Kornplantor kan känna av sina grannar genom kemiska doftsignaler i luften – och anpassa sin tillväxt därefter. En studie visar också att dofterna kan påverka plantornas försvar.
Forskare vid SLU har undersökt hur kornplantor påverkas av andra plantor i sin närhet. I experimenten placerades plantorna i specialbyggda system med två kammare, så att de varken kunde röra vid varandra eller dela jord. Den enda kontakten mellan plantorna var flyktiga ämnen som spreds genom luften.
Forskarna använde tre kornsorter med olika tillväxttakt: en långsamväxande, en mellansnabb och en snabbväxande.
Plantorna reagerar på dofter
Resultaten visar att plantorna ändrade sin tillväxt beroende på vilken typ av granne de ”kände doften” av. Långsamväxande plantor ökade sin biomassa när de utsattes för dofter från snabbväxande plantor. Snabbväxande plantor minskade däremot sin biomassa i närvaro av dofter från långsamväxande plantor.
När kornplantorna utsattes för dofter från en sort med liknande tillväxttakt var effekten liten eller uteblev.
– Vår studie visar att även oskadade växter skickar ut doftsignaler som grannplantor kan uppfatta och reagera på. Tidigare har man framför allt studerat sådana signaler hos växter som angripits av insekter eller sjukdomar, säger Velemir Ninkovic, universitetslektor vid institutionen för ekologi på SLU.
Växtens försvar anpassas
Även plantornas försvar verkar påverkas. Snabbväxande plantor aktiverade fler försvarsgener när de utsattes för långsamväxande grannar. De långsamväxande plantorna gjorde tvärtom och minskade sin försvarsaktivitet för att i stället lägga mer resurser på tillväxt.
– Dessa luftburna signaler gör att växterna kan anpassa sin utveckling redan innan direkt konkurrens eller stress uppstår. Det visar att kemisk kommunikation spelar en tidigare okänd roll i samspelet mellan växter, säger André Åbonde, doktorand vid institutionen för växtproduktionsekologi på SLU.
Kan bidra till mer hållbart jordbruk
Resultaten kommer från laboratorieförsök och behöver bekräftas i fler grödor och under fältförhållanden. Forskarna vill också identifiera vilka flyktiga ämnen som orsakar de olika reaktionerna hos grannplantorna.
På sikt hoppas forskarna att kunskapen ska bidra till ett mer hållbart jordbruk genom att öka grödors motståndskraft mot skadegörare, minska behovet av bekämpningsmedel och ge högre skördar.
– Kunskapen kan hjälpa oss att utforma växtblandningar som bättre utnyttjar växternas egen kemiska kommunikation, säger André Åbonde.
När förlossningsvården förbättrades i fyra afrikanska länder minskade dödfödslar och dödsfall bland nyfödda med 22 procent. Det visar en stor studie där forskare kombinerade utbildning av vårdpersonal med kvalitetsarbete och stöd till chefer på förlossningsavdelningar.
Risken är fortfarande hög att barn dör under eller strax efter förlossningen i flera länder i Afrika söder om Sahara, trots framsteg inom mödra- och barnhälsovården.
För att förbättra vården under förlossningar utvecklade forskare inom projektet ALERT* en insats med flera delar. Kvinnor, familjer och vårdpersonal fick vara med och beskriva problem och behov i vården. Utifrån deras erfarenheter togs utbildningar fram för barnmorskor och annan förlossningspersonal.
Sjukhusen fick också stöd i sitt kvalitetsarbete och chefer på förlossningsavdelningarna erbjöds mentorskap.
Stor studie i fyra länder
Studien genomfördes på 16 förlossningsenheter i Benin, Malawi, Tanzania och Uganda. Totalt ingick 134 630 kvinnor och 139 300 nyfödda barn.
För att följa vården och resultaten byggde forskarna upp ett digitalt register över graviditeter och födslar, baserat på födelseregister som bland annat används i Sverige. Registret användes både i forskningen och för att ge vårdpersonalen återkoppling under projektet.
Efter att ALERT-insatsen införts minskade risken för dödfödsel eller död inom barnets första levnadsdygn med 22 procent. Komplikationer hos nyfödda som berodde på syrebrist minskade med 19 procent.
Många barn dör vid förlossning
Afrika söder om Sahara är den region i världen där flest barn föds döda. Omkring en miljon barn visar inga livstecken vid födseln varje år, och risken att ett barn dör i samband med förlossningen är omkring 40 gånger högre än i Europa.
Förlusten av ett barn innebär ofta ett stort lidande för familjen. Det kan också leda till skuld, skam och social utsatthet.
– Den här ojämlikheten är oacceptabel. Våra resultat visar att det är möjligt att minska dödlighet och sjuklighet hos nyfödda genom att förbättra kvaliteten i förlossningsvården, optimera arbetssätt och stärka vårdteam och ledarskap, även i miljöer där resurserna är begränsade och barnmorskorna arbetar under hög belastning, säger Claudia Hanson, professor vid Institutionen för global folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
– Studien ger hopp och visar en modell som kan användas även på andra platser, fortsätter hon.
Bättre övervakning kan minska komplikationer
Forskarna såg också att övervakningen av fostrets hjärtfrekvens blev bättre under studien. Samtidigt ökade andelen kejsarsnitt något. Enligt forskarna kan det tyda på att komplikationer upptäcktes tidigare och att vårdpersonalen oftare kunde agera i tid.
Nästa steg blir att undersöka hur bättre övervakning av fostret under förlossningen kan bidra till ytterligare förbättringar.
– Vi tror att bättre stöd för att tolka tecken på fostrets stress under förlossningen kan bidra till att minska den fortfarande höga dödligheten ytterligare. Därför vill vi utveckla nya riktlinjer tillsammans med vårdpersonal, säger Claudia Hanson.
*ALERT står för Action Leveraging Evidence to reduce perinatal Mortality and Morbidity.
Inflammation, förändrad genreglering och exponering för ämnen i tobaksrök kan ha betydelse för utvecklingen av så kallad klusterhuvudvärk. Det visar två nya studier från Karolinska institutet som undersökt de biologiska mekanismerna bakom den smärtsamma sjukdomen.
