Välbevarade fossil från Kina visar att mossdjur uppstod för över 500 miljoner år sedan – betydligt tidigare än forskare tidigare trott. Upptäckten löser en långvarig evolutionär gåta och knyter mossdjuren till den kambriska explosionen.
Mossdjur är vanliga kolonibildande djur som finns i de flesta vattenmiljöer, från sjöar och vattendrag till hav. Deras ursprung har länge varit ett mysterium, men de äldsta kända fossilen är från tidsperioden ordovicium för omkring 480 miljoner år sedan. Det har gjort dem till ett undantag bland dagens djurgrupper som uppstod under den så kallade kambriska explosionen.
Evolutionär gåta löst
Nu visar välbevarade fossil från tidig kambrium i Kina att mossdjur uppstod redan för drygt 500 miljoner år sedan.
– Det här löser ett av paleontologins klassiska problem. Mossdjuren har länge varit en evolutionär gåta eftersom de verkade dyka upp mycket senare än andra djurgrupper. Våra nya fossil visar att de faktiskt utvecklades samtidigt som resten av de moderna djurstammarna, säger Lars Holmer, professor i historisk geologi och paleontologi, i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
Studien bygger på fossil från Xiannüdong-formationen i södra Kina. Fynden är särskilt viktiga eftersom fossilen bevarar både skelettstrukturer och detaljer av mjukdelar. Forskarna har kunnat identifiera muskler, membransäckar och skiljeväggar mellan individer i kolonin – kännetecken som visar att det rör sig om mossdjur.
– Det är extremt ovanligt att hitta fossil där så här ömtåliga strukturer finns kvar. Tack vare de speciella kemiska förhållandena under fossiliseringen har vi kunnat studera anatomin i detalj och slutgiltigt bekräfta mossdjurens kambriska ursprung, säger Lars Holmer.
Avancerade kolonier
Forskarna visar också att mossdjur redan under kambrium hade utvecklat avancerade och specialiserade kolonier. De nyupptäckta arterna var bara några millimeter stora och levde fastsittande på havsbotten i tropiska grundhav. Många små individer bildade tillsammans kolonier med bladliknande former eller mönster som liknar bikakor.
Arten som forskarna nu beskrivit, Dayingomelission hexaclitia, representerar dessutom en hittills okänd typ av mossdjur och visar att gruppen redan tidigt hade stor variation i koloniernas form och uppbyggnad.
– Det mest överraskande är kanske hur avancerade de här kolonierna redan var. Det visar att utvecklingen av samverkande djurkolonier gick mycket snabbt under den kambriska explosionen, säger Lars Holmer.
Mossdjur (Bryozoa) är små kolonibildande djur som lever i hav och sötvatten.
Varje koloni består av många mikroskopiska individer som samarbetar.
De flesta mossdjur filtrerar plankton ur vattnet med en tentakelförsedd struktur som kallas lofofor.
Fossila mossdjur är mycket vanliga från ordovicium och framåt, men säkra fossil från kambrium har länge saknats.
De nya fossilen från Kina är över 500 miljoner år gamla och visar att mossdjuren uppstod under den kambriska explosionen.
När människor skadas i fjällmiljö krävs snabb och kvalificerad vård – men lagstiftningen i Sverige försvårar arbetet, visar ny forskning från Umeå universitet. Trots sin kompetens och medicinska utbildning får sjuksköterskor som arbetar som fjällräddare inte ge läkemedel i akuta situationer.
Fjällräddarna är en frivilligorganisation som styrs av Polisen och bidrar med bland annat första hjälpen och evakuering av skadade i fjällmiljö.
I en ny studie från Umeå universitet har forskare intervjuat 21 fjällräddare från Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten om deras erfarenheter av att omhänderta sjuka eller skadade människor i fjällmiljö.
Studien visar att legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inte får ge smärtstillande läkemedel till skadade när de jobbar som fjällräddare.
– Det här väcker frågor om hur regelverket står i vägen för att ge patienten den behandling som behövs direkt på plats. Det finns en frustration hos de intervjuade fjällräddarna att inte kunna ge smärtlindrande läkemedel till svårt skadade patienter, säger Johan Hylander, forskare vid Kunskapscentrum för katastrofmedicin vid Umeå universitet.
Olika lagstiftning beroende på ledning
Personalen lyder under olika lagstiftningar beroende på om de arbetar inom sjukvården eller som fjällräddare under polisens ledning. Även om de får hantera och dela ut läkemedel i sin yrkesroll kan de alltså inte göra det i uppdraget som fjällräddare.
Detta skapar utmaningar i omhändertagandet av skadade, där patienten inte kan få smärtlindring i ett första skede och under transport till väntande ambulans eller ambulanshelikopter.
Trots begränsningar i regelverket vittnar fjällräddarna om en hög grad av uppfinningsrikedom för att övervinna praktiska hinder och snabbt nå fram till nödställda. De säger också att de känner sig trygga i att kunna vårda flera skadade samtidigt.
Samtidigt pekar studien på flera centrala områden och frågor som forskarna nu vill undersöka vidare.
– Vi ser gärna att det genomförs en genomlysning av befintlig lagstiftning för att undersöka på vilket sätt regionala polismyndigheter och sjukvårdsregioner kan samverka kring denna fråga. Det är viktigt eftersom de skadade förtjänar ett bra medicinskt omhändertagande, säger Johan Hylander.
Sol, värme, kyla och regn spelar roll för hur aktiva förskolebarn är under dagen. Det visar en ny studie från Karolinska institutet där forskare har kopplat barns rörelsemönster till vardagens väder.
Trots att utevistelse i alla väder är en etablerad del i svenska förskolor visar resultaten från en ny studie att väderförhållanden ändå har ett tydligt samband med hur mycket barn rör sig och är stilla.
