Även forskare och personer med omfattande utbildning i statistik har ofta svårt att tolka statistiska resultat korrekt. Det visar en ny systematisk översikt från bland annat Uppsala universitet, där forskarna sammanställt 55 studier med över 15 000 deltagare.
Statistik är ett viktigt verktyg inom många vetenskapliga områden. Med hjälp av statistiska metoder kan forskare inte bara beskriva det som har observerats, utan också dra mer generella slutsatser. Det kan exempelvis handla om att undersöka om ett läkemedel har en effekt eller om det finns ett samband mellan luftföroreningar och människors hälsa.
Att dra slutsatser från statistiska resultat kallas statistisk inferens. Hur resultaten från statistiska analyser beskrivs och förstås påverkar vilka slutsatser som faktiskt dras.
– Vi har funnit många studier som undersökt detta på olika sätt. Det är slående att forskarna, trots att de använt olika metoder, kommit fram till så likartade slutsatser: kunskapen om vad man faktiskt kan utläsa av statistiska resultat är bristfällig och missförstånd är vanliga, säger Per Lytsy, anknuten forskare vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap på Uppsala universitet.
Missförstånd även bland statistiskt kunniga
I den systematiska översikten har forskarna undersökt 55 studier som publicerades mellan 1963 och 2024. De flesta studierna är enkätundersökningar där deltagarna fått tolka statistiska resultat eller ta ställning till om olika påståenden är korrekta eller felaktiga. Andra studier har undersökt hur statistiska resultat påverkar tilltron till vetenskapliga slutsatser. Bland deltagarna finns studenter, forskare, hälso- och sjukvårdspersonal, statistiker och personer som undervisar i statistik.
Ett återkommande missförstånd är att statistisk signifikans (att ett resultat från en undersökning är verkligt och inte beror på en slump) uppfattas som ett bevis för att en hypotes är sann eller att en effekt är betydelsefull. Ett läkemedel kan exempelvis ge en statistiskt signifikant förbättring utan att förbättringen har någon praktisk betydelse för patienterna.
Ett skäl till att missförstånd är så vanliga kan vara att statistiska begrepp ofta är svåra att förstå och inte alltid stämmer överens med hur vi intuitivt resonerar om sannolikheter och osäkerhet.
Dessutom bygger statistiska metoder på olika teoretiska utgångspunkter och används ibland tillsammans, vilket kan göra det ännu svårare att förstå vilka slutsatser som är berättigade.
– Ett vanligt exempel är att tolka p-värdet som sannolikheten för att den hypotes vi testar är sann eller falsk. Men den slutsatsen kan man inte dra utifrån ett p-värde. Sådana feltolkningar kan leda till att vi tillskriver forskningsresultaten större säkerhet än vad det finns grund för, säger Ronnie Pingel, universitetslektor vid Statistiska institutionen på Uppsala universitet.
Viktigt för utbildning och beslut
Genom att sammanställa studier från flera decennier ger den nya översikten en bredare bild av hur utbredda och återkommande missförstånden är, även bland personer med omfattande utbildning i statistik.
Forskarna hoppas att översikten ska bidra till ökad medvetenhet om statistiska feltolkningar, bättre undervisning i statistik och mer kritisk granskning av vetenskapliga resultat.
– Att kunna använda statistiska metoder är inte samma sak som att förstå vad resultaten betyder. Vår översikt visar att missförstånd är vanliga även bland erfarna forskare. Det riskerar att leda till felaktiga slutsatser och i förlängningen sämre beslut, säger Per Lytsy.
Personer med klusterhuvudvärk drabbas ofta av mer än intensiv smärta. En studie från Karolinska institutet visar att utmattningssymtom också är vanliga, framför allt under perioder med pågående attacker.
Klusterhuvudvärk är ett neurologiskt tillstånd som kännetecknas av återkommande anfall av svår huvudvärk. I en studie undersökte forskare om tillståndet också är förknippat med symtom på utmattning.
Studien bygger på en webbenkät bland personer med klusterhuvudvärk i Sverige. Drygt 370 deltagare svarade på frågor om sin huvudvärk, sömn, livsstil och symtom på utmattning.
Utmattningssymtom är vanliga
Resultaten visar att utmattning är vanligt bland personer med klusterhuvudvärk, framför allt under perioder med aktiva attacker. Då uppgav omkring två tredjedelar av deltagarna höga nivåer av utmattningssymtom.
Bland personer som var fria från attacker var andelen cirka en tredjedel. Utmattningen tenderade också att minska ju längre tid som gått sedan den senaste attacken.
– Vår studie visar att klusterhuvudvärk kan dränera människors energi långt utöver själva huvudvärksattackerna. De höga nivåerna av utmattningssymtom, särskilt under aktiva perioder, understryker behovet av att stödja sömn, återhämtning och vardagsfunktion som en del av vården vid klusterhuvudvärk, säger Felicia Jennysdotter Olofsgård, postdoktor vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska institutet.
Sömn kan spela en viktig roll
Forskarna såg också ett starkt samband mellan sömn och utmattningssymtom. Deltagare som sov dåligt hade oftare höga nivåer av utmattning. Sömnbrist uppgavs också oftare som en utlösande faktor för huvudvärksattacker bland dem som hade höga nivåer av utmattningssymtom.
Enligt forskarna tyder resultaten på att effekterna av klusterhuvudvärk sträcker sig bortom själva smärtan. Svår utmattning kan påverka en persons förmåga att arbeta, återhämta sig och delta i vardagslivet.
Utmattningssymtom har tidigare inte studerats specifikt hos personer med klusterhuvudvärk, vilket gör detta till ett viktigt område för framtida forskning, menar forskarna.
– Dessa resultat tyder på att vårdpersonal bör ägna större uppmärksamhet åt sömn och tecken på utmattning hos personer med klusterhuvudvärk. Att förbättra möjligheterna till återhämtning kan vara en viktig del i att hjälpa patienterna att hantera sitt tillstånd, säger Andrea Carmine Belin, docent vid Karolinska institutet.
Fler studier planeras
Eftersom studien bygger på en enkät som besvarades vid ett enda tillfälle går det inte att fastställa några orsakssamband. Forskarna kunde däremot se samband mellan olika symtom. Vissa diagnoser byggde dessutom på deltagarnas egna uppgifter.
Nästa steg är att följa personer med klusterhuvudvärk över tid. Forskarna vill undersöka hur utmattningssymtomen förändras före, under och efter aktiva huvudvärksperioder. De vill också ta reda på om insatser som förbättrar sömn och återhämtning kan underlätta vardagen för de drabbade.
Vem ser till att sociala medier inte begränsar människors yttrandefrihet? EU har infört ett system som ska stärka användarnas rättigheter när inlägg tas bort eller konton stängs av, men ny forskning visar att det är svårt att granska om de organ som ska pröva besluten verkligen är oberoende.
Sociala medier har blivit viktiga arenor för samhällsdebatten. Samtidigt bestämmer plattformarna vilka inlägg som får finnas kvar och vilka som ska tas bort. Dessa beslut kan påverka människors möjlighet att uttrycka sina åsikter och delta i diskussioner om exempelvis politik, migration och internationella konflikter.
– Om grundläggande rättigheter inte vägs in i besluten riskerar den offentliga debatten att i högre grad formas av plattformarnas egna perspektiv. Det kan leda till ett samhälle med mindre utrymme för olika åsikter, säger Emmanuel Vargas Penagos, doktorand i rättsvetenskap vid Örebro universitet.
EU har en förordning om att användare ska kunna få beslut om exempelvis borttagna inlägg och avstängda konton prövade av särskilda organ utanför domstol. Organens avgöranden är inte rättsligt bindande, men ger användarna möjlighet till en oberoende bedömning.
Emmanuel Vargas Penagos har undersökt de sju tvistlösningsorgan som hade godkänts inom EU fram till juni 2025. Studien visar att myndigheternas beslut om att godkänna organen inte var offentligt tillgängliga i fyra av de sju fallen.
– Det gör det svårt för allmänheten och de personer som vill överklaga ett beslut att granska om det finns omständigheter som kan påverka organens oberoende eller opartiskhet. Det minskar också möjligheterna att utkräva ansvar, säger han.
Studien visar även skillnader mellan länderna i hur organens oberoende och kompetens bedöms och vilka regler de använder när de granskar plattformarnas beslut.
Vill se större insyn
Enligt Emmanuel Vargas Penagos behöver organen väga in flera olika rättigheter när de granskar plattformarnas beslut. Det gäller både den som publicerat ett inlägg, personer som kan påverkas av innehållet och allmänhetens möjlighet att ta del av information.
Han anser att EU har tagit viktiga steg för att stärka användarnas rättigheter, men att det behövs mer öppenhet kring hur reglerna tillämpas.
– EU har tagit viktiga steg med lagstiftningen, men forskare och civilsamhällets organisationer behöver också vara delaktiga och kunna granska hur reglerna genomförs i praktiken, säger han.
Studien har framför allt granskat hur tvistlösningsorganen godkänns och vilka regler de arbetar efter, inte hur väl systemet fungerar i enskilda ärenden.
Vad händer när vårdpersonal tvingas leva med beslut som strider mot deras egna värderingar? Att inte kunna ge patienter den vård man tycker är rätt kan leda till långvariga känslor av skuld och skam, ett fenomen som kallas moralisk skada och som kan bidra till psykisk ohälsa. Nu har forskare för första gången utvärderat ett mätinstrument för moralisk skada bland personal inom svensk sjukhusvård.
Att orsaka en patientskada, att inte kunna ge den vård man anser behövs eller att uppleva sig sviken av en arbetsgivare som inte ger personalen rätt förutsättningar kan lämna djupa spår hos den som arbetar inom vården.
– Vårdpersonal har ett moraliskt laddat yrke och ett yrkesetiskt ansvar att göra det ”rätta” för patienten och säkerställa hög patientsäkerhet, säger Anna Hjalmarsson, postdoktor i sociologi vid Umeå universitet.
Moralisk skada handlar om den psykiska påfrestning som kan uppstå när en människa handlar, eller tvingas handla, i strid med sina djupt rotade värderingar. Det kan också handla om att bevittna något som upplevs som moraliskt fel eller att känna sig sviken av personer med ansvar och makt.
Moralisk stress kan vara tillfällig, medan moralisk skada kan utvecklas när stressen blir intensiv eller långvarig. Skuld och skam kan blandas med ilska, bitterhet och en känsla av att ha svikit både sig själv och andra.
För första gången utvärderat i Sverige
Begreppet moralisk skada har sitt ursprung i forskning om militär personal och krigsveteraner. Under covid-19-pandemin växte intresset för hur liknande erfarenheter kan påverka vårdpersonal, som ställdes inför svåra etiska avvägningar.
För att kunna undersöka moralisk skada behövs tillförlitliga sätt att mäta symtomen och nu har forskare vid Umeå universitet tillsammans med internationella kollegor för första gången utvärderat ett sådant mätinstrument i svensk sjukhusvård.
I studien har 585 personer som arbetar med patientvård på svenska sjukhus besvarat en digital enkät. Deltagarna fick bland annat svara på frågor om moralisk skada, depression, ångest och utbrändhet. Enkätundersökningen genomfördes under 2026 och genom statistiska analyser undersökte forskarna hur väl frågorna om moralisk skada fungerade och hur svaren hängde samman med andra mått på psykisk ohälsa.
Mätinstrumentet utvecklades i USA
Mätinstrumentet utvecklades ursprungligen i USA och innehåller tio frågor. När forskarna prövade det bland svensk vårdpersonal visade analyserna att en kortare version med sex frågor fungerade bättre.
En möjlig förklaring till att vissa frågor inte fungerade tillfredsställande är kulturella skillnader. Två av de fyra frågor som togs bort handlade om religion och tro. De övriga rörde upplevelser av svek från kollegor och självförlåtelse. Forskarna framhåller att skillnaderna också kan ha andra förklaringar.
– Det är viktigt att mätinstrument anpassas till det kulturella kontext de ska användas i, säger Anna Hjalmarsson.
Hon förklarar att det amerikanska instrumentet utvecklades i ett sammanhang där religiösa övertygelser uttrycks mer uttalat än i Sverige.
– I en svensk kontext kommer den existentiella dimensionen av livet till uttryck på ett annat sätt, varför denna typ av amerikanska frågor har mindre relevans här och inte blir meningsfulla att mäta.
De sex frågor som återstår i den svenska versionen handlar om två områden: skuld och skam, samt tillit och mening i arbetet. Frågorna berör bland annat upplevelser av att inte ha kunnat hjälpa en patient, att ha handlat mot sina värderingar och hur man ser på sitt arbete och sina kollegor.
Symtom på moralisk skada – oftare symtom på ångest och depression
Resultaten visade att de som rapporterade fler symtom på moralisk skada också oftare uppgav symtom på depression, ångest och utbrändhet. Sambanden stärker stödet för att frågorna mäter relevanta aspekter av moralisk skada, men studien kan inte visa vad som orsakar den psykiska ohälsan.
Att det nu finns en vetenskapligt utvärderad svensk version av instrumentet öppnar möjligheter för fortsatt forskning. Enligt Anna Hjalmarsson kan det bidra till att synliggöra vilka grupper inom vården som är särskilt utsatta.
– Det ger oss möjlighet att bedöma den moraliska dimensionen i olika vårdkontexter och identifiera personalgrupper med hög risk att utveckla moralisk skada, säger hon.
Det kan i sin tur ge kunskap om vilka förhållanden på arbetsplatsen som bidrar till moraliskt svåra situationer.
– Genom att identifiera utsatta personalgrupper kan man också lättare identifiera aspekter i arbetsmiljön som bidrar till moralisk stress med psykisk ohälsa till följd.
Behöver undersökas mer
Även om den svenska versionen visade tillfredsställande resultat i studien betonar forskarna att instrumentet behöver prövas mer, bland annat i andra grupper av vårdpersonal, innan det går att dra mer långtgående slutsatser om hur det kan användas.
Forskarna fortsätter nu att undersöka moralisk skada hos vårdpersonal i samband med de åtgärder som vidtogs under covid-19-pandemin. De analyserar intervjuer för att förstå vilka situationer som orsakade moraliska konflikter under pandemin, vilka känslor som dröjde sig kvar och vilka konsekvenser de fick.
– Genom en sådan analys kan vi bättre förstå vad som kan orsaka moralisk skada hos vårdpersonal i en pandemikontext, hur det uttrycks och vilka konsekvenser det får, säger Anna Hjalmarsson.
Skogen är en naturresurs med många användningsområden. I takt med ökade geopolitiska spänningar ses den nu också alltmer som en strategisk tillgång, vilket kan förändra både vad skogen används till och vilka intressen som får väga tyngst, visar en avhandling.