Klusterhuvudvärk är en ovanlig typ av huvudvärk som ger plötsliga, mycket smärtsamma attacker. På grund av den extrema smärtan kallas den ibland för självmordshuvudvärk, och orsakerna bakom sjukdomen är till stora delar okända.
I två nya studier har forskare vid Karolinska institutet undersökt både genetiska och miljörelaterade faktorer som kan bidra till klusterhuvudvärk.
I den ena studien analyserade forskarna genetiska riskfaktorer som tidigare identifierats i så kallade helgenomstudier, där hela arvsmassan jämförs mellan personer med och utan sjukdom.
Studien omfattade genetiska analyser av över 1 500 personer samt kompletterande analyser av blodprover, hudceller och dna från mindre grupper av patienter och kontrollpersoner.
Gener pekar mot inflammation
Forskarna kunde bekräfta sju gener som tidigare har kopplats till klusterhuvudvärk och visa att flera av dem uttrycks annorlunda hos personer med sjukdomen. Sex av de sju generna är aktiva i immunceller eller har kopplingar till kroppens inflammatoriska signalvägar.
– Det här stärker hypotesen att immunförsvaret och inflammation kan spela en central roll vid klusterhuvudvärk. Flera av generna påverkar samma biologiska signalvägar, vilket ger oss viktiga ledtrådar om mekanismerna bakom sjukdomen, säger Caroline Ran, docent vid Centrum för klusterhuvudvärk på institutionen för neurovetenskap vid Karolinska institutet.
Den andra studienundersökte om exponering för ämnen i tobaksrök kan påverka hur gener regleras hos personer med klusterhuvudvärk.
Tidigare forskning har visat att personer med sjukdomen röker oftare än befolkningen i stort. Forskarna analyserade blod-, DNA- och ryggvätskeprover från personer med klusterhuvudvärk och friska kontrollpersoner. Antalet deltagare varierade mellan 26 och 79 beroende på analys.
Exponering för tungmetaller i tobaksrök
Personer med klusterhuvudvärk hade markörer som tyder på ökad exponering för tungmetaller och andra ämnen i tobaksrök. De hade även förändringar i markörer som styr DNA-metylering, en mekanism som påverkar hur aktiva olika gener är.
– Studien kan inte fastställa orsak och verkan men resultaten tyder på att miljöfaktorer, som tungmetaller från tobaksrök, kan samverka med biologiska mekanismer vid klusterhuvudvärk, säger Andrea Carmine Belin, docent vid Centrum för klusterhuvudvärk på institutionen för neurovetenskap vid Karolinska institutet.
Forskarna betonar att båda studierna har begränsningar. De biologiska analyserna genomfördes på relativt små grupper av deltagare, och flera av resultaten behöver bekräftas i större studier.
Influerares egna berättelser om psykisk ohälsa fyller ett behov för tonårsflickor som den vanliga vården inte tillgodoser. Det konstaterar forskare i en studie där gymnasietjejer intervjuats, men flickorna är samtidigt kritiska till hur influerarna bidrar till förväntningar på att man ska må dåligt.
Forskare vid Linköpings universitet har intervjuat 38 flickor i åldrarna 16–17 år om hur de tolkar budskapet i olika videoklipp från fyra influerare som ofta berättar personligt om sin psykiska ohälsa och ger råd till sina följare. Influerarna valdes utifrån vad flickorna själva uppgav att de ofta brukade titta på.
De intervjuade flickorna gillade att det gick att känna igen sig i berättelserna och de tyckte att influerarna gör en viktig insats genom att prata öppet om psykisk ohälsa. De personliga historierna upplevdes som lärorika och skapade närhet och tilltro till influeraren.
– Det är märkbart vilken stor roll influerare som pratar om psykisk ohälsa har fått. Utan att ha någon utbildning har de ändå blivit utbildare genom sina egna berättelser och genom att media och organisationer som jobbar för psykisk hälsa ger dem legitimitet, säger Anette Wickström, professor vid Linköpings universitet.
Influeraren erbjuder något som vården inte lyckas med
Forskarnas slutsats är att influeraren erbjuder något som vården inte lyckas med: känslan av att få samtal och stöd. Influeraren finns alltid tillgänglig och talar ur egna erfarenheter. ”Man lyssnar ju hellre på en influencer än en doktor,” säger en av tjejerna i studien.
Samtidigt hade tjejerna större förtroende för läkare och psykologer när det gällde råd om hur man hanterar sin hälsa.
Flickorna var också medvetna om att influerarna är reklampelare som använder sina personliga historier för att skaffa sig många följare och därmed kunna få kommersiella samarbeten med olika företag. Att vara influerare är ett jobb. Det får bara inte bli för uppenbart. Då slår tjejerna bakut.
– Känslan av äkthet får sig en törn om det kommersiella tar överhanden. Men det finns också en väldigt förlåtande attityd om det är en influencer som man följt i många år. Då var det inte samma kritiska blick, säger Judith Lind, universitetslektor vid Linköpings universitet.
Kan skapa förväntan på psykiska problem
Även om flickorna menade att det är bra att influerarna talar öppet om psykisk ohälsa kunde de också se sämre sidor med det. Till exempel att det riskerar att skapa en sorts förväntan på att unga tjejer ska ha psykiska problem. De såg också en fara med att influerarna överanvänder ord som ångest och depression. Fast samtidigt betonade de intervjuade starkt att alla har rätt att själv sätta etikett på sitt mående.
Flickorna tyckte inte heller att influeraren har något särskilt ansvar för hur andra påverkas av budskapet. Den som mår dåligt av det får själv se till att inte ta del av det. Forskarna menar att det här återspeglar en nutida syn på psykisk ohälsa där individen får bära ansvaret för hur den mår.
Det är ovanligt med studier kring sociala medier där de unga själva kommer till tals. Ofta handlar det i stället om att mäta negativa effekter som sömnproblem och ätstörningar. Men det är viktigt att ge en mer nyanserad bild, menar forskarna, särskilt när samhällsdebatten handlar så mycket om förbud och begränsningar. Unga är inte enbart passiva mottagare utan också aktiva, reflekterande och kritiska.
– Det är superviktigt att förstå båda delarna, annars kan vi aldrig hjälpa unga att förhålla sig till internet och sociala medier, säger Anette Wickström.
Forskarna fortsätter nu med ett liknande projekt som ska handla om tonårspojkar och psykisk hälsa.
