Många grundskolor är mobilfria redan idag. En lagändring 2020 gjorde att lärare, mentorer och rektorer fick rätt att samla in elevernas mobiler under lektionstid eller i särskilt utsatta situationer – som i omklädningsrummen under idrottslektioner. Rektorer har även möjligheten att utlysa hela skolan mobilfri under en årsperiod.

I det nya Tidöavtalet, som förhandlats fram mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna, vill man förbjuda mobiler på grundskolan helt – även på rasterna.
Det handlar om en “kulturförändring”, menar Liberalernas partiledare Johan Pehrsson.

PISA argument för mobilförbud

Ett argument för ett mobilförbud i skolan är de dåliga svenska resultaten i den internationella kunskapsmätningen PISA. Man menar att mobiltelefonerna spelar en stor roll i de försämrade resultaten, som idag ligger på samma bottennivå som för tio år sedan.

Forskare tycker att det är en förenklad bild av verkligheten.

PISA mäter 15-åringars kunskaper

PISA är en internationell studie som undersöker 15-åringars kunskaper inom läsförståelse, matematik och naturvetenskap. I studien deltar både OECD-länder och icke OECD-länder.

De svenska resultaten i matematik och läsförståelse var 2022 tillbaka på samma nivåer som 2012, då Sverige uppnådde sina hittills sämsta resultat i dessa ämnesområden.

PISA står för Programme for International Student Assessment.

Källa: Skolverket

Är det på grund av mobilerna som de svenska resultaten i PISA 2022 sjunkit till bottennivå?

– Det orsaksbandet är väldigt svårt att dra med den kunskapen vi har. Jag tror att det handlar om många olika saker och det är förenklat att plocka ut en enda sak och säga att det är därför, säger Christina Olin-Scheller, professor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet.

Men det kan finnas andra bra anledningar till att hålla grundskolan mobilfri, menar
Pär Nyström som forskar om utvecklingsprocesser hos yngre barn vid Uppsala universitet.

Hur påverkas eleverna av mobiler?

– Frågan är bred och komplex och den har många svar beroende på vem det handlar om. Man pratar gärna om barn som en homogen grupp men de är ju individer. En del har en enorm nytta av mobilen, för andra förstör den deras liv, säger Pär Nyström.

Mobiltelefoner i skolan kan föra med sig en rad problem, till exempel cybermobbning, och att alltid ha mobilen med sig kan göra barn mer utsatta. Sociala medier kan skapa oro och det kan vara svårt att låta bli att kolla mobilen under skoldagen. Detta påverkar barnens psykiska mående, menar Per Nyström. Även barns koncentrationsförmåga kan påverkas negativt av mobilen.

Mobilförbud har för- och nackdelar

– Det finns fördelar med ett mobilförbud och det finns nackdelar. Vanligtvis när man gör bestämmelser, handlar det om att skydda dem som är svaga och sköra och i just det här fallet tror jag att det finns många sköra och svaga som inte mår så bra av mobil i skolan. Så av den anledningen tycker jag att det är bra förslag.

Däremot kan barn som tycker om skolan, vill lära sig och har en bra koncentrationsförmåga, få ut mycket av mobiltelefoner. Då kan mobilen fungera som ett hjälpmedel. Men för barn som har svårt att koncentrera sig eller inte trivs i skolan, blir mobilen dock till ett hinder. Det är svårt att dra alla barn över en kam, ingen lösning kommer att fungera för alla.

Lag ger lärare rätt att beslagta mobiler

En lagförändring i skollagen, som trädde i kraft 2020, tillåter redan idag lärare, mentorer och rektorer att ta ifrån eleverna deras mobiler under lektionstid eller i särskilt utsatta situationer som i omklädningsrummet vid idrottslektion. Mobilerna ska då lämnas tillbaka i anslutning till att lektionen är över. Rektorer har utöver detta även möjligheten att utlysa ett totalt mobilförbud för alla elever på skolan, då både under lektionstid och raster, och som gäller ett år i taget. Det regeringen nu vill göra är att mobilförbudet blir praxis och att rektorer, istället för att utlysa tillfälliga mobilförbud, kan ge elever undantag vid speciella tillfällen.

Hur använder elever sina mobiler idag?

Det finns inte tillräckligt med forskning i de nordiska länderna om hur elever i grundskolan använder sina mobiler, enligt Christina Olin-Scheller. Hon har själv forskat tillsammans med finska kollegor och observerat elever i klassrummet. Forskarna har samlat mycket material, men då på gymnasienivå.

Elever använder mobilen på bra sätt

Det som Christina Olin-Scheller och hennes kollegor kunde se, var att mobiler generellt används på ett bra sätt. Eleverna använder sina mobiler när det passar in i klassrumsammanhanget, något som forskarna kallar “sömlöst”.

– Lärare och elever förhandlar fram det här sättet naturligt. När det blir pauser under lektionen, vilket det alltid blir, kan mobilen komma fram, men inte när det är ett viktigt innehåll eller när man sitter i elevgrupper, berättar Christina Olin-Scheller.

Även elever i grundskolan använder sina mobiler på ett bra sätt, menar Anita Grigic Magnusson, forskare vid avdelningen för lärande, kommunikation och IT vid Göteborgs universitet, som tittat närmare på mobilanvändningen i grundskolan.

– De allra flesta elever sköter, och det här vill jag verkligen betona, de allra flesta elever sköter mobiltelefonen alldeles utmärkt.

Men stör inte mobiler i klassrummet?

– Det kan finnas enskilda elever eller enskilda sammanhang där det inte funkar, men så har det alltid sett ut. Det spelar ingen roll om det finns mobiler eller inte. Det finns alltid elever som vill göra motstånd och lärare som inte kan hantera ett klassrumsklimat. Men att lägga det ansvaret på mobilerna är att göra frågan väldigt enkel, säger Christina Olin-Scheller.

Mobiler kan lugna i klassen

Tvärtom kan mobiler ha en lugnande effekt i klassrummet, menar Anita Grigic Magnusson. Även om det inte finns några garantier för att eleverna använder mobilen till det de ska – skolarbetet.

– Att skicka ett meddelande till någon i klassen uppfattas av andra elever som mindre störande än att börja prata med klasskompisen i klassrummet, berättar hon.

Mobiler i skolan är inte ett helt enkelt ämne, och det behövs mer forskning på området i en svensk kontext, något de tre forskarna är överens om.

Barn med ADHD distraheras lättare

Det finns situationer där mobilerna är en god resurs, till exempel är elever betydligt bättre och snabbare på att hitta information på sin egen mobil än med skolans utrustning, enligt Anita Grigic Magnusson. Men det finns också situationer där en mobil inte är en resurs. Pär Nyström lyfter till exempel att barn med ADHD lättare än andra halkar in på distraktionerna – spel eller sociala medier. Detta kan även få följdeffekter, till exempel påverka relationerna till klasskamrater negativ under grupparbeten.

Pär Nyström är del av ett stort forskningsprojekt, 1 000 barn, där en del av projektet tittar närmare på skärmens effekt på barn. Men det kommer att ta ett tag innan man kan säga något om mobilerna på grundskolan, åtta till nio år ungefär.
För närvarande finns dock inget stöd för att mobiler i skolan gör att elever lär sig mindre.

Krock mellan mobilförbud och behov i undervisningen

I takt med att fler digitala verktyg integreras i undervisningen, behöver eleverna sina mobiler i klassrummet allt oftare. När skolan samtidigt försöker strypa mobilanvändningen för annat än skolarbete, uppstår ett dilemma, visar forskning från 2022. Å ena sidan ska mobilanvändning ske mer strikt, å andra sidan blir skolan allt mer digitaliserad.

I Sverige har vi en väldigt uppkopplad skola. Det finns datorer och surfplattor i klassrummen, internet är tillgängligt i byggnaderna och teknologin är i stor utsträckning inkorporerad i undervisningen. En stor del av alla landets grundskolor har redan mobilförbud. Trots detta så används teknologin på skolorna. Man kan alltså, enligt Anita Grigic Magnusson, inte beskylla mobiltelefonerna för de försämrade kunskapsnivåerna.

– Man behöver lyfta den frågan lite bredare. Jag tänker, det spelar egentligen ingen roll om det är en dator eller mobil som du använder i skolan, utan det handlar om vad du använder dem till.

Text: Johan Funeskog på uppdrag av forskning.se

Varför bryter svenskar höften oftare än människor i andra länder?

Det var frågan som en grupp forskare vid Uppsala universitet ställde sig för ett drygt decennium sedan, berättar Liisa Byberg som är professor i medicinsk epidemiologi vid universitetet.

Svenskar dricker mycket mjölk

– Det fanns många förslag om vad orsaken till de många frakturerna i Sverige skulle kunna vara, säger hon. Till exempel att vårt nordliga klimat gör att vi halkar mycket på vintern eller får brist på solljus och D-vitamin. Men jämförelser med bland annat Finland visade att sådana förklaringar inte håller. Men svenskar ligger i världstoppen även i ett annat avseende: när det gäller att dricka mjölk. Vi ställde oss frågan om det kunde finnas ett samband?

Bild: Deposit

Vi dricker 1,5 liter mjölk i veckan

Både produktionen och konsumtionen av mjölk har minskat i Sverige under de senaste decennierna. Sedan 1995 har produktionen minskat med 31 procent. Under 2018 konsumerade vi nästan 740 miljoner liter mjölk. Det motsvarar drygt 70 liter mjölk per person och år – knappt en och en halv liter i veckan.

Källa: Svensk konsumtion och produktion av mjölk och ost (naturvardsverket.se)

De första resultaten publicerades 2014 och fick mycket uppmärksamhet.

– Där kunde vi se att det fanns ett klart samband: stor konsumtion av mjölk var förknippad med högre risk att drabbas av höftfraktur och även högre mortalitet, alltså att man dör tidigare. Studien omfattade cirka 200 000 personer. Sambandet var tydligt för kvinnor men betydligt svagare för män. Resultaten visade samtidigt att för fil, yoghurt och andra syrade mjölkprodukter gällde det omvända: stor konsumtion av dessa mejerivaror är förknippad med lägre risk för frakturer och död.

Mjölk och filmjölk har olika effekt

– Mjölk och filmjölk är mycket lika varandra, ändå drog de åt motsatta håll. Det gjorde oss ännu mer nyfikna, säger Liisa Byberg.

Studien väckte engagemang långt utanför akademin. Få livsmedel engagerar svenskar så mycket som ett glas mjölk, som förknippats med hälsa sedan det tidiga 1900-talets kampanjer mot undernäring. Slogans som ”mjölk ger starka ben” och ”mjölk ger starka barn” finns i folkminnet. Att presentera forskningsresultat som antyder något annat är inte okontroversiellt.

– Vi märkte att mjölk väcker känslor. En del blev arga, eller skrev och undrade om vi var finansierade av företag som konkurrerar med mjölkindustrin. Ett bidragande skäl är nog att massmedia gärna fokuserar på det negativa. Våra resultat var ju positiva angående fil och yoghurt, men det uppmärksammades inte lika mycket.

Bild: Deposit

Färsk mjölk ger oxidativ stress

Forskningspengarna kommer för övrigt inte från industrin, poängterar Liisa Byberg, utan från Forte och andra finansiärer av oberoende forskning.

– Annars är det helt sant att det bedrivs mycket forskning om kost som inte är oberoende av industrin. Det är ett stort problem, tillägger hon. Men varför är mjölkkonsumtion kopplad till risk för frakturer? En möjlig förklaring är att färsk mjölk leder till mer oxidativ stress i kroppen, som i sin tur ökar risken för bland annat benskörhet, säger Liisa Byberg.

Syrade mjölkprodukter kan skydda

Oxidativ stress kan beskrivas som en kemisk obalans i cellerna. Syrade mjölkprodukter tycks i likhet med bland annat grönsaker skydda mot oxidativ stress som uppstår när mjölksocker, laktos, bryts ner. För att testa denna hypotes har Liisa Byberg och hennes kollegor de senaste åren gjort en ny studie där deltagare lottats till olika kost. Resultaten blev nyligen klara, men är ännu inte publicerade.

– De pekar i den riktning vi trodde, vilket är mycket spännande, men studien var för liten för att det ska gå att säga något säkert, säger hon. Det kan låta trist men är en del av vardagen som forskare, och det ger oss och andra forskare bättre utgångspunkt för framtida studier. Nu funderar vi på hur vi vill gå vidare.

Text: Anders Nilsson, Forte magasin

Artikeln kommer från Forte Magasin, forskningsrådet Fortes tidning om forskning för människors hälsa, arbetsliv och välfärd. Klicka här för en kostnadsfri prenumeration.

I över tjugo år har forskning.se gjort svensk forskning tillgänglig för en bred publik. Nu bygger vi om för att göra webbplatsen ännu mer användbar och tillgänglig med målet att resultat från forskning ska vara lätta att nå

Lättare att hitta forskning

Under arbetet med nya forskning.se har vi lyssnat på feedback från er användare. Det har resulterat i en ny struktur som gör det enklare att hitta och söka efter forskning inom specifika ämnen.

Några funktioner på nya forskning.se är:

Nyhet: Särskild del för journalister

Nya forskning.se kommer också ha en särskild del för journalister. Här kan du som är journalist bland annat få hjälp med att hitta forskare. Tjänsten gick tidigare under namnet Expertsvar.

Den nya webbplatsen lanseras nästa vecka. Har du frågor? Välkommen att höra av dig till: red@forskning.se.

Den högresta vikingen med blont hårsvall och svärd i hand skapades i slutet av 1800-talet. På 2000-talet blev han dessutom skitig och blodtörstig i Hollywoods tappning. Bilderna är överdrifter som helt saknar nyanser. Men under framför allt det senaste decenniet har vikingens värld fått fler färger och dofter, människorna större bredd och djup. Den kanske största upptäckten är generna.

Varannan viking hade utländskt ursprung

När staden Sigtuna etablerades som handelsplatsen Birkas efterträdare i slutet av vikingatiden, kring år 980, hade varannan invånare utländskt ursprung. Analyser av vikingatida gravar på fler håll i Norden visar också på mer långväga inslag. Om den långa blonda vikingen funnits hade han sällskap av mörkhåriga, brunögda och kortare fränder – alla som del i en och samma kultur.

