Nanoteknik

Sök.

Prenumerera

Registrera dig för vårt nyhetsbrev gratis.

Mer information

Tror du atmosfären i butiker påverkar dina inköp?

Ja, ofta

272

Ibland

Nej, inte alls

Vet inte

Totalt antal röster: 382
Visa tidigare frågor

Läs om vad som får oss att handla mer i butikerna, i en artikel från forskning.se.

Hitta direkt.

Skicka vykort

Nästa

Föregående

Publicerad 2007-09-20

Hur kan nanotekniken användas inom medicinen?

Storleken på biologiska molekyler räknas också i nanometer — så nanoteknik och bioteknik kan "skaka hand" med varandra. Det har öppnat ett helt nytt forskningsområde som växer med raketfart: nanomedicin. Inom nanomedicinen uppfinner nu forskare allt ifrån nya målsökande läkemedel till billiga hemtester för till exempel halsflussbakterier, streptokocker. Exemplen på hur nanotekniken kan förändra medicinen är många — här kommer några få av dem.

Målsökande cancerläkemedel

Nya målsökande läkemedel kommer med all sannolikhet att få stor betydelse för behandlingen av spridd cancer. I dag använder läkarna ofta cellgifter för att försöka få bort dottertumörer. Men cellgifterna fördelar sig i hela kroppen och slår hårt även mot friska celler. Därför kan läkarna inte alltid ge så höga doser som de egentligen skulle behöva för att ta död på alla cancerceller.

Inom nanomedicinen arbetar forskare på olika sätt med att kapsla in cellgifter i nanopartiklar, som är så små att de kan kretsa fritt i vårt blodomlopp. På ytan av partiklarna sätter de sedan molekyler som gör att nanopartikeln fastnar på just cancerceller, och som lurar den sjuka cellen att svälja giftet. På så sätt kommer mängden cellgift som når cancercellerna att vara betydligt högre än den mängd som når friska celler.

Än så länge har inget sådant målsökande läkemedel prövats på människor. Men i djurförsök har amerikanska forskare till exempel visat att fem av sju möss som bar på mänsklig prostatacancer blev friska. De fick en injektion med cellgiftsfyllda nanopartiklar riktade mot prostatacancerceller. I en kontrollgrupp av möss, som bara fick själva cellgiftet, överlevde bara en mus.

Nanofibrer läker hjärtat efter infarkt

Ett annat spännande exempel från nanomedicinen är små nanofibrer som kan förmå kroppen att bilda nya blodkärl. Det behövs till exempel efter en hjärtinfarkt. I dag dör en del av hjärtmuskeln eftersom blodproppen, som orsakar infarkten, gör att blodtillförseln stryps till en del av hjärtat.

Men amerikanska forskare har tagit fram små specialdesignade molekyler som, när de sprutas in i kroppen, spontant ansamlas och formar en lång nanofiber. Molekylerna liknar de som vi har naturligt i kroppen; fetter och aminosyror. På ytan av nanofibrerna har forskarna gjort så att ett kroppseget ämne som heter heparin binder. Det stimulerar nybildningen av blodkärl.

Med hjälp av nanofibrerna lyckades forskarna läka mushjärtan efter en infarkt. När forskarna mätte hjärtats förmåga att dra ihop sig och pumpa ut blod en månad efter infarkten såg de knappt någon skillnad på friska möss och de som varit sjuka. De möss som överlevde infarkten, men som inte fick någon behandling, hade förlorat mer än 40 procent av hjärtats kapacitet.

Innan sådana här experimentella metoder får provas på människor måste forskarna visa att den är ofarlig i flera olika djurslag. Forskarna håller just nu på att prova metoden på både möss och grisar.

Dessutom utvecklar forskarna liknande nanofibrer som ska stimulera nervcellstillväxt i stället för blodkärlstillväxt. Förhoppningsvis ska de i framtiden kunna förhindra att människor som har fått en ryggmärgsskada blir förlamade.

Sjukdomsmarkörer

Nanotekniken kommer också att bli användbar inom medicinsk diagnostik. Det pågår mycket forskning där man försöker utveckla testtekniker för att upptäcka ämnen som läcker ut i blodet när vi blir sjuka, till exempel proteiner som bildas vid cancer eller som läcker ut från celler som skadats vid en hjärtinfarkt. På sjukhusens laboratorium använder analytikerna ofta antikroppar som är specialdesignade för att spåra sådana sjukdomsmarkörer i blodet. Men det kan ta ett tag att få svar på om de, för ögat osynliga, antikropparna har fått napp.

Men med hjälp av nanotekniken ska sådana diagnoser gå att göra snabbare i framtiden. Antikropparna kopplas då till nanostora strömförande ledningar. Om antikroppen fångar upp en sjukdomsmarkör ändras ledningsförmågan direkt. Det gör att analytikerna väldigt snabbt kan se om markören finns i blodet eller inte. Eftersom dessa sensorer blir väldigt små kan man lägga tusentals olika bredvid varandra på ett chip. På så sätt går det att göra många analyser samtidigt.

I stället för strömförande nanoledningar kopplar andra forskare antikroppar till små guldnanopartiklar. Guldnanopartiklar kan anta alla regnbågens färger beroende på storlek och form (Läs mer fråga 3). Om de från början, till exempel, är röda kan de slå om och bli gröna om blodet innehåller en sjukdomsmarkör.

Forskare håller också på att utvecklar liknande, enkla nanotester för bakterier och virus. I Uppsala försöker de till exempel ta fram ett hemtest för streptokocker, bakterierna som orsakar halsfluss. Så i framtiden kanske du slipper den långa väntetiden på vårdcentralen för att få reda på om det halsonda går att behandla med antibiotika, eller om det är ett virus som måste självläka bort.