Många patienter med lungsjukdomen kol gör fel när de använder sin inhalator, visar en avhandling från Örebro universitet. Det kan göra att läkemedlet inte får full effekt.
I studien undersöktes hur patienter med kol använder sina inhalatorer. Två typer av fel identifierades: fel i hur själva inhalatorn hanteras och fel i tekniken när läkemedlet andas in.
– Nästan hälften av patienterna gör minst ett fel när de använder sin inhalator, vilket kan innebära att läkemedlet inte ger full effekt. Vanligast är fel i handhavandet av inhalatorn, säger Annika Lindh, astma- och kol-sjuksköterska.
Risken att få kol kan vara större för den som har astma. Även åldern påverkar lungornas funktion. Bild: CNordicNordic/Unsplash
Kol påverkar andningen
Vid kol, kronisk obstruktiv lungsjukdom, blir luftrör och luftblåsor inflammerade. Det gör det svårt att andas in och ut. Hosta och trötthet är andra symtom. Den vanligaste orsaken till kol är rökning, men man kan få kol även om man inte har rökt.
Källa: 1177.se
Enligt Annika Lindh kan indelningen av felen i två kategorier göra det lättare för vårdpersonal att välja rätt inhalator och bedöma om patientens nuvarande inhalator används på rätt sätt.
Ett extra utbildningstillfälle kan hjälpa
Resultaten visar också att ett extra återbesök med utbildning i inhalationsteknik förbättrade patienternas handhavande av inhalatorn.
Avhandlingen visar också att endast 44 procent av patienterna med kol hade fått patientutbildning. Det var framför allt personer med svårare sjukdom samt nuvarande eller tidigare rökare som fick utbildning.
– Det understryker behovet av att erbjuda patientutbildning tidigare i sjukdomsförloppet och till fler patienter, säger Annika Lindh.
Kol behöver prioriteras i primärvården
Astma- och kol-sjuksköterskor upplever stora brister i sin utbildning när det gäller inhalationsteknik, särskilt fortbildning. En annan utmaning som de lyfte var begränsat stöd från ledningen och otillräcklig tid för patientarbetet.
– Kol behöver prioriteras i primärvården, både genom utbildning och fortbildning av personal. Vårdpersonalen behöver också få tid att ta hand om patienterna och ge dem den utbildning de behöver för att kunna må så bra som möjligt, säger Annika Lindh.
Astma- och kol-sjuksköterskor efterlyste också bättre samarbete med andra professioner.
– Användningen av inhalatorer är ett gemensamt ansvar för flera yrkesgrupper i vården. Därför behöver samarbetet mellan olika vårdprofessioner förbättras.
Så gjordes forskningen
Astma- och kol-sjuksköterskor bedömde hur 183 patienter i primärvården använde sina inhalatorer. 45 procent gjorde minst ett fel.
I en annan studie fick 64 patienter, som hade gjort fel när de använde sin inhalator, ett extra utbildningstillfälle. De jämfördes sedan med en grupp kol-patienter som inte fått extra utbildning.
Resultatet visade att patienter som fick extra utbildning blev bättre på att hantera inhalatorn.
En mobilapp kan ge elever information, råd och förenkla kontakt med skolsköterskor. Men ett digitalt stöd väcker också frågor om sekretess och patientsäkerhet.
Många ungdomar som mår psykiskt dåligt söker inte hjälp. En mobilapp skulle kunna bidra till att skolsköterskor tidigare kan upptäcka tecken på psykisk ohälsa hos elever, enligt en studie från Karolinska institutet och Röda korsets högskola.
I studien intervjuades tio skolsköterskor om vilka funktioner en app bör ha. Resultaten visar att relationen mellan skolsköterskan och eleven är central. Psykisk ohälsa uttrycks inte alltid genom att en elev berättar. I stället kan skolsköterskan behöva vara uppmärksam på återkommande huvudvärk eller magont, stress och sömnsvårigheter.
– Förtroende och kontinuitet är avgörande för att kunna fånga upp elever som mår dåligt. Det personliga mötet och skolsköterskans professionella bedömning kan därför inte ersättas av en digital lösning, säger Nina Gårevik, lektor vid Röda korsets högskola.
En app kan sänka tröskeln
Skolsköterskorna ser flera möjligheter med ett digitalt verktyg. En app skulle kunna ge elever kvalitetssäkrad information om psykisk hälsa och stöd för att hantera stress, sömn och fysisk aktivitet. Den skulle också kunna underlätta kontakt, bokning av tider och uppföljning.
– Ett digitalt stöd kan göra det enklare för ungdomar att ta ett första steg och söka hjälp. Tekniken behöver utformas så att den stärker relationen mellan eleven och skolsköterskan, snarare än att den skapar distans, säger Nina Gårevik.
Komplement till personligt möte
Men enligt studien finns också utmaningar kring sekretess, anonymitet, patientsäkerhet och arbetsbelastning. Anonymitet kan göra det lättare för unga att berätta hur de mår, men kan samtidigt försvåra situationer där en elev behöver akut hjälp.
Forskarna betonar därför behovet av tydliga rutiner för hur allvarliga situationer ska hanteras och hur elever ska lotsas vidare till rätt stöd. Det behövs också tydliga gränser för skolsköterskans digitala tillgänglighet, så att verktyget inte leder till ökad arbetsbelastning.
– Digitalt och personligt stöd behöver gå hand i hand.En mobilapp kan bli ett värdefullt komplement i skolhälsovårdens förebyggande arbete. För att fungera behöver digitala verktyg integreras i skolsköterskornas befintliga arbetssätt och bygga på samma grund som det personliga mötet: förtroende, tillgänglighet och trygghet, säger Nina Gårevik.
Efter flera år av kraftig avsmältning är årets förändring på Kebnekaises sydtopp lite mindre. Men även i år har toppen tappat höjd – trots att sommaren var kall.
Kebnekaises istäckta sydtopp når nu 2 088,3 meter över havet. Det är 0,1 meter lägre än vid motsvarande tidpunkt förra året.
Mätningen av sydtoppens höjd görs årligen av forskare vid Stockholms universitets forskningsstation Tarfala i slutet av sommaren. Då har sydtoppen normalt nått sin lägsta nivå innan vinterns snö börjar falla.
Lite långsammare takt
Sydtoppen täcks av en toppglaciär vars höjd varierar beroende på hur mycket snö som samlas under vintern och hur mycket som smälter under sommaren. Avsmältningen varierar från år till år. Under 2025 minskade sydtoppen med 1,5 meter, jämfört med 3,4 meter under rekordvarma 2024.