Fler än var tionde person i Sverige uppger att någon i deras nära omgivning har haft spelproblem. Två nya studier visar att närstående till personer med spelproblem oftare har psykisk ohälsa, riskfyllda beteenden och problem i relationer och att vissa konsekvenser dessutom finns kvar efter att spelberoendet upphört.
Problem kopplade till spelande drabbar inte bara den som spelar. Även familjemedlemmar, vänner, kollegor och andra personer i den sociala omgivningen kan påverkas.
I två nya studier från Stockholms universitet har forskare undersökt hur vanligt detta är och hur det hänger samman med hälsa och välbefinnande.
– Problemspelande berör så många fler än de som faktiskt spelar och vi ville gå vidare i att beskriva på vilket sätt, säger Peter Wennberg, professor vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.
I den första studien analyserade forskarna data från den nationella enkätundersökningen om spel och hälsa från 2021, med 7 343 deltagare i åldern 16–84 år. Totalt uppgav 11,1 procent att någon i deras nära sociala omgivning hade haft spelproblem under de senaste tolv månaderna. Bland personer i åldern 16–44 år var andelen omkring 16 procent, jämfört med 7,2 procent bland personer i åldern 45–84 år.
Vänner var den vanligaste relationen, följt av familjemedlemmar och andra närstående samt kollegor och studiekamrater. Personer som påverkats av någon annans spelproblem rapporterade oftare psykisk ohälsa och riskfyllda beteenden än övriga. Mer än hälften uppgav måttlig psykisk ohälsa, jämfört med 34 procent bland personer som inte var närstående till någon med spelproblem.
Konsekvenserna varierade beroende på relationen
Riskfyllt spelande och riskkonsumtion av alkohol var också vanligare bland flera grupper av närstående. Resultaten visar samtidigt att närstående inte är en enhetlig grupp.
Vilka konsekvenser som hänger samman med spelproblemen varierade beroende på relationen till personen som spelar.
– Vill man förenkla det så handlar det förstås om vilken grad av närhet man har till den spelande och på vilken nivå ens stöd och hjälpfunktion behöver vara, säger Peter Wennberg.
Konsekvenserna kan finnas kvar efter att spelberoendet upphört
I den andra studien använde forskarna data från Swedish Longitudinal Gambling Study för att undersöka hur hälsa, relationer och ekonomi förändras över tid. Studien omfattade 2 814 personer som deltog både 2018 och 2021.
Forskarna kunde skilja mellan personer som aldrig varit berörda av någon annans spelproblem, personer som tidigare varit berörda, personer som nyligen blivit berörda och personer som varit berörda under hela studieperioden.
Resultaten visade att de som under längre tid påverkades av en närståendes spelproblem hade störst problem. Jämfört med personer som aldrig varit utsatta hade de oftare psykisk ohälsa, självmordstankar, riskkonsumtion av alkohol, eget riskspelande, relationskonflikter, våldsutsatthet och ekonomiska problem.
Även personer som tidigare varit utsatta hade förhöjda ekonomiska problem trots att exponeringen hade upphört. Det tyder på att vissa konsekvenser kan leva kvar över tid.
En bredare folkhälsofråga
Tillsammans visar studierna att konsekvenserna av spelproblem kan sträcka sig långt utanför den som spelar. Forskarna menar att skador och problem kopplade till spelande bör förstås som en bredare folkhälsofråga som kan sträcka sig bortom den enskilda spelaren.
De konstaterar att stöd- och folkhälsoinsatser behöver uppmärksamma även anhöriga och andra närstående – inklusive personer som tidigare har varit utsatta.
– Problemspelande skapar ringar på vattnet och berör på så sätt en större grupp än man först tänker på. Detta är förstås viktigt att tänka på även i kliniska sammanhang så att även anhöriga och närstående får rätt och tillräcklig hjälp, säger Peter Wennberg.
Metan som bildats djupt nere i berggrunden för hundratals miljoner år sedan har upptäckts i smältvatten från Grönlands glaciärer. Fyndet pekar på att geologiskt metan kan vara en tidigare okänd källa som behöver tas med i beräkningarna av hur metanutsläpp påverkar klimatet.
Efter koldioxid är metan den växthusgas som bidrar mest till den globala uppvärmningen. Gasen bildas oftast när mikroorganismer bryter ner organiskt material, till exempel döda alger på havsbottnen.
Metan kan också ha geologiskt ursprung. Då har gasen bildats och lagrats djupt i berggrunden tillsammans med olja och naturgas under hundratals miljoner år.
Når ytan via smältvattnen
Nu har forskare från bland annat Linnéuniversitetet visat att geologiskt metan kommer upp till ytan via glaciärernas smältvatten på Grönland.
– Det är väl känt att det finns olja och gas i berggrunden under Grönland. Men det här är första gången vi kan visa att metan från dessa geologiska system når ytan via glaciärernas smältvatten. Resultaten förvånade oss, vi fick dubbelkolla provsvaren och undersöka alla möjliga förklaringar, säger Marcelo Ketzer, professor i miljövetenskap vid Linnéuniversitetet, i ett pressmeddelande.
Isotoper avslöjar metanets ursprung
Forskarna kunde räkna ut metanets ursprung genom att analysera dess molekylära sammansättning. Geologiskt och mikrobiellt metan innehåller olika proportioner av isotoperna kol-12 och kol-13, vilket gör att de kan skiljas åt i laboratoriet.
Sammansättningen av isotoper, tillsammans med kunskapen om olje- och gasfyndigheter under Grönland, visar att metanet har ett geologiskt ursprung.
– De klimatmodeller som används idag för att beräkna hur mycket växthusgaser som släpps ut i atmosfären utgår från att de naturliga metanutsläppen på Grönland endast kommer från mikrober. Våra resultat pekar på ytterligare en källa som kan behöva tas med i beräkningarna, säger Marcelo Ketzer.
Nya vägar till atmosfären
Halterna av geologiskt metan i smältvattnet är relativt låga. Forskarna vet ännu inte hur nivåerna varierar över tid eller hur vanligt fenomenet är på Grönland.
Geologiskt metan kan läcka ut i områden där det finns olja och naturgas. Det har bland annat hittats i Atlanten, Medelhavet och under isen på Svalbard. Forskarna vill nu undersöka fler områden på Grönland för att få en bild av hur omfattande fenomenet är.
– Grönland har ett av de största istäckena i världen. När isen smälter och landet höjer sig bildas sprickor i marken som kan skapa nya vägar för metan att ta sig upp ur marken och vidare ut i atmosfären, säger Marcelo Ketzer.
Kontinuerliga blodsockermätare har blivit allt vanligare även bland personer utan diabetes. Men en ny forskningsöversikt visar att det saknas vetenskapligt stöd för att tekniken förbättrar hälsan eller förebygger sjukdom hos friska.
Kontinuerliga blodsockermätare, så kallade CGM, utvecklades för personer med typ 1-diabetes. I dag används de också av många med typ 2-diabetes.
På senare år har dock tekniken blivit allt vanligare även bland personer utan diabetes. Mätarna marknadsförs som ett sätt att förbättra kost, träning och hälsa.
Nytta för patienter
En forskningsöversikt visar nu att vetenskapligt stöd saknas för att kontinuerlig blodsockermätning förebygger sjukdom hos personer med typ 2-diabetes. Men för personer med diabetes kan mätarna ändå göra nytta, enligt studien. De kan göra det lättare att anpassa behandlingen och minska behovet av att sticka sig i fingret, särskilt för personer som löper stor risk att få för lågt blodsocker. I genomsnitt ger tekniken också en liten förbättring av långtidsblodsockret.
För personer utan diabetes är nyttan betydligt mer tveksam. Forskarna hittar inget vetenskapligt stöd för att kontinuerlig blodsockermätning förbättrar hälsan eller förebygger sjukdom.
– Det här är en teknik som gör enorm nytta för vissa patientgrupper. Men den används allt mer av grupper där vi inte vet om den gör någon nytta alls, eller om den till och med kan vara skadlig, säger Minna Johansson, allmänläkare och docent på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
– Jag tycker att de företag som marknadsför tekniken borde vara tydligare med att det faktiskt inte finns evidens för att den förbättrar hälsan hos personer utan diabetes, fortsätter hon.
Tid och resurser för vården
Forskarna varnar samtidigt för att normala variationer i blodsockret kan övertolkas. Det kan leda till onödiga förändringar i kosten eller oro, utan att ge någon hälsovinst.
De betonar också att ny medicinsk teknik bör användas när den har visad nytta – inte bara för att den finns tillgänglig eller kan ge mer hälsodata.
– Kontinuerliga blodsockermätare genererar enorma mängder data som är svåra att tolka. Vi ser redan att friska personer söker vård för att få hjälp att förstå sina mätvärden, trots att vi inte vet om informationen leder till bättre hälsa. Om användningen fortsätter att öka riskerar det att ta tid och resurser från patienter som har större behov av vården, säger Minna Johansson.
Färre fiskar, syrefria bottnar och ett rubbat samspel mellan arter. En ny studie visar att överfiske och övergödning har förändrat Östersjöns näringsvävar i grunden. Samtidigt har ekosystemen svårt att återhämta sig även när mänsklig påverkan minskar.
Ett forskarlag från länder runt hela Östersjön har gjort en samlad bedömning av hur havets näringsvävar – alltså nätverket av vem som äter vem – har förändrats över tid. Studien omfattar sju havsområden och bygger på tidsserier som sträcker sig mellan 26 och 46 år.
– Det här är första gången som näringsvävarnas status har bedömts med samma metod i olika delar av Östersjön och resultatet är oroande, säger Carolyn Faithfull, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
I samtliga sju undersökta havsområden har balansen mellan olika grupper av organismer påverkats negativt av mänsklig aktivitet. Enligt EU:s havsmiljödirektiv innebär det att näringsvävarna inte har god miljöstatus.
Överfiske och klimatförändringar
Överfiske och tillförsel av näringsämnen från land pekas ut som de två viktigaste orsakerna bakom förändringarna. När för mycket näring når havet ökar algproduktionen. När algerna sedan sjunker till botten och bryts ner förbrukas syre, vilket leder till syrefattiga områden där få arter kan leva.
Fisket har samtidigt haft stor påverkan på Östersjöns fiskbestånd. När rovfisk som torsk minskade riktades det industriella fisket i större utsträckning mot sill och skarpsill. Nu syns stora minskningar även av sillen.
När fiskarter som historiskt har funnits i stora mängder minskar så kraftigt kan det utlösa kedjereaktioner genom hela näringsväven.
– Klimatförändringarna förvärrar situationen ytterligare, eftersom stigande vattentemperaturer förstärker de negativa effekterna av både överfiske och övergödning, till exempel genom att varmare vatten håller mindre syre och att fiskrekrytering påverkas av klimatförändring, säger Carolyn Faithfull.
Överfiske har påverkat olika arter och bestånd. Bild: Depositphotos
Utvecklingen vänder inte
Ett av studiens viktigaste resultat är att en minskad belastning inte automatiskt innebär att utvecklingen vänder. Sedan 1980-talet har tillförseln av fosfor till Östersjön minskat med omkring 50 procent. Trots det fortsätter de syrefria bottenområdena att breda ut sig, samtidigt som halterna av löst fosfor i vattnet ökar.
Ett liknande mönster syns för torsken. Fiskeridödligheten har minskat i både västra och centrala Östersjön, men torskbestånden har inte återhämtat sig. Näringsväven präglas fortfarande av förändringen som följde när torsken minskade, med större dominans av planktonätande fisk och plattfisk.
– Även om vissa belastningar har minskat finns effekterna på näringsväven kvar. Ekosystemet tycks ha förskjutits till ett nytt tillstånd som det har svårt att ta sig ur, säger Carolyn Faithfull.
Åtgärder krävs
Klimatförändringarna kräver globala åtgärder, men studien pekar samtidigt ut överfiske och höga halter av näringsämnen som två av de viktigaste orsakerna till Östersjöns problem. Båda går att påverka genom regionala beslut och åtgärder, enligt forskarna.
– Det finns alltså mycket vi kan göra här och nu. Men då krävs kraftfulla och samordnade åtgärder i hela Östersjöregionen. Vi måste angripa flera av de belastningar som påverkar ekosystemet samtidigt, säger Carolyn Faithfull.
