Klimatförändringar och extremväder leder till att nio av tio fjärilar tvingas flytta för att överleva. Det visar den hittills största globala studien av dagfjärilar.
Ett internationellt forskarlag har studerat förändringar hos över 1700 fjärilsarter från 105 länder. Resultatet visar att nio av tio arter som ingick i studien har förändrat sina utbredningsområden.
– Det här är den största studien någonsin av fjärilars utbredning. Dagfjärilar är en av de insektsgrupper vi känner bäst till och de fungerar därför som indikatorer för vad som även händer i många andra delar av naturen, säger Nils Ryrholm, professor i biologi vid Högskolan i Gävle, i ett pressmeddelande.
Många flyttar norrut
I takt med att klimatet blir varmare etablerar sig vissa arter längre norrut eller på högre höjder. Samtidigt krymper livsmiljöerna för andra arter.
– I Sverige ser vi nu arter vid polcirkeln som tidigare bara fanns betydligt längre söderut. Samtidigt försvinner arter från södra Italien, Spanien och Portugal på grund av bränder, torka och ökenspridning. För arter som är anpassade till nordliga livsmiljöer och bergsområden blir situationen svår när dessa habitat förändras. När det blir varmare även där har de ingenstans att där de kan leva bland annat på grund av att fjärilslarverna inte längre har något som de kan äta, säger Nils Ryrholm.
Forskarna betonar att klimatförändringarna inte är den enda orsaken. Förändrad markanvändning, avskogning, bekämpningsmedel och kvävenedfall samverkar och gör många arter mer sårbara.
– Vi människor använder allt större delar av planetens resurser, inklusive landskapet samtidigt som klimatet förändras. Många arter förlorar sina livsmiljöer samtidigt som de får svårare att sprida sig till nya områden, säger Nils Ryrholm.
Fjärilar visar förändringar i naturen
Forskarna ser fjärilar som ett tidigt varningssystem för större förändringar i ekosystemen.
– Vi vet att andra insekter följer motsvarande mönster som fjärilarna, men vi har inte data och kunskap nog för att studera dem på samma sätt som dagfjärilar, säger Nils Ryrholm.
Studien visar också att extrema väderhändelser kan få stora konsekvenser på mycket kort tid.
– Torråret 2018 ledde till att ett par fjärilsarter dog ut i Sverige. Det är inte bara de långsiktiga klimatförändringarna som påverkar den biologiska mångfalden. En enda extrem sommar kan få mycket stora konsekvenser, säger Nils Ryrholm.
Forskarna har sammanställt vetenskapliga studier på 15 språk. Fortfarande finns dock stora kunskapsluckor, särskilt i tropiska områden där en stor del av världens insektsarter lever.
Fjärilsarten Araschnia levana finns bland annat i Sverige. Bild: Depositphotos
Så gjordes studien
Studien omfattar 6 182 dokumenterade förändringar i dagfjärilars utbredning hos 1 758 arter från 105 länder. Studien omfattar ungefär en tiondel av jordens arter av dagfjärilar. Materialet bygger på 565 vetenskapliga studier, forskning på 15 språk och expertbedömningar från 68 fjärilsforskare.
Det är den hittills mest omfattande globala kartläggningen av hur klimatförändringar påverkar fjärilars utbredning.
En svartvit flugsnappare från Sibirien flyger över 4 500 kilometer längre än nödvändigt för att nå sitt övervintringsområde i Afrika. Förklaringen kan finnas i genetiska instruktioner som fåglarna bär med sig från den senaste istiden.
Hur flyttfåglar hittar till sina vinterkvarter och tillbaka till sina häckningsplatser har länge varit en av biologins stora gåtor. I en ny studie har forskare följt svartvita flugsnappare från åtta populationer, från England i väster till Tomsk i Sibirien i öster.
Flyger lång omväg
Resultaten visar att fåglarna övervintrar i olika delar av Afrika söder om Sahara. Men nästan alla flyger först via Gibraltar och vidare längs Västafrika innan de sprider ut sig över kontinenten. För fåglarna från Tomsk innebär det en resa på omkring 12 700 kilometer – mer än 4 500 kilometer längre än den närmaste vägen till övervintringsområdet.
– Det mest överraskande resultatet är att dessa små fåglar fortfarande följer flyttinstruktioner som verkar vara nedärvda från deras evolutionära historia. Trots att det finns betydligt kortare vägar fortsätter de att flyga långa omvägar, säger Jan-Åke Nilsson, biologiforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Förbestämd flygrutt
Forskarna tror att förklaringen finns i artens historia. Under den senaste istiden var den svartvita flugsnapparen begränsad till Iberiska halvön. När arten senare spred sig över Europa och vidare österut till Sibirien, följde de genetiskt programmerade flyttvägarna med.
– Även en fågel som kläcks i Sibirien verkar först vara programmerad att flyga mot Spanien och därefter söderut längs västra Afrika innan den fortsätter mot sitt övervintringsområde, säger Jan-Åke Nilsson.
Men studien visar att generna inte styr allt. När fåglarna återvänder till sina häckningsområden på våren väljer de betydligt rakare vägar. Det tyder på att koordinaterna för platsen där de föddes inte är genetiskt programmerade utan lärs in tidigt i livet.
– Höstflyttningen och valet av övervintringsområde verkar vara nedärvda egenskaper. Vårflyttningen däremot bygger på inlärning. Det innebär att både arv och miljö styr flyttningen, men vid olika tidpunkter på året, säger Jan-Åke Nilsson.
Kan underlätta klimatanpassning
Upptäckten kan få betydelse för förståelsen av hur flyttfåglar påverkas av klimatförändringar. Eftersom återvändandet till häckningsområdena verkar vara ett inlärt beteende kan fåglar som etablerar sig längre norrut flyga tillbaka dit även kommande år.
– Våra resultat tyder på att flyttfåglar kan ha större möjligheter att anpassa sina häckningsområden till ett varmare klimat än vad man tidigare trott. Om fåglar etablerar sig längre norrut finns det mycket som talar för att de också kommer att återvända dit under kommande häckningssäsonger, säger Jan-Åke Nilsson.