– Sydtoppens avsmältning fortsätter, även om den är långsammare i år jämfört med tidigare år. Det stämmer överens med våra observationer på Storglaciären och andra närliggande svenska referensglaciärer, där årets slutmätningar pågår just nu, säger Nina Kirchner, professor i glaciologi vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Beräkningar för glaciärernas så kallade massbalans* i år visar stora förluster.
– De är dock inte lika stora som till exempel under 2024 där negativa rekord uppmättes för alla svenska referensglaciärer, säger Nina Kirchner.
*Massbalans för en glaciär kan liknas vid ett bankkonto. Snö som tillkommer under vintern är insättningar, medan snö och glaciäris som smälter under sommaren är uttag. När insättningarna är större än uttagen blir massbalansen positiv och glaciären växer. När uttagen är större blir balansen negativ och glaciären krymper.
Långsiktig smältande trend
Sommarens avsmältning visar betydelsen av långtidsmätningar, som gör det möjligt att se långsiktiga trender i stället för att dra slutsatser utifrån variationer mellan enskilda år.
– Sydtoppen har minskat i höjd med cirka 30 meter sedan de första systematiska mätningarna. Årets låga avsmältning är i sammanhanget en liten minskning sett till tidigare år, dock fortfarande en minskning trots den kalla sommaren, säger Johanna Dahlkvist, stationschef på Tarfala forskningsstation.
År 1951 var sydtoppen 2 119 meter hög. Det är nu åttonde året i rad som sydtoppen är lägre än Kebnekaises isfria nordtopp, som har en fast höjd på 2 096,8 meter och därmed är Sveriges högsta punkt.
Forskare har undersökt biologiska mekanismer bakom olika former av ätstörningar. En stor studie visar att hetsätning och anorexia nervosa har både gemensamma och skilda genetiska mönster.
Ätstörningar har länge främst betraktats som psykologiska tillstånd. I en ny studie har forskare i stället undersökt hur genetiska faktorer hänger samman med hetsätningsbeteende och anorexia nervosa.
Analysen omfattade närmare 40 000 personer med hetsätningsbeteende och omkring 25 000 med anorexia nervosa. De jämfördes med över 1,2 miljoner personer utan ätstörningar.
Vikt inte alltid avgörande
Bland personer med europeisk bakgrund identifierade forskarna sex genetiska områden som var kopplade till hetsätningsbeteende och åtta som var förknippade med anorexia nervosa.
Studien visar också att de genetiska kopplingarna till ätstörningarna skiljer sig från genetiska faktorer som påverkar kroppsvikten, trots att vikt har betydelse vid båda formerna.
– Våra resultat visar att ätstörningar inte bara handlar om kroppsvikt. Många av de genetiska varianter som är kopplade till dessa tillstånd skiljer sig från de varianter som påverkar hur mycket en person väger. Det ger en mer nyanserad bild av den biologiska bakgrunden till ätstörningar, säger Lu Yi, forskare vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska institutet.
Skillnader mellan ätstörningar
Forskarna fann även gemensamma genetiska samband mellan ätstörningarna och andra psykiatriska tillstånd, bland annat depression och ångest.
Samtidigt fanns tydliga skillnader mellan de två formerna. Anorexia nervosa hade starkare genetiska kopplingar till tvångssyndrom, medan hetsätningsbeteende var tydligare kopplat till adhd.
Genetiska faktorer som förknippas med högre vikt var dessutom kopplade till en ökad risk för hetsätning, men till en minskad risk för anorexia nervosa.
Kan påverka behandling
En av de genetiska signalerna för hetsätningsbeteende hittades nära genen FTO, som sedan tidigare är kopplad till högre kroppsvikt. Resultaten tyder på att hetsätning kan vara en del av förklaringen till sambandet mellan denna gen och BMI.
– Studien visar att olika ätstörningar delvis har skilda biologiska mekanismer. Den kunskapen kan på sikt bidra till mer träffsäkra behandlingsstrategier som tar hänsyn till de specifika egenskaperna hos varje tillstånd, säger Lisa Dinkler, biträdande lektor vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik.
Forskarna planerar nu att även studera andra ätstörningar, bland annat atypisk anorexia nervosa och arfid, undvikande eller restriktiv ätstörning. De vill också undersöka fler befolkningsgrupper för att öka kunskapen om genetiska faktorer bakom ätstörningar globalt.
Studien genomfördes inom Eating Disorders Working Group vid Psychiatric Genomics Consortium med forskare från ett stort antal universitet och forskningsinstitutioner världen över.
Skörd av igenvuxna vassområden kan gynna andra vattenväxter och bidra till en bättre ekologisk balans i Östersjöns kustmiljöer. Samtidigt kan vassen användas som djurfoder, visar forskning från SLU.
En ny avhandling har tittat närmare på vass, Phragmites australis, en vanlig våtmarksväxt som växer längs stränderna vid svenska sjöar och Östersjön.
– Mitt fokus har varit att undersöka om skörd av vass kan bidra till att återställa den ekologiska balansen i kustmiljöer och samtidigt skapa en ny källa till grovfoder för boskap, säger William Ashworth som skrivit avhandlingen vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Vassområden är viktiga livsmiljöer för fiskar, fåglar och ryggradslösa djur. Samtidigt har den kraftiga utbredningen under de senaste decennierna blivit ett växande miljöproblem.
Övergödning har, enligt forskare, bidragit till att vassen spridit sig snabbt i delar av Östersjön. Det har lett till täta bestånd som minskar den biologiska mångfalden och försvårar friluftsaktiviteter som båtliv och fiske. I vissa länder betraktas vass som en invasiv art, eftersom den sprider sig snabbt och tränger undan inhemska växter.
Vasskörd kan gynna kustmiljön
I en av avhandlingens studier samlades data in från vikar i Östhammar och på Gräsö där vassen hade skördats. Resultaten jämfördes sedan med vikar där vassen hade lämnats orörd.
– Vi använde en rad olika metoder för att studera effekterna, bland annat visuella inventeringar av växttäckning och fågelaktivitet, nätprovfiske, gäddfiske och detonationsfiske, säger William Ashworth.
