90 procent i Sverige anser att Sverige “absolut” eller “troligen” bör göra väpnat motstånd vid militärt angrepp från ett annat land. Försvarsviljan är med andra ord god, enligt forskare vid FOI. Däremot är det oklart hur väl förberedda hushållen är. Hur länge klarar vi oss utan rinnande vatten, till exempel?
Drygt 1 800 personer har svarat på en enkät om hemberedskap och försvarsvilja. Enkäten, gjord 2022, kan i viss mån ses som en fortsättning på en liknade enkät 2018, båda från FOI.
Mellan undersökningarna har vi en dramatisk tid med pandemi samt krig i vårt närområdet, kriget i Ukraina. Den senaste enkäten visar bland annat att den så kallade allmänna försvarsviljan, som innebär att man anser att Sverige ska försvara sig med vapen vid ett angrepp, har ökat.
Många är för väpnat motstånd
På frågan om Sverige, vid en militär attack från ett annat land, bör ta till vapen för att försvara sig svarar nästan 65 procent i den nya enkäten att Sverige “absolut” bör göra det. Siffran fyra år tidigare var 51 procent.
Om man även räknar in dem som anger att Sverige “troligen” bör göra väpnat motstånd vid en attack uppgår andelen “försvarsvilliga” till cirka 90 procent. Det är en något högre andel än 2018, då cirka 80 procent svarade motsvarande.
Så många kan tänka sig att strida
Vad gäller människors vilja att själva försvara landet vid väpnat angrepp framgår följande också av enkätsvaren 2022:
- 48 procent säger sig vara “mycket villig” eller “ganska villig” att delta i en stridande roll med risk för eget liv.
- 76 procent säger sig vara “mycket villig” eller “ganska villig” att delta i en icke stridande roll med risk för eget liv.
- 84 procent säger sig vara “mycket villig” eller “ganska villig” att delta en icke stridande roll om det sker utan risk för eget liv.
FOI-forskaren Herman Andersson säger att han ser två viktiga effekter av den höga försvarsviljan. Den ena är att Försvarsmaktens behov av personal kan tillgodoses, med marginal. Den andra är psykologisk.
– Vi har haft intrycket av att många tror att försvarsviljan är lägre än vad den är. Det ökar risken för att människor inte vill ställa upp i försvaret, eftersom de tror att andra inte kommer att göra det, säger han.
Fler tycks “preppa”
Hemberedskapen, då – matförråd och så vidare? Frågor om det har också ingått i enkäten. Den beredskapen har inte förändrats så mycket mellan enkäterna, säger Herman Andersson.
– Andelen hushåll som säger sig vidtagit särskilda åtgärder för att förbereda sig för kris och krig har visserligen fördubblats, från 22 procent till 45 procent, mellan 2018 och 2022. Däremot ser vi inte någon motsvarande förändring i hur länge hushållen bedömer att de skulle klara sig om exempelvis vattnet i kranen slutar att rinna eller om det inte går att köpa mat i butiker.
I tabellen nedan syns vilka “krisresurser” som de svarande i enkäten uppger sig ha hemma, som kontanter, telefonlistor, kläder, vatten och värmekällor.
En majoritet av hushållen svarade i enkäten att det dricksvatten som de har hemma skulle räcka tre dagrar eller kortare. Tillgången på mat tycks vara bättre. Drygt tre fjärdedelar svarade att maten hemma skulle räcka i minst fyra dagar.
Hemberedskapens läge oklart
Dock är det oklart hur god hemberedskapen kan säga vara. Det saknas bland annat en heltäckande beskrivning av vad god hemberedskap är.
– Försvarsberedningen har satt som mål att man ska klara sig i sju dagar, historiskt har den pratat om tre. Men om målet är att människor ska klara sig utan vatten i sju dagar, är det ett svårt mål som kommuner och myndigheter måste förhålla sig till, säger Herman Andersson.
30 procent kan tänka sig slåss för en granne
I den nya enkäten har forskarna även pejlat viljan att delta i ett grannlands väpnade motstånd, i den händelse grannlandet angrips utifrån. Ungefär 9 procent av de svarande uppger att de skulle vara “mycket villig” att delta i en stridande roll för att hjälpa ett grannland. 21 procent anser sig vara “ganska villig”.
Slår man ihop dessa blir det cirka 30 procent, totalt sett, som kan tänka sig att slåss för ett grannland.
– Att så många säger sig vara villiga att delta i ett nordiskt grannlands väpnade motstånd måste betraktas som en hög siffra, säger Herman Andersson.