Forskare har transplanterat insulinproducerande celler till en patient med typ 1-diabetes. Studien visar att cellerna kan överleva i kroppen, vilket väcker hopp om en framtida bot mot sjukdomen.
Forskare har i en studie undersökt om genmodifierade insulinproducerande celler från bukspottkörtelns Langerhanska öar kan transplanteras på ett säkert sätt. Målet är att återställa insulinproduktionen hos personer med typ 1-diabetes utan samtidig behandling med immundämpande läkemedel.
Nu visar data från en 14-månadersuppföljning att cellerna är säkra samt fortsätter att överleva och fungera hos en patient.
– Detta är ett bevis på att insulinproducerande celler kan transplanteras till patienter med typ 1-diabetes och fås att överleva utan samtidigt behov av immundämpande läkemedel via en specifik teknik för genmodifiering, säger Per-Ola Carlsson, överläkare vid kliniken för endokrinologi och diabetologi vid Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
– Vår förhoppning är att tekniken framöver helt ska förändra typ 1-diabetes från en kronisk sjukdom till en botbar sjukdom, fortsätter Per-Ola Carlsson.
Celler undgår immunförsvarets angrepp
Vid transplantation av insulinproducerande celler, där vävnad kommer från en annan person, har det hittills krävts en behandling som dämpar mottagarens immunförsvar. Det behövs för att förhindra att de transplanterade cellerna stöts bort.
I den aktuella studien har forskarna använt genetiskt modifierade celler som är utformade för att undgå immunförsvarets angrepp. Tanken är att cellerna både ska skyddas mot avstötning och mot det autoimmuna angrepp som ligger bakom typ 1-diabetes.
– Eftersom detta är en först-i-människa studie, som i första hand fokuserar på säkerhet, har endast en mindre mängd insulinproducerande celler transplanterats till denna första patient. I en uppföljande kommande studie, med stamcellframtagna insulinproducerande celler, hoppas vi dock få möjlighet att öka cellmängden och komma upp i botande doser, säger Per-Ola Carlsson.
Ö-cellsbehandling vid typ 1-diabetes
Vid typ 1-diabetes angriper och förstör den drabbade individens immunsystem (autoimmunitet) de så kallade betacellerna som producerar insulin.
Behandling av sjukdomen har gått framåt de senaste åren med exempelvis insulinpumpar som kan styra sockerhalten i vävnaden.
För personer med svår typ 1-diabetes och oförutsägbara, kraftiga variationer av blodsockret finns sedan drygt 20 år en etablerad behandling med transplantation av så kallade Langerhanska öar som innehåller insulinproducerande celler.
Ö-cellsbehandlingen innebär att Langerhanska öar isoleras från en avliden donators bukspottkörtel och transplanteras till en patient med målet att uppnå normal blodsockerkontroll och insulinoberoende.
Samtidigt med transplantationen behöver patienten immunsuppression. Sedan starten 2001 har drygt 170 ö-transplantationer genomförts på Akademiska sjukhuset fördelat på cirka 60 patienter.
Forskare har upptäckt en tidigare okänd spindelart i södra Saudiarabien. Dna-analyser kan avgöra om det rör sig om ett helt nytt släkte.
Bergsområdena i södra Saudiarabien är bland de minst utforskade delarna av Arabiska halvön när det gäller spindlar. Nu har forskare upptäckt en tidigare okänd art i regionen Asir. Området skiljer sig från de ökenlandskap som ofta förknippas med landet. Här finns höga berg, skogar och en rik biologisk mångfald.
Arten har fått namnet Oecobius asirensis, efter regionen där den hittades. Vid en inventering påträffades både hanar och honor. Upptäckten ger nya kunskaper om den biologiska mångfalden i regionen och kan också få betydelse för hur en hel grupp spindlar klassificeras.
– Studien visar betydelsen av taxonomisk grundforskning. Kunskap om vilka arter som finns och hur de är besläktade är en förutsättning för att förstå den biologiska mångfalden och fatta välgrundade beslut om naturvård, säger Raul Vicente, gästforskare vid Naturhistoriska riksmuseet, i ett pressmeddelande.
Mer än en ny art
Många spindelarter kan likna varandra till utseendet. För att skilja dem åt behöver forskarna ofta studera mycket små detaljer i fortplantningsorganen. Den nyupptäckta spindeln skiljer sig tydligt från den typart som används som referens för släktet Oecobius. Skillnaderna finns hos både hanar och honor.
– Det väcker frågan om den nya arten kan representera en egen utvecklingslinje och i framtiden behöva placeras i ett annat, eller kanske helt nytt släkte. För att kunna avgöra det kommer sannolikt även dna-analyser att behövas, säger Raul Vicente.
Fyndet handlar därför inte bara om att lägga ytterligare en art till listan över världens spindlar. Det kan också bidra till att forskarna omprövar hur en hel grupp spindlar ska delas in och hur arterna är besläktade.
Fler upptäckter väntas
Bergsregionerna i södra Saudiarabien och norra Jemen tros hysa många endemiska arter, det vill säga arter som inte finns någon annanstans i världen. Det gör att de blir särskilt viktiga att utforska och dokumentera.
– Fortsatta inventeringar väntas leda till fler upptäckter, både av arter som är nya för landet och helt nya för vetenskapen, säger Raul Vicente.
Personer som är mer benägna att tro på konspirationsteorier är ofta mer mottagliga för rysk desinformation. Det visar en studie från Försvarshögskolan med deltagare i fyra europeiska länder.
Rysslands användning av desinformation har under de senaste åren blivit en viktig säkerhetspolitisk fråga. Samtidigt vet man fortfarande relativt lite om varför vissa människor väljer att tro på och sprida budskap som gynnar Kreml, den ryska statsledningen.
Konspirationstänkande kan förklara
För att öka kunskapen undersökte forskarna om grundläggande psykologiska behov, som behov av status och tillhörighet, kan bidra till att förklara varför vissa människor blir mottagliga för rysk desinformation. Samtidigt analyserade de andra faktorer som kan ha betydelse.
Resultaten visar att två faktorer återkommer i samtliga fyra länder som undersökts: ett konspirationstänkande och en upplevd koppling till rysk kultur. Dessa hade ett starkare och mer konsekvent samband med stöd för rysk desinformation än psykologiska behov.
