Har träd som lämnas kvar på ett kalhygge någon betydelse för fågellivet? Ja, det finns både fler arter och fler individer i sådan skog, visar forskning.
Under 1990-talet infördes nya krav på generell hänsyn vid avverkning av skog, vilket innebär att man lämnar kvar evighetsträd och grupper av lövträd. Det är också är en del av den skogscertifiering som kom ungefär samtidigt. Frågan är hur detta fungerar på sikt, när den nya skogen på hygget växer upp och omsluter de sparade lövträden.
För att få reda på hur fågellivet har påverkats av denna hänsyn har en SLU-ledd forskargrupp jämfört 32 bestånd som planterades med gran i början av 1990-talet. Hälften av dessa var helt kalhuggna från början och hälften hade sparade äldre lövträd. Genom att analysera äldre ortofoton (flygbilder), lyckades forskarna hitta lämpliga ytor i Skåne, Småland, Halland och Västergötland.
– Det var inte helt lätt, men till slut hade vi alla bitarna på plats och kunde ge oss ut i fält och inventera fågellivet, berättar professor Matts Lindbladh, som gjorde undersökningen tillsammans med forskarna Adam Felton och Johan Elmberg.
Evighetsträd och hänsynsträd
Träd som lämnas kvar vid avverkning av hänsyn till naturen kallas evighetsträd eller hänsynsträd. Tanken är att de ska finnas kvar tills de dör och bryts ner på ett naturligt sätt.
Bok, björk och ek var vanliga
För att minska risken för att studieområdena var påverkade av det omgivande skogslandskapet valdes bestånd som var minst tre och upp till tio hektar stora. Och för att inte blanda ihop de lämnade evighetsträden med naturligt föryngrad björk identifierades de kvarlämnade träden genom att de hade en diameter på minst 20 centimeter i brösthöjd. Antalet lämnade träd var i genomsnitt 10 per hektar, med ganska stora variationer mellan de 16 bestånden. De vanligaste evighetsträden var bok, björk och ek.
Resultaten visar entydigt att det både finns fler arter och fler individer i bestånden med sparade lövträd. Mest påtaglig var skillnaden för hålhäckare och lövspecialister, däribland spillkråka, nötväcka och entita. Även ringduvan, som inte är en ovanlig art, var tre gånger vanligare i bestånden med lövträd, jämfört med den rena granskogen.
Lövträden viktiga för fåglarna
De typiska granskogsfåglarna var lika vanliga i alla bestånden och hämmades alltså inte av lövträden. Bland dessa finns kungsfågel och svartmes.
– Vår slutsats är att den generella hänsynen fungerar bra i det här fallet. Trots att lövträden utgör en ganska liten del av beståndet bidrar de till en mångfald av fåglar, säger Matts Lindbladh.
Andra studier visar att enskilda evighetsträd av ek också gör nytta för mångfalden av insekter. Med andra ord gynnas mångfalden ur flera aspekter.
– Det här är bestånd där enstaka lövträd idag omges av en ganska tät och reslig granskog, även om den gallrats en gång. Nu fortsätter granskogen att dra iväg. Det är viktigt att frihugga och hålla koll på lövträden så att de inte kvävs av den omslutande granskogen. Och när det kommer till slutavverkning finns det all anledning att identifiera och bevara lövträden under minst ytterligare en generation med gran, avslutar Matts Lindbladh.
Vetenskaplig artikel:
Kontakt:
Matts Lindbladh, professor emeritus, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp, matts.lindbladh@slu.se
