En grundläggande förändring är på väg att ske i Bottniska viken: fosforhalterna verkar öka, medan kvävenivåerna har varit stabila eller minskat. Detta kan till exempel leda till ökad algblomning.
– Om utvecklingen fortsätter kan området bli kvävebegränsat inom några decennier. Kvävebegränsning gynnar trådformiga cyanobakterier framför annat växtplankton, vilket kan störa ekosystemen och öka risken för skadliga algblomningar, säger forskaren Siv Huseby.
Under flera decennier har forskare betraktat fosfor som det huvudsakliga näringsämne som begränsar den biologiska produktionen i Bottniska viken. Nu visar en ny studie från Umeå universitet att en grundläggande förändring är på väg att ske. Bottenhavet har övergått till en så kallad kvävebegränsning – och Bottenviken är på väg i samma riktning.
Varför är detta viktigt? För att balansen mellan kväve och fosfor påverkar vilka organismer som gynnas i havet och hur ekosystemet fungerar. När vatten blir mer kvävebegränsat kan förhållandena gynna kvävefixerande cyanobakterier, varav vissa bildar omfattande blomningar under sommaren.
Studien bygger på miljöövervakningsdata från Sverige och Finland som samlats in mellan 1994 och 2023 och ger den första samlade bedömningen av hur näringsbalansen i Bottniska viken har förändrats över tid.
Tydlig förändring i näringsbalansen
Historiskt har norra Östersjön i stor utsträckning ansetts vara fosforbegränsad. Forskarna såg dock att fosforhalterna har ökat betydligt under de senaste tre decennierna, medan kvävenivåerna har varit stabila eller minskat. Detta har förändrat balansen mellan de två näringsämnena och därmed vilket ämne som begränsar den biologiska produktionen i havet.
– Vi ser en tydlig förändring i Bottenhavet. Den näringsbalans som präglade området för några decennier sedan finns inte längre. Detta är viktigt eftersom det begränsande näringsämnet påverkar hur hela ekosystemet fungerar, säger Siv Huseby, forskare vid Umeå marina forskningscentrum.
Forskarna konstaterade att Bottenhavet gick från fosforbegränsning till kvävebegränsning strax efter millennieskiftet. Bottenviken är fortfarande fosforbegränsad, men samma trend syns även där, vilket tyder på att liknande förändringar kommer att ske i framtiden.
Ökande fosforhalter kan också bidra till att skapa förhållanden som gynnar kvävefixerande cyanobakterier. Sådana blomningar ökar redan i delar av norra Östersjön och förknippas ofta med övergödningsproblem, bland annat grumligare vatten, syrefattiga bottnar och störningar i marina ekosystem som kan påverka allt från små organismer till fiskbestånd.
– Jag blev förvånad över den tydliga förändringen i balansen mellan kväve och fosfor i havsvattnet, särskilt i Bottenviken. Om utvecklingen fortsätter kan området bli kvävebegränsat inom några decennier. Kvävebegränsning gynnar trådformiga cyanobakterier framför annat växtplankton, vilket kan störa ekosystemen och öka risken för skadliga algblomningar. Vi ser redan fler sådana cyanobakterier i Bottenhavet, och de kan bli vanliga även i Bottenviken, säger Siv Huseby.
Miljöförvaltningen kan behöva ses över
En möjlig förklaring till de stigande fosforhalterna är att fosforrikt vatten från Egentliga Östersjön transporteras norrut in i Bottniska viken. Forskarna menar att detta visar hur nära sammankopplade miljöförhållandena är i olika delar av Östersjön.
Resultaten har betydelse för miljöförvaltningen. Dagens strategier bygger på långvariga antaganden om vilka näringsämnen som begränsar produktionen i norra Östersjön och enligt forskarna kan dessa antaganden behöva omprövas i takt med att förhållandena förändras.
– För att minska övergödningen i Bottniska viken måste arbetet fortsätta i hela Östersjön. En stor del av ökningen av fosfor kommer från Egentliga Östersjön, vilket gör regionalt samarbete inom HELCOM, östersjöländernas gemensamma havsmiljökommission, avgörande. Att minska döda bottnar, begränsa tillförseln av näringsämnen och hantera klimatförändringarna är alla viktiga åtgärder för att minska omfattande blomningar av cyanobakterier, säger Siv Huseby.
I en ny studie betraktas bina i ett bisamhälle som en enda superorganism. Synsättet omdefinierar honungsbiets grundläggande biologi, vilket får konsekvenser för biodling.
Enligt den traditionella synen består ett bisamhälle av ett mycket stort antal enskilda organismer. Där finns en drottning, 200 till 300 drönare samt tiotusentals arbetarbin. Alla dessa individer har specifika arbetsuppgifter för att bidra till bisamhällets utveckling och funktion.
I en ny studie från bland annat Lunds universitet lyfts tanken på att se på bisamhället ur ett annat perspektiv. Varje drottning och hennes bisamhälle utgör enligt det synsättet en superorganism, det vill säga ett enda djur bestående av bin – på liknande sätt som våra kroppar består av celler.
– Vi har undersökt vad det innebär att bisamhället är en enda individ, vilket låser upp helt nya insikter om honungsbiets fascinerande liv, säger Hannes Bonhoff, nyutexaminerad biologistudent vid Lunds universitet.
En stor föräldraomsorg
Han menar att bisamhället som superorganism kan liknas vid ett enskilt däggdjur som genomgår dräktighet med omfattande föräldraomsorg. Varje generation av ett bisamhälle utvecklas ur ett enda bi och genomgår samma faser som ett däggdjur, det vill säga från embryo och foster till juvenil och vuxen samt med ett oundvikligt biologiskt åldrande vilket gör att bisamhället dör efter några år.
– Och när denna superorganism ska fortplanta sig omhändertas avkomman med ett stort engagemang från föräldern, i vissa fall även på bekostnad av förälderns liv, säger Hannes Bonhoff.
Bisvärm. Bild: Hannes Bonhoff, Lunds universitet.
Mamman riskerar livet
Honungsbin förbereder sig på förökning genom svärmning. I princip innebär det att drottningen och hälften av bisamhället flyger i väg för att hitta ett nytt bo. Kvar i det gamla boet lämnas en ny drottning som blir starten på ett nytt bisamhälle, som då växer fram i den kvarvarande delen av modersamhället.
– Föräldraomsorgen går alltså så långt att avkomman ärver moderns bo medan hon själv riskerar sitt liv genom att svärma iväg för att bosätta sig någon annanstans, säger Hannes Bonhoff.
