Artikel från VTI

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Bara på kortare sträckor, i vissa situationer, kan det av trafiksäkerhetsskäl vara motiverat att dämpa cyklisters hastighet. I övrigt bör hastigheten inte begränsas, varken genom mera lagstiftning eller cykelbanans utformning.

I en ny rapport från VTI har forskare studerat cyklisters hastighet, samt vilka konsekvenser hastigheten har för trafiksäkerhet och andra samhällsmål. Cyklisters hastighet beskrivs ofta som hög och som ett stort problem för säkerhet och trygghet. Men kunskapen om cyklisters faktiska hastighet och betydelsen av den är knapphändig.

I rapporten avråder forskarna från att lagstifta om särskilda hastighetsbegränsningar för cyklar och cykelbanor utöver de som redan finns. De poängterar också det är viktigt att skilja på reshastighet respektive punkthastighet när man för diskussioner kring cyklisters hastighet. Punkthastighet motsvarar den tillfälliga hastigheten, som till exempel samlas in vid en mätstation, medan reshastigheten mäts över en hel sträcka, från A till B, och inbegriper bland annat väntetider i korsningar. Anna Niska, forskningsledare vid VTI, förklarar.

– Cyklisters hastigheter regleras redan idag via Trafikförordningen med regler som gäller generellt för alla fordon och vägar. För att uppnå de transportpolitiska målen om god tillgänglighet och ökad cykling bör cyklister erbjudas en hög reshastighet, främst genom att förhindra onödiga omvägar och omotiverade stopp. Men för att uppnå målen om trafiksäkerhet kan det däremot finnas anledning att dämpa cyklisters punkthastighet i vissa situationer eller på vissa platser.

Saknas hastighetsmätare på cykel

Mätningar som gjordes vid en sträcka med skyltad hastighetsbegränsning 20 kilometer i timmen visade att den skyltningen inte hade någon effekt på cyklisternas hastighet. Vid uppföljande intervjuer framkom att cyklister har svårt att följa en sådan hastighetsbegränsning eftersom de flesta inte har hastighetsmätare på sina cyklar. Många cyklister var också skeptiska till hinder, avsmalningar eller andra åtgärder för sänkning av hastigheten.

– Dessa hinder är dels riskåtgärder som bidrar till högre olycks- och skaderisk. Samtidigt kan uppmärksamhetseffekten av dem klinga av vid en överanvändning. I de situationer det ändå är motiverat att dämpa cyklisters hastighet, vid till exempel vägarbeten eller cykelbanor förbi skolor eller äldreboende bör information i form av varningsskyltar och vägmarkeringar användas.

Enligt gällande lagstiftning är det inte möjligt att införa en hastighetsbegränsning som är lägre än 30 kilometer i timmen.

– Medelhastigheter för cyklister är i de flesta fall runt 20 kilometer i timmen. Endast en liten andel cyklar fortare än 30 kilometer i timmen. Därmed skulle en hastighetsbegränsning endast beröra ett fåtal. Det är heller inte klarlagt vilken hastighet som är lämplig ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Studien genomfördes av Trivector Traffic i samarbete med VTI och på uppdrag av Trafikverket. Syftet var att undersöka hur hastighetsbegränsningar och andra hastighetsdämpande åtgärder används och kan användas på cykelvägar i Sverige, samt vilken potentiell trafiksäkerhetseffekt de kan ha.

Studie:

Att sänka cyklisters hastighet på cykelbanor: acceptans, konsekvenser och förutsättningar

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera