Artikel från Göteborgs universitet

Förr fanns det fyra sorters tid att förhålla sig till i Sverige: lokal soltid, järnvägstid (Göteborgstid), telegraftid och navigationstid. På 1800-talet levde svenskarna mestadels efter hur solen syntes över den lokala orten. Snabbare kommunikationer med järnväg krävde enhetlig tid i hela landet.

Johan Kärnfelt och Gusav Holmberg vid Göteborgs universitet har kartlagt hur det gick till när vi fick en enda, gemensam tid.

– Soltiden var den vanliga tiden. I den mån människor hade klocka ställde de den efter solen – när den passerade rakt i söder var klockan tolv, säger Johan Kärnfelt.

Han är idéhistoriker vid Göteborgs universitet och har tillsammans med kollegan Gustav Holmberg skrivit en bok om hur det gick till när vi fick en enda tid i Sverige. Men först hade vi en period av fyra olika slags tider, för systemet med olika lokala tider fungerade inte hur länge som helst.

– Grejen med soltiden är att den är just lokal, det skilde till exempel 24 minuter mellan Stockholm och Göteborg. När man började köra järnväg kunde man ju inte ha en tidtabell som gick efter lokala tider. Då bestämde man att det är tiden i Göteborg som ska definiera järnvägstidtabellerna, säger Johan Kärnfelt.

– Om det tar tio dagar att ta sig mellan Göteborg och Stockholm med häst och vagn spelar den där tidsskillnaden på 24 minuter ingen roll. Men när järnvägen kom gick det inte längre. Det är ungefär som om varje stad hade haft en egen valuta, eller ett eget språk. Det fungerade i det gamla bondesamhället, men det fungerar inte i en tid av snabba kommunikationer, säger Gustav Holmberg.

Göteborgstid gillades inte av Stockholmare

1878 kom sedan den stora tidsreformen då en enda, gemensam tid infördes i Sverige. Då valdes en lokaltid från trakterna kring Örebro som alla skulle utgå ifrån, vilket var en kompromiss.

– Stockholmarna gillade inte det där med att vi hade Göteborgstid på tågen, de tyckte att Stockholmstid borde vara gemensam tid för alla, säger Johan Kärnfelt.

Sedan dess har vi haft ytterligare några reformer: år 1900, då vi fick en zonindelning i hela världen och Sverige hamnar på Greenwichtid + en timme, ett försök med sommartid 1916 som inte uppskattades av bönderna, och sedan införande av sommartid 1980.

– Men i dag finns en stor opinion både inom EU och i Sverige emot sommartid, så den är nog snart historia, säger Johan Kärnfelt.

Bok:

Tid för enhetlighet. Astronomerna och standardisering av tid i Sverige, Johan Kärnfelt, Gusav Holmberg, Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion Göteborgs universitet

Kontakt:

Gustav Holmberg, lektor, docent i idé- och lärdomshistoria, gustav.holmberg@lir.gu.se, 031-786 4416
Johan Kärnfelt, lektor, docent i idé- och lärdomshistoria, johan.karnfelt@lir.gu.se, 031-786 4526

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera