Fler barn och unga söker hjälp för ätstörning – även pojkar drabbas
ÄtstörningBarn och ungaPsykisk hälsaAllt fler tonåringar och yngre barn söker hjälp för ätstörningar. Nio av tio är flickor. Men det finns ett undantag, nämligen diagnosen arfid. Där är hälften pojkar.
Mellan 2011 och 2021 fördubblades antalet flickor och kvinnor i åldrarna 11–24 år som fick en ätstörningsdiagnos, enligt en kartläggning i Region Stockholm.
Ätstörningar är det psykiatriska tillstånd som ökat mest bland unga. Problemen börjar ofta märkas under mellanstadiet, säger Ulf Wallin, överläkare och forskningsledare vid Region Skånes Ätstörningscentrum. Han har forskat om och arbetat med människor med ätstörningar i 40 år.
Yngsta patienten sju år
– Den yngsta anorexipatient jag har behandlat var sju år. Det vi ser är att anorexi ökar mest bland yngre tonåringar och småtjejer, mellan 8 och 12 år. De är också mer illa däran när de kommer till oss.
Ulf Wallin menar att det finns en sexualisering som gör att yngre flickor anpassar sig till något slags kvinnlighet långt före puberteten, som för flickor i västvärlden inträffar i snitt ett år tidigare än på 1970-talet. Pressen på yngre flickor har ökat.
– Att vilja sätta en broms och stoppa tiden kan också vara en trigger om kroppen börjar få former tidigt.
Lika många pojkar som flickor får diagnos arfid
Nio av tio som söker hjälp för ätstörningar är flickor. Men det finns ett undantag. Av dem som får den nyare diagnosen arfid är hälften pojkar. Arfid står för “avoidant restrictive food intake disorder”, eller på svenska “undvikande/restriktiv ätstörning”.
– Ordet kräsen vill jag inte använda. Det har en moralisk dimension, som man ska akta sig för. Om man har arfid så äter man allt man klarar av att äta, oavsett om man tycker det är gott eller inte, säger Ulf Wallin.
Arfid hos barn, så kan det te sig
Barn med arfid delas in i tre grupper: De som bara kan äta ett fåtal saker på grund av smak och konsistens, de som är ointresserade av mat samt de som är rädda för vad som kan hända när de äter, till exempel att få ont i magen, må illa eller sätta i halsen.
Den sistnämnda gruppen har ofta varit med om något obehagligt, som att sätta mat i halsen.
De med arfid som är ointresserade av mat har ofta svaga hungerkänslor, men kan ofta lära sig att äta efter klockan.
– Det är de barnen som är ute och leker och glömmer bort att äta. De är lättdistraherade och här kan finnas en samsjuklighet med adhd, säger Ulf Wallin, överläkare och forskningsledare vid Region Skånes Ätstörningscentrum.
Arfid har en ärftlig komponent och hänger i runt en femtedel av fallen ihop med autistiska drag. I de fall när det inte lättar i tonåren är det begränsade ätandet ofta knutet till ångest och autism.
I motsats till andra ätstörningsdiagnoser ingår inte kroppsfixering, bantning eller rädsla för viktuppgång i arfid.
Källor: Vetenskap & Hälsa samt Habilitering och hälsa, Region Stockholm.
Ulf Wallin har deltagit i att formulera kriterierna för arfid.
– För att få diagnosen ska det begränsade ätandet leda till en tydlig närings- eller energibrist och, eller, ett påtagligt psykosocialt lidande. Det är många barn som inte äter viss mat i perioder men det betyder inte att de har arfid.
Arfid lättar ofta i tonåren
För dem med anorexi och bulimi blir tillståndet ofta värre i tonåren, men för dem med arfid blir det tvärtom ofta lättare.
– Det brukar lyfta då ifall det begränsade ätandet beror på en stark känslighet för smak och konsistens. Driven att vara med kompisar blir allt starkare och för att vara det behöver man kunna äta tillsammans, säger Ulf Wallin.
Ulf Wallin menar att det gäller att inte ge upp.
– När man har provat en viss mat tio gånger börjar man komma igång, det går lära sig äta mer och mer.
Bantning största riskfaktorn för anorexi
På mellanstadiet börjar ofta besvären med anorexi för att stå i full blom på högstadiet, då anorexian ibland övergår i bulimi. Vad som triggar anorexi och bulimi är komplext, men i botten finns svälten.
– Den största riskfaktorn för att drabbas av anorexi är bantning. Men även om man slutar äta och går ner i vikt av andra orsaker, som körtelfeber, kan det trigga sjukdomen.
Huvudet är fullt av tankar på mat
Anorexia nervosa är ingen modern sjukdom, utan beskrevs medicinskt redan på 1600-talet. Då beskrevs den som tuberkulos utan hosta och diagnosen kom 1873.
– Den utmärglade patienten beskrevs som att han hade ”a passion of mind not to eat” och det beskriver ganska väl vad det handlar om – vid anorexi är huvudet fullt av tankar på mat och starka känslor.
