Många bin lever i sandig mark, men i takt med att städer växer kan deras livsmiljöer hotas. En studie som undersökt marklevande bin i ett område i Uppsala visar en dramatisk minskning av deras boplatser.
Många tror att biholkar gynnar vilda bin – och det stämmer för arter som bygger bon i håligheter i döda träd, växtstjälkar eller sprickor i gamla hus. Men de flesta arter har sina bostäder i sandig mark. En studie vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tittat närmare på hur situationen ser ut för marklevande bin.
Färre plats för sandiga bostäder
Forskarna har undersökt ett område i södra Uppsala. Här ses en dramatisk minskning av lämpliga boplatser för marklevande bin. Förändringarna över tid syns på flygfoton som tagits mellan 1942 och 2017. Genom åren har 85 procent av de sandiga livsmiljöerna för marklevande bin försvunnit.
– Många sandiga områden har försvunnit när staden utvecklats med fler bostäder och industriområden. Igenväxning är också ett problem. Den stora minskningen väcker oro för arternas fortlevnad i området, säger Indrė Čepukaitė som deltagit i studien vid SLU.
Men situationen är inte unik för Uppsala, menar forskarna. I många städer byggs nya områden samtidigt som sandfläckar växer igen eller ersätts av gräsmattor och skog.
Det går att gynna marklevande bin
Forskarna undersökte hur marklevande bin trivdes i tio olika sandfläckar. Sex av dem har nyligen skapats som en naturvårdande åtgärd. Fyra är äldre och naturligt förekommande habitat. Bin samlades in med hjälp av fallfällor.
Ett viktigt resultat var att åldern på sandfläckarna inte tycks ha någon betydelse för bina.
– Dessa arter kan snabbt kolonisera lämpliga boendemiljöer och hittar de nya ställena. Det visar att det går att gynna marklevande bin genom att skapa sandiga livsmiljöer, säger Mats Jonsell, forskare vid SLU.
Det finns dock en risk att vissa arter lever kvar trots att tillgången på livsmiljöer redan är för liten, vilket kan leda till att de försvinner på sikt.
Stor mångfald på mindre sandfläckar
Sandfläckarna varierade mellan 32 och 7800 kvadratmeter. Ett något oväntat resultat, enligt forskarna, var att mångfalden bin var större på mindre sandfläckar. En möjlig förklaring är att dessa har skapats specifikt för att gynna marklevande bin, medan de större var naturliga eller skapade för rekreation.
Sammanlagt hittade forskarna 34 arter av marklevande bin, där metallsmalbi, blanksmalbi och bronssmalbi var vanligast. Andra exempel är långhornsbi, sälgsandbi, ärtsandbi och väggsidenbi.
Andra arter drabbas
Men det är inte bara bin, där honan gräver sitt eget bo, som drabbas om boplatserna blir färre. Även arter som utnyttjar andra bins bon, så kallade boparasiter, påverkas. I studien hittades nio så kallade gökbi-arter. De lägger sina ägg i värdbinas larvceller. När gökbiets larv kläcks äter den först upp värdlarven och sedan maten – pollen och nektar – som värdlarven skulle haft.
– Det är fascinerande arter som lever i dessa sandiga partier av staden och som också är viktiga för pollineringen, säger Indrė Čepukaitė.
*Bild: Aiwok, Wikimedia commons. Licens: CC BY-SA 3.0
Vetenskaplig artikel:
Environmental factors influencing ground-nesting bee communities in an urban landscape: implications for conservation, Urban Ecosystems.
