| Ja, ofta |
|
272 | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Ibland |
|
61 | |||
| Nej, inte alls |
|
24 | |||
| Vet inte |
|
25 |

Foto: SXC
Det sociala livet i skolan utvecklas och förändras inom de institutionella ramarna för verksamheten. Samspelsmönster, relationer och rutiner konstrueras och utvecklas över tid. Dessa mönster ingår i sociala praktiker där koder och regler förankras och får mening. En del av dessa mönster och rutiner skapas utifrån den formellt organiserade verksamheten i skolan där barn ska anpassa sig till regler och koder som gäller för den. Andra mönster och rutiner konstruerar barnen tillsammans med varandra i arbetet med att skapa egna kamratkulturer och organisera den sociala tillvaron i skolan utifrån de regler och koder som gäller där. Det innebär att barn i skolan måste förhålla sig till både den officiella "skolkulturen" och vara "en god elev" och den gällande kamratkulturens egna regler och logik och vara "en bra kamrat".
Oförenliga regelsystem komplicerar tillvaron
De regler och koder som gäller i dessa båda kulturer är inte alltid förenliga och kan därför ibland krocka. Det handlar inte om att barnen inte förstår de regler som gäller i skolans kultur eller ser dem annorlunda än vuxna. Det handlar om att två olika regelsystem gäller samtidigt och att eleverna måste förhålla sig till båda två. Utifrån detta kan handlingar som utifrån ett perspektiv skulle kunna ses som kränkande vara motiverade och få en annan innebörd utifrån ett annat. Det är detta som gör området som handlar om kränkningar och mobbning komplext och svårt att hantera.
Tillfrågad expert: Marie Wrethander
, filosofie doktor i pedagogik, Göteborgs universitet

| FAS
| FORMAS
| KK-STIFTELSEN
| MISTRA
| NATURVÅRDSVERKET
| RIKSBANKENS JUBILEUMSFOND
| VETENSKAPSRÅDET
| VINNOVA
| VÅRDALSTIFTELSEN