– Vi tog fram hela genom för 23 individer i Sigtuna 2018. Det var första studien som visade på den stora genetiska variationen under vikingatiden. Det väckte starka reaktioner i samhället och en del kollegor hade svårt att tro på resultaten, säger Anders Götherström, professor i molekylär genetik vid Stockholms universitet.

Genomet är hela arvsmassan

Ett genom är allt genetiskt material hos en organism – arvsmassan. DNA, eller deoxiribonukleinsyra, är det kemiska ämne som bär den genetiska informationen. Gener är DNA-sekvenser som ger upphov till proteiner i kroppen.

Men två år senare bekräftades bilden i en dansk studie med 200 individer. I början av 2023 publicerade Anders Götherström och hans forskarlag en studie, med ytterligare 50 individer – plus de tidigare analyserade – som gjorde bilden mer detaljerad.

Från öster kom kvinnor

– Vi ser att migrationen från öster var könsbunden, det är fler kvinnor än män som kom därifrån. De nådde framför allt centrala Sverige och Gotland. Från väster kom både män och kvinnor och de nådde hela Skandinavien. Men deras gener fördes inte vidare i någon större utsträckning. De måste ha fått färre barn.

Vilka nykomlingarna var kan inte genetiken avslöja. Kanske var det missionärer som inte fick skaffa barn, sändebud och köpmän som bara stannade kort tid eller slavar som inte blandades med andra sociala skikt.

Men att de alls kom visar att det fanns en nyfikenhet på Norden och vikingens identitet, menar Anders Götherström.

– Identiteten kunde man välja oavsett DNA. Det finns en grav på Orkneyöarna i dagens Skottland med alla gåvor som en riktig vikingagrav skulle ha. Men personen som ligger begravd var av skotskt ursprung, och hade alltså en helt annan bakgrund.

Runda spelpjäser av glas med taktila ränder. En spelpjäs, kungen, är en lite större figur med huvud, näsa och ögon ovanpå den runda formen..
Spelpjäser av glas till ett vikingatida brädspel. Bild: Statens historiska museer

De som kallade sig vikingar, eller for i viking, hade liv som bönder hemma i Norden mellan handels- och plundringstågen. Kanske högst var tionde person var inblandad i färderna, som började över 100 år innan vikingatiden traditionellt ansetts börja. Att vikingatiden ansetts börja med plundringen av klostret Lindisfarne i nordöstra England år 793 beror på att offren var skrivkunniga personer. Det anglosaxiska ordet wicing är dock av fornnordiskt ursprung, och kan redan långt före det ha betecknat en sjörövare.

Viktiga delar av den vikingatida kulturen var ytterligare ett par hundra år äldre.
På 600-talet förekom plundringar i Baltikum och andra områden kring Östersjön.

Vikingatiden varade i 300 år: ca 750-1050 e Kr

Vikingatiden är den skandinaviska järnålderns sista period. Den utmärks av vikingatågen och varade från mitten av 700-talet till mitten av 1000-talet efter Kristus. Termen används framför allt vid beskrivning av Nordens förhistoria, men också i brittisk och irländsk historieskrivning. Perioden räknas på Brittiska öarna och i andra delar av Europa som en del av den tidiga medeltiden.
Källa: Wikipedia

Vikingatiden började tidigt i öster

Att vikingatiden började i öster är ett viktigt förhållande som inte fått bredare spridning. Ett centralt fynd gjordes vid byn Salme på den estländska ön Ösel, där två vikingaskepp med besättningar hittades 2008.

– Salmebåtarna från mitten av 700-talet är en vattendelare när det gäller vår syn på vikingatiden, säger Charlotte Hedenstierna-Jonson, arkeolog vid Historiska museet i Stockholm och forskare i projektet Vikingafenomenet vid Uppsala universitet.

– Fyndet är en katalysator för en massa frågor om vikingatiden. En är när de seglande båtarna kom. En av båtarna i Salme kan ha haft mast, och det är i så fall det tidigaste arkeologiska fyndet från norra Europa. Bilder på båtar med segel finns även på gotländska bildstenar från ungefär samma tid.

Besättningsmännen som tycks ha stupat i strid på Ösel kom från Mellansverige, och fyra av dem var bröder, visar DNA- och isotopanalyser på skeletten. Ett par av dem var från Gotland och kan ha tjänat som lotsar i de estniska vattnen.

Inte vem som helst for i viking

En omdebatterad fråga som inte fått något definitivt svar är vilka det var som for i viking. Ett utbrett antagande är att det var andra- och tredjesöner som inte ärvt någon gård att ansvara för. Men det bygger på villkoret att äldsta sonen hade företräde. Men det saknas belägg för i källorna, det vill säga på runstenarna. Å andra sidan säger de inte heller motsatsen, enligt runologen Magnus Källströms forskning.

Två hjortliknande figurer inristade på runsten. De slingrar sig runt stenens andra dekorativa ristningar.
Detalj från en runsten som hittats vid Resmo kyrka på Öland. Bild: Statens historiska museer

Charlotte Hedenstierna-Jonson anser att det oavsett detta inte var vem som helst som for iväg. För att bygga och utrusta ett skepp och organisera färderna krävdes stora resurser.

– De som följde med hade antagligen en viss social ställning. Om det var frågan om räder och krigståg var besättningen vapenför – vilket inte gällde alla i samhället. Var det istället frågan om handel kanske man var tvungen att betala för att frakta varor ombord.

Frågor som dessa forskar man just nu om i bland annat det tvärvetenskapliga projektet Vikingafenomenet vid Uppsala universitet.

Tillverkning av segel förändrade vikingasamhället

Seglen vävdes i ull och tätades med tjära, vilket bland annat fynd i Birkas hamn visar. Att tillverka ett segel till bara ett fartyg beräknas ha tagit en grupp hantverkare månader, och efterfrågan på ull bör ha ökat kraftigt. Vissa forskare anser att fåraveln måste ha ökat till följd av detta, men något definitivt belägg har ännu inte hittats. Ett större projekt om vikingatida textil, lett av den svenska forskaren Eva Andersson Strand har nyligen påbörjats vid Köpenhamns universitet.
Förutom ullen ska forskarna titta på linne och annan textil.

– Textilforskningen har på några år gått från att vara nischad på vävtekniker och material till att man nu ser på vilka konsekvenser textilproduktion haft på ekonomi, samhällsorganisation och resursutnyttjande, säger Charlotte Hedenstierna-Jonson.

Segel på fartyg ökade även behovet av tjära, som alltså inte bara användes på skroven utan även för att täta seglen. Tjäran framställdes i så kallade tjärdalar, där gammalt kådrikt tallvirke brändes täckt med jord, alltså utan syre. Det påverkade i sin tur hur man utnyttjade resurser i utmarkerna, det vill säga sådant man inte producerade på eller i direkt anslutning till gården.

Vackert utsmyckad hjälm i brons med extra skydd för ögon och nacke.
Hjälm från utgrävning av båtgrav i Valsgärde, 600-tal. Vendeltiden sträcker sig mellan folkvandringstiden och vikingatiden, från ca år 550 till år 750. Bild: Gustavianum, Uppsala universitet

Nej, vikingarnas hjälmar hade inte horn

Ny forskning har breddat vikingarnas värld.

Visste du att…?