Totalt ingick över 3 300 barn i åldern tre till fem år från förskolor i Stockholmsområdet i studien. Barnens fysiska aktivitet mättes med accelerometrar, en elektronisk sensor som mäter ett objekts hastighetsförändring, som bars på handleden, samtidigt som forskarna använde dagliga väderdata från SMHI.
– Vi ser att väderförhållanden i vardagen hänger tydligt ihop med hur barnens tid fördelas mellan rörelse och stillasittande. Våra resultat pekar på behovet av möjligheter till aktiv lek även när vädret är mindre gynnsamt, säger Pablo Campos‑Garzón, forskare vid institutionen för global folkhälsa på Karolinska institutet.
Effekten tydligare på helgen – förskolan skyddar mot vädrets påverkan
I stället för att analysera temperatur, regn och solsken var för sig grupperades dagarna i olika ”väderprofiler”, till exempel soliga och varma eller kalla och molniga dagar.
Resultaten visar att barnen rörde sig mest under soliga och varma dagar. När vädret i stället var kallt och molnigt hade barnen i genomsnitt omkring 15 minuter mindre måttlig till intensiv fysisk aktivitet per dag, jämfört med soliga dagar. Samtidigt minskade den lätta fysiska aktiviteten med cirka 32 minuter och den stillasittande tiden ökade med nästan 47 minuter.
Även regniga och molniga dagar var kopplade till mindre rörelse och mer stillasittande, men skillnaderna var något mindre.
Sambanden mellan väder och rörelse såg liknande ut för flickor och pojkar. Däremot var effekterna tydligare under helger än under vardagar, vilket kan tyda på att förskolans rutiner delvis skyddar mot vädrets påverkan.
– Studien kan inte visa exakt varför barn rör sig mindre när vädret är sämre, men små barn är beroende av vuxna för att få möjlighet att vara aktiva. Om vuxna tycker att regn, kyla eller mörker gör det mindre lockande att gå ut kan det sannolikt påverka barnens rörelse. Därför är förskolans rutiner så viktiga – de kan hjälpa till att göra fysisk aktivitet till en naturlig del av dagen, oavsett väder, Pablo Campos‑Garzón.
Stormen Dave som drog in över norra Europa i påskhelgen är ett färskt exempel på vad ny forskning från Göteborgs universitet visar. Vårstormar som bildas över Nordatlanten har blivit vanligare än för 80 år sedan – och det beror på klimatförändringarna.
På norra halvklotet följer stormperioderna en årstidscykel. Stormarna är svagast, och minst förekommande, på sommaren och kraftigast på vintern.
I takt med den globala uppvärmningen har dock stormmönstren och stormarnas förlopp ändrats och flera studier har pekat på att vinterstormarna verkar komma oftare och då ännu kraftigare.
– En faktor som kan orsaka att fler stormar bildas är att polarisen i Arktis har minskat i omfattning. Öppet vatten kan släppa ifrån sig mer värme och fukt till atmosfären än om det ligger ett lock av is på havet. Den minskande havsisen gör också att stormarna kan ta nya banor över de arktiska haven, säger Zhi-Bo Li, forskare i klimatologi vid Göteborgs universitet.
Den mesta forskningen fokuserar på hur klimatförändringarna har påverkat stormarnas hög- och lågsäsong, vinter och sommar. Men i en ny studie har Zhi-Bo Li tillsammans med sina kollegor valt att studera hur stormarna förändrats på norra halvklotet under vår och höst sedan 1940-talet fram till idag.
Tydlig förändring
Resultaten visar att stormarna över Nordatlanten, norra Stilla Havet och Arktiska oceanen har förändrats väldigt tydligt under vår och höst.
– En så kraftig och ihållande storm som Dave var förr ganska sällsynt i april, men nu ser vi att de kommer allt oftare och att de passerar över större områden. Tidigare klingade många vårstormar av över brittiska öarna, men nu når de ibland fram till Skandinavien, säger Zhi-Bo Li.
Forskarna har använt historiska väderdata mellan 1940 och 2024 för att kunna måla upp en bild över hur stormarna har förändrats. Huvudbudskapet i studien är att förändringarna är olika beroende på årstid och region.
I Arktis, över den 65:e breddgraden, blir vårstormarna kraftigare, varar längre och färdas längre väg. I Nordatlanten bildas fler vårstormar än förr medan i norra Stilla havet är det stormarna på hösten som intensifierats och varar längre.
– Generellt så ser vi en tydlig förändring i stormlandskapet på norra halvklotet. Vår studie fyller en lucka i kunskapen om hur stormarna uppträder i skiftet mellan vinter och sommar, det är viktiga förändringar som tidigare har varit förbisedda. Det är viktigt om vi ska kunna ta fram bättre väderprognoser och kunna planera för bra anpassningar i ett förändrat klimat.
Personer med celiaki och hudceliaki har en något ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, vissa blodcancerformer och förtida död. Det visar en stor amerikansk registerstudie som letts av forskare vid Karolinska institutet.
Celiaki är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar reagerar på gluten. Dermatitis herpetiformis, även kallad hudceliaki, är en hudmanifestation av samma sjukdom och ger kliande blåsor och utslag. Tidigare forskning om långsiktiga hälsorisker vid dessa tillstånd har gett motstridiga resultat, särskilt utanför Europa.
Nu har forskare analyserat journaldata från USA mellan 2005 och 2025. Totalt ingick drygt 200 000 vuxna med celiaki och knappt 7 000 med hudceliaki. Varje person matchades med en kontrollperson utan sjukdomen med liknande ålder, kön, rökvanor och andra sjukdomar.
Resultaten visar att personer med celiaki hade en 18 procent högre risk att avlida under uppföljningstiden jämfört med kontrollgruppen. De hade också en något ökad risk för allvarliga hjärt-kärlhändelser som hjärtinfarkt, stroke och hjärtsvikt.