Drönare med värmekamera kan vara ett effektivt sätt att inventera älgstammen – om vädret tillåter. En rapport från SLU visar att metoden i stort sett kan hitta alla älgar när det är kallt, molnigt och vindstilla.
För att kunna förvalta älgstammen behövs kunskap om hur många djur som finns samt deras kön och ålder. I dag används bland annat spillningsinventering och älgobservationer för att följa stammen.
Samtidigt går teknikutvecklingen snabbt, och nya metoder kan komplettera dagens sätt att spåra skogens älgar. Företag erbjuder redan i dag inventering med drönare och värmekamera, där djuren upptäcks från luften.
Men drönarinventering saknar en gemensam standard och har därför ännu inte samma status som andra metoder som används för att räkna älgar. På uppdrag av Naturvårdsverket har forskare vid SLU därför testat och analyserat metoden för att undersöka om drönare kan ge ett tillräckligt kvalitetssäkert underlag för viltförvaltningen.
– Det här är den första utvärderingen av metoden i Sverige och vi ser att drönare som används på rätt sätt och under rätt förhållanden kan vara väldigt effektiva som inventeringsverktyg för älg, säger Tim Hofmeester, forskare vid SLU och en av författarna till rapporten.
Effektiv metod i bra väder
Resultaten visar att drönare i stort sett hittar alla älgar när det är molnigt, kallt och vindstilla i relativt öppen skog.
– Vid perfekta väderförhållanden hittade vi i princip alla älgar som fanns i området. Då var metoden väldigt effektiv. Men om solen tittar fram skapas osäkerheter. Det är svårt för piloten att skilja varma stenar från djurkroppar eftersom de ser likadana ut i värmebilden, samtidigt kan också varma trädtoppar dölja älgar, säger Tim Hofmeester.
Värmekameran på drönaren avslöjar varma älgkroppar i skogen. Bild: SLU.
Enligt rapporten kan drönare även användas för att inventera könsfördelning och antal kalvar per ko, men det kan också vara svårt att avgöra djurens kön och ålder. Även här kräver metoden bra väder, och en erfaren drönarpilot samt att det går att ta tydliga bilder. För ett tillförlitligt resultat krävs också fler observationer och därmed en större arbetsinsats.
– Att metoden fungerar bäst vid perfekta förhållanden begränsar den. Vår slutsats är att vissa provytor måste kontrolleras flera gånger för att mäta hur sannolikt det är att faktiskt hitta de älgar som finns om väderförhållandena inte är perfekta, säger Tim Hofmeester.
Ett första steg
I rapporten ger forskarna också rekommendationer om bland annat kameratyper och flyghöjd. Många drönarföretag känner redan till utmaningarna, och enligt forskarna krävs bara mindre förändringar i deras rutiner för att följa rekommendationerna.
För att ytterligare kvalitetssäkra metoden behövs däremot en särskild certifiering för drönarpiloter. Innan drönarinventering kan användas inom viltförvaltningen återstår också att jämföra resultaten och osäkerheterna med de metoder som används i dag.
– Drönare ersätter inte befintliga inventeringsmetoder, men rapporten är ett viktigt steg i utvecklingen av framtidens metoder. Rapporten ger oss ett bättre underlag för det fortsatta arbetet med vägledningar och kvalitetssäkring. Samtidigt pekar den ut områden där mer kunskap behövs, till exempel om hur väder, årstid och olika typer av skog påverkar resultaten, säger Anders Broby, vilthandläggare på Naturvårdsverket.
Kunskap om hur många älgar som finns och hur stammen utvecklas är en viktig grund för den svenska älgförvaltningen. I dag rekommenderas fyra kvalitetssäkrade basmetoder:
Älgobservationer (älgobs): Jägare registrerar älgar under en bestämd period i samband med jakt.
Spillningsinventering: Antalet spillningshögar används som ett index för älgstammens storlek.
Avskjutningsstatistik: Uppgifter om hur många älgar som fälls under jakten används i bedömningen.
Älgkalvarnas slaktvikt: Kalvarnas vikt ger information om fodertillgången och hur älgarna mår.
Det finns också så kallade utökade inventeringsmetoder som är godkända, men som är mindre kostnadseffektiva. Ett exempel är inventering från helikopter eller flygplan.
Ungas användning av alkohol och andra droger som cannabis diskuteras ofta utifrån risker och negativa konsekvenser. En ny studie visar dock att användningen samtidigt kan vara förknippad med positiva upplevelser. Forskarna betonar att detta inte innebär att de förespråkar alkohol eller droger, men att en nyanserad bild är viktig för att förstå hur användningen påverkar ungas välbefinnande och förändras över tid.
Forskare vid Stockholms universitet har följt en grupp unga människor i Sverige under sju år. Genom kvalitativa intervjuer har de undersökt hur deltagarnas substansanvändning och välbefinnande förändrades över tid. Studien bygger på intervjuer med 29 deltagare, som intervjuades vid upprepade tillfällen mellan 2017 och 2023.
Fyra deltagare följdes särskilt ingående, vilket gav forskarna möjlighet att undersöka olika sätt på vilka alkohol och andra substanser, till exempel cannabis, utgjorde en del av deras liv.
– Det som skiljer den här studien från tidigare studier av ungdomars droganvändning är att de senare ofta fokuserar på negativa effekter och sällan på positiva. Resultaten av vår studie utmanar bilden av alkohol som något entydigt positivt eller negativt, säger Jukka Törrönen, professor vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.
Positiva upplevelser kan ha en baksida
Deltagarna beskrev hur alkohol och droger i vissa situationer tillfälligt kunde förändra hur de upplevde sig själva och hur de umgicks med andra. Alkohol kunde exempelvis göra att deltagarna kände sig mer avslappnade, sociala, självsäkra, uttrycksfulla och flirtiga. För vissa innebar drickandet också en tillfällig möjlighet att komma bort från stress och grubblande och skapa en känsla av frihet.
Samtidigt var de positiva upplevelserna ofta sammanflätade med negativa konsekvenser. Mer omfattande användning kunde exempelvis följas av ångest, sorg, skam, rastlöshet och känslor av svaghet eller obalans.
En deltagare beskrev hur han blev mer social och självsäker när han var berusad, men samtidigt kunde känna ångest, sorg och skam efteråt.
En annan upplevde att alkohol tillfälligt hjälpte henne att komma bort från stress, medan längre perioder av omfattande drickande ökade ångesten och bidrog till viktuppgång.
Erfarenheterna fick deltagarna att gradvis ompröva när, var och hur mycket de drack.
– Vår studie visar att alkoholkonsumtion kan ha både positiva och negativa effekter för unga, och att dessa effekter kan påverka deras substansvanor över tid. Ungdomarna lär sig gradvis att väga för- och nackdelar mot varandra och hantera de ambivalenta effekterna, vilket också påverkar deras användningsmönster, säger Jukka Törrönen.
Det sociala sammanhanget spelar roll
Studien visar också att användning av alkohol och andra substanser inte sker isolerat från resten av livet. Effekterna påverkades bland annat av var och med vilka deltagarna använde substanser, men också av deras relationer, arbete, vardagsrutiner, psykiska mående och andra omständigheter.
En deltagare förknippade exempelvis drickandet med socialt umgänge, nya upplevelser och en känsla av frihet. Under covid-19-pandemin försvann många av dessa sociala sammanhang på grund av restriktionerna. Drickandet blev då mindre lustfyllt och lusten att dricka minskade.
För en annan deltagare innebar pandemin en mer balanserad vardag, med mindre arbetspress och mer tid för träning och fritidsintressen. Under den perioden försvann behovet av att använda alkohol eller andra substanser. När arbetets krav återkom efter pandemin kom också substansanvändningen tillbaka.
– Ungdomars alkoholkonsumtion påverkas i hög grad av de sociala sammanhangens karaktär och av omgivningens villkor. När dessa förändras tar även alkoholkonsumtionen nya former, säger Jukka Törrönen.
Måttligt drickande lättare att förena med välbefinnande
Forskarna såg också skillnader mellan måttligt och mer omfattande drickande.
En deltagare undvek till en början alkohol eftersom hon förknippade berusning med förlust av kontroll och potentiellt negativa konsekvenser. När hon senare började dricka måttligt tillsammans med vänner och familj upplevde hon att en mindre mängd alkohol kunde göra henne gladare och mer uttrycksfull, samtidigt som hon kunde behålla kontrollen. När hennes drickande senare ökade och hon oftare drack sig berusad upplevde hon däremot oönskad berusning och ökad ångest. Erfarenheterna ledde till att hon slutade dricka stora mängder vid enstaka tillfällen och återgick till mer måttliga alkoholvanor.
Studien visar även hur alkohol och andra substanser kan bli en del av människors sätt att hantera krävande livssituationer.
En deltagare beskrev hur han använde alkohol och cannabis i samband med ett stressigt arbete. Han upplevde att substanserna hjälpte honom att slappna av och hantera långa arbetsdagar. Samtidigt hade han perioder då daglig cannabisanvändning, tillsammans med problem på arbetsplatsen, bristande rutiner och andra svårigheter, gjorde att han kände sig apatisk och ”som en zombie”. Erfarenheterna fick honom att se sambandet mellan substansanvändningen och hans livssituation i stort. Han började därför ägna större uppmärksamhet åt sin arbetsmiljö, sina vänskapsrelationer, rutiner, kost och sitt psykiska mående.
En mer nyanserad bild behövs
Forskarna betonar att studiens resultat inte ska tolkas som att alkohol eller andra droger är bra för unga eller att det bör uppmuntras. Poängen är i stället att förstå varför unga använder substanser och hur deras användningsmönster förändras.
– Den här studien visar att substansanvändning ofta innebär en balans mellan positiva och negativa effekter. Studier som bara fokuserar på den ena sidan riskerar därför att ge en förenklad bild och missa att effekterna kan vara både komplexa och motstridiga, säger Jukka Törrönen.
Deltagarna lärde sig gradvis att identifiera vilka omständigheter som var förknippade med positiva respektive negativa upplevelser och anpassade sin användning därefter. Vissa drack mer sällan, andra slutade dricka stora mängder vid enstaka tillfällen, medan ytterligare andra blev mer uppmärksamma på de relationer och livsomständigheter som omgav deras substansanvändning.
Forskarna menar att förebyggande insatser och andra åtgärder behöver ta hänsyn till denna komplexitet. Ett ensidigt fokus på negativa konsekvenser riskerar att missa varför alkohol och andra substanser kan upplevas som attraktiva, medan ett fokus på positiva upplevelser riskerar att tona ned hälsoriskerna, menar de. Ett mer heltäckande förhållningssätt behöver därför, enligt forskarna, ta hänsyn till båda sidorna och till de sociala och andra livsomständigheter som kan påverka hur substansanvändning påverkar välbefinnandet.
Fåglar och däggdjur kan återhämta sig relativt snabbt efter att en skog kalhuggits, men för andra arter kan det ta över 100 år. Mossor och lavar hör till de arter som återhämtar sig långsammast, visar en stor studie.
När en skog huggs ner påverkas växter, djur och svampar. En internationell studie, där forskare från SLU medverkar, har undersökt hur snabbt spindlar, insekter, fåglar, små däggdjur, lavar, mossor och kärlväxter återhämtar sig i olika skogstyper.
– Studien visar att avverkning av nordliga skogar har flera tydliga långsiktiga effekter på biologisk mångfald. Den här kunskapssammanställningen är resultatet av ett unikt samarbete där forskare från flera länder bidragit, säger forskaren Mats Dynesius vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Det tar många år för en skog att växa upp igen. Forskarna jämförde därför artsamhällen i skogar där olika lång tid gått sedan avverkning och beräknade återhämtningstakten med statistiska modeller. Studien bygger på data från 190 studier i Nordamerika och norra Europa.
Lång tid för skalbaggar, mossor och lavar
I ungefär hälften av de studerade artsamhällena tog det mindre än 30 år att återhämta sig till tillståndet före avverkningen, enligt studien.
Återhämtningen gick snabbare i lövskogar än i barr- och blandskogar. Fåglar och däggdjur återetablerade sig bäst, medan vedlevande skalbaggar i barrskogar visade en svagare återhämtning. För mossor och lavar tog återhämtningen ett sekel eller mer.