Avkomman utvecklas därmed under trygga former i sitt modersamhälle och förses med näring, skydd och ett utbyggt bo. Modersamhället hjälper även avkomman att lära sig bidansen, det vill säga de olika strukturerade rörelser som ett bi gör för att visa de andra bina vägen till de näringsrikaste blommorna.
En biholk. Bild: Hannes Bonhoff, Lunds universitet.
Ändrad syn på biodling
I Sverige finns över 15 000 hobby- och yrkesbiodlare. Att betrakta bisamhället som en superorganism har, enligt Hannes Bonhoff, betydelse för biodlingen. Ett sådant ändrat synsätt skulle bidra till ökad förståelse för den skötsel som Hannes Bonhoff anser behövs.
Det handlar bland annat om hur man bäst hanterar parasiter som varroakvalstret, ett fruktat spindeldjur som angriper honungsbin. Det förändrar också hur man ska förhålla sig till dagens metoder gällande att tvångsbyta drottningar och att på konstgjord väg hindra svärmningar, menar Hannes Bonhoff.
– Moderna metoder inom biodling baseras på idén om att hålla samhället ungt och friskt i all oändlighet. Vår studie visar att sådana ingrepp krockar fundamentalt med den naturliga fortplantningsstrategin och förmågan att hantera parasiter, säger Hannes Bonhoff, som förespråkar utveckling av mer hållbara och djurvänliga metoder.
Niklas Wahlberg, professor i systematisk biologi vid Lunds universitet och handledare för studien, säger att studien är spännande eftersom den skapar klarhet kring begreppet superorganismer.
– Själva begreppet har funnits länge, men det här är första gången som det sätts in i ett verkligt biologiskt sammanhang. Det är fantastiskt att tänka på att precis som enskilda celler bygger upp en organism, så bygger enskilda bin med olika uppgifter upp superorganismen.
Elever i årskurs 4–9 är varken entydigt positiva eller negativa till klimatsmartare skolmåltider. Smak, mättnad och att maten var välbekant det som spelade stor roll, visar en studie. Eleverna var också något mer positiva till mindre kött i recepten än till fler helvegetariska dagar.
Forskare vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola har samlat in enkätsvar från elever i årskurs 4–9 vid sex skolor i Lunds kommun. 1 268 elever deltog och forskarna genomförde även gruppsamtal med 20 elever vid två skolor.
Enkätsvaren visade att positiva attityder till klimatsmartare skolmåltider hade starkast samband med om eleverna själva tyckte att klimatet var viktigt vid matval och om de ofta åt vegetariskt i skolan. Flickor var också mer positiva än pojkar.
Kännedomen om att rött kött har större klimatpåverkan än vegetarisk mat var hög även bland elever med mer negativa attityder, och hade bara ett svagt samband med deras inställning.
– Eleverna är medvetna om matens klimatpåverkan, men när de står inför lunchen blir andra saker viktigare. De tänker framför allt på att maten ska smaka gott, göra dem mätta och kännas bekant, säger Monica Hunsberger, docent i folkhälsovetenskap vid Göteborgs universitet.
I samtalen framstod kött som en norm för vad många elever såg som en riktig och mättande måltid. Vegetariska rätter bedömdes utifrån den normen och gick lättare hem när de påminde om mat eleverna redan kände till.
Ändrade recept
Resultaten visar att stödet var något högre för att minska skolmåltidernas klimatavtryck genom att minska mängden kött i recepten än genom att ha fler helvegetariska dagar.
Attityderna var överlag blandade: omkring fyra av tio elever i enkäten var neutrala till klimatsmartare skolmåltider, medan ungefär lika många var positiva som negativa. I samtalen beskrev eleverna minskad mängd kött i recept som lättare att acceptera än helvegetariska dagar. Vid tiden för studien hade skolorna redan en till två helvegetariska dagar per vecka.
Studien genomfördes i samband med ett försök där skolmåltidernas klimatavtryck minskades med 20 procent utan att det påverkade hur mycket eleverna åt eller hur nöjda de var med maten.
– Många skolkök arbetar redan med att utveckla recept så att de innehåller mindre av råvaror med högt klimatavtryck, parallellt med att de serverar en hög andel vegetariska rätter. Den här studien talar för att sådan receptutveckling kan vara ett bra komplement för att samtidigt minska klimatpåverkan och värna om att maten uppskattas av eleverna, säger Erik André, kommundoktorand vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs Stad.
Jakt, förändrade livsmiljöer och genetisk utarmning bidrog till att uroxarna dog ut i Skandinavien för tusentals år sedan. Det visar en ny studie.
Uroxen, de moderna nötkreaturens förfader, strövade en gång över stora delar av Europa, Asien och norra Afrika. Efter en nedgång som pågick i omkring 8000 år försvann de sista i Polen på 1600-talet.
Mänsklig aktivitet var den främsta orsaken till att uroxen dog ut globalt, men varför den utrotades betydligt tidigare i Skandinavien har varit oklart. En forskargrupp har nu tittat närmare på varför djuren försvann.
Forskarna kombinerade analyser av forntida dna från uroxars ben, som hittats södra Sverige och Danmark, med kol-14-dateringar. De jämförde också ålderssammansättningen hos benen från olika arkeologiska boplatser.
Minskad genetisk mångfald
Något som förvånade forskarna var att uroxen troligen genomgick en kraftig minskning i populationen, en så kallad flaskhals, när den kom till Skandinavien. Det ledde till minskad genetisk mångfald.
–Jag tyckte det var oerhört intressant att se hur uroxarnas genetiska mångfald minskade när de rörde sig från det europeiska fastlandet upp genom Jylland och sedan minskade ytterligare över Själland och Skåne. Det är ett skolexempel på en flaskhals inom evolutionsgenetiken, säger Mikkel-Holger Sinding, docent vid Köpenhamns universitet, i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Rekonstruktion av en uroxe. Bilden är beskuren. Illustration: Erika Rosengren
Isolerades för 8000 år sedan
Tidigare trodde man att populationen blev isolerad för omkring 10 000 år sedan. Genetiska bevis visar nu att de skandinaviska uroxarna fortfarande hade kontakt med den europeiska huvudpopulationen även efter denna tidpunkt. Först när landbryggan mellan Skandinavien och det europeiska fastlandet svämmade över, för omkring 8 000 år sedan, blev populationen helt isolerad.
När de dansk-svenska sunden uppstod sammanföll det med en period av intensiv jakt på uroxen. Det svenska beståndet minskade kraftigt och på Själland i Danmark försvann uroxarna helt.