  • Vikingatiden började tidigare än man trott. De första plundringsresorna började i Östersjön, österut mot Baltikum, redan på 600-talet.
  • Ordet viking har fornnordiskt ursprung, även om ordet först dök upp i fornengelska källor.
  • Bara få hjälmar från vikingatiden har hittats, och ingen har horn.
  • Vikingaskeppens segel sammanfogades av vävd ulltextil och tätades med tjära.
  • Vikingarna jagade björn, ren och valross, och sökte nya jaktmarker i först österled, sedan västerled.
  • Nordens stora handelsplatser på vikingatiden byggde på redan befintlig långväga handel.
  • I slutet av vikingatiden hade varannan invånare utländskt ursprung i Sigtuna.

Vikingar använde inte bara jordbruksbygden

Arkeologen Andreas Hennius vid Upplandsmuseet ägnade sin doktorsavhandling 2021 åt just den systematiska utmarksproduktionen, som tidigare mycket förbisetts av forskningen och därför underskattats kraftigt.

– Den marginaliserades i förhållande till annan produktion. Men det är landskap i sin egen rätt, som vi inte behöver se som något perifert gentemot jordbrukssamhället. Forskare har tidigare applicerat dagens perspektiv på områden utanför de stora jordbruksbygderna. Men de är betydligt mer utvecklade och självgående än man trott, säger han.

Att allt fler forskare nu placerar vikingatidens start i österled har med utmarksproduktionen att göra. I den traditionella bilden har man tidigare tagit ett tidsmässigt och geografiskt kliv över Östersjön direkt till den ryska handelsplatsen Staraja Ladoga och det rusiska rikets grundande av nordbor. Finland har mer eller mindre hoppats över, men var en viktig länk som drar vikingatidens start en bit tillbaka i tiden.

Vikingar behövde nya jaktmarker

– Redan i början av 600-talet var björnen på väg att utrotas i dagens norra Sverige. Troligen höll vildrenen också på att jagas ut. Så delar av expansionen österut beror säkert på att man sökte nya jaktmarker och resursområden för att man varit för girig, säger Andreas Hennius.

På samma sätt drevs expansionen västerut av bland annat för att hitta nya jaktmarker. När norrmännen koloniserat Island dödades nästan alla valrossar på bara en hundraårsperiod. De fortsatte till Grönland, där valrossen också utsattes för hårt jakttryck. Då ställdes kosan mot Nordamerika, enligt Andreas Hennius.

– Det finns inga belägg för att de bedrev jakt där, men när Nordamerika koloniserades från 1500-talet blev bäverjakten mycket viktig. Nordborna köpte päls från bäver och andra djur av amerikanska urinvånare, som de skeppade till Europa och sedan kanske vidare även till Ryssland.

Långväga handel redan före vikingatiden

En annan lärdom är att Nordens stora handelsplatser på vikingatiden, Ribe i Danmark, Hedeby i nordligaste Tyskland, Birka i Sverige och Kaupang i Norge, inte var en förutsättning för långväga handel. Den fanns redan tidigare. Men i de tidiga städerna samlades och kontrollerades handeln, och människor rörde sig mellan städerna. Det syns tydligt i det arkeologiska materialet.

Det stora utländska inslaget i Sigtunas befolkning på slutet av vikingatiden fanns sannolikt redan i föregångaren Birka, tror Charlotte Hedenstierna-Jonson.

– Människorna på de här platserna kom från olika håll och tog med sig nya kunskaper och kompetens. Men till skillnad från andra typer av handelsplatser verkar man också ha stannat kvar. Staden blev en ny typ av tillhörighet, och med vikingatiden kommer därmed de första stadsborna.

Forskningsprojektet Vikingafenomenet, Uppsala universitet

Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se

1896 öppnade ett nytt, för den tiden modernt, ålderdomshem i Göteborg och det gamla slitna fattighuset stängdes. Ansökningarna dit ger en bild av dem som vill flytta in. Var de kommer från, vilka föräldrarna är, vad de jobbat med och vilka sysslor de kan bidra med. En skriver att hen kan bädda sin säng, en annan sköta sin tvätt, en tredje har varit bokbindare.

– De här människorna är det ingen som kommer ihåg. De har inte gjort något speciellt, de är bara helt vanliga och utan alla vanliga hade det inte varit mycket med Sverige. Men de får ingen plats i historieböckerna, de blir en siffra. Att få ge dem en röst är ett drömprojekt, säger Ulrika Lagerlöf Nilsson som är historiker vid Göteborgs universitet.

Hon är en av forskarna inom det tvärvetenskapliga Forte-finansierade forskningscentret AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa. Hon menar att mycket av forskning och debatt om äldre genom åren har handlat om sjuklighet och kostnader, inte om äldres livserfarenheter, visdom och bidrag till samhället.

Äldre – ett problem som skulle hanteras

– Vi formas av våra liv och vår historia och det bidrar till hur vi möter omvärlden. Men man har inte forskat mycket på vem den äldre är och vilken kunskap äldre har med sig, utan snarare att de är ett problem som ska hanteras. Frågan om äldre och åldrandet har i alla tider varit marginaliserad, men den har alltid funnits, i alla samhällen.

Är det sjukt eller friskt att åldras? Ulrika konstaterar att synen på själva åldrandet har förändrats genom seklen. 1700-tals läkaren David Schulzenheimer gav råd som liknar dem som ges i dag: frisk luft, sömn, rörelse, vila, mat, dryck och kärlek. Under 1800-talet kom olika medikamenter som skulle göra det sjuka friskt. Under andra hälften av seklet betonades åldrandet än mer som en sjukdom som skulle botas med mediciner. Under 1900-talet upptäcktes hygienens betydelse för att hindra smittspridning och hålla sjukdom borta. I dag är vi tillbaka i råden från 1700-talet som ska hjälpa oss att åldras med hälsan i behåll.

Ädelreformen gav ny syn på äldre

Ulrika Lagerlöf Nilsson hävdar att synen på äldre och deras rättigheter förändrades i och med Ädelreformen 1992 då kommunerna tog över ansvaret för sjukhem och ålderdomshem – på gott och ont.

– Man talar om varje individs rätt att bli sedd och bekräftad och att personliga önskemål så långt möjligt ska tillgodoses på äldreboenden. Men hur det sedan blir i praktiken är ändå alltid en resursfråga.

Bild: Cathal Mac an Bheatha, Unsplash

Även skolan kommunaliserades under samma period vilket medförde konkurrens om pengar, i en tid när resurserna var knappa. Ulrika konstaterar att stater historiskt sett alltid satsat mer på barn och unga – det är de som ska ta över samhället. Hon menar att det kan vara en historisk parentes att det offentliga står för sjukvård och äldreomsorg.

– I det långa tidsperspektivet har de allra flesta gamla, sjuka och behövande vårdats av andra instanser, av släkt och familj, kyrkan eller andra filantropiska rörelser. Det är inget som säger att det alltid kommer att se ut som det gör nu.

Ålderismen i media

Ytterligare en aspekt av att äldre klumpas ihop till en stereotyp grupp arbetar medieforskaren Maria Edström med. Hon är samordnare inom AgeDem, Ageing, Democracy, Equility and Media, ett annat av delprojekten inom AgeCap. Där studerar forskare från olika discipliner hur ålderism, det vill säga fördomar och diskriminering av äldre, tar sig uttryck i media, lagstiftning och andra sammanhang. Hon har under många år granskat hur medierna framställer människor av olika kön och åldrar.