Resultaten visar att skörd kan minska både vassens utbredning och täthet, samtidigt som andra vattenväxter gynnas. Skördemetoder som skapar en mer varierad livsmiljö verkar också kunna gynna bestånden av rovfisk. Samtidigt visar avhandlingen att skörd som ger mindre, men mer enhetlig, vass inte hade någon negativ påverkan på fiskar eller fåglar.
– Genom att skörda vass under juli och augusti avlägsnade vi dessutom omkring nio kilo fosfor per hektar och år från kustekosystemen, vilket kan göra metoden till ett effektivt verktyg mot övergödning om den upprepas på längre sikt, säger William Ashworth.
Vass som djurfoder
Avhandlingen undersökte också om skördad vass kan användas som djurfoder. I ett försök fick hästar äta ensilage av vass. William Ashworth studerade sedan hur mycket hästarna åt och hur väl de kunde tillgodogöra sig fodret, jämfört med ensilage från vallväxter. Ett liknande försök gjordes därefter med kor.
Resultaten visar att vass kan fungera som foder för hästar med lågt energibehov och för sinkor, alltså kor som inte producerar mjölk. Men det finns begränsningar. Framför allt åt djuren mindre, räknat i torrsubstans, jämfört med när de fick mer traditionella foder.
– Mina resultat tyder på att skörd tidigare på sommaren kan förbättra både foderintag och näringsvärde. Samtidigt minskar den totala skörden, vilket gör processen mindre ekonomiskt lönsam, säger William Ashworth.
Kan ha betydelse för hållbarhet
Trots begränsningarna menar William Ashworth att vasskörd har stor potential som en hållbar lösning. Genom att skörda vass kan restaurering av kustmiljöer kombineras med produktion av djurfoder.
Samtidigt behövs mer forskning. Bland annat behöver olika sätt att bearbeta fodret och använda fodertillskott undersökas. Även skördemetoder som tar hänsyn till både miljönytta och ekonomisk lönsamhet behöver utvecklas.
– Om dessa utmaningar kan hanteras skulle vasskörd kunna bli ett praktiskt verktyg för att både motverka övergödning i kustmiljöer och möta det växande behovet av djurfoder på ett mer hållbart sätt, säger William Ashworth.
En barriär av aktivt kol minskade PFAS-halterna med 99,9 procent efter två år, visar en studie från SGI. Tekniken kan bidra till att skydda dricksvatten från de så kallade evighetskemikalierna.
Traditionell sanering bygger ofta på att grundvatten pumpas upp och renas under lång tid. Det är en dyr och tekniskt komplicerad metod. Därför har forskare vid Statens geotekniska institut, SGI, velat testa om en så kallad CAC-barriär kan vara effektiv.
Kol binder PFAS
År 2023 placerades en 70 meter lång underjordisk barriär över ett förorenat grundvattenflöde vid en brandövningsplats nära Örnsköldsviks flygplats. Barriären innehöll kolloidalt aktivt kol, ett finfördelat material som absorberar och binder PFAS.
När det förorenade grundvattnet passerade barriären fastnade PFAS i kolet, i stället för att spridas vidare till sjöar, vattendrag och dricksvattentäkter.
Forskarna följde utvecklingen under två år. Varje månad tog de prover från över 50 grundvattenrör.
– Vi såg en bra effekt av barriären från början, men det som hände sedan var att effekten ökade under de två år vi övervakade den. Eftersom geologin på den här platsen är vanligt förekommande i Sverige är det här en metod som i framtiden kan tillämpas på flera andra ställen, säger Robert Earon, hydrogeolog vid SGI, i ett pressmeddelande.
Motsvarar halter för dricksvatten
Resultaten visar att halterna av 32 PFAS-ämnen i vattnet inne i barriären minskade med mer än 99,9 procent – från över 100 000 nanogram per liter till en nanogram per liter. Halterna är jämförbara med de nivåer som i dag accepteras för dricksvatten i Sverige. I ytvatten var minskningen omkring 97–98 procent.
Barriären fångade dessutom upp fler PFAS-ämnen än de som normalt analyseras, bland annat så kallade prekursorer – kemiska föregångare som senare kan omvandlas till PFAS.
Inför installationen kartlade forskarna områdets geologi och grundvattenflöden. Med hydrauliska tester, grundvattenmätningar och datorbaserade modeller kunde de identifiera var barriären skulle ge störst effekt. Kartläggningen visade sig vara avgörande för resultatet.
Kan begränsa spridningen av PFAS
Nästa fråga för forskarna är hur länge barriären håller. PFAS-källan finns fortfarande kvar i marken, vilket innebär att kolets effektivitet så småningom minskar. För de farligaste PFAS-ämnena kan det dock dröja decennier.
– Vi har sett en exceptionellt bra effektivitet under två år, och det finns inga tecken på att det inte ska hålla under en längre tid. Men vi måste förstås veta hur lång tid. Men det vi vet är att barriären fungerar i fält och att fullskalig sanering med barriärer kan vara en effektiv metod för att begränsa spridningen av PFAS i naturliga grundvattensystem, säger Robert Earon.
PFAS är en stor grupp kemikalier som inte bryts ned i naturen. De finns i allt från stekpannor och regnkläder till brandskum och kosmetika.
PFAS står för per- och polyfluorerade alkylsubstanser. De används för att göra material vatten-, fett- och smutsavvisande. Eftersom PFAS sprids lätt och stannar kvar länge i miljön har de hittats i vatten, mark, djur och människor över hela världen.
Flera PFAS-ämnen kan påverka hälsan – till exempel immunförsvar, lever och reproduktion – och därför vill EU införa en bred begränsning av hela gruppen.
De flesta produkter i hemmet innehåller oftast mycket låga halter. Det är framför allt de som tillverkar PFAS-ämnen eller produkter som innehåller dem som riskerar att utsättas för skadliga nivåer.
Källa: Kemikalieinspektionen
Utbildningsnivå är den socioekonomiska faktor som har starkast samband med överlevnadsgraden efter akut höftkirurgi. Det framgår av en studie från Linköpings universitet. Det här fyndet kan leda till att vården lättare får syn på patienter som behöver extra mycket stöd efter sin operation.
I Sverige drabbas cirka 17 500 personer av en höftfraktur varje år. Medelåldern hos de drabbade är över 80 år och med en åldrande befolkning kommer antalet akuta höftoperationer på sikt att öka.
Ökad dödlighet
Överlevnadsgraden efter operationen varierar. Forskare vid Linköpings universitet och Queen Mary University of London har i en ny studie undersökt varför.