– Det betyder att om skogen avverkas igen efter kortare tid än 100 år så hinner de här artsamhällena aldrig återhämta sig. Vi riskerar helt enkelt att förlora arter över tid, speciellt i våra skogar som domineras av barrträd, säger Therese Löfroth, forskare vid SLU.
Rödlistade arter särskilt sårbara
Studien visar främst hur de vanligaste arterna återhämtar sig. För många rödlistade arter med höga krav på sin livsmiljö kan återhämtningen ta ännu längre tid.
I norra Sverige är omloppstiden, från plantering till slutavverkning, i skogsbruket omkring 80–120 år. Forskarna drar slutsatsen att omloppstiden kan behöva förlängas och att större arealer bör undantas från skogsbruk.
– Studien är väldigt relevant för Sverige där barr- och blandskog är den dominerande skogstypen och trakthyggesbruk det dominerande sättet att bruka skogen. För att inte förlora biologisk mångfald kan det krävas förlängda omloppstider, alternativa skötselmetoder och att områden skyddas från avverkning, säger Joakim Hjältén, professor emeritus vid SLU.
Andelen kvinnor med tidig bröstcancer som får cellgifter varierar kraftigt mellan olika delar av Sverige. En studie från Karolinska institutet visar att skillnaderna kan ha betydelse för överlevnaden hos kvinnor över 65 år.
Forskare vid Karolinska institutet har studerat drygt 62 000 bröstcancerpatienter som diagnostiserades mellan år 2007 och 2023. De undersökte hur ofta cellgiftsbehandling användes i olika sjukvårdsregioner och om skillnaderna kunde kopplas till patienternas prognos.
Totalt fick 28 procent av bröstcancerpatienterna cellgiftsbehandling, men användningen varierade kraftigt mellan olika delar av landet; från 23 procent i västra sjukvårdsregionen till 34,7 procent i sjukvårdsregion Stockholm-Gotland.
– Vi såg tydliga regionala skillnader i användningen av cellgiftsbehandling, trots att bröstcancervården utgår från samma nationella rekommendationer, säger Johan Hartman, professor vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska institutet och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Skillnaderna i behandling verkade inte påverka överlevnaden för kvinnor yngre än 65 år. För äldre kvinnor såg forskarna däremot ett annat mönster. Bland kvinnor som var 65 år eller äldre var tioårsdödligheten 27,9 procent i sjukvårdsregion Stockholm-Gotland och 35,8 procent i västra sjukvårdsregionen, en skillnad på 7,9 procentenheter.
Mer krävs för en jämlik vård
Även efter att forskarna tagit hänsyn till skillnader i tumörernas biologiska egenskaper samt socioekonomiska faktorer kvarstod regionala skillnader i prognos där sjukvårdsregioner med lägre cellgiftsanvändning hade en högre dödlighet.
Forskarna tror att lokala riktlinjer och traditioner kan utgöra möjliga förklaringar till dessa skillnader.
– Våra resultat visar att gemensamma nationella riktlinjer inte alltid räcker för att säkerställa jämlik vård. Framför allt bland kvinnor över 65 år ser vi tecken på att fler hade kunnat få en mer aktiv behandling och möjligen en bättre prognos, om vården sett likadan ut i hela landet, säger Johan Hartman.
En studie tyder på att djur kan ha utvecklat vanor som ett sätt att hantera flera uppgifter samtidigt. Genom att låta invanda beteenden sköta rutinuppgifter kan djur frigöra uppmärksamhet för rovdjur och andra hot i omgivningen.
När djur letar efter mat behöver de först utforska sin omgivning. Men när de har lärt sig var maten finns kan det vara onödigt att fortsätta leta. En studie från bland annat Stockholms universitet tyder på att det då kan vara en fördel att beteendet blir en vana. De frigör uppmärksamhet som i stället kan användas för att upptäcka faror.
– Vanor betraktas ofta som rigida beteendemönster, men våra resultat visar att förmågan att både bilda och bryta vanor kan vara en mycket flexibel och anpassningsbar strategi, säger professor Olof Leimar, forskare i zoologi vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Forskarna har inte studerat någon specifik djurart i detalj. De har istället använt evolutionära datorsimuleringar för att undersöka hur individer söker föda i miljöer som förändras över tid. Djuren lärde sig först vilka födokällor som fungerade bäst. När de upprepade samma val tillräckligt många gånger utvecklade de en vana. När miljön förändrades bröts vanan och djuren började åter utforska sin omgivning.
– En sådan balans mellan utforskande och vana kan minska risken att dödas av rovdjur, utan att djuren får i sig särskilt mycket mindre mat, säger Olof Leimar.
Vanor frigör uppmärksamhet
Vanor är framför allt gynnsamma när miljön är stabil under längre perioder. Om förhållandena förändras ofta blir vanor mindre effektiva. Tillförlitliga signaler om förändringar gör det däremot lättare för djur att bryta gamla vanor och börja lära om.
På detta sätt kan vanor vara mer än automatiska beteenden. De kan också hjälpa djur att anpassa sig till olika miljöer, genom att växla mellan inlärning och invanda beteenden.
– Att veta när man ska utforska och när man ska lita på en vana kan vara en grundläggande del av hur djur anpassar sitt beteende, säger Olof Leimar.
Studien är ett samarbete mellan Stockholms universitet, University of Exeter, Humboldt-Universität zu Berlin och University of Bristol.
Personer som deltar i screening för tjock- och ändtarmscancer kan ha över 40 procent lägre risk att dö i sjukdomen, enligt en svensk studie. Forskare har följt över 376 000 personer i upp till 14 år.
Tjock- och ändtarmscancer är bland de vanligaste cancerformerna, men prognosen är god om sjukdomen upptäcks tidigt. Numera erbjuds screening i hela Sverige, där personer mellan 60 och 74 år får lämna prov vartannat år.
Ett provtagningskit skickas hem och ett avföringsprov analyseras för små mängder osynligt blod. Om blod upptäcks erbjuds vidare utredning, vanligtvis med koloskopi.
Region Stockholm och Gotland införde rutinscreening redan 2008. Forskare vid Karolinska institutet och Umeå universitet har nu följt deltagarna i upp till 14 år för att undersöka hur screeningen påverkar dödligheten.
