Kvinnor får lägre prioritet i vården – män norm inom medicinsk forskning

Under det senast decenniet har vården i Sverige blivit mer jämställd, men än finns mycket kvar att göra. Det konstaterar Jämställdhetsutredningen som överlämnade sitt betänkande till regeringen i december 2015. Till exempel har män fortfarande större chans än kvinnor att få vård på en strokeenhet när de drabbats av stroke. Inom cancervården kvarstår vissa könsskillnader, inom hjärtsjukvården likaså.

− Vi ser till exempel att kvinnor inte får lika bra hjärtvård som män vid hjärtinfarkt. Kvinnor kan till exempel skickas hem för att deras kranskärl ser normala ut, trots att kvinnor kan ha hjärtinfarkt utan att ha förträngningar i kranskärlen, säger Karin Schenck-Gustafsson. Hon är seniorprofessor i kardiologi vid Karolinska universitetssjukhuset och har varit expert i Jämställdhetsutredningen. Hon kommer bland annat att delta på den tvärvetenskapliga konferensen Forte Talks i början av mars.

Karin Schenck-Gustafsson betonar att jämställd vård inte innebär att vården alltid ska vara likadan. Den ska istället vara anpassad efter de skillnader som finns mellan könen.
− Tyvärr finns fortfarande dålig kunskap om genusmedicin på många håll inom vården. Det lever kvar någon gammal föreställning, kanske från 1968, att kvinnor och män ska vara lika på alla sätt, även fysiskt. Våra kroppar är dock inte lika, vi får inte samma symtom och svarar inte likadant på behandling. För att kunna ge likvärdig vård måste vi vara medvetna om det, säger hon.

Sprider kunskap om genusmedicin

Karin Schenck-Gustafsson är grundare och ordförande för Centrum för Genusmedicin vid Karolinska institutet. Hon föreläser om genusmedicin för läkarstuderande och där faller informationen i god jord, vilket bådar gott inför framtiden.

− Yngre människor har inga svårigheter att ta till sig det vi säger. Problemen finns hos den äldre generationen som upplever genusmedicin som någon sorts feministgrej, istället för ett medicinskt kunskapsområde, säger Karin Schenck-Gustafsson.

En annan insats som successivt kan förbättra vården för både kvinnor och män är läkemedelsbanken Kön, genus och läkemedel som byggs upp sedan några år. Den ger läkare information om könsskillnader inom läkemedelsanvändning, till exempel när det gäller doser och biverkningar. För en del läkemedel finns dock ingen dokumenterad kunskap om eventuella könsskillnader, vilket är olyckligt.

Karin Schenck-Gustafsson förklarar att resultat från studier som gjorts på män inte bara kan extrapoleras till kvinnor. Det är inte heller säkert att djurexperimentell forskning på handjur går att överföra till kvinnor. Trots det används huvudsakligen handjur och hanceller vid experimentell forskning som ligger till grund för läkemedel.

− De flesta djurförsök sker på handjur, eftersom hondjur är dyrare och forskarna hellre vill använda hondjuren till avel. National Institute of Health i USA har nyligen gått ut med rekommendationer om att forskning bör utföras även på celler och djur av honkön, men i Sverige finns konstigt nog nästan ingen debatt om detta, säger Karin Schenck-Gustafsson.

Kvinnors sjukdomar har lägre prioritet

Enhetschef Malena Lau vid Kunskapscentrum för jämlik vård vid Västra Götalandsregionen lyfter fram en annan aspekt på jämställd vård − hur mycket som satsas på olika sjukdomar.

− Vi ser att det finns en mängd underprioriterade sjukdomar där kvinnor är överrepresenterade bland patienterna, till exempel inom smärta och ledvärk. I en studie där man bad läkare att rangordna sjukdomar efter status hamnade fibromyalgi, smärta, värk och anorexi långt ner på listan, säger Malena Lau.

Andra underprioriterade sjukdomar drabbar enbart kvinnor, till exempel endometrios och PMDS – Premenstruellt dysforiskt syndrom, som båda orsakar stort lidande.

− Vården har dålig kännedom om endometrios och många kvinnor har svårt att få rätt vård och behandling. PMDS är en sjukdom som drabbar många, men ändå finns lite kunskap om sjukdomens orsak och hur den kan behandlas, säger Malena Lau.
Hon tycker att det är viktigt att vi synliggör skillnader, utan att skuldbelägga.

− Jag tror inte att det finns någon inom vården som medvetet gör skillnad på kvinnor och män, det bara blir så eftersom vi påverkas av normerna i samhället. När vi sätter fingret på situationer där kvinnor missgynnas i vården så brukar det finnas en vilja att åtgärda dessa, säger Malena Lau.

Text: Eva Annell, frilansskribent på uppdrag av forskning.se

Läs mer:

“Jämlikhet på riktigt”. På Forte Talks 2016, 8-9 mars, diskuterar forskare, beslutsfattare och andra aktörer inom hälsa, arbetsliv och välfärd, vad som krävs för att Sverige ska bli mer jämlikt.