Via ett svenskt register som samlar data om operationer och narkoser har forskarna följt cirka 58 000 personer som drabbats av höftfraktur och opererats akut. Forskarna kunde se att dödligheten bland patienter i åldern 80 till 84 år var tre gånger så hög som den förväntade dödligheten i samma åldersgrupp i den svenska befolkningen. Så såg det ut även två år efter operationen.
Koppling till utbildning
Därefter undersökte forskarna fyra socioekonomiska faktorer för att se vilka som hade starkast samband med dödlighet efter en operation: Utbildningsnivå, bostadsområde, inkomst samt tillgång till hemtjänst eller äldreboende.
– Framför allt var det utbildningsnivå som visade starkast samband med dödligheten, säger Rasmus Åhman, doktorand vid Linköpings universitet och läkare vid Råslätt vårdcentral i Jönköping.
Rasmus Åhman fortsätter:
– Vi menar inte att man borde få fler att gå i skolan längre. Utbildningsnivå kan snarare ses som en markör som hjälper vården att identifiera patienter som kan behöva extra stöd, exempelvis genom anpassad information, rehabilitering och uppföljning efter sjukhusvistelsen.
Bostadsområde mindre viktigt
Inkomst visade sig spela en mindre roll, medan tillgång till hemtjänst eller äldreboende var mer svårtolkat. Och bostadsområde visade sig inte spela någon större roll alls.
– Utifrån våra data verkar det inte finnas några tydliga skillnader i överlevnad beroende på vilken typ av sjukhus man opereras på för en höftfraktur, säger Rasmus Åhman.
Så kan det hänga ihop
Att just utbildningsnivå hade starkast samband med dödlighet kan vara kopplat till hur en individ kan ta sig igenom den långa process som en operation innebär, säger Rasmus Åhman
– Det finns ett begrepp som heter hälsolitteracitet, som vi tänker kan ha en nära relation till utbildningsnivå. Det handlar om hur man kan ta till sig information från vården och förstå varför man ska göra olika saker. Det kan också vara så att högre utbildningsnivå hänger ihop med ett större socialt säkerhetsnät och bättre stöd från familj och anhöriga.
Vikarier utgör ungefär en femtedel av alla kommunalt anställda i äldreomsorgen. Men det är svårt för kommunerna att rekrytera och behålla personal. Så här kan vikarierna ges bättre förutsättningar, enligt chefer i äldreomsorgen.
Äldreomsorgen står inför stora utmaningar. Antalet personer som är 85 år eller äldre väntas öka kraftigt under kommande år, samtidigt som arbetsgivarna ofta har svårt att hitta och behålla personal.
I en studie vid Högskolan i Gävle har 16 chefer i kommunal äldreomsorg tillfrågats om sina erfarenheter av vikarier och tillfällig personal.
Kontinuitet är viktigt
Nästan samtliga chefer framhåller att vikarier är nödvändiga i en verksamhet som ska fungera dygnet runt. Det säger Tomas Lindmark, universitetslektor i socialt arbete vid Uppsala universitet och affilierad forskare vid Högskolan i Gävle.
– Om samma personer kan återkomma, lära känna verksamheten och bli en del av arbetsgruppen bygger man kompetens och kontinuitet i stället för att börja om från början varje gång.
Vikariepooler möjlig lösning
En möjlighet som lyfts i studien är vikariepooler där samma personer återkommer till samma eller liknande arbetsplatser. En bra introduktion och större inflytande för enhetschefer över rekryteringen kan också ge vikarier bättre förutsättningar att bli en stabil del av verksamheten.
– Äldreomsorg är många olika saker. Det går inte att utgå från att samma bemanningslösning fungerar inom hemtjänsten, på ett äldreboende och i både stad och glesbygd. Besluten behöver komma närmare verksamheten, säger Annika Strömberg, docent i företagsekonomi vid Högskolan i Gävle.
Nya roller kan behövas
Cheferna beskriver också hur omsorgsbehoven har förändrats. Människor bor kvar hemma längre. De som flyttar till äldreboenden gör det ofta senare i livet och med mer komplexa behov.
Några av cheferna efterlyser därför en tydligare arbetsfördelning och nya yrkesroller. Ett exempel är servicepersonal som kan utföra arbetsuppgifter som inte kräver omsorgsutbildning och som därmed kan frigöra tid för undersköterskor.
– Man pratar ofta om att äldreomsorgen behöver fler händer. Men det räcker inte. Det behövs människor med rätt kompetens. Vi behöver fundera över vilka arbetsuppgifter olika yrkesgrupper ska utföra och om nya typer av roller behövs, säger Annika Strömberg.
Om vikarie-studien
Forskarna intervjuade 16 chefer på fyra organisatoriska nivåer inom kommunal äldreomsorg i en svensk kommun. Hemtjänst och särskilda boenden ingick.
Studien undersöker chefernas erfarenheter och uppfattningar. Den mäter därför inte hur olika bemanningslösningar faktiskt påverkar exempelvis vikariernas prestationer eller omsorgens kvalitet.
Studien ingår i forskningsprogrammet FlexA FLOC – Flexibelt arbete: möjligheter och utmaningar och har finansierats av Forte. Intervjuerna genomfördes 2023.
Rester från läkemedel hamnar inte bara i vattnet utan också i lera, slam och sand på botten. Där kan de tas upp av bottenlevande djur och föras vidare till fisk. Det visar en ny avhandling.
Läkemedelsrester som reningsverken inte kan hantera hamnar i miljön. Eftersom läkemedel är utformade för att verka vid låga koncentrationer kan de, när de når vatten, påverka djurs beteende och ekosystemens funktion.
– Det sker kontinuerligt utsläpp av läkemedel i vattenmiljön och vi behöver veta mer om vad det innebär. Därför valde jag att undersöka hur läkemedel beter sig och fördelas mellan vatten, sediment och levande organismer, säger Sara Nicoline Grönlund Thorsted, som skrivit en avhandling vid SLU och Roskilde universitet.
Det är relativt enkelt att mäta mängden läkemedel i vattnet, men ekosystemen i sjöar och hav är betydligt mer komplexa. I laboratorieförsök har Sara Nicoline Grönlund Thorsted undersökt hur sex olika läkemedelssubstanser påverkar miljön. Bland substanserna finns ångestdämpande läkemedel och epilepsimediciner som ofta förekommer i vatten.
