Vikingen Elifir Elg – var han först i världen med att plantera ut fisk?

DNA kan bevaras väldigt länge i sjösediment. Normalt bryts fria DNA-molekyler ner inom några dagar, men vissa DNA-fragment binds hårt till lerpartiklar och det förhindrar vidare nedbrytning. På senare år har forskare utvecklat nya metoder både för att få fram tillräckligt rent DNA och för statistisk bearbetning av data. DNA i sjösediment utgör sålunda ett naturligt ”arkiv” där man kan utröna när olika fiskarter koloniserade sjöar så långt tillbaka i tiden som efter senaste istiden för 10 000 år sedan.

Det är umeåforskaren Göran Englund som i samarbete med forskare från NTNU i Trondheim som ska analysera gammalt DNA i sedimentprover från norska Raudsjöen, som  ligger nära Lillehammer i södra Norge.

Gammal runskrift förtäljer om fiskinplantering
Sjön är intressant eftersom en runsten omtalar att en viss Elifir Elg planterade in fisk där på Vikingatiden. Runskriften bör vara ganska precis 1000 år gammal och är därmed det äldsta dokumenterade exemplet på att människan har introducerat främmande fiskarter.

Nu finns det frågetecken kring historien. Runstenen observerades i slutet av 1700-talet på gårdsplanen vid gården Lie, men försvann redan i början på 1800-talet. Enligt legenden användes den i grunden till ett fähus. Många har försökt hitta den men utan framgång. Allt som finns i dag är en avskrift.

Den mytomspunna runstenen.

Det finns också en nyare historia som säger att sjön hade öring på 1800-talet och att öringen dog ut när en okunnig bondpojke satte in gädda.

– Är historien om runstenen en bluff eller var det Elifir som bluffade? Om en utsättning gjordes då för 1000 år sen – var det verkligen öring? Dog öringen ut därför att gädda introducerades på 1800-talet? I dag finns gädda, abborre och sik Raudsjöen – när satte man in abborre och sik? Det finns många frågeställningar som vi nu har möjlighet att besvara med hjälp av DNA-analys, säger Göran Englund, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

Den tredje maj startar provtagningen i Norge. Den innebär att forskarteamet åker skoter några kilometer ut på Raudsjöen, sågar upp en vak med motorsåg, bankar ned ett rör i sjöbotten och tar upp två sedimentproppar som är 3-4 meter lång och 8 centimeter i diameter.

– Sedan ska vi analysera sedimenten med en ny digital PCR-metod som visar både vilka arter som levde i sjön, och ungefär hur vanliga de var, under olika tidsperioder. Resultat från vår undersökning och hur det var med Elefir Elg hoppas vi kunna presentera inom ett år.

Kontakta:
Göran Englund, professor, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, goran.englund@umu.se