Rätt information till trädgårdsägare är avgörande när invasiva växter som parkslide och lupin ska bekämpas, enligt en ny doktorsavhandling från SLU.
Bara under de senaste fem till tio åren har en stor förändring skett bland invasiva arter. Sorter som tidigare inte har spritt sig med frö har plötsligt börjat göra det.
Trädgårdsägare stöter på de livskraftiga plantorna när de sprids från grannar eller närliggande mark. Ibland planterar de även växterna själva.
Praktlysing. Bild: GT1976, via Wikimedia commons *
Vackra – och invasiva
Här är en rad växter som klassas som invasiva och som är vanliga i svenska trädgårdar:
Buddleja (Buddleja davidii)
Jättebalsamin (Impatiens glandulifera)
Prakthäggmispel (Amelanchier lamarckii)
Kanadensiskt gullris (Solidago canadensis)
Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus)
Parkslide (Reynoutria japonica)
Praktlysing (Lysimachia punctata)
Spärroxbär (Cotoneaster divaricatus)
Syren (Syringa vulgaris)
Vresros (Rosa rugosa)
Källa: Cecilia Palmér, SLU.
Trädgårdar spelar enorm roll
I en avhandling har Cecilia Palmér, i grunden landskapsingenjör, fokuserat just på invasiva växter i trädgårdar. Hon konstaterar att privata trädgårdar sällan studeras, samtidigt som de spelar en avgörande roll för spridningen av invasiva växter.
– Jag tror att det är lätt att förbise de vardagliga miljöerna som samtidigt är de allra viktigaste i folks liv. Ju fler av en art som introduceras på fler platser vid fler tillfällen, desto större risk är det att den förökar sig, säger Cecilia Palmér.
– Om man då ser varje trädgård som en enhet kan det ha jättestor inverkan, till exempel om en invasiv växt plötsligt är trendig.
Vackra och härdiga växter
I enkätsvar från olika delar av landet, inom ramen för avhandlingen, uppger trädgårdsägare att de uppskattar växter som syren och vresros med sina stora och väldoftande blommor. Värden som att växterna är vackra och härdiga uppfattas som viktigare än geografiskt ursprung.
Enkätsvaren visar också att de som har personliga erfarenheter av förlust av biologisk mångfald på grund av invasiva växter har större handlingskraft att bekämpa dem i sin egen trädgård.
Viktigt med lokal information
En del av avhandlingen handlar om kommunikation kring invasiva växter. Regionala skillnader i enkätsvaren visar att det är viktigt att knyta an till lokal problematik om vilka invasiva arter som direkt påverkar de boende i ett specifikt område.
Privata trädgårdsägare behöver nås av information som direkt påverkar dem, menar Cecilia Palmér. Det gäller även hur klimatförändringar påverkar eller kommer att påverka utbredningen av invasiva växter.
– Som en del av förarbetet till enkäten intervjuade jag trädgårdsägare om syren, som klassas som invasiv. Många av dem som bodde i Voxnadalen i Hälsingland har svårt att ens få den att överleva. I Blekinge var det en man som hade 80 kvadratmeter i sin trädgård. Han tyckte inte att det var konstigt att den klassades som invasiv.
– De som bor i huset i anslutning till en trädgård är de som påverkar den mest. Kommunikationen med dem blir därför avgörande, säger Cecilia Palmér.
Forskare vid Göteborgs universitet har hittat ett protein som är kopplat till förhöjd spridningsrisk och återfall vid lungcancer. Fynden skulle kunna leda till bättre behandlingar inom det som kallas precisionsmedicin, särskilt för äldre personer.
Lungcancer är en sjukdom som drabbar främst äldre människor. Trots det bygger många laboratoriestudier på experimentella djurförsök med unga djur.
För att bättre spegla sjukdomens verklighet jämförde forskarna lungtumörer i unga och äldre möss. Därtill analyserades data rörande cirka tusen lungcancerpatienter i Halland och Västra Götaland.
Spridda tumörer hos äldre
Resultaten pekar på tydliga mönster. Hos äldre individer var tumörerna ofta mindre och växte långsammare. Samtidigt var sjukdomen längre gången när den upptäcktes. Den hade också oftare spritts till andra organ.
– Det här hjälper till att förklara en paradox som läkare ofta ser, att äldre patienter kan diagnostiseras med en liten och långsamt växande primärtumör, som dock redan spritt sig till långt bortom lungan, exempelvis till hjärna, lever och ben, säger Volkan Sayin, docent vid Göteborgs universitet.
Larmsystem kapas av tumören
Studien visar hur åldrandet förändrar lungcancerns biologi och gör tumörer mer benägna att sprida sig. Forskarna identifierade en molekylär signalväg, en komplex kedja av reaktioner och interaktioner, där ett specifikt stress-responsprotein, ATF4, var centralt.
Vid normala fysiologiska förhållanden utgör ATF4 ett slags larmcentral som reagerar på exempelvis näringsbrist, viruspartiklar eller ansamling av felveckade proteiner. Det aktiverar en skyddande och åtgärdande respons, säger Volkan Sayin.
– Hos äldre patienter kapas det här larmsystemet av tumören, och tumörcellerna får hjälp att lägga om sin metabolism. Tumören växer inte fortare men den metabola omläggningen ger tumörcellerna förmågan att sprida sig och bilda dottersvulster på andra platser i kroppen.
Kan vara viktig markör
Tumörer från äldre individer i studien, både möss och människor, visade högre nivåer av ATF4. Höga nivåer av ATF4 var dessutom kopplade till ökade återfall efter lungkirurgi samt sämre överlevnad hos patienter med lungadenokarcinom, den vanligaste formen av lungcancer.
– Våra resultat tyder på att ATF4 inte bara är en del av mekanismen bakom spridningen av lungcancer utan också kan fungera som en markör för mer aggressiv sjukdom, säger Clotilde Wiel, docent vid Göteborgs universitet.
Minskad spridning hos möss
Studien banar, enligt forskarna, väg för en behandlingsstrategi som tar sikte på det åldersrelaterade signalsystem som cancertumören har kapat. Genom att blockera ATF4, eller en specifik metabol process som ATF4 styr, med läkemedel kunde forskarna kraftigt reducera spridningen av gamla tumörer hos möss.
Tidigare har det varit oklart varför studier med liknande läkemedel i stor utsträckning har misslyckats när de har gjorts på människor. De nya resultaten talar för en mer riktad behandling, säger Clotilde Wiel.
– Våra resultat tyder på att dessa läkemedel kan fungera betydligt bättre om de används mer precist, till exempel hos äldre patienter vars tumörer uppvisar hög ATF4-aktivitet.
Åldrande förändrar tumörer
Behandling med kemoterapi och strålning är inriktad på snabbväxande tumörer, alltså inte den typ av lungcancertumörer som är vanligast hos äldre människor. Forskning och läkemedelsutveckling behöver generellt ta mer hänsyn till biologiskt åldrande, menar forskarna.
– Det är helt uppenbart att normalt åldrande fundamentalt förändrar hur tumörer utvecklas, ett område där vi i dag saknar kunskap och där relativt lite forskning görs då det rör sig om kostsamma studier som tar lång tid, säger Volkan Sayin.
