En ny metod gör det möjligt att tillverka målstyrda CAR-T-celler direkt i kroppen med förmågan att döda tumörer. I försök på möss kan forskare visa att flera typer av cancer kan behandlas utan att immuncellerna behöver tas ut och bearbetas i laboratoriet.
CAR-T-cellterapi är en relativt ny typ av immunterapi som används vid blodcancer och innebär att immunförsvarets T-celler omprogrammeras så att de mer effektivt kan angripa tumörceller. Behandlingen är i dag en avancerad och kostsam metod där patientens T‑celler tas ut och förändras innan de förs tillbaka till kroppen. Processen kan ta veckor och är inte tillgänglig för alla som skulle kunna ha nytta av behandlingen.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet och University of California i San Francisco (UCSF) testat ett annat angreppssätt för att förenkla processen och minska kostnaderna.
Forskarna designade ett system med två partiklar som levererar gensaxen CRISPR-Cas9 och ny genetisk information för genetisk målstyrning direkt till T‑celler i blodet. Den ena partikeln riktades specifikt mot T‑celler med hjälp av antikroppar, medan den andra bar på den DNA-sekvens som styr cellerna att känna igen tumörer.
Cancern försvann på två veckor
Metoden prövades på möss med humaniserat immunsystem och tre olika cancertyper: akut leukemi, multipelt myelom och en solid sarkomtumör.
En enda injektion av partiklarna gjorde att nästan all upptäckbar cancer försvann inom två veckor hos de flesta av djuren. I vissa organ utgjorde de omprogrammerade cellerna upp till 40 procent av immuncellerna.
– Långvarig respons har varit svårt att uppnå i behandling av multipelt myelom med CAR-T-celler, vilket gör detta resultat särskilt betydelsefullt. Målet är nu att vidareutveckla behandlingen i studier med patientmaterial från Karolinska Universitetssjukhuset så att den på sikt kan testas på människor, säger William Nyberg, biträdande lektor vid institutionen för medicin på Karolinska institutet.
Bättre egenskaper hos T-cellerna
De T‑celler som programmerades inuti mössen visade också flera positiva egenskaper.
– Det var särskilt anmärkningsvärt att de celler vi genererar i kroppen faktiskt ser bättre ut än de vi framställer i laboratoriet. Vi tror att när celler tas ut ur kroppen och odlas i laboratoriet förlorar de en del av sin stamcellskaraktär och sin förmåga att föröka sig, men det sker inte här, säger Justin Eyquem, docent i medicin vid UCSF.
Ny forskning visar att programmering är ett bra sätt att lära ut matematik till lågstadieelever.
– Potentialen är större än jag först trodde, säger Anna Sjödahl, forskare vid Örebro universitet.
Programmering blev en del av läroplanen för matematik i grundskolan 2018. Då arbetade Anna Sjödahl som lärare på lågstadiet och funderade på hur hon skulle kunna använda programmering i sin undervisning – trots att hon själv inte kunde programmera.
Nu har hon skrivit en doktorsavhandling vid Örebro universitet i ämnet. Hon har undersökt vilken roll programmering kan spela när elever i lågstadiet ska lära sig matematik.
– Jag hoppas att min avhandling ska väcka intresse hos lärare och hjälpa dem att få syn på hur programmeringen blir relevant, säger Anna Sjödahl.
Börjar med berättelse
Anna Sjödahl har tagit fram en lektionsmodul och testat och utvecklat denna i flera omgångar. Sammantaget 124 elever i årskurs ett har deltagit.
Det hela börjar med papper och penna. Eleverna hittar på en berättelse och ritar upp en plan för berättelsen på papper.
– De har delat upp berättelsen i flera delar. Vad som ska hända först och vad som kommer sedan. När de ska överföra berättelsen till programmering blir varje steg ett problem att lösa.
– Eleverna formulerar alltså egna problem och löser sedan dessa förhållandevis komplexa problem, säger Anna Sjödahl.
Matte blir tydligt
Två elever i forskningen skrev en berättelse om en flicka och hennes pappa, till exempel. Först i berättelsen pratar de lite och sedan går flickan till affären och handlar. Eleverna fick i uppgift att programmera dialogen – vem som pratar först och vem som svarar. Sedan skulle eleverna förflytta flickan från en position till en annan. De måste då ta ställning till hur lång sträckan är och åt vilket håll flickan ska gå.
– De får bryta ner varje problem i delar. Då blir de matematiska begreppen synliga. Eleverna pratar om tid, sträcka och riktning, säger Anna Sjödahl.
– Pappersplanen är ett konkret verktyg som gör att problem blir tydliga för eleverna och viktiga att lösa.
Anna Sjödahl hoppas att hennes avhandling ska bidra till debatten om den digitaliserade skolan.
– Eleverna verkar tycka att det är roligt att programmera. Använt på rätt sätt kan programmeringen bli ett värdefullt innehåll och verktyg i matematikundervisningen.
Om forskningen
Anna Sjödahl har använt matematisering som en teoretisk ingång till programmeringens roll i matematikundervisningen. Den bygger på att matematik är en mänsklig aktivitet och att matematiken blir meningsfull när vi använder den.
Den teoretiska inramningen hjälpa lärare att urskilja om det elever gör, när de använder programmering, kan betraktas som problemlösning och om det blir matematikdidaktiskt relevant.
Barn med adhd och autism kan uppleva stora svårigheter i samband med skolmåltider. Ett av flera hinder är oskrivna regler för hur man ”ska” äta – att man helst ska äta upp allt på tallriken, till exempel. Det framgår av en ny studie från Umeå universitet.
Studien har gjorts av Susanna Sandberg, nybliven doktor i kost- och måltidsvetenskap. Den handlar om hur skolmatsalen och skolmaten kan upplevas av barn med diagnoserna adhd och autism. Dessa räknas som neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, förkortat npf.
Tidigare forskning har visat att barn med dessa diagnoser oftare än andra jämnåriga kan uppleva ätsvårigheter. Det beror bland annat på sensorisk känslighet och svårigheter att hantera förändringar.
Mat kan ge starkt obehag
– För många handlar ätsvårigheterna inte bara om att vara petig i maten eller ogilla vissa maträtter, utan en upplevelse av starkt obehag eller att inte kunna äta vissa livsmedel och rätter, säger Susanna Sandberg.
Skolmaten ska uppfylla många mål och krav, till exempel att vara näringsriktig och hållbar. Men alla regler och mål kan bli till hinder för en del barn.
