Breven till Selma Lagerlöf visar både fattigdom och författardrömmar

Hemma på Mårbacka sparade Selma Lagerlöf alla brev hon fick. I dag finns de flesta bevarade på Kungliga biblioteket i Stockholm där litteraturforskarna Jenny Bergenmar och Maria Karlsson har lagt många timmar på att läsa och sortera dem.

Kallades för ”sagotant”

– En rolig aspekt är att stämpeln som ”sagotant” och ”sagoberätterska”, som dagens forskare har jobbat så hårt på att tvätta bort, är extremt närvarande i många av breven. De inleds inte sällan med ”Kära sagotant!” men det är inget negativt menat, tvärtom. Sagan hade en väldigt hög position i början av 1900-talet, säger Jenny Bergenmar.

Hon och Maria Karlsson ligger bakom boken Lagerlöfs läsare: Allmänhetens brev till Selma Lagerlöf, där breven till författaren kartläggs – de kom från alla håll i samhället, och variationen i innehåll var stor.

De flesta brev till Selma Lagerlöf finns bevarade på Kungliga biblioteket i Stockholm.

Selma Lagerlöf – första kvinnan att få Nobelpriset

Författaren Selma Lagerlöf (1858–1940) stod bakom böcker för både vuxna och barn, bland titlarna finns Gösta Berlings saga, Herr Arnes penningar, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige och Kejsarn av Portugallien. 1909 blev hon första kvinna att tilldelas Nobelpriset i litteratur. Hon var också den första kvinna att väljas in i Svenska Akademin.

Många ber om pengar

Breven i boken delas in i fyra huvudkategorier: brev där avsändaren ber om ekonomisk hjälp, brev som handlar om läsning och läsande, brev som på olika sätt tar upp Sverige som nation, och brev om utbildning och pedagogik. Flest brev kom från människor som bad om pengar.

– De breven är alltid självbiografiska – de handlar om sjukdom, arbetslöshet eller konkurser, och det är spännande för det är ett material som kanske inte hade funnits om inte de här breven hade funnits sparade. De breven har en särskild retorik, avsändarna vill framställa sig själva som att de är värdiga att få den här hjälpen.

Gav råd om författarskap

Och ja – Selma Lagerlöf skänkte ofta pengar. Jenny Bergenmar och Maria Karlsson vet en hel del om vad hon svarade på breven, tack vare en insamling där forskarna efterlyste svar från författaren ute hos svenska folket.

En sorts brevskrivare som Lagerlöf ofta svarade personligen var de som berättar om sina egna författarambitioner, och som ber henne om goda råd i den processen.

– Där svarade hon alltid som en ämbetskvinna: det var kort, med konkreta råd, och hon ingav dem inga orealistiska förhoppningar!