H

jälper antimobbningsprogrammen mot mobbning

?

Foto: SXC

Grundkritiken mot dessa färdiga program är just att de är färdigskapade, i ett annat sammanhang än där de är tänkta att verka. De utgörs av färdiga manualer, men det har visat sig svårt att följa manualerna eller att implementera programmen som det är tänkt i skolan. Eleverna upplever övningarna i manualerna som verklighetsfrämmande eftersom de inte utgår från det som händer på den egna skolan. Programmakarna erbjuder korta introduktioner om hur programmen är tänkta att användas. Dock ökar detta inte kompetensen på skolan om det komplexa fenomenet mobbning.

Marknadsföringen av dessa program är massiv och de lovar mycket positiva resultat. Om manualerna följs vill säga, vilket alltså är svårt.

Kamratstödjare kan vara negativt

Programmen är genusblinda. Den definition av mobbning som de utgår ifrån har sin grund i aggressionsforskning om pojkar, men de tillämpas som om resultaten även gällde flickor. Det gör att skolpersonalen missar den mobbning som flickor ägnar sig åt, varför flickorna blir osynliga. Aggressionsforskningen ägnar sig också åt att beskriva egenskaper hos såväl mobbaren som den mobbade. Programmen kan alltså stigmatisera de som blir mobbade.  

En annan nackdel är att programmen inte upptäcker social mobbning, vilket ytterligare bidrar till att eleverna inte ser  att programmen har koppling till deras verklighet.

Tillfrågad expert: Gun-Marie Frånberg, professor i pedagogik, Umeå universitet