Hatet som sprids på internet mot journalister drivs av i hög grad av konspirationsteorier. De går ut på att politiker och media tillsammans styr vilka sanningar som får komma fram. Frågan framför alla andra som media förtiger är den som rör invandring. Så förklarar två massmedieforskare näthatet mot de stora medierna.
Hoten mot journalister syns i kommentarsfälten på internet, i sociala medier och i artiklar på högerextrema sajter. Ämnen som genus, invandring och mångkultur engagerar mest och triggar reaktionerna. Situationen är så allvarlig att Sverige har fallit från femte till åttonde plats på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.
Det pågår en kamp om bilden av verkligheten, menar Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
– Många av de som hotar journalister är grupper som har en benägenhet att tro på olika konspirationsteorier. De ser en sammansvärjning där den ekonomiska, politiska och mediala eliten valt att inte berätta sanningen för folket.
Kristoffer Holt, docent i media – och kommunikationsvetenskap vid Linnéuniversitet, är inne på samma linje. Han har intervjuat företrädare för sajter som står i opposition till det mediala och politiska etablissemanget. Alla med en invandringskritisk grund. Det är ett brett spektrum av webbplatser. Från fascistiska sajter till nätpublikationer som är anslutna till det pressetiska regelverket. Kristoffer Holt kallar dem invandringskritiska alternativmedier.
– Vissa aktörer anser att journalister och politiker har ett slags vänsterliberalt hegemoniskt förhållande till alla andra. Det är bara de perspektiv som stämmer överens med deras som får en chans att komma till uttryck i medierna.
Inga marginella fenomen
Hur många besökare de har är enligt Kristoffer Holt den stora knäckfrågan. Den statistik han lyckats få fram är för knapphändig för att dra några slutsatser av. Men de har läsare, deras budskap delas och de går absolut inte att avfärda som marginella fenomen, säger han.
Hur påverkar de den offentliga debatten?
– Det är svårt att svara på. Men det vi kan se är att det offentliga samtalet blir alltmer polariserat och att respekten för andras åsikter minskar. Kombinationen mellan sociala mediers fokus på att offentliggöra sin åsikt och starkt laddade frågor gör debattklimatet hetsigare. Åsikter och symboliska markeringar får större betydelse och fakta mindre.
Konspirationsteorierna får näring ur ett ett allt större informationsflöde, menar Jesper Strömbäck. I ett växande medieutbud måste människor bli mer selektiva och alla människor har en tendens att föredra information som bekräftar de egna åsikterna.
– Ju mer man konsumerar ensidig information som avviker från den bild som de traditionella medierna ger, desto mer riskerar misstron att fördjupas och intensifieras.
Bilden av verkligheten blir verkligare än verkligheten, säger Jesper Strömbäck. Det får konsekvenser. De informationskällor som människor tar del av har stor betydelse för hur de tolkar samhället. Misstroendet mot etablissemanget drivs alltså inte i första hand av förstärkta skillnader i livsvillkor, som annars ofta framhålls, menar han.
– Nej, min hypotes är att det är den bild av omvärlden som människor har tillgång till som är den främsta orsaken. Sverige är ett framgångsrikt land, det visar massor med internationell forskning. Det saknas helt enkelt empiriskt stöd för att Sverige generellt sett skulle ha blivit ett sämre land att leva i. Men ändå finns det hos stora grupper en stark pessimism. Vilket talar för att det inte är objektiva orsaker bakom hatet mot journalister.
Vad leder den här situationen till?
– Jag är oroad för att vi går mot en framtid där vi allt mer lever i olika verkligheter, med olika verklighetsuppfattningar. Risken finns att vi får en polariserad debatt som fördjupar motsättningarna snarare än att överbrygga dem. Då tappar det offentliga samtalet en del av sin demokratiska funktion.
Kristoffer Holt framhåller att det är viktigt att förtroendet för de traditionella medierna inte urholkas ännu mer. För att undvika den utvecklingen vilar ett stort ansvar på de stora medierna. Kristoffer Holt säger att hittills har de inte klarat av att ta debatten med invandringskritiska alternativmedier. Traditionella medier borde tydligare beskriva hur de arbetar. Deras tystnad har spelat missnöjet i händerna.
– De stora medierna har vissa problem med sin trovärdighet. Det här är något som de invandrarkritiska medierna bidrar till. Till exempel genom att påstå att etablerade medier systematiskt mörkar fakta när de inte avslöjar vilken etnicitet sexualbrottslingar har. Jag tror att de traditionella medierna måste tänka igenom sina strategier för att de inte ska tappa läsare och de borde ha en öppnare och mer ödmjuk attityd till kritik.
Jesper Strömbäck hoppas på stärkta public service-kanaler. När mediehusens resurser minskar och fragmenteringen av mediekonsumtionen ökar menar han att det är public service som har bäst förutsättningar att nå ut brett med kvalificerad journalistik.
– Ur mitt perspektiv är det därför mycket viktigt att de ges goda villkor för sin verksamhet. Det löser långtifrån alla problem men det är ett steg på vägen.
Text: Lotta Nylander, frilansjournalist på uppdrag av forskning.se