Psykologiska behov kan påverka indirekt
Psykologiska behov, som behov av status och tillhörighet, kan påverka indirekt.
– Våra resultat visar att dessa behov främst spelar en indirekt roll genom att bidra till ett konspirationstänkande eller till ökad konsumtion av ryska statsfinansierade medier, vilket i sin tur ökar sannolikheten att acceptera Kremlvänliga narrativ (budskap, reds.anm.). Men vi behöver mer forskning om detta för att kunna ge tydligare svar, säger Charlotte Wagnsson.
Behöver förstå mekanismer som gör människor mottagliga
Forskarna betonar att resultaten inte innebär att psykologiska behov saknar betydelse. Tvärtom pekar studien på att sambanden är mer komplexa än vad tidigare forskning ofta har utgått från.
– Om vi blir bättre på att förstå de mekanismer som gör människor mottagliga för desinformation blir det också möjligt att utveckla mer effektiva åtgärder för att stärka motståndskraften i demokratiska samhällen, säger Charlotte Wagnsson.
Studien bygger på enkätdata från 6 019 personer i Grekland, Serbien, Sverige och Storbritannien.
Det som arkeologer länge trodde var en björnfäll visar sig vara delar av en 2000 år gammal sko. Fyndet bär spår av romerskt skomode och beskrivs som mycket ovanligt i Norden.
Ett skinnfragment har funnits i Statens historiska museers samlingar sedan 1943, då arkeologer undersökte ett gravröse i Igelsta i Söderby-Karl, Norrtälje kommun.
Vid utgrävningen hittades bland annat en unik romersk bronskittel. I kitteln låg beslag och kedjor till två praktfulla dryckeshorn. Fynden har daterats till omkring år 100 e.Kr.
Sensationell upptäckt
Under bronskitteln fanns skinnfragment som då tolkades som rester av en björnfäll. När två antikvarier och en arkeolog nyligen granskade fyndet på nytt upptäckte de något som beskrivs som sensationellt.
– Vi kunde se att skinnfragmenten var tillskurna och hade olika öppningar, vilket gjorde att det inte kunde vara en björnfäll. Nya undersökningar och analyser visade att det var ett helt unikt fynd av två fragment av en 2 000 år gammal sko, säger Thomas Eriksson, antikvarie vid Statens historiska museer, i ett pressmeddelande.
I romerska delar av Europa kallas modellen Ramshaw-sko, en brukssko som var anpassad för att kunna gå längre sträckor. Skon användes både av män, kvinnor och barn.
– Fyndet är delar av ett vardagligt nyttoföremål där man kan se inspiration av det romerska skomodet, och det liknar inget annat fynd i Norden, säger Thomas Eriksson.
Hund- eller vargskinn
Att skon lagts ned i graven tyder på att den haft en viktig roll i gravritualen. En ny dna-analys av skinnet visar att skon sannolikt var tillverkad av hund- eller vargskinn.
De nya resultaten pekar också på att människorna i Roslagen hade fler kontakter med omvärlden än tidigare känt. De exklusiva föremålen från Romarriket som påträffats i graven tyder på att området ingick i omfattande handels- och kontaktnät runt Östersjön redan under romersk järnålder.
Över tusen arter behöver ekar i sin närhet, men gamla eklandskap och naturbetesmarker blir allt färre. Nu har forskare kartlagt hur mycket livsmiljö som krävs för att hotade arter ska kunna överleva – kunskap som kan hjälpa naturvårdare att sätta in rätt åtgärder i tid.
Eken är det trädslag som hyser störst biologisk mångfald i Sverige, med omkring 1 800 arter knutna till sig. Men eklandskap och naturbetesmarker minskar, vilket hotar många arters överlevnad.
Forskare vid Linköpings universitet har nu tagit reda på hur stora och sammanhängande dessa miljöer behöver vara för att säkra den biologiska mångfalden på lång sikt. I stället för omfattande fältinventeringar har de tagit hjälp av privata databaser, olika artprojekt och Artportalen, där allmänheten kan rapportera in observationer.
Forskare identifierade trösklar
Forskarna kombinerade flera miljoner inrapporterade artuppgifter med data över utbredning av livsmiljöer, till exempel inventeringar av stora ekar som gjorts av länsstyrelser och andra tillgängliga data över betesmarker. Genom att lägga ihop fynden av arter med data om livsmiljön på platsen, kunde forskarna söka efter mönster.
Forskarna visar att mängden livsmiljö hänger ihop med om olika arter förekommer på platsen. Dessutom kunde de identifiera trösklar för hur mycket livsmiljö som behövs för att en art skulle kunna finnas.
– Det är ju högre sannolikhet att en känslig art finns i ett ekrikt landskap än på en plats med få ekar. Vi har kunnat räkna på var gränsen går för olika arter. Vi kan med relativt stor säkerhet ge ett mål för hur mycket livsmiljö som behövs, säger Karl-Olof Bergman, biträdande professor vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Hotad svamp visar vägen
Saffranstickan, en akut hotad svamp i Sverige, tillhör de arter som ställer allra högst krav på sin livsmiljö. Den är beroende av många gamla ekar i sin närhet. I studien kom forskarna fram till hur mycket livsmiljö som krävs för att arten ska kunna finnas på en plats. Och om saffranstickan kan leva på platsen, är kraven också uppfyllda för alla andra arter som är beroende av gamla ekar. Resultaten ger naturvårdare konkreta, vetenskapligt grundade underlag för att kunna prioritera insatser där de gör mesta möjliga nytta.
– Särskilt viktigt är att vi kan peka ut stora områden där hotade arter förekommer i dag, men där livsmiljöerna är för små eller splittrade för att arten ska kunna överleva långsiktigt. Artrikedomen på de platserna är på lånad tid. Vi har ett tidsfönster nu där vi kan agera och återställa miljöerna för att rädda arter som annars kommer att försvinna därifrån, säger Karl-Olof Bergman.
Nytta och egenvärde
Biologisk mångfald är en grundförutsättning för många av de funktioner som samhället är beroende av. Artrika ekosystem bidrar till rent vatten, ren luft och bördiga jordar, medan pollinerande insekter är avgörande för goda skördar. Dessutom bygger flera läkemedel på ämnen som upptäckts i naturen.
– Nyttoperspektivet är viktigt, men allting i naturen har ett egenvärde. Vad har vi för rätt att utrota arter som har miljoner år av evolution bakom sig? Arterna som försvinner under vår livstid är också förlorade för alla framtida generationer, säger Karl-Olof Bergman.
Hur många ekar behövs för att bevara biologisk mångfald?
Forskarna kunde se att många ekberoende arter förekom där det fanns omkring 400 gamla ekar med stammar som var över en meter i diameter inom ett område på 25 kvadratkilometer. De betonar dock att det är ett riktvärde – inte en skarp gräns.
Pappor som tar flera månaders föräldraledighet löper lägre risk att utveckla depressiva symtom under småbarnsåren än pappor som tar kortare ledighet. Det visar en ny svensk studie.
Forskning om föräldraledighet har traditionellt fokuserat på mammors hälsa, medan pappors psykiska hälsa studerats i mindre utsträckning. I en studie från bland annat Karolinska institutet har forskare nu följt 746 svenska pappor under 18 månader. Studien startade när deras barn var omkring nio månader gamla och avslutades vid en uppföljning när barnen var cirka 27 månader.
Papporna svarade på frågor om depressiva symtom både vid studiestart och vid uppföljningen. Uppgifter om hur mycket föräldraledighet papporna hade tagit samlades in vid uppföljningen.
Eftersom psykisk hälsa kan påverka hur mycket föräldraledighet som tas ut justerade forskarna analyserna för depressiva symtom som rapporterades vid studiens början. De justerade också analyserna för faktorer som familjesituation, socioekonomiska förhållanden samt hur mycket föräldraledighet mamman tog ut.
Bättre psykisk hälsa
Resultaten visar att pappor som tog ut 14–40 veckors föräldraledighet hade en betydligt lägre sannolikhet att uppvisa tecken på depression jämfört med pappor som tog ut fyra veckor eller mindre. Pappor som tog 5–13 veckor visade inte samma mönster, och inte heller de som tog mer än 40 veckors föräldraledighet, jämfört med gruppen med kortast ledighet.
De 90 dagar som är reserverade för varje förälder i Sverige motsvarar cirka 13 veckors föräldraledighet
– Våra resultat tyder på att pappor som tar ut föräldraledighet utöver de 90 dagarna, men inte mer än 60 procent av den totala föräldraledigheten, kan ha bättre psykisk hälsa, säger Michael Wells, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Institutet.
Tryggare i föräldrarollen
En möjlig förklaring till den lägre sannolikheten för depressiva symtom är att en längre sammanhängande tid hemma kan hjälpa pappor att bygga en närmare relation till sitt barn, känna sig tryggare i föräldrarollen och etablera fungerande vardagsrutiner. Det kan i sin tur minska risken för depressiva symtom.
Samtidigt betonar forskarna att studien är observationsbaserad och därför inte kan fastställa orsak och verkan. En annan begränsning är att uppgifter om föräldraledighet bygger på pappornas egna rapporter.
Tidiga insatser riktade mot ett centralt stressprotein kan skydda mot bestående förändringar i beteende och hjärna kopplade till svåra upplevelser i barndomen. Detta visar en studie som gjorts på möss.
Motgångar i tidig ålder, såsom barndomstrauma, övergrepp eller försummelse, är en betydande riskfaktor för att utveckla psykiatriska tillstånd, som till exempel depression, ångest och posttraumatiskt stressyndrom senare i livet. Hur dessa erfarenheter blir biologiskt inpräntade i hjärnan har dock varit oklart.
I en ny studie har forskare vid bland annat Karolinska institutet sett att behandling med en hämmare mot ett stressprotein under en kritisk utvecklingsperiod kan förebygga långsiktiga effekter av tidig stress hos möss.
Studien fokuserade på genen FKBP5 och dess kodade protein FKBP51, en väletablerad regulator av kroppens stresshormonsystem som är starkt kopplad till sårbarhet för psykisk ohälsa.
För att undersöka hur tidiga trauman påverkar social dynamik använde forskarna en musmodell för tidiga negativa livshändelser i kombination med ett avancerat, datorseendebaserat spårningssystem.
Hämmare av stressprotein motverkade beteendeförändringar
Forskarna fann att möss som utsattes för tidiga motgångar utvecklade omfattande och bestående brister i socialt beteende, vilket yttrade sig som social underordning både under ungdomsperioden och i vuxen ålder. Dessa stressade möss hamnade i oproportionerligt hög grad längst ned i sina sociala hierarkier.
När SAFit2, en mycket selektiv och hjärnpenetrerande hämmare av genproteinet FKBP51, gavs till mössen under perioden av tidig stress kunde dessa beteendeförändringar dock motverkas.
De behandlade mössen utvecklade framgångsrikt en normal social hierarkidynamik och visade inga skillnader jämfört med de icke-stressade kontrollmössen.
– Att en tillfällig behandling tidigt i livet kan leda till bestående förbättringar i socialt beteende och gruppinteraktioner upp i vuxen ålder är mycket uppmuntrande, säger Xiuqi Ji, doktorand vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska institutet.
Belyser möjligheten till riktade behandlingar
För att förstå den biologiska grunden till dessa beteendeförändringar analyserade forskarna genuttrycket i flera stressrelaterade hjärnregioner.
Motgångar tidigt i livet ledde till omfattande förändringar i genaktiviteten i hela hjärnan. Behandling med SAFit2 motverkade i stor utsträckning dessa förändringar.
De mest uttalade effekterna sågs i områden som är involverade i känsloreglering och belöningsprocesser. Resultaten tyder på att behandlingen bidrar till att återställa normala molekylära signalvägar, inklusive sådana kopplade till immun- och inflammatoriska processer.
Resultaten belyser både den långvariga påverkan som motgångar i tidig ålder kan ha och möjligheten till riktade behandlingar. Det visade sig att tidig stress formar beteendet över tid och förändrar hjärnans funktion, men dessa effekter kan förebyggas genom behandling i rätt tid.
– Våra resultat fastställer FKBP51 som ett kritiskt farmakologiskt mål för att motverka de långvariga effekterna av tidiga trauman på hjärnans funktion, säger forskaren Mathias Schmidt.
Studien pekar på nya förebyggande metoder. En tidig, tidsbegränsad behandling återställde både socialt beteende och genuttrycksmönster i hjärnan, vilket indikerar ett potentiellt fönster där de långsiktiga effekterna av stress kan mildras.
– Även om vi inte alltid kan förhindra att motgångar i tidig ålder inträffar, öppnar detta arbete ett viktigt förebyggande fönster. Det visar en tydlig väg mot utveckling av riktade, proaktiva behandlingar som förhindrar att stress permanent förankras som en risk för psykiatrisk sjukdom, säger Juan Pablo Lopez, biträdande professor vid Institutionen för neurovetenskap vid Karolinska institutet.
En ny metod utvecklas nu för att spåra bakteriers dna direkt i patientprover på akuten, i stället för att odlas. Målet på sikt är att korta tiden för diagnos vid allvarliga infektioner.
Med hjälp av metoden som har utvärderats vid Universitetssjukhuset Örebro kan bakterier i blodet upptäckas blodet på några timmar i stället för dagar.
– Vi har visat att det teoretiskt är möjligt att identifiera sjukdomsorsakande bakterier direkt från ett blodprov taget på akutmottagningen. Nu behöver vi fortsätta utveckla metoderna för att göra dem tillräckligt känsliga och tillförlitliga, säger ST-läkaren David Nestor, som nyligen disputerat vid Örebro universitet.
Sköra löper störst risk för sepsis
Varje år drabbas omkring 900 personer i Örebro län av bakterieinfektioner som sprider sig till blodbanan. I värsta fall kan tillståndet utvecklas till sepsis, ett livshotande tillstånd där kroppens reaktion på infektionen leder till organsvikt.
– Vem som helst kan drabbas, men äldre och sköra personer löper större risk att bli allvarligt sjuka, berättar han.
Bakterier i blodet påvisas i dag genom odling. Cirka 40 milliliter blod från patienten placeras i en näringslösning där eventuella bakterier får växa i ett värmeskåp. Metoden fungerar väl, men det kan ta mellan tolv timmar och tre dygn innan bakterier identifieras och deras känslighet för antibiotika kan analyseras.
– Dessutom vet vi att träffsäkerheten påverkas av hur mycket blod som tas och om patienten redan har fått antibiotika, vilket kan hämma bakteriernas tillväxt, säger David Nestor.
Bakteriernas dna visas snabbt
Den nya forskningen bygger i stället på att identifiera bakteriers arvsmassa direkt från cirka 5 milliliter blod. Cellerna i provet bryts ner och allt frisläppt dna analyseras med avancerad sekvensering och databaserade analyser som skiljer ut bakterie-dna från den stora mängden mänskligt dna.
– Målet är att denna analys ska kunna ge svar inom några timmar. Den stora utmaningen är att mängden bakterie-dna ofta är mycket liten jämfört med mängden mänskligt dna. Det gör det tekniskt mycket krävande och mer forskning behövs.
Viktigt steg mot snabbare diagnostik
Tekniken är dyr och experimentell, men kostnaderna för dna-sekvensering har minskat kraftigt de senaste åren. Resultaten pekar på särskilt stor nytta för de svårast sjuka patienterna och för patienter med hög misstanke om infektion där standardmetoder inte kunnat påvisa orsak.
Nästa steg blir att utveckla metoden för stabil påvisning av små mängder bakterie-dna i patientprover.
I studien har prover analyserats från cirka 500 patienter i Region Örebro län som sökt vård med misstanke om bakterier i blodet mellan åren 2014–2016. Utöver den vanliga diagnostiken lämnade patienterna extra blodprover som kunde användas i forskningen.
Män är överrepresenterade när det kommer till hjärtsjukdom, men det finns vissa tillstånd som främst drabbar kvinnor, som till exempel ”brustet hjärta”. Stress och ångest är vanligt förekommande i denna grupp och en ny studie visar att internetbaserad KBT kan minska symtomen och hjälpa patienterna att bättre hantera sina känslor.
Det finns en grupp patienter som har tydliga symptom på hjärtinfarkt, som bröstsmärtor och andfåddhet, men där man inte kan se några tydliga förträngningar i kranskärlen. I patientgruppen ingår till exempel de som drabbas av ”brustet hjärta”, takotsubo syndrom. Det är ett tillstånd som ofta utlöses av extrem stress och ger dessa symtom.
Trots att personer som drabbas av dessa typer av hjärtsjukdom kan uppleva stress och ångest både före och efter händelsen, finns idag inga behandlingsriktlinjer för psykologiskt stöd. Forskare vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet har därför undersökt om internetbaserad kognitiv beteendeterapi (KBT) kan hjälpa patienterna att bättre hantera sina känslor.
− Vi kan se att vår behandling, som består av en internetbaserad KBT inriktad på att hantera stress och ångest, minskar symtomen. Minskningen är signifikant och ligger i linje med resultaten man brukar se i psykologiska behandlingar. Dessutom var det få som hoppade av, vilket tyder på att behandlingen var uppskattad, säger Philip Leissner, psykolog och forskare.
Kvinnor överrepresenterade i studien
I studien ingick totalt 88 personer med symptom på hjärtinfarkt. De hade antingen takotsubo eller hjärtinfarkt utan tydliga förträngningar i kranskärlen, det som i sjukvården kallas för MINOCA (Myocardial Infarction with Non-Obstructive Coronary Arteries).
Patienterna rekryterades strax efter att de drabbats av hjärtsjukdomen från sjukhus i Stockholm, Örebro och Östersund. Det är fler kvinnor i denna patientgrupp än bland de som drabbas av vanlig hjärtinfarkt. Kvinnor är också mer benägna att delta i psykologisk behandling. Därför var 91 procent av deltagarna i studien kvinnor.
Deltagarna delades in i två grupper: ena halvan fungerade som kontrollgrupp medan andra halvan erbjöds KBT via nätet samt två korta telefonsamtal med psykolog.
KBT:n som patienterna fick genomgå hade forskarna tagit fram tillsammans med patienter som hade upplevd erfarenhet av dessa diagnoser. Terapin pågick i mellan sju till nio veckor, anpassat efter patienternas behov. Efter behandlingen mätte forskarna patienternas förmåga att hantera ångest och stress med tre olika formulär.
− Både symptom av stress och ångest minskade till följd av behandlingen. Vi kunde framförallt se att patienterna inte reagerade lika negativt på stress, snarare än att de upplevde att de kunde kontrollera stressfyllda situationer i sin vardag. Det tolkar vi som att det finns faktorer i deras vardag som de inte kan göra så mycket åt, som till exempel att de drabbats av den här sjukdomen. Men de blev i alla fall bättre på att hantera känslorna som uppkommer, säger Philip Leissner.
Bäst effekt vid takotsubo
Bland de 52 patienterna som diagnostiserats med takotsubo fungerade KBT bättre än sedvanlig vård i mycket större utsträckning än hos de 36 som fick andra diagnoser än takotsubo (MINOCA-gruppen).
− Dessa patienter hade mycket stor nytta av behandlingen. En förklaring skulle kunna vara att det var fler takotsubopatienter med i gruppen som utformade behandlingen. Men det skulle också kunna bero på att de här personerna har ett större behov av psykologisk behandling. Att de kanske lidit av stress och ohälsa under en längre tid och faktiskt behöver hjälp.
I den aktuella studien angav patienterna att de drabbats av sin sjukdom i samband med händelser som dödsfall i familjen, chockande händelser eller konflikter på arbetsplatsen.
Eftersom tanken med behandlingen är att patienterna ska lära sig hantera stress och ångest, blir de förhoppningsvis också bättre på att hantera sådana här situationer i framtiden.
− Det här är en grupp som varit ganska osedd, eftersom män är överrepresenterade i den vanliga hjärtsjukdomsstatistiken. Men kvinnor drabbas också, men då på andra sätt. Därför måste vi utveckla nya behandlingsmetoder även för denna grupp.
Forskarna ska nu fortsätta att utveckla modellen och utvärdera exakt vad det var som hjälpte i behandlingen.
Takotsubo orsakas ofta av psykisk eller fysisk stress
MINOCA (Myocardial Infarction with Non-Obstructive Coronary Arteries), är ett samlingsnamn på hjärtinfarkter där man inte kan se några tydliga förträngningar i kranskärlen. Upp till 10 procent av alla hjärtinfarkter är av denna typ. Runt 60 procent av de som drabbas av MINOCA är kvinnor.
Takotsubo har historiskt varit en undergrupp inom MINOCA, men har senare exkluderats eftersom den inte klassas som en ischemisk sjukdom, dvs att den inte beror på syrebrist i kranskärlen.
Takotsubo kan ge symtom som är identiska med en hjärtinfarkt så som bröstsmärta och andfåddhet. 90 procent av de som drabbas är kvinnor efter klimakteriet. Sjukdomen orsakas ofta av psykisk eller fysisk stress och leder till att hjärtats vänstra kammare får en karaktäristisk form. Tillståndet upptäcktes i Japan och har fått sitt namn efter att hjärtats vänstra kammare liknar en bläckfiskfälla, en takotsubo.
Vad blir konsekvenserna om statliga ersättningar och löner inte kan betalas ut under en krissituation? Enligt en rapport från FOI skulle ett längre avbrott i utbetalningar slå hårt mot både hushållen och samhällsekonomin. Antalet personer i hushåll med låg inkomst kan öka till över 2,5 miljoner.
En studie från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har undersökt vad som kan hända om staten tillfälligt inte kan betala ut löner, pensioner och sjuk- eller familjeersättningar till följd av en allvarlig störning, kris eller annan samhällspåverkande händelse.
Enligt rapporten är utbetalningarna en grundläggande förutsättning för att samhället ska fungera.
– Statens utbetalningsförmåga är en del av samhällets motståndskraft. När utbetalningarna uteblir påverkas inte bara hushållens ekonomi utan även kommuner, arbetsmarknad och samhällsekonomi, säger Susanna Holzer, försvarsekonom vid FOI och projektledare för studien, i ett pressmeddelande.
Slår hårt mot hushållen
Statliga ersättningar utgör en viktig del av försörjningen för stora delar av befolkningen och bidrar samtidigt till konsumtion, skatteintäkter och ekonomisk stabilitet. Om utbetalningarna upphör riskerar många hushåll snabbt att få brist på pengar. Konsumtionen väntas minska samtidigt som kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd kan öka.
Enligt studiens simuleringar kan antalet personer som lever i hushåll med låg inkomst öka från knappt 500 000 till över 2,5 miljoner vid ett längre avbrott i de statliga utbetalningarna.
Konsekvenserna av uteblivna statliga löner bedöms till en början bli mer begränsade, eftersom många löntagare har andra inkomster eller ekonomiska buffertar. På längre sikt kan dock störningar få betydande effekter genom att myndigheter kan få svårt att rekrytera och behålla personal samt upprätthålla sin verksamhet.
Kopplat till motståndskraft
Rapporten visar också att statliga utbetalningar är mer än en administrativ funktion. De är en del av samhällets ekonomiska infrastruktur och nära kopplade till det civila försvarets förmåga att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner under störda förhållanden.
– Vi är vana vid att se statliga ersättningar som trygghetssystem för individen. Vår studie visar att de också har betydelse för samhällets samlade motståndskraft. Förmågan att fortsätta betala ut ersättningar och löner är därför viktig även ur ett totalförsvarsperspektiv, säger Susanna Holzer.
Studien har gjort på uppdrag av Försäkringskassan.
Kvinnor uppger oftare än män att de sovit dåligt trots att objektiva mätningar visar att deras sömn i flera avseenden är bättre. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Forskare vid bland annat Karolinska institutet har undersökt skillnader mellan mäns och kvinnors sömn, både vad gäller objektiva mått och upplevd sömnkvalitet.
238 kvinnor och 238 män i åldern 29–85 år registrerade sin sömn under en natt i hemmet med hjälp av polysomnografi, en metod som mäter hjärnaktivitet, andning och rörelser under sömn. Morgonen efter fick deltagarna själva skatta sin sömnkvalitet.
Resultaten visar ett tydligt mönster: Kvinnor skattade generellt sin sömn som sämre än män, trots att mätningarna visade att de i genomsnitt sov bättre. Kvinnorna hade bland annat färre uppvaknanden per timme, längre total sömntid, högre sömneffektivitet och mer djupsömn än männen.
– Det är en paradox, men vi har hittat en möjlig förklaring till varför sömnkvaliteten upplevs så olika, säger Torbjörn Åkerstedt, professor emeritus vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.
Könsskillnader i vad vi minns
Kvinnor skattade antalet uppvaknanden på natten betydligt närmare det som faktiskt mättes, medan män underskattade hur många gånger de varit vakna. Män hade i genomsnitt kortare vaken tid vid varje uppvaknande. Män med korta uppvaknanden skattade i genomsnitt sin sömn som god, medan kvinnor på gruppnivå skattade sin sömn som sämre, oavsett om uppvaknandena var korta eller längre.
När forskarna tog bort män med korta, knappt märkbara uppvaknanden ur analyserna försvann skillnaden i självrapporterad sömnkvalitet mellan könen.
– Våra resultat tyder på att mäns mer positiva bild av sin sömn delvis kan bero på att de inte uppfattar eller minns korta uppvaknanden under natten lika bra som kvinnor. Vi vet ännu inte vad detta beror på, säger Torbjörn Åkerstedt.
Studien visar också att skillnaderna mellan mäns och kvinnors sömn blev tydligare med åldern. Med stigande ålder fick män allt mindre djupsömn och fler uppvaknanden per timme, medan kvinnornas objektiva sömn försämrades i lägre utsträckning. Samtidigt fortsatte kvinnor att rapportera sämre sömnkvalitet än män.
En svaghet med studien är att sömnen mättes under en enda natt och inte nödvändigtvis speglar sömnmönstret över tid.
För många som ägnar sig åt sexuella möten i offentliga miljöer, så kallad cruising, är parker viktiga. Det visar en studie från Danmark. Men fenomenet uppskattas inte alltid av parkförvaltare.
Begreppet cruising beskriver sexuella möten i offentliga miljöer, oftast mellan homosexuella män. Det kan vara spontana eller planerade möten, ibland mellan främlingar. En studie från Sveriges lantbruksuniversitet har nu undersökt vilka som ägnar sig åt cruising, deras upplevelse av naturen och konflikter med parkförvaltare.
– För cruisers är de här mötena och grönområdena oerhört viktiga. På många platser har cruising pågått i årtionden, men trots det vet vi väldigt lite om personerna bakom. Att öka förståelse för vår komplexa värld är angeläget, det var drivkraften bakom studien, säger forskaren Lisbet Christoffersen vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Få klagomål på diskreta möten
Hon är en av forskarna bakom studien som genomförts i Danmark. Där är sex utomhus inte olagligt, men det är förbjudet att ofreda andra – något som kan aktualiseras vid sex på offentliga platser.
– Vår studie visar att det har kommit in få klagomål på cruisers. Det är inte förvånande. Generellt vill cruisers varken störa eller bli störda, säger Lisbet Christoffersen.
Studien omfattar fyra parker och urbana skogsområden i Köpenhamnsområdet: Västskogen, Amager Fälled, Utterslevs mose och Kögebugt Strandpark. Forskarna satte upp information på platser där de visste att cruising förekommer och bad deltagare svara på en enkät via QR-kod. Totalt svarade 45 personer och resultaten överraskade forskarna.
– Anonymitet är väldigt viktigt för cruisers, men samtidigt visade många en stor vilja att berätta. Vi fick utförliga svar på mycket personliga frågor och ny kunskap om den här outforskade gruppen, säger Lisbet Christoffersen.
Vill helst ha vild och otämjd natur
Studien i Köpenhamn visar att genomsnittliga personen som ägnar sig åt cruising är en 49-årig dansk man från medelklassen. Men stora variationer finns. Deltagarna i enkäten var mellan 25 och 76 år och kom från olika samhällsklasser, vissa med bakgrund från länder utanför Europa. För många handlar det om spänning och äventyr, medan en del uppger att cruising är deras enda möjlighet att uttrycka sin sexualitet.
– Det är slående hur många som lyfter fram naturupplevelsen. Att känna solen, vinden och vara omgiven av grönska är en viktig del av varför de söker sig till cruising, säger Lisbet Christoffersen.
Parkförvaltare är inte positiva
Många uppgav att de föredrar grönområden där naturen får växa fritt. Där skapar cruisers avskilda platser för möten. En man berättar att han beskär buskar för att lättare kunna ta sig fram på smala stigar.
– Cruisers beskriver hur de känner att de har rätt att använda grönområdena, samtidigt som de är noga med att inte störa andra, säger Lisbet Christoffersen.
Trots få klagomål från allmänheten visar studien att vissa parker försöker motverka cruising. Forskarna har intervjuat sju parkförvaltare, och flera av dem beskriver det som en moralisk skyldighet att motverka dessa möten.
De röjde buskage, använde kameror och försökte på olika sätt göra områdena mindre attraktiva för cruisers. I vissa fall byggdes lekplatser nära mötesplatserna, och i andra började hundar tillåtas i områdena.
– I Danmark ska den offentliga parken vara till för alla. Samtidigt är det inte självklart vad lagen kräver att parkförvaltare ska göra när det gäller cruising. Det skapar osäkerhet hos personalen och leder ibland till åtgärder som ska hålla cruisers borta, säger Lisbet Christoffersen.
Så kan förvaltare och cruisers mötas
Studien visar att cruising är mycket viktigt för många av utövarna och de planerar att fortsätta träffas. Många vill se parker med mer otämjda delar där de kan mötas utan att störa andra besökare. Lisbet Christoffersen tror att det går att minska konflikterna mellan cruisers och parkförvaltare.
– Studien visar att cruisers gärna delar med sig av sina tankar om hur parker ska utvecklas, men dialogen måste ske på deras villkor. Jag tror att parkförvaltare skulle kunna hitta fungerande lösningar genom att prata med dem. Det skulle ge bättre förutsättningar att utveckla parker som fungerar för alla, säger Lisbet Christoffersen.
