Hon transplanterar stamceller till hjärnan
Vi har vant oss vid att organ som njurar och hjärtan kan transplanteras. Att transplantera små delar av en hjärna är en mer främmande tanke.— Men även det kan göras idag, fast det är mycket svårt, säger Gesine Paul, neuroforskare på Lunds universitet.
Tyskan Gesine Paul kom till Lunds universitet för att hon intresserade sig just för celltransplantationer till hjärnan, som Lund blivit internationellt känt för. Det handlar framför allt om att föra in stamceller som kan producera dopamin, det ämne som saknas hos patienter med Parkinsons sjukdom. De celler som lundaforskarna och andra forskare runtom i världen arbetat mest med är stamceller från aborterade foster. Man har lärt sig att celler från 5—9 veckor gamla foster är de mest lämpliga — det är nämligen bara i ett visst stadium av "omogenhet" som nervceller går att flytta. Ändå överlever bara ett fåtal av de transplanterade cellerna.
— Därför behövs det fyra donatorer för varje hjärnhalva, alltså åtta tillsammans. Det ger för
stora etiska och praktiska problem för att metoden någonsin ska kunna tillämpas i stor skala, förklarar Gesine Paul.
Hitta celler med rätt ålder
En annan möjlighet är embryonala stamceller, som har sitt ursprung i ett embryo som blivit över vid en provrörsbefruktning. Embryocellerna har sedan utvecklats till så kallade cellinjer, som odlas vidare i laboratorier och kan utgöra en källa till nya stamceller i tiotals år. Även här handlar det om att hitta exakt rätt tid då de embryonala stamcellerna är lämpliga att transplantera. När de är så gamla att de börjar skicka ut nervcellsutskott går de inte att flytta. När de är för omogna delar de sig å andra sidan så hejdlöst att de skulle kunna orsaka tumörer, som ju beror på just en ohejdad celldelning. — Men om vi lär oss när de ska tas, så kan vi odla fram celler med exakt rätt ålder. Vet vi till exempel att en operation ska göras på torsdag, så skulle vi kunna ha två miljoner lagom gamla stamceller redo i våra odlingsskålar! säger Gesine Paul. Två miljoner stamceller i torr form tar nog inte mer plats än ett knappnålshuvud, tror hon. Men de skulle inte tillföras i torr form utan i en lösning som sprutas in i hjärnan. För det krävs ingen stor, öppen operation, utan det räcker med ett litet borrhål. Dröm att träna upp adulta stamceller
Hos djur med en motsvarighet till Parkinsons sjukdom har man lyckats transplantera embryonala nervceller som överlevt och producerat dopamin helt enligt planerna. Försök på människor lär komma inom de närmaste 5—10 åren. Ännu bättre vore det om man kunde få dopamin från en annan celltyp som finns i olika organ, så kallade adulta (vuxna) stamceller. Adulta stamceller delar sig inte lika okontrollerat och ger därför ingen risk för cancer. Drömmen för många forskare är att kunna ta adulta stamceller från något lättillgängligt ställe som huden eller musklerna, och "träna upp dem" till att bli något annat än hud- eller muskelceller. För hjärtsjukdomar skulle man på så sätt kunna odla fram nya, friska hjärtceller, för hjärnsjukdomar skulle man odla fram nya hjärnceller och så vidare. En del av Gesine Pauls forskning handlar om detta område. En annan del handlar om hjärnans adulta stamceller. De är ganska få, men om man kunde stimulera dem med rätt medel kanske de kunde fås att föröka sig.
— Att få i gång en nybildning av nervceller skulle kunna bota inte bara Parkinsons utan också andra hjärnsjukdomar, som till exempel stroke. Då skulle hjärnan kunna läka sig själv, utan behov av transplantationer. Men dit är det långt kvar, säger Gesine Paul.
Ingela Björck