I södra Sverige överlevde ett mindre antal uroxar åtminstone fram till för 6 500 år sedan. Djuren försvann troligen i takt med att livsmiljön förändrades i Sverige. De öppna landskapen ersattes gradvis av tätare skogar, vilket tycks ha missgynnat uroxen.
Flera faktorer bakom utdöende
Studien pekar på att flera faktorer bidrog till uroxens utrotning. Forskargruppen bedömer att genetisk utarmning, mänskligt tryck samt fragmentering och försämring av livsmiljön samverkade.
Resultaten ger ledtrådar som kan vara värdefulla för dagens viltvård.
– Våra resultat ger en mer nyanserad bild av människans påverkan på djurpopulationer. De bekräftar att arter sällan försvinner till följd av en enskild faktor. Bevarandeplaner måste därför vara heltäckande och beakta flera påfrestningar samtidigt. Våra resultat framhåller behovet av att inrätta ekologiska korridorer för hotade vilda djur, snarare än isolerade naturreservat, säger Erika Rosengren, doktorand i historisk osteologi vid Lunds universitet.
Vanliga blodtrycksmätningar i primärvården ger ofta högre och mer varierande värden än mätningar under kontrollerade former.
– Idag görs ofta upprepade mätningar av blodtrycket med tveksam kvalitet. Det kostar onödiga resurser och leder till en fördröjd diagnos, säger forskaren Mattias Brunström.
Blodtrycket är en av vårdens vanligaste mätningar och ligger till grund för olika beslut för miljontals människor. Samtidigt är det svårt att följa rekommenderad mätteknik fullt ut i en stressig vardag, exempelvis på en vårdcentral.
I den nya studien jämförde forskarna blodtryck som hade registrerats vid vanliga besök i primärvården med blodtryck som hade mätts enligt ett standardiserat protokoll inom Västerbottens hälsoundersökningar.
Av de personer som bedömdes ha högt blodtryck vid rutinmätningen hamnade 41 procent i en lägre blodtryckskategori när blodtrycket mättes på standardiserat vis.
Kan bli fel åt båda håll
Med andra ord kan rutinmätningar bidra till att vissa personer felaktigt får höra att de har högt blodtryck. Den stora variationen innebär samtidigt att personer med ett verkligt förhöjt blodtryck också kan missas.
– Det stora problemet i Sverige idag är en betydande underdiagnostik och underbehandling av högt blodtryck. Budskapet är därför inte att vi ska mäta eller behandla mindre, utan att vi ska mäta korrekt och behandla rätt personer, säger Olivia Gästgivars, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.
Svårare att bedöma risker
Den standardiserade mättekniken har också ett betydligt starkare samband med framtida hjärt-kärlsjukdom. I studien kunde forskarna se att standardiserade mätningar förklarade ungefär 40 procent av framtida hjärt-kärlsjukdom medan mätningar i rutinsjukvården bara kunde förklara ungefär 20 procent.
– Skillnaden beror troligtvis på att det blir svårare att skilja på personer med hög respektive låg risk för hjärt-kärlsjukdom när rutinmätningarna klassificerar fel, säger Mattias Brunström, docent i epidemiologi och biträdande universitetslektor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Bättre mätningar behövs
Forskarna hoppas att de nya resultaten ska bidra till att blodtrycksmätningarna och diagnostiken av hypertoni, högt blodtryck, blir bättre. Om mätningarna utförs korrekt och värdena blir mer tillförlitliga kan vården behandla rätt patienter och minska antalet vårdkontakter.
– Gränsen för behandling vid högt blodtryck bygger till stor del på studier där blodtrycket har mätts under noggrant standardiserade förhållanden. Om samma gränsvärden ska användas i rutinsjukvården måste även mätningarna hålla tillräckligt hög kvalitet, säger Olivia Gästgivars.
Upprepade blodtrycks-mätningar av tveksam kvalitet får negativa följder på flera sätt, säger Mattias Brunström.
– Det kostar onödiga resurser och leder till en fördröjd diagnos.
Grundstammen har oväntat stor betydelse för hur sjukt ett äppelträd kan bli i svampsjukdomen fruktträdkräfta. Det framgår av ny forskning.
– Fruktträdkräfta är en lömsk sjukdom som orsakar stora problem, säger forskaren Larisa Gustavsson vid SLU.
Ett äppelträd har genetiskt två delar: Grundstammen samt den ympade äppelsorten.
I Sverige har uppemot 90 procent av alla kommersiellt odlade äppelträd en grundstam som heter M.9. Den har visat sig vara mycket mottaglig för sjukdomen fruktträdkräfta, som orsakas av svampen Neonectria ditissima. Sjukdomen är vanlig i svensk och nordeuropeisk äppelodling och kan med tiden döda hela äppelträd.
– Fruktträdkräfta är en lömsk sjukdom som orsakar stora problem. I somras var jag på många äppelodlingar och såg då att upp till 60–70 procent av träden av vissa sorter hade en pågående infektion, säger Larisa Gustavsson, forskare vid SLU.
Grundstammar till äppeträd. Bild: Larisa Gustavsson, SLU.
Det är en grundstam
Ett fruktträd i en odling består i regel av två delar: Dels en grundstam och dels en fruktsort som har ympats på den.
Grundstammen utgör trädets rötter och den nedersta delen av stammen. Grundstammen påverkar bland annat trädets växtkraft, storlek, näringsupptag, stresstålighet och fruktkvalitet.
Källa: Larisa Gustavsson, SLU.
Smitta sprids lätt
Smittan sprids i odlingar från sjuka träd till friska, via luften eller med regnstänk. Träden kan smittas redan när de ympas i plantskolan och kommer då till odlingarna som smittbärare. Efter tre till fem år, ibland ännu snabbare, kan sjukdomen slå till och skada och till och med döda hela odlingar av unga träd.
För att en infektionen ska kunna ske behöver det finnas en sårskada på trädet. När trädet försöker att läka skadan uppstår koncentriska ringar, som är ett typiskt kännetecken för sjukdomen. Dessa växer med tiden.
Det finns inga växtskyddsmedel mot fruktträdkräfta. Sjukdomen hanteras istället genom övervakning och genom att infekterade grenar, i värsta fall hela träd, tas bort. Vissa äppelsorter, exempelvis Elise, är så pass utsatta så att det inte lönar sig ekonomiskt att fortsätta att odla sorten.
Ringar som är ett typiskt tecken på fruktträdkräfta. Bild: Larisa Gustavsson, SLU.