Nya konsistenser
Elever som intervjuas i studien beskriver till exempel svårigheter med maträtter som skiljer sig mycket från den mat de är vana vid hemifrån. Särskilt gäller det vegetariska rätter som innehåller bönor och linser samt skolans så kallade hybridrätter, där en del av det animaliska proteinet ersätts med vegetabiliskt.
– Ett exempel är korvstroganoff där en del av korven byts ut mot röda linser. Förutom att dessa rätter avvek från det eleverna var vana vid innebar förändringarna också nya smaker och konsistenser, säger Susanna Sandberg.
Oskrivna matregler
Ett annat hinder, enligt studien, är de oskrivna regler som finns kring hur måltider ”bör” gå till. Ibland försvårar dessa regler ytterligare för barn som redan från början tycker att matsituationen är jobbig.
– Det kan hända att lärare tillrättavisar sådant som uppfattas som dåligt bordsskick, som att man spiller eller inte äter med bestick. Det kan finnas en förväntan om att barn inte ska ha keps eller mössa vid bordet. Lärare kan också säga att barnen ska äta upp allt på tallriken, säger Susanna Sandberg.
– Samtidigt kan mammor som jag har intervjuat beskriva motoriska svårigheter hos barnen. Spill och svårigheter med bestick är då relaterat till funktionsnedsättningen. De här normerna om hur man ska äta kan ge struktur och trygghet, men även skapa ytterligare hinder för vissa barn.
Är detta sådant som barnen själva berättar om?
– Det här kommer från mina observationer i skolan, där jag har varit med under luncher. Jag har sett att lärare som är med under måltiderna anpassar mycket efter olika barns behov och har ett inkluderande förhållningssätt. Men normerna om hur måltider bör gå till kan ibland överskugga det. Det är en så stark norm att man bör äta med bestick, till exempel, säger Susanna Sandberg.
Bild: Brett Jordan, Unsplash.
Olika typer av skolmat
En del barn erbjuds så kallad individuellt anpassad kost i skolan. Det är inte samma sak som specialkost, som ges till barn som exempelvis inte kan äta gluten eller komjölk.
Den individuellt anpassade kosten kallas ibland för ”önskekost” och består av mat som anses kunna fungera bra för barn som har svårigheter med den vanliga skolmaten – och som utan anpassningar förmodligen skulle äta mycket lite, eller inget alls.
Hur man hanterar den individuellt anpassade kosten ser olika ut. En vanlig lösning är att servera en veckomatsedel bestående av maträtter som anses som ”kända kort”, som pannkakor, chicken nuggets och fiskpinnar.
För att få tillgång till individuellt anpassad kost krävs vanligen ett utlåtande från vården om behovet av anpassad kost. En vanlig anledning är ätsvårigheter relaterade till adhd eller autism.
Källa: Susanna Sandberg, Umeå universitet.
En förenklad meny
Alla barn som hade beviljats individuellt anpassad kost, i den aktuella studien, fick mat enligt samma matsedel, oberoende av barnens enskilda behov. Det är intressant eftersom det väcker en fråga om hur ”individuellt anpassad” denna kost egentligen är, menar Susanna Sandberg. Det är inte säkert att alla barn med neuropsykiatriska diagnoser är i behov av en så förenklad meny som en bestående av pannkakor och chicken nuggets – eller ratar maträtter som inte anses som traditionellt ”barnvänliga”.
Allt detta väcker också frågan om vilka föreställningar som finns om behoven hos barn med neuropsykiatriska diagnoser, menar Susanna Sandberg.
Samtidigt är frågan komplex, eftersom skolornas måltidsverksamhet ofta har begränsat med resurser och handlingsutrymme.
Inte helt accepterat
I studien intervjuas även skolmåltidspersonal. Susanna Sandberg konstaterar att personal kan ha svårt att se ”önskekosten” som lika legitim som specialkosten, alltså den mat som erbjuds barn med allergier och liknande.
–Jag argumenterar för ett behov av ökad kunskap om ätsvårigheter kopplade till autism och adhd, särskilt eftersom elever med dessa diagnoser utgör stor andel av de som är i behov av kostanpassningar.
Skolmåltiden och skolmatsalen är en del av skolans lärmiljö. Ur ett tvärvetenskapligt perspektiv mellan kost- och måltidsvetenskap och specialpedagogik är området fortfarande relativt outforskat, säger Susanna Sandberg.
– Elever med dessa diagnoser har dessutom sällan fått utrymme i forskning att beskriva sina egna erfarenheter av sitt ätande i allmänhet, och av skolmåltider i synnerhet. Därför känns det extra viktigt att elevernas egna röster får höras i min forskning.
Om forskningen
Susanna Sandberg har följt fem elever med diagnoserna autism eller adhd. Eleverna har intervjuats, liksom deras vårdnadshavare. I studien deltog även tio lärare och nio personer ur skolmåltidspersonalen. Forskningen baseras på fem månaders observationer i skolmatsalar.
Text: Umeå universitet och Lisen Forsberg, forskning.se
Antalet arter av ryggradsdjur i Sverige har ökat sedan 1800-talet, men ökningen betyder inte att det går bra för den biologiska mångfalden – tvärtom kan siffrorna ge en falsk bild av naturens tillstånd. Det visar en ny rapport.
En rapport som tagits fram av av SLU Artdatabanken på uppdrag av Världsnaturfonden WWF lyfter fram hur klimatförändringar, förändrad markanvändning och ökade introduktioner av främmande arter tillsammans bidragit till att fler arter nu finns registrerade i Sverige.
Samtidigt pekar forskarna på att artantal ofta misstolkas som ett mått på naturens hälsa.
– Antalet arter beskriver bara en liten del av verkligheten. Det gäller att hålla koll på vilka arter som finns och hur deras populationer utvecklas, vilket framför allt beror på markanvändning och klimat, för att få en bild av den biologiska mångfalden, säger Anki Weibull, naturvårdsbiolog vid SLU Artdatabanken på Sveriges lantbruksuniversitet.
Klimatförändringar driver på utvecklingen
Rapporten visar att ett varmare och torrare klimat med längre växtsäsonger gjort det möjligt för värmekrävande arter att sprida sig norrut. Samtidigt riskerar extrema väderhändelser att slå ut små och isolerade populationer. Förändrade konkurrensförhållanden och ökade problem med skadeinsekter påverkar också ekosystemen på djupet.
De största förändringarna i antalet arter står fåglarna för, både när det gäller arter som försvunnit och arter som tillkommit. De flesta nytillkomna fågelarter har spridit sig naturligt, ofta kopplat till klimatförändringen.
För andra ryggradsdjur som däggdjur, fiskar samt grod- och kräldjur är det främst främmande arter som står för ökningen. Många av dessa har införts med mänsklig hjälp, både avsiktligt och oavsiktligt. Vissa riskerar att bli invasiva och därmed konkurrera ut inhemska arter och förändra ekosystem.
Artantal räcker inte för att förstå naturens tillstånd
Ett centralt budskap i rapporten är att artantal ofta används felaktigt som ett proxy-mått för biologisk mångfald, både i debatt och media. En ökning av antalet arter i ett område kan tillfälligt se positivt ut, men döljer ofta bakomliggande ekologiska förändringar.
Fenomenet utdöendeskuld, det vill säga att långlivade arter kan finnas kvar en tid trots att de egentligen inte längre kan reproducera sig, kan också skapa en tillfällig illusion av stabilitet.
– Det kan se bättre ut än det är. Vissa arter är på väg att försvinna utan att vi märker det förrän långt senare, sammanfattar Anki Weibull.
För att förstå hur klimatförändringar och markanvändning påverkar arter och ekosystem behövs mer forskning och långsiktig övervakning, enligt rapporten.
Kvinnor som ofta sökte vård för återkommande symtom före pandemin hade större sannolikhet att senare få diagnosen postcovid. Det visar en studie från Göteborgs universitet.
Studien omfattar drygt 200 000 svenska kvinnor och forskarna analyserade kvinnornas besök i primärvården under åren före pandemin. Detta jämförde de sedan med vilka som fick diagnoser som postcovid, långvarig trötthet efter virusinfektion eller utmattningssyndrom efter pandemin.
Vårdbesöken före pandemin som analyserades gällde symtom som trötthet, smärta, yrsel eller andra kroppsliga besvär där någon tydlig diagnos inte alltid kunde fastställas vid besöket.
Fem gånger så hög sannolikhet för postcovid
Resultaten visar att ju fler sådana vårdbesök kvinnorna hade före pandemin, desto större var sannolikheten att senare få någon av diagnoserna postcovid, långvarig trötthet efter virusinfektion eller utmattningssyndrom.
Kvinnor mer fler än åtta vårdbesök av typen som undersöktes före pandemin hade mer än fem gånger så stor sannolikhet att senare få diagnosen postcovid eller utmattningssyndrom jämfört med kvinnor utan sådana besök.
– Postcovid beskrivs ofta som en direkt följd av infektionen. Våra resultat visar att det också kan finnas en längre bakgrund av ohälsa och vårdsökande som spelar roll för vem som senare får diagnosen, säger Agnes af Geijerstam, disputerad inom samhällsmedicin och folkhälsa vid Göteborgs universitet.
Samtidigt visar studien att ungefär en femtedel av kvinnorna som fick diagnosen postcovid inte hade haft några sådana vårdbesök före pandemin. Det tyder på att flera olika faktorer kan bidra till att sjukdomen utvecklas och diagnostiseras.
– Pandemin drabbade inte alla lika. Våra studier visar att både biologiska, psykologiska och sociala faktorer under livet är kopplade till hur människor påverkades av covid-19, säger Agnes af Geijerstam.
Studien ingår i avhandlingen Outside-in: COVID-19 in a life-course perspective som ger en bredare bild av olika faktorer under olika skeden i livet som kan påverka risken för infektion, svår sjukdom och diagnos under covid-19-pandemin.
Svenska urskogar lagrar oerhört mycket mer kol än brukade skogar gör, enligt en ny studie från Lunds universitet. Skillnaden är betydligt större än i tidigare uppskattningar och beror främst på stora kollager i marken.
Av studien framgår att urskogar lagrar 78 till 89 procent mer kol än brukade skogar – i levande träd, död ved och i jorden, till ett djup upp av 60 centimeter.
Det mest överraskande resultatet är hur stora mängder kol som lagras i marken i urskogar, säger Anders Ahlström, forskare vid Miljö- och geovetenskapliga institutionen vid Lunds universitet.
– Markens kollager där är lika stort som allt kol i brukade skogar – träd, död ved och mark tillsammans.
Urskogar har kartlagts
Arbetet med studien tog närmare tio år. Eftersom en nationell karta över urskogar saknades identifierade och kartlade forskarna skogar som har påverkats lite, eller inte alls, av direkt mänsklig aktivitet. Därefter genomfördes ett omfattande fältarbete i hela landet. Bland annat grävdes nästan 220 gropar ned till en meters djup, i syfte att mäta kollagring i marken.
Den totala skillnaden i kollagring mellan urskogar och brukade skogar – inklusive kol som lagras i träprodukter – är cirka tre till åtta gånger större än i tidigare uppskattningar, enligt studien.
Det motsvarar cirka 211 år av Sveriges nuvarande fossila koldioxidutsläpp och är omkring 1,5 gånger alla fossila utsläpp sedan 1834.
– Kol som lagras i träprodukter från avverkade skogar är relativt lite och kompenserar inte ens för skillnaden i död ved, än mindre för skillnaderna i levande träd och mark. Det beror på att de flesta produkterna är kortlivade, som papper och bioenergi, där kolet snabbt återgår till atmosfären, säger Didac Pascual, forskare vid Miljö- och geovetenskapliga institutionen.
Så skulle skogen sett ut
Urskogarna fungerar som en referens för hur svenska skogar skulle ha sett ut utan skogsbruk och markanvändning. Skillnaden i kollagring mellan urskogar och dagens brukade skogar speglar den samlade effekten av direkt mänsklig markanvändning. Alla kolupptag och förluster från slutet av 1800-talet, i synnerhet från 1950-talet då dagens storskaliga skogsbruk etablerades, är medräknade.
– Att jämföra kollagring i urskog och brukad skog är avgörande, eftersom nutida mätningar av kolupptag kan missa stora historiska kolförluster. Kollagring visar hela bilden över tid. Urskogar fungerar som referens för att förstå hur skogsbruk påverkar ekosystem och kolbalans, säger Anders Ahlström.
Spelar roll för klimatet
Resultaten är relevanta för diskussionen om skogens roll i klimatomställningen. De stora skillnaderna i kollagring innebär att en omvandling från naturskog till brukad skog medför mycket större förluster av lagrat kol eller potentiellt kolupptag än tidigare uppskattats. Det påverkar kalkyler för skogsprodukters klimatnytta, till exempel bioenergi och byggnadsmaterial.
– Att skydda kvarvarande urskogar och låta obrukade skogar återhämta sig kan ge betydligt större klimatnytta än tidigare studier visat. En stor del av hyggena som äger rum varje år sker dessutom i skogar av relativt hög naturlighet, säger Didac Pascual.
GLP-1-läkemedel, som ofta används för att behandla diabetes och obesitas, kopplas i en ny stor studie till minskad sjukfrånvaro och ett minskat behov av sjukhusvård för psykisk ohälsa hos personer med depression eller ångest.
Diabetes och obesitas är förknippade med en ökad risk för psykisk ohälsa, och vice versa. Nu har forskare från Karolinska institutet, Östra Finlands universitet och Griffith University i Australien undersökt hur GLP-1-läkemedel, som Ozempic, kan påverka risken för sjukfrånvaro och behovet av sjukhusvård till följd av psykiska besvär.
Studien omfattade mer än 95 000 personer i Sverige som diagnostiserats med depression eller ångest och som ordinerats olika diabetesläkemedel mellan åren 2009 och 2022. Av deltagarna hade 22 480 personer använt GLP-1-läkemedel. Deltagarna följdes upp via nationella register och forskarna jämförde perioder då personerna använde diabetesläkemedel med perioder då de inte gjorde det.
Kraftigt minskad sjukfrånvaro och vårdbehov för psykisk ohälsa
Resultaten varierade mellan olika läkemedel. Semaglutid (det aktiva ämnet i Ozempic) kunde kopplas till kraftigt minskad sjukfrånvaro och vårdbehov för psykisk ohälsa. Under perioder då semaglutid användes var den risken 42 procent lägre jämfört med perioder då läkemedlet inte användes.
Mer specifikt var riskminskningen 44 procent för sjukfrånvaro eller vård för depression, 38 procent för ångest och 47 procent för substansbruk.
Kliniska prövningar behövs
Liraglutid, en annan aktiv substans som finns i GLP-1-läkemedel, var förknippat med 18 procent lägre risk för sjukfrånvaro och vårdbehov för psykisk ohälsa, medan ingen signifikant minskning sågs för övriga GLP-1-läkemedel (exenatid och dulaglutid).
Däremot kunde GLP-1-läkemedel som grupp kopplas till minskad risk för självskada.
– Våra resultat tyder på att GLP-1-läkemedel, särskilt semaglutid, skulle kunna bidra till bättre psykisk hälsa hos personer med diabetes och obesitas. Men eftersom det är en observationsstudie behövs kontrollerade kliniska prövningar för att bekräfta resultaten, säger Jari Tiihonen, specialistläkare och professor vid centrum för psykiatriforskning vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.
Snus ökar i popularitet, inte minst bland unga kvinnor. Samtidigt visar en ny avhandling att snusande kan öka riskerna i samband med kirurgiska ingrepp.
Magnus Olsson, doktor vid Odontologiska fakulteten vid Malmö universitet, har undersökt möjliga samband mellan snusande och risken för komplikationer vid tandkirurgi och mag-tarmkirurgi.
Arbetet har gjorts med utgångspunkt i nationella hälsoregister och en forskningsdatabas. Databasen innehåller uppgifter om drygt fem miljoner personer som under en 30-årsperiod besökte Folktandvården.
Ökad risk för kvinnor
Det visade sig att förskrivning av antibiotika efter tandkirurgi var cirka 17 procent vanligare bland kvinnor som snusade än bland kvinnor som inte snusade. Resultatet var statistiskt säkerställt.
Det gick däremot inte att se ett motsvarande samband mellan snusande och ökat antibiotikabehov hos män efter operationer i munhålan.
– Vad som döljer sig bakom siffrorna när det gäller den ökade risken för antibiotikaförskrivning bland kvinnorna är oklart. Det visar inte detta arbete, säger Magnus Olsson.
– Detsamma gäller även skillnaden i resultaten mellan män och kvinnor. Det kan exempelvis bero på biologiska olikheter eller så handlar det om helt andra faktorer, som psykisk ohälsa. Här behövs det mer forskning för att klargöra vilka mekanismer som kan vara inblandade.
Andra möjliga risker
Magnus Olsson fann även att personer som använder snus, men som aldrig har rökt, hade en något högre risk att drabbas av komplikationer och behöva läggas in på sjukhus igen efter mag–tarmkirurgi. Det gällde framför allt män.
Snusanvändarna hade också en ökad risk att få lunginflammation – ungefär tre gånger högre jämfört med personer som aldrig använt någon form av tobak. Magnus Olsson betonar dock att det sistnämnda resultatet måste tolkas med en stor försiktighet eftersom underlaget omfattar relativt få fall.
– Sammantaget tyder studierna på att snusanvändning inte är riskfritt i samband med kirurgi, även om många frågor fortfarande är obesvarade, säger Magnus Olsson.
Forskare från Linköpings universitet har visat att det kristallartade materialet perovskit kan användas för att skapa så kallade kvantbitar. Den nya tekniken kan på sikt ge bättre kvantdatorer.
En kvantdator jobbar med något som kallas kvantbitar, eller qubits, för att hantera information. Dessa går att jämföra med ettor och nollor. Det som skiljer sig är att en kvantbit inte måste vara i det ena eller det andra läget, utan kan finnas i alla positioner mellan ett och noll. Detta kallas för superposition. Då går det att hantera avsevärt mycket mer information på mindre yta.
Dagens kvantbitar är känsliga
Det finns många olika sätt att skapa en kvantbit. Den vanligaste tekniken idag är så kallade supraledande kvantbitar som används av bland andra IBM och Google i försök att skapa en kvantdator. Men de är känsliga och fungerar endast vid någon tusendels grad över den absoluta nollpunkten. Den typen av nedkylning kräver mycket energi och utrymme vilket leder till svårigheter att skala upp tekniken.
En annan typ av kvantbitar baseras på det så kallade spinnet hos elektronerna i materialet. De kvantbitarna skapas genom så kallade defekter i fasta material. Det handlar om väldigt precisa ändringar i materialets struktur. Den vanligaste materialdefekten som används för att skapa en ”spinnkvantbit” är diamant där två kolatomer har ersatts med en kväveatom. Det är en process som är väldigt energikrävande, dyr och krånglig.
Forskare kokar kvantbitar
– Därför började vi utforska en ny idé – att ”koka ihop” våra kvantbitar i labbet, säger Yuttapoom Puttisong, docent vid Linköpings universitet.
