| Ja, ofta |
|
272 | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Ibland |
|
61 | |||
| Nej, inte alls |
|
24 | |||
| Vet inte |
|
25 |

Samtidigt är medierna naturligtvis oerhört viktiga informationskanaler vid allvarliga händelser. De är också granskare av offentligheten, och allmänhetens ställföreträdande kritiska öga. Men när det gäller det kritiska ögat, så tenderar det ibland att bländas av dramaturgin vid extrema händelser.
Historiskt finns några tydliga exempel på hur medier exploaterat terrorism och ibland även terroristernas intressen. Under 1960-talet då televisionen utvecklades som informationskanal spreds bilder över världen vilka ökade det politiska trycket på stater som drabbats av terrorism. I september 1970 när palestinska terrorister kapade tre flygplan, flög dessa till Amman, beordrade alla passagerare av planen och slutligen sprängde alla tre planen i luften — så skedde det inför den samlade världspressens kameror. Ett annat typexempel var OS i München 1972 då hela världen kunde följa ett drama med några kidnappade israeliska idrottare, timme för timme. Dessa händelser bidrog i till att sätta den palestinska saken på den världspolitiska dagordningen. Här blev medierna utnyttjade som informationskanaler för politiska syften, på ett mycket medvetet sätt.
På 1960-talet utvecklades också trenden med så kallad urban terrorism. Bland de mest kända företrädarna i Västeuropa fanns den tyska Röda arméfraktionens Ulrike Meinhof. 1960-talets kidnappningar, gisslantagningar och flygplanskapningar var metoder som visade sig passa den moderna mediebevakningens dramaturgi. Därför fick de också stort medieutrymme. För den palestinska paraplyorganisationen PLO bidrog dock flygplanskapningarna till att göra deras sak både erkänd och ökänd världen över.

| FAS
| FORMAS
| KK-STIFTELSEN
| MISTRA
| NATURVÅRDSVERKET
| RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND
| VETENSKAPSRÅDET
| VINNOVA
| VÅRDALSTIFTELSEN