Flimrande LED-lampor ger oss huvudvärk

I flera år har optikern och sedermera syn­ergonomiforskaren Hillevi Hemphälä vid Lunds universitet slagits för bättre belysning på jobbet. I hennes dator finns färska mätningar från 650 arbetsplatser. Resultaten hoppas hon ska kunna ge en bred palett av kvantitativ evidens till varför dålig belysning påverkar vår hälsa negativt.

Parallellt utvecklar hon, tillsammans med svensk företagshälsovård, en riskbedömningsmodell för visuell miljö – den första i världen – där belysning graderas på en tregradig skala. Men den ska det bli enklare för arbetsplatser att göra bedömningar av belysningen och anpassa den efter de egna behoven.

– Vi presterar bättre med bra belysning. Jag höll på att säga att det är väl investerade pengar, men eftersom det kostar knappt något mer passar inte uttrycket. Det är istället en okunskap hos beställare som spökar, säger Hillevi Hemphälä.

Osynligt LED-flimmer

Så vad är det då för okunskap det handlar om? Enligt Hillevi Hemphälä går det att sammanfatta med två ord: flimmer och ljusfördelning.

Flimret, till att börja med, kommer ofta från LED-armaturer som numera är den vanligaste nyinstallationen på våra arbetsplatser. Till skillnad från de äldre lysrören och tidigare glödlamporna är LED-lampor energi­snåla och på så sätt bra för både miljön och plånboken.

– Baksidan, flimret, är långt mindre känd. Flimret är inte synligt för blotta ögat, men hjärnan måste filtrera bort dessa störande stimuli vilket kan orsaka huvudvärk. Frekvensen bör ligga på ca 30 000 Hz per sekund istället för 100–400 Hz, vilket idag är vanligt.

Det ironiska, påpekar Hemphälä, är att det räcker att använda ett flimmerfritt drivdon (en slags transformator) för att åtgärda problemet. Sådana börjar finnas att få tag på i handeln. Men eftersom det saknas en standard för rekommenderad frekvens för LED står det inte på drivdonen eller armaturen vilken frekvens den ger.

– Det gör att lysrör idag ofta är ett bättre alternativ ur hälsosynpunkt. De gamla lys­rören var vedervärdiga eftersom de flimrade med 100 Hz. Men de nya har högfrekvensdrivdon på drygt 20 000 Hz.

För stora kontraster

Det andra problemet, ljusfördelning, handlar om att dagens infällda LED-panelplattor skapar stora kontraster mellan ljus och mörker. Taket bredvid lamporna blir mörkt. Även om vi sällan tittar upp i taket, finns det med i vårt översta synfält när vi tittar rakt fram. Vad detta ställer till med kan förklaras genom att backa bandet till vår ursprungliga livsmiljö.

– Vårt synsinne är gjort för mjuka skiftningar. I en skog finns sällan stora kontraster eller svart eller vitt. Extra känsliga för ljuskontraster är vi i det övre synfältet eftersom himlen finns här. Toleransen är större nedåt, exempelvis genom variation mellan ljus och skugga.

Armatur i pendel

Istället förespråkar Hillevi Hemphälä att armaturen hängs i en pendel på lagom höjd, vid främre kanten av skrivbordet. I korridorer kan det vara opraktiskt med nedpendlade armaturer. Då kan takarmaturen förses med ett raster som minskar bländningen. Kompletterande väggbelysning kan ge uppåtljus.

– Idag får arkitekter ingen utbildning i synergonomi. Hade de fått det, hoppas jag att de estetiska preferenserna hade ändrats.

Dessutom kommer snart förmodligen också LED som utöver blått och rött ljus, även ska kunna alstra grönt.

– Då blir det lättare att anpassa belysningen efter vår dygnsrytm, kallt på morgonen och varmt på kvällen.

Text: Kristina Lindgärde

Artikeln är även publicerad på Lunds universitets hemsida