Även personer med hudceliaki hade en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och dödlighet, men resultaten var mer osäkra i vissa analyser.
– Riskökningarna är relativt små för den enskilda individen, men eftersom celiaki är en vanlig sjukdom kan effekterna ändå vara betydelsefulla på befolkningsnivå, säger Philip Curman, läkare och docent vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik samt institutionen för medicin på Karolinska institutet.
– Det är intressant att celiaki är kopplat även till hjärt-kärlsjukdom. På det området har tidigare studier varit motstridiga, säger Jonas F Ludvigsson, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska institutet.
Viktigt att följa upp patienter med celiaki och hudceliaki
Studien visade också skillnader i cancerrisk. Personer med celiaki hade en ökad risk för blodcancer, särskilt non-Hodgkins lymfom, men ingen ökad risk för solida tumörer.
För hudceliaki sågs en tydligt ökad risk för non-Hodgkins lymfom, medan risken för andra cancerformer inte var förhöjd.
– Våra resultat pekar på att både hjärt-kärlhälsa och vissa cancerformer kan vara viktiga att uppmärksamma vid uppföljning av patienter med celiaki och hudceliaki, säger Philip Curman.
Forskarna betonar att studien bygger på journaldata och saknar information om till exempel kostbehandling och följsamhet till glutenfri diet, vilket är en viktig begränsning.
En undersökning visar på nedgångar i andelen svenskar som umgås med vänner regelbundet samt i andelarna som anser att vänskap och kärlek är särskilt viktiga värden. Trots detta känner sig svenskarna överlag inte mer ensamma i dag än för tio år sedan.
Ensamhet målas ofta upp som en av samtidens stora samhällsutmaningar och kan kopplas till såväl folkhälsa som upplevd lycka.I ett kapitel i SOM-institutets kommande forskarantologi har den svenska ensamheten kartlagts med fokus på subjektiv och objektiv ensamhet i befolkningen.
I undersökningen ingår flera frågor kopplade till potentiell ensamhet i befolkningen och i den senaste undersökningen svarade 27 procent att de känt sig ensamma minst en gång i månaden under det senaste året. Detta är samma andel som när frågan ställdes för första gången 2024. 18 procent instämde i påståendet ”jag känner mig ofta ensam”. Sammantaget betyder det att 2–3 miljoner svenskar idag upplever en relativt regelbunden ensamhet.
Undersökningen visar också på en minskad umgängesgrad över tid. 2025 hade 87 procent umgåtts med vänner på månatligbasis. För trettio år sedan var denna andel 94 procent. Den minskade umgängesgraden över tid syns i princip i alla samhällsgrupper.
Dessutom syns ett minskat fokus på värderingar kopplade till socialt liv över tid. I undersökningen bedömer svenskarna vad som är viktigt i livet utifrån ett stort antal listade värden. Dessa värden karaktäriseras i regel av stabilitet över tid, men trots detta har andelarna som tycker det är mycket viktigt med sann vänskap, socialt anseende och kärlek minskat sedan 1996.
– Vi ser indikationer på en långsam men allmän förändring i samhället kopplat till vikten av vänskap och umgänge, säger Cornelia Andersson, biträdande undersökningsledare vid SOM-institutet.
Unga känner sig mest ensamma
Den senaste undersökningen följer också upp resultaten från en tidigare studie från 2015 med fokus på upplevd – eller subjektiv – ensamhet i befolkningen. Resultaten visar att svenskarna över lag inte känner sig nämnvärt mer ensamma idag än de gjorde för tio år sedan.
Undantaget är de allra yngsta där den upplevda ensamheten har ökat. Det är denna grupp som idag upplever störst subjektiv ensamhet, trots att 16–19-åringar är de som träffar vänner i allra högst utsträckning.
Utöver detta bekräftar den nya studien många fynd från 2015. Förutom de allra yngsta är män, låginkomsttagare och arbetslösa de grupper som upplever sig mest ensamma.
Uppväxtland analyserades inte 2015 men i den nya studien framgår att personer födda utanför Sverige känner sig påtagligt mer ensamma än svenskfödda.
Samband med nöjdhet med livet
Kopplingen mellan ensamhet och eget välmående tycks dock ha blivit något svagare sedan 2015.
Att inte umgås med vänner varje månad hade 2015 ingen effekt på skattningarna av hur nöjd man är med sitt liv. 2025 har det till och med en marginellt positiv effekt. Att bo i ensamhushåll hade 2015 en negativ effekt på nöjdheten med livet, men 2025 syns inget sådant samband.
– Känner man sig ensam så är man mindre nöjd med sitt liv. Detta har inte förändrats sedan studien 2015. Däremot är i dag personer som bor själva eller inte träffar vänner regelbundet mer nöjda med sina liv än de var för tio år sedan, säger Cornelia Andersson.
Olika typer av ensamhet
Subjektiv (upplevd) ensamhet: 27 procent av svenskarna känner sig ensamma minst en gång i månaden. 18 procent svarar även att de ofta känner sig ensamma i sitt liv och 9 procent att de inte har vänner som förstår dem. Emellertid är nivåerna stabila sedan 2015, subjektiv ensamhet ökar egentligen endast i den allra yngsta åldersgruppen.
Objektiv (uppmätt) ensamhet: Över de senaste trettio åren syns en minskning i andelen som umgås med vänner minst en gång i månaden. Dessutom bor fler svenskar i ensamhushåll eller är ensamstående idag. Till skillnad från år 2015 upplevs dock inte objektiv ensamhet idag som negativt för livskvaliteteten.
Forskare vid SLU pekar ut läkemedelsrester som en tidigare okänd mekanism bakom djurspridda sjukdomar. Läkemedel tas upp av råttor och kan påverka smittämnen som gnagarna bär på.
Rester av mediciner och droger når naturen via avlopp. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har nu undersökt förekomsten av både läkemedelsrester och smittämnen i vilda råttor. De tittade särskilt på de infektioner som råttorna kan sprida till människor.
– Vi har länge känt till att läkemedelsföroreningar påverkar arter som fiskar och fåglar. För första gången kan vi nu visa att även vilt landlevande däggdjur som råttor exponeras för läkemedelsrester och det kan få långtgående konsekvenser även för oss människor, säger Anna Jonsson Sundberg, doktorand vid SLU.
Läkemedel i råttornas hjärnor
Forskarna analyserade 152 råttor från ekonomiskt utsatta stadsdelar i staden Salvador i Brasilien. De letade efter sex olika smittämnen och rester från 97 olika läkemedelssubstanser.
– Vi upptäckte att över hälften av råttorna, 55 procent, bar på rester av läkemedel i sina hjärnor. Det handlade om flera olika typer av läkemedel, till exempel antibiotika, antidepressiva och antipsykotiska mediciner, säger Anna Jonsson Sundberg.
Vanligast var ett antidepressivt läkemedel, citalopram. Enligt studien hade råttor med ämnet i kroppen tre gånger så stor risk att bära på Capillaria-parasiter, en infektion av rundmask som kan smitta människor.
Kan öka antibiotikaresistens
Även antibiotika stack ut i studien. Det visade sig däremot kunna minska risken för vissa infektioner hos råttorna. De råttor som bar på rester av antibiotika hade 91 procent lägre risk att bära på leptospira-bakterier, en smitta som orsakar cirka en miljon allvarliga fall av leptospiros hos människor varje år.
– Det kan låta positivt, men det är det inte. Antibiotikarester i naturen är ett stort problem eftersom det kan göra bakterier mer motståndskraftiga och öka förekomsten av smittämnen som antibiotikan inte biter på. Antibiotikaresistens kan i längden innebära stora risker för människors hälsa, säger Erin McCallum, forskare vid SLU.
Kan få stora konsekvenser
Forskarna misstänker att läkemedelsresterna även förändrar råttornas beteende. I en annan studie följer de nu hur råttorna rör sig i förhållande till människor. Eftersom råttor lever nära människor, och bär på många smittämnen världen över, kan läkemedel i miljön få stora konsekvenser och påverka risken för djurspridda sjukdomar.
– Läkemedelsrester påverkar infektionsmönstren hos djuren. Våra resultat visar på en hittills okänd mekanism genom vilken läkemedelsföroreningar kan ha en effekt på sjukdomsdynamiken i städer över hela världen, säger Hussein Khalil, forskare vid SLU.
– Det här gäller särskilt för människor i städer med snabbt växande områden där sanitära förhållanden är bristfälliga, tillgången till läkemedel är begränsad, och kontakten mellan människor och vilda djur är omfattande, fortsätter han.
Sjukdomar som sprids av djur
Zoonoser är sjukdomar som sprids mellan människor och andra djur. Exempel är covid-19, hantavirus, ebola, mjältbrand och rabies. I Sverige finns bland annat sorkfeber, harpest och tbe.
Utbrotten av djurspridda sjukdomar ökar globalt. Det finns flera orsaker, till exempel att djurens naturliga livsmiljöer störs av klimatförändringar eller av mänskliga aktiviteter som skogsfällning och urbanisering.
Djur som vissa gnagare, fladdermöss, myggor och duvor kan tolerera eller gynnas av sådana förändringar. De är dessutom ofta bärare av zoonotiska smittämnen. Risken för sjukdomsutbrott ökar när djur och människor delar samma levnadsutrymme.
Sjögräsängar under Östersjöns yta har lagrat kol och kväve i havsbottnarna under flera tusen år. Vissa ängar är över 4 000 år gamla och deras klimatnytta går inte att återskapa, menar forskare bakom en ny studie.
Sjögräsängar är viktiga kolsänkor med stor betydelse för både klimatet och havets ekosystem. Genom att analysera sediment under sjögräsängar med ålgräs utanför Västervik har forskare kunnat följa hur kol och kväve lagrats i havsbottnarna under flera tusen år.
Resultaten visar att ålgräset etablerades för mer än 4 000 år sedan och på nytt för omkring 1 700 år sedan, när landhöjningen skapade lugnare och mer skyddade kustmiljöer.
– Det här är inte något som byggs upp på några decennier. Vi pratar om tusenåriga kolsänkor, säger Martin Dahl, forskare inom marinekologi vid Södertörns högskola, i ett pressmeddelande.
Byggs upp över årtusenden
Sjögräsängar kan liknas vid skogar på land. De byggs upp under lång tid och när de förstörs går inte bara växterna förlorade, utan även ett helt ekosystem som lagrat kol under generationer. Sjögräsängarna är artrika miljöer som kräver stabila förhållanden. De ger livsutrymme åt fiskar och smådjur, stabiliserar bottensediment och bidrar till friskare kustvatten.
Forskningen visar också att sjögräsängarnas betydelse sträcker sig bortom själva ängen. Organiskt material sprids till omgivande bottnar och bidrar till ytterligare lagring av kol och kväve, som ett slags långsiktigt ekologiskt minne i kustlandskapet.
Viktigare att skydda än att restaurera
Mot den bakgrunden menar forskarna att det är viktigare att skydda befintliga sjögräsängar än att försöka återställa dem i efterhand.
– Det finns en föreställning om att vi alltid kan återskapa det som gått förlorat. Men när det gäller sjögräs handlar det om system som har vuxit fram under tusentals år. Då är skydd helt avgörande, säger Martin Dahl.
Att bevara sjögräsängar är därför inte bara en naturvårdsfråga, menar forskarna. Det är ett sätt att skydda ett undervattensarv och en klimattjänst som sträcker sig långt tillbaka i tiden.
Förhistoriskt dna visar att grottlejon och dagens lejon skildes åt för över en miljon år sedan och utvecklades separat, enligt en ny studie. Resultaten ger också ny kunskap om hur klimatförändringar påverkat utbredning och genetiskt utbyte.
Forskare har analyserat arvsmassan från tolv grottlejon som samlats in i Eurasien och Nordamerika. De har sedan jämfört arvsmassan med nutida lejon från Afrika och södra Asien.
– Grottlejon har ofta framställts som en större och robustare version av dagens lejon. Men det vi ser är något betydligt mer anmärkningsvärt – en evolutionär linje som varit skild från dagens lejon i över en miljon år och som hunnit utveckla egna unika biologiska egenskaper, säger David Stanton, tidigare forskare på Naturhistoriska riksmuseet, i ett pressmeddelande.
Lång evolutionär separation
Jämförelser av arvsmassan visar att grottlejon och dagens lejon utvecklades var för sig under lång tid och utgör två tydligt åtskilda grupper. De kan ha skilts åt redan för 1,5 miljoner år sedan – betydligt tidigare än vad forskare tidigare trott.
Forskarna hittade också genetiska skillnader som kan ha bidragit till grottlejonets speciella egenskaper. Bland annat identifierades mutationer som bara förekommer hos grottlejon samt många genetiska förändringar kopplade till hjärnfunktion, syn, tillväxt och utveckling av cirkulationssystemet.
En grottlejonungen som fått namnet Sparta har daterats till cirka 32 000 år före vår tid och genetiskt identifierats som en hona. Sparta hittades 2018 i nordöstra Sibirien, och hennes arvsmassa har analyserats i studien. Bild: Love Dalén
Klimatförändringar ledde till korsningar
Trots lång separation utvecklades grottlejon och moderna lejon inte helt oberoende av varandra. Forskarna har identifierat flera perioder av korsningar mellan linjerna.
– Våra resultat tyder på att tidigare klimatförändringar gjorde mer än att omforma livsmiljöer. De förde aktivt arter samman och skapade tillfälliga möjligheter till korsningar som annars inte hade uppstått, säger Love Dalén, professor vid Centrum för paleogenetik i Stockholm.
Forskarna såg att andelen genetiskt arv från moderna lejon ökade i grottlejonens arvsmassa under perioder då inlandsisarna var som mest utbredda. Under dessa kallare perioder tros grottlejon ha rört sig söderut och kommit i kontakt med moderna lejon i bland annat Central- och Sydvästasien.
Genetiska data tyder också på att en numera utdöd population av lejon i Sydvästasien var källan till detta genflöde. Denna population kan ha fungerat som en kontaktzon mellan de två utvecklingslinjerna under kallare perioder.
Smutsiga soprum kan väcka äckelkänslor som ökar risken för felaktig sophantering. Det visar en studie som ger en ny förklaring till varför nedskräpning kan bli ett problem.
Tidigare forskning har främst förklarat nedskräpning med sociala normer – att människor beter sig likadant som andra. Men beteenden i offentliga miljöer påverkas också av känslor och sinnesintryck.
– Om ett soprum är smutsigt och äckligt hjälper det inte alltid att det finns fungerande system för återvinning och avfallshantering. Känsliga personer vill helt enkelt inte vistas där och då ökar risken för felaktig sophantering, säger statsvetaren Jacob Sohlberg vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.
Stort problem med nedskräpning
I en studie har forskare vid Göteborgs universitet undersökt hur äckelkänslighet påverkar sophantering. Studien bygger på tidigare forskningsresultat som visar att nedskräpning är ett särskilt stort problem i utsatta områden.
– Faktum är att boende i utsatta områden anser att nedskräpningen utgör ett lika stort problem som arbetslöshet och kriminalitet, vilka är två mer välkända utmaningar, säger Jacob Sohlberg.
Forskarna utgick från tre hypoteser: att smutsiga sopmiljöer leder till mer felaktig sophantering, att personer som lätt känner äckel oftare slänger sopor fel samt att effekten av smutsiga miljöer är starkare hos personer som är särskilt känsliga för äckel.
Förbättring vid städade stationer
För att undersöka detta genomfördes tre studier i socioekonomiskt utsatta bostadsområden i Sverige, Finland och Danmark. I den första studien samarbetade forskarna med ett kommunalt bostadsbolag i Göteborg. Under tre veckor städades två sopstationer extra noggrant varje dag, medan åtta andra fungerade som kontrollgrupp. Mängden felslängda sopor dokumenterades före och efter insatsen.
– Vid de städade stationerna minskade nedskräpningen tydligt, medan kontrollstationerna såg ut ungefär som tidigare, säger Jacob Sohlberg.
Äckelkänslighet mättes
I den andra studien gjordes ett experiment med drygt 300 boende i ett utsatt område i Göteborg. Deltagarna fick se bilder av en ren eller smutsig sopstation och uppge hur de skulle agera vid användning. Samtidigt mättes deras känslighet för äckel genom frågor om bland annat mögel, hundavföring och kackerlackor.
– Personer som fick se den smutsiga sopstationen var betydligt mindre benägna att säga att de skulle öppna luckan och slänga soporna korrekt. I den studien var effekten särskilt tydlig hos personer med hög äckelkänslighet.
Den tredje studien byggde vidare på samma experiment men genomfördes online med över tusen deltagare i utsatta områden i Sverige, Finland och Danmark. Även här fann forskarna tydligt stöd för att smutsiga miljöer direkt ökade risken för felaktig sophantering.
Positiva effekt med välskötta soprum
Sammantaget pekar resultaten på att kommuner och bostadsbolag kan minska nedskräpning genom att hålla soputrymmen rena och välskötta. På samhällsnivå kan det få flera positiva konsekvenser.
– Förutom att miljön och trivseln i bostadsområden förbättras blir det också förmodligen lättare att hålla ordning när ett område upplevs som rent och välskött. Även från ett bredare perspektiv är det alltså viktigt att avfall och återvinning hanteras korrekt, säger Jacob Sohlberg.
Magnetfält finns inte bara i vårt solsystem. En ny studie visar att även avlägsna exoplaneter har tydliga spår av magnetism – något som tidigare inte har kunnat observeras. Resultaten öppnar för nya sätt att studera främmande världar och kanske hitta planeter som är beboeliga.
Universum är fullt av märkliga planeter. Bland de mest förbryllande är så kallade ultra-hot Jupiters, enorma gasklot som kretsar så nära sina stjärnor att ett år kan vara kortare än ett dygn på jorden.
Eftersom miljön nära stjärnor är livsfientlig – med extremhetta, strålning och virvlande gas – borde planetbildning där vara snudd på omöjlig. Ändå finns dessa glödheta gasjättar.
Vindar avslöjar magnetfält
I en studie har ett internationellt forskarlag mätt vindhastigheter på sju ultraheta gasjättar i andra solsystem, så kallade exoplaneter, och gjort nya upptäckter. Genom att analysera hur atmosfärerna beter sig i extrem värme har forskarna kunnat dra slutsatser om planeternas magnetfält utifrån vindmönster.
– Det vi ser är att gasjättarnas atmosfärer inte bara drivs av värme och rotation. Det finns en extra kraft i spelet som pekar mot magnetiska effekter, säger astrofysikern Adrien Simonnin i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
I studien har forskarna använt både Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope och Gemini North på Hawaii. Upptäckten bygger på en indirekt metod där de studerar atmosfäriska rörelser i gasjättarna. Genom att analysera hur ljuset från deras närmaste stjärnor filtreras genom atmosfären kan vindarnas struktur kartläggas med hög precision.
– Våra resultat tyder på att magnetfälten kan ha jämförbar styrka med de som finns bland planeterna i vårt solsystem. Detta ger oss en ny referensram för hur planetära magnetfält kan bildas och utvecklas, säger Brian Thorsbro, astrofysiker vid Lunds universitet.
Större teleskop kan ge fler svar
Studier av magnetfält på exoplaneter genom analyser av atmosfäriska vindar fungerar främst för heta, Jupiterliknande gasplaneter. Med nästa generations teleskop kan forskningen omfatta fler typer av exoplaneter, exempelvis sådana som liknar jorden.
– Nästa steg är att förstå hur dessa magnetfält varierar mellan olika typer av exoplaneter och hur de påverkar deras atmosfärer över lång tid. Det kan i förlängningen förändra hur vi bedömer vilka planeter som har en chans att behålla stabila miljöer och kanske även hysa liv, säger astronomiforskaren Bibiana Prinoth.
Kalavverkning har lett till att hänglavarna blivit betydligt färre i Sveriges barrskogar. Nu visar ett långvarigt fältexperiment att hyggesfritt skogsbruk kan vara ett effektivt sätt att bevara och gynna lavarna.
Hänglavar spelar en viktig roll i barrskogarnas ekosystem. De ger föda, livsmiljöer och bomaterial åt däggdjur, fåglar, insekter och spindlar.
– De är särskilt viktiga för renskötseln och kan vara avgörande för renens överlevnad på vintern när marklavar är otillgängliga. Därför är kunskap om hur miljöfaktorer reglerar mängden hänglavar viktig för att utforma mer skonsamma metoder att bruka skogen och för att förstå hur lavar påverkas av klimatförändringar, säger Per-Anders Esseen, professor emeritus på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Kraftig gallring minskade hänglavar
Ett fältexperiment visar att hänglavar gynnas av hyggesfritt skogsbruk. Forskarna anlade 15 provytor i gammal grandominerad skog i Vindeln i Västerbotten. Ytor där en tredjedel respektive två tredjedelar av träden avverkades jämfördes med ytor som inte gallrades alls.
Under elva år följde forskarna hur skogens struktur, temperatur och ljusförhållanden påverkade hänglavarna.
– Mängden hänglavar i en skog beror på balansen mellan etablering, tillväxt och förluster och regleras av mängden tillgängligt substrat (grenar), mikroklimat, lavens färgpigment och spridningsförmåga, säger Per-Anders Esseen.
Studien visar att mängden hänglavar per träd minskade direkt efter gallring. De återhämtade sig sedan och ökade igen, särskilt längre ner på träden. En måttlig gallring ökade den totala mängden hänglavar per hektar. Vid kraftig gallring minskade däremot hänglavarna eftersom färre träd fanns kvar och fler lavar blåste ner.
– Den ökande ljustillgången är den viktigaste faktorn som gynnar hänglavar i gallrade skogar, säger Per-Anders Esseen.
Beskuren bild av ljus garnlav som jämfördes med mörka tagellavar för att studera hur olika hänglavar påverkas av skogsmiljön. Bild: Per-Anders Esseen, Umeå universitet.
Tagellavar klarade sig bättre
Lavar är organismer som består av svamp och alger, eller cyanobakterier, i symbios. Forskarna fann att de mörka tagellavarna ökade snabbare med ökad gallring än den ljusa garnlaven. En förklaring kan vara att tagellavarnas melaninpigment gör att algerna får mindre ljus, vilket gör att de har lägre fotosyntes än ljusa lavar i täta skogar. I gallrad skog med bättre ljustillgång kan däremot fotosyntesen och tillväxten öka.
– Studien har gett viktig kunskap för att utforma skonsamma, hyggesfria metoder att bruka barrskogar som ökar mängden hänglavar, något som är särskilt viktigt i renens vinterbetesområden, säger Per-Anders Esseen.