Yuttapoom Puttisong beskriver metoden som en form av matlagning där olika kemikalier blandas. Blandningen värms upp till 480 grader Celsius och vid nedkylningen skapas en kristall bestående av materialet perovskit. Till utseendet liknar den en diamant.
För att skapa själva kvantbitarna tillsätts ett aktivt ämne, i detta fall krom, som ger ett rosaliknande skimmer.
Bild: Olov Planthaber, Linköpings universitet.
Perovskit, vad är det?
Perovskit är ett kristallartat material. Det har en stark förmåga att både avge och absorbera ljus. Materialet är mångsidigt. Det kan bland annat användas för att göra lysdioder, sensorer och effektiva solceller.
Källa: Linköpings universitet
Få trodde på idén
– Den stora fördelen är att vi kan göra detta snabbt, billigt och framför allt kontrollerbart. Vi kan designa kvantbitens egenskaper genom kemin i lösningen, säger Yuttapoom Puttisong.
Forskarna säger att få inom forskningsområdet trodde att ”hopkoket” skulle resultera i något användbart. Det beror på att atomerna i perovskitmaterialet borde påverka varandra så pass mycket att kvantbiten skulle falla sönder innan beräkningen var utförd – i teorin. Men försöket lyckades alltså.
Nya möjligheter
– Våra fynd öppnar för ett helt nytt forskningsfält, säger Yuttapoom Puttisong.
Forskarnas förhoppning är att det nya forskningsfältet på sikt ska bidra till att bygga en funktionell kvantdator som kan utföra avancerade beräkningar som dagens traditionella superdatorer inte klarar av.
Tekniken kan fungera vid högre temperaturer än absoluta nollpunkten, vilket öppnar för att den går att skala upp, enligt forskarna. De har också visat att signalerna från kvantbiten kan översättas till optiska signaler, vilket öppnar för kvantkommunikation via ljus med perovskiter som material.
– Det finns stor potential i tekniken. Det går att skräddarsy materialet på kemisk väg för att få de egenskaper vi vill ha. På sikt tror jag att det kan bli en naturlig del av vårt samhälle på samma sätt som kisel är idag, säger Sakarn Khamkaeo, doktorand vid Linköpings universitet.
Izusångaren som lever i Japan visar sig vara två skilda arter. Fåglarna är lika varandra till utseendet, men skiljer sig i arvsmassa och sång. Därmed har forskare upptäckt en ny art av lövsångare: tokarasångaren.
Izusångaren, Phylloscopus ijimae, är en sällsynt flyttfågel som bara finns i två områden i världen. Den lever på Izuöarna söder om Tokyo och Tokaraöarna, cirka 100 mil sydväst om den japanska huvudstaden.
Redan för ett decennium sedan visade dna-analyser att populationerna i de båda ögrupperna skiljer sig markant. Upptäckten ledde till omfattande studier av arten.
Skillnad i sång och arvsmassa
Analyser av hela arvsmassan visar nu att fåglarna på Tokaraöarna är mycket olika fåglarna på Izuöarna. Även deras sång skiljer sig åt. Forskare beskriver nu tokarasångaren, Phylloscopus tokaraensis, som en ny art för vetenskapen.
– Den nya arten är kryptisk, vilket innebär att den utseendemässigt inte skiljer sig från izusångaren. Det är dna-analyser och skillnader i sång som visar att det rör sig om en egen art, säger Per Alström, forskare i zooekologi vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Vy över Nakanoshima, Tokaraöarna, där tokarasångaren lever. Bild: Per Alström, Uppsala universitet.
Små populationer på små öar
Ögrupperna där fåglarna lever är begränsade i storlek, vilket gör att även fågelpopulationerna är mycket små. Tokaraöarnas tolv öar är tillsammans mindre än Fårö på Gotland, och tokarasångaren har bara observerats på fem av dem.
Eftersom båda arterna har låg genetisk variation, kan de vara känsliga för miljöförändringar och sjukdomar. Efter tidigare nedgångar finns nu tecken på en viss återhämtning.
Särskilt skydd
Izusångaren är redan klassad som sårbar enligt Internationella naturvårdsunionen och skyddas som en japansk särart. Eftersom tokarasångaren är minst lika sällsynt rekommenderar forskarna att även den klassificeras som sårbar och att båda arterna övervakas för att upptäcka förändringar i populationen.
– Det här visar hur viktigt det är att använda genetiska metoder för att avslöja dold biologisk mångfald i en tid av global biodiversitetskris. Det kan bidra till att framtida naturvård kan grundas på mer fullständig kunskap, säger Per Alström vid Uppsala universitet.
Studien är ett samarbete mellan forskare på Uppsala universitet, Göteborgs universitet och två japanska institutioner.
Tikar som bor tillsammans med flera unga hundar kan löpa förhöjd risk att få dödfödda valpar och valpar som dör tidigt, jämfört med tikar som bor med färre unga hundar. Det framgår av en ny studie från Statens veterinärmedicinska anstalt och Sveriges lantbruksuniversitet.
Flera internationella studier har visat att valpdödlighet i samband med förlossning och under den första tiden i livet är hög hos hundar. Hur vanligt det är med valpdödlighet bland svenska hundar har dock inte varit känt.
En nyligen publicerad studie från SVA och SLU, med information om 10 124 valpar från 1 791 kullar, visar att dödfödda valpar förekom i 19 procent av kullarna och att 4,8 procent av alla födda valpar var döda vid födseln.
Bland nyfödda valpar var sjukdom av något slag den vanligaste dödsorsaken. Nästan fyra procent av valparna insjuknade efter förlossningen och drygt hälften av dessa dog eller avlivades. Andra dödsorsaker var medfödda missbildningar och traumatiska skador. Totalt överlevde 96 procent av alla levande födda valpar.
Högre risk vid första kullen
I studien kunde forskarna se att risken för dödföddhet var förhöjd om det var tikens första kull. Både risken för dödföddhet och för dödlighet under de första åtta levnadsveckorna ökade vid förlossningskomplikationer, samt vid stora kullar, där risken ökade med varje valp.
Det visar, enligt forskarna, på vikten av att snabbt upptäcka och behandla förlossningskomplikationer, särskilt om det är tikens första kull, eller om kullen är stor.
Nytt samband upptäckt
Ett annat fynd är att tikar som bodde med sju eller fler unga hundar, hundra yngre än ett år, hade förhöjd risk för att få dödfödda valpar eller att valpar dog under de första åtta levnadsveckorna.
Det sambandet har inte beskrivits tidigare. Tänkbara orsaker kan vara en ökad smittspridning när många unga hundar hålls tillsammans, eller en ökad stress för tiken när hon hålls med många andra hundar.