Grundstam kan avgöra
SLU-forskare har nu granskat grundstammar för att se om valet av grundstam kan stärka trädens motståndskraft mot fruktträdkräfta. Grundstammar från Sverige och andra länder har undersökts, tillsammans med de vanliga äppelsorterna Aroma, Discovery, Frida och Ingrid Marie.
– Vi odlade upp till 24 träd av varje grundstam varje år och fördelade dem slumpmässigt i fyra block. På varje träd skapade vi små sår vid tre knoppar och tillförde en bestämd mängd sporer av fruktträdskräftans svamp. Vi ville ge alla grundstammar så likartade förutsättningar som möjligt, säger Larisa Gustavsson.
Nästan alla träd blev sjuka
Forskarna följde utvecklingen av sjukdomen under ungefär sex månader. De mätte storleken på kräftsåren sju gånger, med två veckors mellanrum. På så sätt kunde de inte bara se om ett träd hade infekterats, utan också hur snabbt och hur mycket sjukdomen utvecklades.
Över 89 procent av alla inokulerade trädsår utvecklade skador i försöket.
Ett mycket skadat äppelträd. Ett träd i detta skick bör, enligt forskarna, avlägsnas eftersom det kan smitta andra träd i närheten. Bild: Larisa Gustavsson, SLU.
Kombinationen viktig
Graden av sjukdom skilde sig dock kraftigt mellan grundstammarna, visade det sig.
Det visade sig även att samspelet mellan grundstam och äppelsort kan se mycket olika ut. En i sig bra grundstam kan påverka äppelsortens motståndskraft negativt. En viss grundstam i försöket gynnade exempelvis äppelsorterna Aroma och Discovery, men missgynnade sorten Frida.
– Det är viktigt att testa olika sorter på olika grundstammar och välja de bästa kombinationerna, säger Larisa Gustavsson.
– I andra länder som har problem med päronpest, vilket tack och lov inte finns i Sverige än, så finns rekommendationer om sort- och grundstams-kombinationer. Något liknande behövs för den svenska äppelodlingen gällande fruktträdskräfta.
En klarade sig bäst
En grundstam stack ut, en amerikansk grundstam som togs fram på 1970-talet. Många av såren på träden av denna grundstam utvecklade ingen infektion. Grundstammen påverkade också äppelsortens resistens på ett positivt sätt. Till exempel sågs mycket goda resultat av denna grundstam i kombination med äppelsorten Aroma.
Grundstammen, med namnet G.969, är därför särskilt lovande för svenska äppelodlingar, enligt forskarna. Den har dessutom en känd resistens mot päronpest och äppelbladlus samt är köldtålig. Dock växer träden på denna grundstam annorlunda än de vanligaste svenska äppelträden.
– Det blir större träd med den grundstammen. Det kan innebära att man som odlare måste ändra hela sitt odlingssystem och till exempel göra tvåstammiga träd, säger Larisa Gustavsson.
Olika grundstammars motståndskraft testas. Närmast syns ett tvåstammigt träd. Bild: Larisa Gustavsson, SLU.
Fler försök väntar
Forskningen har hittills skett i växthus. Nu ska forskarna undersöka vad som sker med äppelträden under mer verkliga odlingsförhållanden. Målet att få ännu mer information om hur fruktträdkräfta undviks.
– Genom mer kunskap och genom att hitta de bästa kombinationerna vill vi hjälpa odlarna till en lösning, säger Larisa Gustavsson.
Ett läkemedel som används mot epilepsi har i en studie visat sig ha goda effekter på patienter med aura-dominerad migrän. 85 procent av patienterna fick minst en halvering av antalet auradagar efter behandling och även om resultaten behöver bekräftas i en kontrollerad studie kan de på sikt få betydelse för en patientgrupp som i dag saknar en specifik behandling mot själva auran.
Runt 1,5 miljoner människor i Sverige har migrän. Migrän påverkar både den enskilda människans vardag och samhället i stort eftersom sjukdomen kan begränsa möjligheterna att arbeta och delta i sociala aktiviteter, samt leder till betydande kostnader genom sjukfrånvaro, minskad produktivitet och ökat vårdbehov. Kvinnor drabbas tre gånger så ofta som män, en skillnad som till stor del beror på hormonella faktorer.
Upp till en tredjedel av personer med migrän upplever aura – ett övergående neurologiskt symtom som bland annat kan ge synstörningar, synbortfall, känselstörningar, balansproblem samt tal- och språkstörningar. För vissa patienter är aura den mest funktionsnedsättande delen av sjukdomen, men i dag saknas en etablerad behandling som specifikt riktar sig mot migränaura.
– Runt 50 000 personer i Sverige har aura-dominerad migrän. Aura anses vara kopplad till cortical spreading depolarization (CSD), en långsamt fortskridande våg av förändrad nervcellsaktivitet i hjärnbarken, säger Gürdal Sahin, forskare vid Lunds universitet och specialistläkare i neurologi.
Migrän med aura är också kopplad till en något ökad risk för ischemisk stroke, särskilt i kombination med andra vaskulära riskfaktorer. Därför är det viktigt att minska påverkbara riskfaktorer.
– I dag finns flera effektiva migränbehandlingar, bland annat nya läkemedel som blockerar signalämnet CGRP, som spelar en viktig roll vid migränanfall. Vid kronisk migrän används även botulinumtoxin som förebyggande behandling. Men eftersom det saknas en etablerad behandling som specifikt riktar sig mot själva auran, behandlas därför migrän med och utan aura ofta på liknande sätt, trots att auran delvis verkar bygga på andra mekanismer än huvudvärken, fortsätter Gürdal Sahin.
Antalet auradagar per månad minskade
Nu har forskare vid Lunds universitet riktat in sig på det antiepileptiska läkemedlet lamotrigin. Lamotrigin är godkänt för behandling av epilepsi och bipolär sjukdom, men eftersom både epilepsi och migränaura handlar om tillfälligt förändrad nervcellsaktivitet, ville forskarna undersöka om läkemedlet även kan förebygga aura.
– I vår studie undersökte vi 81 patienter med frekvent eller särskilt besvärande migränaura och behandlade dem med lamotrigin. Bland de patienter som kunde utvärderas minskade antalet auradagar i genomsnitt från 6,9 till 1,4 dagar per månad, motsvarande en minskning på cirka 80 procent, säger Sena Uzun, doktorand vid Lunds universitet.
