Hjärnans cannabisliknande ämnen kan skydda mot alkohol- och drogberoende

Traumatiska upplevelser under barndomen har länge misstänkts öka risken att människor utvecklar drog- eller alkoholberoende senare i livet.

Forskare vid Linköpings universitet har tidigare visat att även när man tar hänsyn till genetik är risken att utveckla ett beroende tre gånger högre om man har upplevt ett barndomstrauma, jämfört med om man inte har det.

Cannabisliknande ämnen i hjärnan

En intressant spelare i sammanhanget är en grupp cannabisliknande substanser i hjärnan, så kallade endocannabinoider. Det endocannabinoida systemet har en viktig roll i att reglera hur vi reagerar på stress och obehag.

Ett relativt nytt spår inom forskningen är att sådana kroppsegna system kanske kan fungera som ett slags stressbuffert.

Fyra grupper av unga vuxna deltog i studien.

I studien deltog runt 100 unga vuxna fördelade i fyra jämnstora grupper:

Personer som hade exponerats för tidigt livstrauma och utvecklat ett substansberoende, personer som hade exponerats men inte utvecklat beroende, personer som inte exponerats men utvecklat ett beroende och personer som inte exponerats och inte heller hade ett beroende.

Reaktioner testades

Forskarna mätte nivåerna av endocannabinoider i deltagarnas blod och gjorde flera experiment där stressreaktioner testades.

Deltagarnas hjärnor scannades också med magnetresonanstomografi, också kallat magnetkamera, medan deras reaktioner testades.

En grupp stack ut

En av grupperna stack ut jämfört med de andra tre, nämligen den grupp som hade upplevt barndomstrauma men inte utvecklat en beroendesjukdom.

Forskarna benämner denna grupp ”motståndskraftig”. Gruppen hade både en förhöjd funktion i det endocannabinoida systemet och annorlunda hjärnaktivitet jämfört med de andra grupperna. Förvånande nog skilde sig den motståndskraftiga gruppen särskilt från kontrollgruppen, som varken exponerats för trauma eller hade ett beroende.

Aktiviteten högre i tre hjärnområden

Den motståndskraftiga gruppen visade högre aktivitet i tre hjärnområden när deltagarna ställdes inför känslomässiga sociala stimuli.

Två av områdena ingår i ett nätverk i hjärnan som riktar uppmärksamheten och kognitiva förmågor mot det som är viktigt just i stunden och ändrar personens beteende efter situationen.

Det tredje hjärnområdet ligger i pannloben och är kopplat till reglering av känslor. Detta område kommunicerar mycket med andra områden i hjärnan som bearbetar känslor. Jämfört med andra djur har människan en välutvecklad pannlob som kontrollerar impulser och känslor, exempelvis genom att dämpa rädsloimpulser i situationer när rädslan inte är relevant.

De som inte hade utvecklat beroende efter barndomstrauma verkade processa känslorelaterade sociala signaler bättre, även jämfört med friska kontrollpersoner.

Mer ändamålsenligt sätt

­– Den ökade aktiviteten i vissa hjärnområden i den motståndskraftiga gruppen, som inte hade utvecklat ett beroende trots barndomstrauma, kan vara kopplat till ett mer ändamålsenligt sätt att reagera på känslomässig social information, säger Irene Perini som är forskare vid CSAN, Centrum för social och affektiv neurovetenskap, vid Linköpings universitet.

­– Vi ser också att de även i vila har en ökad kommunikation mellan framloberna och andra delar av hjärnan, vilket kan tyda på att denna grupp har en bättre emotionell reglering.

Upptäckten väcker frågan om den motståndskraftiga gruppen hade en hög funktion i det endocannabinoida systemet redan från början, eller om de kunde stärka systemet som svar på stress och på så sätt undgå långsiktiga konsekvenser av traumatiska barndomsupplevelser. Det går emellertid inte avgöra utifrån den aktuella studien.

Vetenskaplig artikel:

Resilience to substance use disorder following childhood maltreatment: association with peripheral biomarkers of endocannabinoid function and neural indices of emotion regulation, Molecular Psychiatry.

Kontakt:

Markus Heilig, professor och föreståndare för Centrum för social och affektiv neurovetenskap, CSAN, Linköpings universitet samt överläkare vid psykiatriska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping
markus.heilig@liu.se