En av de mest slående skillnaderna mot idag var graden av självständighet som barnen tilläts.
– Det fanns en tillit till barnens förmåga som vi kanske tappat bort idag. Barn fick arbeta fritt med sågar och hammare – även de med synnedsättningar. Idag finns det förskolor där man drar sig för att ha färgburkar framme, säger Linnéa Waldekranz.
Träslöjd på daghem, 1950-tal. Bild: Västerås Stadsarkiv.
Hon menar att den välvilja som finns i dagens förskola – att pedagoger ska vara närvarande, lyhörda och delaktiga – kan leda till stress för personalen och kanske begränsar dagens barns självständighet och företagsamhet.
– Vi kanske har gått för långt åt andra hållet.
Avhandlingen väcker också frågor om dokumentation. Historiskt låg fokus på den enskilda individen. Idag är det ofta gruppens lärande som står i centrum.
– Risken är att vi missar att se det enskilda barnet. Samtidigt är det tidskrävande att dokumentera både vardag, projekt och individers utveckling. Därför behövs politiska satsningar på förskolan. För att barnen ska få bästa möjliga förutsättningar att bli goda samhällsmedborgare behöver vi fånga upp dem redan i förskolan. Det är i förskolan grunden läggs för ett stabilt samhälle, säger Linnéa Waldekranz.
Våra barndomsvänner kan spela roll för hur det går för oss senare i livet. Det visar en ny avhandling som kommit fram till att en vän från en mer privilegierad bakgrund kan vara tillräckligt för att ett barn från en låginkomstfamilj kan lyckas senare i livet – och därmed också få bättre hälsa.
Den du satt bredvid i klassrummet kan ha större betydelse än du tror. I en avhandling från Stockholms universitet har mer än 10 000 svenskar födda 1953 undersökts för att se vad som hände med barn från låginkomstfamiljer som hade minst en nära vän från en mer välbärgad bakgrund.
Med hjälp av uppgifter som samlades in i klassrum i Stockholm på 1960-talet – där barnen själva rapporterade sina vänskaper – följdes deltagarnas inkomster mellan 37 och 48 års ålder.
Mönstret var tydligt: Barn från de lägsta inkomstgrupperna som hade en vän som kom från en mer välbärgad familj tjänade som vuxna betydligt mer än barn som inte hade sådana vänskaper.
– Inkomstmobilitet och hälsa är inte bara individuella prestationer eller utfall. De formas av de sociala världar vi växer upp i. Dessa vänskaper kan ge mer än bara sällskap. De kan exponera barn för andra ambitioner, utbildningsvägar och nätverk – och även indirekt ge tillgång till resurser via en väns familj, säger Klara Gurzo, doktorand vid Institutionen för folkhälsovetenskap på Stockholms universitet.
Insatser för att minska hälsoskillnader kan behöva rikta in sig på tidiga livsmiljöer
Sammantaget visar avhandlingen att inkomstrelaterade hälsoskillnader speglar både överföring mellan generationer och processer som händer under en persons liv. Sociala och historiska sammanhang, liksom individuella egenskaper, formar inkomstmöjligheterna och hälsan genom livet.
– Resultaten tyder på att insatser för att minska hälsoskillnader inte enbart bör fokusera på socioekonomiska förhållanden i vuxen ålder. Istället kan politiken även behöva rikta in sig på tidiga livsmiljöer – inklusive skolmiljöer och kamratrelationer – där socialt kapital, ambitioner och möjligheter börjar ta form, säger Klara Gurzo.
Entreprenörskap kan vara en betydelsefull pusselbit i arbetet för ökad ekonomisk jämställdhet i Sverige. Det visar en studie som pekar på att kvinnor som startar eget företag i snitt får ett större inkomstlyft än män.
Enligt en studie från Jönköping University tjänar kvinnor i genomsnitt 24 procent mindre än män när de är anställda. Men när kvinnor startar eget företag minskar den skillnaden till 19 procent.
Studien visar också att kvinnors inkomster ökar betydligt mer än mäns när de blir företagare – cirka 22 procent jämfört med männens 8 procent, sett till vad de skulle ha tjänat om de stannat kvar i lönearbete. Forskarnas beräkningar visar att inkomstgapet mellan kvinnor och män krymper med nästan 30 procent.
– Det här resultatet är både hoppfullt och viktigt. Det visar hur företagande kan fungera som en frigörande kraft för kvinnor som inte får gehör för sin kompetens i traditionella system, säger Lucia Naldi, professor i företagsekonomi på Jönköping International Business School vid Jönköping University.
Trots de positiva effekterna tjänar kvinnliga entreprenörer fortfarande mindre än sina manliga motsvarigheter – men entreprenörskapet verkar utjämna möjligheterna i större utsträckning än traditionella karriärvägar, enligt Lucia Naldi.
Störst vinst för kvinnor med höga betyg
Effekten på inkomstgapet syns extra tydligt bland kvinnor som har höga skolbetyg. För män leder högre betyg till ungefär två procent högre lön – men för kvinnor ger samma betyg bara ungefär en halv procent mer i lön vid vanligt lönearbete.
