Forskningens historia
Vem var den förste forskaren? Ingen vet, men det vi idag kallar forskning – att söka kunskap genom att ställa frågor, samla in material, undersöka eller tolka – har funnits hos människan väldigt länge.
Redan på 1 000-talet före Kristus beskrev kinesiska astronomer sol- och månförmörkelser. De studerade himlen noggrant, och även om de ofta förklarade fenomenen med myter – som att en drake slukade solen – kunde de ibland förutsäga förmörkelser genom att känna igen mönster i sina observationer.
Under olika perioder i historien har människor också funderat över vad som är rätt och fel, hur samhällen ska fungera och hur kunskap om världen uppstår. I Egypten skrevs råd om etik och gott uppförande ner i Ptahhoteps lära redan omkring 2 400 f.Kr. I Babylonien ristades Hammurabis lagar in i sten omkring 1750 f.Kr. Och från 700-talet f.Kr. och framåt formulerades tankar om liv, död och verklighet i Upanishaderna i Indien.
De här texterna är några av de tidigaste som finns bevarade där människor försöker sätta ord på hur världen hänger ihop, vad rättvisa är och hur vi bör leva – frågor som fortfarande är viktiga i den forskning vi idag kallar humaniora.

Matematiker före år 0
- Minuten kommer från Mesopotamien
Sumererna, ett folk som levde i Mesopotamien (nu Irak), uppfann ett talsystem med basen 60. Babylonierna byggde vidare på det – och därför har vi än i dag 60 sekunder i en minut och 360 grader i en cirkel. (ca 2000–539 f.Kr.) - Mayafolket var tidigt ute från noll
Mayafolket i Mellanamerika använde talet noll ungefär tusen år innan européerna gjorde det, cirka 2000 f.Kr. – 1500 e.Kr. - Pythagoras sats lever än
Euklides, Arkimedes och Pythagoras är grekiska kändisar som var med och la grunden till den matematik och geometri vi fortfarande lär oss i skolan. Pythagoras sats används än i dag – till exempel i byggprojekt, fysik och datorgrafik. (ca 500–300 f.Kr.)
Sokrates älskade att ställa frågor
Några hundra år senare, i Grekland, började några filosofer fundera ännu mer på hur man kunde förstå världen – genom att beskriva, tolka, dela in, förklara och sätta namn på det man såg omkring sig.
Sokrates, som levde på 400-talet f.Kr., ställde hellre frågor än gav svar. Han ville få andra att tänka själva och ifrågasätta det som verkade självklart.
Hans elev Platon byggde vidare på den idén och utvecklade det som kallas den sokratiska metoden – att föra samtal genom att ställa följdfrågor och vrida och vända på det man pratade om.
Och Platon i sin tur undervisade Aristoteles, som ibland kallats en av de första vetenskapsmännen – inte för att han forskade som vi gör i dag, utan för att han ville förstå världen på ett ordnat och systematiskt sätt.

Hur bra är en pizza – enligt Sokrates?
En kompis säger att pizza är världens bästa mat. I stället för att bara hålla med – eller säga emot – använder du den sokratiska metoden. Du börjar ställa frågor:
- ”Vad menar du med ‘bästa maten’? Är det smaken eller är hur nyttig den är?”
- ”Finns det tillfällen när pizza inte är bäst?”
- ”Om vi är på en öde ö och det enda som finns är en gammal pizza – är det fortfarande bästa maten?”
Genom att fortsätta fråga hjälper du din kompis att tänka efter, ifrågasätta och kanske se på saken på ett nytt sätt. Det var i alla fall så det sägs att Sokrates gjorde.
Allt består av något – tänkte Demokritos
Demokritos, också han född på 400-talet f. Kr. i Grekland, menade att världen består av pyttesmå, osynliga partiklar – så kallade ”atomer” (som betyder odelbar). Grunderna i Demokritos tankar håller än i dag, men det har förstås hänt mycket inom fysik och kemi sedan dess.

Demokritos tänkte smått
Demokritos: Atomen är den minsta, odelbara byggstenen i all materia.
Modern teori: Idag vet vi att atomer går att dela – de består av ännu mindre delar som protoner, neutroner och elektroner.
Demokritos: Atomen är kompakt – som en liten kula.
Modern teori: Idag vet vi att atomer har en kärna i mitten, med protoner och neutroner, och elektroner som rör sig runtomkring.
Demokritos: Atomer kan haka i varandra genom ”krokar och öglor”.
Modern teori: Idag vet vi att atomer binder till varandra med hjälp av elektriska krafter.
Gud inte längre enda källan till kunskap
Det som idag är grunden i många naturvetenskapliga metoder började ta form på 1600-talet. En som var med och drev utvecklingen var engelsmannen Francis Bacon (1561–1626). Han tyckte att kunskap skulle byggas genom att noggrant observera världen omkring oss.
Hans idéer var en del av ett större skifte i hur människor såg på kunskap. Att dra slutsatser som baserade sig på egna observationer utmanade dåtidens syn, att all skapelse och kunskap kom från Gud. Många av dåtidens forskare, som Galileo Galilei och Isaac Newton, var visserligen kristna. Men för dem innebar inte den nya synen på kunskap att de övergav sin tro – snarare såg de vetenskapen som ett sätt att förstå Guds skapelse.

Tre som forskade långt före sin tid
- Hypatia av Alexandria levde på 300-talet och var en av sin tids främsta matematiker. Hon var skicklig på att förenkla, sammanfatta och bygga vidare på andras idéer – och tack vare henne lever många av antikens matematiska tankar kvar än idag. Hypatia dödades av kristna fanatiker år 415.
Läs mer om berömda vetenskapskvinnor - Alhazen (965–1040) var en av de första vi känner till som använde experiment för att testa idéer. I sin bok om optik beskrev han hur man kan börja med en gissning (en hypotes) och sedan pröva om den stämmer – en tanke som påminner om dagens vetenskapliga metod.
- Ibn Khaldoun (1332–1406) föddes i Tunis och räknas som en av sociologins grundare. I sitt verk Muqaddimah beskrev han nya sätt att förstå historia och samhällen – bland annat med begreppet asabiyya, social sammanhållning, som han använde för att förklara varför samhällen växer fram och faller isär.
Skeptiker viktiga för vetenskapen
Det här nya sättet att tänka på kunskap ställde också krav på hur forskare skulle arbeta.
Francis Bacon pushade forskare att ifrågasätta gamla ”sanningar” och att vara kritiska mot sina egna idéer. Han tryckte också på att forskare skulle dokumentera sina upptäckter noggrant. Varför? Jo, för att andra forskare skulle kunna testa teorierna ordentligt – och bygga vidare på dem.
Tankesättet har sedan utvecklats steg för steg, men grunden inom naturvetenskaperna är fortfarande empiri och analys: att samla in observationer och data från verkligheten och sedan undersöka och tolka informationen för att dra slutsatser om hur naturen fungerar.
Francis Bacon såg också forskning som ett medel för att förbättra människors liv. Kunskap borde inte bara öka vår förståelse av världen, utan också användas för att lösa praktiska problem, menade han. Det synsättet har präglat inte bara naturvetenskapen, utan också forskning inom humaniora och samhällsvetenskap – och påverkar hur vi ser på forskning än i dag.