I Sverige har många platser förorenats med PFAS efter användning av brandskum på flygplatser. Nu har forskare från SLU mätt halter av PFAS i komjölk. I mjölk från mejerier runt om i landet fanns inga mätbara halter alls. Även på gårdar nära förorenade områden var halterna överlag mycket låga.
I Sverige finns områden som är särskilt förorenade med så kallade högfluorerade ämnen, med samlingsbeteckningen PFAS. Det har i vissa fall lett till att grundvattnet har blivit förorenat och till att människor har fått i sig betydande mängder PFAS.
Internationellt finns också exempel på mycket höga halter av PFAS i kött och mjölk från nötkreatur som har utsatts för PFAS från miljön.
Analys på 22 gårdar
För att få en bild av hur det ser ut i Sverige har en SLU-ledd forskargrupp analyserat PFAS-halterna i mjölk på 22 svenska gårdar. Gårdarna ligger mindre än en mil från platser där det har använts betydande mängder brandskum vid övningar.
Dessutom analyserades halterna av PFAS i djurens huvudsakliga dricksvatten. För att få en bild av riskerna med mjölk som säljs i butiker analyserades PFAS också i stora mjölktankar på 20 mejerier utspridda över hela landet.
Inga tecken på hälsorisker
I mejerimjölken analyserades 49 olika PFAS-ämnen, och inga mjölkprover innehöll tillräckligt höga halter för att ge utslag med de mätmetoder som användes. Det fanns alltså inga tecken på att mejerimjölk skulle utgöra en hälsorisk för konsumenter.
På gårdarna i studien, som ligger i närheten av sex kända förorenade platser i Syd- och Mellansverige, var halterna av PFAS i allmänhet mycket låga eller inte mätbara. Sammantaget bedöms resultaten spegla bakgrundsnivåer av PFAS snarare än påverkan från de aktuella förorenade områdena.
Låga halter i vatten
Halterna av PFAS var även mycket låga i de vattenprov som samlades in på gårdarna, och det fanns ingen koppling mellan halterna i vattnet på en gård och halterna i gårdens mjölk. Detta tyder på att det PFAS som korna får i sig i huvudsak kommer från andra källor än gårdens vatten.
– Det skulle kunna komma från fodret, eller från vattendrag som djuren har tillgång till vid bete, men det är inget vi har undersökt, säger SLU-forskaren Ida Hallberg.
Fler undersökningar behövs
Gårdarna i studien täcker ett fåtal av de tusentals förorenade områden som finns i Sverige.
– Samtidigt tyder de prover som togs på mejerierna på att konsumtionsmjölken inte utgör någon hälsorisk. Om förorenad mjölk från enstaka gårdar kommer till ett mejeri späds den helt enkelt ut väldigt mycket, säger Ida Hallberg.
Det går dock inte att utesluta att det finns andra områden med allvarligare PFAS-kontaminering.
– Att vi inte har upptäckt något alarmerande är förstås glädjande, men det finns ett behov av fortsatt PFAS-övervakning i mejeriproduktionen.
Om PFAS
Under flera årtionden har högfluorerade ämnen använts i bland annat brandskum. Eftersom ämnena praktiskt taget inte bryts ned ansamlas de i miljön i närheten av utsläppsområden.
Negativa hälsoeffekter finns för människor som har varit utsatta för en hög exponering för PFAS, till exempel ökade kolesterolvärden och ett försämrat antikroppssvar efter en viss typ av vaccination.
På grund av ämnenas oönskade egenskaper pågår idag forskning för att försöka rena dricksvatten och förorenade marker från PFAS.
Forskare vid Karolinska Institutet och KTH har utvecklat en förbättrad metod för att skapa insulinproducerande celler från mänskliga stamceller. Cellerna fungerar väl i laboratoriet och kan återställa blodsockerkontroll hos möss med diabetes, enligt en ny studie.
Typ 1-diabetes uppstår när insulinproducerande celler i bukspottkörteln förstörs av immunsystemet så att kroppen inte längre kan ta upp glukos från blodet och reglera blodsockernivån.
En möjlig behandling är att ersätta dessa celler med nya, men tidigare metoder för att framställa sådana celler från stamceller har ofta gett varierande resultat.
Behandling med egna celler
– Vi har tagit fram en metod som pålitligt framställer insulinproducerande celler av hög kvalitet från flera olika mänskliga stamcellslinjer, säger Per-Olof Berggren, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet.
Det, menar forskarna, öppnar möjligheter för framtida behandlingar med patienternas egna celler, vilket kan minska risken för reaktioner från immunförsvaret.
Förbättring hos möss
Den optimerade framställningen ger mer mogna och renare insulinproducerande celler än tidigare, enligt forskarna. I laboratoriemiljö kunde cellerna utsöndra insulin och reagerade tydligt på glukos. När forskarna transplanterade de framställda cellerna till möss med diabetes återfick djuren gradvis förmågan att reglera sitt blodsocker.
– Vi såg att cellerna gradvis mognade efter transplantation och att de bibehöll sin förmåga att reglera blodsocker under flera månader, vilket visar deras potential i framtida behandlingar, säger Per-Olof Berggren.
Risk för komplikationer
Stamcellsterapi för typ 1 diabetes testas redan i flera kliniska studier. Ett problem med tidigare metoder har varit att stamcellerna ofta utvecklas till en blandning av önskade och oönskade celltyper, vilket ökar risken för komplikationer. En annan utmaning är att de insulinproducerande celler som skapas ofta inte är tillräckligt mogna för att svara bra på glukos.
Genom att justera odlingsstegen och låta cellerna själva bilda tredimensionella kluster försvinner många oönskade celltyper och cellerna får bättre förmåga att reagera på glukos, enligt forskarna.
– Det kan lösa flera av de problem som tidigare bromsat utvecklingen av stamcellsbaserade behandlingar vid typ 1-diabetes, säger Fredrik Lanner, professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet.
Forskarnas förhoppning är att metoden på sikt skulle kunna användas i sjukvården för att behandla typ 1-diabetes.
Män med kraftigt nedsatt fertilitet löper större risk att få tjock- och ändtarmscancer samt sköldkörtelcancer, enligt forskning från Lunds universitet.
Ett relativt nytt forskningsområde inom reproduktiv hälsa är sambandet mellan manlig infertilitet och ökad risk för sjukdom. Tidigare studier har visat en tydlig koppling mellan lägre manlig fertilitet och risken att drabbas av diabetes, hjärtkärlsjukdom och metabolisk ohälsa, cancer i reproduktionsorganen och förkortad livslängd.
Kan vara varningssignal
Män som helt saknar spermier i sädesvätskan tillhör den grupp som är mest utsatt för flera allvarliga sjukdomar, medan män med god spermiekvalitet i genomsnitt lever längre. Det har lett till att forskare allt oftare diskuterar om manlig fertilitet kan fungera som en tidig varningssignal, en biologisk markör, för den allmänna hälsan.