Resultatet, menar forskarna, är viktigt framför allt för större kennlar med ökad dödlighet, där åtgärder för att minska stress och smittspridning kan vara aktuella. Det kan till exempel handla att dela upp hundarna i mindre grupper, att inte ha flera kullar under samma period och att inte ha unga hundar i direkt kontakt med tik och valpar.
Bild: Depositphotos.
Bakterie kan orsaka död
21 procent av hanhundarna och 9 procent av tikarna i studien kom från ett annat land än Sverige, Norge, Finland och Danmark. Det är relevant information eftersom internationell parning kan innebära en risk för spridning av bland annat bakterien Brucella canis. Det är en i Sverige ovanlig infektion som hittills endast har hittats hos ett fåtal hundar. Dessa har varit importerade från utomnordiska länder, eller har varit hundar som har parats med dessa hundar.
Bakterien orsakar bland annat abort, dödföddhet och infertilitet. Den är besvärlig att diagnostisera och går inte att behandla bort hos hundar. Brucella canis kan i sällsynta fall även orsaka sjukdom hos människor, där den vanligaste smittvägen är kontakt med en infekterad tik i samband med abort eller förlossning.
Över 30 procent av uppfödarna i studien uppgav att de hade använt sin egen mun för att återuppliva en svagfödd eller dödfödd valp, vilket är en klar smittrisk om tiken är infekterad av Brucella canis. Användning av så kallad valpsug samt handskar rekommenderas för att minska risken för smittöverföring.
Informationen i studien samlades in via en enkät till uppfödare inom Svenska Kennelklubben.
Havsisen runt Antarktis bredde ut sig alltmer under flera decennier fram till 2015. Men sedan dess har isen dramatiskt minskat. Nu vet forskarna vad som hände. Det handlar om en stormig vinter som rörde om ordentligt under vattenytan.
Antarktis havsis spelar en avgörande roll för ekosystemet och den fysiska miljön i Antarktis och Södra ishavet. Eftersom isen reflekterar solens strålar och blockerar värmeutbytet mellan hav och atmosfären, spelar isen roll för vårt väder och klimat. Därför är det viktigt att förstå vad som påverkar isens utbredning för att få klimatmodeller att träffa mer rätt.
En vändning 2015
Medan havsisen i Arktis stadigt har minskat sedan satellitmätningarna av havsisen inleddes, har havsisen i Antarktis uppvisat ett helt annat beteende.
Efter att ha expanderat långsamt under flera decennier minskade Antarktis havsis snabbt under slutet av 2015. Sedan dess har isen fortsatt att minska. Det som skedde 2015 har med stormar att göra, säger Theo Spira, tidigare doktorand i oceanografi vid Göteborgs universitet och en av författarna till en ny studie om havisen.
– Det fanns ett skyddande kallt vattenlager under havsisen i Antarktis som hindrade varmare djupvatten från att välla upp och smälta av isen underifrån. Men under vintern 2015 var stormarna i södra ishavet ovanligt kraftiga och då tunnades det skyddande vattenlagret ut, vilket har resulterat i minskande istäcke runt Antarktis sedan dess, säger Theo Spira.
Vatten lägger sig i lager
Vattenmassor med stora skillnader i salthalt och/eller temperatur blandar sig ogärna och lägger sig i lager ovanpå varandra. Det kallas för stratifikation. Det kalla vintervattenlagret som skyddar havsisen blir allt saltare när isen växer, och då ökar stratifikationen gentemot vattenlagret inunder.
Detta skydd skapade en långvarig tillväxt av Antarktis havsis fram till 2015. Men under isen blev vintervattenlagret allt tunnare när djupvattnet blev varmare på grund av klimatförändringarna. Skyddet försvagades.
– Med hjälp av nästan två decenniers observationer kan jag se att vintervattenlagret har tunnats ut över stora delar av Södra ishavet och då närmar sig det varma djupvattnet ytan. Stormarna 2015 rörde om i havet och varmare vatten blandades upp i kallvattenlagret, skyddet försvann och isen smälte i rekordfart, säger Theo Spira.
Sjöelefant med sensor. Bild: Dan Costa.
Sjöelefanter fick sensorer
Theo Spira använde autonoma havsrobotar för att mäta temperatur och salthalt i havet, men tog också hjälp av sjöelefanter som lever i området. Dessa fick sensorer fastlimmade på kroppen. Sensorerna mäter temperatur, salthalt och densitet på det omgivande vattnet och följde med sjöelefanterna i långa dyk hundratals meter ner i havet. Efter 10 månader släppte sensorn från sjöelefanten.
– Det är värdefullt eftersom sjöelefanterna lever vid havsisens kant i Antarktis och kan ge oss data om vattnets stratifikation där. Vintervatten fungerar som en portvakt för värmeutbytet mellan djuphavet och ytan och min forskning visar på processer som saknas eller är dåligt representerade i dagens klimatmodeller, säger Theo Spira.
Människor som går eller cyklar i omkring 20 minuter till och från jobbet har generellt mindre åderförkalkning i hjärtats kärl, enligt en ny studie. Sambandet finns kvar även när forskarna tar hänsyn till hur fysiskt aktiva samma personer är på fritiden.
Forskarna, vid bland annat Högskolan i Halmstad och Linköpings universitet, har undersökt sambandet mellan aktiv pendling och åderförkalkning i hjärtats kranskärl. Aktiv pendling innebär regelbunden promenad eller cykling hela eller större delen av sträckan till och från jobbet.
Detaljerad hjärtinformation
Studien bygger på data från en stor svensk befolkningsstudie, Scapis, där cirka 30 000 personer i åldrarna 50–64 år har genomgått avancerade hjärtundersökningar. Sambandet mellan aktiv pendling och åderförkalkning har undersökts genom kranskärlsdatortomografi, en metod som ger detaljerad information.
Åderförkalkning
Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i västvärlden. Arterioskleros, eller på svenska åderförkalkning, är den främsta bakomliggande orsaken.
Åderförkalkning innebär att fett och inflammatoriskt material lagras i kärlväggen och bildar plack. Brister plack kan det leda till en blodpropp som täpper till kärlet och orsakar hjärtinfarkt eller stroke.
Källa: Peter Edholm, biträdande universitetslektor i biomedicin, Högskolan i Halmstad.
Det är mycket viktigt att förebygga åderförkalkning, säger Peter Edholm, biträdande universitetslektor i biomedicin vid Högskolan i Halmstad.