Hunger kan skapa lyckokänslor
För de flesta som bantar och går hungriga blir svälten för jobbig efter ett tag och man går tillbaka till sina vanliga matvanor. Men för anorektiker är det annorlunda. De trivs ofta i bantningen. En del uttrycker att de bara känner sig lugna när de är hungriga, andra fulla av energi, vilket kan leda till ett överdrivet tränande. Vissa känner sig till och med euforiska.
– Den sårbarheten har sannolikt med våra gener att göra. Inte många känner lockelse till svälten. Det finns ett släktskap både när det gäller metabolismen och den psykiatriska sjukdomen.
Anorexia är den enda av ätstörningssjukdomarna där undervikt är ett diagnoskriterium. Ångest är också centralt, tillsammans med svälten som innebär stora påfrestningar för kropp och själ.
– Den som svälter länge får depressioner och drabbas av pseudoautism. Då blir man mer egocentrisk och ångesten förstärker dina upplevelser – som att man är tjock. Det är också vanligt att man utvecklar tvång. Som tur är går detta över om vikten ökar.
Bulimiker pendlar mellan svält och ätande
Andra börjar istället överäta efter en period av bantning. Om man fastnar i ett mönster av att gå hungrig och sedan äta för mycket så kan det med tiden övergå i bulimi.
Även om de flesta bulimiker är normal- eller överviktiga spelar svälten en central roll. Efter ett anfall av hetsätning är det många bulimiker som hoppar över både frukost och lunch nästa dag. Man pendlar mellan hetsätning och att inte äta alls. Under en dag utan mat bygger man upp en hunger som blir okontrollerbar och triggar nästa hetsätning.
Bland dem med arfid är många normalviktiga, men det finns också de som svälter och är lika underviktiga som anorektiker.
Familjeterapi ger goda resultat
Det viktigaste för att bli bättre vid anorexi är att komma ut ur svälten. Först när man har gjort det är det dags att jobba med känslor, tankar och beteenden runt maten. Upp till 18 års ålder rekommenderas familjebaserad behandling.
– Tidig viktuppgång ger en god prognos och intensiv behandling baserad på familjeterapi ger bäst resultat. Det har vi evidens för, säger Ulf Wallin.
Ulf Wallin menar att många föräldrar klandrar sig själva för barnets sjukdom.
– De är skuldtyngda och tycker att de har provat allt när de kommer till oss. Det första vi får göra är att förklara att det inte är deras fel, föräldrar orsakar inte ätstörningar.
Däremot orsakar sjukdomen stora påfrestningar för hela familjen. Det är enormt jobbigt för föräldrarna att se sitt barn svälta.
– Gemenskapen runt matbordet går sönder och ofta slutar man umgås med andra familjer och släkten.
Barnet behöver tröst
Det är viktigt att komma igång så fort som möjligt med behandling som fokuserar på viktuppgång, säger Ulf Wallin. Det kan handla om att ta en paus från skolan samtidigt som föräldrarna vabbar och på så sätt kan stötta vid alla måltider och försöka förhindra kräkningar.
– Barnet eller tonåringen har det väldigt jobbigt vid matbordet och behöver tröst. Jag brukar fråga föräldrarna hur de brukar trösta när barnet är ledset. Varje familj behöver hitta sitt sätt.
Till Ätstörningscentrum i Lund kan familjer komma och bo i en särskild lägenhet och äta sina måltider. Om man är ensamstående kan till exempel en mormor vara med. Två vuxna behövs för behandlingen.
Anorektiker är ofta avvisande mot både vårdpersonal och föräldrar på grund av den rädsla och ångest som de måste stå ut med för att klara av att äta.
– Det som är karaktäristiskt för alla de som jag har mött genom åren är att de vill bli lämnade ifred, säger Ulf Wallin.
Många är friska som vuxna
En studie vid Göteborgs universitet följde patienter med anorexia under 30 års tid. De gjorde nedslag 6, 10, 18 och 30 år efter insjuknandet i ungdomsåren. Det visade sig att de som hade en ätstörning som unga till stora delar lever friskt vuxenliv. Men det förekom episoder av sjukdom.
– De hade jobb och familj precis som de som inte varit sjuka. De som hade anorexia i tonåren fick faktiskt fler barn än de i kontrollgruppen, något som överraskade.
Hälften av patienterna med ätstörningar hade ingen psykiatrisk diagnos alls som vuxna. Bland dem som fortfarande hade en anorexiadiagnos som vuxna kunde det vara en ätstörning eller en annan psykiatrisk diagnos som depression, ångesttillstånd eller tvångssyndrom.
Men när det gäller dem som hade arfid som barn och unga fanns inte samma variation på diagnoser i vuxenlivet. Det visade en av Ulf Wallins studier. Antingen var de friska eller hade fortfarande arfid.
Anorexia, dödlig sjukdom
När det gäller anorexia dör en av tio som en konsekvens av sjukdomen. Svälten ger depressioner som kan leda till suicid. Men oftast är det hjärtat som inte klarar av svälten.
– Anorexia nervosa är den dödligaste psykiatriska sjukdomen. Även anorektiker som är mycket intelligenta och välformulerade lider av svår psykiatrisk sjukdom. Vi kan inte lämna dem ifred.
