Så kan forskning gå till – steg för steg

Börjar ofta med en fråga, ett problem eller en kunskapslucka

Det kan vara något som verkar konstigt eller oväntat, något som inte har undersökts tillräckligt – eller något som forskaren vill förstå bättre. Ibland kommer idén när forskaren går igenom vad som redan är känt och ser att det saknas kunskap. Då kan det leda vidare till en ny studie – eller till att man testar om tidigare resultat stämmer.

Ringar in vad studien ska handla om

Inom vissa forskningsfält formulerar forskaren en eller flera forskningsfrågor. Frågorna gör det lättare att fokusera och hålla studien på rätt spår. I andra områden handlar det mer om att avgränsa ett tema eller ett problem som forskaren vill fördjupa sig i.

Exempel på forskningsfrågor om betygsstress:

– Är betygsstress olika för pojkar och flickor?

– Hur påverkar föräldrars förväntningar och stöd?

– Vilka strategier använder unga för att hantera betygsstress?

Formulerar en hypotes (ibland)

Forskare inom naturvetenskap, medicin och vissa delar av samhällsvetenskapen utgår ibland från en hypotes – en gissning eller ett antagande som går att testa.

Exempel: Betygsstress ökar risken för ångestsymtom hos unga.

Till skillnad från en forskningsfråga, som är mer öppen, är en hypotes ett påstående – ett tänkbart svar som forskaren kan pröva för att se om det stämmer.

I ämnen som historia, litteratur eller konst försöker forskaren tolka och förstå det som studeras – till exempel hur kvinnor skildrades i dagstidningar på 1800-talet.

I den här typen av forskning finns det en poäng i att inte börja med en färdig idé om vad svaret ska bli. I stället vill forskaren vara så öppen som möjligt och se vad som kommer fram i materialet.

Tar reda på vad andra har gjort

Innan forskaren går vidare behöver hen ta reda på vad som redan är känt. Det görs genom att läsa vetenskapliga artiklar, böcker och andra studier. Då kan forskaren bygga vidare på tidigare kunskap i stället för att bara göra om samma sak.

Men att upprepa studier är också viktigt – det gör man för att se om resultaten håller även när någon annan gör om undersökningen.

Bedömer om idén är värd att undersöka

Tidigt i processen behöver forskaren fundera på om idén är värd att undersöka. Bidrar studien till ny kunskap på något sätt?

Ny kunskap behöver inte vara något stort eller helt nytt. Det kan räcka att bekräfta tidigare resultat, ge en djupare förståelse – eller visa att något inte stämmer. Allt detta är viktiga bidrag till forskningen inom området.

Söker etiskt godkännande (ibland)

I vissa fall behöver forskningen godkännas av en etisk nämnd. Det gäller till exempel om studien rör människor eller djur. Det kan handla om experiment, enkäter, intervjuer med känsligt innehåll eller annan insamling av känsliga uppgifter.

Syftet är att skydda de som deltar – och att se till att forskningen görs på ett ansvarsfullt sätt.

Planerar upplägget

I det här steget planerar forskaren hur studien ska gå till. Det handlar om att bestämma vilka data eller vilket material som ska samlas in, hur det ska göras och hur det ska analyseras. Den här planen kallas ibland forskningsdesign.

Samlar in eller väljer ut material

Forskaren samlar in eller väljer ut det material som behövs för att kunna undersöka sin fråga.

Det kan vara material som forskaren själv tar fram, till exempel genom enkäter, experiment eller olika konstnärliga arbeten. Men det kan också vara sådant som redan finns, som uppgifter i register, gamla dagboksanteckningar, politiska beslut eller tidigare forskningsstudier.

När det handlar om experiment eller mätningar av olika slag räcker det ofta inte med en gång – forskaren behöver upprepa dem för att se om resultaten håller.

Går igenom materialet

Nu går forskaren igenom det insamlade materialet för att hitta mönster, svara på forskningsfrågorna – och i vissa fall testa om en hypotes stämmer.

Hur analysen görs beror på forskningsfrågan och vilken sorts material forskaren undersöker.

Drar slutsatser

När analysen är klar drar forskaren slutsatser. I vissa fall handlar det om att se om en hypotes stämde – alltså om det man trodde från början verkar stämma med det man har sett i studien. Om inte, kan forskaren behöva tänka om eller testa något annat.

I andra fall handlar slutsatserna mer om att förstå ett sammanhang, tolka ett material eller se något ur ett nytt perspektiv. Då behöver forskaren redovisa vilka källor hen använt, hur hen tolkat dem och varför just den tolkningen är rimlig.

Får sin forskning granskad

Innan forskningen kan spridas behöver den granskas. Andra forskare går då igenom arbetet – i seminarier, på konferenser, vid disputationer eller inför att en bok ges ut. Det vanligaste i många ämnen är peer review, där en tidskrift låter forskare bedöma texten innan den publiceras.

Sprider sin forskning – till andra forskare

När forskningen har blivit granskad och godkänd kan den spridas. Det görs ofta genom att publicera en vetenskaplig artikel, bok eller rapport. Forskarna kan också presentera sina resultat på konferenser, i föreläsningar eller – inom konstnärlig forskning – genom konst, film eller musik.

Hur resultaten sprids beror på ämne och arbetssätt. Om flera forskare varit med anges de som medförfattare eller medskapare.

Sprider kunskap utanför forskarvärlden

En viktig del av forskning är att sprida kunskap till andra än forskare. I Sverige är det till och med lag på att högskolor och universitet ska dela med sig av kunskap – det kallas samverkansuppgiften.

För forskare kan det handla om att hålla föredrag, skriva populärvetenskapliga texter eller vara med i media. Ofta skickar lärosäten ut pressmeddelanden för att nå ut bredare – många artiklar här på forskning.se bygger just på sådana.

Fortsätter forska

Forskning tar inte slut när en studie är klar. Den vetenskapliga processen är inte en rak linje, utan mer som en cirkel. Forskarna återvänder till olika steg för att ifrågasätta, bygga vidare och förstå mer.

Vetenskapliga slutsatser är aldrig helt färdiga – de är den bästa kunskap vi har just nu.