Gåtan är löst. Forskare kan nu slå fast att Maniitsoq-strukturen på sydvästra Grönland är en krater efter en jättemeteorit som slog ned för tre miljarder år sedan.
Sedan jorden bildades för 4,6 miljarder år sedan har en stor mängd meteoritnedslag varit avgörande för vår planets utveckling. Det största kända nedslaget ägde rum för cirka tre miljarder år sedan. Himlakroppens dramatiska krasch skedde i sydvästra Grönland, enligt en ny studie.
Teorin att den så kallade Maniitsoq-strukturen på Grönland är en krater lanserades 2012 av forskaren Adam Garde vid Geological Survey of Denmark and Greenland.
– Han fick mothugg av forskare som menade att den formats av tektoniska rörelser i jordskorpan. Men nu kan vi slå fast att strukturen är en nedslagskrater, säger geologiforskaren Leif Johansson vid Lunds universitet.
Forskarna analyserade zirkon
Den nya studien som gjorts av forskare i Danmark, Sverige och Tyskland bygger på analys av speciella chockstrukturer i mineralet zirkon. Det är ett mycket robust mineral som lämpar sig för att verifiera strukturer i gamla och djupt eroderade meteoritkratrar.
Forskarna har undersökt mer än 3 400 zirkoner från fyra kända nedslagskratrar och Maniitsoq-strukturen. De har jämfört med zirkoner från två mycket gamla jordbävningsområden i Norge och Italien, men som inte kan kopplas till meteoritnedslag.
Genom att studera mikrostrukturer som bildas under de första sekunderna av stötvågen vid ett meteoritnedslag, kunde forskarna slå fast att den grönländska Maniitsoq-kratern bildades av ett meteoritnedslag.
– Vi gjorde undersökningar med elektronmikroskop i både Lund och i Köpenhamn. De mest detaljerade analyserna på nanometerskala gjordes med transmissionselektronmikroskop, ett slags mikroskop som byggts för genomgående elektroner, i tyska Potsdam. Ultratunna skivor av zirkonerna togs ut och elektroner skickats genom dem för att kunna se de extremt små detaljerna i chocklamellerna, säger Leif Johansson.
Kratrar ger geologiska ledtrådar
Eftersom mängder av meteoriter har slagit ned under jordens långa historia skulle man kunna förvänta sig att hitta många gamla nedslagskratrar. Men jorden är en geologiskt aktiv planet som ständigt förändras. Detta bidrar till att det är ovanligt att hitta minnen i berggrunden av tidiga händelser.
Därför är det viktigt för dagens geologer att lokalisera och verifiera gamla meteoritkratrar som Maniitsoq-strukturen.
– Det känns fantastiskt att kunna slå fast att det här rör sig om en nedslagskrater. Våra resultat bidrar till att förbättra den geovetenskapliga metodik som kan användas för att identifiera gamla kraterstrukturer bildade djupt ned i jordskorpan, säger Leif Johansson.
Megastor meteorit
Enligt modellberäkningar hade troligen Maniitsoq-meteoriten, som kraschade ner på jorden för tre miljarder år sedan, en diameter på över 30 kilometer. De ursprungliga kratern kan ha haft en diameter på 500-600 kilometer. Hade meteoriten slagit ner idag hade den kunnat utplåna ett mellanstort land.
Källa: GEUS, Geological Survey of Denmark and Greenland.
Vetenskaplig studie:
Zircon Microstructures in Large, Deeply Eroded Impact Structures and Terrestrial Seismites, Journal of Petrology.
Kontakt:
Leif Johansson, professor i berggrundsgeologi vid Lunds universitet, leif.johansson@geol.lu.se