– Tidigare forskning visar tydligt att regelbunden fysisk aktivitet minskar risken för åderförkalkning. Samtidigt är det en relativt liten andel av befolkningen som når upp till de rekommenderade nivåerna av fysisk aktivitet.
Lättare att få in träning
Den allmänna rekommendationen anger att vuxna bör vara fysiskt aktiva minst 150 till 300 minuter per vecka med måttlig intensitet, alltså flera timmar per vecka. Alternativt bör man vara aktiv i minst 75 till 150 minuter med hög intensitet, detta i syfte att minska risken för hjärt-kärlsjukdom.
Sådana rekommendationer kan för många upplevas som en tidsmässig utmaning, men jobbpendling med cykel eller till fots kan vara en utmärkt möjlighet att få in sådan fysisk rörelse i vardagen, menar Peter Edholm.
– Om man hoppar av bussen två hållplatser tidigare och promenerar den sista biten får man in värdefull vardagsmotion. Det kan verka som en liten förändring, men över tid kan den göra skillnad för ens hjärthälsa.
Studien baseras på hälsoeffekter av promenader och vanlig cykling. Även den som cyklar med elcykel kan få goda hälsoeffekter, tillägger Peter Edholm. En elcykel kan sänka tröskeln för fysisk aktivitet, särskilt för personer med längre pendlingsavstånd, högre ålder eller nedsatt fysisk kapacitet.
Covid-19 kan försvaga immunförsvaret och öka risken för andra infektioner, till exempel körtelfeber. Fler effekter av coronaviruset kan även komma på sikt, enligt forskare bakom en ny studie.
Forskare vid Örebro universitet har följt nära tio miljoner svenskar i åldern 3–100 år under pandemin 2020–2022.
Deltagarna delades in i tre grupper: personer som inte haft covid-19, personer som fick en mild infektion och personer som behövt sjukhusvård. Resultaten visar en tydlig koppling till körtelfeber. Studien pekar också på att coronaviruset kan förvärra andra sjukdomar.
– Vi blev förvånade över att även de som inte haft allvarliga symptom men testat positivt för covid-19 drabbas av nedsatt immunförsvar och högre risk för exempelvis körtelfeber. Det kan även vara så att covid-19 ökar risken för kronisk trötthet ytterligare, säger Snieguole Vingeliene, forskare inom medicin och epidemiologi vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Forskarna studerade personer som varit inlagda på sjukhus på grund av körtelfeber, som orsakas av viruset Epstein-Barr, EBV.
– Många som får körtelfeber har inte så allvarliga symptom att de blir inlagda på sjukhus, så vi har bara upptäckt toppen av isberget, säger Snieguole Vingeliene.
Effekter av covid kan visa sig senare
Ungefär nio av tio personer i Sverige bär på Epstein-Barr-viruset, men de flesta får inga allvarliga symtom. Infektion i barndomen ger oftast milda besvär eller inga alls. Vuxna som drabbas av körtelfeber kan få symtom som halsont, trötthet och andra influensaliknande besvär.
– En mycket stor del av de vi studerade var relativt unga, vilket kan peka på att covid-19 hade en värre effekt bland yngre, just vad gäller immunförsvaret och körtelfeber. Det innebär också att ytterligare effekter från viruset kan komma längre fram, i huvudsak genom att fler får körtelfeber, säger Snieguole Vingeliene.
Oro för neurologiska sjukdomar
Det finns även en koppling mellan Epstein-Barr-viruset och sjukdomen multipel skleros, MS.
Fler MS-diagnoser har konstaterats efter pandemin, men det går inte att fastställa något samband med covid-19. Forskarna är dock oroliga för att coronaviruset på sikt kan leda till att fler drabbas av MS och andra allvarliga neurologiska sjukdomar.
– Även om risken är förhöjd så är det väldigt ovanligt att utveckla MS, mindre än en på hundra drabbas. Är man orolig ska man självklart ta kontakt med vården, säger Snieguole Vingeliene.
Nu sker en demokratisk tillbakagång i en rad tidigare stabila demokratier. Demokratin i USA har försämrats i en takt som saknar motstycke, men en demokratisk försämring märks även i flera europeiska länder, bland dem Storbritannien och Italien. Det framgår av en rapport från Göteborgs universitet.
Under 2025 befann sig nästan en fjärdedel av världens länder i en demokratisk tillbakagång, eller autokratisering. I årets Demokratirapport från V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet identifieras tio nya autokratiserande länder, bland dem Storbritannien, Slovakien, Slovenien, Italien och USA.
– Att många folkrika och ekonomiskt mäktiga länder autokratiseras är oroande, säger Staffan I Lindberg, statsvetare och professor vid Göteborgs universitet.
–Flera av dessa länder har den ekonomiska och politiska makten att förändra internationella organisationer, normer och handel, och därmed i praktiken omforma den globala ordningen. Jag tycker att vi redan ser effekterna av detta.
Tre tydliga trender
Rapporten visar tre tydliga mönster i den pågående trenden med demokratisk tillbakagång. Det första är en demokratisk tillbakagång i vissa traditionellt stabila och väl etablerade demokratier. Det andra är betydande tillbakagångar och ofta demokratiskt sammanbrott i länder som demokratiserades under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet.
Det tredje är en fördjupning av autokratin i stater som redan är autokratiska.
Yttrandefriheten krymper
Forskarna konstaterar också att yttrandefriheten, en grundläggande del av demokratin, har minskat drastiskt i världen. De senaste 25 åren har yttrandefriheten varit det vanligaste målet för autokratiserande ledare att attackera.
– Det näst vanligaste målet är de liberala aspekterna av demokratin, som rättsstatens principer och de institutionella maktbalanser som finns till för att förhindra maktmissbruk. Till exempel har rättsstatens principer försvagats i 22 länder, säger Staffan I Lindberg.
USA i snabbt fall
Demokratin i USA befinner sig nu i en betydligt snabbare nedgång än någon annan demokrati i modern tid. På endast ett år har USA:s värde i V-Dems Liberal Democracy Index minskat med 24 procent. Samtidigt har landets globala ranking fallit från 20:e till 51:a plats av 179 länder.
Det är bland de liberala aspekterna av demokratin som den största nedgången i USA syns. President Donald Trumps andra mandatperiod kan, enligt rapporten, sammanfattas som en snabbt genomförd koncentration av makt till presidentämbetet.
– Den amerikanska administrationen har undergrävt de institutionella maktbalanserna och politiserat statsförvaltning och tillsynsorgan. Den har även utövat påtryckningar mot rättsväsendet samtidigt som den angripit media, akademin, medborgerliga friheter och kritiker av administrationen, säger Staffan I Lindberg.
Viktiga USA-val
Eftersom indikatorer relaterade till val endast utvärderas under nationella valår har dessa indikatorer inte förändrats för USA under 2025.
– De amerikanska mellanårsvalen under 2026 kommer att bli ett avgörande test för kvaliteten på valsystemet och för den amerikanska demokratin. USA kommer att falla ytterligare om även val-indikatorerna försämras, säger Staffan I Lindberg.
Mer demokrati syns också
Det finns positiva trender i världen ur demokratisynpunkt. Rapporten från Göteborgs universitet visar att 18 av världens länder genomgår demokratisering. Exempelvis Brasilien och Polen har fortsatt med sina demokratiseringsprocesser. I majoriteten av dessa länder har mediefriheten förbättrats.
Botswana, Guatemala och Mauritius är tre nya demokratiserande länder som identifieras i 2025 års data.
Bild: Semyon Borisov, Unsplash.
Demokrati på dekis
10 nya länder finns på årets lista från V-Dem-institutet, med avseende på länder med minskande demokrati. Här är de 10 nytillkomna länderna:
V-Dems värdinstitution är Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
V-Dem tillhandahåller världens största demokratidatabas med data för 202 länder från år 1789 till år 2025.Över 4 200 forskare och andra landexperter från 179 länder är knutna till V-Dem, som mäter hundratals olika indikatorer på demokrati.
Vilka egenskaper kännetecknar människor som tar risker för att hjälpa andra? Några faktorer vara tycks avgörande, enligt en ny studie som har pejlat inställningen hos gymnasieungdomar i Sverige.
Människor som hjälper andra trots att de utsätter sig själva för stor fara fascinerar och har länge intresserat forskare. I en ny, mindre, studie har forskare låtit 231 gymnasielever uppskatta sannolikheten för att de skulle hjälpa en person från en utsatt grupp – även om de i och med handlingen riskerade sin egen säkerhet.
Risktagande krävs
Den enskilt starkaste faktorn för att våga hjälpa någon var, enligt studien, riskbenägenhet.
– Många människor kan uppleva att något är moraliskt fel, men det krävs att man vågar ta risker för att gå från vardagligt hjälpbeteende till handlingar som innebär en personlig kostnad – social, fysisk eller juridisk, säger Magnus Lindén, forskare i psykologi vid Lunds universitet.
Slutsatserna om riskbenägenhet som den viktigaste faktorn ligger i linje med tidigare studier. Forskare från USA har undersökt egenskaper som framträdde bland människor som hjälpte judar under Förintelsen. Några av de egenskaper som visade sig vara viktiga var riskbenägenhet, gruppidentitet, empatisk förmåga och moraliska förebilder under uppväxten. Just dessa egenskaper ville forskarna i den aktuella studien undersöka hos gymnasieeleverna.
Utöver riskbenägenhet spelar empati också en central roll, enligt studien. Effekten av empati framträdde som stark på egen hand, men samverkade också med uppväxten. Det fanns en kombinerad effekt av att ha en rollförebild under barndomen och att vara empatisk.
Identifikation viktigt
En tredje faktor som spelade roll för gymnasieungdomarna var gruppidentitet. Det handlar om vilka man uppfattar som sin så kallade ingrupp, det vill säga vilka andra människor som man identifierar sig med. Ju snävare ingrupp, desto mindre benägen är man att ingripa för ”andra”.
Tidigare forskning visar att när gränserna i stället dras bredare, mot en gemensam, mänsklig, identitet, ökar sannolikheten att människor agerar. Som exempel nämner Magnus Lindén att många som hjälpte judar under Förintelsen ofta identifierade sig med medlemmar ur just den gruppen. Det kunde vara via kopplingen mellan judendom och kristendomen eller för att de såg hela mänskligheten som en grupp.
Samma identitetsmönster återfinns hos människor som ingrep och räddade tutsier under folkmordet i Rwanda 1994, där många av dem som ingrep tyckte att de var deras kollektiva skyldighet att göra något.
Ledare styr vem som är ”vi”
När det gäller vilka som ses som ingruppen spelar politiken en viktig roll, säger Magnus Lindén.
– Politiker och andra auktoriteter är viktiga när det gäller att sätta ramar för vilka som ingår i gemenskapen och vilka som utesluts. Det kan handla om att själv vara en etisk rollförebild och kommunicera moraliska värden som välvilja, tolerans, medmänsklighet, integritet och personligt ansvar. En ledare kan också fokusera på vad det är som enar grupper eller på att den egna gruppens identitet är att vara inkluderande.
Magnus Lindén menar att ledarskap, i kombination med vägledning i moraliska värden och träning i empati, är avgörande för att få människor att våga ingripa för medmänniskor i riskfyllda situationer.
Hur kan man alls dra några slutsatser av ett sådant här självskattningstest som ju inte prövas mot verkligheten? I teorin vill väl alla vara en hjälte?
– Styrkan med studien är att den replikerar tidigare fynd i en ny kontext. Samma faktorer som var viktiga hos dem som räddade judar verkar alltså spela roll även här, säger Magnus Lindén.
– Det är förstås ett problem att vi använder självskattningar. Samtidigt finns det en del stöd för att det ändå finns en hyfsat god koppling mellan intention och faktiskt beteende. Sen vet vi att många som tror att de skulle ingripa inte gör det när det blir skarpt läge. Men människor med de egenskaper vi har undersökt verkar faktiskt ingripa oftare.
Vilka slutsatser drar ni efter att ha jämfört gymnasisternas svar med tidigare forskning om vad det är som driver människor som sätter sin egen säkerhet på spel när det hjälper andra?
– Studien ger stöd för att de mönster som återfanns hos de som räddade judar under Förintelsen också återfanns hos dagens gymnasieelever. I det här fallet gällde motivationen inte bara judar utan också en annan ut-grupp, säger Magnus Lindén.
Om studien
231 gymnasieelever i Malmö besvarade genom självskattning frågor om hur sannolikt det var att de skulle ingripa och hjälpa i situationer där judar eller muslimer utsatts för systematisk förföljelse.
Gymnasieeleverna fick svara på frågor om föräldrar som moralisk förebild, empati, riskbenägenhet och hur de identifierar sig med utsatta grupper – och ta ställning i hypotetiska scenarier som inspirerats av danskar som hjälpte judar under Förintelsen.