Skogen ska binda kol och skydda biologisk mångfald, men samtidigt ge råvara, arbetstillfällen och energi. När den dessutom får betydelse för ett lands säkerhet och motståndskraft blir frågan om vad den ska användas till ännu mer laddad.
– Skogen håller långsamt, och ganska tyst, på att bli en strategisk tillgång. Men politiken har ännu inte hunnit ikapp. Vi är inte vana vid att betrakta naturresurser som säkerhetstillgångar eller kritisk infrastruktur, säger Alessandra Giolo, doktor i miljövetenskap vid Södertörns högskola.
Efter att Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina har det blivit tydligt ur beroende Europa är av resurser från andra länder.
När importen av bland annat virke och biomassa från Ryssland och Belarus försvann förändrades handelsflödena. I Sverige, Finland och de baltiska länderna fick de egna skogsresurserna därmed större strategisk betydelse.
– I kristider och geopolitisk oro blir det tydligt hur viktiga skogens olika funktioner är och hur mycket de kan bidra till att upprätthålla stabilitet. Skogen kan till exempel fungera som en buffert när det gäller energisäkerhet.
Skogen som skärningspunkt mellan flera politikområden
Skogens nya roll innebär också nya målkonflikter. Samma skog som blir viktigare för energisäkerheten ska också bidra till biologisk mångfald och rekreation. Vad ska prioriteras när behoven krockar?
– Alla kommer in med olika intressen och ser skogen som en tillgång på olika sätt, beroende på vem man är och vem man representerar. Det är det som gör det så svårt att få allt att gå ihop, säger Alessandra Giolo.
I sin avhandling beskriver hon skogen som en skärningspunkt mellan flera politikområden. Beslut om exempelvis energi, klimat och biologisk mångfald påverkar samma skog, trots att frågorna ofta hanteras separat. Utmaningen blir att väga samman konsekvenserna när ett mål prioriteras framför ett annat.
EU-samarbete om hållbar skogsförvaltning
Hur ett land förvaltar sina skogar är i hög grad en nationell fråga, präglad av lagar, traditioner och historia. Samtidigt påverkas skogen av gemensamma EU-mål för bland annat klimat, energi och biologisk mångfald, som ska omsättas i länder med väldigt olika förutsättningar.
Hur svårt det kan vara att komma överens fick Alessandra Giolo själv uppleva när hon följde förhandlingarna inom Forest Europe, ett samarbete mellan olika EU-länder om bland annat hållbar skogsförvaltning. Till skillnad från EU-lagstiftning bygger samarbetet på frivillighet och konsensus.
– På avstånd är det mycket lättare att kritisera. Men när man faktiskt sitter i förhandlingsrummet blir det tydligt hur komplext det är att få länder med olika intressen och olika historia att komma överens. Och då handlade det inte ens om bindande lagstiftning, säger hon.
Efterlyser hantering av hur olika behov hänger ihop
Vägen framåt handlar inte om att låta ett intresse väga tyngre än ett annat, säger Alessandra Giolo. Snarare efterlyser hon bättre metoder och arbetssätt för att hantera hur de olika behoven hänger ihop.
Avhandlingen pekar på behovet av bättre samordning mellan såväl politikområden som beslutsnivåer. Hon hoppas också att forskningen kan bidra till att förändra hur skogen betraktas utanför akademin.
– Jag hoppas att den kan hjälpa oss att se skogen som mer än en enda sektor. Skogen är en plats där alla de här intressena möts. Och om mitt arbete blir någonting som en beslutsfattare faktiskt kan använda, även i liten skala, då är jag glad.
Elever i vinstdrivande friskolor i genomsnitt har högre betyg än vad som statistiskt kan förväntas utifrån deras bakgrund, visar en avhandling. Resultaten tyder på generösare betygssättning i friskolor och på att betygsskillnaderna kan ge elever från resursstarka hem ett större försprång i konkurrensen om gymnasieplatser, på andra elevers bekostnad.
Betygen har en central funktion i det svenska utbildningssystemet. Grundskolebetygen avgör vilka elever som kommer in på eftertraktade gymnasieutbildningar. Eftersom elever konkurrerar med varandra om gymnasieplatser behöver samma betyg ha ungefär samma innebörd oavsett var det har satts för att urvalet ska fungera rättvist.
Frågan har fått ökad uppmärksamhet under senare år. Svenska genomsnittsbetyg har stigit samtidigt som utvecklingen i externa kunskapsmått periodvis har varit betydligt svagare.
– Om betyg ska användas för att rangordna elever måste vi kunna lita på att de är jämförbara. Min forskning visar överbetyg i vinstdrivande friskolor, alltså att skolornas genomsnittsbetyg är högre än vad som statistiskt kan förväntas utifrån elevernas bakgrund och lokala förhållanden, säger Tommie Rappe Petersson, doktorand i utbildningssociologi vid Uppsala universitet.
I en ny avhandling från Uppsala universitet har slutbetygen i svensk grundskola under perioden 1998–2022 undersökts. Med hjälp av svenska registerdata har Tommie Rappe Petersson följt betygsutvecklingen under mer än två decennier och jämfört elevgrupper, kommunala skolor och olika typer av friskolor. Han har också undersökt hur betygen hänger samman med hur stor andel av kommunens elever som går i friskolor.
Social bakgrund spelar större roll där friskolorna är fler
Resultaten visar att sambandet mellan föräldrarnas utbildningsnivå och elevernas slutbetyg har blivit starkare över tid. Sambandet är också genomgående starkast i kommuner där friskolor utgör en större del av skolutbudet.
– Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Det innebär bland annat att stötta elever från hem med mindre studievana så att de får goda möjligheter att klara sina studier. Mina resultat visar dock att sambandet mellan föräldrarnas utbildning och elevernas betyg är starkast i kommuner där en större andel av eleverna går i friskolor. Det väcker frågor om hur väl skolan lyckas kompensera för elevernas olika förutsättningar i dessa kommuner.
I en fördjupad analys av åren 2014–2022 jämförs betygen för elever i kommunala skolor och friskolor. Jämförelsen tar hänsyn till skillnader i bland annat elevernas kön och migrationsbakgrund, föräldrarnas utbildning, familjernas inkomster och lokala förhållanden.
Både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor har i genomsnitt överbetyg. Överbetygen är störst i de vinstdrivande friskolorna, men det finns också stora skillnader mellan olika friskolebolag.
I avhandlingen redovisas också skillnader i skolornas bemanning och resurser. Friskolorna har i genomsnitt färre lärare och studie- och yrkesvägledare per elev, en lägre andel legitimerade lärare och en lägre andel lärare med specialpedagogisk examen än de kommunala skolorna. Lärarlönerna är också lägre, och färre elever har tillgång till skolbibliotek.
– Överbetygen kan inte tas som ett självklart tecken på bättre undervisning. Resultaten tyder på en generösare betygssättning i friskolor, särskilt de vinstdrivande. Därför behöver betygssättningen följas upp och granskas hos både kommunala skolor och friskolor.
Eskilstuna kommun sticker ut
Ett exempel är Eskilstuna där nästan var tredje avgångselev gick i en vinstdrivande friskola under perioden 2014–2022. Dessa elever hade i genomsnitt ett betygsförsprång på omkring 25 meritpoäng framför eleverna i kommunala skolor i samma kommun, efter att hänsyn tagits till skillnader i elevernas bakgrund. Detta motsvarar att en elev går från betyget C till A i fem olika ämnen. Det var det största försprånget bland de undersökta kommunerna.