Tidigare studier med lamotrigin har visat blandade resultat men i den nya studien var resultaten särskilt lovande hos patienter med aura-dominerad migrän. 85 procent av dessa patienter uppnådde minst en halvering av antalet auradagar. Forskarna såg också att långsammare dosökning var associerad med färre biverkningar, vilket kan vara betydelsefullt när behandlingen utvärderas i framtida kliniska studier.
– Eftersom studien är retrospektiv och saknar kontrollgrupp behöver resultaten bekräftas. Vi går nu vidare med en nationell, randomiserad, dubbelblind och placebokontrollerad studie av lamotrigin. Om resultaten kan bekräftas, skulle läkemedlet kunna bli ett relativt billigt och välkänt behandlingsalternativ för en patientgrupp som i dag saknar behandling mot själva auran, avslutar Sena Uzun.
Migränanfallets fyra faser
Migränanfall brukar delas in i fyra faser, även om alla inte upplever alla faser vid varje anfall.
Försymtom (några timmar till dagar): irritatibilitet, nedstämdhet, trötthet, ljus- och ljudkänslighet, koncentrationssvårigheter, illamående, tal- och lässvårigheter, sömnsvårigheter.
Aura (vanligen 5–60 minuter per enskilt aurasymtom): synstörningar eller synbortfall, stickningar, domningar, balanspåverkan, talstörningar.
Huvudvärksfas (4-72 timmar): huvudvärk ofta tillsammans med illamående eller kräkningar, samt ökad känslighet för ljus-, ljud- och lukt, ibland yrsel och andra autonoma symtom.
Eftersymtom (upp till 24-48 timmar): trötthet, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter och en känsla av mental tröghet.
Växter har hela tiden koll på sin omgivning för att kunna anpassa sig. Forskare vid Lunds universitet har nu upptäckt en viktig del av den signalväg som styr växternas reaktion på beröring och annan fysisk påverkan.
Växter kan inte springa undan när vinden tilltar, regnet piskar eller en växtätare börjar tugga på bladen. I stället måste de känna av sin omgivning och anpassa sig. Nu har forskare identifierat en viktig del av den mekanism som sätts i gång när växter utsätts för beröring, skador eller annan stimuli.
Tre proteiner aktiveras snabbt
I en studie av backtrav, en liten korsblommig växt som är släkt med senap och kål, utsatte forskarna växterna för olika former av mekanisk stimulering.
Resultaten visar att en kedja av tre proteiner, så kallade MAP-kinaser, aktiveras inom ungefär en minut. Proteinerna skickar sedan signaler som påverkar aktiviteten hos hundratals gener och bidrar till förändringar i växtens tillväxt.
– Vi har vetat i mer än 25 år att mekanisk stimulering aktiverar MAP-kinaser, men en viktig del av pusslet har saknats: vad som sätter i gång signalen och hur den kopplas till växtens fortsatta utveckling. Nu har vi identifierat den signalvägen, säger Olivier Van Aken, biologiforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Så reagerar växten
Forskarna använde flera metoder för att följa vad som händer i växten när den utsätts för beröring. De kunde då se hur proteintyperna MAPKKK3/4/5, MKK4/5 och MPK3/6 ingår i en central signalväg.
Den aktiveras snabbt efter mekanisk stimulering och startar en slags dominoeffekt bland proteinerna. På så sätt sprids signalen genom växten och påverkar hur den hanterar fysisk påverkan. Forskarna kunde också se att signalvägen styr en stor del av växtens tidiga svar på beröring.
Växtens form påverkas
Studien visar också att signalvägen påverkar hur växter växer när de utsätts för upprepad fysisk påverkan. Fenomenet kallas tigmomorfogenes och innebär att återkommande vind, beröring eller angrepp från växtätare och insekter kan förändra växtens tillväxt och form.
– Det är slående att en signal som startar i växten inom ungefär en minut kan få så omfattande effekter, säger Huy Cuong Tran, biologiforskare vid Lunds universitet.
Ökad förståelse för växternas anpassning
På sikt kan forskningen öka förståelsen av hur växter hanterar mekanisk stress och hur omgivningen påverkar deras tillväxt och motståndskraft. Fler studier krävs dock innan resultaten kan användas inom jordbruket. Samtidigt pågår forskning om hur mekanisk påverkan kan användas praktiskt, bland annat genom kontrollerad valsning av spannmål för att skydda växter mot liggsäd och torka.
– Växter kan verka stillastående och passiva, men de registrerar hela tiden vad som händer omkring dem. Genom att förstå de molekylära mekanismerna bakom den här typen av signaler kan vi bättre förstå hur växter anpassar sig till sin miljö och hur de klarar förändrade förhållanden som exempelvis klimatförändringar, säger Viktor Johansson, doktorand vid Lunds universitet.
Med hjälp av skelettprover från Grekland har forskare kartlagt människors förflyttningar under bronsåldern. Det verkar ha varit unga människor som sökte sig till nya samhällen.
Medelhavsområdet genomgick betydande socioekonomiska och kulturella förändringar under bronsåldern. Dessa varierade mellan olika regioner och över tid. Utbytet mellan olika samhällen blev allt viktigare och skapade kontakter över stora avstånd.
Urna från bronsåldern på Neues Museum i Berlin. Bild: Gary Todd, via Wikimedia commons. **
Bronsåldern i Europa
Den europeiska bronsåldern kan sägas ha varat mellan cirka 3 200 och 500 år före Kristus. Den är perioden efter den yngre stenåldern och före järnåldern. Perioden kännetecknas bland annat av utvecklingen av bronsmetallurgin, som gav möjlighet till att skapa en mängd olika bronsverktyg och vackra bronsföremål.
Källa: Serena Sabatini, Göteborgs universitet.
Prover från 199 människor
En ny studie, från bland annat Göteborgs universitet, diskuterar i vilken utsträckning dessa utbyten innebar migration och bosättning av utomstående människor i de lokala samhällena. Forskarna har analyserat skelettprover från 199 individer och sex arkeologiska platser i centrala och södra Grekland och kommit fram till att nykomlingarna under bronsåldern främst var yngre personer.
– Det är därför troligt att rörligheten i samhällena främst rörde enskilda individer snarare än att hela familjer flyttade, säger arkeologen Serena Sabatini vid Göteborgs universitet.
Både män och kvinnor
Tidigare forskning har ofta utgått från att kvinnor var mer rörliga än män, särskilt i samhällen där kvinnor flyttade till sina makars hemorter efter giftermål. Men den nya studien ger en lite annorlunda bild.
– Gruppen ”icke-lokala individer” omfattar både män och kvinnor, så vi kan inte se någon tydlig könsskillnad gällande rörligheten under bronsåldern i området. Men deras uppskattade ålder tyder på att de med största sannolikhet flyttat som unga vuxna, säger Serena Sabatini.