Detta innebär att kvinnors kompetens inte belönas i samma utsträckning som männens. Studien visar att kvinnor med höga betyg i större utsträckning än män väljer att starta företag – och att dessa kvinnor också får den största inkomstvinsten när de gör det.
Den här effekten blir ännu starkare i mansdominerade branscher, där kvinnor ofta möter fler hinder för att göra karriär. I sådana miljöer kan entreprenörskap ge kvinnor bättre möjligheter att använda sin kompetens fullt ut.
En invändning som forskarna undersökt är om inkomstlyftet snarare beror på allmän rörlighet på arbetsmarknaden. Men när resultaten jämförs med kvinnor som byter arbetsgivare utan att starta företag visar det sig att mönstret kvarstår. Det är alltså själva entreprenörskapet, inte enbart rörligheten, som förklarar effekten.
– Det är fascinerande att se hur konsekventa resultaten är. Det betyder att kvinnor som väljer entreprenörskap inte bara byter väg utan de skapar helt nya förutsättningar för sin egen ekonomiska utveckling, säger Lucia Naldi.
Politiker, utbildningsmiljöer och näringsliv bör tänka om
Studien ger en ny dimension till diskussionen om jämställdhet på arbetsmarknaden, enligt forskarna.
Företagande framstår inte bara som en ekonomisk motor, utan också som ett verktyg för att kompensera för strukturer som håller tillbaka kvinnors inkomstutveckling i traditionella anställningsformer.
– I ett samhälle där potentialen fortfarande inte värderas lika högt oavsett kön visar entreprenörskapet sig vara ett område där kvinnor i högre grad får tillbaka det de investerar. Det här borde få både politiker, utbildningsmiljöer och näringsliv att tänka om, säger Lucia Naldi.
Tumörer i tallkottkörteln, näthinnan och lillhjärnan är närmare besläktade än man tidigare trott. En ny studie visar att de allvarliga hjärntumörerna hos barn kan uppstå från samma typ av cell – en upptäckt som kan leda till mer riktade behandlingar.
Forskare har under senare år identifierat över hundra olika typer av hjärncancer. Samtidigt har sambanden mellan dem varit oklara, vilket gjort det svårt att avgöra vilka tumörformer som är närmast besläktade och kan behandlas på liknande sätt.
Hos barn behandlas elakartade hjärntumörer i dag vanligtvis med en kombination av operation, strålning och cytostatika. Behandlingen leder till att ungefär tre av fyra patienter blir botade.
Tumörer från olika hjärnregioner
Ett forskarlag vid Uppsala universitet har tillsammans med internationella kollegor studerat utvecklingen av pineoblastom – en elakartad hjärntumör som uppstår i tallkottkörteln, en liten kottliknande struktur djupt i hjärnans mitt.
Genom avancerade molekylära metoder analyserade forskarna tumörer från patienter och jämförde dem med andra tumörtyper.
Resultatet var oväntat: tumörerna liknade inte andra tumörer från samma hjärnregion. I stället visade de tydliga likheter med tumörer som uppstår i helt andra delar av hjärnan – framför allt ögontumören retinoblastom i näthinnan och hjärntumören medulloblastom som bildas i lillhjärnan.
– Vi såg till exempel att en tumör som upptäcktes i tallkottkörteln hos en patient var så lik en tumörtyp från lillhjärnan att vi först misstänkte att den kunde ha spridit sig från lillhjärnan. Men det visade sig inte vara fallet. De celler som gav upphov till tumörerna var i stället biologiskt mycket lika varandra, trots att de kom från så olika delar av hjärnan, säger forskaren Fredrik Swartling, som lett studien, i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
Uppstår från samma celltyp
I de undersökta fallen av pineoblastom såg forskarna att tumörerna härstammade från en särskild typ av omogen ursprungscell. Cellerna producerade dessutom ett protein som normalt finns i ljuskänsliga celler i ögats näthinna.
– Celler som detekterar ljus för synen finns endast i ögat hos människor, men under evolutionens gång och hos andra djurarter förekommer celler som reagerar på ljus eller som har kvar så kallade fotoreceptorer även i andra delar av hjärnan, säger forskaren Miao Zhao vid Uppsala universitet.
Forskarna såg att det är just dessa celltyper, som fortfarande bär egenskaper från fotoreceptorer, som tycks ge upphov till flera olika tumörer. De kan inte bara orsaka retinoblastom i ögat, utan även bidra till utvecklingen av pineoblastom och medulloblastom i den växande hjärnan hos barn.
Blockering kan stoppa tumör
Sambandet kunde också bekräftas i musmodeller. När dessa fotoreceptorstyrda celler aktiverades utvecklades pineoblastom. När forskarna däremot blockerade aktiviteten med hjälp av gensaxen Crispr/Cas9 slutade tumörerna att växa.
– Att celler med fotoreceptor-aktivitet är särskilt benägna att utveckla tumörer öppnar för att vi kan rikta framtida behandlingar direkt mot just dessa celler. Våra resultat pekar dessutom på att tumörer som uppstår i tallkottkörteln och i lillhjärnan sannolikt kan behandlas på liknande sätt, säger Fredrik Swartling.
