Hur mycket ett spädbarn gråter styrs till stor del av generna – och det finns troligen inte så mycket föräldrarna kan göra åt det. Det visar en ny svensk tvillingstudie från Uppsala universitet och Karolinska institutet.
I en studie har forskare undersökt hur arv och miljö påverkar spädbarns gråt under de första månaderna i livet. Studien bygger på enkätsvar från föräldrar till 1000 tvillingar i Sverige. Föräldrarna fick besvara frågor om barnens sömn, gråt och förmåga att komma till ro både när tvillingarna var två och fem månader gamla.
Gener styr gråten
Tydligast resultat syntes när forskarna analyserade hur lång tid per dag som barnen grät.
– Det vi hittade var att gråt till stor del är ärftligt, säger Charlotte Viktorsson som är postdoktor i psykologi vid Uppsala universitet i ett pressmeddelande.
Vid två månaders ålder förklarar generna cirka 50 procent av hur mycket barnen gråter. Vid fem månaders ålder förklarar generna upp till 70 procent av variationen.
– För föräldrar kan det kanske vara en tröst att veta att det främst handlar om gener och att de själva har begränsad möjlighet att påverka hur mycket barnet gråter, fortsätter Charlotte Viktorsson.
Gråt som inte kan förklaras av generna beror på det som forskarna kallar ”unik miljö” – faktorer i barnens omgivning eller livssituation som är unika för varje barn.
Så mycket gråter spädbarn per dygn
Föräldrarna som deltog i studien fick svara på frågor om hur länge barnen grät, hur ofta de vaknade på natten och hur lång tid det tog för dem att komma till ro.
Enligt studien fanns stora individuella skillnader. Vissa barn kunde vakna upp till tio gånger per natt. Vid två månaders ålder grät bebisarna i genomsnitt 72 minuter per dygn. De vaknade 2,2 gånger per natt. Det tog cirka 20 minuter för dem att komma till ro.
Vid fem månaders ålder grät spädbarnen i genomsnitt 47 minuter per dygn och vaknade 2,1 gånger per natt. Det tog ungefär 14 minuter att komma till ro.
Miljön spelar roll för att somna
Forskarna har också analyserat hur många gånger barnen vaknade på natten. Här spelade generna mindre roll. Antalet uppvaknanden påverkas främst av miljöfaktorer, till exempel sömnrutiner och omgivningen barnet sover i.
I enkäten fick föräldrarna även ange hur lång tid det gick från att barnen lades till att de somnade.
− Hur snabbt spädbarnen kom till ro berodde primärt på miljön vid två månaders ålder, men vid fem månader hade gener fått en viss betydelse. Detta speglar den snabba utvecklingen hos spädbarn, och kan eventuellt tyda på att föräldrarnas insatser kring insomnandet kan ha störst effekt under de första månaderna, säger Charlotte Viktorsson.
Mer forskning om sömnrutiner
Det är dock svårt att dra slutsatser om vilka insatser som är effektiva utifrån den här typen av observationsstudie.
− Även om vi inte kan se vilka specifika miljöfaktorer som påverkar antalet uppvaknanden eller hur lång tid det tar för dem att komma till ro, pekar den här studien ut riktningen för kommande studier med fokus på sömnrutiner, säger Charlotte Viktorsson.
Forskarna har följt tvillingarna fram till 36 månaders ålder, vilket kommer göra det möjligt att se hur sömn och gråt utvecklas när barnen blir äldre.
Så gjordes tvillingstudien
Deltagarna rekryterades via brev som skickades till familjer med tvillingar i åldern 1–2 månader. För att kunna ringa in hur stor del av ett beteende som är genetiskt jämförde forskarna enäggstvillingar med tvåäggstvillingar.
Fördelen med att studera tvillingar är att de delar viktiga faktorer som hemmiljö, familjesituation och socioekonomisk status.
Om enäggstvillingar blir mer lika varandra än vad tvåäggstvillingarna blir i termer av en viss egenskap, till exempel hur mycket de gråter, ses det som ett uttryck för genernas betydelse för den egenskapen.
