Tema

Vem ansvarar för att den forskning som görs är etisk?

Forskaren har alltid ett moraliskt ansvar för sin forskning, men samtidigt finns det en viss kontroll utifrån. Etiska nämnder bedömer forskning på djur och människor och högskolorna hanterar forskningsfusk.

Samhällsdebatten har lett till riktlinjer och lagar som styr vad forskare får göra. Stefan Eriksson, docent i forskningsetik, inskärper samtidigt att juridik inte är detsamma som etik.

– Lagen ger svar på vad som är tillåtet och otillåtet, inte på vad som är etiskt. Inget kan ersätta att man själv reflekterar över den forskning man gör. Forskaren har alltid ansvar för sin forskning.

Etisk prövning av forskning på människor
I Sverige finns sex regionala etikprövningsnämnder. Här görs varje månad etikprövning på forskningsprojekt där det finns en risk att människor påverkas. I varje nämnd sitter tio ledamöter med vetenskaplig kompetens och fem som representerar allmänna intressen, som exempelvis landstingsledamöter, förtroendevalda, eller jurister.
Den regionala nämnden godkänner forskningsprojekt, helt eller med villkor. Ibland är ledamöterna oeniga och ibland vill forskaren överklaga ett avslag. Det går då till centrala etikprövningsnämnden, CEPN.

Peter Höglund, ledamot i CEPN, berättar hur etikprövning går till:
– Man väger deltagarnas risk mot forskningens värde. Vetenskaplig kvalitet väger litet lättare än säkerhetsaspekten, särskilt nu när man styrs av etikprövningslagen som kom 2004. Oftast tar man konsensusbeslut — alla är eniga.

Tillsyn av att forskning följer den etikgodkända planen görs inte. Om någon anmäler att forskningen inte följer etikgodkännandet har CEPN och arbetsgivaren tillsynsansvar.

– Men jag har inte hört om att någon gjort anmälan. Det är ytterst sällsynt.
Vid läkemedelsprövning har Läkemedelsverket tillsynsansvar och vid forskning på personuppgifter kontrollerar Datainspektionen att man följer personuppgiftslagen, PuL.

Övriga krav på forskning där människor deltar
Utöver statens etikprövning kan olika forskningsfinansiärer ställa etiska krav, liksom vetenskapliga tidskrifter. Det finns också många riktlinjer med stort inflytande på forskningssamhället. Mest inflytande har Helsingforsdeklarationen och Good Clinical Practice, GCP, som finns i olika varianter.

Tillstånd krävs i Sverige från Läkemedelsverket för klinisk prövning av läkemedel, liksom från landstingets strålskyddskommitté när man använder strålning.

Etisk prövning av all forskning på djur
All forskning på djur ska etikprövas. Det finns i sju regionala djuretiska nämnder, med ett möte ungefär varje månad. I varje etiknämnd sitter en jurist, sex forskare och sex lekmän, med minst en representant från en djurskyddsorganisation.

Djur används inom många forskningsområden. Enligt lagen ska alla nya läkemedel testas på djur innan de testas på människor. All medicinsk forskning kräver att försöksdjuren från början är uppfödda för att användas i forskning. Uppfödning och försök får då endast ske på en godkänd anläggning, och vid försöksanläggningen ska en ansvarig föreståndare garantera att man gör etiskt godtagbar forskning av god kvalitet.

Djuretisk prövning med 3R
Replacement, Refinement and Reduction, 3R, är en viktig princip vid djuretisk prövning. Den betyder att man så långt möjligt ska ersätta djurförsök med andra metoder, förfina metoder så att djuren påverkas och lider så litet som möjligt, och att man strävar efter att minska antalet djur i varje försök.

Helena Röcklinsberg är etiker med inriktning på djuretik. Hon beskriver hur prövningen går till:

– Nämnden ska dels väga hur viktig forskningen är, dels hur stort lidande djuren utsätts för, samt bara godkänna användning av djur om det inte finns andra alternativ.
Det är ett svårt uppdrag att bedöma djurens lidande och forskningens värde.

— Forskning ska per definition hitta något nytt och då är det också osäkert vad forskningen leder till. En tumregel är dock att desto mer djuret lider, desto mer angelägen måste forskningen vara.

Sedan 2013 har också ett nytt EU-direktiv införlivats i svensk djurförsökslagstiftning. Med det finns krav på att det ska finnas ett 3R-center i varje medlemsland, en expertresurs som ska hjälpa forskare bli bättre på att tillämpa 3Rprinciperna, även redan när forskningen planeras.

Hantering av forskningsfusk – oredlighet i forskning
Forskningsfusk, eller som det kallas formellt: oredlighet i forskning, hanteras idag av den högskola eller det universitet där det sker. Oredlighet i forskning kan vara uppenbart avsiktligt fusk, men det är också oredlighet när forskaren slarvar på ett sådant sätt att han eller hon borde förstått att resultatet blir missvisande.

Anders Ekbom, professor på Karolinska institutet har utrett forskningsfusk. Han beskriver hur det går till:

– Någon slår larm, ofta till prefekten på institutionen, eller dekanus. Prefekten ser om det är något att ta på allvar. Ibland kan det finnas andra motiv. Är det allvar går man till rektor som beslutar om en utredning ska göras. Den utförs då av forskare inom samma fält, men inte kollegor på universitetet.

Visar det sig att forskningen inte är pålitligt genomförd, ska rektorn besluta om åtgärder. Rektorn kan också låta den nationella expertgruppen för oredlighet vid CEPN utreda. Om man kommer fram till att det är oredlighet kan anslag och löner dras in, ibland sägs forskaren upp. Man beslutar också om man ska kontakta tidskrifter för att dra tillbaka artiklar.

– Det är ett problematiskt system idag. Det gynnar sällan karriären att vara så kallad whistleblower och det är stor risk att universitetet lägger locket på. Den som blir anklagad måste också gå via universitet för att få sin sak prövad av CEPNs expertgrupp.
Under 2013 begärde Sveriges universitet och högskoleförbund, SUHF, och Vetenskapsrådet att regeringen tillsätter en utredning för att åtgärda bristerna i systemet för att hantera oredlighet i forskning.

Redaktör/skribent: Anja Castensson

Tillfrågade experter
Peter Höglund, professor klinisk farmakologi Lunds Universitet, ledamot i centrala etikprövningsnämnden, CEPN
Stefan Eriksson, docent i forskningsetik, Uppsala universitet och redaktör för webbplatsen Codex http://www.codex.vr.se/länk till annan webbplats
Anders Ekbom, professor epidemiologi och prefekt vid Karolinska Institutet
Helena Röcklinsberg, universitetslektor i djuretik, Sveriges Lantbruksuniversitet

Förjupning:

Information om djurförsök

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Vem ansvarar för att den forskning som görs är etisk?

 lästid ~ 5 min