– En tidigare utvärdering av programmet visade att de som fick en inbjudan till screening hade 14 procent lägre risk att dö av sjukdomen. Nu har vi kunnat visa att risken att dö är betydligt lägre än så hos de som faktiskt deltar i screeningen, säger Johannes Blom, överläkare och docent vid Karolinska institutet.
Screening kan rädda liv
Forskarna jämförde personer som bjöds in till screening 2008–2012 med en kontrollgrupp som bjöds in senare eller inte alls. De använde en statistisk metod som tar hänsyn till faktorer som kan påverka resultatet, bland annat att vissa i kontrollgruppen senare erbjöds screening och att en del av de inbjudna inte deltog.
Inbjudan till screening var förknippad med 26 procent lägre risk att dö i tjock- och ändtarmscancer. Bland dem som aktivt deltog var risken hela 43 procent lägre.
– Trots att screening erbjuds kostnadsfritt och testet är enkelt att genomföra är det ungefär en tredjedel som inte skickar in något prov. Vår studie visar på vilken betydelse det kan ha att delta i tarmcancer-screeningen, att det faktiskt kan rädda liv, säger forskaren Johannes Blom.
Över 376 000 deltagare
Studien omfattade 376 511 personer och under uppföljningen registrerades 1 668 dödsfall i tjock- och ändtarmscancer.
Enligt forskarna är studiens styrkor det stora antalet deltagare, den långa uppföljningstiden och användningen av svenska hälsoregister. Forskarna betonar samtidigt att resultaten bygger på statistiska justeringar, vilket innebär att viss osäkerhet kvarstår.
Långa uppehåll mellan måltider är kopplade till en snabbare utveckling av kroniska sjukdomar hos äldre, visar en ny studie. Sambandet var tydligast bland personer som var 78 år eller äldre.
Intresset för fasta har ökat, men kunskapen om hur tiden mellan måltider påverkar hälsan hos äldre är fortfarande begränsad. I en ny studie har forskare vid Karolinska institutet undersökt om längden på det längsta dagliga uppehållet mellan måltider hängde samman med risken att utveckla kroniska sjukdomar.
Forskare har använt data från den svenska studien Swedish National Study on Aging and Care in Kungsholmen (SNAC-K), som omfattar nära 3000 personer som var 60 år eller äldre. Deltagarna följdes i upp till 15 år. Tiden mellan måltiderna beräknades utifrån deltagarnas egna uppgifter om när de vanligtvis åt under dygnet.
Samband för flera typer av sjukdomar
Studien visar att längre uppehåll mellan måltider var kopplade till en snabbare utveckling av kroniska sjukdomar, särskilt bland personer som var78 år eller äldre.
Sambandet var tydligast hos personer vars längsta dagliga uppehåll var 14–24 timmar, jämfört med dem som hade ett uppehåll på 6–11,5 timmar. Sambandet gällde det totala antalet kroniska sjukdomar samt hjärt-kärl- och neuropsykiatriska sjukdomar, men inte sjukdomar i rörelseorganen.
– Mycket av forskningen om fasta har genomförts på yngre eller medelålders personer. Våra resultat tyder på att sambanden kan se annorlunda ut hos äldre, särskilt hos de allra äldsta, säger Adrián Carballo Casla, forskare vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, i ett pressmeddelande från Karolinska institutet.
Kan inte visa orsakssamband
Forskarna betonar att studien inte kan visa orsak och verkan. Även om längre uppehåll mellan måltider var kopplade till en snabbare utveckling av sjukdom går det inte att avgöra om måltidsmönstret i sig låg bakom sambandet eller om andra faktorer spelade in.
Forskare vid Uppsala universitet har beräknat att solen innehåller 55 procent mer silver än man tidigare trott. Resultaten bygger på en mer realistisk modell av solens atmosfär och kan förklara mysteriet med det saknade silvret i solsystemet.
Liksom de flesta stjärnor består solen nästan helt av väte och helium. Bara 1,5 procent av massan utgörs av tyngre grundämnen som kol, järn och silver.
Tunga grundämnen bildas i stjärnor och vid stjärnexplosioner och blir en del av nya generationer av stjärnor och planeter. Genom att kartlägga ämnenas förekomst kan forskare följa Vintergatans kemiska utveckling.
– Eftersom solen är en av astronomins viktigaste referenspunkter är den nya kunskapen om dess sammansättning viktig för att vi ska förstå andra stjärnor, planeter och kosmiskt material, säger Sema Caliskan, som doktorerat i astronomi vid Uppsala universitet.
Ny modell fångar upp silveratomer
För att mäta silverhalten i solen analyserade forskarna solljuset med spektroskopi. När atomer i solens atmosfär absorberar ljus uppstår mörka band vid specifika våglängder. Dessa så kallade spektrallinjer fungerar som fingeravtryck, där varje grundämne ger upphov till ett unikt mönster.
Fingeravtrycket jämförs med modeller över solens atmosfär för att beräkna silverhalten. Nu har forskarna utvecklat en ny modell som kan förutsäga 55 procent mer silver än tidigare. De kombinerade en dynamisk modell av solens yttre lager med förbättrade beräkningar för att fånga hur silveratomer interagerar med ljus och andra partiklar. Den nya modellen tar också hänsyn till så kallade icke-jämviktsfenomen, där ljuset påverkar de silveratomer som ger upphov till absorptionslinjerna.
– Med vår nya modell kunde vi tolka de spektrallinjer som används för att bestämma silverhalten i solen mer exakt, säger Sema Caliskan.
Löser silvermysterium i solsystemet
Det nya beräkningarna löser ett långvarigt problem med saknat silver i solsystemet. Hittills har silverhalten som uppmätts i solen varit betydligt lägre än den som konstaterats i kemiskt primitiva meteoriter, vilka båda bildades samtidigt ur samma gas- och stoftmoln för 4,6 miljarder år sedan. Det nya silvervärdet i solen stämmer nu mycket bättre överens med dessa meteoriter.
De nya resultaten förbättrar också förståelsen för hur silver och andra grundämnen bildas i stjärnor och vid stjärnexplosioner för att senare införlivas i nya generationer av stjärnor och planeter. Samma metod kommer att kunna tillämpas på andra stjärnor.
– Genom att studera ljuset från stjärnor av olika typer och åldrar hoppas vi kunna förstå var silver bildas i universum och hur det har fördelats i Vintergatan över tid, säger Sema Caliskan.