– Den reproduktiva förmågan hänger ihop med människans genetiska uppsättning. En teori kan vara att om något går fel på genetisk nivå, vilket kan visa sig som nedsatt spermakvalitet, kan även andra system i kroppen påverkas och öka risken för sjukdom, säger Angel Elenkov, docent och forskare vid Lunds universitet samt överläkare vid Reproduktionsmedicinskt centrum, Region Skåne.
Även epigenetiska mekanismer, alltså hur gener regleras och påverkas av till exempel miljö och livsstil utan att arvsmassan ändras, samt livsstilsfaktorer som övervikt, rökning, alkohol och fysisk inaktivitet är kopplade till sämre spermakvalitet.
Klart ökad risk
Det har tidigare framkommit att män med kraftigt nedsatt fertilitet har en ökad risk att drabbas av testikel- och prostatacancer.
– Därför ville vi i vår studie undersöka om det även finns en koppling till andra cancerformer, säger Michael Kitlinski, läkarstuderande och forskare vid Lunds universitet.
Genom registerdata analyserade forskarna data från över 1,1 miljon svenska män som fick sitt första barn mellan 1994 och 2014.
Av dessa blev 14 540 föräldrar med hjälp av ICSI. Det är en variant av IVF, provrörsbefruktning, där en enskild spermie injiceras direkt in i ett ägg. Metoden används vid svår manlig infertilitet, till exempel vid mycket lågt spermieantal eller nedsatt spermierörlighet.
Alla män samkördes därefter mot det nationella cancerregistret som visade en signifikant ökad risk för tjock- och ändtarmscancer samt sköldkörtelcancer för de män som hade blivit fäder via ICSI. De visade sig löpa nästan dubbelt så hög risk att drabbas av tjock- och ändtarmscancer och en trefaldigad risk för sköldkörtelcancer, jämfört med män som har uppnått faderskap naturligt.
Viktigt för folkhälsan
Även om den relativa cancerrisken är högre hos personer som har genomgått ICSI-behandling är den låg på befolkningsnivå. Cancer är också ovanligt i de studerade männens ålder. Forskarna understryker också att fertilitetsbehandlingen i sig inte orsakar cancer.
– De flesta män som gör en fertilitetsutredning är mellan 30 och 35 år. Syftet är att hjälpa dem att bli pappor och efter det görs ingen uppföljning av deras hälsa. Med tanke på att speciellt tjock- och ändtarmscancer, men även skölkkörtelcancer, är sjukdomar som ökar bland yngre är fynden viktiga ur ett folkhälsoperspektiv eftersom de skulle kunna förhindras genom tidig screening, säger Angel Elenkov.
Nästa steg för forskarna är att ytterligare ringa in riskgrupper genom att identifiera biomarkörer, genetiska mutationer, epigenetik och miljöfaktorer.
I vissa kommuner får tjänstemän besluta om äldreomsorg utifrån individens behov, helt enligt socialtjänstlagen. I andra kommuner detaljstyr politikerna, med risk att faktorer som ekonomi och politisk ideologi påverkar besluten. Det framgår av en avhandling från Linköpings universitet.
– Vi vet väldigt lite om vem som fattar beslut om stöd till äldre och på vilka grunder besluten tas när de fattas av chefer och politiker. Det är lite som en svart låda, säger Sara Wittberg som har skrivit sin doktorsavhandling om lokala politikers styrning av äldreomsorgen.
För att glänta på locket har hon studerat alla kommuners så kallade delegationsordningar. Där har de lokala politikerna bestämt på vilken nivå som olika typer av beslut ska tas: av politikerna själva eller längre ner i organisationen.
Äldreomsorgen regleras av socialtjänstlagen som i huvudsak säger att individens behov ska avgöra omsorgen. Men eftersom svenska kommuner har ett starkt självstyre har lokala politiker ett stort utrymme att på egen hand bestämma. För äldreomsorgen visar det sig skapa stora skillnader mellan kommuner.
Politiker avgör städ och dusch
I nästan alla kommuner regleras handläggarnas arbete genom utformningen av beslutanderätt och via riktlinjer. Hos vissa är riktlinjerna mjukt utformade och avsedda som stöd, hos andra är de tvingande. På en del håll detaljstyr politikerna allt ned till antalet duschar och städtillfällen. I var femte kommun är det inte handläggarna som fattar beslut om äldres behov av att flytta till särskilt boende.
– I vissa kommuner får socialarbetaren – som har kompetensen, träffar individen, bygger relation och förtroende – bara fatta beslut om 40 timmars hemtjänst, varefter en chef eller politiker tar över. I andra har de beslutanderätt upp till 300 timmar per månad, säger Sara Wittberg.
Ett problem är hur riktlinjerna är skrivna, enligt Sara Wittberg. De kan strida mot rättspraxis eller bryta mot socialtjänstlagens intentioner om att individens behov ska avgöra.
Koppling till politiska styret
Skillnaderna mellan kommuner hänger ihop med ekonomi och politisk majoritet, visar Sara Wittbergs avhandling. Kommuner med mindre beslutanderätt för handläggarna har ofta lägre medelinkomst per invånare eller styrs av högerkoalitioner.
Både rättssäkerhet och likvärdighet kan påverkas av systemet, menar Sara Wittberg. Vilken äldreomsorg du får kan avgöras av var du bor. Det blir dessutom svårare för medborgaren att veta vem som ska hållas ansvarig och på vilka grunder beslut tas. Är det handläggaren eller politikerna? Är beslutet taget utifrån socialtjänstlagen, ekonomin eller något annat?
En femtedel av budgeten
Samtidigt som det är politikernas uppgift att hushålla med pengarna och se till hela kommunens bästa, ska beslut enligt socialtjänstlagen utgå från den enskilda individens behov. Äldreomsorgen utgör en cirka femtedel av kommunernas budget och antalet äldre kommer att fördubblas till 2040. Här finns en inbyggd konflikt som riskerar att skärpas över tid.
Som lösning föreslår Sara Wittberg att staten sätter en tydlig lägsta nivå för vilken äldreomsorg som kommunerna måste erbjuda. Kommunerna behöver också hjälp med att hålla kunskap och riktlinjer uppdaterade. Det uppdraget kan ges till exempelvis Socialstyrelsen. Slutligen måste kommunerna bli bättre på att informera om hur beslut tas och hur äldre och andra kommunmedlemmar kan påverka hur äldreomsorgen ska se ut i deras kommun.
– Det mesta som påverkar människor i vardagen är på kommunal nivå. Det behöver man prata mer om, säger Sara Wittberg.
Det behövs många kablar för att styra en kraftfull kvantdator med många kvantbitar. Men flera kvantbitar kan framgångsrikt dela på en och samma kabel, visar ny forskning. Att få bort den stora mängden kablar kan bidra till ännu bättre kvantdatorer framöver, enligt forskarna.
Kvantdatorernas kraft ligger i de så kallade kvantbitarna. Till skillnad från en vanlig dators “bit” som antingen har värdet 1 eller 0, kan en kvantbit ha värdet 1 och 0 samtidigt, och alla tillstånd däremellan, i vilken kombination som helst.
