Svenska kvinnor dolde håret av religiösa skäl
Under 1800-talet dolde de flesta kvinnor i Sverige sitt hår och fick inte heller klippa det. Idag är det däremot få kristna kvinnor i Sverige som döljer sitt hår. Traditionen förknippas främst med Islam. Hur blev det så – och när? Och varför försvann det kristna slöjbruket så obemärkt?
I avhandlingen, Såsom en slöja, undersöker Elisabeth Hallgren Sjöberg, Umeå universitet, hur Bibelns ord om kvinnlig beslöjning tolkades i teori och praktik i Sverige under 1800- och tidigt 1900-tal.
Tiden omfattar övergången från traditionsbundet jordbrukssamhälle till sekulärt industrisamhälle. Det var en seg förändring som orsakade spänningar i den kollektiva överenskommelsen om vad som var rätt och fel.
Under 1800-talet ansågs kort hår vara en skam för kvinnan, men på 1920-talet blev det modernt. Från att ha varit en symbol för sexuell lössläppthet blev det en symbol för moderna tider. Kvinnans rättigheter i samhället hade förändrats och fler förändringar krävdes.
Inom kyrkan debatterades hur bokstavstroget man borde följa Bibelns olika påbud. Äldre kvinnor på landet dolde ännu håret med schallett, övriga med hatt, men teologerna menade ändå att denna typ av huvudbonad inte var en slöja. Detta berodde på att traditionen att bära slöja ansågs vara österländsk och därmed dålig. Det var alla överens om.
Det innebar att man dolde ansiktet och att kvinnan var förtryckt. Den heltäckande slöjan hade redan under 1800-talet blivit en symbol i Sverige för allt som var fel med Orienten. Att kristna kvinnor dolde håret sågs inte som ett bruk av slöja – de visade ju ansiktet och de var ju västerlänningar.
Oavsett vad de bar på huvudet och varför så var det inte en slöja. Slöjan blev per definition ett orientaliskt plagg som aldrig brukats i väst, punkt slut. Svenska kvinnor ansågs alltså inte upphöra att bära slöja, de ansågs aldrig ha börjat. Dåtidens teologer och etnologer drabbades av religionsblindhet för sin egen kulturs traditioner.
I denna undersökning av idéer om slöjan i en kristen kontext behandlas såväl etnologiskt material som teologiska diskussioner inom Svenska kyrkan och pingströrelsen.
Disputationen: 7 februari, kl. 10.00, Hörsal 1031, N:a Beteendevetarhuset, Umeå universitet. Opponent: Katarina Leppänen, docent i idéhistoria, institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs Universitet.
Länk till avhandling finns här.