Mönstret återkommer i kommuner som tillsammans omfattar 91 procent av avgångseleverna i de 84 undersökta kommunerna.
I kommuner där betygsförsprånget för elever i vinstdrivande friskolor är större har elever med både högutbildade föräldrar och höga inkomster i familjen också en större betygsfördel.
– Resultaten tyder på att överbetyg kan förstärka försprånget för elever från resursstarka hem. Skolan har ett uttalat utjämningsuppdrag. Vi ska kunna lyfta dem som har det svårt, så att alla får goda möjligheter att klara sina studier. Det här mönstret pekar åt motsatt håll.
Med hjälp av AI har forskare utvecklat en metod som gör det möjligt att följa hur enskilda glioblastomceller rör sig genom hjärnvävnad. Metoden kan ge ny kunskap om hur tumörceller sprider sig och påverkas av behandling.
Glioblastom är en av de mest aggressiva formerna av hjärncancer. Sjukdomen är svår att behandla eftersom tumörceller sprider sig till den omgivande friska hjärnvävnaden, utanför det område som kan avlägsnas med kirurgi. Cellerna som blir kvar kan sedan orsaka återfall.
Följer spridningen i hjärnan
I en studie presenterar forskare vid Uppsala universitet en ny metod, GlioTrace, som kan följa hur tusentals enskilda tumörceller förflyttar sig genom hjärnvävnad.
– Hittills har vi mest bara kunnat få ögonblicksbilder av hur glioblastomceller sprids. Vår metod kombinerar mikroskopi med artificiell intelligens och låter oss följa processen när den sker i levande hjärnvävnad. Vi kunde också jämföra tumörer från olika patienter och studera hur de svarar på behandling, säger Hitesh Mangukiya, forskare vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi, i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
Tumörceller följdes under fem dygn
Forskarna undersökte glioblastomceller från sex patienter. Cellerna fick växa till tumörer i mushjärnor, som sedan skars i tunna snitt och hölls vid liv i laboratoriet.
Med ett automatiserat mikroskop fotograferades snitten varannan timme i upp till fem dagar. Därefter användes maskininlärning för att identifiera och följa enskilda tumörceller. Med hjälp av statistiska modeller kunde forskarna beräkna hur cellerna växlade mellan olika stadier.
Enskilda celler kan ändra rörelsemönster
Resultaten visade tydliga skillnader mellan tumörerna. Vissa spreds främst längs blodkärl, medan andra rörde sig mer diffust genom hjärnvävnaden.
Forskarna såg också att enskilda tumörceller kunde förändra både utseende och rörelsemönster över tid. De kunde till och med växla mellan att förflytta sig längs blodkärl och att röra sig fritt genom hjärnvävnaden.
– Det som förvånade oss mest var hur flexibla tumörcellerna är. Samma cell kan under bara några få dagar förändra hur den rör sig. För att utveckla behandlingar som förhindrar tumörcellerna att sprida sig behöver vi förstå den här förmågan att växla mellan olika beteenden, säger Madeleine Skeppås, doktorand vid Uppsala universitet.
Reagerar olika på behandling
Forskarna använde också GlioTrace för att undersöka hur läkemedel påverkar tumörcellernas rörelser. Två läkemedelssubstanser minskade cellernas rörelse och spridning i hjärnvävnadssnitten från mössen. Effekten varierade dock mellan tumörer från olika patienter och mellan celler med olika rörelsemönster.
Forskarna såg också att en kombination av strålning och cellgifter i vissa tumörmodeller ledde till en ökad andel tumörceller med ett särskilt utseende. Dessa celler hörde till de mest rörliga och spelade en central roll i växlingen mellan olika cellstadier.
Kan öka förståelsen av glioblastom
Resultaten tyder på att denna invasiva celltyp kan finnas kvar efter behandling. Ytterligare studier behövs dock för att ta reda på om de är mer motståndskraftiga mot behandling eller bidrar till att tumören kommer tillbaka.
– Med den här metoden kan vi för första gången följa hur tusentals enskilda tumörceller rör sig genom levande hjärnvävnad och se hur de anpassar sitt beteende i realtid. Det öppnar nya möjligheter att förstå och på sikt stoppa invasionsprocessen, säger Sven Nelander, professor i integrativ cancerforskning vid Uppsala universitet.
GlioTrace är i nuläget en forskningsmetod. Fler studier behövs innan den kan användas som underlag för beslut för beslut om behandling för patienter.
Schäferhundar som avlats för arbete är mer nyfikna och mindre rädda än hundar som avlats för utställning. En ny studie visar att skillnaderna inte bara märks i hundarnas beteende, utan också i deras gener.
Schäfrar används bland annat som tjänstehundar inom polis och militär, där deras beteende och egenskaper är viktiga. Men att avla fram hundar som lämpar sig för uppgifterna är både svårt och kostsamt. Med en bättre förståelse av den underliggande genetiken kan aveln förbättras.
I en studie vid Uppsala universitet och SLU har etologer* och genetiker undersökt hur schäfrars beteende avspeglas i deras gener. Studien visar att den svenska schäferpopulationen består av två grupper: en som främst avlats för utseende och en som avlats för funktion.
− När det gäller brukshundar har man avlat på hundar som verkligen tycker det är kul att arbeta, det är lite som en lek för dem. Det är intressant att vi nu kan se att den aveln verkligen har lett till skillnader mellan brukshundar och utställningshundar – skillnader som syns både på beteendenivå och på genetisk nivå, säger Kerstin Lindblad-Toh, som är professor i komparativ genomik vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
* En etolog forskar om djurs beteenden och orsakerna bakom beteenden.
Hundarnas reaktioner testades
För att undersöka schäfrarnas beteende användes ett standardiserat test där hundarna fick möta olika situationer. Testet mäter bland annat hur hundarna reagerar på en lekinvit, hotfulla spökliknande figurer och att hanteras av en främmande person.
I dag testas majoriteten av de svenska schäfrarna med metoden. I studien tittade forskarna på data från omkring 23 000 schäfrar.
− Vi kunde se att brukshundarna i genomsnitt visade mindre rädsla, mer nyfikenhet och större social förmåga gentemot människor. Det visar hur viktigt det är att man selekterar på beteende när man väljer hundar till avel och viktiga funktioner, säger Åke Hedhammar, professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Hundarnas beteende i olika situationer testades på flera sätt. I delmomentet ”Spöken” bedöms hur hunden reagerar när två personer i märkliga kläder långsamt närmar sig. Bild: Voichita Marinescu
Gener kopplade till nyfikenhet
Forskarna tog därefter blodprov från 373 schäfrar, som hade gjort beteendetestet, för att kartlägga deras arvsmassa.
− Vi kunde då se att det fanns ställen i arvsmassan där hundarna skiljde sig åt beroende på hur nyfikna eller lekfulla de var, till exempel. På så sätt kunde vi ringa in några av de gener hos brukshundar som hänger ihop med nyfikenhet och lekfullhet, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Även hos människor har forskare hittat samband mellan gener och beteende. Några av generna som nu kopplas till schäfrarnas beteende har tidigare förknippats med ängslighet hos människor.
− Det är intressant att flera av de gener vi ser påverka beteende hos schäfrarna också är kopplade till beteende hos människor. Här ser vi nu ett exempel på hur vi på sikt även kan få mer kunskap om olika beteenden hos människor med hjälp av hunden, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Kartläggning går vidare
Beteende styrs inte av enstaka gener, utan av ett komplext samspel mellan flera olika gener. Forskarna ska nu gå vidare med större studier tillsammans med Försvarsmakten för att bättre kunna kartlägga genetiken bakom schäfrarnas beteende.
