Pandemin som sprider sig bland svenska grodor

Det karaktäristiskt klonkande lätet från en spelande klockgroda ljöd just från vattnet några meter bort. Den lilla dammen belägen i naturreservatet Frihult utanför Sjöbo  i Skåne har perfekta förhållanden för groddjur. Till och med de känsliga lökgrodorna, som för några år sedan var en hotad groddjursart i Sverige, trivs i den av biologisk mångfald nästan igenväxta dammen. Dessutom omges den av betesmarker med poröst sandig jord – perfekt för en lökgroda att gräva ner sig i.

Men detta är också en av de platser i Sverige där vattenprover gett positiva testsvar för chytrid, svampsjukdomen som infekterar grodor, paddor och salamandrar. Sjukdomen kan få djurens tunna hud att flagna och har på en del platser dödat dem i tusental.

Biologerna Per Nyström och Bettina Ekdahl vadar runt i den grunda dammen i ett försök att få syn på den spelande grodhanen. Per Nyström, docent i limnologi, gästföreläsare vid Lunds Universitet och konsult åt Länsstyrelsen i Skåne, har arbetat med groddjuren i Frihult sedan 1996. En stor del har handlat om förbättring av levnadsmiljöerna för områdets groddjur, arter vars naturliga miljöer, ofta små dammar och vattendrag, har förstörts i stor skala de senaste årtiondena till följd av människans exploatering.

Roll i ekosystemet

Exakt vad som skulle hända om grodorna tystnade för gott i ett område är svårt att säga. Skulle någon annan djurart ta över deras roll i ekosystemet? Grodynglen rensar vattnen genom att beta alger och växtdelar och blir föda åt exempelvis trollsländelarver och dykarbaggar. Och de vuxna grodorna tar insekter och äts i sin tur av snok, mink och fåglar som stork och häger. För Per Nyström har varje art ett egenvärde i sig.

– Jag ser det som en skyldighet att bevara det vi har till nästa generation. Dessutom skulle en utdöd art kännas som ett misslyckande för mig som arbetat så länge med detta.

Rödlistad groda minskar igen

Sedan han satte sin fot här för över tjugo år sedan har ett tjugotal av områdets i dag cirka 40 dammar restaurerats eller byggts helt nya. De första femton åren i Frihult såg Per Nyström goda resultat när antalet individer av den då rödlistade lökgrodan ökade från ett 30-tal till över 150 spelande hannar 2010. Men sedan hände något.

– Förra året, 2019, var de 39 stycken, alltså nere på samma nivå som innan vi började med alla restaureringarna på 90-talet säger han och suckar.

Vad den nedslående utvecklingen beror går inte att säga med säkerhet. Men det finns en oroväckande logik som pekar mot chytridsvampen. Minskningen av antalet lökgrodor, som tros vara känsliga för chytrid, sammanfaller nämligen med att klockgrodorna gjorde entré i dammarna för åtta år sedan. Klockgrodorna, som själva inte verkar bli påverkade av svampen, men ofta bär på den, är perfekta smittspridare för en svamp som chytrid.

– Det är inte en förvånande utveckling, men oroande, säger Per Nyström.

Chytrid i Sverige hittades av en slump

När chytrid upptäcktes i Sverige 2010 var det under ett kandidatarbete som Per Nyström handledde vid Lunds universitet.

– Det var lite av en slump. Vi svabbade (tog prover, reds.anm) lite grodor och paddor på Falsterbonäset. Så fick vi tillbaka testsvaret och det var positivt. Det var en rejäl överraskning, säger han.

Ute i dammen har Bettina Ekdahl nu fått tag på den spelande klockgrodehanen. Hon visar hur en svabb går till genom att dra en lång bomullssticka mot grodans fötter, mage och käkar. Den här provtagningen stannar vid att vara en förevisning. Det saknas finansiering för att skicka prover på analys i större skala. Men just provtagning är något Per Nyström önskar sig mer av för att få en tydligare bild av var i landet chytrid finns.

– Kanske kunde man välja en art som vanlig padda som finns i hela Sverige. Att testa brett på en sådan art skulle ge en bra bild av hur spritt chytrid verkligen är, säger han.

Finns på 40 platser

Den forskning som görs i Sverige sker till största del på Uppsala universitet där professorerna Jacob Höglund och Anssi Laurila försöker ta reda på hur svenska groddjur drabbas av chytrid.

De prover som hittills har tagits i “grodvatten” eller på individuella groddjur visar att chytrid hittats på cirka 40 platser i Sverige. Det handlar om dammar och vattendrag i södra Sverige, från Skåne och upp till Öland, och platser kring Uppsala och Stockholm. Chytrid behöver temperaturer över 20 grader för att överleva, vilket kan förklara varför populationer i norr hittills tycks ha skonats.

– Vi hittar inte chytrid i norra Sverige trots att vi letat. Samtidigt blir klimatet varmare, så i framtiden kanske det blir optimalt för svampen även där, säger Jacob Höglund.

Främst har forskningen fokuserat på hur olika arter drabbas av svampen. Erfarenheter från andra länder visar att en del arter knappt påverkas alls, medan andra drabbas av massdöd och dör ut.

– Vi försöker förstå på vilket sätt olika populationer och arter är olika känsliga. Då tittar vi på olika genetiska bakgrunder och på vilka gengrupper som är inblandade när sjukdomen slår på olika sätt, säger Jacob Höglund.

Han jämför med coronavirus, som är uppdelat i olika stammar.

– Det finns flera olika coronavirus men alla är inte lika farliga som det som leder till covid-19. Det är samma sak med den här svampen, säger han.

Sårbarhet i norra Sverige

På samma sätt spelar genvariationen hos en art eller en viss population roll för hur motståndskraftiga de är. Eftersom det länge funnits färre groddjur i norra delarna av Sverige har populationerna där en sämre genetisk mångfald, något som oroar Jacob Höglund.

– Skulle det visa sig att chytrid är farlig för grodpopulationerna i norr, då kan de vara rökta, säger han.

I labbmiljön på Uppsala universitet har Jacob Höglund och hans team, låtit infektera groddjur med chytrid, och bland annat kunnat se att grönfläckig padda och vanlig padda haft högre dödstal än åkergroda.

I Panama utrotades cirka 30 grodarter när chytrid drog fram i nationalparken El Copé i början av 2000-talet. Någon massdöd har har dock inte setts bland groddjursarter i Sverige.

Men även om sjukdomen inte dödar de infekterade grodorna så kan den påverka dem på andra sätt. En studie på gölgrodor gjord vid Uppsala universitet och SLU visade exempelvis att smittade individer rörde sig kortare sträckor. Något som inte bara tros göra dem mer utsatta för rovdjur utan i längden även ökar risken för inavel.

– Chytrid innebär ytterligare ett hot mot grodornas förmåga att klara sig, även om sjukdomen inte tar kål på grodorna här som den gör i Centralamerika. Men vi måste ta reda på mer, säger Jacob Höglund.

Text: John Palm på uppdrag av forskning.se
Foto: Malin Palm på uppdrag av forskning.se