Rikedom var inte avgörande
Utifrån analyserna drar forskarna slutsatsen att migration eller rörlighet till samhällen i centrala och södra Grekland tycks ha skett i en relativt jämn takt under hela den undersökta perioden, i huvudsak 3 400 till 1 050 år före Kristus. Studien pekar på att omkring fem till tio procent av befolkningen hade vuxit upp någon annanstans än där de begravdes.
– Intressant nog identifierades ”icke-lokala individer” i samband med olika typer av begravningsseder – i såväl enkla som rikt utrustade gravar – vilket visar att människor var rörliga oavsett rikedom eller status, säger Serena Sabatini.
Analyserna har bland annat gjorts med hjälp av grundämnet strontium, som förekommer naturligt i berggrund, jord och vatten. När människor äter och dricker lagras ämnet i kroppens vävnader och genom att jämföra med de strontium-isotoper som finns i närmiljön kan man dra slutsatser om en person vuxit upp i området eller inte.
**) Bild: Gary Todd, via Wikimedia commons, licens CC0 1.0Universal Public Domain.
Vem får skämta om vad? Ståuppkomiker resonerar olika om hänsyn till utsatta grupper och om vikten av att få testa gränser och provocera. Det visar en avhandling från Umeå universitet.
Vad är roligt? Vad krävs för att nå framgång? Och vad är ståuppkomikerns roll och uppgift i samhället? Det har Christian Liliequist, forskare vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet, undersökt genom att intervjua ståuppkomiker och studera ståuppframträdanden.
Måste få testa gränser och provocera
De intervjuade komikerna resonerar olika om hänsyn till utsatta grupper och rätten att provocera
– Ståuppkomiker anses ofta vara berättigade att skämta om sig själva och utifrån sina egna erfarenheter. För att inte kränka eller såra någon i publiken undviker flera av intervjupersonerna skämt som ”sparkar nedåt” mot marginaliserade grupper som man själv inte tillhör.
– Samtidigt anses den konstnärliga friheten vara väldigt viktig, vilken tillskriver ståuppkomikern rollen som ”narr” och ”sanningssägare” som måste få testa gränser och provocera. På detta sätt uppenbarar sig motstridiga uppfattningar om vad som är etiskt korrekt och roligt att skämta om, samt vad som är ståuppkomikerns roll och uppgift i samhället.
Branschen är mansdominerad
Christian Liliequist säger att intervjupersonerna i hans studie beskriver ståuppkomikbranschen som mansdominerad, både när det gäller antalet utövare och vilka som är mest framgångsrika.
– Kvinnliga ståuppkomiker berättar om upplevelser av sexism och utanförskap, vilket hindrar dem från att få tillgång till vissa scener. Det har även riktats kritik mot branschens ojämlika villkor i mediala initiativ som Metoo-uppropet #skrattetihalsen och uppförandet av ett Code of conduct-dokument, säger Christian Liliequist och fortsätter:
– Vissa ståuppkomiker, arrangörer och journalister har avfärdat dessa initiativ som onödiga och hämmande och framställt branschen som meritokratisk, vilket innebär att de roligaste komikerna blir mest framgångsrika.
Humor kan användas för samhällskritik
Christian Liliequist har också undersökt hur ståuppkomiker framför samhällskritiska budskap i sina framträdanden. Det sker till exempel genom att skifta mellan humoristiska och allvarliga tonlägen, i syfte att framkalla olika känslor hos publiken.
– Bianca Kronlöf och Mia Skäringer växlar till exempel ofta snabbt mellan komiska monologer, där publiken skrattar högt åt olika absurditeter, och allvarstyngda passager, som ska uppmana till eftertanke och reflektion, säger Christian Liliequist.
Ståuppkomikers förmåga att växla mellan känslolägen kan vara ett sätt att få mottagaren att både skratta åt och känna ilska och skam över rådande normer och diskurser.
Att skratta åt den man inte håller med
En annan fråga i avhandlingen är om ståupp-scener kan vara platser där människor med olika politiska åsikter möts med ömsesidig respekt.
– Att skratta åt varandra, och därmed erkänna varandra som skickliga komiker, kan fungera som ett sätt att legitimera varandras rätt till ståndpunkter. Till exempel går det att skratta åt en ståuppkomiker som skämtar utifrån en viss världsbild som man själv inte håller med om, säger Christian Liliequist.
I ett nödläge där medicinsk utrustning börjar ta slut kan enkla rengöringsmetoder bli en sista utväg. En studie visar att tre metoder minskade mängden bakterier på använd medicinsk engångsutrustning.
Vid kris och krig kan brist på medicinsk engångsutrustning vid exempelvis operationer bli ett allvarligt problem. Samtidigt är kunskapen om enkla och fältanpassade metoder för rengöring begränsad.
Nu visar en studie från Göteborgs universitet att flera enkla rengöringsmetoder kan minska mängden bakterier på använd utrustning.
Forskarna testade vanligt diskmedel, 70-procentig alkohol och perättiksyra på använd medicinsk engångsutrustning. Alla tre metoderna minskade bakteriemängden tydligt. Forskarna kunde inte påvisa någon skillnad i effekt mellan de tre metoderna.
Mängden bakterier minskade
I testerna ingick 90 använda engångsprodukter av sex olika typer som används inom operationsvård. Utrustningen rengjordes med borstning och blötläggning och fick sedan lufttorka under förhållanden som efterliknade vård med begränsade resurser.
På 14 av 30 prover från utrustning som används i luftvägarna fanns genetiskt material från luftvägssmittor före rengöringen. Efteråt fanns inget sådant material kvar i något av proverna.
Rengöringen verkade inte heller påverka utrustningens funktion på något synligt sätt.
– Enkla rengöringsmetoder kan minska mängden mikroorganismer på använd utrustning. Det ersätter inte steril utrustning, men kunskapen kan komma till nytta i en katastrof- eller krigssituation, säger Karl Chevalley, doktorand vid Sahlgrenska akademin och överläkare på Prehospital intensivvård på Sahlgrenska universitetssjukhuset, i ett pressmeddelande.
Sista utväg i katastroflägen
Forskarna såg tecken på att föroreningar kunde spridas när sprutor och utrustning som används vid infusioner rengjordes tillsammans. Det problemet sågs inte när utrustningen rengjordes separat.
– Beredskapslager och fungerande leveranskedjor är det viktigaste. Men i krig eller i en katastrof behövs nöd- och reservmetoder som en sista utväg, säger Göran Sandström, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och Försvarshögskolan.
Studien omfattade ett begränsat antal produkter och bara en omgång rengöring. Den visar inte att utrustningen är säker att använda på patienter. Resultaten behöver därför följas upp i fler studier.
När vi har tråkigt tycks vi bli mer känsliga för smärta. Och när vi har roligt tycks vi bli mindre känsliga för smärta. Det framgår av en studie från Linneéuniversitetet där deltagare fick se en rolig och en tråkig video.
114 smärtfria personer deltog i studien. Deltagarna ombads att ange när ett gradvis ökande tryck mot musklerna, från en apparat som kallas algometer, övergick från att kännas neutralt till att kännas obehagligt.
En algometer. Bild: Helena Gunnarsson, Linnéuniversitetet.
Tråkig eller rolig video
Forskarna undersökte fyra punkter på kroppen: Höger och vänster nackmuskel samt höger och vänster underben. Därefter fick varje deltagare göra något av följande:
Se en video som skulle framkalla uttråkning, närmare bestämt en långsamt berättad instruktionsvideo om att plöja åkrar
Se en humoristisk video från en ståupp-komiker
Sitta och vänta i några minuter.
Ont i nacke och ben
När smärt-testet sedan upprepades syntes tydliga skillnader i resultaten beroende på om deltagaren var uttråkad eller underhållen.
För gruppen som fått se videon som skulle framkalla tristess syntes en tydlig sänkning av smärttröskeln. Det behövdes ett betydligt mindre tryck innan deltagarna började uppleva ett obehag. Effekten återfanns både på nackmusklerna och på benen.
Oväntat tydligt
– Resultaten visar att uttråkning har en tydlig effekt på smärttröskeln. Jag hade väntat mig en effekt, men inte att den skulle vara så här stor, säger Helena Gunnarsson, docent i psykologi vid Linnéuniversitetet.
En motsatt effekt uppmättes hos deltagarna som fått se ett humoristiskt videoklipp, i det här fallet en video med en ståuppkomiker. För dem behövdes ett större tryck innan det upplevdes som obehagligt, jämfört med den första testomgången. Skillnaden var dock inte lika stor och sågs endast i nackmusklerna.
En tredjedel av deltagarna satt bara och väntade i några minuter i tystnad, utan att se video. De utgjorde därmed en kontrollgrupp. När de personerna genomförde testet en andra gång sågs ingen förändring.
Signaler i olika riktningar
Hur kommer det sig att deltagarnas känslighet för tryck förändrades beroende på vilket videoklipp de hade sett precis före testet? En möjlig förklaring är att kroppens system för att bearbeta potentiell smärta blir mindre aktivt när vi utsätts för något som vi upplever som tråkigt. Det som händer omkring oss påverkar hur kroppen bearbetar smärtsignaler.
– När vi utsätts för ett tryck färdas smärtsignaler från kroppen via ryggmärgen upp till hjärnan. Samtidigt skickar hjärnan signaler i andra riktningen som kan förstärka eller dämpa smärtsignalerna, säger Helena Gunnarsson.
– Man kan likna det vid en grind som reglerar hur mycket smärtsignaler som släpps igenom. Våra resultat kan bero på att känslan av att vara uttråkad påverkar den regleringen och gör oss mer känsliga för smärta.
Kronisk smärta intressant
Framöver vill forskarna undersöka om liknande effekter syns hos personer som lider av kronisk smärta. Relationen mellan kronisk smärta och känslan av att vara uttråkad är särskilt intressant, enligt Helena Gunnarsson, eftersom personer med kronisk smärta ofta är begränsade i sin vardag.
– Livet riskerar att bli tråkigt eftersom man inte kan göra det man vill. Då skulle det kunna vara så att fler smärtsignaler släpps fram till bearbetning uppe i hjärnan, vilket kan leda till mer smärta. Det är något vi vill undersöka vidare.
En registerstudie visar ett samband mellan probiotika och lägre risk för den allvarliga tarmsjukdomen NEC och död hos barn som vårdats på neonatalavdelning. Studien bygger på data från nästan 4 700 barn.
Mycket för tidigt födda barn löper ökad risk att drabbas av nekrotiserande enterokolit (NEC), en allvarlig tarmsjukdom som kan vara livshotande. Sedan 2020 rekommenderar Svenska neonatalföreningen att barn som föds i graviditetsvecka 28–31 får probiotika varje dag. Probiotika innehåller levande bakterier som kan påverka tarmfloran.
Lägre risk för tarmsjukdomen
I en registerstudie har forskare undersökt om probiotika var kopplat till risken att dö eller drabbas av tarmsjukdomen NEC under vårdtiden på neonatalavdelning. Studien omfattade data från nära 4 700 barn som föddes mellan 2017 och 2024. Av dem fick drygt 1 500 probiotika med tre utvalda bakteriestammar, medan drygt 3 100 inte fick något tillskott.
– Vi såg att barn som fick probiotika hade tydligt lägre risk för både NEC och död jämfört med barn som inte fick tillskott. Samtidigt var dödligheten låg i båda grupperna, säger Ayoub Mitha, läkare och forskare vid Institutionen för medicin på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Siffror från studien
Bland barn som fick probiotika drabbades 0,8 procent av död eller tarmsjukdomen NEC, jämfört med 3,4 procent bland dem som inte fick tillskottet.
Risken för död var 0,3 procent i probiotikagruppen jämfört med 1,4 procent i gruppen utan probiotika.
Risken för NEC var 0,6 procent respektive 2,5 procent.
Ingen tydlig koppling till sepsis
Forskarna använde olika statistiska metoder för att ta hänsyn till skillnader mellan grupperna. Resultaten var likartade oavsett metod. Ytterligare analyser tydde på att en betydande andel av den lägre dödligheten var kopplat till att färre barn utvecklade den allvarliga tarmsjukdomen.
Däremot såg forskarna ingen tydlig koppling mellan probiotika och sepsis, alltså blodförgiftning. Ungefär lika många barn i båda grupperna drabbades av sepsis.
– Våra resultat bidrar till den internationella kunskapsbasen och kan hjälpa vårdpersonal och familjer att fatta beslut om probiotikatillskott till mycket för tidigt födda barn. Samtidigt är det viktigt att resultaten inte generaliseras till extremt för tidigt födda barn, de som föds före vecka 28, eftersom den gruppen inte ingick i studien, säger Ayoub Mitha.
Forskarna betonar att det rör sig om en observationsstudie. Det innebär att studien kan visa samband men inte säkert fastställa orsak och verkan.