Döden kan komma snabbt i livets slutskede, och många närstående önskar i efterhand att de hade förstått hur kort tid som återstod. En ny studie lyfter behovet av bättre utbildning för vårdpersonal och riktade insatser till närstående för att stärka stödet under den sista tiden.
En långvarig sjukdom kan ha ett snabbt förlopp i slutskedet, och det är inte ovanligt att patienten avlider kort efter att närstående har lämnat rummet. Enligt Annika Söderman, forskare i omvårdnadsvetenskap vid Örebro universitet, kan situationen vara svår att hantera för både anhöriga och vårdpersonal.
– Även om ingen i förväg kan veta när döden inträffar, kan ökad kompetens hos vårdpersonal göra att de närstående är bättre förberedda, säger Annika Söderman i ett pressmeddelande från Örebro universitet.
Saknar information
Annika Söderman har tillsammans med kollegor vid Örebro universitet följt upp svar från 563 närstående i det nationella registret för palliativ vård. Forskarna har särskilt analyserat svar om den sena palliativa fasen, vård i livets slutskede.
Studien visar att de flesta närstående upplever att vården i hemmet fungerar bra när den väl är på plats. Brister rör främst samordning, information och kommunikation.
– Väldigt många närstående upplever att vården är bra och att de får emotionellt stöd från vårdpersonalen. De brister som är tydligast är att närstående får för lite information om att döden närmar sig och vad som kommer att hända den sista tiden, säger Annika Söderman.
– Om vårdpersonalen har mer kunskap om dödsprocessen kan det underlätta för närstående att förstå och förbereda sig. Vårdpersonalen kan se tecknen på att döden närmar sig och då fortlöpande informera närstående, fortsätter hon.
Närstående känner sig ensamma
Som sjuksköterska ser hon att äldre patienter med allvarlig sjukdom inte alltid får tillgång till specialiserad palliativ vård i hemmet i samma utsträckning som yngre har, till exempel vid långt framskriden cancersjukdom.
– Ofta finns brister i vårdkedjan när den äldre personen kommer hem från sjukhuset. Det kan ta lång tid att samordna vården innan specialistteamet från den palliativa vården kommer på plats, vilket kan leda till att de närstående känner sig ensamma och faller mellan stolarna, säger Annika Söderman och fortsätter:
– Ofta känns det tryggare för dem när specialisterna kommer in och tar över en del av ansvaret för vården i hemmet, men det krävs ändå utbildning för att personalen ska lära sig mer om hur man inkluderar de närstående, samt resurser som ger den möjligheten, säger Annika Söderman.
Fler behöver utbildas i palliativ vård
Hon menar att vården i livets slutskede kan förbättras på flera sätt.
– Organisationen måste vara öppen för att prova nytt, exempelvis arbetssätt som utvärderats inom forskningen. Jag tror att vi skulle kunna förbättra vården genom att utvärdera vårdprocesserna och vårdkvaliteten i högre grad. På så sätt kan vi dra lärdom av det som inte fungerar och lära av de goda exemplen, säger Annika Söderman.
I pågående forskning ingår även intervjuer med vårdpersonal, vilket ger ytterligare underlag för vad som kan förbättras.
– Framför allt är det tydlig information och palliativ kunskap som ibland saknas. Vården kan inte bygga på att enskilda sjuksköterskor är engagerade och får fortbildning, fler i vårdteamet måste få den kompetens som krävs för att ge döende patienter och deras närstående ett värdigt avslut, säger Annika Söderman.
Alkoholfrågor är fortfarande känsliga att diskutera på många arbetsplatser, vilket påverkar förebyggande insatser. Enligt en studie sätts ofta åtgärder in först när problemen blivit tydliga, trots att de flesta arbetsplatser har riktlinjer för alkohol.
Svenska arbetsgivare är enligt lag skyldiga att arbeta förebyggande med organisatoriska och sociala risker, men alkoholfrågor hamnar trots det ofta långt ned på dagordningen. Det visar en studie där forskare, genom fokusgrupper, har intervjuat 24 chefer inom både offentlig och privat sektor om deras erfarenheter av alkoholpreventivt arbete.
Studien visar att de flesta arbetsplatser har riktlinjer för alkohol. Samtidigt beskrivs de i många fall som formella dokument snarare än verktyg som används aktivt i vardagen.
– Alkoholpolicys i sig räcker inte för att det förebyggande arbetet ska fungera. Avgörande är i stället hur frågorna integreras i det dagliga arbetet och i organisationens ordinarie rutiner, säger Ewa Wikström, forskare vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Känslig fråga att ta upp
Alkohol är fortfarande en självklar del av många sociala sammanhang på arbetsplatsen. Julbord, representation, nätverksträffar och informella after work-aktiviteter kan skapa förväntningar att dricka alkohol. Samtidigt upplevs det ofta som känsligt att ta upp oro kring en medarbetares alkoholvanor.
– Medan ergonomi, stress eller liknande arbetsmiljöfrågor ofta kan diskuteras öppet, förknippas alkoholrelaterade svårigheter fortfarande med skam och personligt misslyckande. Det gör att både medarbetare och chefer kan dra sig för att ta upp frågan, säger Ewa Wikström.
Studien visar också att insatser ofta sätts in först när problemen blivit tydliga. Samtal eller andra åtgärder aktualiseras exempelvis när en medarbetare kommer berusad till arbetet eller när arbetet påverkas. Då kan situationen redan ha pågått under lång tid.
– Om alkohol blir synligt på arbetsplatsen har problemet ofta redan gått ganska långt. Därför behövs strukturer som gör det möjligt att upptäcka risker tidigare, säger Ewa Wikström.
Del av löpande arbetsmiljöarbete
Forskarna såg att fyra faktorer återkom i samtalen med cheferna, och som bedöms vara avgörande för att förebyggande arbete ska fungera: tid, kunskap, stödjande rutiner och en arbetsplatskultur där frågor om alkohol kan diskuteras öppet. Särskilt betydelsefullt tycks vara att integrera frågan i det ordinarie arbetsmiljöarbetet.
– När alkoholprevention blir en naturlig del av introduktion, arbetsmiljöarbete och chefsdialoger minskar beroendet av enskilda chefers initiativ och arbetet blir mer hållbart över tid, säger Ewa Wikström.
