Cyanobakterier som orsakar algblomning hör knappast till sommarens mest välkomna inslag. Men ny forskning visar att algblomningen kan ha en viktig funktion i Östersjöns ekosystem. Det bidrar med näring som kan förbättra strömmingsynglens chanser att växa och överleva.
I somras drabbades Östersjön återigen av en kraftig blomning av cyanobakterier, ett återkommande fenomen under varma, soliga och vindstilla dagar – precis när många söker svalka i havet.
Cyanobakterier, även kallade blågröna alger, är inte bara ett problem för badgäster. De spelar en stor roll i övergödningen av Östersjön genom att binda över 400 gigaton kväve per år. Ibland är de giftiga och när blomningen dör ut förvärras syrebristen på havsbottnarna.
Inte bara ett problem
Cyanobakterier var först att använda fotosyntes, och bidrog därmed till att syresätta jorden. De är även ensamma om att göra kväve användbart för andra organismer.
Nu visar en ny studie att algblomning också kan ha en positiv effekt för livet i Östersjön.
– Vår forskning visar att blomningar av cyanobakterier faktiskt kan ha positiva effekter, även på ekologiskt och ekonomiskt viktiga arter som strömming, säger John Taylor, doktorand vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.
Forskarna har följt kvävets väg genom hela näringsväven, från kvävefixering i cyanobakterier till djurplankton, pungräkor och strömming. De följde kväveisotoper i aminosyror – proteinernas byggstenar – där några är särskilt användbara för att spåra kvävets ursprung.
Cyanobakteriernas blomning följdes
Studien genomfördes vid två platser nära fältstationen Askölaboratoriet i Östersjön. Den ena låg i den övergödda Himmerfjärden, där ett stort reningsverk tillför betydande mängder näring. Den andra, Askö B1, låg i en mer opåverkad del av den öppna skärgården och användes som referens.
– Dessa platser undersöks inom miljöövervakningen, och blomningen av cyanobakterier och andra växtplankton följs intensivt hela säsongen. I denna studie har vi dragit nytta av det och kunnat följa utvecklingen före, under och efter blomningen och därmed få en mycket hög tidsmässig upplösning, säger Agnes Karlsson, universitetslektor vid Institutionen för ekologi miljö och botanik.
Spårades i strömming
Andelen kvävefixerande cyanobakterier var under hela säsongen betydligt högre vid den övergödda stationen i Himmerfjärden. Där utgjorde de som mest 61 procent av allt växtplankton. Det kan jämföras med 32 procent vid referensstationen i den öppna skärgården.
Det kväve som cyanobakterierna fixerat kunde sedan spåras vidare i ekosystemet – från djurplankton och pungräkor till årets kull av strömmingsyngel.
– Resultaten visade att vid toppnivåer av blomningen kom mer än 30 procent av kvävet i strömmingen från cyanobakterierna. På referensstationen var det närmare 20 procent av kvävet i fisken som var nyfixerat. Det är en betydande andel, säger John Taylor.
Viktigt tillskott av mat
Förklaringen kan vara att det ofta är ont om mat under sommaren då strömmingar omvandlas från larver till yngel.
– Då äter de djurplankton, men dessa har i sin tur ont om växtplankton att äta då, när vårblomningen sedan länge är borta. Därmed inträffar cyanobakterieblomningar vid en avgörande tidpunkt, och bidrar med mat till djurplankton och därmed till strömmingen i ett kritiskt skede, säger John Taylor.
Med tanke på att klimatförändringarna förväntas leda till både mer omfattande och längre blomningar av cyanobakterier, är det åtminstone en viss tröst att det också kan bidra till mer fisk, menar forskarna.
Texten är en bearbetning av en artikel som publicerats på Stockholms universitets webbplats.
Vetenskaplig artikel:
Incorporation of diazotrophically fixed nitrogen by juvenile fish in a coastal sea, Limnology and Oceanograph.
