Den främsta riskfaktorn för förlossningsskador på ändtarmsmusklerna är att barnet väger mycket när det föds, visar en studie. Med en ny metod som förutser riskerna kan skadorna minska.
Fem procent av förstföderskorna i Sverige drabbas av förlossningsskador i form av bristningar vid ändtarmen, så kallad analsfinkterskada. Det påverkar de muskler som ska hålla tätt för gas och avföring. Skadorna kan leda till långvariga besvär och påverkar både fysisk hälsa och livskvalitet.
Forskare vid Göteborgs universitet ville ta fram och testa en modell som i förväg skulle kunna bedöma risken för analsfinkterskada. De modeller som togs fram kan nu leda till noggrannare planering och förberedande insatser – och därmed minska antalet skador, menar forskarna.
Större barn ökade risken för allvarlig bristning
Studien använde uppgifter från alla 45 förlossningsenheter i Sverige mellan åren 2009 till 2017. Totalt inkluderades 600 000 förlossningar där ett barn föddes i huvudbjudning, som är det vanligaste förlossningsläget.
Sedan utvecklade forskarna modeller för att förutse analsfinkterskador vid tre vanliga typer av förlossningar: den första vaginala förlossningen, vaginal förlossning efter tidigare kejsarsnitt och den andra vaginala förlossningen.
Flera riskfaktorer togs med, som barnets födelsevikt, förlossning med instrument som sugklocka, längd, ålder på den som föder och tidigare analsfinkterskada.
Det som bäst kunde förutspå skadan i alla sorters förlossningar var barnets födelsevikt. Ett större barn ökade risken för allvarlig förlossningsbristning.
Hos dem som födde sitt andra barn vaginalt var tidigare analsfinkterskada en stor riskfaktor för att drabbas igen. En tredje riskfaktor var användning av sugklocka.
Bra tillförlitlighet
Bäst träffsäkerhet hade modellen för dem som födde vaginalt för andra gången, följt av gruppen förstföderskor som födde vaginalt och omföderskor som tidigare genomgått kejsarsnitt. För alla grupper var tillförlitligheten dock på samma nivå som liknande verktyg på andra områden, som exempelvis hjärt-kärlsjukdom och bröstcancer.
– De statistiska modellerna i den aktuella studien gav en styrka för att utskilja riskpersoner på samma nivå som andra prediktionsmodeller som för närvarande används i stor omfattning inom sjukvården, säger Jennie Larsudd-Kåverud, doktorand inom obstetrik och gynekologi på Göteborgs universitet och gynekolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, i ett pressmeddelande.
Det har hittills saknats användning av verktyg som förutsäger risken för analsfinkterskada vid förlossning. Nu är målet att minska antalet skador genom rätt åtgärder i rätt tid.
– Modellerna som tagits fram ger både vårdpersonal och gravida ett verktyg att bedöma risken för allvarliga förlossningsskador. Om risken är låg kan oro dämpas, om risken är högre ges möjlighet till noggrannare gemensam planering och förebyggande insatser, avslutar Jennie Larsudd-Kåverud.
Vetenskaplig artikel:
Predicting obstetric anal sphincter injury in the first and second vaginal delivery and after a cesarean delivery: development and validation of an intrapartal model, Journal of Clinical Epidemiology.
