Skräddarsydda bärare av läkemedel

Hon är professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet och hennes forskargrupp bygger upp kiseldioxidpartiklar med små hålrum som går att ladda med olika läkemedel.

— Vi utgår från en organisk molekyl som vi bygger upp väggar av kisel omkring. När partikeln växt till rätt storlek bränner vi bort "mallen" och får ett material med små hålrum.

Det porösa materialet kan Maria Strømme fylla med till exempel cellgift. För att fungera behöver nanopartikeln även något som hjälper den att hitta fram med sin leverans. Målsökande molekyler som binder till specifika proteiner på cancercellens yta fästs på partikeln och fungerar som en "adresslapp".

— När partikeln kommer in i kroppen far den omkring tills den träffar på en cancercell med rätt ytproteiner. Där hakar den fast sig och stjälper av sin last, vilket förhoppningsvis dödar cancercellen.

När tekniken är färdigutvecklad skulle den kunna fungera även för andra typer av läkemedel, till exempel smärtlindrande ämnen som dirigeras direkt till kroppsdelen som gör ont.

Inte bara positivt för hälsan

Men nanotekniken för inte bara med sig spännande tillämpningar som kan förbättra vår hälsa.

— Kroppens naturliga försvarsmekanismer mot främmande ämnen är inte gjorda för att skydda mot konstgjorda nanopartiklar. Och trots att det saknas kunskaper om eventuella hälsoeffekter börjar allt fler företag använda nanopartiklar i olika produkter.

För att ändra på det deltar Maria Strømme i ett internationellt forskningsprojekt som studerar hur partiklar av olika ämnen och storlekar påverkar celler. Framför allt studeras så kallade dendritiska celler som är viktiga när vårt immunförsvar ska reagera på främmande ämnen.

— När vi vet mer om vilka typer av partiklar som påverkar hälsan hoppas jag att det leder fram till gränsvärden för till exempel luften på arbetsplatser och olika konsumentprodukter.

Läs mer om Maria Strømmes forskning i boken Där guld glimmar blått — forskare om den lilla nanorevolutionen.