Dofter spelar en avgörande roll i stickmyggans liv. Nu har forskare identifierat en doftreceptor som styr en viktig förändring i unga mygghonors matvanor – från att leta efter nektar i blommor till att söka blod.
Rickard Ignell är professor i kemisk ekologi vid SLU och har länge forskat om hur myggor reagerar på olika dofter. Hans forskning har bland annat handlat om sjukdomsspridande arter som denguemyggan, Aedes aegypti, och vilka dofter som hjälper blodsökande honor att hitta människor och andra värddjur.
Nu har hans forskargrupp, tillsammans med kollegor i Etiopien och USA, studerat ett mindre känt skede i mygghonans liv: övergången från att ha varit inriktad på nektar till att bara söka blod.
Myggans matvanor ändras
För nykläckta och några dagar gamla mygghonor är sökandet efter nektar avgörande. De behöver bygga upp energireserver för överlevnad, flygning och spridning. När honorna blir könsmogna utvecklar de förmågan att tillgodogöra sig blod. Efter parning skyndas processen på och myggorna dras i högre grad till människor.
Mygghonorna är utrustade med en stor mängd doftreceptorer, framför allt på antennerna. En receptor tycks ha en central roll i övergången mellan nektar- och blodsökande.
– Receptorerna fungerar som en form av lås och nyckel, där en enskild receptor bara kan aktiveras av vissa doftämnen. Det vi har visat är att det sker en förändring i en enda receptor som helt omkonfigurerar honans födosöksbeteende, säger Rickard Ignell.
Känsliga för en speciell doft
Den aktuella doftreceptorn, Or117, visade sig vara känslig för kamfer och liknande ämnen som finns i blomdoft som myggorna gärna söker sig till. Kamfer har en karakteristisk doft och finns bland annat i tigerbalsam.
Receptorn visade sig, enligt studien, vara nödvändig för nektarsökandet hos unga, oparade honor. Med åldern och efter parning minskar deras attraktion till blomdofter, samtidigt som känsligheten för kamfer avtar.
– Ju mer vi förstår om myggornas doftsinne och de beteenden det styr, desto större möjligheter har vi att hitta sätt att manipulera beteenden hos dessa sjukdomsspridande insekter, säger Rickard Ignell.
Stora mängder mat, plast och pappersförpackningar hamnar fortfarande i soporna trots att de kan återvinnas, visar en rapport. I stället går materialet till förbränning.
För första gången har avfall från hushåll och återvinningscentraler samt blandat avfall från kommunala verksamheter sammanställts på nationell nivå. Resultaten presenteras i en rapport från forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet.
Studien bygger på över 550 plockanalyser och mer än 50 kompletterande analyser av textilier och batterier.
– Resultatet visar att det finns stor potential att öka återvinningen genom bättre utsortering av avfall, både från hushållens och verksamheternas sida. Det skulle ge stora resursbesparingar och minska klimatutsläppen, säger Jurate Miliute-Plepiene, forskare på IVL, i ett pressmeddelande.
Restavfall som kan återvinnas
1
Matrester utgör fortfarande den största delen av hushållens avfall – nästan en fjärdedel. Detta trots att matavfall samlas in separat i stor omfattning.
2
Mer än tio procent av hushållens restavfall består av pappersförpackningar som hade kunnat återvinnas. För plastförpackningar är andelen drygt elva procent.
3
Även verksamheternas blandade avfall innehåller stora mängder återvinningsbara material. Pappersförpackningar står för cirka 14 procent och plastförpackningar för cirka nio procent.
EU-krav på uppföljning
Rapporten har tagits fram på uppdrag av Naturvårdsverket som ett led i att möta nya EU-krav.
– EU ställer allt högre krav på uppföljning av avfallets sammansättning, bland annat för textilier, batterier och förpackningar och kommunalt avfall. Det här underlaget stärker Sveriges möjligheter att möta de nya kraven, säger Linn Due, expert inom avfall och resursflöden på IVL.
Forskare vid IVL har utvecklat en metod för att kartlägga undervattensbuller från fritidsbåtar. Studien visar att båtarna orsakar betydande buller i känsliga kustområden och att lägre hastigheter kan göra stor skillnad.
I en studie i Kosterhavet har forskare kombinerat satellitbilder, akustiska mätningar och modeller för ljudutbredning för att ta fram kartor över undervattensbuller.
Buller från fritidsbåtar har tidigare varit svåra att kartlägga eftersom de saknar AIS-sändare, automatiska identifikationssystem som visar var båtarna befinner sig.
– Tidigare har man varit tvungen att mäta, men nu kan vi förutsäga bullernivåer med hjälp av satellitbilder och modeller för hur mycket en båt bullrar och hur bullret sprider sig. Resultaten kan användas för att göra miljöbedömningar och planera åtgärder för att minska påverkan på marina ekosystem, säger Torbjörn Johansson, forskare i undervattensakustik på IVL Svenska Miljöinstitutet, i ett pressmeddelande.
Båtar i känsliga kustområden
I Sverige finns över en miljon fritidsbåtar. Under sommaren rör de sig ofta i känsliga kustmiljöer där många djur fortplantar sig och växer upp. Flera studier visar att undervattensbuller från fartyg och båtar kan påverka djurlivet negativt.
– Sjöfarten ökar, motorbåtarna blir fler och många marina arter utsätts redan för andra påfrestningar. I många känsliga kust- och skärgårdsmiljöer är det troligen just fritidsbåtar som är den främsta källan till buller, ändå finns det lite kunskap om fritidsbåtar som bullerkälla och det saknas reglering för att minska bullrets miljöpåverkan, säger Anna-Sara Krång, forskare i marin ekologi på IVL.
Hastigheten har stor betydelse
Den nya studien visar att undervattensbullret från fritidsbåtar i Kosterhavet ligger klart över den naturliga bakgrundsnivån i stora delar av området.
Forskarna har också undersökt effekten av sänkt hastighet för båtarna. Bättre efterlevnad av en hastighetsgräns på fem knop kan minska bullret märkbart, enligt modellen.
– Det visar att sänkta hastigheter kan vara en effektiv bulleråtgärd. Medan en fartbegränsning på 15 knop inte skulle minska undervattensbullret nämnvärt, gör det stor skillnad att få ner snittfarten från sju till fem knop. Vi räknade också på påverkan av en stor ökning av antalet båtar och såg att i utvalda områden kan detta mer än väl kompenseras av en rätt genomförd fartsänkning, säger Torbjörn Johansson.
.jpg){kind=link}