Långtidsstudien mellan 2008 och 2019 är ett samarbete mellan Umeå universitet, University of Northern British Columbia och Norwegian University of Life Sciences.
Personer som gjort en viktoperation och gått ner mycket i vikt blir bättre på att klara hushållsarbete som städning, tvätt och matinköp. Förbättringarna håller också i sig över lång tid, visar en studie.
Tidigare forskning har visat att viktkirurgi kan minska risken för bland annat typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och vissa cancerformer. En ny studie vid Göteborgs universitet har nu undersökt hur behandlingen påverkar människors dagliga liv och möjligheten att leva självständigt.
Det är sedan tidigare känt att obesitas kan försämra livskvaliteten och förmågan att klara vardagliga aktiviteter, men hur livet i hemmet förändras efter stor viktnedgång genom kirurgi är mindre studerat.
Mer självständig vardag
Studien omfattade drygt 3 200 personer med obesitas och jämförde patienter som genomgått viktkirurgi med personer som fått vanlig obesitasvård utan operation. Deltagarna fick själva skatta sin förmåga att klara vardagliga sysslor i hemmet, till exempel städning, tvätt, matinköp, trädgårdsarbete och hushållsekonomi.
Resultaten visar att patienter som opererades upplevde tydliga förbättringar kopplade till ökad rörlighet och bättre allmänhälsa redan inom ett år. Den förbättrade funktionsförmågan kvarstod under en 20-årig uppföljningsperiod.
Viktnedgång har betydelse
– Studien visar att betydande och långvarig viktnedgång inte bara förbättrar medicinska riskfaktorer och livslängd, utan även människors praktiska vardagsfunktion och självständighet, säger Per-Arne Svensson, professor vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Forskarna såg också att patienter som återfick en stor del av den förlorade vikten rapporterade sämre funktion över tid än de som behöll sin viktnedgång. Resultaten pekar på att långsiktig viktstabilitet är viktig efter obesitasbehandling.
Studien bygger på data från SOS-studien vid Göteborgs universitet, världens mest omfattande studie på långtidseffekter av viktoperation jämfört med konventionell obesitasbehandling.
Deltagarna i studien var 37-60 år vid studiens start. Männen hade BMI-värden på 34 eller mer, och kvinnorna hade BMI 38 eller mer. 1 641 av deltagarna genomgick viktkirurgi medan 1 656 fick sedvanlig obesitasvård.
Personlighet och sociala relationer påverkar svenskars välbefinnande mer än inkomst, visar en studie. Samtidigt märks en växande generationsklyfta, där yngre vuxna rapporterar att de mår sämre än äldre.
Forskare vid Lunds universitet har analyserat svar från över 34 000 svenskar mellan 2006 och 2024, baserat på data från forskningsprojektet Global Flourishing Study och Gallup World Poll.
Den nya studien har tittat på hur personlighet, ålder, sociala relationer, geografisk hemvist och politisk identitet kan kopplas till hur svenskar upplever sina liv.
– Vi ville få en så bred bild som möjligt av vad som kopplas till svenskars välbefinnande. Inte bara tillfällig lycka, utan också känslan av mening, balans och hur nöjd man är med sitt liv som helhet, säger forskaren August Nilsson i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Relationer avgörande för hur vi mår
Studien visar att kvaliteten på våra sociala relationer har stor betydelse för välbefinnandet. Samtidigt är ensamhet starkt kopplad till sämre mående.
– Vi vet redan att ensamhet påverkar vår psykiska och fysiska hälsa negativt, och om goda relationer visar sig vara det viktigaste för vårt välbefinnande behöver vi fundera på hur samhället faktiskt skapar förutsättningar för närhet och gemenskap, säger August Nilsson.
Även personligheten hade stor betydelse för hur vi mår, och särskilt neuroticism stack ut i studien. Personer med hög grad av oro och emotionell instabilitet rapporterade betydligt lägre välbefinnande. Normalt brukar personer som är mer sociala och utåtriktade rapportera mycket högre välbefinnande, men bland svenskar var dock detta samband svagt.
Yngre känner sig mer ensamma
Det mest oväntade resultatet gällde ålder. Tidigare studier har inte visat några större skillnader i välbefinnande mellan yngre och äldre svenskar över tid. Men nu kunde forskarna se ett tydligt skifte från 2020, i samband med pandemin.
– Det som överraskade oss mest var att unga vuxna stack ut så tydligt. Historiskt har unga ofta haft breda sociala nätverk och stark framtidstro. Nu ser vi nästan motsatsen, säger psykologiforskaren Petri Kajonius.
Forskarna såg också att yngre personer i högre grad uppgav att de kände sig ensamma.
– Det är anmärkningsvärt att svenskar i 20-årsåldern upplever större ensamhet än personer som är 80 år eller äldre. En möjlig förklaring kan vara att många unga under pandemin tappade viktiga, sociala sammanhang under formande år och att det påverkat relationer senare i livet, säger August Nilsson.
Inkomst har mindre betydelse
Forskarna såg också geografiska skillnader. Invånare i Halland, Skåne och Jönköping tycks må bättre än genomsnittet, medan nivåerna var lägre i Västmanlands län.
Studien visar också att personer som identifierade sig med partier i den politiska mitten generellt rapporterade högre välbefinnande än personer längre ut på höger- eller vänsterkanten. Inkomst hade däremot betydligt mindre betydelse än sociala relationer och personlighet.
Så vem mår då bäst i Sverige idag? Forskarna har svaret.
– Det går nästan att skissa fram en statistisk idealperson utifrån resultaten: en emotionellt stabil äldre hallänning, med goda relationer och som politiskt rör sig i mellanskiktet, säger August Nilsson.
Barn som överlever cancer löper ökad risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom och andra kroniska hälsoproblem senare i livet – ofta till följd av den behandling som räddat deras liv. Två studier visar att hälsosamma levnadsvanor kan minska den här risken.