− Då skulle dessa resultat på sikt kunna användas för att välja ut både vilka hundar som har bäst förutsättningar att bli bra arbetshundar och för att användas i aveln. Men där är vi inte ännu. Den här studien är ett första steg och visar att det faktiskt finns tydliga skillnader i beteende mellan bruks- och utställningsschäfrar, säger Åke Hedhammar.
Forskare i Lund har utvecklat en ny matematisk metod för att ta fram mycket detaljerade röntgenbilder på nanonivå. Tekniken gör det möjligt att urskilja mycket små strukturer i hjärnan, som synapser och mitokondrier.
I ett internationellt samarbete har forskare tagit fram en metod som ger betydligt högre kvalitet på tredimensionella röntgenbilder än tidigare. Det handlar om 3D-bilder som tas med hjälp av så kallad röntgen-nanotomografi. Forskarnas metod bygger på kunskap inom matematik och beräkningsvetenskap.
– Vårt arbete visar att begränsningen inte enbart har legat i röntgenoptiken utan också i matematiken som används för att rekonstruera bilden, säger matematikforskaren Marcus Carlsson i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Detaljer på cellnivå
Med den nya metoden går det att urskilja extremt små strukturer, ända ner till 20 nanometer. Som jämförelse är ett mänskligt hårstrå mellan 80 000 och 100 000 nanometer tjockt.
Den höga bildupplösningen gör det möjligt att studera enskilda detaljer på cellnivå i kroppen. I studien blev bildskärpan ungefär tre gånger bättre med den nya metoden. Mycket små detaljer, som synapser och mitokondrier, kunde även avbildas tredimensionellt.
För att avbilda strukturer på nanonivå används vanligtvis en annan teknik än röntgen, nämligen elektronmikroskopi. Problemet med den tekniken är att materialet som ska undersökas måste skäras i mycket tunna skivor för att kunna studeras i tredimensionell avbildning. Elektronmikroskopi ger mycket detaljerade bilder, men innebär samtidigt att materialet får permanenta skador.
Med den nya metoden går det att studera enskilda strukturer på cellnivå. Orange pil visar synapser mellan hjärnceller, medan den turkosa pilen pekar på en mitokondrie inuti en cell. Illustration: Nikitin et al., Optica, 2026.
Provmaterial behöver inte skäras sönder
Med röntgenteknik går det i stället att undersöka betydligt större prover på nanonivå och avbilda dem i tre dimensioner utan att de först behöver skäras sönder.
En utmaning är dock att kunna använda all information i de enorma datamängderna som undersökningarna ger upphov till, enligt Marcus Carlsson. Här kan matematiken och beräkningsvetenskapen bli till hjälp.
– Genom bättre matematiska modeller och optimeringsalgoritmer kan man få ut betydligt mer information ur samma typ av mätdata. Den nya metoden öppnar möjligheter både inom biologisk avbildning och inom andra områden där man vill studera material tredimensionellt och icke-destruktivt, säger Marcus Carlsson.
Språkliga missförstånd kan påverka både äldreomsorgens kvalitet och de äldres säkerhet. En studie visar att gemensam språkträning kan stärka personalens trygghet och förbättra kommunikationen – men också att ämnet väcker känslor.
Omkring hälften av personalen på Sveriges äldreboenden är född utomlands. Samtidigt är bristande språkkunskaper bland personalen en känslig fråga att lyfta.
– Bristande kommunikation kan innebära risker i vårdsituationer, men kan också leda till andra problem. Det kan vara vad en äldre vill ha på sig eller vad som ska serveras till deras mat, saker som påverkar omsorgen negativt, säger Elisabet Eriksson, docent i vårdvetenskap och forskare vid Högskolan i Gävle, i ett pressmeddelande.
Språkträning på äldreboenden
Hon har tillsammans med en forskarkollega vid Uppsala universitet undersökt ett initiativ med språkträning på fyra kommunala äldreboenden. Studien bygger på sex fokusgruppsintervjuer med 28 chefer och medarbetare, däribland språkombud.
Personalen deltog i åtta träffar med övningar i bland annat telefonsamtal, rapportering och kommunikation med äldre och anhöriga. Medarbetarna uppskattade träffarna och upplevde ett öppnare arbetsklimat.
– Det blev mer accepterat att ställa frågor och säga fel. Personalen vågade prata mer och kände sig tryggare, säger Elisabet Eriksson.
Språkfrågan var dock så känslig att träffarna på vissa arbetsplatser fick andra namn för att deltagarna skulle känna sig mer bekväma. I stället för språkkaféer kallades de exempelvis diskussionsgrupper eller kommunikationsträffar.
Stor del av omsorgen
Enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR, är mer än hälften av vårdbiträdena och drygt en tredjedel av undersköterskorna i kommunerna födda utomlands. Elisabet Eriksson har mött chefer som uppger att andelen på vissa arbetsplatser är så hög som 90 procent.
– Cheferna behöver anställa den personal som finns att tillgå. Samtidigt måste kommunikationen med de äldre fungera. Ett språktest säger heller inte allt om hur bra någon är på att ta hand om äldre, vilket är det viktigaste, säger hon.
Språkkrav räcker inte
Sedan intervjuerna genomfördes 2024 har språkfrågan blivit mindre känslig att diskutera, menar Elisabet Eriksson. Språkbrister uppmärksammas mer öppet och regeringen har tagit initiativ till skärpta språkkrav.
Studien visar dock att det var svårt att hitta språkstödjare som kunde leda träffarna och avsätta tid för uppdraget. Vissa träffar fick ställas in på grund av personalbrist.
– Det räcker inte att ställa språkkrav. Personalen måste också få möjlighet att utveckla sin svenska på jobbet, säger Elisabet Eriksson.
På 1700-talet kunde en pipa avslöja mycket om sin ägare. Långa, välpolerade pipor signalerade hög status – medan enklare och mer slitna pipor förknippades med kroppsarbetare. Det visar en avhandling som undersökt hur dåtidens rökvanor speglade klasskillnader och social tillhörighet.
En avhandling vid Lunds universitet har undersökt de sociala aspekterna av tobaksrökning i Sverige under 1700-talet. Arkeologen Robert Bergman Carter visar hur rökvanorna fungerade som statusmarkörer och introducerar begreppet smokeways, eller ”rökskick”, för att beskriva skillnaderna mellan olika samhällsklasser.
– I vissa perioder var det hög status att röka en väl inrökt pipa. För att pipan skulle få det inrökta utseendet lät man ibland betjänten röka in den. Pipan var alltså inte bara ett redskap för att röka tobak, utan också en markör som visade människors identitet och plats i samhällshierarkin, säger Robert Bergman Carter, forskare i historisk arkeologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Fynd vid Slussen
Studien bygger på arkeologiska fynd av kritpipor från Sverige samt bild- och arkivmaterial. En viktig del av materialet kommer från en utgrävning vid Slussen i Stockholm 1984, då omkring sex ton kritpipor från 1700-talet hittades i ett lager som tillhört pipfabrikören Olof Forsberg.
– Jag jämför fynden av pipor och pipfragment med bilder och arkivmaterial, som till exempel tillverkningsbeskrivningar, prislistor från pipfabrikerna, handlingar från ständernas riksdagar och tryckt reklam från olika piptillverkare. Tillsammans ger det en bild av hur människor rökte och socioekonomisk status, säger Robert Bergman Carter.
I fyndmaterialet framträder skillnader i tillverkning, kvalitet och pris. Det fanns en stor variation i hur piporna såg ut.
– Piporna för människor i de lägre samhällsskikten var grövre, opolerade och hade oftare kortare skaft, medan personer i högre samhällsskikt rökte längre, mer omsorgsfullt bearbetade och polerade pipor. Pipan var därmed inte bara ett bruksföremål utan också en synlig markör för socioekonomisk status, säger Robert Bergman Carter.
Robert Bergman Carter visar hur piporna kunde ha långa skaft på 1700-talet. Intill ligger påsar med pipor och fragment, märkta med namnen på de fabriksägare som tillverkat dem. Bland de största tillverkarna fanns Jonas Alströmers fabrik i Alingsås, grundad i slutet av 1730-talet, och Olof Forsbergs fabrik i Stockholm. Bild: Gisela Lindberg, Lunds universitet.
Pipan avslöjade klass och status
Piporna hade oftast 20–45 centimeter långa skaft, betydligt längre än dagens pipor.
– För att kunna röka en 45 centimeter lång pipa krävs att man sitter relativt stilla, vilket var svårt i de lägre, kroppsarbetande samhällsklasserna, säger Robert Bergman Carter.
Slitaget kan också avslöja klasstillhörighet. Enklare pipor har ofta bitmärken, lagningar och kraftig inrökning. Detta tyder på att de användes under lång tid. Pipan hölls troligen ofta fast med tänderna medan ägaren arbetade.
– Det finns fynd av tandrader med skaftformade mellanrum mellan två tänder där pipan hållits fast. Ibland har man hittat upp till tre sådana mellanrum. När ett ställe blivit för stort för att hålla fast pipan flyttade man helt enkelt den till ett nytt ställe, säger Robert Bergman Carter.
Många rökte pipa på 1700-talet
Avhandlingen utgår från att piprökning var vanligt, och i princip det enda sättet att röka på under den här tiden.
– Alla rökte, män som kvinnor och människor i alla samhällsklasser. Trots en 21-årsgräns på tobak beskriver många källor att rökning också var utbrett bland barn. Till skillnad från idag ansågs tobaksrökning hälsosamt och användes som medicin mot en rad olika sjukdomar, däribland pest och cancer, säger Robert Bergman Carter.
Undantaget var kvinnor som tillhörde samhällets högre sociala skikt.
– För dem ansågs det inte passande att röka, men troligen fanns det smygrökare i den gruppen, säger Robert Bergman Carter.
Kritpipan var vanligast
Kritpipor och pipfragment är ett av de vanligaste fynden på arkeologiska utgrävningsplatser från perioden. Piporna tillverkades av grå lera som blev vit när de brändes i ugn. När Sverige införde importförbud mot vanliga pipor 1747 ökade den inhemska produktionen, och flera kritpipsfabriker etablerades.
Även om kritpiporna i stort sett har försvunnit lever många av rökningens sociala mekanismer kvar än i dag.
– Rökskick handlar inte bara om vad man röker, utan också om hur man röker, vilka rökdon man använder och vilka sociala signaler det sänder. På samma sätt som konsumtionsvanor kan signalera status i dag gjorde de det även då, säger Robert Bergman Carter.
Vi blir allt äldre vilket ökar samhällets behov av att människor kan och vill arbeta längre, men ålderism och åldersdiskriminering kan skapa hinder för detta. Det visar en ny kunskapsöversikt som sammanfattar både svensk och internationell forskning om åldersdiskriminering som drabbar personer över 55 år.
Att stå utan arbete leder inte bara till sämre ekonomi och sämre framtida pension, utan är också förknippat med sämre hälsa, lägre tilltro till den egna förmågan, minskad motivation samt mindre socialt liv.
I en ny kunskapsöversikt, som Forte tagit fram på uppdrag av regeringen, sammanfattas svensk och internationell forskning om ålderism* och åldersdiskriminering som drabbar personer över 55 år.
– Liksom EU har Sverige höjt pensionsåldern och stramat åt vägarna ut ur arbetslivet i förtid. Politiken bygger därmed på ett tyst antagande om att arbetsmarknaden är lika öppen för äldre som för yngre. Forskningen tyder på att det antagandet inte håller, säger Andreas Motel-Klingebiel, professor i äldre och åldrande vid Linköpings universitet.
En av slutsatserna i kunskapsöversikten är att det inte finns mycket svensk forskning.
– Vi förväntar oss att människor ska arbeta längre, samtidigt som vi vet förvånansvärt lite om hindren. Om ett längre arbetsliv ska bli mer än en statsfinansiell nödvändighet behöver arbetsgivare, parter och beslutsfattare veta var missgynnandet uppstår och vad som faktiskt fungerar – inte minst i Sverige.
*Ålderism är fördomar och stereotyper kopplade till människors ålder som kan begränsa deras möjligheter, vilket framför allt drabbar äldre.
Svårt att bli jämlikt rekryterad efter 55 år
Trots svagt kunskapsläge i Sverige visar den internationella översikten att det finns stark evidens för att åldersdiskriminering vid rekrytering är ett stort hinder.
Äldre sökande med likvärdiga meriter får färre svar än unga och diskrimineringen ökar med åldern. De som missgynnas i rekrytering är ofta personer över 55 år som behöver komma tillbaka efter sjukskrivning, arbetslöshet eller omsorgsavbrott.
Framför allt drabbas äldre kvinnor, personer med kortare utbildning, migranter och personer i fysiskt krävande yrken hårdare. Även kön spelar stor roll, eftersom kvinnor oftare arbetar deltid inom vård och omsorg och därmed inte får lika hög pension som män.
Har man en gång börjat bli missgynnad i arbetslivet är dessutom risken stor att det fortsätter så och byggs på under livet. Andreas menar att missgynnande orsakade av ålderism och åldersdiskriminering ackumuleras över livsloppet.
– Åldersneutral politik riskerar att reproducera ojämlikhet snarare än att avhjälpa den. Ett längre arbetsliv är ett rimligt svar på långlivssamhället, men bara om det också blir ett jämlikt, säger Andreas Motel-Klingebiel.
Personer över 55 kan missgynnas i rekryteringar, särskilt om de kommer tillbaka från exempelvis sjukskrivning eller arbetslöshet. Bild: Unsplash
Attityder förändrar inte strukturer
Strukturer som hindrar äldre att arbeta på grund av sin ålder förändras inte bara för att attityder förändras, visar kunskapsöversikten.
Ålderism är inte bara ett attitydproblem utan ett strukturellt hinder som drabbar ojämnt. Charlotte Wåhlin, adjungerad biträdande professor i arbetsmedicin vid Linköpings universitet, pekar på vikten av att förändra strukturer.
– Lösningen ligger inte i goda attityder utan i ansvar, till exempel att använda strukturerade processer i rekrytering. Det skulle hjälpa både enskilda individer och bidra till att uppnå ett viktigt samhällsmål.
Forskarna lyfter fram att lösningarna inte är enskilda åtgärder utan är komplexa och behöver ta hänsyn till hela livsloppet. Det kan handla om kompetensbaserad rekrytering, åldersinkluderande personalpolitik, behovsbaserad tillgång till livslångt lärande, stödjande arbetsmiljöer, tydligt ansvar och könsmedveten uppföljning.
