Vita, halvgenomskinliga och spetsiga kristaller, närbild.
Artikel från Linnéuniversitetet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Djupt nere i berggrunden, har forskare upptäckt, hjälper bakterier till att fånga in det radioaktiva ämnet uran. Upptäckten kan på sikt hjälpa till att hindra uran från att hamna i dricksvattnet – och spela roll för den svenska slutförvaringen av kärnbränsle.

Uran är ett radioaktivt grundämne som finns naturligt i berggrunden och som är giftigt för människor och ekosystemet. Att få i sig uran via dricksvattnet, till exempel från bergborrade brunnar, kan leda till njurskador, påverkan på reproduktionsförmågan och skador i arvsmassan.

Dricksvatten med uran stort problem

Uranrikt dricksvatten är ett stort globalt hälsoproblem.

– Att hindra uran från att spridas i grundvatten är en jätteviktig fråga, säger Henrik Drake, docent i miljövetenskap vid Linnéuniversitetet.

Bergvägg, grå sten.

Bakterier hjälper till

I en 17 år lång studie undersökte forskare djupa borrade hål i berggrunden. Där hittade de mineral som hade bundit in stora mängder uran. Det visade sig att bakterier, som lever i den syrefria miljön i de borrade hålen, var nyckeln i processen att “fånga in” uranet.

Bakterierna bildar kemiska ämnen som hjälper till att förändra uranet, så att det sedan binder in till ett mineral. Då stabiliseras uranet och kan inte föras vidare med grundvattnet.

– Bakterierna hjälper till att skapa sänkor för farliga ämnen i underjordiska miljöer, vilket är fantastiskt, och har stor betydelse för att hindra farliga ämnen för att spridas vidare i miljön, säger Ivan Pidchenko, forskare i miljövetenskap.

Kan bli viktigt för Sveriges slutförvar

Resultaten är, enligt forskarna, viktig kunskap vid sanering av förorenat grundvatten – men också för djupförvaring av kärnavfall. Uran är en huvudkomponent i använt kärnbränsle, som i Sverige är planerat att lagras djupt ner i berggrunden i Forsmark i Uppland.

Kärnavfallet planeras att kapslas in i kopparcylindrar för att sedan begravas på 500 meters djup i 100 000 år, den tid som uranet måste hållas avskilt från människor för att inte den radioaktiva strålningen ska vara skadlig.

– Skulle det bli ett läckage från en kopparkapsel betyder det troligtvis att samma underjordiska bakterier kommer hjälpa till att hindra uran från att spridas vidare i miljön. Våra resultat är alltså ytterligare en byggsten till grunden för långsiktig säkerhetsbedömning av de kärnavfallsanläggningar som planeras att byggas i Sverige, säger Ivan Pidchenko.

Lästips: Läs mer här om forskning från Linnéuniversitetet som rör Sveriges slutförvaring av använt kärnbränsle.

Vetenskaplig artikel:

Deep anoxic aquifers could act as sinks for uranium through microbial-assisted mineral trapping, Communications Earth & Environment.

Kontakt:

Henrik Drake, docent
henrik.drake@lnu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera