Utdöd ullhårig ras hölls isolerad från andra hundar

Flera grupper av ursprungsbefolkningar, till exempel Coast Salish, i nordvästra USA födde tidigare upp hundar som hade en speciell päls med ulligt underhår. Ullen användes vid vävning. Under 1800-talet minskade dock traditionen med vävning av ullen och hundrasen gick förlorad.

Inhemsk nordamerikansk ras

I en ny studie som letts av antropologer vid National Museum of Natural History vid Smithsonian Institution i USA, har forskare analyserat pälsen från en ullhårig hund från Coast Salish.

Hunden hette Mutton och samlades in år 1859. Mutton är det enda kända exemplaret av en inhemsk nordamerikansk hundras med en förkolonial härkomst.

Forskarna undersökte arvsmassan och isotoper i pälsen som kan vara kopplade till det speciella ulliga utseendet. Dessa data kombinerades med intervjuer av ursprungsbefolkningen i nordvästra USA.

Forskarna intervjuade också vävare om traditionell kunskap och minnen kring ullhåriga hundar, deras betydelse inom Coast Salish-samhällen och hur kolonialpolitiken ledde till att de försvann.

Isolerad från europeiska hundar

Love Dalén, professor vid Centrum för paleogenetik, är en av experterna på genomik som deltagit i studien.

– Det mest spännande resultatet är att vi genom kartläggningen av denna hunds arvsmassa kan visa att ursprungsbefolkningen i Salish-regionen i nordvästra Nordamerika lyckades hålla sina ullhåriga hundar isolerade från europeiska hundar under många generationer, säger Love Dahlén.

Andra unika hundraser i Nordamerika blandades snabbt upp med europeiska hundar.

– Så det verkar som att ursprungsbefolkningen i Salish-regionen aktivt jobbade på att hålla sina ullhåriga hundar isolerade, säger Love Dalén.

Centrum för paleogenetik är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet.

Texten är ursprungligen publicerad på Stockholms universitets webbplats.

Vetenskaplig studie:

The history of Coast Salish “woolly dogs” revealed by ancient genomics and Indigenous Knowledge, Science.