– Få äldre är med i medierna, och om de är med så är de endera väldigt aktiva eller så sköra att de inte har någon talan. Äldre kvinnor är dessutom mer osynliga än äldre män, säger hon.

Få kvinnor över 85 i media

Maria har under många år arbetat med Global Media Monitoring Project som genomförs vart femte år. Där rapporterar frivilliga över hela världen hur kvinnor och män skildras i nyhetsflödet under en och samma dag. Hon har lyckats driva igenom att personer över 65 inte ska klumpas ihop i en enda grupp utan delas upp i två, 65-84 år och 85 plus.

– Då blev det synligt att väldigt få över 85 år är med i medierna.

En studie av Dagens Nyheters förstasidor med tjugo års mellanrum som hon gjort tillsammans med Ulrika Lagerlöf Nilsson, visar att äldre personer numera nämns med både för- och efternamn. De får också uttala sig och inte bara bli omtalade, något som var vanligt tidigare.

Äldre på väg in i rampljuset

– Så de äldre är ändå på väg in i rampljuset. Jag tycker man kan se att det börjar komma en medvetenhet på redaktionerna.

Inom Göteborgs stad har man tagit del av forskningen inom AgeCap och försöker omsätta en del av kunskapen i praktiken. Göteborg ingår i nätverket Age-friendly Cities and Communities inom Världshälsoorganisationen, WHO, och arbetar med att göra staden mer åldersvänlig genom olika sorters insatser.

Bild: Ali Yasar Isgoren, Unsplash

Tanken är att ha ett seniorperspektiv i stadsutvecklingen och göra äldre delaktiga i arbetet. Det handlar inte bara om tillgänglighet utan också om att göra det lättare att mötas över generationsgränser. Ett exempel är de gula pratbänkar som placerats ut på äldre göteborgares favoritplatser. Kring bänkarna ordnas olika typer av aktiviteter och i samband med det kan stödpersoner för exempelvis psykisk ohälsa finnas tillgängliga på plats.

– Pratbänkarna ger oss alla en påminnelse om värdet av att se och möta varandra som medmänniskor. Aktiviteter runt bänkarna är också ett sätt att nå människor vi annars inte kommer i kontakt med, säger Emma Matsson som är utvecklingsledare för Åldersvänliga Göteborg.

Teknikstöd till äldre

I Göteborgs stad arbetar man också med bland annat planering för bostäder som är ekonomiskt och fysiskt tillgängliga, med teknikstöd till äldre och med stöd kring psykisk ohälsa. Under 2023 genomförs publika arrangemang i samarbete med AgeCap under festivalen Årsrika Göteborg då staden firar 400 år.

– Vi behöver titta mer på äldre personers behov. Vi har tidigare planerat staden främst för yngre och för människor i arbetsför ålder där lönsamhet och BNP går först. Men vi måste se även årsrika personer som en resurs, säger Emma.

Text: Helena Östlund, Forte magasin

Artikeln kommer från Forte Magasin, forskningsrådet Fortes tidning om forskning för människors hälsa, arbetsliv och välfärd. Klicka här för en kostnadsfri prenumeration.

Vintern kommer i bästa fall med snö. I värsta fall med smittsamma virus, som förkylningsvirus och vinterkräksjuka, som gynnas av det torrare, kalla klimatet. Även för andra icke smittsamma allvarliga sjukdomar finns en säsongsvariation. När det gäller hjärt-kärlsjukdom och havandeskapsförgiftning är risken att insjukna omkring 20 procent högre vintertid.

Vasopressin kopplas till hjärt-kärlsjukdom

Kan det finnas ett samband med att vi dricker mindre vatten vintertid? Ja, kanske.
Det är något som forskare undersöker i ett pågående forskningsprojekt vid Lunds universitet. I fokus står hormonet vasopressin. Det frisätts när kroppen behöver spara vatten vid vätske- och blodförlust, eller när salthalten i blodet har blivit för hög. Höga nivåer av hormonet har visat sig vara kopplat till ökad risk för det metabola syndromet, som i sin tur ökar risken för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Orsaker bakom metabola syndromet

I det metabola syndromet samverkar bukfetma, insulinresistens, blodfettsrubbningar och högst blodtryck. Det innebär en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och typ2-diabetes. Antalet fall av metabolt syndrom i världen ökar ständigt.

Viktiga bakomliggande orsaker är:
• Ökat stillasittande och minskad fysisk aktivitet.
• Ohälsosamma mat- och dryckesvanor.
• Obalans mellan energiintag och energiförbrukning.
• Kronisk stress och psykosociala faktorer.
Källa: fyss.se

– Vasopressin har många olika effekter som påverkar sockeromsättningen i kroppen. Vi har tidigare kunnat se att de som har höga nivåer av vasopressin i befolkningen har en ökad risk för diabetes i framtiden, säger Sofia Enhörning, specialistläkare och forskare inom projektet vid Lunds universitet.

Så mycket som en fjärdedel av Sveriges befolkning har för höga nivåer av hormonet vasopressin – och löper två till tre gånger så stor risk att utveckla typ 2-diabetes.

Det finns också en koppling mellan höga nivåer av vasopressin och det mycket allvarliga tillståndet havandeskapsförgiftning. Den vanligaste orsaken till högt vasopressin är ett lågt vätskeintag.

Bild: Greg Rosenke, Unsplash

Dricka mer vatten kan sänka blodsockret

– En annan av våra studier syftar till att bekräfta tidiga fynd där vi kar kunnat se att man sänker blodsockret genom att dricka mer vatten, berättar Sofia Enhörning.

Forskningsprojektet som helhet ska även klarlägga hur säsongsvariationen av vasopressin ser ut på individnivå – och om det verkligen är så att vi dricker mindre vatten på vintern. Forskargruppen har sedan tidigare kunnat konstatera att förekomsten av vasopressin är högre vintertid.

I den aktuella studien följer forskarna, under ett års tid, totalt 760 deltagare som kvalificerat sig genom att normalt sett får i sig för lite vätska. Halva gruppen har lottats under perioden att dricka 1,5 liter vatten extra per dag under perioden, medan den andra hälften utgör en kontrollgrupp som lever vidare som vanligt.

– En del av de som dricker för lite vatten tycker att det är svårt att få i sig de extra 1,5 liter som vi önskar. Det är väldigt komplext hur törst styrs, och några deltagare upplever stora svårigheter med att försöka dricka när de inte är törstiga, säger Sofia Enhörning.
De första resultaten från vattenstudien presenteras under 2025.

Havandeskapsförgiftning ökar på vintern

När det gäller havandeskapsförgiftning, som också ökar på vintern, är orsakerna till stor del okända. Den kända kopplingen mellan höga vasopressin-nivåer och risk för tillståndet gör det intressant att titta närmare på vattenintag även i detta fall, konstaterar Sofia Enhörning. Det är något hon skulle vilja studera framöver.

– Det finns i nuläget ingen bra behandling vid havandeskapsförgiftning, och det görs väldigt få studier på gravida kvinnor, eftersom man inte vill riskera att skada fostret. Därför vill vi gärna undersöka om ett lågt vattenintag och höga vasopressin-nivåer är en delförklaring till havandeskapsförgiftning. Det är ju en lockande tanke att några extra glas vatten per dag skulle kunna göra skillnad, säger Sofia Enhörning.

För den som dricker i underkant är det helt riskfritt att börja dricka mer vatten.
Men, understryker hon, i samtliga fall gäller de eventuella hälsofördelarna med ett ökat vätskeintag gäller bara i det fall man får i sig för lite vätska. För den som redan dricker tillräckligt gör det sannolikt ingen skillnad för vasopressin-nivåerna att dricka ännu mer.

Tips: TedTalk om vad som händer i kroppen om vi inte dricker vatten (4:51). Textat på svenska:  What would happen if you didn’t drink water? – Mia Nacamulli – YouTube

Bild: Lucas Sankey, Unsplash

Så har vatten använts som medicin

Vatten har en lång historia av att användas i medicinska syften. Att ”dricka brunn” var en populär hälsokur från 1600-talet och en bit in på 1900-talet. Vatten som är rikt på mineraler ansågs särskilt hälsobringande. Ordinationen låg på minst 7-8 glas vatten per dag.

När läkarvetenskapen lämnade brunnsdrickning bakom sig, levde hälsokällornas namn vidare genom att det namnkunniga vattnet tappades och såldes på flaska.

Fram till 1990-talets slut gav man stora mängder vätska inom operations-, anestesi- och intensivvården eftersom man trodde att det ökade överlevnaden.

– Att ge vätska går som en röd tråd genom vårt arbete. Men vi är numera mer restriktiva, för det har visat sig att många patienter inte klarar av för mycket. I stället övervakar vi noggrant patienternas slagvolym i hjärtat vid större operationer, berättar Christer Svensén, forskare vid Karolinska Institutet i en artikel på KI.se.

Sluta klunka – du dricker inte för lite vatten (Karolinska institutet) 

Behovet av vatten varierar

Så hur mycket vatten eller vätska är då lagom? Det korta svaret är: Det beror på. Hur mycket vatten kroppen behöver varierar beroende på med vad man väger, vad man gör och vilken temperatur. En fysiskt aktiv person i ett varmt klimat behöver till exempel dricka mer än en person med ett stillasittande arbete inomhus.

De nya nordiska näringsrekommendationerna (NNR), som togs i bruk i juni 2023, rekommenderar ett totalt dagligt intag på 2 liter vatten för kvinnor och 2,5 liter vatten för män.

NNR (Nordic Nutrition Recommendations) är ett nordiskt samarbete där cirka 400 forskare och experter engagerats för att gå igenom det senaste forskningsläget kring mat och hälsa.  Vad gäller ett normalt vattenintag utgår NNR från den mängd vätska kroppen behöver för att ha en god vätskebalans och förmåga att upprätthålla grundläggande kroppsfunktioner.
Näringsrekommendationer (livsmedelsverket.se)

Bild: Anderson Rian, Unsplash

– I genomsnitt får vi i oss 6 till 8 dl vatten om dagen genom den fasta föda vi äter. Man behöver alltså inte dricka hela den här vätskemängden, säger Hanna Eneroth, nutritionist vid risk- och nyttovärderingsavdelningen Livsmedelsverket.

För mycket vatten är inte heller bra. I samband med maraton och andra utmanande sportevenemang förekommer det att personer som på kort tid druckit stora mängder vätska måste söka vård.

Urinens färg avslöjar lagom vattenmängd

Dricker vi bara lite för mycket klarar kroppen dock av att kissa ut överskottet.
Bästa sättet att ha koll på vätskebalansen är att inspektera mängd och färg på urinen. Om du kissar några gånger per dag och urinen är ljusgul, då dricker du förmodligen lagom mycket.

Text: Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se

Vad är vasopressin?

Vasopressin är ett peptidhormon som utsöndras i hypofysen i hjärnan som svar på förändringar i vätskekoncentrationen i kroppen. (Hormonet är också känt som argipressin, argininvasopressin och antidiuretiskt hormon.)

Höga nivåer av vasopressin har kunnat kopplas till ökad risk för det metabola syndromet, som i sin tur ökar risken för typ 2-diabetes och hjärtkärlsjukdom.

Den fjärdedel av svenska folket som har för höga nivåer av hormonet vasopressin har två till tre gånger så stor risk att utveckla typ 2-diabetes i framtiden.

Höga nivåer av hormonet vasopressin har också kunnat kopplas till det allvarliga tillståndet havandeskapsförgiftning.

Det enklaste sättet att sänka nivåerna av vasopressin är att dricka mer vatten.

Många av oss tänker kanske på kolonier som avlägsna platser som något europeiskt land lagt beslag på för att kunna utvinna resurser som metaller eller gummi. Inom akademin kallas de ”saltvattenskolonier”, eftersom kolonin och kolonialstaten skiljs åt av ett hav. Sverige har haft sådana kolonier i Nordamerika och Västafrika.

Det finns också så kallade bosättarkolonier, där europeiska bosättare blivit kvar där det redan fanns en ursprungsbefolkning. Några exempel är USA, Brasilien och Australien. Men även Sverige.

En bred definition av kolonialism bygger på att en främmande makt tar över ett landområde. Däri ligger en nyckel till frågan om Sverige har en kolonial relation till Sápmi, enligt historikern Åsa Össbo vid Várdduo-Centrum för samisk forskning, Umeå universitet.

Kolonisation vs kolonialism

Kolonisation är när individer eller grupper bosätter sig i ett område som tidigare inte har en fast bosättning.
Kolonialism är en statlig politisk, ekonomisk och ofta social och kulturell kontroll över ett annat område och dess befolkning.

Källor: Åsa Össbo och Michael McEachrane

– Sverige har ansett att Sápmi varit en del av landets område. Där sitter den mentala spärren, att se kungamakten och senare staten som en främmande makt gentemot det samiska området och dess befolkning. Många vänder sig mot begrepp som erövring eller invasion. Men kolonialism kan handla om befolkningar som mer och mer har blivit inlemmade, påverkade, kuvade och sett sina resurser tas ifrån dem, eller att de blir skattebetalare till kolonialstaten.

Åsa Össbo anser att det finns koloniala aspekter i historien om Sveriges framväxt. Det handlar om en bosättarkolonial process som har skett gradvis.

– Kolonialism behöver inte innebära utrotande av urfolk, utan snarare att omplacera urfolk eftersom man inte vill ha dem kvar på områden som man vill utnyttja. Så antingen definierar staten samer som svenskar med rättigheter som övriga svenskar, eller som renskötare vilket historiskt innebar en svagare rätt till marken eftersom de ansågs vara nomader och inte likställda med jordbrukare, säger hon.

Bild: Mark König, Unsplash

Så koloniserade Sverige Sápmi

Samerna omnämns första gången i skrift år 98 e Kr, då romaren Tacitus nämner i folk exotiskt folk i norr som han kallade fenni. Men samernas historia kan gå hela 10 000 år tillbaka.

På 1300-talet börjar svenska kungar hävda rätt till områden i norr och tar ut skatt av samerna. Strax därpå börjar koloniseringen av samisk mark av kristna svenskar som flyttade dit. Svenska lagar börjar gälla där även samers rättigheter regleras.

Några årtal i samisk historia:

1543: Gustav Vasa bekräftar Lappmarksgränsen och samernas egendomsrätt och jakt- och fiskerätter.
1634: Silvermalm hittas i Pite lappmark och blir statens nya stora inkomstkälla.
1673: Karl XI påskyndar kolonisationen av lappmarkerna genom Lappmarksplakatet. För nybyggen krävs dock medgivande från de samiska nämndemännen.)
1685: Karl XI befaller att den samiska religionen ska krossas på grund av avgudadyrkan.
1877: All skolundervisning i sameskolor ska ske på svenska.
1886: Renbeteslagen överför renbetesmarken till lappbyn kollektivt och samerna förlorar sin individuella äganderätt till marken.
1921: Rasbiologiska institutet bildas i Uppsala. Man fotograferar, mäter och bedömer samer i forskningssyfte.
1928: Ny renbeteslag avskaffar lappbyarnas självständighet helt.
1977: Riksdagen erkänner samer som urfolk.  
1992: Riksdagen inrättar Sametinget, samma dag som den antar en proposition om fri småviltsjakt på samernas marker.
2020: Den historiska så kallade Girjasdomen faller, där Högsta domstolen är enig om att Girjas sameby har ensamrätt att bestämma om andra ska få jaga och fiska på samebyns område ovanför odlingsgränsen.
2023: Sällsynta jordartsmetaller har upptäckts i Per Geijer-malmen utanför Kiruna, vilket upprör samer som redan drabbats hårt av gruvdriften i norr.

Källa: www.samer.se/historia, Högsta domstolen om Girjas sameby

Även forskaren Michael McEachrane, vid Raoul Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter i Lund, menar att Sverige fortfarande har en kolonial relation till Sápmi och samerna.

Sveriges behandlar urfolk som andra länder gör

– Inte bara för att Sverige tidigare har koloniserat Sápmi och fortsätter att göra det, utan också för att relationen mellan Sverige och samer är lik relationerna som finns mellan andra före detta europeiska bosättarkolonier och deras urfolk, som i Kanada och Nya Zeeland. Det finns en liknande historia i Sverige, inklusive koloniala föreställningar om samer som inte tillhörande den svenska nationaliteten, som lägre stående eller primitiva.

Enligt Michael McEachrane fortsätter Sverige att kolonisera samisk mark för gruvdrift, vind- och vattenkraft vilket begränsar och försvårar rennäringen och inskränker samiska territorier.

Samer har bland annat rätt att bestämma över sina egna liv samt bejaka sin kultur och historia med stöd av svenska staten. Både nationell och internationell rätt slår fast dessa rättigheter och åtaganden. Ändå undergrävs de fortfarande, enligt Michael McEachrane.

Sápmi stäcker sig över fyra länder

Bild: Emma Waleij, Unsplash

Sameland eller Sápmi sträcker sig över delar av dagens Norge, Sverige, Finland och Ryssland.

Samers lika värde och rätt till icke-diskriminering, samt deras särskilda rättigheter som urfolk, slås fast i allt från grundlagen och regeringsformen till Sveriges internationella åtaganden som FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter och ursprungsfolkens rättigheter, internationell rätt och folkrätten.

Grå karta över norra Europa, som märker ut ett blått område i norr.
Ungefärlig sträckning av Sápmi. Bild: CC BY-SA 3.0

Sverige har åtskilliga gånger fått kritik från exempelvis FN och Europarådet för att staten inte fullt ut efterlevt konventioner och deklarationer för samers rättigheter.

Källor: www.samer.se, www.sametinget.se, Michael McEachrane, www.levandehistoria.se

Koloniala föreställningar i regelverket för vattenkraft i Sápmi

Åsa Össbo har framför allt studerat vattenkraftsutbyggnad och energiproduktion i Sápmi. Här blir koloniala föreställningar tydliga, menar hon. Ett exempel är när det svenska regelverket kring vattenkraft byggdes upp i början av 1900-talet, utan hänsyn till den första renbeteslagen från 1886.

Regelverket gav jordbruk, skogsbruk och fiske ett skydd, men trots att det var uppenbart att vattenkraften skulle placeras i områden där samer bedrev renskötsel, nämndes inte rennäringen alls.

Både renbetesmarker och flyttvägar blev förstörda när det första stora vattenkraftverket byggdes vid Bårjås/Porjus 1910–1915 och en järnväg anlades. På andra platser, som när den första Suorva-dammen byggdes i Stuor Muorkke/Stora Sjöfallets nationalpark 1923, förstördes fiske och renbetesmarker, och boplatser dränktes. Renskötarna fick inte ersättning för marken eftersom de enligt myndigheterna inte ägde den.

– Det finns sådana här bosättarkoloniala föreställningar idag, att det är ”självklart” att staten eller bolag kan använda samiska marker till intäkter för staten och industrialisering. Om samer ens nämns så förväntas de flytta på sig eller anpassa sig. Vi har inte löst grundproblemet att samer inte har haft självbestämmande och fortfarande inte har inflytande på lika villkor när det gäller markerna, säger hon.

Dekolonisering av Sápmi för rättvisa och miljö

Att synliggöra och avveckla orättvisa koloniala strukturer kallas dekolonisering eller avkolonisering. Dekolonisering behövs i Sverige, såväl för rättvisans och de mänskliga rättigheternas skull som för miljön, enligt båda forskarna.

– Om klimatkatastrofen ska kunna hanteras och omställningen ska kunna bli rättvis måste vi arbeta med den här frågan, för den är så intimt förknippad med mark- och resursanvändning, säger Åsa Össbo.

Den samiska flaggan med sina karakäristiska färger (rött, blått, grönt och gult) och mönster, vajar i vinden på en flaggstång.
Den samiska flaggan. Bild: Thom Reijnders, Unsplash

Sanningskommissionen för det samiska folket

Sveriges regering har tillsatt en sanningskommission vars uppdrag ska slutredovisas senast 2025.

Dess uppdrag är att kartlägga och granska den politik som förts gentemot det samiska folket, att synliggöra och sprida kunskap om samernas erfarenheter, historia och historiska oförrätter samt att lämna förslag till åtgärder.

Sanningskommissioner i bland annat Norge och Kanada har fått kritik för att inte gå långt nog. Det finns samer som är oroliga för att den svenska sanningskommissionen inte kommer att leda till rättvisa, jämlikhet och full respekt för samers rättigheter.

Källor: sanningskommissionensamer.se, Michael McEachrane

Hur ett mindre kolonialt Sverige skulle se ut är svårt att säga enligt forskarna, men Åsa Össbo betonar att utbildning och ökad kunskap är centrala om än inte tillräckliga. Andra verktyg kan vara att stärka Sametinget som rådgivande organ till riksdagen samt större synlighet för samiska ortsnamn och språk, menar hon.

Samer bör delta i frågor som berör dem själva

Hon tar också upp hur lagar och offentliga utredningar tas fram. I sin forskning har hon sett utredningar om energiproduktion utan samiskt deltagande i frågor som berör samer.
– När det handlar om markfrågor i Sápmi borde Sametinget och samebyar vara med. Men idag, när renskötseln ska vara med på alla samråd med olika markanvändare, har man inte tid och råd. Även om man ofta har kompetensen finns en obalans gentemot bolagens avlönade personal. Staten behöver ge bättre förutsättningar för renskötselns organisationer att delta på lika villkor i samråden.

