Oro för att inte passa in kan ge unga smärta i kroppen

– Det handlar alltså inte om mobbning utan om sådana saker som att inte accepteras av kompisarna, att inte passa in, säger Matilda Wurm.

Inom ramen för ett större projekt, Trestadsstudien, har hon följt 1181 ungdomar i tre år, från sjuan till nian, för att studera hur smärta utvecklas över tid.

Den här oron, det Matilda Wurm kallar kompisrelaterad stress, kan bidra till utvecklandet av fysisk smärta i muskler och leder. Värken kan vara så svår att den påverkar vardagen för en del ungdomar.

– Det kan exempelvis handla om att de stannar hemma från skolan, att de får problem med att sova eller har svårt att koncentrera sig i skolan. Jag har definierat värk som att man har ont minst en gång i månaden och att det påverkar ungdomarnas kompisrelationer, skolan och/eller fritiden, förklarar Matilda Wurm.

Tjejer värst drabbade
Hennes studie visar att tjejerna är värst drabbade. I sjuan hade tjejerna och killarna visserligen lika mycket värk. Men i åttan och nian var det nästan dubbelt så många tjejer som killar som uppgav att de hade ont.

– Det finns forskning som visar att tjejer oroar sig mer över sina relationer med kompisar. De reagerar starkare om en kompisrelation hotas. Det finns också forskning som visar att tjejer faktiskt har mer att oroa sig över i sin vardag, det är mer press på dem än på killar. Det kan till exempel vara en sådan sak som att de måste hantera fysiska närmanden, vilket killar generellt oftast slipper.

För både skolan och föräldrar gäller det att vara medvetna om problematiken med kompisrelaterad stress, menar Matilda Wurm.

– Jag tror att skolan inte bara ska titta på det här med mobbning utan även fråga tjejer och killar om hur de har det med sina vänner. Skolan kan också öka sin kunskap om den här frågan genom att utbilda exempelvis kuratorer och skolsköterskor.

Smärtpatienter med social ångest
Matilda Wurm har i sin avhandling även studerat patienter som genomgår smärtrehabilitering. Här har hon tittat på en grupp smärtpatienter som lider av social ångest, vilket kan handla om sådant som att ha problem med att ringa till någon man inte känner, äta inför andra eller hålla ett anförande. Den gruppen jämfördes med en grupp bestående av smärtpatienter som inte hade några problem med sitt sociala liv.

Det visade sig att personerna med social ångest inte tillgodogjorde sig behandling lika bra som den andra gruppen.

– De sociala bitarna är viktiga att ta hänsyn till när det gäller smärta, konstaterar Matilda Wurm.

De här patienterna upplevde också att de hade svårt att gå tillbaka till jobbet.

– Den som har social ångest har kanske inte så lätt att ringa chefen och ställa krav på att exempelvis få jobba ett visst antal timmar. Då kanske man inte återgår till jobbet, trots att det hade varit möjligt om arbetsuppgifterna och arbetsplatsen hade anpassats lite.

Kontakt:
Matilda Wurm, matilda.wurm@oru.se