Det innebär att en kvantdator med exempelvis 20 kvantbitar kan representera en kombination av över en miljon olika tillstånd på samma gång, med en enorm beräkningskraft till följd.
Den globala utvecklingen inom kvantteknologi pågår för fullt och de stora tech-bolagen är än så länge i framkant med kvantdatorer baserade på drygt 100 kvantbitar.
–Men för att kunna lösa samhällsutmaningar i praktiken behöver kvantdatorerna baseras på upp emot tusentals välfungerande kvantbitar, säger Anton Frisk Kockum, universitetslektor i tillämpad kvantfysik på Chalmers tekniska högskola, där Sveriges största kvantdator byggs.
Extrem kyla behövs
Arbetet med att skala upp kvantdatorer innebär praktiska utmaningar. För att fungera behöver många typer av kvantdatorer, däribland de som baseras på supraledande kvantbitar, kylas ner till temperaturer nära den absoluta nollpunkten. Det innebär -273,15 grader Celsius.
Nedkylningen sker med hjälp av helium i kryostater, ett slags avancerad frys, som omsluter kvantdatorn. Heliumet används i flytande form och har sin kokpunkt vid cirka fyra Kelvin, ungefär minus 269 grader Celsius, det vill säga fyra grader över den absoluta nollpunkten. Med hjälp av att ändra trycket för detta flytande helium kan man få ner temperaturen ytterligare. Genom att använda olika isotoper av helium kan man kyla ned till ännu lägre temperaturer.
Krux att kablar avger värme
Signaler skickas genom kablar, från elektronik utanför systemet, in till kvantdatorns nedkylda kvantbitar. Signalerna ska styra kvantberäkningarna.
Men det finns ett krux. Kablarna avger värme som påverkar temperaturen inuti ”frysen” och riskerar att få kvantbitarna att förlora förmågan att fortsätta beräkningen.
– Eftersom varje kvantbit idag kräver en egen kabel finns det en gräns för hur många kvantbitar ett system kan innehålla innan temperaturen blir för hög och kvantdatorn slutar fungera. Dessutom finns det fysiska begränsningar eftersom kablarna tar upp utrymme i kryostaten, säger Ingrid Strandberg, forskningsspecialist i kvantteknologi vid Chalmers.
Smartare kabeldelning
Ett alternativt, men förhållandevis outforskat, tillvägagångssätt är att låta flera kvantbitar dela på samma kabel. I stället för att styra kvantbitarna parallellt med varsin kabel, styr man dem i tur och ordning, i snabb följd, med färre kablar. I processen används mikrovågsbrytare som placeras vid kvantprocessorn för att styra kontrollsignalerna till rätt kvantbit.
Metoden kommer dock med en förmodad kompromiss. Om kvantbitar behöver ”vänta” på sin tur att ta emot signaler kommer också beräkningarna ta lite längre tid.
För att ta reda på hur stor tidsfördröjningen faktiskt blir har forskarna vid Chalmers testat hur olika typer av kvantprocessorer påverkas när antalet styrkablar minskas. Resultatet blev överraskande positivt.
– Vi kan se att för många vanliga kvantalgoritmer kan man minska antalet kablar betydligt utan att beräkningarna blir nämnvärt långsammare eller att körtiden påverkas så mycket, säger Marvin Richter, doktorand i kvantteknologi på Chalmers.
I vissa fall, till exempel för grindar som kopplar ihop två kvantbitar, går det till och med att dela kablar helt utan extra tidskostnad, upp till en gräns som bestäms av hur kvantbitarna är sammankopplade.
Kan ge bättre datorer
En särskilt betydelsefull slutsats som forskarna drar av resultatet är att beräkningstiden inte ökar linjärt, utan logaritmiskt, när individuella kvantbitar delar på kablar.
– Det betyder att beräkningstiden ökar långsammare än vad man tidigare har oroat sig för, säger Simone Gasparinetti, universitetslektor i kvantteknologi på Chalmers.
–Att låta flera kvantbitar dela på samma kablar kan med andra ord vara en viktig pusselbit i utvecklingen av storskaliga, praktiskt användbara kvantdatorer. De här resultaten stärker vår motivation att utveckla snabba mikrovågsbrytare med låg energiförlust, vilket krävs för att kunna tillämpa den här metoden.
I forskarnas teoretiska studie genomfördes datorsimuleringar av kvantprocessorer i olika storlekar, upp till cirka 1 000 kvantbitar. Huvudfokus låg på en processor med 121 kvantbitar, ordnade i ett 11×11-rutnät. I studien varierade forskarna antalet kvantbitar per kabel, från en kvantbit per kabel upp till 121 kvantbitar per kabel.
I simuleringarna av de största systemen, med upp till 1000 kvantbitar testade forskarna upp till åtta kvantbitar per kabel.
Källa: Chalmers
Digitala radiokommunikationssystem har en central roll i många samhällsviktiga verksamheter, som polis, räddningstjänst och försvar. Trots det har systemen ofta en låg säkerhet och mycket kring säkerhetsbristerna är fortfarande okänt, enligt en ny doktorsavhandling från Högskolan i Skövde och Försvarshögskolan.
– En återkommande slutsats i min avhandling är att systemen ofta uppfattas som säkra av användare och systemägare, trots att de i praktiken har tydliga sårbarheter, säger Marcus Dansarie, kapten och militär lärare vid Institutionen för försvarssystem på Försvarshögskolan.
I avhandlingen introducerar han begreppet ”digitala radiokommunikationssystem för särskilda ändamål”. Det handlar om specialiserade system som används i en rad olika verksamheter, som blåljusyrken, industrier, tåg-, sjö- och flygfart och i kritiska infrastrukturer.
Liknande sårbarheter
Trots stora skillnader i teknik och användningsområden delar systemen flera grundläggande säkerhetsegenskaper och därmed också liknande sårbarheter. Ett problem är att säkerhet inte har byggts in från början, utan lagts till i efterhand eller hanterats otydligt.
En annan slutsats är att kopplingen mellan radiokommunikationssystemen och organisationers kärnverksamhet ofta är underskattad. Radiokommunikationen ses inte alltid som ett IT-system, vilket gör att ansvaret för säkerheten hamnar mellan olika funktioner.
– I många fall finns indirekta beroenden som gör att störningar i radiosystemen snabbt kan få stora konsekvenser för verksamheten, säger Marcus Dansarie.
Polis, militär och trafik
Avhandlingen bygger bland annat på studier av två etablerade radiokommunikationsstandarder. Den första fallstudien rör Automatic Link Establishment, ALE, en standard för kortvågsradio. Här analyserar Marcus Dansarie kryptografiska funktioner för att identifiera svagheter i säkerhetslösningarna.
Den andra fallstudien fokuserar på TETRA, en standard för gemensamma radiosystem som ofta används av blåljusmyndigheter, militär, kollektivtrafik och andra verksamheter som behöver säker och tillförlitlig kommunikation.
– Här har jag gjort intervjuer för att undersöka hur organisationer som äger och driver TETRA-nätverk ser på säkerhet och risker. I flera delar av arbetet med avhandlingen har jag också utvecklat mjukvara till stöd för forskningsarbetet.
Tillsammans visar fallstudierna hur både tekniska och organisatoriska faktorer bidrar till säkerhetsproblemen.
Bild: Myndigheten för civilt försvar.
Det är TETRA
Radiokommunikation innebär att ljud, data eller annan information skickas trådlöst med hjälp av radiovågor. Tekniken används i allt från vardagliga radiosändningar till militär kommunikation.
Radiokommunikationsstandarden TETRA är avsedd för organisationer som har stora behov av snabb radiokommunikation för samordning av sin verksamhet. Den mest kända tillämpningen i Sverige är Rakel, ett statligt nationellt kommunikationssystem för samverkan mellan till exempel polis, räddningstjänst och andra aktörer.
Källa: Försvarshögskolan
Okända säkerhetsbrister
Inspirationen till avhandlingens tema kommer från Marcus Dansaries erfarenheter som officer.
– I mitt arbete med militära kommunikationssystem såg jag att användares uppfattning om systemens säkerhet och funktion ofta skiljer sig från verkligheten.
När han sedan läste sin masterutbildning och tittade närmare på säkerheten i en militär standard upptäckte han säkerhetsbrister.
– Det här bekräftade min uppfattning. Till skillnad från exempelvis internetbaserade standarder är säkerheten i radiokommunikationsstandarder relativt obeforskad och vi vet väldigt lite om vilka sårbarheter och risker som finns. Det var detta jag ville bidra till att öka förståelsen kring.
Säkerheten bör öka
Avhandlingen pekar på flera möjliga förklaringar till varför säkerhetsnivån ofta är låg, bland annat bristande återkoppling om incidenter, komplexa systemberoenden och en marknadsstruktur där säkerhet inte alltid prioriteras. Marcus Dansarie hoppas att resultaten ska bidra till ökad medvetenhet hos både användare, systemägare och utvecklare.
– För många verksamheter kan ett avbrott i radiokommunikationen innebära att viktiga funktioner påverkas eller avbryts. Min förhoppning är att forskningen ska bidra till att dessa system behandlas som den kritiska infrastruktur de faktiskt är, och att framtida standarder utvecklas med bättre säkerhet från början.
En enkel kombination av dagliga fysiska övningar och proteinrik näringsdryck kan minska behovet av stöd i vardagen hos personer med demens, enligt en ny studie från Karolinska Institutet.
Äldre människor som bor på särskilda boenden löper ofta en ökad risk för undernäring, muskelsvaghet och skörhet, faktorer som påverkar både hälsa och livskvalitet.
Träning och fysiska övningar har i en tidigare studie kopplats till bättre fysisk funktion och positiva effekter på muskelmassa och nutritionsstatus. I den nya studien presenteras kopplingar till studiedeltagarnas behov av vardagligt stöd.
Totalt deltog 102 personer från åtta äldreboenden i Stockholmsområdet. Under tolv veckor fick en grupp personer göra sitt‑till‑stå‑övningar flera gånger om dagen och dricka en till två näringsdrycker med extra protein. Forskarna följde bland annat hur mycket stöd deltagarna behövde med moment som hygien, påklädning och förflyttning.
Behövde mindre hjälp
När forskarna analyserade alla boenden tillsammans syntes inga tydliga skillnader. Men när resultaten delades upp efter avdelningstyp framträdde ett mönster. På demensenheterna hade deltagare som följt programmet förbättrat sin förmåga så pass mycket att de behövde mindre omsorgstid jämfört med kontrollgruppen.
– En möjlig förklaring är att personer på demensenheterna hade bättre fysiska förutsättningar att förbättra sin funktionsförmåga och därför klarade fler moment själva efter interventionen, säger Anders Wimo, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet.
Forskarna lyfter också att intervjuer från tidigare delstudier pekar på att förbättrad funktion kan påverka hur mycket stöd en person behöver i olika situationer. Samtidigt betonar de att resultaten bör tolkas med viss försiktighet, eftersom analyserna är sekundära.
– Det behövs fler studier där omsorgstid är ett primärt utfall och där organisatoriska faktorer, som personaltäthet och arbetsrutiner, följs noggrant, säger Anders Wimo.
Drygt 27 000 personer lever i hemlöshet i Sverige – trots att det allmänna är skyldigt att trygga den enskildes rätt till bostad. En ny avhandling från Malmö universitet visar hur stat och kommuner skjuter över ansvaret på varandra, vilket gör att problemen består.
Alla har, enligt svensk lag, rätt till en lämplig bostad. Stat, kommuner, regioner och kommunala bostadsbolag ska trygga den enskildes rätt till bostad. Trots det lever minst 27 000 personer i någon form av hemlöshet, enligt Socialstyrelsens kartläggning från 2023.
– Det finns ett stort mörkertal. Statistiken kommer inte åt dem som inte har kontakt med socialtjänsten, säger Linnéa Lindemann, som har skrivit en avhandling om politiken kring hemlöshet.
Staten: Kommuner har ansvar
I avhandlingen undersöker hon hur politiker och tjänstepersoner på kommunal respektive statlig nivå beskriver problemet med strukturell hemlöshet, det vill säga att människor står utan bostad av ekonomiska orsaker. Avhandlingen visar också hur ansvar för lösningar, i dessa beskrivningar, förskjuts mellan stat och kommun.
För att undersöka förhandlingen mellan staten och kommunerna utgår Linnéa Lindemann från två fallstudier. Den ena är den statliga utredningen ”Sänk tröskeln till en god bostad” som genomfördes 2020. Där var tanken att den då rödgröna regeringen skulle ta ett samlat grepp på försörjningen av strukturellt hemlösa och se över hur ansvaret skulle fördelas. Men utredningen blev begränsad och svaren uteblev – även efter att den M-ledda regeringen hade tagit över makten.
– Det som utredningen kom att fokusera på var vad kommunerna kan göra. På så sätt sköt staten tillbaka ansvaret till kommunerna, säger Linnéa Lindemann.
Enskilda ska söka bostad
För att se hur det ser ut på kommunal nivå har Lindemann valt Malmö som ett illustrativt exempel. Där infördes policyn ”Vägledning bistånd boende och nödbistånd” 2019.
Kommunen har länge utmärkt sig med en generös bostadsförsörjningspolitik, men detta ändrades efter flyktingvågen 2015-2016. Många asylsökande sökte sig till Malmö och trycket på socialtjänsten blev hårt.
När Malmö införde den nya policyn 2019 blev det en helomvändning, säger Linnéa Lindemann.
– Istället för att erbjuda bostäder och bistånd infördes bland annat en bostadsrådgivning och webbutbildningar i hur man söker bostad. Problemet formulerades på så sätt om till att det är individen som saknar kunskap och det är nu upp till individen själv att lösa sin situation.
Kommunen: Staten ska agera
Linnéa Lindemann har även undersökt Malmö stads bostadsprogram. Där blir det tydligt, enligt avhandlingen, hur kommunen återigen skjuter ifrån sig ansvaret över bostadsförsörjningen och målar upp staten som den aktör som skapar bostäder till befolkningen.
– Malmö har byggt mycket bostäder de senaste åren, men det handlar framförallt om dyrare hyresrätter och bostäder. De satsningarna har inte hjälpt dem som är strukturellt hemlösa, säger Linnéa Lindemann.
Avhandlingen pekar därmed på ett moment 22. Kommunen hänvisar till staten och individen, staten till kommunerna – och ingen tar ett samlat ansvar.
– Jag hoppas att min avhandling kan bidra till att den här ansvarsförskjutningen blir tydlig och att den här spiralen bryts. För annars kommer situationen aldrig att förändras för de här människorna, säger Linnéa Lindemann.
Vanliga smärtstillande mediciner fungerar på havskräftor, visar en studie från Göteborgs universitet. Det är ytterligare ett tecken på att skaldjur kan känna smärta och att skonsammare avlivningsmetoder behöver utvecklas, menar forskarna.
Norge, Nya Zeeland och Österrike har förbjudit kokning av levande skaldjur av etiska skäl och liknande lagstiftning föreslås nu i Storbritannien. Fiskeindustrin utreder därför om elchocker kan vara ett sätt att bedöva skaldjuren före kokning.
Men det behövs mer forskning på hur skaldjuren reagerar på smärta för att kunna utveckla den mesta skonsamma slaktmetoden, enligt forskarna bakom den nya studien. Utförs elchockerna inte korrekt kan de var mycket plågsamma för djuren.
– Det finns redan bevis för att tiofotiga kräftdjur visar tecken på obehag och stress om de utsätts för skada, som när en klo tas bort. Våra senaste experiment visar att havskräftor reagerar på elchocker som är smärtsamma för människor, säger Lynne Sneddon, professor i zoofysiologi vid Göteborgs universitet.
Bild: Hans Hillewaert, via Wikimedia commons **
Läkemedel ger effekt
Forskarna kunde se att när havskräftor utsattes för elstötar i vatten försökte havskräftorna att fly från platsen genom att häftigt sprätta med stjärten. Men om kräftdjuren i förväg behandlades med vanliga smärtstillande preparat minskade stjärtviftandet när de utsattes för elstötar.
– Att smärtstillande mediciner framtagna för människor också fungerar på havskräftor visar hur lika vi är. Därför är det viktigt att bry sig om hur vi hanterar och avlivar skaldjur, precis som vi gör med kycklingar och kor, säger Lynne Sneddon.
Forskarna prövade att ge havskräftorna smärtlindring inför elchocken med två olika preparat, aspirin och lidokain, vilka gav lite olika effekt. Aspirinet injicerades i kräftorna och det gjorde att djuren började putsa benen och klorna vilket är ett tecken på stress. Samtidigt minskade stjärtviftandet när de fick en elchock. Lidokainet löstes i vattnet och hade ganska små biverkningar och minskade också stjärtviftandet hos havskräftan. Det indikerar att båda medicinerna har en smärtstillande effekt.
Privata sjukhus i en rad europeiska länder har en högre andel kejsarsnitt än offentliga sjukhus har, även bland kvinnor i lågriskgrupper. Det framgår av en översiktsstudie från Lunds universitet. Pengar och andra icke-medicinska faktorer kan i många fall spela in, tror forskarna.
Kejsarsnitt är ett livräddande ingrepp när medicinska skäl föreligger. Men för dem som tillhör en lågriskgrupp, det vill säga friska gravida utan komplikationer, är vaginal förlossning oftast säkrare och bättre för både mor och barn. Trots det ökar antalet kejsarsnitt kraftigt i hela Europa.
12 miljoner födslar
I en nyligen publicerad översiktsartikel från Lunds universitet har forskare analyserat förekomsten av kejsarsnitt i olika europeiska länder. Forskarna analys omfattade över 12 miljoner födslar i 25 länder mellan 2000 och 2025.
Av de födslar som ingick skedde 32 procent på privata sjukhus. Sydeuropa uppvisade de högsta kejsarsnittsfrekvenserna med cirka 55 procent. Där skedde närmare tre fjärdedelar av kejsarsnitten i den privata sjukvården.
Mer pengar i kejsarsnitt
Den mest slående skillnaden mellan offentliga och privata sjukhus fanns i gruppen med förstföderskor med låg risk. De hade den största ökningen av antal kejsarsnitt inom privatiserad sjukvård.
Forskarna menar att det tyder på att icke-medicinska faktorer, till exempel lokala rutiner, ekonomiska incitament eller vårdpolicy, kan påverka hur ofta kejsarsnitt görs. Även kvinnornas egna önskemål kan ligga till grund.
– Jag tror att många kvinnor är rädda för att genomgå en vaginal förlossning, samtidigt som de inte har kunskap om de allvarliga konsekvenser som ett kejsarsnitt kan ge, säger Mehreen Zaigham, forskare i obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet samt specialistläkare i obstetrik vid Skånes universitetssjukshus.
– I den privatiserade sjukvården har de större möjlighet att önska sig och betala för ett kejsarsnitt. Vårdinrättningen, i sin tur, tjänar också mer rent ekonomiskt på ett kirugiskt ingrepp än på en normal förlossning.
Strukturerat sätt i Sverige
I Sverige finns ett forskningsbaserat, strukturerat, sjukvårdssystem för kvinnor som önskar kejsarsnitt. De genomgår först en bedömning hos en barnmorska och remitteras vid behov till specialistvård, där ett multiprofessionellt team gör en medicinsk och psykologisk utvärdering.
Utifrån kvinnans perspektiv, riskfaktorer och behov utformas därefter en individuell förlossningsplan. Kvinnor med låg risk erbjuds stöd och verktyg för att hantera förlossningsrädsla och motiveras till vaginal förlossning. Det är, enligt forskarna, en av förklaringarna till den lägre kejsarsnittsfrekvens som Sverige och även övriga Norden har.
I tre decennier har arbetet mot penningtvätt byggt på ett system som har sett stabilt ut, men som har fungerat sämre i praktiken. Det finns massor av riktlinjer och regler, men det är oklart om de stoppar penningtvätt i någon större utsträckning, enligt en ny avhandling.
Agnes Käll, nybliven doktor i företagsekonomi vid Södertörns högskola, har kartlagt hur penningtvättsregleringen har utvecklats från 1990-tal till 2020-tal. En viktig förklaring till att problemen med penningtvätt har kunnat fortgå är att regleringen länge hade låg prioritet.
— Det mest förbryllande var att man kunde följa lagen och samtidigt bryta mot den. Regelverket fanns där, men det var så symboliskt att man i praktiken kunde fortsätta precis som vanligt, och ändå hävda att allt var i sin ordning, säger Agnes Käll.
Bild: Depositphotos.
Penningtvättsbrott
Kriminella som drar in stora summor pengar på sin brottslighet behöver en förklaring till varifrån pengarna kommer, men också ett sätt att dölja dess egentliga ursprung. För att kunna redovisa pengarna som lagligt intjänade måste de först tvättas.
Penningtvätt handlar om att sopa igen spåren mellan brottet och pengarna, så att pengarnas ursprung kan döljas.
Ett vanligt exempel är att man använder sig av andra personers konton, så kallade målvakter. Det kan till exempel vara en vän som av olika anledningar upplåter ett konto. Pengar från brottslig verksamhet kan föras över och förvaras på kontot eller slussas vidare till andra konton.
Det finns också mer avancerade upplägg där pengar flyttas runt i det finansiella systemet genom olika transaktioner. Syftet är att göra det svårare att följa pengarnas väg. Pengar som kommer från till exempel skattebrott, narkotikabrott, trafficking, bedrägerier eller rån tvättas genom banktransaktioner i flera led, för att sedan kunna användas för exempelvis konsumtion.
De som tvättar pengar verkar alltmer globalt och använder länder vars finansiella system har luckor som möjliggör penningtvätt.
Myndigheter fokuserade främst på finansiell stabilitet, medan tillsyn av bankernas anti-penningtvättregelverk ofta reducerades till checklistor och bankernas egna självvärderingar. Bankerna fick i praktiken definiera vad regelefterlevnad innebar.
— Om tillsynsmyndigheten till exempel nöjde sig med att banken hade upprättat en riskbedömning som grund för sin penningtvättprevention, fanns det ingen garanti för att den bedömningen adresserade relevanta risker. Därmed kunde bankerna i praktiken både följa lagen och utnyttjas för penningtvätt samtidigt, säger Agnes Käll.
Skandaler ruskade om
Det verkliga skiftet kom efter avslöjanden i internationella medier. Stora penningtvättsupplägg i Baltikum placerade nordiska banker i rampljuset.
— Till en början tänkte man från svenska myndigheters sida att penningtvätten var begränsad till Danske Bank. Men efter Swedbank-skandalen blev det uppenbart att om någon tvättar pengar gör de det inte i en enda bank. De använder flera, gärna på samma gata. Det utmanade hela logiken i hur tillsynen var organiserad, säger Agnes Käll.
Ökat fokus på tillsyn
Skandalerna ledde till politisk press och ett ökat fokus på tillsyn. De visade också hur de nordiska tillsynsmyndigheterna saknade resurser och verktyg för att utreda efterlevnaden i sina egna bankers utländska filialer, i det här fallet de baltiska.
Samtidigt fick Estlands tillsynsmyndighet, som enligt dåvarande EU‑regler bar huvudansvaret för tillsynen där, inget gehör när den varnade sina nordiska kollegor för problemen i Danske Bank.
Lokal risk kan bli osynlig
Efter 2019 har regleringen blivit allt mer överstatlig. EU ska införa en ny direktverkande förordning mot penningtvätt och en särskild EU-myndighet. Det innebär att tillsynen, som när skandalerna briserade ansågs vara en nationell fråga, i allt högre utsträckning koordineras på överstatlig nivå. Det innebär också att nationella myndigheters påverkan sker genom transnationella expertnätverk.
Agnes Käll visar att detta kan öka den formella likvärdigheten. Länder som Estland, som är värdland för flera utländska banker, ser till exempel fram emot en mer likvärdig riskbedömning mellan EU:s medlemsländer på penningtvättområdet. Men det kan också skapa nya problem. Lokala riskbilder riskerar att tappas bort när lagstiftningen harmoniseras.
— Det finns en risk att den lokala förståelsen går förlorad. Penningtvätt äger rum på olika sätt i olika kontexter, men reglerna och dess tillämpningar blir allt mer generella. Då måste man fråga sig vad som egentligen händer i praktiken.
En central slutsats i avhandlingen är att efterlevnad, på engelska compliance, har gett upphov till en egen industri. Systemet för att motverka penningtvätt kan svälla av rapporter, riktlinjer och riskbedömningar utan att fler brott nödvändigtvis upptäcks eller lagförs.
Flytt till skuggsektor
Fenomenet förklaras av den teori Agnes Käll använder i sin analys. Den innebär att organisationer kan följa regler symboliskt, men utan att förändra sin praktik. Numera, när myndigheter och banker investerar stort i tillsyn och efterlevnad, har det nästan slagit över åt andra hållet. Medan de blir allt bättre på att hålla det legitima banksystemet fritt från penningtvätt, flyttar penningtvätten istället över till skuggbanksektorn.
Med skuggbanksektorn menas privata aktörer som erbjuder betaltjänster eller andra finansiella tjänster och som inte lyder under samma tillsyn och regelverk som vanliga banker gör.
Arbetet mot penningtvätt blir då ett tekniskt system som inte når målet om att bekämpa brott.
— Det går att uppfylla alla krav och ändå missa själva problemet. Det är väldigt lätt att visa att man gjort rätt, men mycket svårare att veta om det faktiskt fungerar, säger Agnes Käll.
Astma är betydligt vanligare hos barn vars mammor exponerades för mycket höga PFAS-halter under graviditeten. Det framgår av en studie från Lunds universitet, där forskarna har studerat kvinnor och barn som har exponerats för PFAS via förorenat dricksvatten i Ronneby kommun.
PFAS, per- och polyfluoralkylsubstanser, är en stor grupp av syntetiska ämnen som är mycket svårnedbrytbara. Vissa typer av PFAS stannar kvar länge i kroppen. Ämnena kan förekomma i många produkter och livsmedel, bland annat i brandskum.
PFAS i vattnet i 30 år
I den nu aktuella studien har forskarna kartlagt förekomsten av astma hos över 11 000 barn födda i Blekinge mellan 2006 och 2013. Bakgrunden är upptäckten 2013 av höga PFAS-halter i dricksvattnet i Ronneby kommun.
Efter brandövningar på regementet F17 hade en tredjedel av ortens invånare exponerats för dricksvatten som hade förorenats av brandskum. Föroreningen hade pågått i över trettio år, men när kvinnorna blev gravida var det ännu inte känt att dricksvattnet i delar av Blekinge var förorenat. PFAS kan passera över moderkakan, vilket betyder att exponering under graviditeten också innebär en exponering för fostret.
Vissa kraftigt exponerade
För att uppskatta fostrens exponering utgick forskarna från mammornas bostadsadress under de fem åren före barnets födelse. Dessa uppgifter kopplades sedan till kommunens information om vattenförsörjning.
Kvinnorna delades in i olika grupper, från låg exponering till en mycket hög sådan. ”Mycket hög exponering” definierades som att modern under samtliga fem år bott på en adress med kraftigt PFAS-förorenat dricksvatten. ”Hög exponering” innebar att ha bott på sådan adress under minst ett av de fem åren före förlossningen.
40 procent högre risk
Barnen i studien följdes från födseln upp till tolv års ålder. Hos barn vars mammor hade varit utsatta för ”hög exponering” under graviditeten sågs ingen ökad förekomst av astma. Däremot syntes ett tydligt samband mellan ”mycket hög exponering” och högre förekomst av astma.
– Risken att utveckla astma var omkring 40 procent högre bland barn till mödrar med mycket hög PFAS-exponering, säger Annelise Blomberg, forskare i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet.
Under uppföljningstiden utvecklade 16 procent av barnen med låg exponering astma, jämfört med 27 procent i gruppen med mycket hög PFAS-exponering.
Viss osäkerhet finns
Forskarna tittade även på andra faktorer som skulle kunna påverka sambandet.
– Vi kan bara konstatera detta samband. Vi kan inte säkert säga att ökningen beror just på PFAS, men vi har gjort vårt bästa för att ta bort annat som kan påverka, säger forskaren Anna Saxne Jöud, docent i epidemiologi vid Lunds universitet.
Mer forskning behövs
Alla utsätts för PFAS i någon utsträckning, via en mängd produkter och livsmedel. Tidigare studier, som främst undersökt grupper av människor med lägre PFAS-exponering, har gett blandade resultat.
Forskarna menar att det nu är viktigt att undersöka om liknande resultat kan ses hos andra grupper av människor med mycket hög PFAS‑exponering. Att klarlägga om PFAS kan påverka lungfunktionen, även vid lägre exponeringsnivåer, är också angeläget, enligt forskarna.
– Vi kommer också att förfina våra exponeringsmodeller för Ronneby för att ännu bättre ringa in tidpunkt och intensitet av PFAS-exponeringen. Det skulle förbättra våra möjligheter att analysera hur exponering under olika utvecklingsstadier kan påverka barns hälsa, säger Annelise Blomberg.
Skogsbränder sprids till nya delar av världen i takt med den globala uppvärmningen. En studie från Göteborgs universitet visar att utvecklingen ökar sårbarheten för tusentals växter, svampar och djur.
Fler och större skogsbränder väntas runt om i världen. Orsaken är främst högre medeltemperaturer och förändrade vädermönster som torkar ut mark och växtlighet, vilket gör dem mer lättantändliga.
Nu visar en studie att bränder kan bryta ut närmare polerna än tidigare. I vissa regioner kan brandsäsongen dessutom bli dubbelt så lång. Beräkningarna bygger på ett scenario där utsläppen ligger kvar på ungefär dagens nivå fram till slut av det här seklet.
– Vår forskning visar att skogsbränder utgör ett allt större hot mot den biologiska mångfalden. Vi ser att nästan 84 procent av de arter som är sårbara för skogsbränder kommer utsättas för en högre risk i slutet av det här århundrandet, säger Xiaoye Yang, forskare vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Australien – med sårbara djur som exempelvis koalor – pekas ut som ett område där bränder hotar biologisk mångfald. Andra regioner där arter riskerar att drabbas hårt av skogsbränder är Sydamerika och Sydasien. Bild: Depositphotos
Kombinerar klimatmodeller och AI
Forskarna har kombinerat 13 klimatmodeller med en metod som baseras på maskininlärning för att göra prognoser av förändringar i brända arealer och brandsäsongens längd fram till seklets slut. Därefter har de bedömt hur förändringarna påverkar risken för arter globalt. Utgångspunkten har varit rödlistan från den internationella naturvårdsorganisationen IUCN. Den röda listan omfattar 9 592 arter som är hotade av att skogsbränderna blir vanligare eller mer allvarliga.
– Arter med små utbredningsområden är särskilt utsatta. De mest drabbade arterna är koncentrerade till Sydamerika, Sydasien och Australien, och bland dem finns en stor andel arter som redan är hotade. En ökad förekomst av skogsbränder kan driva vissa av dem närmare utrotning, säger Xiaoye Yang.
Ökad risk för sårbara arter
Forskarna har även utgått från FN:s klimatpanels scenarier över den globala uppvärmningen. Vid ett måttligt scenario – där temperaturen stiger med omkring 2,7 grader jämfört med förindustriell nivå – visar studien att:
Den globala arealen som drabbas av bränder kan öka med cirka 9,3 procent.
Brandsäsongerna kan förlängas med 22,8 procent.
Nästan 84 procent av de arter som är sårbara vid bränder kommer att utsättas för en ökad risk för skogsbränder.
Studien visar även stora regionala skillnader. Risken för skogsbränder ökar i många delar av världen, medan vissa områden i Afrika kan få minskad bränd areal till följd av ett blötare klimat i framtiden.
Klimatåtgärder kan minska riskerna
Forskarna visar också att begränsningar av utsläpp kan minska risken för skogsbränder avsevärt. Jämfört med ett scenario med stora utsläpp kan en utveckling med måttliga utsläpp minska ökningen av arters utsatthet med över 60 procent. Regioner som Nya Zeeland, Sydamerika och områdena upp mot Arktis skulle gynnas mest av minskade utsläpp.
– Dagens bevarandestrategier för sårbara växter och djur riskerar att underskatta framtida hot om de inte tar hänsyn till störningar som skogsbränder, säger Xiaoye Yang.
Sammansättningen av tarmens bakterier hänger samman med hur mycket latent hiv som finns kvar i blodet hos personer som står på läkemedelsbehandling. Det framgår av en ny studie från Karolinska Institutet.
Trots effektiv så kallad antiretroviral behandling finns hiv kvar i kroppen i en vilande form, ofta kallad den virala reservoaren. Denna reservoar är huvudorsaken till att hiv i dag inte kan botas.
I den aktuella studien undersökte forskare vid Karolinska Institutet om tarmfloran, alltså bakterierna som lever i tarmen, kan kopplas till storleken på den virala reservoaren.
Skillnader syns
Studien omfattade 30 personer som lever med hiv och står på långvarig behandling. Forskarna analyserade blodprover för att mäta mängden intakt hiv-dna och kombinerade det med en omfattande kartläggning av deltagarnas tarmflora. Det visade sig att vissa bakteriearter och metabola processer i tarmen skiljde sig åt mellan personer med större respektive mindre hiv-reservoar.
– Vi såg att specifika mönster i tarmfloran var kopplade till skillnader i storleken på hiv-reservoaren. Det tyder på att samspelet mellan kroppen och mikrobiomet kan påverka hur mycket virus som ligger kvar i vilande form, säger Oscar Kieri, doktorand vid institutionen för medicin, Huddinge.
Öppnar nya vägar
Flera bakteriearter kopplades till en mindre reservoar. Andra arter, ofta kopplad till inflammation, var istället vanligare hos personer med större reservoar. Studien visade också att vissa metabola processer var mer aktiva i tarmfloran hos personer med större mängd latent virus, bland annat processer kopplade till nedbrytning av socker och bildande av specifika aminosyror.
Resultaten öppnar nya vägar för forskning om strategier för att bota hiv. Genom att påverka tarmfloran – till exempel via kosten, probiotika eller riktade behandlingar – går det eventuellt att påverka virusreservoaren.
– Våra resultat visar på en möjlig biologisk länk mellan mikrobiomet och hiv-reservoaren, men studien kan inte säga något om orsak och verkan. Vi behöver större och mer långsiktiga studier för att förstå om mikrobiomet faktiskt kan påverka hur mycket av viruset som finns kvar, säger Piotr Nowak, forskare vid institutionen för medicin, Huddinge.
Forskarna framhåller studiens storlek som en begränsning, liksom att reservoar-analyserna gjordes i blod trots att en stor del av hiv-reservoaren finns i lymfoid vävnad.
_Lysimachia_punctata_(dotted_loosestrife)_at_Bichlh%C3%A4usl_in_Frankenfels,_Austria.jpg){kind=link}
