Vad är det för studie?

Det finns olika typer av vetenskapliga studier och de ger olika sorters kunskap. Att känna till skillnaden gör det lättare att förstå vad en studie faktiskt visar – och vad den inte visar.

Säg att du läser rubriken “Ny forskning: Metoden som kan bota depression“. I artikeln berättar forskarna om en metod de studerat, som skulle kunna hjälpa mot depression.

Du vill veta vad det betyder för dig. Då ska du kolla vad det är för slags studie.

Är det en intervjustudie där tio personer berättar om sina personliga erfarenheter av metoden? En sådan studie kan hjälpa oss att förstå hur metoden upplevs. Resultatet kan också ge forskarna idéer om vad de kan undersöka vidare. Men en sådan studie kan inte visa om metoden fungerar för andra, eftersom intervjuer handlar om att förstå upplevelser – inte om att mäta effekt.

Rör det sig istället om en så kallad randomiserad kontrollstudie, där tusentals personer har testat metoden, kan forskarna säga mer om ifall metoden faktiskt fungerar – både för dig och för andra.

Det här är en anledning till varför studietypen spelar roll när vi vill förstå ett forskningsresultat.

Olika studietyper kan ge olika svar

Forskare väljer studietyp utifrån vad de vill ta reda på. Några exempel:

Experiment – för att se om något orsakar något annat
Om forskarna vill ta reda på om en sak leder till en annan gör de en studie där de ingriper på något sätt – till exempel genom att ge vissa deltagare en ny medicin, medan andra inte får den. Sådana studier kallas ibland interventionsstudier eller kontrollstudier, och de kan visa om det finns ett orsakssamband.
Observation – för att se samband utan att ingripa
Om forskare vill ta reda på om två saker hänger ihop – som träning och livslängd, eller läsning och skolresultat – kan de göra en observationsstudie. Då samlar de in uppgifter från till exempel enkäter eller register, utan att påverka det som sker. Det kan visa samband, men inte om det ena leder till det andra. Det finns olika typer av observationsstudier, till exempel kohortstudier och fall–kontrollstudier.
Intervjustudier – för att förstå upplevelser och erfarenheter
Om forskare vill förstå hur människor tänker, känner eller upplever något kan de göra intervjuer. Det kan till exempel handla om hur det är att leva med en sjukdom, byta jobb eller gå i en viss sorts skola. Efteråt analyserar forskaren vad personerna berättat och letar efter likheter och skillnader. Intervjuer kan ge nya tankar och idéer – men säger inget om hur vanligt något är eller vad som orsakar vad.
Fallstudier – för att förstå ett enskilt fall på djupet
I en fallstudie undersöker forskarna ett enda fall – till exempel en person, en organisation eller en händelse – för att förstå det på djupet. Det kan ge viktig kunskap om hur något fungerar i praktiken. Men resultatet gäller just det fallet, och säger inte alltid något om andra.
Textanalys – för att förstå tankar och värderingar i språk
Ibland vill forskare ta reda på hur något har beskrivits eller pratats om – till exempel i tidningar, böcker eller inlägg på sociala medier. Det kallas textanalys. Man kanske vill se hur klimatförändringar har beskrivits under olika tider, eller vilka som får komma till tals i artiklar om politiska beslut. Det handlar om att se hur orden vi använder kan påverka hur vi uppfattar något.

Testa dig själv: Upptäcker du fallgroparna?

Forskning dyker ofta upp i nyhetsrubriker – och det är lätt att dra fel slutsatser om vad en studie faktiskt visar.

De här rubrikerna är påhittade, men bygger på vanliga sätt att rapportera om forskning. Fallgroparna handlar inte om att forskningen är dålig, utan om att det kan bli missförstånd när den presenteras i kortform.

”Yoga kan hjälpa mot depression”

Så kan det gå till: Forskarna rekryterade 100 personer med depression. Hälften deltog i dagliga yogapass i grupp. Kontrollgruppen fortsatte med sina vanliga liv. De som yogade upplevde färre symtom på depression.

Typ av studie: Randomiserad kontrollerad studie (RCT), en typ av experimentell studie

Fallgropar:

1. Inte blindad. När försökspersoner inte vet om de får en ”aktiv behandling” kallas studien för ”blindad” och resultatet blir säkrare. I det här fallet vet deltagarna såklart att de gör yoga. Det kan göra att de förväntar sig att må bättre, den så kallade placeboeffekten. Även forskarna kan förvänta sig att yogan ska ge effekt.

2. Orsak-verkan. Även om RCT är den bästa studietypen för att hitta orsakssamband är det svårt att veta om andra faktorer än yogan påverkar. Personerna som yogar mår kanske bättre just för att de rör på sig, har en daglig aktivitet eller träffar andra människor – snarare än av yogan i sig?

3. Få deltagare. En studie med 50 personer kan ge en vink om att yoga kan vara till nytta vid depression. Men det går inte att bevisa att yoga hjälper för alla.

4. Självrapportering. Deltagarna ska själva berätta hur de mår, och det gör svaren lite osäkra. Det är svårt att minnas exakt, man tolkar frågorna olika och kan vilja ge ett ”bra” svar.

5. Bias. Om försökspersonerna är positiva till yoga kan det hända att de uppger för forskarna att de mår bättre än de gör.
”Poesi hjälper vid depression”

Så kan det gå till: Forskarna har analyserat intervjuer med ett tjugotal personer som haft depression och som deltagit i skrivarkurser med fokus på poesi. Många beskriver att skrivandet hjälpt dem att sätta ord på svåra känslor och hitta mening i vardagen.

Typ av studie: Kvalitativ intervjustudie

Fallgropar:

1. Upplevelser, inte effekter. Studien undersöker hur deltagarna upplever poesiskrivandet – inte om det orsakar förbättrad psykisk hälsa.

2. Litet och riktat urval. Deltagarna har själva valt att gå en skrivarkurs och kanske redan varit intresserade av poesi. Det säger inget om hur det skulle fungera för andra.

3. Kan inte jämföras. Det finns ingen kontrollgrupp, så det går inte att säga att det var poesin som gjorde skillnad – eller att andra insatser inte hade haft samma effekt.

4. Missförstånd i rubriken. Att poesi ”hjälper” kan tolkas som att det är en behandling – men det är inte vad studien undersöker. Den visar att det finns ett upplevt värde för vissa personer.
”Regelbunden motion effektivt vid depression”

Så kan det gå till: Forskare går igenom resultat från tidigare studier av motion och depression, som andra forskare har gjort förut, och ser att motion kan ha effekt på depression.

Typ av studie: Systematisk översikt

Fallgropar:

1. Skräp in, skräp ut. Om de studier som ingår i översikten har dålig kvalitet påverkar det resultatet.

2. Äpplen och päron. Studier kan vara gjorda på helt olika sätt: en kan handla om ungdomar som tränar fotboll, en annan om äldre som promenerar. Om studierna i översikten är för olika går de helt enkelt inte att jämföra med varandra.

3. Urval. Forskarna bestämmer själva vilka studier som ska ingå i översikten. Om de väljer fler som visar effekt och färre som inte gör det, kan resultatet ge en skev bild.

4. Publikationsbias. Alla studier publiceras inte. Studier med positiva resultat (där man ser en effekt eller ett samband) har lättare att bli publicerade än studier som inte hittar något eller som går emot tidigare forskning. När översikter bygger på det som redan är publicerat kan effekten se starkare ut än den egentligen är. I det här fallet kan det se ut som att motion har större effekt på depression än det faktiskt har.
”Psilocybin gav minskade depressionssymtom”

Så kan det gå till: 24 personer med långvariga symtom på depression fick behandling med psilocybin, en slags svamp, under två års tid, vilket minskade deras symtom. Alla deltagare fick själva uppskatta sin hälsa vid inskrivning och efter avslutad behandling.

Typ av studie: Behandlingsstudie, som ofta är en experimentstudie

Fallgropar:

1. Urval. Deltagarna valde själva att delta vilket kan innebära att de har vissa egenskaper (till exempel mer motiverade att bli friska) som skiljer dem från personer som inte deltar.

2. Ingen kontrollgrupp. Det finns ingen kontrollgrupp att jämföra med, där några av försökspersonerna inte får behandlingen.

3. Självrapportering. Deltagarna ska själva uppskatta sina symtom. Risken finns att de glömmer, överdriver effekter eller missförstår frågorna.

4. Lång studietid. Mycket kan hända under två år, vilket gör det svårt att veta vad som är effekter av behandlingen. Kanske skulle deltagarna mått bättre ändå?

5. Få deltagare. Litet urval (24 personer) gör det svårt att veta om resultatet skulle bli samma för en större grupp.

Vad kan vi dra för slutsats?

Alla typer av studier – stora och små, de som tolkar och de som mäter – kan vara värdefulla. Det viktiga är att förstå vad just den studien kan säga något om. En liten studie kan ge nya idéer eller visa något intressant som andra forskare kan bygga vidare på. En annan kanske visar ett tydligt samband, men inte vad som orsakar det. Det gör inte studien dålig – det innebär bara att vi inte ska tolka den som ett säkert bevis.

Problemet uppstår när en studie beskrivs i media som att den har hela svaret. Forskare vet att en studie sällan räcker – den är en pusselbit, inte hela bilden.

Nästa avsnitt:

Hur stor är studien?