Fiskar exponeras dubbelt
Det är sedan tidigare känt att sediment kan fungera som en reservoar för föroreningar. Avhandlingen visar att det även gäller läkemedelsrester. Bottenlevande djur som lever i sedimenten kan ta upp föroreningarna, vilket i sin tur kan påverka de fiskar som äter dem.
– Fiskarna fick inte bara i sig läkemedel från vattnet de lever i, utan även via födan. De exponeras alltså dubbelt, säger Sara Nicoline Grönlund Thorsted.
Avhandlingen visar att läkemedlen fördelas olika i fiskens kropp och vävnader beroende på deras verkningsmekanism. Forskarna såg också att substansernas kemiska egenskaper och verkningsmekanismer påverkar hur de fördelas mellan sediment och vatten.
– Det är en viktig insikt för att förstå effekterna och var läkemedlen tar vägen, säger Sara Nicoline Grönlund Thorsted.
Djurens beteende påverkas
Läkemedel i miljön kan också påverka djurs beteende. En av avhandlingens studier visade att antidepressiva läkemedel och allergimediciner påverkade trollsländelarvers rörelser, jaktförmåga och födointag. Det kan i sin tur påverka samspelet mellan rovdjur och bytesdjur.
– Mina resultat tyder på att vi behöver en bättre förståelse för hur läkemedel påverkar alla delar av det akvatiska ekosystemet, inte bara vattnet och de vattenlevande organismerna, säger Sara Nicoline Grönlund Thorsted.
Järnbrist är vanligt bland tonårsflickor, men har ingen tydlig koppling till hur trötta de känner sig. Däremot såg forskarna ett samband mellan trötthet och riklig mens, nikotinanvändning samt oregelbundna måltider.
I en studie ingick 485 flickor mellan 15 och 19 år från gymnasieskolor i Lund och Malmö. De fick svara på frågor om bland annat trötthet, livskvalitet, menstruationer, matvanor och om de använde nikotin. Deltagarna lämnade också blodprov som bland annat analyserades hemoglobin och ferritin, ett mått på kroppens järndepåer.
– Vi hade väntat oss att järnbrist skulle vara en viktig förklaring till trötthet i den här gruppen, men det kunde vi alltså inte se, säger specialistläkaren och forskaren Moa Wolff vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Vanligt med järnbrist
Järnbrist var dock vanligt bland tonåringarna i studien. Nästan fyra av tio hade ferritinnivåer under WHO:s gränsvärde. Men någon tydlig koppling till trötthet kunde forskarna inte se. Självrapporterad trötthet skilde sig inte nämnvärt mellan flickor med och utan järnbrist.
– Våra resultat säger inte att järnbrist är oviktigt. Järnbrist är mycket vanlig i den här gruppen och kan ha betydelse för hälsan på andra sätt och kan behöva behandlas. Men i den här studien kunde järnbristen inte förklara varför vissa flickor är mer trötta än andra, säger Anna Stubbendorff, nutritionsepidemiolog och forskare vid Lunds universitet.
Koppling till riklig mens
Riklig mens och järnbrist förekom ofta samtidigt. Men det var riklig mens, snarare än järnstatus, som var kopplad till trötthet.
– När en tonårsflicka söker för trötthet frågar vi som läkare ofta om menstruationen för att kartlägga riskfaktorer för järnbrist och anemi. Våra resultat visar att det finns skäl att uppmärksamma den rikliga mensen också, även när järnbrist inte tycks förklara tröttheten, säger Moa Wolff.
Tröttheten var också kopplad till levnadsvanor. Tonårsflickor som använde nikotin dagligen rapporterade mer trötthet, liksom de som regelbundet hoppade över frukost eller skollunch.
– Sambanden går sannolikt åt flera håll. Den som är trött kanske hoppar över frukosten oftare, samtidigt som oregelbundna måltider kan påverka ork och välbefinnande. En tvärsnittsstudie kan inte avgöra vad som är orsak och verkan. Det studiens resultat framför allt visar är att trötthet hos tonårsflickor inte har en enda enkel förklaring, säger Anna Stubbendorff.
Val av kost förklarar inte tröttheten
Studien undersökte också kostvanor. Vegetarisk kost eller begränsat köttintag var inte kopplat till ökad trötthet, trots att forskarna tidigare sett att järnbrist var vanligare i dessa grupper.
– Det illustrerar ganska väl vad vi ser i studien: faktorer som påverkar järndepåerna behöver inte vara samma faktorer som avgör hur trött man känner sig, säger Anna Stubbendorff.
Forskarna betonar samtidigt att studien inte tog hänsyn till andra faktorer som kan påverka trötthet, bland annat sömn, psykisk hälsa, fysisk aktivitet och socioekonomiska förhållanden.
Vissa antibiotikaresistenta bakterier har en svaghet som är kopplad till deras cellvägg, visar en studie. Upptäckten kan på sikt bidra till att bakterier som MRSA blir känsliga för befintliga antibiotika igen.
Antibiotikaresistens är ett växande globalt hälsoproblem och gör infektioner svårare att behandla. När bakterier utvecklar motståndskraft mot antibiotika ökar risken för svår sjukdom och död.
Nu har forskare vid Umeå universitet avslöjat en oväntad svaghet hos vissa resistenta bakterier. Upptäckten skulle kunna användas för att göra bakterierna känsliga för antibiotika igen.
– Jakten på nya antibiotika är fortfarande avgörande, men vi behöver också smartare sätt att förlänga livslängden på de antibiotika vi redan har. Vi ville ta reda på om resistenta bakterier kunde pressas in i en evolutionär återvändsgränd där de mekanismer som hjälper dem att överleva i stället gör dem sårbara för befintliga antibiotika, säger Felipe Cava, professor på Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Transport av material störs
Bakterier skyddas av en stark cellvägg som hjälper dem att överleva i tuffa miljöer. Cellväggen är måltavla för betalaktamantibiotika, däribland penicillin. Vissa bakterier har dock utvecklat förmågan att fortsätta bygga sin cellvägg trots behandling, vilket gör dem resistenta.
Ett välkänt exempel är meticillinresistenta Staphylococcus aureus, MRSA, som kan orsaka svårbehandlade infektioner. Bakterierna kan dessutom med tiden utveckla ännu starkare antibiotikaresistens genom nya mutationer.
Forskarna upptäckte att de resistenta bakterierna är beroende av en liten lipidmolekyl, undecaprenylfosfat, som transporterar byggstenar till cellväggen. När transporten stördes försvagades bakteriernas resistens.
Motståndskraft med en baksida
Forskarna följde hur MRSA utvecklades under antibiotikabehandling. De identifierade genetiska förändringar som gjorde det möjligt för bakterierna att återfå resistensen, men när transporten av byggstenar stördes blockerades den möjligheten.
Forskarna såg också att bakterier som utvecklade nya resistensmutationer ofta växte långsammare och hade svårare att orsaka infektioner.
– Det som förvånade oss var att vissa mutationer som hjälper bakterier att överleva antibiotikabehandling samtidigt skapar nya svagheter. I stället för att bli starkare på alla sätt verkar bakterierna tvingas kompromissa, säger Gabriel Torrens, postdoktor vid Umeå universitet.
Kan gälla fler bakterier
Fenomenet observerades även hos bakterien Streptococcus pneumoniae, en vanlig orsak till bland annat lunginflammation. Det tyder på att samma sårbarhet kan finnas hos fler antibiotikaresistenta grampositiva bakterier, en grupp som bland annat omfattar stafylokocker och pneumokocker.
Enligt forskarna kan upptäckten på sikt bidra till behandlingar som återställer effekten av befintliga antibiotika.
Forskare har identifierat närmare 55 000 virusvarianter i över hundra städer världen över. De tusentals nya fynden bidrar till en global viruskarta. Kartläggningen kan bland annat användas vid brottsplatsutredningar och för miljöövervakning.
Ett internationellt forskarlag har kartlagt RNA-virus i 102 städer i 31 länder. RNA-virus kan bland annat orsaka influensa, hiv, vanliga förkylningar och covid-19. Studien är den första storskaliga kartläggningen i städer och deras omgivningar.
– Berätta för mig vilken stad du bor i så kan jag berätta för dig vilka virus du bär på, säger Eran Elhaik, forskare i genetik vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Påståendet har stöd när det gäller städerna i den internationella kartläggningen. Forskarna har analyserat omkring 3 000 prover som samlats in från offentliga miljöer, bland annat buss- och tågstationer, banker och sjukhus.
Resultaten ligger till grund för en global viruskarta över förekomsten av olika RNA-virus i de städer som ingick i undersökningen.
Tusentals prover har samlats in från offentliga miljöer i städer. Bild: Eran Elhaik
Brottsutredningar och miljöövervakning
De flesta virus smittar inte människor. Men det finns ändå ett stort värde i att kartlägga vilka virus som förekommer och var, menar Eran Elhaik. Kunskapen kan till exempel användas i kriminaltekniska utredningar. Virusanalyser kan ge polisen fler ledtrådar och hjälpa till att knyta en person eller ett föremål till en viss plats.
En global viruskarta kan också användas för miljöövervakning och kontroll av biologiska hot, till exempel miljöförändringar som kan påverka naturen negativt.
– Att då ha en viruskarta som visar hur det virala landskapet vanligtvis ser ut i ett område kan vara värdefullt som referensram för att man ska kunna upptäcka om något onormalt uppenbarar sig, säger Eran Elhaik.
Många virus var okända
I studien identifierade forskarna närmare 55 000 olika virusvarianter. Nästan 80 procent av dem har aldrig tidigare observerats och var därför okända för vetenskapen.
Såväl virus som bakterier är fortfarande en outforskad värld. Trots omfattande forskning om mikroorganismer är det bara en liten del som har identifierats, klassificerats och kartlagts geografiskt.
– Det är förvånansvärt lite känt om hur viruspopulationer är fördelade över planeten, säger Eran Elhaik.
Viralt fingeravtryck för varje stad
Studien visar att virus inte är jämnt utspridda i världen. Olika städer och deras omgivningar har olika viruspopulationer, som påverkas av geografi, lokala miljöer och mänsklig aktivitet.
– Varje stad har sin egen unika virusvärld. Detta ger oss ett slags viralt fingeravtryck som alltså är specifikt för varje enskild ort, säger Eran Elhaik.
Forskare från 24 länder i Europa, Asien, Nordamerika, Sydamerika och Afrika har medverkat i studien som letts av East China Normal University.
RNA-virus består av en enkelsträngad RNA-molekyl, till skillnad från ett DNA-virus som är uppbyggt av en dubbelsträngad DNA-molekyl.
Några kända RNA-virus är exempelvis influensavirus, hiv, vanliga förkylningsvirus samt coronavirus som orsakar covidinfektion.
Alla typer av virus befinner sig i gränslandet mellan att definieras som liv eller inte. Till skillnad från djur, svampar och bakterier har de ingen egen ämnesomsättning och kan inte fortplanta sig själva. I stället måste de infektera levande celler för att kunna fortsätta existera.
Det finns inget tydligt vetenskaplig stöd för att värnplikt fostrar personer till att bli bättre samhällsmedborgare än de som inte har gjort lumpen. Det visar en systematisk litteraturöversikt gjord av forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
Värnplikten förknippas ofta med föreställningar om att den inte bara stärker försvaret, utan även fostrar goda samhällsmedborgare. Nu visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, att det vetenskapliga stödet för att värnplikten skulle ha sådana effekter är svagt.
Rapporten bygger på en genomgång av nordiska studier om hur värnplikt påverkar ungas attityder och beteenden på längre sikt.
– Det militära har traditionellt setts som en mognadsprocess, en miljö och erfarenhet som formar unga till goda samhällsmedborgare – ofta tillsammans med personer som kommer från andra samhällsklasser än deras egna. Därför är det intressant att se att det knappt finns några vetenskapliga belägg för att en värnpliktsutbildning har några sådana effekter, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI och författare till rapporten, i ett pressmeddelande.
Svagt stöd för sociala effekter
Tidigare forskning har bland annat tittat på värnpliktens effekter på samhällsengagemang, till exempel bloddonation och valdeltagande, men även kriminalitet och narkotikamissbruk. Studier har också undersökt medborgerliga attityder och värderingar, som viljan att hjälpa andra och bidra till samhället.
– Det finns vissa indikationer på att värnplikt kan leda till en minskad risk för narkotikamissbruk senare i livet. Annars finns det inget som visar att värnpliktiga blir bättre eller sämre samhällsmedborgare än de som aldrig gjort lumpen, säger Peter Bäckström.
I studierna som Peter Bäckström gått igenom ingick värnpliktiga nordiska män födda på 1960-, 1970- och 1980-talet. Antalet kvinnor i studierna är däremot få.
– Det finns nästan ingen forskning om hur kvinnor påverkas av värnplikten, där finns det en kunskapslucka. Det vore också önskvärt med forskning om eller hur den könsneutrala värnplikten påverkar unga människors föreställningar om könsroller och synen på jämställdhet, säger Peter Bäckström.
– Även frågor om social sammanhållning och tillit i ett alltmer etniskt och kulturellt heterogent samhälle är också i stort sett outforskade, fortsätter han.
Värnplikten har förändrats
Rapporten lyfter också fram att samhället och värnplikten ser annorlunda ut i dag än när de tidigare studierna gjordes. Värnpliktssystemet har till exempel blivit mer selektivt, och bara en liten del av en årskull gör numera grundutbildning. Samtidigt har den tekniska utvecklingen och förändringar i hur försvaret arbetar höjt kraven på personalen, medan de flesta befattningar med lägre krav har försvunnit ur krigsorganisationen. Dagens värnpliktiga är också en mer socialt homogen grupp än tidigare, ofta med starka resurser i bagaget.
Rapportens författare menar därför att en del slutsatser från tidigare studier inte går att tillämpa på dagens unga.
– I en av studierna jag gick igenom pekade de på att värnplikt medförde en ökad risk för kriminalitet bland vissa ungdomar. Det är antagligen en historisk parentes, för den effekten drevs nästan helt av en ökad brottslighet bland personer som redan innan lumpen dömts för brott. I dag är det i princip uteslutet att brottsbelastade ungdomar skulle få göra värnplikt, säger Peter Bäckström.
Försvar i fokus
Utifrån det rådande kunskapsläget bör värnplikt inte motiveras med förväntningar om breda sociala effekter, menar Bäckström. Fokus bör vara att utbilda de soldater som behövs för krigsförbanden.
– Att skriva in unga män och kvinnor till värnplikt med förhoppningen om att det har bredare samhällseffekter skulle antagligen bara leda till höga samhällsekonomiska kostnader. Detta samtidigt som betydligt mer effektiva lösningar på sociala problem skulle hamna i skymundan.
Rapporten har gjorts på uppdrag av Försvarsmakten.
En studie visar att liv djupt nere i jordskorpan har blomstrat under hundratals miljoner år och överlevt en bergskedjas uppgång och fall. I ett borrhål har forskare spårat perioder då mikroorganismer producerat metan, vilket kan kopplas till stora geologiska förändringar i Skandinavien.
Djupt nere i berggrunden finns ett av jordens minst utforskade ekosystem. Där lever mikroorganismer, bland annat bakterier, som kan utföra uråldriga processer som att producera metan.
Nu har ett internationellt forskarlag, lett av forskare vid Linnéuniversitetet, kunnat kartlägga en ovanligt lång historia av sådan aktivitet i den djupa biosfären.
Spår av metan bevarade i berggrunden
Forskarna analyserade kalcit som fyller sprickor i en borrkärna från ett borrhål väster om Östersund. Hålet sträcker sig mer än 2 300 meter ner i berggrunden och passerar genom flera geologiska lager som bildats under olika perioder av jordens historia.
Resultaten visade ovanligt stora avvikelser i kalcitens kolisotopsammansättning – ett kännetecken för mikrobiell metanproduktion. När mikroorganismer bildar metan tar de oftast upp den lättare kolisotopen. Det lämnar ett tydligt kemiskt fingeravtryck i mineralen runt omkring.
– Det här hör till de tydligaste mineralbundna spåren av mikrobiell metanproduktion på stora djup som vi har sett. De visar att mikrobiella samhällen har lämnat ett kemiskt arkiv över sin aktivitet djupt nere i jordskorpan, säger Henrik Drake, professor vid Linnéuniversitetet.
Kalcitkristallerna innehåller spår av uråldrig mikrobiell aktivitet. Bild: Henrik Drake, Linnéuniversitetet.
Miljontals år av mikrobiell aktivitet
Genom att åldersbestämma mineralen kunde forskarna se när metanproduktionen ägde rum. Resultaten visar att det inte handlade om en enskild händelse, utan om flera tydligt avgränsade perioder av mikrobiell aktivitet – från omkring 378 miljoner år sedan till så sent som för 1,8 miljoner år sedan
– Det här visar att den djupa biosfären inte är statisk. Den reagerar i stället på geologiska processer över enorma tidsrymder och aktiveras eller avtar när förutsättningarna förändras, säger Femke van Dam, forskare vid Linnéuniversitetet.
Klarat stora utmaningar
Borrhålet skär igenom bergarter som en gång ingick i bergskedjan Kaledoniderna, som en gång sträckte sig över Skandinavien men som nötts ner under hundratals miljoner år. Med tiden förändrades förhållandena i de djupa sprickorna, men det mikrobiella livet bestod.
– Våra resultat visar på en anmärkningsvärd motståndskraft. De här mikroorganismerna har överlevt tektoniska omvälvningar, bergarter som begravts djupt och sedan lyfts upp igen, och stora temperaturväxlingar. Gång på gång har de kunnat kolonisera och återaktivera djupa livsmiljöer så snart förhållandena blivit gynnsamma, säger Henrik Drake.
– Det långsiktiga perspektivet är avgörande. Det visar att den djupa biosfären är nära sammanflätad med jordens geologiska utveckling, och att liv kan bestå mycket längre och under mer växlande förhållanden än vi ofta antar, säger Femke van Dam.
Beskuren bild av borrkärnan COSC-2, som borrats väster om Östersund. Bild: Henrik Drake, Linnéuniversitetet.
Underlättar sökandet efter liv
Enligt forskarna öppnar upptäckten nya möjligheter att tolka spår av liv i berggrunden på andra platser – och till och med på andra planeter.
– Att förstå hur liv anpassar sig och består djupt under markytan hjälper oss att bättre avgöra var vi bör leta efter liv på andra platser. Det har också betydelse för hur ekosystem i den djupa berggrunden kan komma att reagera på framtida förändringar, till exempel sådana som drivs av energianvändning och klimatförändringar, säger Henrik Drake.
Att gasa och bromsa samtidigt är sällan en bra idé. Men forskare vid Göteborgs universitet använder metoden för att behandla leukemi. Cancercellerna tvingas arbeta utan energi tills de pressas till bristningsgränsen och dör. En studie på möss visar lovande resultat.
Akut myeloisk leukemi, AML, är en aggressiv form av blodcancer som påverkar benmärgens förmåga att bilda röda och vita blodkroppar. Omkring 400 personer i Sverige får diagnosen varje år. Sjukdomen drabbar framför allt vuxna och kräver snabb behandling.
Molekyl riktar in sig på cancerceller
Nu har ett forskarlag lett av Leif Eriksson vid Göteborgs universitet och Boaz Tirosh vid Case Western Reserve University i Cleveland utvecklat en ny möjlig behandling mot sjukdomen.
– Boaz Tirosh är biokemist och kan processerna som pågår i en cell. Det var han som kom med hypotesen för den här behandlingen. Jag är beräkningskemist och har skräddarsytt en molekyl som går in och förändrar den cancerdrabbade cellen så som vi önskar, säger Leif Eriksson, professor i fysikalisk kemi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Molekylen har fått namnet AcTor och hämmar ett signalprotein som i sin tur styr proteinet mTor. Förenklat fungerar mTor som en kontrollcentral och reglerar bland annat när celler ska växa eller vila.
Cellen pressas att arbeta utan energi
Forskarnas ingrepp gör att mTor fortsätter att driva på cellens aktivitet, trots att energiproduktionen i mitokondrierna – cellens små kraftverk – har stängts av med hjälp av läkemedel som fungerar som en broms.
Kombinationen av behandlingar gör att cancercellerna fortsätter att arbeta och växa, samtidigt som energiförsörjningen är strypt. Det kan beskrivas som att cellerna gasar på för fullt med bromsen i. Konsekvensen blir att de dör av stress.
– Det är en helt ny metod och påverkar inte blodets friska celler, dessutom ser vi i våra studier på möss att det inte utvecklas någon resistens mot bromsmedicinerna, vilket annars kan hända, säger Leif Eriksson.
Leukemiska stamceller försvann
Studien visar att AcTor hade en stark effekt mot leukemi när molekylen kombinerades med bromsmedicinen ixazomib. Effekten sågs både i odlade AML-celler, men också i prover från patienter och i djurförsök.
Behandlingen var också effektiv mot så kallad TP53-muterad AML, en mycket aggressiv form av sjukdomen som har dålig prognos och där behandlingsalternativen är begränsade.
Metoden slog inte bara ut sjuka blodkroppsceller, utan även leukemiska stamceller. Det är celler som kan överleva behandlingen och senare ge upphov till ett återfall.
Lång väg kvar
Forskarnas arbete fortsätter nu med ytterligare studier och tester av behandlingen, med målet att så småningom kunna pröva den på patienter. Men det är fortfarande en lång väg kvar innan metoden kan bli en behandling för personer med återkommande eller svårbehandlad akut myeloisk leukemi.
– Vår studie är ett exempel på skiftet mot att rikta in forskningen på cancermetabolismen i cellerna snarare än att enbart förlita sig på DNA-skadande metoder. Läkemedelsutveckling kostar mycket pengar, och vi hoppas att våra resultat kan intressera tillräckligt så vi kan fortsätta vår forskning efter en bot för denna allvarliga sjukdom, säger Leif Eriksson.
En studie visar att en ovanlig form av barnleukemi kan börja utvecklas redan under fosterstadiet. På sikt kan kunskapen bidra till förebyggande åtgärder eller mycket tidig behandling.
Akut lymfatisk leukemi (ALL) är den vanligaste cancerformen hos barn. Det är en aggressiv blodcancer som uppstår i omogna vita blodkroppar och gör att cellerna börjar dela sig okontrollerat i benmärgen.
I en ny studie har forskare undersökt hur tidigt sjukdomen börjar utvecklas. Det är sedan tidigare känt att vissa former av barnleukemi kan ha sitt ursprung redan före födseln.
– Våra resultat visar att vissa genetiska förändringar som är kopplade till ALL redan kan finnas hos nyfödda barn – flera år innan leukemin upptäcks, säger Gustaf Leijonhufvud, barnläkare på Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
– Detta kan på sikt göra det möjligt att identifiera vissa sjukdomsrelaterade genetiska förändringar redan vid födseln, fortsätter han.
Genetisk förändring vid födseln
I den nya studien har forskare för första gången systematiskt analyserat blodprover som togs vid födseln från barn som senare utvecklade den ovanliga ALL-varianten iAMP21. Varianten står för omkring två procent av alla fall av ALL hos barn.
– Sjukdomen diagnostiseras oftast hos lite äldre barn. Vi ville ta reda på hur länge den kan ha utvecklats innan symtomen visar sig, säger Gustaf Leijonhufvud.
Forskarna analyserade så kallade nyföddhetsprover, blodprover som tas på alla barn några dagar efter födseln genom ett stick i hälen. Proverna används vanligtvis för att upptäcka vissa medfödda sjukdomar.
Genom att jämföra nyföddhetsproverna med blodprover som togs när barnen senare fick sin leukemidiagnos kunde forskarna följa sjukdomens utveckling över tid.
Resultaten visade att den genetiska förändring som kännetecknar iAMP21 redan fanns när barnen föddes. Förändringen innebär en ökad mängd genetiskt material på kromosom 21 och kan enligt forskarna vara ett tidigt steg i sjukdomsutvecklingen.
Leukemin utvecklas gradvis
Studien visade också att de genetiska förändringarna fortsätter att utvecklas efter födseln. Fler mutationer tillkommer gradvis och leukemin utvecklas under flera år. Barnen får vanligtvis diagnosen vid nio års ålder.
Studien omfattade bara ett litet antal patienter och resultaten har ännu ingen direkt betydelse för vården.
– Vårt bidrag är ökad förståelse för hur barnleukemi uppstår, vilka biologiska processer som leder till sjukdomen. Likaså att tidiga förändringar inte automatiskt leder till leukemi utan utvecklas vidare under flera år, säger Gustaf Leijonhufvud.
Bättre behandling på sikt
Ungefär nio av tio barn med ALL blir friska, men cytostatikabehandlingen är intensiv och kan ge biverkningar. Därför är tidig upptäckt och behandling av stor vikt.
– Om förstadier till leukemi kan upptäckas redan vid födseln kan detta på sikt öppna för screening och tidig upptäckt, förebyggande åtgärder eller mycket tidiga behandlingar, säger Gustaf Leijonhufvud.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid brittiska Institute of Cancer Research, Karolinska institutet och Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.
.jpg){kind=link}