– Och man behöver kombinera åtgärderna eftersom enskilda insatser sällan räcker, säger Charlotte Wåhlin.
Underlag för framtida forskningssatsningar
Forte ska använda kunskapsöversikten som ett av flera underlag i sina prioriteringar och finansiering av forskning om ett längre och hållbart arbetsliv, bland annat för att identifiera kunskapsluckor och frågeställningar som behöver utforskas vidare.
– Översikten visar att ålderism är en viktig del av förklaringen, men inte hela förklaringen. Äldres möjligheter att arbeta längre formas av flera faktorer som samspelar över livsloppet. Därför behöver forskningen bättre förstå samspelet mellan ålderism, arbetsmiljö, hälsa och andra villkor i arbetslivet, säger Raili Uibo, forskningssekreterare på Fortes nationella program för arbetslivsforskning.
För första gången har forskare kunnat mäta antikroppar mot specifika luftvägsvirus i prover från utandningsluft. Metoden kan göra det lättare att studera immunförsvaret i lungornas små luftvägar, visar en studie från bland annat Karolinska institutet.
Antikroppar i luftvägarnas slemhinnor spelar en viktig roll i kroppens försvar mot virus som influensa, sars-cov-2 och RS-virus. Antikroppar i näsan är relativt enkla att mäta, men undersökningar längre ner i lungorna kräver vanligtvis bronkoskopi, där ett instrument förs ner i luftvägarna för att samla prover.
Partiklar fångas upp
I en ny studie har forskarna i stället använt en metod som kallas PExA, Particles in Exhaled Air. När en person andas ut i ett särskilt instrument samlas små partiklar upp från vätskeskiktet i lungornas minsta luftvägar.
– Antikroppar i näsans slemhinnor är viktiga för att skydda mot infektion, men immunförsvaret längre ner i luftvägarna är också viktigt för att bekämpa infektioner och skydda mot allvarlig sjukdom. Med den här metoden får vi nya möjligheter att studera hur immunförsvaret fungerar i olika delar av luftvägarna, säger Charlotte Thålin, adjungerad professor vid Institutionen för kliniska vetenskaper på Danderyds sjukhus, Karolinska institutet.
Vissa antikroppar produceras lokalt
Studien omfattade 28 deltagare från COMMUNITY-studien vid Danderyds sjukhus. Bland deltagarna hade 18 nyligen haft en luftvägsinfektion. Forskarna analyserade prover från blod, näsans slemhinna och utandningsluft för att mäta antikroppar mot sars-cov-2, influensa och RS-virus.
Forskarna kunde mäta virusspecifika antikroppar av typerna IgA och IgG i proverna från de små luftvägarna. Resultaten visade skillnader mellan prover från näsan, blodet och lungorna.
Nivåerna av IgG-antikroppar i lungorna följde i stor utsträckning nivåerna i blodet, medan IgA-antikropparna tycks produceras mer lokalt i luftvägarna.
– Provtagningen är relativt enkel eftersom deltagarna bara behöver andas i ett instrument. Det gör att vi kan samla material från de små luftvägarna utan invasiva ingrepp, vilket är särskilt värdefullt om man vill ta upprepade prover och följa immunförsvaret över tid, säger Katherina Aguilera, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet.
Kan användas för att följa immunförsvaret
Metoden skulle framöver kunna användas för att studera hur immunförsvaret i lungorna förändras efter exempelvis infektioner eller vaccinationer. Den kan också bidra till att utvärdera vacciner och förebyggande antikroppsbehandlingar som riktar sig mot luftvägarnas slemhinnor.
Forskarna betonar samtidigt att det handlar om en första studie med få deltagare och att metoden behöver utvärderas i större studier.
Välfärdsbrottslighet har blivit en del av vardagen inom äldreomsorgen. Biståndshandläggare får allt oftare ägna arbetstid åt att upptäcka fusk och granska utförare i stället för att fokusera på äldres omsorgsbehov. Det visar en studie.
Forskare vid Södertörns högskola har undersökt hur välfärdsbrottslighet påverkar arbetet inom äldreomsorgen.
– Forskningen om välfärdsbrott inom äldreomsorgen är fortfarande begränsad, trots att problemet uppmärksammats alltmer av myndigheter och kommuner. Det här är en liten studie men vi hoppas på fler och mer omfattande forskningsprojekt, säger Magdalena Elmersjö, docent och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola, i ett pressmeddelande.
Studien fokuserar särskilt på hur biståndshandläggare upplever och hanterar misstankar om fusk och organiserad brottslighet.
– Det kan handla om att utförare inom hemtjänsten fakturerar för hembesök som aldrig har genomförts, att de överdriver omfattningen av utförda insatser, använder personal utan rätt kompetens trots att ersättning söks för utbildad personal eller att de använder omsorgsföretag som en del av annan organiserad brottslighet, säger Daniel Seldén, docent och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola.
Mer tid går åt till att upptäcka fusk
I studien har forskarna intervjuat biståndshandläggare i ett område i Stockholm om deras arbetsvardag och hur arbetet inom äldreomsorgen har förändrats. En biståndshandläggare utreder äldres behov och fattar beslut om stöd och omsorgsinsatser.
– Utöver att bedöma äldre personers behov behöver de allt oftare kontrollera uppgifter, följa upp utförare, verifiera insatser och upptäcka misstänkta oegentligheter. Det innebär att tid och uppmärksamhet flyttas från omsorgsrelaterade frågor till kontroll- och granskningsarbete, säger Magdalena Elmersjö.
Biståndshandläggarna beskriver också hur de i allt större utsträckning har fått rollen som granskare och ”detektiver”.
– De gör hembesök, kontrollerar dokumentation och försöker upptäcka fusk. Samtidigt upplever de frustration eftersom de ofta kan identifiera problem men saknar möjligheter att själva stoppa oseriösa utförare, säger Magdalena Elmersjö.
Sårbarheter i systemet
Studien pekar på flera sårbarheter i systemet som kan öka risken för välfärdsbrottslighet. Det handlar bland annat om det stora antalet utförare inom hemtjänsten, komplexa administrativa system, bristande samordning mellan olika organisationer och otydliga ansvarsförhållanden.
– Dessutom har de som upptäcker problemen ofta inte mandat att fatta beslut om åtgärder, vilket gör att misstänkta oegentligheter kan fortsätta under lång tid, säger Daniel Seldén.
Forskarna ser ett behov av tydligare ansvarsfördelning, bättre samordning och skärpt uppföljning av utförare inom äldreomsorgen. De pekar också på behovet av mer systematiska kontroller.
Välfärdsbrott en del av vardagen
Forskarna anser också att biståndshandläggare behöver bättre stöd, utbildning och återkoppling när de rapporterar misstänkta oegentligheter
– Det viktigaste resultatet i studien är att välfärdsbrott inte är något som sker vid sidan av äldreomsorgen utan har blivit en del av vardagen. Brottsligheten uppstår i mötet mellan sårbara äldre personer och organisatoriska svagheter som kan utnyttjas av oseriösa eller kriminella aktörer, säger Daniel Seldén.
Forskarna hoppas att resultaten kan bidra till en större diskussion om hur välfärdsbrott påverkar äldreomsorgen.
– En sådan diskussion behövs för att kunna utveckla bättre arbetssätt, tydligare styrning och starkare skydd för både äldre personer och offentliga resurser. Det behövs också en diskussion om vad som är rimligt att biståndshandläggare gör på sitt arbete. De har redan ett viktigt uppdrag, säger Magdalena Elmersjö.
Det finns ett stort intresse för gamla ärtsorter, men de är ofta svårodlade. En nygammal lösning kan vara att samodla ärterna med åkerböna – då kan flera äldre sorter ge minst lika stora skördar av frö och biomassa som moderna sorter, visar en avhandling från SLU.
Före jordbrukets industrialisering var det vanligt att svenska lantbrukare odlade olika grödor tillsammans på samma åker. Ärter odlades ofta med havre eller korn, som gav ärterna stöd, men i vissa områden samodlades ärterna med en annan baljväxt: åkerböna.
I en ny avhandling från Sverige lantbruksuniversitet (SLU) har denna nästan bortglömda odlingsmetod undersökts.
– I genbanker och fröbytarföreningar har vi hittat sorter med egenskaper som vi inte visste fanns, och som matchar eller kompletterar varandra när det gäller till exempel växtsätt och mognadstid. Det är ett värdefullt grönt kulturarv med många sorter som har smaker och textur som kan väcka folks intresse för att äta mer inhemska proteingrödor och ekologisk mat. Våra försöksodlingar visar att gamla ärtsorter kan fungera minst lika bra som moderna i den här typen av samodling, säger Dylan Wallman, doktorand vid institutionen för biosystem och teknologi på SLU.
Traditionella sorter
I studierna testades tio ärtsorter och tre sorters åkerböna i ett stort antal kombinationer. Det handlar om framför allt gamla sorter samt lantsorter från tiden innan växtförädlingen startade vid 1900-talets början, men även moderna sorter ingick i studien för jämförelse.
Avhandlingen visar att samodling kan motverka ett av de största problemen med många äldre ärtsorter: liggsäd, det vill säga att plantorna lägger sig ner och försvårar både tillväxt och skörd. Vid samodling av ärt och åkerböna fungerar de styvstjälkade åkerbönorna som ett naturligt stöd för ärterna och bidrar till att hålla beståndet upprätt.
Dessutom gav samodling av åkerböna med äldre ärtsorter ofta lika stora eller till och med större totala skördar av både frö och biomassa, jämfört med moderna sorter odlade i renbestånd.
Höga proteinnivåer och stark kväveeffekt
Studierna visade också att flera av de traditionella ärtsorterna hade högre proteinhalt i fröna än den moderna referenssorten.
Dessutom uppmättes höga kvävebalanser i både samodlingar och renbestånd, mellan 61 och 113 kilo kväve per hektar. Det innebär att grödorna kan lämna efter sig betydande mängder växtnäring till nästa gröda i växtföljden om biomassan lämnas kvar efter fröskörd. Detta är särskilt värdefullt i ekologisk odling, där tillgången på kväve ofta är en begränsande faktor.
– Att samodla ärter med åkerböna innebär också att man kan producera mer trindsäd i en växtföljd än om man samodlar med ett sädesslag. Baljväxter ska inte odlas oftare än vart sjätte till åttonde år på en åker – eftersom de är känsliga för jordburna sjukdomar – och då är det en fördel att även stödgrödan i samodlingen är en baljväxt.
Bild: Dylan Wallman, SLU
Rätt kombination är avgörande
Vilka sorter som väljs och hur stora utsädesmängder som används påverkar utfallet i hög grad. Dylan Wallman betonar att dessa faktorer måste anpassas tillsammans för att maximera skörd, ogräshämning och näringsutnyttjande.
En utmaning med samodlingsmetoden är hur man skiljer ärtor och bönor åt efter skörd.
– Vi testade så många sorter att vi kunde hitta kombinationer som indikerar att man kan separera efter frönas färg och storlek, säger Dylan Wallman.
Kan bana väg för framtidens odlingssystem
Avhandlingen ger ny kunskap om hur traditionella grödor och äldre sortmaterial kan bidra till att utveckla moderna, resurseffektiva odlingssystem. Samtidigt ger studierna värdefulla insikter om ett brett urval av ärt- och åkerbönesorter som kan användas inte bara i samodling med varandra utan även i kombination med andra grödor som till exempel havre och korn.
Det som en gång var en självklar del av det svenska jordbruket kan därmed få en ny roll i omställningen mot ett mer hållbart och klimatanpassat livsmedelssystem.
– Vissa av de här sorterna är väldigt intressanta för återintroducering i odling och på våra mattallrikar. Ett problem är dock att det i stor utsträckning saknas tillräckligt med utsäde för att bönder ska kunna odla dem. Vi håller på att föröka upp frön av ett urval av sorter och har redan påbörjat odlarförsök i samarbete med bönder i Halland och Skåne, avslutar Dylan Wallman.
Läkemedel mot obesitas kanske kan bidra till att skydda hjärnan. I en ny översikt pekar forskare på hur mer kunskap om läkemedlens effekter kan leda till nya sätt att skydda minnet och andra viktiga förmågor.
Läkemedel som semaglutid och tirzepatid, så kallade GLP-1-läkemedel, används mot obesitas och typ 2-diabetes, men påverkar också processer som är viktiga för hjärnan.
Nu har forskare vid Göteborgs universitet och Köpenhamns universitet gått igenom vad forskningen på området hittills visar.
De har kommit fram till att djurstudier visar att GLP-1-läkemedel kan påverka minne och inlärning. Hos människor är resultaten mer osäkra, men studier av patientuppgifter visar att personer med typ 2-diabetes som får GLP-1-läkemedel mer sällan utvecklar demens. De studierna kan dock inte fastställa orsakssamband, alltså om det beror på läkemedlen.
I två kliniska studier från det danska läkemedelsföretaget Novo Nordisks kunde semaglutid inte bromsa tidig alzheimer, trots att flera biologiska markörer för sjukdomen förändrades.
Möjlig nytta för hjärnan
De här resultaten utesluter inte att läkemedlen kan skydda hjärnans funktion hos andra patienter. Personer med obesitas eller typ 2-diabetes kan ha svårt att hålla fokus, planera och snabbt ta till sig information. Problemen hänger ofta ihop med ämnesomsättning och blodkärlens hälsa och kan därför vara lättare att behandla.
Stina Börchers, forskare knuten till Göteborgs universitet och Köpenhamns universitet, säger att forskare behöver undersöka detta mer.
– Vi behöver ta reda på om behandlingarna kan hjälpa personer med obesitas eller diabetes att bevara sina kognitiva förmågor, särskilt om behandlingen påbörjas innan kognitiva problem har hunnit utvecklas. Det är också viktigt att identifiera vilka patienter som kan ha nytta av behandlingarna.
Nya behandlingar
Forskarna vill förstå om läkemedlens möjliga effekt på hjärnan beror på bättre ämnesomsättning, direkt påverkan på hjärnan eller båda delarna.
– Läkemedel mot obesitas blir alltmer avancerade och ger oss nya möjligheter att förstå hur regleringen av ämnesomsättningen påverkar hjärnans funktion. Genom att särskilja läkemedlens direkta och indirekta effekter på hjärnan kan vi på sikt utveckla behandlingar som är särskilt inriktade på att bevara kognitiva förmågor, säger Christoffer Clemmensen, forskargruppsledare vid Köpenhamns universitet.
Forskarna efterlyser kliniska studier där minne och andra kognitiva förmågor följs från behandlingsstart. De betonar också vikten av att följa äldre och sköra patienter, där snabb viktnedgång och muskelförlust kan försämra den fysiska förmågan och minska behandlingens möjliga nytta.