Åsa Össbo är förvånad över att inte Sverige har tittat mer på Norge.
– Norge har avsagt sig äganderätten i Finnmark, där man i stället har ett samförvaltande med samer och lokala företrädare. I Sverige finns lokala exempel som världsarvet Laponia men jag tycker nog att svenska staten skulle titta mer på det, i samråd med samiska och lokala företrädare, säger hon.

Exempel på lyckad dekolonisering saknas

Trots att han i år utkommer med en bok med titeln ”Decolonial Sweden”, är Michael McEachrane inte optimistisk när det gäller dekolonisering i Sverige. Han anser inte att det finns några exempel på före detta så kallade europeiska bosättarkolonier som inte fortfarande är koloniala. Däremot menar han att Sverige kan och bör göra mer.

– Utan att vara expert har jag bilden att Sverige har gjort minst jämfört med Norge, Finland, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Det är svårt att förstå varför Sverige inte är mer intresserat av att göra upp med sitt koloniala förhållande till Sápmi och samerna och till exempel ge samerna ökat självbestämmande, säger han.

Text: Abigail Sykes på uppdrag av forskning.se

Oktober, 1982: Den sovjetiska ubåten U 137 har gått på grund i Karlskrona skärgård. På fritids i Sollentuna, i kuddrummet som delas med förskolan, råder panik. Ett barn har sagt att ubåten har kärnvapen och att det nu kommer att bli kärnvapenkrig i Sverige. En flicka ropar på pappa och undrar om pappa kommer hinna hämta eller om han kommer att dö i kriget. Barn springer och gråter. Efter en stund märker personal vad som händer och tar upp de mest panikslagna i famnen.

Januari, 2024: ÖB Micael Bydén säger i ett inslag i Lilla Aktuellt att han inte är orolig för krig i Sverige, idag. Men att ja – det kan bli krig. Och att alla därför måste vara förberedda. Många barn har blivit rädda, förstår tittarna, av ÖB:s uttalande ett par dagar tidigare om att svenskarna måste göra sig krigsförberedda. “Det har aldrig varit min avsikt eller ambition att skrämmas, att göra barn eller ungdomar oroliga”, säger ÖB allvarligt i Lilla Aktuellt.

En ubåt som sticker upp ovanför vattenytan.
U 137. Bild: Marinmuseum *

Rädslocentrumet i hjärnan drar igång

Barns och vuxnas hjärnor reagerar olika vid upplevda hot och det är viktigt för vuxna att komma ihåg, menar psykologen Tove Wahlund som forskar vid Karolinska institutet om behandling av rädsla. Barn kan rent fysiskt och neurologiskt inte hantera en rädsloreaktion på samma sätt som vuxna kan. Därför kan barn reagera starkare på upplevda hot än vuxna kanske har räknat med.

– Amygdala, rädslocentrumet i hjärnan, aktiveras när vi blir rädda, oavsett ålder. Skillnaden är att hos den vuxna personen är prefrontala cortex i hjärnan mer välutvecklad, säger Tove Wahlund.

Prefrontala cortex i pannloben är hjärnans centrum för avancerade funktioner. Hjärnan mognar under hela barndomen och är inte fullt utvecklad förrän mellan 20 och 30 års ålder. Via prefrontala cortex kan vi använda tänkande och erfarenheter för att anpassa, eller reglera, en rädsloreaktion. Hos barn blir rädsloreaktionen mer oreglerad och det kan bli “fullt blås” i rädslocentrumet amygdala, säger Tove Wahlund.

Logiska argument biter inte

Tove Wahlund, psykolog och KI-forskare

– Och när rädslan är aktiverad kan det vara svårt att ta till sig argument. Små barn har inte heller riktigt förmågan att ta till sig den typen av information. Man kan vara jätterädd för ett monster under sängen, oavsett vad andra säger.

Hos ett barn kan rädsloreaktioner därför bli mycket starkare i stunden än hos vuxna. Reaktionerna kan också hålla i sig längre.

Barn saknar alltså i högre grad de kognitiva funktioner som gör det lättare att sätta saker i sitt sammanhang och väga hot och risker – sådant som kan hjälpa till att dämpa en rädsloreaktion.

Barn har också svårare med tidsuppfattning jämfört med vuxna. Om ÖB säger att det ”kan bli krig” har ett barn svårare att bedöma om kriget i så fall kommer i morgon – eller kanske om tio år.

Inte alla visar tydlig rädsla

Alla barn reagerar dock inte så tydligt som i exemplet med ubåten och kuddrummet när de blir rädda, säger Tove Wahlund. Små barn har svårare att dölja sina känslor. Men hos en del barn kan rädsla och oro yttra sig mer subtilt.

– De kan äta mindre, ha svårare att somna, vill kanske inte leka som vanligt och tyr sig mer till vuxna. Barn i skolåldern berättar inte alltid när de är rädda. Ibland kan det bli så att ju oroligare de är, desto svårare för dem blir det att säga något. Därför behöver man som vuxen vara uppmärksam, både hemma och i förskola och skola. Det kan vara så att det pratas i skolan, bland barnen, men de vuxna får inte höra.

– Barn är heller inte källkritiska. Och det hänger också ihop med den kognitiva utvecklingen. När vi har en utvecklad hjärna kan vi hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

Det är ju svårt till och med för vuxna?

– Ja, verkligen! Det man ser framför nosen, det är sant. Så är det ofta för vuxna, men ännu mer för barn.

Personal i skola och förskola bör utgå från att vissa ämnen är skrämmande och att vissa barn kommer att bli rädda även om man försöker att dämpa deras rädslor med hjälp av olika argument och förklaringar, säger Tove Wahlund.

– Jag såg inslaget på Lilla Aktuellt. En del barn som ser inslaget i klassrummet snappar säkert upp ÖB:s budskap om att han inte tror att det blir krig. Men några barn hör säkert bara “krig” och blir rädda. Man måste utgå från att det finns åtminstone några som blir rädda. Och då är det viktigt som pedagog att man lyfter ämnet med barnen och frågar om de har förstått och om de har frågor och kanske återkommer till ämnet senare. Det räcker inte med att säga ”Det är ingen fara” till ett barn som reagerat med rädsla.

Tips: Så pratar du med barn om svåra händelser

Här är råd från Rädda Barnen:

  • Svara så enkelt och konkret som möjligt på det barnet frågar om.
  • Skilj på dina egna och barnets känslor. När vuxna blir oroliga kan det ha en starkare påverkan på barnet än det otäcka i sig.
  • Var ärlig. Lova inte barn att ingenting kan hända dem, om de frågar om detta.
  • Lyssna även in frågor som inte uttalas. Undringar och oro kan uttryckas på annat sätt än regelrätta frågor, till exempel genom lek.
  • Lämna inte över de svåra samtalen till förskola eller skola. Om du är förälder eller vårdnadshavare är det dig som barnet har starkast anknytning till.
  • Tänk på att barn tar in skrämmande saker i små portioner. De kan ställa en fråga och återkomma senare med fler funderingar.
  • Barn och ungdomar kan se och läsa skrämmande saker på nätet. Passa gärna på att prata med barnet när hen sitter framför en skärm. På det sättet får du koll på vad ditt barn gör på nätet. Det kan också vara lättare att sätta igång ett samtal utifrån något som ni båda har framför er.

Text: Lisen Forsberg, på uppdrag av forskning.se

*) Bild: Marinmuseum/Wikimedia commons, licens CC BY 4.0.