Så har synen på det mystiska Storsjöodjuret ändrats
En vågrörelse orsakad av en kastvind eller en vattenlevande läskig varelse? En avhandling vid Lunds universitet har tittat närmare på hur föreställningar och folktro om Storsjöodjuret i Jämtland utvecklats genom århundranden.
I sjön Loch Ness i Skottland finns Nessie och i Norge sägs en sjöorm simma omkring i sjön Seljord. I Sverige lär det finnas flera mystiska varelser, men den mest kända är Storsjöodjuret i Jämtland.
Storsjöodjurets existens har gäckat människor allt sedan traktens folk redan på 1600-talet berättade att de sett det.
Trots ett stort antal berättelser om påstådda observationer har det aldrig gått att bevisa att sjöodjuret funnits på riktigt. Inom vetenskapen kallas en varelse som många människor tror på, men vars existens ingen lyckats bevisa, för en ”kryptid”.
Nu har en avhandling velat ge ett humanekologiskt perspektiv på kryptiden Storsjöodjuret och dess skiftande betydelse för människorna som levt runt Storsjön.
– Jag har velat undersöka hur olika faktorer, som sociala, kulturella och historiska, påverkar vår syn på och relation till kryptiden över tid. Det finns även något spännande i det att Storsjöodjuret fungerar som en symbol för det som ligger i gränslandet för det verkliga och det föreställda, säger Sanna Händén-Svensson vid Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds universitet.
Lokala monsterspanare intervjuades
Eftersom ämnet för avhandlingen är en smula annorlunda fick även insamlingen av material bli det, berättar Sanna Händén-Svensson. Förutom att analysera en stor, historisk samling med äldre observationer körde hon runt Storsjön i bil tillsammans med intervjupersoner, som fick visa och berätta om sina observationer.
–Jag valde den här metoden för att jag verkligen ville förstå deras berättelser och observationer, oavsett om jag själv väljer att tro på det som sägs eller ej. Det blev många timmar i bil och intervjuerna blev ibland upp till sju timmar långa.
Och vad är det då folk tror sig ha sett? Sanna Händén-Svensson berättar att de många historierna till stor del liknar varandra. Flera observationer återkommer i det material och de intervjusvar hon samlat in.
Gemensamt för många av observatörerna är att de ofta inte ser sig själva som personer som egentligen tror på sjöodjur eller så kallade övernaturliga fenomen. Samtidigt uttrycker de stolthet och samhörighet med andra observatörer.
– Det är oftast två typer av djur som beskrivits. Det ena beskrivs som ett djur med hästliknande huvud, det andra något som påminner om en gigantisk orm, med stora ögon och öron. En återkommande aspekt i berättandet handlar om hur upptäckten av sjöodjuret sker på liknande vis. Först är vattnet spegelblankt, därefter syns plötsliga skiftningar i vattnet eller stora vågor som väcker observatörerna uppmärksamhet.
Synen på odjuret har ändrats
Synen på sjöodjuret har förändrats över tid. När det på 1600-talet för första gången började talas om djurets existens levde människorna närmare naturen och olika väsen var en naturlig del av vardagen. Då var gränsen mellan den verkliga världen och den okända, det vi idag kallar för den övernaturliga, suddigare.
Efter Linné och Darwin förändrades naturvetenskapen och på 1800-talet kom zoologerna in i bilden med uppdraget att befästa djurets existens, utan att lyckas.
– Djuret blev då i stället en del av turistnäringen och något man mer skämtade om än tog på allvar. Men 1986 hände något. Då fridlyste länsstyrelsen Storsjöodjuret. Att fridlysa ett djur vars existens vi inte kan bevisa hör inte till vanligheterna, säger Sanna Händén-Svensson.
Disneyfiering och marknadsföring
Dagens syn på Storsjöodjuret skiljer sig en hel del från de tidigare versionerna. Ett exempel på en modern variant är barnbokskaraktären Birger – det lilla storsjöodjuret, av författaren Sara Strömberg och illustratören Anders Nilsson.
Den här varianten är ett exempel på en mängd drakar som disneyfierats och gjorts gulligare och mer ofarliga än äldre förlagor. Detta visar hur bilden av kryptiden förändrats i takt med samhälleliga, kulturella och lokala skiften, enligt avhandlingen.
Idag tror få människor i trakten på förekomsten av ett vattenlevande odjur, men fortfarande används det i syfte att marknadsföra bygden.
– En del är lite trötta på det, andra känner stolthet. Numera är det få som letar efter ett djur i Storsjön, men de som gör det är fortfarande övertygade om dess existens, säger Sanna Händén-Svensson.
Avhandling:
Storsjöodjuret i ett kalejdoskop. Humanekologiska perspektiv på en svensk kryptid, Lunds universitet.