Två internationella studier som letts av forskare vid Göteborgs universitet och St. Jude Children’s Research Hospital i USA har undersökt barncanceröverlevare och deras hälsorisker senare i livet.
I den ena studien följdes över 18 000 överlevare i upp till 30 år. Resultaten visar att en stor del av de kroniska hälsoproblem som uppstår efter barncancer kan kopplas till livsstilsfaktorer som fysisk inaktivitet, övervikt, rökning och högt alkoholintag – och att dessa faktorer tillsammans står för en lika stor eller större andel av sjukdomsbördan i vuxen ålder än tidigare cancerbehandlingar som strålning och cytostatika.
– Det här visar att livsstilen spelar en betydligt större roll än man tidigare trott. Till skillnad från de behandlingar som redan givits går livsstilen faktiskt att förändra, säger Aron Onerup, barnläkare och forskare vid Göteborgs universitet.
Fysisk aktivitet kan minska den extra risken
Den andra studien fokuserade särskilt på personer som behandlats för Hodgkins lymfom som barn eller ungdomar. I studien ingick drygt 2 300 deltagare som överlevt sjukdomen, en cancertyp som uppstår i lymfkörtlarna.
Studien visar att brist på regelbunden motion bidrar till en 1,4 gånger högre förekomst av hjärt-kärlsjukdom i denna grupp jämfört med den totala sjukdomsbördan i den allmänna befolkningen, eller tolv gånger mer än vad som kan förklaras med otillräcklig träning i den allmänna befolkningen – trots att skillnaderna i livsstilsvanor inte var stora.
– Det betyder att fysisk aktivitet kan göra stor skillnad för att minska den extra risk som uppstår efter cancerbehandling. Våra resultat ger ett starkt vetenskapligt stöd för att erbjuda överlevare strukturerat stöd till hälsosamma levnadsvanor, säger Aron Onerup.
Långvarig stöttning efter cancern behövs
Tillsammans understryker studierna att hälsosamma levnadsvanor – särskilt fysisk aktivitet och hälsosam vikt – kan vara avgörande för att förebygga allvarliga sjukdomar hos dem som överlevt cancer i barndomen.
Forskarna menar att resultaten bör leda till att livsstilsstöd blir en självklar del av långtidsuppföljningen efter barncancer.
– Detta är något vi delvis har tagit hänsyn till i det nationella vårdprogrammet för långtidsuppföljning efter barncancer genom att trycka på vikten av att kartlägga levnadsvanor. Det vi nu arbetar med är att ta fram och testa sätt att stötta dessa individer till långvarigt hälsosamma levnadsvanor, genom interventioner både i barn- och ungdomsåren och i vuxenlivet.
När älgar och hjortar betar i skogen skapas nya livsmiljöer som får arter som skalbaggar och olika växter att trivas. Men i vissa fall kan betandet ha motsatt effekt på den biologiska mångfalden. Det visar en avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Klövvilt som älg och hjort har en viktig roll i skogen. Betet påverkar hur tät skogen blir och vilka arter som etablerar sig, men effekterna på den biologiska mångfalden är omdiskuterade. En avhandling vid SLU har nu undersökt hur älg, kronhjort, dovhjort och rådjur påverkar biologisk mångfald i unga produktionsskogar.
– En miljö är mest artrik där det finns lagom stora ”störningar”. Till exempel gynnas vissa arter efter en skogsbrand. Klövviltets betande är en störning i mindre skala och jag ville ta reda på om den främjar artrikedomen, säger Joseph Anderson, doktorand vid SLU.
Han har använt data som samlats in från olika delar av Sverige under minst tio års tid. I ett experiment jämfördes artrikedomen i inhängande områden, där klövvilt stängts ute, med områden där djuren rört sig och betat som vanligt.
När älgar och hjortar betar glesas vegetationen ut, vilket släpper in mer ljus och ger plats för fler arter i skogen. Bild: Jörgen Wiklund, SLU
Ljus ger utrymmer för arter
Resultaten visar att älgar och hjortar som betar påverkar skogen på olika sätt. En direkt påverkan sker när djuren äter på unga tallar, vilket kan leda till kostsamma skador för skogsbruket. Indirekt kan älg och hjort bidra till ökad artrikedom genom att äta växter som annars skulle dominera och tränga undan andra arter.
– Det är konkurrens om ljuset i skogen och när älg och hjort betar tunnar de ut vegetationen. Det ökar ljusinsläppet och variationen nära marken och skapar utrymme för fler arter. Sådana förändringar kan få stor betydelse för den biologiska mångfalden, säger Joseph Anderson.
Enligt avhandlingen var kärlväxters artrikedom störst där betestrycket var medelhögt, det vill säga vid en måttlig störning i skogen. Även skalbaggar gynnades av betning, särskilt när växtligheten blev mer gles och mikroklimatet jämnades ut.
Hungrig hjort mumsar på löv. Bilden har tagits med viltkamera. Bild: SLU
För mycket betande påverkar viktiga träd
Ett högt och koncentrerat betestryck får däremot motsatt effekt på den biologiska mångfalden. Det hämmar tillväxten av lövträd som är viktiga för artrikedomen, till exempel ek. Flera skalbaggar, bland annat ekbock, är beroende av riktigt gamla ekar.
Betande älg och hjort skapar alltså både kostnader och vinster i skogslandskapet. Det är viktigt att ha med sig när skogs- och viltförvaltningens olika mål ska vägas mot varandra, menar Joseph Anderson.
– I stället för att enbart fokusera på antalet djur som betar handlar det om att hitta en balans när det gäller produktion, föryngring och biologisk mångfald och att ha med sig att klövviltet faktiskt kan bidra till målen om att öka artrikedomen i skogen, säger han.
